Konsumenträtt m.m.

Herr talman! I dag debatterar civilutskottet konsumenträtt, betänkande 2025/26:CU17. I betänkandet finns inga reservationer från SD eftersom vi samarbetar med regeringen via Tidöavtalet. Inte desto mindre finns det områden inom konsumentpolitiken där Sverigedemokraterna vill gå längre än regeringen för att förbättra de lagar som reglerar konsumenträtten.

Herr talman! Konsumenträtt är ett brett område som berör många departement och ministrar. Under denna mandatperiod har Tidöpartierna utvecklat och förbättrat konsumentpolitiken på många områden. Vi är på rätt väg. När man läser betänkandet slås man av hur många lagändringar som är resultat av diverse EU-direktiv. Det senaste från EU-kommissionen är en ny strategi för konsumentpolitik, som består av 24 åtgärder.

Herr talman! Personligen har jag alltid varit skeptisk mot EU, ända sedan jag röstade nej till Sveriges anslutning till EU 1994. Min skepsis har inte mildrats genom åren, speciellt inte sedan jag blev medlem i Sverigedemokraterna för 15 år sedan. Men ingen regel utan undantag. Man kan utgå från konsumentens perspektiv. Det är faktiskt EU-direktiven som driver på svensk lagstiftning inom konsumenträtten. Det känns hårt att erkänna att EU-medlemskapet medfört att konsumentskyddet i Sverige har blivit starkare.

Svensk konsumentlagstiftning måste anpassas till mycket som kommer från Bryssel, exempelvis

miljömärkesförordningen från 2010

tågpassagerarförordningen från 2021

förordningen om digitala tjänster från 2022

direktivet om konsumentkrediter från 2023

förordningen om bekämpande av sena betalningar från 2023

AI-förordningen från 2024

direktivet om mer konsumentmakt i den gröna omställningen från 2024

konsumentagendan från 2025

rättsakten om digital rättvisa från 2026.

Puh! Ibland undrar jag om man ska se det som ett straff eller en heder att få konsumentpolitiken på sitt skrivbord. Nåväl, jag går vidare.

Herr talman! Samtliga reservationer och motioner har besvarats på ett förtjänstfullt sätt av regeringsföreträdare. Mycket har regeringen redan gjort för att anpassa svenska lagar till alla dessa EU-direktiv, och mer kommer att göras. Det finns dock en del områden där Sverigedemokraterna ligger på för att förbättra. Jag ska nu ta upp några angelägna områden, som ligger högt på Sverigedemokraternas reformagenda.

Herr talman! Vinner Sverigedemokraterna valet i höst kommer all telefonförsäljning att förbjudas. Här har vi tyvärr inte fått med oss regeringspartierna, men till deras försvar ska sägas att civilministern har gått vidare med frågan, som nu utreds på Regeringskansliet.

Härmed vill jag uppmana väljarna, som nu lyssnar uppmärksamt på denna debatt, att lägga sin röst på Sverigedemokraterna den 13 september, så att vi kommer in i regeringen. Skulle detta ske lovar jag att vi ska få stopp på den eländiga telefonförsäljningen, som i princip ingen vill ha.

Herr talman! På vilka grunder sticker SD ut hakan så tydligt och obevekligt när det gäller ett förbud mot all telefonförsäljning? Detta är inget som SD ryckt ur luften, utan det har stöd i en rapport från Konsumentverket. Där belyses både konsumentperspektivet och näringslivets perspektiv grundligt. Och alla faktorer har systematiskt bearbetats och lagts fram i rapporten. Slutsatsen är entydig: Förbjud all telefonförsäljning.

Jag vill särskilt lyfta fram ett allvarligt problem som gäller bedrägerier via telefonförsäljning. Det finns ligor som via telefonförsäljning lurar av intet ont anande pensionärer deras livs besparingar. Det finns riksdagspartier som genom skumma metoder säljer lotter till svaga och utsatta grupper. Detta är ett stort och allvarligt samhällsproblem som måste hanteras. Skulle all telefonförsäljning förbjudas vore det ett steg på rätt väg för att stoppa bedrägerierna.

Det finns visserligen invändningar mot ett förbud mot telefonförsäljning från näringslivet, men dess oro är överdriven då det finns många andra sätt att marknadsföra sig på nu när alla är uppkopplade via mobiler och datorer.

Herr talman! Hela syftet med anpassade lagar om distansavtal – läs telefonförsäljning – är dels att följa EU-direktiv, dels att anpassa lagarna till den digitala utvecklingen. Alltså sluter jag nu cirkeln i detta resonemang, som avslutas med den empiriska slutsatsen att all telefonförsäljning bör förbjudas. Det är inte längre fråga om huruvida telefonförsäljning ska förbjudas eller inte. Ett förbud är en ofrånkomlig och logisk följd av den digitala utvecklingen.

Herr talman! Hur ser offentligt finansierad konsumentvägledning ut i Sverige? Vilka behov finns? Finns det brister som behöver åtgärdas? Vart ska konsumenter vända sig när de har blivit lurade vid ett köp eller om de har problem med att häva ett köp eller att reklamera en produkt?

Kommunal konsumentvägledning är inte obligatoriskt, vilket innebär att kvaliteten och omfattningen när det gäller konsumentvägledning skiljer sig väldigt mycket mellan olika kommuner. Många kommuner har helt avvecklat sin konsumentvägledning, och det har bidragit till att fler kontaktar Konsumentverkets upplysningstjänst.

Nu har myndigheten fått ökade resurser till arbetet med konsumentvägledning. Det finns till exempel en AI-chatt på Konsumentverkets hemsida för att hantera konsumentfrågor. Det är dock svårt att komma fram på telefon. Många ringer, och konsumentvägledarna hinner inte svara alla. För att lösa problemet med telefonköer måste Konsumentverket tilldelas extra resurser till att utöka antalet konsumentvägledare som kan svara i telefon. Detta är vallöfte nummer två från Sverigedemokraterna.

Herr talman! Till regeringens försvar kan sägas att Konsumentverket har tilldelats extra resurser till konsumentvägledare för 2027 och 2028. Faktum kvarstår dock att det blir en ny regering efter valet den 13 september, och om väljarna vill slippa stå i telefonkö hos Konsumentverket en hel mandatperiod till gör de bäst i att rösta på Sverigedemokraterna.

Andra problem som regeringen har hanterat denna mandatperiod är överskuldsättning och oseriösa snabblånsföretag som i realiteten har bedrivit ocker och ful marknadsföring. Finansmarknadsministern har gått hårt fram för att se till att dessa fula fiskar försvinner från marknaden, och resultatet har inte låtit vänta på sig. Skuldkurvorna pekar nedåt, vilket är ett gott betyg till alla partier inom Tidösamarbetet.

