Kulturarv

Fru talman! Kulturarv är historiska spår som kommit till genom mänsklig aktivitet i olika tider. Det kan vara objekt eller företeelser men även idéer och perspektiv. Detta är Riksantikvarieämbetets förklaring till vad kulturarv innebär.

I dag ska vi diskutera en rad motioner och förslag som handlar om Sveriges kulturarv. I dag är det också tre år sedan Rysslands förfärliga och fullskaliga invasion av Ukraina inleddes.

Kriget har onekligen väckt oss i Sverige när det gäller frågor om vårt kulturarv och hur viktigt det är, både för befolkningen och för myndigheter. Vi förstår värdet av det och hur viktigt det är att vi skyddar vårt kulturarv vid krig och i kris. Mycket återstår att göra, men regeringen har fattat många beslut och startat många nödvändiga processer för att skydda vårt kulturarv och vår kulturmiljö. Låt mig nämna några saker som skett.

Riksantikvarieämbetet fick för ett år sedan i uppdrag att bilda ett råd tillsammans med Riksarkivet, Kungliga biblioteket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Statens fastighetsverk för att skanna av vilket skydd vi behöver för vårt kulturarv.

Kulturarv

Vi har höjt den kyrkoantikvariska ersättningen med 30 miljoner årligen, så att man numera får 490 miljoner kronor från staten i stället för de tidigare 460 miljonerna. Det är inte så mycket som Svenska kyrkan önskade men bättre än ingenting. De rödgröna regeringarna hade inte höjt den kyrkoantikvariska ersättningen sedan 2010.

Riksantikvarieämbetet har också fått en förstärkning – 19 miljoner i år, något mer nästa år och ytterligare något mer nästnästa år – för att tillsammans med kulturinstitutioner planera och förbereda hur man ska säkra tillgången till ersättningsmagasin och anpassade transporter i händelse av krig eller kris.

Icke att förglömma är att vår regering äntligen har fattat beslut om renovering av Stockholms operahus. Detta är ett beslut som borde ha fattats för många år sedan. Det är en viktig del av Sveriges kulturarv.

Fru talman! Det återstår naturligtvis en rad frågor som handlar om att regeringen satsar på digitalisering och arkivering. Alla myndigheter har fått olika former av uppdrag gällande hur arkiveringen ska gå till och hur detta ska planeras för att vi ska kunna säkra vårt kulturarv för framtida generationer.

Så sent som i dag fattade regeringen beslut om att ge 2 miljoner kronor till Finlandsinstitutet för att främja och förmedla finländsk, finskspråkig och sverigefinsk kultur. Det är också viktigt för det svenska kulturarvet.

Mycket är alltså gjort, fru talman, och många processer är påbörjade. Mycket återstår dock naturligtvis. De flesta frågor och motionsförslag som behandlas i dag är omhändertagna i olika former av beslut, processer och utredningar.

Jag vill yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Kulturarvet är vår historia, vår identitet och vår gemensamma berättelse. Vi lever i kulturarvet. Vi skapar och omskapar kulturarvet, som är i ständig rörelse och förändring. Kulturarvet är det vi lämnar efter oss till kommande generationer och samtidigt det som förbinder oss med dem som gått före. På det sättet bör kulturarvet vara den väckarklocka vi uppenbarligen behöver för att förstå betydelsen av att leva mitt i ett skeende och därmed betydelsen av att leva hållbart och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling.

Då kommer vi in på det här med att inte passera planetens gränser – de planetära gränser som Johan Rockström pratar om – utan vara varsam med förbindelsen med det som har varit och det vi lämnar efter oss. Den ständiga rörelsen handlar ju inte bara om att bevara utan lika mycket om att utveckla, tillgängliggöra, inkludera och låta fler röster höras i den gemensamma berättelsen.

Kulturarvet tillhör oss alla och måste vara relevant och tillgängligt för alla. Vi måste säkerställa att våra minoriteter och vårt urfolk inkluderas i kulturarvet – i berättelsen om Sverige. De nationella minoriteternas historia har länge varit marginaliserad och undangömd, och vi ser fortfarande att exempelvis det samiska kulturarvet hotas av exploatering, gruvbrytning och kalavverkning av fjällskogar. Här behövs både tydligare riktlinjer och ett starkare skydd. Vi behöver fortsätta arbetet med repatriering av samiska kvarlevor och föremål. Arbetet med sanningskommissionerna och försoningsprocesserna måste gå vidare.

Fru talman! Vad gäller tillgängliggörandet kan vi fortsatt göra mycket. En stor del av det historiska kulturarvet ligger fortfarande dolt under jorden och i kulturlagren. Arkeologin gör stora framsteg med nya metoder. En arkeologisk institution på våra lärosäten är i dag ofta utrustad med laboratorier med modern – och rätt spännande, tycker jag – utrustning. Men det finns också mängder av gamla utgrävningsrapporter som kan ge ny kunskap med nya forskningsmetoder och nya frågeställningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

Här hade man ju som kulturarvspolitiker kanske velat se ett större engagemang i den forskningspolitiska proposition som regeringen lade fram för ett par månader sedan. Humaniora i allmänhet, och arkeologi i synnerhet, är ett intressant och spännande område som betyder mycket för kulturen och kulturarvet.

Kulturarvet finns inte bara nere i kulturlagren, utan det ligger också gömt i terrängen. Det storskaliga kalhyggesbruket i våra skogar är ett enormt hot mot stora delar av det kulturarv vi fortfarande inte har upptäckt.

Ett hållbart skogsbruk, där man inte producerar kalhyggen och därmed utraderar såväl rekreationsmiljöer med svamp, bär och friluftsliv som skogens möjligheter att hålla kvar växthusgaser i markerna, skulle inte bara leda till betydligt högre biologisk mångfald och trevligare miljöer. Det skulle också ge möjlighet att hitta och bevara gamla gravar, fångstgropar, fornborgar, lämningar från äldre tiders djurhållning och skogsbruk, kolbottnar eller husgrunder från till exempel gamla torparställen. Det jag nämnde nyss är bara några av de många spår av mänsklig aktivitet som ännu döljs i landskapet och som dagligen – måste jag nog säga, med tanke på det destruktiva skogsbruk som bedrivs i Sverige i dag – förstörs och raderas för alltid.

Fru talman! Digitaliseringen öppnar naturligtvis nya möjligheter för tillgängliggörande. Det gäller till exempel forskningen, men det gäller naturligtvis också bevarandet. Inte minst i tider av kris och krig behöver vi strategier för att skydda vårt gemensamma kulturarv.

Tidigare i dag hade vi här i riksdagen en stund i Andrakammarsalen där vi uppmärksammade treårsdagen av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Under de här tre åren har detta krig visat på det man också kunnat se i många andra krig i världen, nämligen hur förstörelsen av kulturarvet används som en del i de militära och psykologiska strategierna i krigföringen.

Vi behöver vara medvetna, vaksamma och handlingskraftiga när det gäller betydelsen av vårt kulturarv. Vi behöver också vara väl förberedda inför det krig som man numera kanske anar kommer att drabba också vårt land. Det är bra att regeringen har tagit initiativ till ett kulturskyddsråd.

Det som hänt i vår omvärld de senaste dagarna – inte minst uttalandena från USA:s president och personer i hans närmaste politiska krets – är oroande och otäckt. Utan tvekan är något som åtminstone liknar en statskupp på gång på andra sidan Atlanten. Det är inte länge sedan Sverige blev fullvärdig medlem i Nato. I dag undrar vi om Nato ens existerar. Frågan om skyddet av kulturarvet hamnar, som många andra aktuella politiska frågor, i ett helt nytt ljus.

Fru talman! Våra minnesinstitutioner, museer och arkiv över hela landet är centrala för att tillgängliggöra, bevara och berätta om kulturarvet. För att skydda museerna från otillbörlig politisk styrning och påverkan tog Miljöpartiet i regering initiativ till museilagen. Denna lag har nu funnits på plats i rätt många år men behöver fortsatt värnas och följas så att principen om armlängds avstånd respekteras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

Våra museer behöver också offentlig finansiering för att kunna säkra samlingarna, erbjuda besökarna en positiv upplevelse, producera utställningar och delta med expertis i forskning och samhällsdebatt. Miljöpartiet har följt upp detta behov i sina budgetreservationer under mandatperioden. Det behövs därtill en ny modell för hyressättningen för att inte fler tak ska rasa in, som på Naturhistoriska riksmuseet. Det finns en utredning, och vi väntar på en reaktion från regeringen. Men likväl behöver räkningarna betalas, och pengar måste till oavsett hyresmodell.

Låt mig återvända till forskningen. I vårt grannland Danmark används museerna inte sällan som hemvist och miljö för akademisk forskning. Ett sådant system vid sidan av våra lärosäten skulle jag gärna se också i Sverige. Vi har inte med något om detta i dagens betänkande utan får återkomma till denna fråga, som vi har drivit i andra sammanhang, vid ett annat tillfälle.