Herr talman! E-handeln tar ständigt nya marknadsandelar, för det är ett bekvämt och enkelt sätt för konsumenter att införskaffa sig varor från hela världen. Kemikalieinspektionen har dock varit väldigt tydlig med att myndigheten inte hinner med att hantera det massiva flöde av varor som ofta är direkt farliga. Speciellt allvarligt är det när billiga leksaker som innehåller skadliga ämnen importeras.

För att skydda våra barn måste Kemikalieinspektionen skyndsamt och målmedvetet accelerera arbetet med att förhindra att dessa livsfarliga produkter kommer in i landet, och för detta krävs extra resurser. Eftersom tusentals förbjudna och farliga produkter dagligen kommer in i landet finns även ett behov av att tilldela Tullverket extra resurser. Detta är vallöfte nummer tre från Sverigedemokraterna.

Om Sverigedemokraterna vinner valet den 13 september blir det mer pengar till Tullverket och Kemikalieinspektionen. Dessa två myndigheter ligger dock inte under civilutskottet, så jag kan inte personligen garantera detta budgetanslag efter valet. Det kommer dock att ligga på förhandlingsbordet, eftersom allt detta skräp som kommer in i landet är ett allvarligt folkhälsoproblem.

Herr talman! Betänkandet om konsumenträtt handlar om att ge alla konsumenter goda förutsättningar att fatta rätt beslut.

Konsumentfrågorna berör oss alla. Med ständigt nya varor och tjänster att köpa är det viktigt att kunna underlätta för människor att handla medvetet och bidra till en mer hållbar konsumtion.

Vi socialdemokrater anser att alla konsumenter måste ges goda förutsättningar att fatta rätt beslut utifrån vad de önskar köpa och vad de vill avstå från att köpa. Därför välkomnar vi Konsumentverkets förslag om att förbjuda telefonförsäljning och i andra hand ha ett opt-in-system som innebär att försäljningssamtal är tillåtna endast till konsumenter som i förväg har klargjort att de är positiva till att bli uppringda. Konsumentverkets undersökningar visar att endast 1 procent av konsumenterna kan tänka sig telefonförsäljning, och en stor majoritet försöker på olika sätt att slippa undan detta.

Vi behöver också få stopp på manipulerade och retuscherade bilder i reklam och i sociala medier som skapar orealistiska kroppsideal hos unga människor. I både Norge, Finland och Frankrike finns lagar för att motverka kroppshets i sociala medier. Vi socialdemokrater anser att det även i Sverige ska vara krav på att det ska anges om retuscherade bilder används i marknadsföring. Vi anser att regeringen bör ta initiativ till en sådan lag.

Herr talman! Enligt konsumenträtten ska det vara minst lika enkelt att säga upp en tjänst, en prenumeration eller ett annat avtal som det är att ingå det. Ett företag ska inte kunna kräva att konsumenterna ska säga upp avtalet på ett speciellt sätt. Särskilt svårt är det när man ska hjälpa någon annan, exempelvis sin gamla förälder, som inte kan göra detta själv. Det finns bolag och företag som utformar sina villkor och sin kundtjänst så att det är helt omöjligt för dem som har ett arbete att sköta att komma fram, för bolaget eller företaget nås endast en viss telefontid och en viss dag.

En åtgärd mot detta är en ny regel i distansavtalslagen, som vi nyligen fattade beslut om: en onlinefunktion för att utöva ångerrätten. Det är en bra åtgärd som rimmar väl med vår motion om att man ska kunna säga upp en tjänst eller ett avtal utan att visuella hinder eller andra knep försvårar uppsägningen. Nu är det viktigt att Konsumentverket fortsätter tillsynsarbetet kring effekterna och ser till att åtgärderna blir bra.

Herr talman! En oroande utveckling som vi ser är att oseriösa företag inte bryr sig om till exempel Arns rekommendationer vid anmälan. Vi ser också influerare som inte följer överenskommelser, företag som vilseleder och lurar konsumenter och falsk marknadsföring. Vi ser att man säljer undermåliga produkter, och det är olika typer av realisationer – framför allt de som går under namnen Black Weekend och Black Friday. Trots den skärpning i prisinformationslagen som innebär att reapriset ska jämföras med det lägsta pris som har varit aktuellt de senaste 30 dagarna har detta fuskande fortsatt.

De som bryter mot lagen bör få betydligt kännbarare påföljder. Regeringen bör därför återkomma med ett förslag om hur Konsumentverkets och Arns möjligheter till sanktioner och avgifter i arbetet mot oseriösa företag ska ökas.

Herr talman! Våren 2024 riktade riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om att det bör införas särskilda formkrav gällande fullmakter för stora lån, och regeringen skulle sedan återkomma till riksdagen i frågan. Vi socialdemokrater fortsätter att motionera om att detta är ett användbart verktyg för att stärka det förebyggande arbetet mot mäns våld mot kvinnor, för att skydda andra utsatta personer som inte har möjlighet att sköta sina bankärenden på egen hand samt för att minska risken för förfalskningar. Regeringen har inte prioriterat denna fråga, och i praktiken innebär det att skyddet för utsatta personer återigen får vänta.

Herr talman! Vi är positiva till att regeringen har tillsatt en utredning för att minska överskuldsättningen. Det som dock inte finns med i uppdraget är just tillkännagivandet från 2024 om att föreslå ett skuld- och kreditregister, trots att flera länder i EU har infört det. Det är ett kraftfullt verktyg för att motverka riskfylld kreditgivning. Inte heller här finns några förslag. Det finns ingen tidsplan och fortfarande inget besked.

Herr talman! Det förebyggande arbetet är viktigt, och konsumentvägledning behöver vara tillgänglig oavsett var i landet man bor. Den lokala rådgivningen har en viktig funktion, inte minst för utsatta konsumenter som till exempel funktionshindrade, äldre och grupper med språksvårigheter. Många kommuner har under de senaste åren valt att montera ned sin konsumentvägledning. I nuläget erbjuder endast hälften av landets kommuner konsumentstöd. Av de 145 kommuner som fortfarande har konsumentvägledning erbjuder endast 88 kommuner ett fördjupat stöd, där konsumenten kan få hjälp med att tolka avtal, lösa en tvist eller upprätta en anmälan till Arn.

Fördjupad vägledning förekommer främst i större städer och når cirka 53 procent av alla konsumenter. Vi socialdemokrater vill att konsumentvägledning blir en obligatorisk uppgift för kommunerna. Därför föreslår vi att en utredning ges i uppdrag att utarbeta förslag om hur en obligatorisk konsumentvägledning ska genomföras och finansieras.

Herr talman! Konsumentverket pekar på att digitaliseringen och globaliseringen under de senaste decennierna haft en avgörande inverkan på konsumentmarknaderna, inte minst när det gäller affärsmetoder, konsumtionsmönster och konsumentbeteenden. Digitaliseringen har gjort att företagen kommunicerar med konsumenterna genom nya sätt att sälja och dela information. E-handeln har blivit en central del av konsumtionen, med dygnetrunttillgång till varor och tjänster över hela världen.