Slutligen: Museerna är viktiga kulturella ingångar för unga, vuxna och äldre, och därför behöver vi höja de politiska ambitionerna. Miljöpartiet vill se länsmuseer i varje region i landet. Det moderna kulturarvet med industri- och arbetslivsmuseer behöver värnas och vårdas liksom det rörliga kulturarvet på väg och i vatten och luft, alltså det rullande, flytande och flygande kulturarvet. Riksantikvarieämbetet har föreslagit en hänsynsregel för att tillgodose detta, och den regeln tycker jag att regeringen bör gå vidare med. Här har vi däremot motionsyrkanden, och dem står jag givetvis bakom. Jag nöjer mig dock med att yrka bifall till Miljöpartiets reservation 7 om kulturarvet och krisberedskapen.

(Applåder)

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Jag har just läst Anders Rydells bok Stulen musik. Det är sista delen i en trilogi om nazisternas plundring av Europas kulturarv under andra världskriget. Det rör sig om världshistoriens största stöldturné. Rydells tre böcker handlar om en ofattlig mängd konst som stals från judarna, plundring av judiska bibliotek och stöld av mängder av instrument och noter från judiska musiker och tonsättare. Syftet varierade, men med konsten, böckerna och musiken handlade det om att en gång för alla utplåna allt det judiska. Det var inte tillräckligt att fysiskt förinta judarna. Spåren av dem skulle också raderas.

Min övergång blir nu lite abrupt eftersom vi i Sverige trots oro lever i en tid av fred sedan 200 år. Men som George Bernhard Shaw sa lär vi oss av historien att vi inte lär oss av historien. Dagens betänkande är därför en påminnelse om vårt eget kulturarv, bland annat kulturmiljövård, kyrkligt kulturarv, odlingslandskapets kulturarv och nationella minoriteters kultur.

Kunskapen om det egna kulturarvet, det materiella liksom det immateriella, som innefattar gemensamma värderingar, dialekter, traditioner och folkminnen, skänker människor trygghet i sin identitet. Det är nödvändigt för att vi ska kunna möta och känna respekt för andras kulturer och traditioner. Kulturarvet är också en stark friskfaktor genom att det stärker känslan av sammanhang. Vi vet hur viktigt det är att känna och uppleva sammanhang och att ha en uppgift. Det är liksom livets mening, mänskligt sett.

Fru talman! Det kyrkliga kulturarvet är en viktig del av vårt gemensamma kulturarv, och den kyrkoantikvariska ersättningen spelar en viktig roll för att bevara de kyrkliga kulturvärdena för framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

Ersättningen har höjts för 2025, vilket också Kristina Axén Olin nämnde. Jag har i möten med Svenska kyrkan fört fram att mitt parti vill se en höjning av ersättningen, och nu är den gjord. Men det gäller att även fortsättningsvis bevara och underhålla alla de kyrkor som finns runt om i landet, och regeringen menar att staten tillsammans med Svenska kyrkan ska fortsätta att ta ansvar för att det kyrkliga kulturarvet bevaras, används och utvecklas.

Vidare handlar en viktig del av kulturarvet om krisberedskap och digitalisering. I augusti 2024 uppdaterades arkivförordningen, och statliga myndigheter är nu skyldiga att i god tid samråda med Riksarkivet om att upprätta överlämnandeplaner för arkiv. Det är också möjligt att förelägga en myndighet att vidta åtgärder för att komma till rätta med brister i arkivvården.

Statliga museer är även ålagda att kontinuerligt genomföra en risk- och sårbarhetsanalys och samråda med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, med anledning av en eventuell undanförsel av samlingar. Det märks att hotet ökar och att oron sprider sig, vilket är väldigt trist att konstatera. Regeringen har också inrättat ett nationellt råd för skydd av kulturarv och avsatt särskilda medel för att stärka samhällets beredskap och skydda kulturarvet.

Det pågår också ett arbete med digitalisering av kulturarvet, där Riksantikvarieämbetet har tagit fram en nationell strategi för digitalt kulturarv.

Fru talman! Att det är viktigt att stärka de nationella minoriteternas språk och kultur tycker nog inte bara Kristdemokraterna utan alla riksdagspartier. Minoriteternas historia måste bli känd och synliggjord.

Den judiska minoriteten är en särskilt utsatt grupp i dessa tider av förintelseförnekare och allmän antisemitism, som sprids öppet inte minst på sociala medier. Jag är därför stolt över att regeringen gör satsningar för att stärka säkerheten för den judiska minoriteten, och jag är övertygad om att flera, förhoppningsvis alla, ansluter sig till denna uppfattning.

År 2025 markerar 250 år av judiskt liv i Sverige. Vi uppmärksammar den judiska minoriteten, den judiska kulturen och det judiska kulturarvet i hela landet. Ett antal myndigheter har också fått i uppdrag att särskilt uppmärksamma detta.

Till slut vill jag nämna den dåvarande statsministern Göran Persson, som tog initiativ till en bred informationsinsats om Förintelsen och boken Om detta må ni berätta, som sedan 1998 har delats ut kostnadsfritt till skolor och utställningar. Låt oss aldrig glömma, utan låt oss fortsätta att berätta om det som har skett så att det inte upprepas på nytt.

Vi är människor som alla ingår i ett sammanhang, och vi måste hjälpas åt att berätta historierna och påminna om arvet på vår kontinent. Vi har besökt myndigheten Forum för levande historia, och de gör stora insatser för att informera om nazismen, kommunismen och andra brott mot mänskligheten. Förintelsens minnesdag den 27 januari uppmärksammas, som vi alla vet, här i riksdagen varje år.

Fru talman! Sedan dagen efter den tragiska skolskjutningen på Campus Risbergska i Örebro har Örebro läns museum fotodokumenterat de platser där människor har samlats för att uttrycka sin sorg och visa sin medkänsla. Nu har museet även påbörjat en digital minnesinsamling, där alla som vill kan dela med sig av sina tankar och känslor om denna fruktansvärda händelse. Det här arbetet kommer att bli ett tidsdokument, ett historiskt vittnesmål, som bevaras för framtida forskning och framtida utställningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

Vi lever sannerligen i prövande tider. Här hemma lever vi fortfarande i chocken efter attentatet i Örebro. I världen ser vi hur den regelbaserade världsordningen som byggts upp efter andra världskriget skakar i sina grundvalar. Polarisering och populism driver fram klyftor mellan människor, och klimatförändringarna påverkar oss alla både existentiellt och ekonomiskt.

Mitt i oron står våra museer som stabila pelare av kunskap, av eftertanke och av sammanhang. Svenska folkets förtroende för museerna är urstarkt. De toppar listan bland de institutioner svenska folket uppger att de har högst förtroende för. Museerna runt om i vårt land besitter en ovärderlig kunskap om de lokala perspektiven, och de bidrar till att vi kan förstå vår historia, vår samtid och vår framtid.

Fru talman! I dag debatterar vi kulturarvet, alla de historiska spår som mänsklig aktivitet lämnat genom tiderna. Det kan vara fysiska objekt och lämningar, men det kan också vara idéer, traditioner, perspektiv och föreställningar. Kulturarvet är levande, i ständig utveckling och i ständig dialog med samtiden.

I en orolig tid har insikterna om kulturarvets värde blivit än starkare. I skuggan av de pågående krigen i Ukraina och i Gaza, där människor lider ofattbart, pågår även en systematisk förstörelse av kulturarv. Krig handlar inte bara om territorium, utan det handlar också om identitet. Ryssland för krig mot ett land de anser inte existerar. Därför är förstörelsen av den ukrainska kulturen central för den ryska krigföringen. Museer plundras, arkiv jämnas med marken och historien skrivs om. På samma sätt ser vi hur kulturarv i Gaza och på andra platser i världen hotas av militära konflikter och avsiktligt utplånas. Kulturarvet är en måltavla och ett vapen i kriget om berättelserna.

Fru talman! Vårt svenska kulturarv är inte isolerat från andra kulturpolitiska insatser. Det är en del av det breda nät, den infrastruktur som utgör svenskt kulturliv. Kulturarvet är en grundsten för både bildning och demokrati. En viktig del för att stärka kulturarvet är därför att se till att en mångfald av kultur och mötesplatser finns i hela landet. Tillgången till bibliotek, länsmuseer, teatrar, replokaler och kulturhus ger människor möjlighet att samlas, utbyta idéer och stärka sin känsla av gemenskap. Det här är viktigt inte minst ur ett beredskapsperspektiv.

Det vi ser nu är dock raka motsatsen. Studieförbunden lägger ned sina lokaler runt om i Sverige. Museerna tvingas ta inträde och skära ned på personal. Kulturskolorna höjer sina avgifter, och i värsta fall lägger de ned helt. Världsarven har förlorat sitt ekonomiska stöd, och nu senast har vi nåtts av nyheten att Riksarkivet i Östersund riskerar att läggas ned. I stället ska Riksarkivet koncentrera sin verksamhet till ett fåtal platser i landet. Det här går helt emot det sedan tidigare uttalade värdet att staten ska finnas i hela landet.

Ibland känns det som att vi lever i en tid där vi vet alltings pris men ingentings värde. Hela Sveriges kulturella infrastruktur är i gungning. Ändå har vi en kulturminister och en regering som säger sig prioritera beredskap, bildning och barn. Jag har svårt att se den prioriteringen, och kulturarvet har blivit mindre tillgängligt med den här regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

En ambitiös, sammanhållen och stark kulturpolitik är vad som krävs. Det är en politik som bygger på förståelse för hur kulturarv, samtidskultur, skapande och folkbildning samspelar och berikar samhället.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill göra en rad satsningar för att stärka vårt kulturarv. Vi föreslår en satsning på våra svenska världsarv. Sverige har i dag 15 världsarv utvalda av FN-organet Unesco. Dessa världsarv vittnar om jordens och människans historia på ett unikt sätt och är en angelägenhet för hela mänskligheten.