Vi socialdemokrater anser att Konsumentverket behöver ytterligare resurser för att klara den ökade tillsynen. I vår budgetmotion har vi föreslagit ett ökat anslag på 45 miljoner kronor för fler kontroller.

Herr talman! Avslutningsvis: Jag står bakom alla våra reservationer men yrkar bifall endast till reservation 1.

I detta anförande instämde Joakim Järrebring, Markus Kallifatides och Leif Nysmed (alla S).

Herr talman! Man kan sammanfatta Socialdemokraterna konsumentpolitik så här: Reglera eller förbjud! Det är väl ett tecken i tiden att Socialdemokraterna gör den kraftigaste vänstersvängen sedan 70-talet, herr talman. Det är bara att gratulera föreningen Reformisterna till att ha lyckats så väl. Vi har ju sett deras förslag.

Jag hörde ledamoten säga att hon vill förbjuda telefonförsäljning. Jag ska ta ett exempel. Jag har sålt radioreklam, och det fanns ett bilvårdsföretag i Gävle som gjorde direktreklam till den som hade köpt en ny bil – ”Grattis till ditt köp av ny bil!” – och som även gjorde radioreklam för sitt företag. De gjorde också en uppföljning, herr talman, genom att ringa de kunder som hade fått direktreklamutskicket och säga: ”Hej, vi ringer från Företaget, och vi erbjuder dig halva priset på lackbehandling! Gör du lackbehandlingen nu, medan bilen är ny, kommer du att få en bättre, mer välvårdad bil med längre livslängd på lacken.”

Man hade alltså direktreklam, radioreklam, tv-reklam och reklam via telefon. Och telefonreklamen skapade värdefulla jobb för de ungdomar i Gävle som satt och ringde på utskicken, herr talman. Det var alltså både jobbskapande och innebar marknadsföring – och dessutom fick bilägaren ett bra konsumenterbjudande, herr talman. Man fick halva priset på lackbehandlingen.

Nu hör jag ledamoten från Socialdemokraterna säga att de vill förbjuda telefonförsäljning. De vill alltså göra ett allvarligt intrång i marknadsekonomin genom att förbjuda telefonförsäljning. Man vill också missunna bilägarna erbjudandet om halva priset på lackbehandlingen. Jag måste därför fråga Anna-Belle Strömberg från Socialdemokraterna: Hur långt ska er vänstersväng gå?

Herr talman! Tack, ledamoten Lars Beckman, för frågan!

Det är bra att regeringen till sist har börjat röra sig i den här frågan, men låt oss hålla isär två saker: Den ena är att stoppa telefonbedrägerier, och den andra är att stoppa oönskade och problematiska försäljningsmetoder. Regeringens arbete mot bluffsamtal och bedrägerier är bra, men det är inte samma sak som att ta tag i den lagliga telefonförsäljningen, som Konsumentverket beskriver som djupt problematisk. Den är oönskad, den är olämplig och den är djupt problematisk. Endast 1 procent av konsumenterna är positiva till den, och Nixregistret räcker inte.

Lars Beckman säger att vi missunnar konsumenterna erbjudanden. Vi missunnar ingen någonting. Jag är helt övertygad om att det finns andra vägar för företagen att sälja sina varor och tjänster. Det finns reklam på sociala medier, det finns reklam i tidningar och det finns reklam i tv. Jag tror också att människor själva faktiskt kan ta kontakt med bilförsäljarna eller med den lackservice Lars Beckman tar upp.

Jag tror alltså inte att detta är något problem alls. Företagen kommer inte att behöva stänga ned eller gå i konkurs, utan de kommer att hitta andra vägar.

Herr talman! Det är helt otroligt att ledamoten Anna-Belle Strömberg vet bättre än företagen själva vad som funkar för deras företag. Men jag började ju med att säga att Socialdemokraternas politik lyder: Förbjud eller reglera!

Konsumentverkets undersökning kan man säga mycket om; jag har själv framfört mina synpunkter i Konsumentverkets insynsråd. Jag kan självklart fråga, som Konsumentverket påstår sig ha gjort, om människor vill förbjuda tv-reklam, radioreklam, tidningsreklam och reklam i brevlådan – jag tror att Miljöpartiet har ett förslag om att förbjuda även direktreklam. Men det blir lite tufft att vara företagare med en mörkröd regering.

Miljöpartiet förbjuder direktreklamen, Socialdemokraterna förbjuder telefonförsäljningen och något annat parti vill säkert förbjuda tv-reklamen. Socialdemokraterna vill dessutom återreglera så att stora sportevenemang inte ska kunna ses hos någon annan än SVT. Tänk de nedskärningar som måste till om man ska köpa in alla sporträttigheter till Sveriges Television, herr talman!

Det är det här som är problemet med Socialdemokraterna, Anna-Belle Strömberg: Ni tror att man kan sitta på Sveavägen 68 och styra samhällsutvecklingen och marknadsekonomin.

Däremot är vi helt överens om – och det är helt rätt – att regeringen körde ut den lagrådsremissen och tog fram den produkt som innebär att operatörerna, det vill säga telefonbolagen, får ett direkt uppdrag och en direkt uppgift att stoppa skurkarna. De som skickar ut falska sms och de som ringer metodiskt, ofta från ett annat land, ska stoppas. Men det ska göras på operatörsnivå.

Socialdemokraterna ska inte sitta och bestämma hur ett företag i Örnsköldsvik, Härnösand, Sundsvall, Luleå eller Gävle ska marknadsföra sig. Det måste faktiskt företagen själva få bestämma inom ramen för gällande lagstiftning. Ledamoten Anna-Belle Strömberg säger att hon tror att någon skulle ringa i alla fall. Men det är ju företagens beslut hur de vill kontakta sina kunder, herr talman.

Herr talman! Jag är helt övertygad om att företagen kan hitta andra sätt att sälja sina varor och produkter. Det kan de bäst själva.

Problemet med telefonförsäljning är inte bara innehållet i samtalet, utan problemet är själva affärsmetoden och affärsmodellen. Den bygger på att överrumpla människor i stället för att ge dem möjligheten att fatta egna, genomtänkta beslut. Det här handlar faktiskt om rätten att få vara i fred.

(Applåder)

Herr talman! Sommaren 2026 ska vi gräva guld i USA. Vi var nog många som satt i går kväll och tyckte att det var helt fantastiskt att Sverige kom till USA och fotbolls-VM. Det är helt otroligt! Det är jättebra och jätteroligt, och jag tror att många känner sig glada i dag.