Världsarven måste ges rätt förutsättningar för att bevaras och utvecklas, samtidigt som fler ska få möjlighet att ta del av dessa unika miljöer som Sverige faktiskt förbundit sig att kommunicera värdet av.

Riksantikvarieämbetet fördelade mellan åren 2021 och 2024 bidrag på 4 miljoner kronor årligen till världsarvssamordning för de världsarv som är kulturarv. Men nu har den satsningen upphört. Vi socialdemokrater menar att satsningen bör fortsätta, och den bör också öka. För att världsarvskonventionen, som Sverige har undertecknat, ska kunna efterlevas behöver staten ta ett större ansvar för världsarven. I nuläget utgår det inga resurser. Detta kan till exempel jämföras med att den norska staten ger sina världsarv, hälften så många som de svenska, 100 miljoner kronor årligen. Det är olyckligt att våra svenska världsarv har så olika villkor jämfört med övriga nordiska.

Fru talman! Reformen med fri entré på statliga museer möjliggjorde för fler att ta del av vårt gemensamma kulturarv. Museerna är vårt kollektiva minne, våra gemensamt ägda kunskapsinstitutioner, en kulturell allmännytta, ett offentligt rum för kulturarv. Vi vill att museerna ska vara en plats att komma till om och om igen, och vi vill därför återinföra fri entré med målet att det på sikt ska ingå fler museer än enbart de statliga museerna.

Fru talman! Keramiken har en stark förankring i svensk kultur och finns i åtskilliga hem som både konst och bruksföremål. Sverige saknar dock ett nationellt centrum för keramisk konst med ansvar för att bevara och utveckla konstarten.

Höganäs och Kullahalvön i nordvästra Skåne utgör hjärtat i den svenska keramiken. Där har konstarten utvecklats sedan 1800-talet. Genom KKAM – keramik, konst, ateljé och museum – har ett unikt centrum för keramisk konst etablerats där historisk kunskap har utvecklats och förmedlats genom museiverksamhet, arkiv, utställningar och keramisk utbildning i ateljé.

Vi socialdemokrater menar att Sverige behöver ett nationellt centrum för keramisk konst och att det finns goda motiv för att KKAM är det självklara valet för att axla den rollen.

Fru talman! Till betänkandet har vi ett särskilt yttrande, men jag yrkar bifall till reservation 15.

(Applåder)

I detta anförande instämde Kristoffer Lindberg (S).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

Fru talman! Vi står bakom samtliga av våra reservationer men yrkar bifall till vår reservation 5 om det kyrkliga kulturarvet.

Tillsammans med regeringen har vi sverigedemokrater infört en rad satsningar i budgeten som stärker det svenska kulturarvet, till exempel på upprustandet av bidragsfastigheter, och äntligen räknat upp den kyrkoantikvariska ersättningen.

När kyrkan och staten gick skilda vägar föreslogs att staten successivt skulle tillföra medel till en nivå om 460 miljoner kronor per år. Detta successiva införande slutfördes 2009. Sedan dess har ingen ytterligare höjning gjorts trots inflation och minskat penningvärde.

Därför är regeringens och Sverigedemokraternas höjning om 30 miljoner per år ett efterlängtat steg i rätt riktning. Omräknat till dagens penningvärde motsvarar de 460 miljoner som det ursprungligen beslutades om nu mer än 700 miljoner kronor. Vi i Sverigedemokraterna vill verka för fortsatta höjningar för att parera inflation och minskat penningvärde.

Även kopplat till beredskapen för kulturarvet har vi satsat ihop med regeringen. Det handlar om en årlig satsning på beredskapsplanering, evakueringstransporter och säkra magasin för att skydda kulturarvet i händelse av kris eller konflikt eller till exempel brand.

I händelse av kris eller konflikt är det väsentligt att det finns magasin och utrymmen som utgör ett fullgott skydd, exempelvis utrymmen som är bomb- och brandsäkra, för att garantera kulturarvsföremålens säkerhet vid en pågående kris eller konflikt.

I dagsläget magasineras kulturarvsföremål i museer eller i magasin ovan mark och på ställen i tät bebyggelse. Det finns inga bomb- eller brandsäkra magasin utpekade för samlingar förutom Riksarkivets bergrum i Marieberg, Kungliga bibliotekets underjordiska magasin i Stockholm och Stockholms stadsarkivs bergrum. Detta innebär att flera statliga museer inte har magasin som är ändamålsenliga för en eventuell kris eller konflikt. Således finns det risk att ovärderliga samlingar är utan skydd om något sådant skulle inträffa.

Samtidigt ser vi utvecklingsbehov inom andra kulturarvsområden såsom det immateriella kulturarvet. Mer behöver göras för att bevara det svenska immateriella kulturarvet. Det handlar om bevarandet av seder och bruk, historier med mera som berättar en sammanhängande historia om det Sverige vi i dag lever i men även om det som har varit. Det är traditioner och seder och bruk som har överförts mellan generationer, till exempel olika former av hantverk, ritualer, musik och berättelser.

Så sent som i december beslutade Unesco om inskrivning av fäbodbruk på den representativa listan över mänsklighetens immateriella kulturarv.

Fäbodbruket är ett gott exempel på en levande tradition med ett starkt engagemang hos utövare som förs vidare från generation till generation. Det är ett kulturarv som vi delar med vårt naboland Norge.

Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet syftar till att säkra respekten för och öka kunskaperna om det immateriella kulturarvets betydelse.

Konventionsarbetet i Sverige samordnas av Institutet för språk och folkminnen. Det värdefulla arbete som aktörer som Institutet för språk och folkminnen gör utgör en del av den samlade ansträngningen för att trygga vårt gemensamma minne tillsammans med civilsamhället och andra aktörer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

Institutets uppdrag är att samla in, bygga upp och sprida kunskap om språk och kultur i Sverige. Institutet är expertmyndighet för dialekter, forskar och sprider kunskap om dialekter och arbetar med att samla in, undersöka, förmedla och tillgängliggöra dialektmaterial.

Institutet har också en av Sveriges största folkminnessamlingar. I arkiven finns tusentals berättelser om människors liv och leverne i vardag och fest från 1800-talets fiske- och bondesamhälle fram till dagens samhälle.

Riksantikvarieämbetet är den myndighet som leder och stöder arbetet med att bevara, använda och utveckla kulturarvet.

Nordiska museet är också en oerhört viktig aktör som expertmyndighet inom området muntliga traditioner och uttryck samt sociala sedvänjor, riter och högtider.

Mycket riskerar att glömmas bort för alltid. Ingen verkar i dag bry sig om märkesdagar – när vi ska börja äta semlor och äta kräftor och äta surströmming. Och språket sedan! Vi talar mer och mer engelska med våra grannländer. Den nordiska språkförståelsen är snart som bortblåst. Förr gick man in i en dansk butik, frågade på svenska och fick svar på danska. Nu går ungdomar in, frågar på engelska och får svar på engelska. Det är tragiskt, och det här är sådant som inte får försvinna.

Här i Sverige blir det också alltmer engelska. I var och varannan mening är det en massa engelska ord och uttryck. Det dröjer inte förrän svenskan glöms bort om ingenting görs.

Många emigranter som for över till Amerika packade ned fyra litterära verk i sin Amerikakoffert. Det var Bibeln, katekesen och psalmboken, och det var bondepraktikan. Den blev en del av det kulturella arv som de förde över till den nya världen. I den står mycket som våra förfäder kunde på sina fem fingrar men som i dag alltmer är borta.

Utanför myndighetssfären finns hembygdsrörelsen, som utgör något av en ryggrad och är ett omistligt nav för Sveriges kulturarv, materiellt som immateriellt.

Ambitionsnivån från det offentliga hållet när det gäller det immateriella kulturarvet bör höjas, särskilt med avseende på arbetet kring Unescos konvention om skydd av det immateriella kulturarvet.

Vi efterlyser en allmän ambitionshöjning och ett omfattande arbete för att garantera nödvändigt skydd och bevarande av vårt immateriella kulturarv för kommande generationer.

Vi sverigedemokrater har inom ramen för budgetsamarbetet med regeringen gjort en del satsningar, men vi är de första att säga att mer behöver göras för kulturarvet på bred front. Det handlar om budgetsatsningar men även om fler uppdrag och instruktioner till kulturarvsmyndigheter att påskynda digitalisering eller andra åtgärdsplaner som är nödvändiga för att säkra kulturarvet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jonas Andersson, Rasmus Giertz och Daniel Lönn (alla SD).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

Fru talman! Just nu skapar vi historia. Vi är redan en del av kulturarvet. Jag vet inte om det är glädjande nyheter för församlingen här.

Vad som bevaras av vår samtid kommer att bli en viktig grund för hur kommande generationer förstår oss. När det gäller riksdagens arbete och den här debatten är det självklart att det vi säger dokumenteras i protokoll. Vi har filminspelning, och våra motioner och slutsatser samlas i betänkanden. Det är underlag för morgondagens forskare, och framtidens politiker kanske kan ha nytta av det vi gjort.