Minst lika glad kan man vara över att vi i dag har sänkt momsen på mat. Från och med i dag och under resten av året sänks kostnaderna med 16 miljarder för människor som går och handlar – 16 miljarder!

Kopplingen mellan fotbolls-VM och svensk politik är kanske inte så långsökt som man kan tro. Jag läste Svenska Dagbladets analys i morse, där sportkrönikören skrev att det svenska fotbollslandslaget för ett halvår sedan var illa ute. Då gjorde Fotbollförbundet något man inte brukar göra, herr talman: Man bytte förbundskapten. Det är väldigt ovanligt. Samma sak gjorde svenska folket 2022: Man bytte förbundskapten. Man bytte lagledning.

Kommer ni ihåg hur det var 2022? Dieseln kostade 28,50 kronor, och vi hade energipriser på 30 kronor per kilowatt. Det var en inflation med prisökningar på 10 procent. Svenska folket gick på knäna. Men svenska folket bytte förbundskapten, precis som Fotbollförbundet, och det gjorde att vi nu har en helt annan situation.

Herr talman! I dag är det roligt att vara konsument. Inflationen är låg. Bensinpriset är tyvärr lite högre på grund av konflikten i Iran, men vet herr talmannen – norrmännen åker till Sverige och tankar! Expressen hade i förra veckan en stor artikel om hur folk från Norge, ett av världens största oljeproducerande länder, åker till Sverige och tankar.

Vad är då skillnaden? Jo, herr talman, skillnaden är att Sverige har en moderatledd borgerlig regering som tänker på svenska folkets plånböcker, medan Norge har en socialdemokratisk regering som har låtit bensin- och dieselpriserna skena iväg. Nu vallfärdar norrmännen till Sverige för att tanka. Det är bra; då får vi in skattepengar. Det är också en indikation om hur en mörkröd regering i Sverige hade agerat i en sådan situation. Vilket pris man än ser vid pumpen hade det varit ungefär 10 kronor dyrare om Miljöpartiet hade fått styra priserna på drivmedel. Det hade inneburit 700 kronor mer per tank.

Det är självklart så att vi tänker på hushållens ekonomi. Jag är stolt, nöjd och glad över att vi sänker priserna på mat från och med i dag. Momssänkningen är en viktig del.

En annan sak har kanske flugit lite under radarn. Jag var på Ica Strömsbro i morse och tackade Icahandlaren där. Jag vill passa på att tacka alla handlare för det jobb de har gjort under de senaste två veckorna, då de har jobbat dygnet runt för att säkerställa att livsmedelspriserna är låga från och med i dag. Många butiker gick redan i helgen ut och sa att de hade börjat sänka priserna, och nu har de sänkt priserna.

Vi sänker också arbetsgivaravgifterna för unga från och med i dag. Priset på mat består ju av många olika komponenter, men personalkostnaderna är naturligtvis en viktig del.

Jag frågade den duktiga handlaren på Icabutiken i Gävle: Hur kommer ni i den här butiken att använda sänkningen av arbetsgivaravgifterna? Han sa: Vi kommer att förbättra servicen. Vi kommer att se till att ha vår glasskiosk bemannad lite fler timmar, vilket innebär att vi kan anställa några fler unga personer.

Det är ju helt fantastiskt hur bra detta är! Vi sänker priset för kunderna och ser till att skapa fler jobb för unga.

Herr talman! Sverige är alltså ett av världens 48 bästa länder på fotboll och får förhoppningsvis gräva guld i USA i sommar. Sverige är också ett av de fem bästa länderna i EU på att ha välskött ekonomi. Vi har lägst statsskuld. Det är därför vi har tryckt tillbaka inflationen. Det är också därför vi kan föra en offensiv politik. Det är bra.

Vi hörde tidigare min kollega i civilutskottet, Björn Tidland, prata om alla offensiva reformer som regeringen har genomfört på det konsumentpolitiska området. Jag tänkte lyfta fram två av dem.

Först vill jag säga något om kundtjänst. När vi började diskutera detta med konsumentministern för några år sedan sa vi moderater att det ska vara lika lätt att säga upp ett abonnemang som att skaffa det. Om jag kan kontakta någon på en lördag för att köpa tjänster, till exempel fotbollssändningar på Viaplay, ska jag också kunna säga upp dem på en lördag. Här har regeringen nu skärpt tonen, herr talman. Får man inte det här att fungera kommer det att få konsekvenser. Det är oerhört viktigt.

Jag vill också lyfta fram den viktiga lagrådsremiss som gick ut i mitten av mars. Vi ger operatörerna ansvar för att stoppa de skurkar som ringer och försöker lura folk eller försöker skicka falska sms. Det ska ske på operatörsnivå så att man aldrig får sms:et – det ska stoppas innan det ens skickas. Det är så vi löser saker – inte genom att, som Socialdemokraterna vill, förbjuda, reglera och göra det dyrare och krångligare.

Jag hade ett väldigt bra samtal med Icahandlaren i morse om vad ett pris består av. Handlaren berättade att de på den Icabutiken i princip har en heltidsanställd person som bara jobbar med att sköta lagregleringar. Någon ska ju betala för det. I Socialdemokraternas värld ska det bli ännu dyrare och ännu krångligare att vara företagare. Så kan vi inte ha det, herr talman.

Förra veckan besökte jag ett av Europas modernaste djursjukhus, som finns fem kilometer härifrån. Det är en fantastisk verksamhet där veterinärer tar hand om svårt skadade djur. Det finns till och med en intensivvårdsavdelning där. Vi fick gå in och titta lite försiktigt på en katt som låg med livsuppehållande åtgärder.

Jag är väldigt stolt över Sveriges veterinärer. Vi har en fantastisk djursjukvård i Sverige, och jag är djupt bekymrad över de partier i Sveriges riksdag som vill förstatliga den djursjukvård som faktiskt fungerar i dag. Vi hade ett seminarium här i riksdagen för någon månad sedan som handlade om husdjurens betydelse för välmående. Jag tycker att vi ska vara stolta över veterinärvården i Sverige. Jag tycker att de som vill svartmåla svenska veterinärer och svensk djursjukvård ska besöka veterinärkliniker.

Därmed inte sagt att branschen är problemfri. Regeringen har lagt fram offensiva förslag även på det här området, om öppna prislistor och så vidare. Som djurägare har man naturligtvis också ett stort ansvar, herr talman. Skaffar man en hund eller en katt måste man vara beredd att ta på sig ansvaret för djuret.

Herr talman! Vi ska gräva guld i USA i sommar. Vi ska ha en fortsatt framgångsrik regering som tar ansvar för de svenska hushållens plånböcker och ser till att vi har en bra konsumentpolitik i Sverige. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på alla motioner.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ludvig Ceimertz och David Josefsson (båda M).