För minnet av vår vardag finns det en plan. Det kan vara bra att påminna sig om att kulturarvspolitik inte bara handlar om hur vi bevarar och tillgängliggör äldre föremål, miljöer och berättelser utan också om beredskap för att ta hand om samtiden.

Det handlar om resurser till museerna, så att de kan både sköta samlingar och samla in nytt, men det handlar också om kunskap i föreningslivet om möjligheterna att samarbeta med till exempel länsarkiv. Jag tycker att det var fint med det exempel som Louise lyfte upp tidigare om Örebro och insamlandet av berättelser.

Begreppet minnesinstitutioner tycker jag mycket om. Arkiv, museer och bibliotek är exempel på institutioner för vårt kollektiva minne. Tyvärr har det gått åt fel håll med statens engagemang för dessa viktiga platser och funktioner. Regeringen har visserligen gjort en viktig insats för skolbiblioteken, men folkbiblioteken har det tufft. Man gör heller inget för att stötta kommunerna efter det att satsningen Stärkta bibliotek avvecklades.

De statliga museerna har blivit mindre tillgängliga sedan man tog bort den fria entrén för vuxna, och arkivfrågorna verkar tyvärr inte vara prioriterade trots att den förra regeringen förberett genom flera utredningar. Det är bara ur beredskapshänseende som man intresserar sig för kulturarvet, upplever jag.

Fru talman! Kulturarvspolitiken går heller inte att frikoppla från andra kulturpolitiska insatser utan hör ihop med det nät som är svenskt kulturliv. Kulturskolan lär ut folkmusik och folkdans, och stöd finns till musiker, konstnärer och konsthantverkare som för vidare äldre traditioner. Det ideella kulturlivet är av stor vikt för möjligheten att visa upp och levandegörande kulturmiljöer.

Jag vill i detta sammanhang passa på att lyfta fram det immateriella kulturarvet. Det är glädjande att Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund av Unesco har utsetts att särskilt bevara det immateriella kulturarvet. Det är en av de minsta posterna i kulturutskottets budget, men det är viktigt att vi ibland lyfter fram vikten av hemslöjdsföreningarnas arbete.

Det är inte möjligt att ställa satsningar på kulturarvet mot andra kulturpolitiska satsningar, då de hänger ihop i ett finmaskigt nät. Vissa partier lockas kanske att göra detta, men det som behövs är en samlad kulturpolitik, baserad på förståelse för hur svenskt kulturliv fungerar i dag och vad som krävs för att det ska bli ännu bättre i framtiden.

Fru talman! En viktig del i vårt kulturarv är de nationella minoriteternas och urfolket samernas kulturarv.

Förtryck av nationella minoriteter och en politik för tvångsassimilering är en beklagansvärd och ännu på många sätt obearbetad del av Sveriges mörka historia som lever kvar och har konsekvenser även i vår tid.

Människor har osynliggjorts och kartlagts på diskriminerande sätt enbart för att de tillhört en minoritet. Den tidigare assimileringspolitiken medförde att människor var tvungna att förneka sitt ursprung och sluta tala sitt språk för att inte bli uteslutna från majoritetssamhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

Genom internationella avtal har Sverige sedan ratificeringen år 2000 förbundit sig att skydda och stärka samers, tornedalingars, sverigefinnars, romers och judars rättigheter till identitet, språk, kulturarv och religion.

Mycket återstår dock att göra. Fortfarande förekommer diskriminering, rasism och hatbrott mot människor som tillhör de nationella minoriteterna. Av denna anledning måste vi ständigt förbättra och utveckla rättigheterna för våra minoriteter.

Fru talman! Vänsterpartiet har en omfattande politik för att göra just detta. Många av våra förslag kommer att behandlas i konstitutionsutskottet, som delar ansvaret med oss i kulturutskottet, och en del av våra förslag om språk kommer att behandlas längre fram i vår.

Det förslag från oss som finns i dagens betänkande rör kunskapen om romers bosättningar. Vi tycker att det är angeläget att undersöka och dokumentera fler boplatser. Detta har gjorts av en del regionala museer. Romers och resandes historia måste lyftas fram och synliggöras som en del av det svenska kulturarvet.

Arkeologiska utgrävningar och iordningställande av bosättningar som minnesmärken är ett sätt att synliggöra deras historia. Den är en viktig del av vår historia som på det sättet kan komma allmänheten till del.

Vi har föreslagit att Riksantikvarieämbetet ska få i uppdrag att genomföra dokumentation och kartläggning av romers och resandes bosättningar så att de kan synliggöras. Vi har avsatt pengar för detta i budgeten, och det är detta förslag som avhandlas i reservation 18, som jag yrkar bifall till i dag.

Fru talman! För Vänsterpartiet står kulturarvsfrågorna högt på agendan. Vi lägger närmare 400 miljoner mer än regeringen på området. Det handlar om alltifrån höjning av den kyrkoantikvariska ersättningen och fri entré på statliga museer till medel för kulturmiljöer och stiftelsemuseer och en stor digitaliseringssatsning.

I en tidigare debatt här i kammaren påpekade Sverigedemokraternas representant att anledningen till att oppositionen kan ha så generösa skuggbudgetar är att vi har en annan skattepolitik. Det stämmer väldigt väl. I vår budget finns inte den stora skattesänkning för höginkomsttagare om 34 miljarder kronor som regeringen gjort och som Sverigedemokraterna har gått med på. Det gör att vi kan ha mycket större satsningar, bland annat på kulturarvet.

Kampen om historieskrivningen pågår ständigt, och vi behöver ha ögonen på den. Vi ser nu i vår omvärld att man försöker förfalska skeenden. Vi hörde tidigare i debatten hur det nu talas om till exempel kriget i Ukraina av företrädare för USA. I många konflikter i vår omvärld pågår också försök att stjäla föremål, riva byggnader och radera hela folkgruppers identitet genom att förstöra spåren av deras historia. Vi ser det i Ukraina, och vi ser det i Palestina, till exempel.

Sverige har en viktig roll i internationella sammanhang för att förhindra att detta sker, uppmärksamma det och hjälpa till med bevarandet av kulturarvet genom samarbeten och ett starkt bistånd som når såväl kulturinstitutioner som civilsamhälle.

Sverige har tyvärr en historia av att roffa åt sig föremål och skatter från andra kulturer. I våra museisamlingar och hos andra institutioner finns många föremål, bilder och till och med mänskliga kvarlevor som borde lämnas tillbaka, repatrieras. Det har gjorts en del arbete, men det finns mer att önska.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

Handlingsplaner är bra, men det behövs också resurser till arbetet. Jag hoppas därför att regeringen kan återkomma med både politiska initiativ och ökade resurser för repatriering i kommande budgetar.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 11 i betänkandet.

Kulturarv handlar ju om allt – den plats vi bor på och där vi vistas på jobbet eller på fritiden. En del av kulturarvet är det kyrkliga kulturarvet. Där finns spår från bygdens och landets historia. Detta kulturarv behöver göras mer tillgängligt för alla, och därför är digitalisering viktigt. Digitaliseringen av det kyrkliga kulturarvet ger möjligheter att ytterligare tillgängliggöra den kyrkliga kulturen.

Digital dokumentation, det vill säga alltifrån enkla fotografier med mobilkamera till 3D-skanning och andra mer avancerade metoder, har betydelse. Den ökade digitaliseringen av historiskt källmaterial, bland annat i regi av Riksarkivet och olika civilsamhällesaktörer, skapar nya möjligheter till dokumentation av och kunskapsutveckling om kyrkliga kulturminnen.

Det är viktigt att både Svenska kyrkan, Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna har tillräcklig kompetens för att se och utnyttja dessa möjligheter och att det finns resurser för att använda sig av extern kompetens. Möjligheten att både ta del av kultur och att genom digital teknik själv skapa måste också tas till vara. En digitalisering av kulturarvet bidrar till att bevara det för framtiden och göra det mer tillgängligt.

En metod för att hitta det som finns i backen är att använda sig av metallsökare. Det svenska kulturarvet är en angelägenhet för oss alla. Skydd av kulturarv, inklusive fornlämningar, ska inte medföra mer krav på tillstånd än vad som krävs för att uppnå detta skydd. Metallsökare kan också komma till användning om man exempelvis har tappat något annat metallföremål, men för att möjliggöra ett användande utan att riskera skyddet av kulturarvet borde man införa ett licenssystem för metallsökare. Det skulle kunna vara en möjlig väg.

I en licens skulle det exempelvis kunna finnas en skyldighet att rapportera om någon fornlämning hittas. Då skulle tillstånd inte behöva sökas för varje tillfälle och plats. Regeringen bör därför titta vidare på detta, så att vi får till stånd ett licenssystem för användning av metallsökare.

Tidigare ledamöter har också varit inne på fäbodarna. Jag har lovat att jag ska nämna detta, och jag tror att jag nämnde det i vår senaste debatt här i riksdagen. Jag har alltså gjort det en gång i år. Jag uppskattar också att det är fler som ser fäbodarna som en viktig del av vårt kulturarv.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 februari.)