Herr talman! Det har blivit allt svårare och mer komplicerat att vara konsument i dagens samhälle. Att det finns mer tekniskt avancerade produkter, fler komplicerade finansiella tjänster och en global marknad innebär många möjligheter, men det ställer också konsumenten inför större utmaningar.

Trots dagens konsumentskydd befinner sig konsumenterna ständigt i underläge. Vi utsätts dagligen för algoritmer och reklam med syftet att få oss att konsumera så mycket som möjligt. Marknadsföringen är ofta mycket aggressiv, och alltför ofta vänder den sig till konsumentgrupper som redan är ekonomiskt utsatta.

Det borde vara en självklarhet att en konsument som får problem med ett avtal eller ett köp kan få hjälp och stöd samt att stödet är likvärdigt oavsett var i landet personen bor. Tyvärr ser vi dock att allt färre kommuner tillhandahåller konsumentvägledare. Det är en oroväckande utveckling. Vänsterpartiet vill därför lagstifta om införande av en skyldighet för landets kommuner att tillhandahålla en god konsumentvägledning.

Herr talman! Telefonbedrägerier är ett växande problem. Enligt polisen genererar bedrägerier flera miljarder kronor i brottsvinster årligen. Dessa pengar återinvesteras sedan i annan organiserad brottslighet. De som utsätts för bedrägerier är inte sällan äldre, och många av brottsoffren blir av med alla sina besparingar. Brottsoffer nekas ofta någon form av ersättning från bankerna med motiveringen att de har agerat särskilt klandervärt eftersom de har godkänt överföringen genom mobilt bank-id. Det är inte rimligt – ansvaret kan inte läggas på den som har blivit lurad.

Det är dags att bankerna tar sitt ansvar. Sverige bör därför följa Storbritanniens exempel och ändra betaltjänstlagen så att bankerna blir ersättningsskyldiga.

Det är också hög tid att vi tar steget och förbjuder telefonförsäljning. Vi kunde tidigare i den här debatten höra den sverigedemokratiske ledamoten hävda att Sverigedemokraterna vill förbjuda telefonförsäljning. Det skulle jag dock kalla falsk marknadsföring. När Vänsterpartiet lade fram ett utskottsinitiativ i civilutskottet om att förbjuda telefonförsäljning fick det stöd endast av Centerpartiet och Miljöpartiet. Det tycker jag att väljarna och befolkningen borde känna till.

Herr talman! De senaste åren har varit tuffa för de svenska hushållen. De ökade levnadskostnaderna har inneburit att allt fler har fått det svårare att få ekonomin att gå ihop. Elpriserna, bensinpriserna, matpriserna, veterinärpriserna och hyrorna har stigit i en rasande fart. I nästan fyra år har den moderatledda regeringen prioriterat skattesänkningar för landets rikaste procent medan vanliga löntagare har fått stå tillbaka. Dessa skattesänkningar har dessutom finansierats med lån till den grad att finansministern nu har meddelat att reformutrymmet för nästa mandatperiod är slut.

Det är inte seriös politik. Ännu en gång kommer en rödgrön regering att behöva städa upp efter Moderaterna.

I ett desperat försök att rädda ansiktet inför valet har den moderatledda regeringen nu valt att kasta pengar runt omkring sig på tillfälliga satsningar – satsningar som av en händelse också tar slut nästa år. Högerns devis tycks vara ”delulu is the solulu”.

Herr talman! Det Sverige behöver är långsiktiga investeringar som stärker hushållens ekonomi och fyller människors plånböcker. Det är också vad vi i Vänsterpartiet föreslår. I såväl vårt budgetförslag som i våra motioner återfinns en rad förslag som får ned kostnaderna för boende, el, mat och djursjukvård. Det är politik som stärker landets konsumenter och hushållens köpkraft.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag nämna att vi nog är många som ser fram emot årets konsertsommar, men för alla som köat i timmar för att få tag på biljetter till den där festivalen eller spelningen blir frustrationen stor när de sedan ser samma biljetter som de precis gått miste om säljas vidare för mer än tre gånger utgångspriset.

Det är inte rimligt att vi har aktörer som sysslar med att köpa upp evenemangsbiljetter för att sedan sälja dem vidare till ockerpriser. Jag vill därför yrka bifall till reservation 13 om att förbjuda vidareförsäljning av evenemangsbiljetter till överpris.

Herr talman! Kristdemokraterna vill ha en balanserad konsumentpolitik som tar hänsyn till både konsumentens och näringsidkarens intressen. Konsumenter ska inte hamna i ett underläge gentemot företag, men åtgärderna får inte bli så långtgående att de försvårar för näringslivet eller försämrar svensk konkurrenskraft.

Vi ser konsumentmakt och valfrihet som mål som bara kan uppnås inom en fungerande marknadsekonomi. En väl fungerande marknad är den bästa vägen till bra produkter, låga priser och god service för konsumenterna.

Konsumentpolitik handlar även om att till exempel kunna handla livsmedel till billigare priser. Det är en händelse i dag, då vi halverar matmomsen till 6 procent. Livsmedel blir billigare för konsumenten. I dag blir även bolånetaket 10 procent högre, det vill säga det blir enklare att låna pengar till sin bostad. Det förstärkta amorteringskravet försvinner också. Det här är också konsumentpolitik, även om det ligger utanför.

Vi ser att många skor sig inom marknadsekonomin på konsumenternas bekostnad. Varor är inte som önskat när de väl kommer till konsumenten, och dåliga eller defekta produkter är i en del fall svåra att sända tillbaka eftersom vi lever med en global marknad. Det är även svårt att säga upp tjänster, och man sitter till och med fast i långa avtal som man inte önskar ha därför att oseriösa aktörer tar sig in på marknaden och utnyttjar det faktum att konsumenter i de allra flesta fall är i ett underläge.

På en öppen marknad är det enkelt att konsumera, men där skapas också långtgående effekter för en del av de människor som konsumerar. En del av de effekter vi ser är bestående överskuldsättning, som man kan fastna i under väldigt lång tid. Det får sociala och familjerelaterade konsekvenser och skapar ett ekonomiskt utanförskap och begränsad frihet för den enskilde. Det blir långtgående och djupa effekter för den enskilde som kan sitta kvar länge, även efter att skulden är betald.

Regeringen har jobbat för att minska överskuldsättningen på flera fronter. Den har tillsatt en utredning om hur överskuldsättningen kan minska genom styrning av när och hur man får låna men även genom direkta förbud. De undersökningar som gjorts visar att konsumenter upplever omfattande problem med telefonförsäljning på marknader som el, telekom, krediter, spel och hälsokost.

Vi är alla medvetna om den rapport som Konsumentverket tagit fram. Vi som parti anser att vi bör gå vidare med en del av utredningens förslag om att skydda konsumenter. Det är inte rimligt att vi låter alla dessa delar vara exponerade för att regelrätt lura konsumenter till avtal, utan vi borde på ett eller annat sätt hitta en balans där konsumenterna får större möjligheter att värja sig.

Under pandemin inträffade flera konkurser där de individuellt ordnade resegarantierna inte räckte till för att återbetala det som resenärer hade rätt till. Den risken bedöms minska med införandet av en kollektiv fond. Regeringen har utrett och fått på plats det som nu behövs för att skapa en fond.

Det tidigare systemet byggde på att varje researrangör ansvarar för att ordna sin egen garanti. För det fall att arrangören, avsiktligt eller oavsiktligt, har lämnat felaktiga uppgifter drabbas resenären, som blir helt eller delvis utan ersättning. Regeringens nya ordning innebär att resenärer kommer att ha rätt till ersättning från resegarantin i fler situationer än tidigare. Detta är konsumentpolitik på riktigt.

Flera av de motioner som behandlas i dagens betänkande gäller en översyn av konsumentlagstiftningen. Det kan med all säkerhet behövas, men då måste det nog vara en hel översyn, som Centerpartiet föreslår i sin motion. Jag tror att en sådan översyn skulle få ta ett brett grepp eftersom samhället förändras hela tiden. Det behöver förändras utifrån balansen mellan konsument och marknad.

Sedan finns det motioner om ränteskillnadsersättning, som bygger på de förändringar som vi gjorde den 1 juli 2025. Att göra en översyn för att se om det blev önskad effekt är givetvis bra. Frågan är bara om ett år efter ikraftträdandet är tillräckligt långt eller om man måste vänta en liten tid till. Men i grunden håller jag med om att det bör vara regel snarare undantag att utföra utvärderingar för att kunna styra så att det blir så som politiken önskar, även när lagen är på plats.

Sedan vill Socialdemokraterna och Vänsterpartiet utreda den lokala konsumentvägledningen och till och med lagstifta om den på ett eller annat sätt. Min fundering är egentligen: Varför väljer kommunerna bort konsumentvägledning? Jag tror att man skulle behöva börja i den delen. Är det så att kommunerna faktiskt inte ser behovet, eller är det så att vi på nationell nivå ser ett behov som kommunerna inte ser?

Jag tror att det behövs en ganska stor diskussion med kommunerna. Man skulle kunna börja med att diskutera med dem hur behovet av lokal konsumentvägledning faktiskt ser ut, för jag tror att det har ändrats över tid. Jag tror också att digitaliseringen har gjort att den lokala konsumentvägledningen kanske inte behövs i samma omfattning. Att den behövs är vi överens om, men i vilken omfattning och hur? Jag är kanske inte för att lagstifta om det då jag tror att kommunerna själva ska bestämma, men jag tror att diskussionen måste föras.

Sedan har vi telefonförsäljningen. Där vet vi att många människor känner sig lurade. Jag tror inte heller att man ska ha ett helt förbud mot det, men man skulle kunna titta på olika branscher. Jag tror att det är nödvändigt att göra det. Alla branscher behöver inte vara öppna för telefonförsäljning. Jag tror att det är nödvändigt att gå vidare med de delar där konsumenter känner sig mest lurade.

Jag håller med Lars Beckman i en del, nämligen att marknadsekonomin är viktig och att företag ska kunna marknadsföra sig. Men jag tror också att det finns en gräns där vi konsumenter måste säga ”hit men inte längre”. Jag tror att man måste titta på telefonförsäljningen. Marknadsföringen har också förändrats för företagen över tid. Det är ganska viktigt att man gör något. Det kanske inte ska vara ett helt förbud, men jag tror att vi kan mötas en bit på vägen.

Vänsterpartiet tog upp utskottsinitiativ, men då måste jag ändå säga: Har vi inte låtit det gå inflation i detta? Det handlar om ett utskottsinitiativ om att förbjuda telefonförsäljning. Det har varit ett problem ganska länge – inte ett år, inte två år, inte tre år och inte fyra år. Utskottsinitiativ ska användas när det är något viktigt som har uppkommit och som måste göras där och då.

Snälla vänner! Utskottsinitiativ kan användas på ett annat sätt. Jag tycker att vi ska hålla oss till de ordningar som finns. Jag tror faktiskt att det var anledningen till att Sverigedemokraterna sa nej till utskottsinitiativet. Man tycker att vi ska hålla oss till ordningarna. Vi har motioner som behandlas, och vi har möjlighet att debattera. Utskottsinitiativ ska användas i de fall där något har uppkommit och man behöver göra något just då. Sedan kan vi alla tycka att olika frågor är olika angelägna, men det är ju därför vi har olika partier.

Herr talman! Ledamöter! De senaste åren har vi sett en kraftig ökning av antalet skuldsatta människor som hamnar hos Kronofogden och som är oförmögna att ta sig ur den skuldfälla som de har hamnat i.

De senaste siffrorna, från 2025, visar att skulderna fortsätter att öka i hög takt. Skuldberget har fördubblats under en tioårsperiod, och många av de skuldsatta vittnar om att en bidragande orsak har varit tillgången till snabba sms-lån. De har ofta höga räntor och korta återbetalningstider, och det kan leda till en skuldfälla för dem som tar sms-lån.

Statsrådet Wykman gick ut med ett pressmeddelande och sa att Tidöregeringen hade förbjudit sms-lån, men det stämde ju inte riktigt. Man har gjort skärpningar, absolut, till exempel att låneföretag ska ha banktillstånd. Det finns andra typer av regleringar som man också har gjort, vilket vi i Miljöpartiet tycker är bra, men man har inte infört något förbud.

Jag blev lite nyfiken på hur det ser ut nu – skulle jag kunna ta ett sms-lån? Jag provade faktiskt innan jag kom in här i kammaren, herr talman. På några sekunder hade jag en hel uppsjö av sms-lån att välja mellan, med en ränta på 22 procent och omedelbar utbetalning, och det var inga problem ifall jag hade betalningsanmärkningar. Det finns alltså fortfarande saker som vi behöver arbeta med här.

Vi i Miljöpartiet har väldigt svårt att se behovet av den här lånemarknaden. Om man helt förbjuder sms-lån skulle antalet människor som hamnar i överdriven skuldsättning minska. De som tar sms-lån tillhör oftast ekonomiskt utsatta grupper. Det kan också handla om spelberoende eller psykisk ohälsa. De har svårt att få lån från traditionella banker. Ifall man helt förbjuder sms-lån skulle bättre låneinstitut och mer hållbara ekonomiska lösningar främjas. Vi i Miljöpartiet anser att sms-lån behöver förbjudas.

Ett annat välkänt problem är telefonförsäljningen. Här har vi en gemensam reservation från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Det här är en affärsmetod som har orsakat problem för konsumenter i flera decennier. Konsumentverket har gått på djupet med den här frågan och utrett vad som behövs.

Det är egentligen ingen som vill ha telefonförsäljning, och värst utsatta är sårbara grupper. En stor andel av de uppringda upplever att det är otydligt att det över huvud taget rör sig om ett säljsamtal. Telefonförsäljare upplevs som påstridiga, konsumenter blir stressade att göra köpet och regler för hur avtal ska ingås följs inte.

Regeringen går fram med vissa förslag på det här området, till exempel att operatörer som tillhandahåller telefoni och sms ska vara skyldiga att stoppa samtal och meddelanden som misstänks användas för bedrägerier. Men jag tycker verkligen att regeringen missar chansen att förbjuda telefonförsäljning helt.

Dagens ehandel gör det möjligt för företag att nå konsumenter. Det var annorlunda för 20–30 år sedan, när det inte fanns andra kontaktmetoder. Men som det ser ut i nuläget är det fullt möjligt att nå konsumenter på andra sätt. Om man till exempel får ett mejl kan man läsa det i lugn och ro på sina egna förutsättningar i stället för att bli uppringd när man står mitt i matlagningen, sitter i bilkö eller vad det nu kan vara och stressas att göra ett köp.

Vi tycker att konsumentskyddet här väger tyngre än företagens behov av att marknadsföra sig via telefon. Därför anser vi att telefonförsäljning behöver förbjudas snarast.

Men det är ju inte bara sms-lån och telefonförsäljning som är problematiskt. Konsumentmarknaden är ganska komplex i dag, med ehandel och marknadsföring på sociala medier, så vi tycker att det är viktigt med en bra konsumentvägledning. Det är också något som flera partier har debatterat i dag.

Budget- och skuldrådgivningen är obligatorisk för kommunerna. Det är något kommunerna måste ha. Konsumentvägledningen är däremot frivillig, och många kommuner har avvecklat den. Men konsumentvägledningen och skuldrådgivningen är ju lite av kommunicerande kärl, för i konsumentvägledningen kan man nå människor innan de hamnar i skuld och hjälpa till där.

Det finns en nationell konsumentupplysning. Men skillnaden mellan den lokala och den nationella är att när man kommer till kommunen kan man sätta sig med någon och få hjälp på plats att titta på sitt avtal. Man kan få hjälp med tvistlösning. Man kan ta med sig kontraktet och säga: Det här blev inte alls som jag hade tänkt mig. Har jag möjlighet att ta mig ur det här på något sätt?

Konsumentvägledarnas förening har också långa Excelark där man listar när man har hjälpt människor som har ingått avtal som inte var korrekta. Man har också skrivit upp hur mycket pengar man har hjälpt till exempel gamla damer att spara när de har blivit hjälpta med sin konsumentskada.

Konsumentverket gjorde också en uppskattning för några år sedan av hur mycket pengar det rör sig om. Det är 40 miljarder varje år eller 6 000–7 000 kronor per vuxen och år.

Därför tycker vi i Miljöpartiet att det behöver lagstiftas om obligatorisk kommunal konsumentvägledning. Sedan behöver det utredas vilket stöd kommunerna behöver för att genomföra det här, och där kan man ha den här dialogen. Det kan också hända att mindre kommuner behöver samverka, till exempel, för att få till det.

Det sista jag tänker ta upp i dag är ett annat systemfel som vi vill motverka. Det är planerat åldrande, det vill säga att produkten är gjord för att bli oanvändbar i förtid.

Vi behöver gå över till en konsumentmarknad där produkter är framtagna för att hålla och designade för att kunna repareras. Reservdelar och information ska finnas tillgängliga.

För två år sedan antog EU lagstiftning om det här, Right to Repair eller rätt att reparera. Syftet med lagen är just att det ska bli enklare och billigare för konsumenter att reparera produkter i stället för att slänga dem. Konsumenternas rättigheter stärks, och produkttillverkarnas skyldigheter blir tydligare. Företagen måste designa produkter som är lättare att reparera, lagerhålla reservdelar och se till att det finns information om hur man reparerar produkten. Det rör sig om till exempel mobiltelefoner, surfplattor och bärbara datorer men också om tvättmaskiner, torktumlare och kylskåp – sådant som verkligen är kopplat till människors vardagsekonomi.

Sverige har på sig till och med juli i år att klubba den här lagen i riksdagen. EU införde lagen för två år sedan. Men tror ni att Tidöregeringen då var först på bollen med att driva igenom den här lagstiftningen i Sverige? Nej, det var de inte. De gjorde som de brukar göra med EU-lagar som är bra för miljön, planeten och plånboken – de lägger dem i byrålådan eller papperskorgen.

Det senaste löftet var att lagförslaget ska komma i september, men då är det ju val. EU-lagen kom alltså för två år sedan, så här tycker vi i Miljöpartiet att Tidöregeringen sviker konsumenterna vad gäller både plånboken och planeten. Vi i Miljöpartiet anser att lagen om rätt till reparation behöver införas i svensk lagstiftning omgående.

Med det yrkar jag bifall till reservation 18.

Herr talman! Man kan väl sammanfatta Miljöpartiets konsumentpolitik på samma sätt som Socialdemokraternas: Förbjud och reglera!

Oppositionen i ett utskott har möjlighet att kalla eller bjuda in ett statsråd. Det jag begärde replik om var att oppositionen i går hade bett finansmarknadsminister Niklas Wykman att komma. På ett förtjänstfullt sätt, herr talman, redogjorde han i detalj för allt som regeringen gör på det här området.

Det är slutna sammanträden, så jag förde lite anteckningar om det han sa: proposition om stärkt konsumentskydd, krav på banktillstånd för konsumtionslån, ränte- och kostnadstak sänkt från 40 till 20 procentenheter, utredning om evighetsgäldenärer, ränteavdrag avskaffat för lån utan säkerhet, Statskontorets utredning av kommunal budget- och skuldrådgivning och förbud mot spel på kredit. Dessutom kommer utredaren att bedöma behovet av ett förbud mot utbetalning av lån under vissa tider på dygnet.

Ministern sa säkert fler saker, men jag måste säga att det jag såg i går – jag hoppas att ledamoten också såg det – var ett starkt engagerat statsråd. Det var nästan så att jag tyckte att han gick utöver sin statsrådsroll i engagemanget han visade, det personliga engagemanget i hur man ska försvåra för företag som ägnar sig åt oseriös kreditgivning eller helt enkelt stoppa dem. Till exempel gjorde han reklam för att man har stoppat oseriösa företag som sålde lotter på telefon.

Men jag måste ändå fråga: När oppositionen kallar ett statsråd till utskottet, som man gjorde i går, och får en gedigen genomgång av allt regeringen har gjort och gör – exakt vad är det regeringen gör som Miljöpartiet är kritiskt mot?

Herr talman! Tack för frågan, ledamoten Beckman!

Det här var ju en fin reklampaus för Tidöregeringens politik. Jag håller med om att det var ett engagerat statsråd. Det var också därför jag i mitt anförande berömde Tidöregeringen för att ha infört skärpningar kopplat till sms-lånen.

Min kritik handlar om att detta är ett så pass stort och omfattande problem att man behöver gå ännu längre. Det här är också ganska symtomatiskt för Tidöregeringens politik: Man kommer en bit, man gör regleringar, men de räcker inte ända fram. Det gäller både telefonförsäljningen och sms-lånen. I vissa fall behöver man helt enkelt ha modet att sätta ned foten och införa ett förbud.

Jag frågade också statsrådet explicit om det handlade om ett förbud mot de här lånen. Nja, det är väl inte riktigt det, menade han, och så kom alla de här olika typerna av regleringar.

Nej, det är inte ett förbud. Den här lånemarknaden kommer att vara mer begränsad men ändå finnas kvar.

Jag anser inte att detta är proportionerligt om vi väger det mot människors behov av skydd, till exempel vid olika typer av psykisk ohälsa eller vid ekonomisk utsatthet som gjort att man tvingats in i skuldfällan. Miljöpartiet tycker att det är rimligt att helt och hållet förbjuda den här typen av lånemarknad. Det finns andra, mycket mer sunda lånemarknader. På så sätt kan vi främja hållbara ekonomiska lösningar i stället.

Herr talman! Det är ju slutna sammanträden i civilutskottet – annars bjuder vi in till öppna hearingar. Jag kan därför inte citera vad statsrådet sa, men jag kan konstatera vad han sagt i andra sammanhang: Tycker Moderaterna att den här produkten ska finnas? Svaret på det är nej.

Vi tycker inte att utsatta människor som är spelberoende – det pratas ju väldigt mycket i andra sammanhang om spelberoendeproblematiken – ska kunna sitta och spela klockan två på natten och skjuta iväg ett sms-lån på 500 kronor i tron att de ska kunna vinna tillbaka det de har förlorat. Där är Miljöpartiet och Moderaterna helt överens.

Vi vill inte ha produkter på marknaden som gör människor spelberoende. Det var därför vi förbjöd lotterier som sålde på kredit. Det fanns en massa undantag i lagstiftningen som sannolikt var anpassade för att Socialdemokraterna hade betydande inkomster från sina lotterier.

Jag tyckte att statsrådet i går var övertydlig med sin ambition att dessa produkter inte ska finnas på marknaden. Jag är imponerad över att man har hunnit så mycket på så kort tid, att man på tre år har kunnat ta tag i så här många frågor för att minska problemet. Det gör också att vi kan se att utvecklingen går åt rätt håll.

Kan man göra mer? Ja, sannolikt. Man ska inte utesluta det. Men vi har ju också sett kritiken från sms-bolagen, som tycker att det är jättejobbigt att de ska in i det ordinarie regelverk som finns, till exempel om banktillstånd för konsumtionslån. En del har klarat det; många har inte klarat det. Men engagemanget, kunskapen och viljan finns definitivt hos regeringen och finansmarknadsministern.

Herr talman! Jag tackar Lars Beckman för följdfrågan.

Intentionen är det inget fel på. Jag håller med om att statsrådet och Tidöregeringen har en mycket god intention. Man kan dock inte bara se till intentionen. Man behöver också titta på själva resultatet: Vad är det som händer ute i verkligheten? Vad är det som landar hos människor, i människors telefoner och i människors vardagsekonomi?

Där ser vi att det har varit en kraftig ökning av denna typ av skuldsättning på grund av dessa lån. Den är nu på nedgång men är fortfarande omfattande och stor. Åtgärderna är helt enkelt inte tillräckliga. Det är det som är min kritik, och det var också det jag framförde till statsrådet: Det är jättebra med den här intentionen, men det behövs ett förbud för att komma ännu längre och för att helt och hållet komma bort från den här marknaden. Den finns fortfarande i dag, och även med de skärpningar som görs kommer det att finnas kvar många problem.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till vår reservation 17.

Att vara konsument i dag är lite som att navigera i en stad som hela tiden byggs om. Det är vardag. Det är samtalet som kommer vid middagsbordet. Det är abonnemanget som var enkelt att teckna men svårt att avsluta. Det är krediten som löser något här och nu men som blir ett problem längre fram.

Mitt i allt detta ska man som konsument fatta kloka beslut. Det är inte alltid så enkelt. Digital handel, abonnemang, snabba krediter och avancerad reklam gör vardagen enklare på många sätt men också mer svåröverskådlig. Samtidigt förväntas varje människa ta stora, genomtänkta beslut, ofta med väldigt lite tid att tänka efter. Det ställer krav på politiken.

Det här betänkandet rör frågor som många människor möter varje dag: telefonförsäljning, reklam riktad till barn, konsumentkrediter, kundtjänster och överskuldsättning – allt det där som påverkar tryggheten i ekonomin och känslan av kontroll i livet.

Centerpartiet vill se en konsumentpolitik som fungerar i den verkligheten. Vi tror på en marknad som är fri och skapar möjligheter. Men frihet kräver också tydliga spelregler. Det ska vara enkelt att göra rätt och svårt att göra fel. Företag ska kunna växa, men på sjysta villkor. Konsumenten ska ha både kunskap och skydd för att kunna fatta egna beslut. Det är så balans skapas.

Herr talman! Överskuldsättning är ett tydligt exempel på när den balansen inte riktigt håller. Det handlar inte bara om ekonomi. Det handlar om människors vardag – om stress, oro och begränsade valmöjligheter. När skulder växer minskar friheten. Därför behöver vi arbeta mer förebyggande och se till att riskerna minskar innan problemen uppstår.

Herr talman! Vi ser också hur regelverken utvecklas, inte minst på EU-nivå. Det är positivt. Men lagar i sig räcker inte. För att fungera behöver de följas upp, vara begripliga och finnas nära människors verklighet. Annars riskerar de att bli svåra att använda, och då tappar de sin kraft.

Vi behöver en konsumentpolitik som hänger med i utvecklingen och som tar höjd för en digital marknad där mycket sker snabbt, där avtal ingås med ett enda klick och där gränsen mellan information och påverkan ibland är otydlig. Det krävs ett helhetsgrepp.

Centerpartiet vill därför se ett starkare skydd mot oseriösa aktörer, tydligare regler för abonnemang och marknadsföring, kraftfulla åtgärder mot överskuldsättning och en konsumentvägledning som finns nära människor i vardagen.

I grunden handlar detta om frihet – friheten att förstå sina val, friheten att känna trygghet i sin vardag och friheten att verka på en marknad som är rättvis. Det är så vi bygger tillit både till marknaden och till samhället i stort.

Människor ska kunna känna trygghet i sina val. Sverige behöver ett starkare konsumentskydd. Sverige kan mer.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)