Klimatpolitik

Herr talman! Europa är i krig. Våra tankar är i hög grad i det akuta krisläget och med det ukrainska folket, som kämpar för sin överlevnad och sin självständighet. Men kriget har också satt ljus på Europas beroende av rysk gas, som är skadligt både för klimatet och för vår säkerhet.

Moderaterna har länge varnat för det tyska exemplet och att beslutet att stänga ned fullt fungerande kärnkraft skulle leda till just ökat tyskt och europeiskt beroende av rysk gas. Så blev också fallet. På samma sätt varnade vi när den svenska regeringen tog motsvarande beslut och lade ned kärnkraftsreaktorer här hemma.

Resultatet har blivit skyhöga elpriser under delar av året, pensionärer som sover med dubbla täcken för att ha råd med elräkningen och företag som inte kan expandera eller ställa om sin verksamhet till fossilfritt på grund av bristen på el.

En ökad fossilfri energiförsörjning som levererar el dygnet runt oavsett väder är helt enkelt avgörande både för Europas säkerhet och för att vi i Sverige inte ska vara direkt eller indirekt beroende av rysk fossil gas. Bara i Sverige kommer vi att behöva dubbelt så mycket el på två decennier för att lyckas med klimatomställningen om industrier och bilar ska gå på el. Då behövs alla fossilfria energislag. Då behövs vattenkraften, då behövs vindkraften och då behövs också kärnkraften.

Det här kanske är en av de absolut viktigaste klimatpolitiska frågor som vi har framför oss. Moderaterna vill ta bort det som i praktiken är ett stoppdatum för kärnkraften och undanröja de många lagliga hinder som i dag gör det svårt att bygga ny kärnkraft.

Här och nu är vi först och främst fokuserade på att hjälpa Ukraina att försvara sig och bevara freden i Europa, men låt oss också ha modet att fatta de beslut som krävs för ett energisystem som både räddar klimatet och gör oss oberoende av Ryssland.

Herr talman! Kriget har också visat att EU är starkt när EU står enat. Det gäller också klimatpolitiken. När 27 länder kan agera gemensamt får det större effekt än när ett land gör det ensamt. Därför betonar vi i Moderaterna alltid vikten av gemensamma regler för klimatet på EU-nivå och allra helst globalt. Det gör vi också i det betänkande som debatteras i dag och i våra reservationer.

Vi vet att pris på utsläpp är det mest effektiva sättet att minska utsläppen och att EU:s utsläppshandelssystem alltmer har gjort kolet olönsamt i Europa. Moderaterna vill se ett större utsläppshandelssystem som omfattar fler sektorer, så att fler än i dag får vara med och betala för de utsläpp som de orsakar. Ett första naturligt steg är att inkludera sjöfarten i det här systemet.

Vi vill se skärpta krav på alla nya bilar som släpps ut i EU. Det ska vara tuffare krav och lägre utsläpp, för gränsöverskridande problem kräver helt enkelt gränsöverskridande lösningar och gemensamma standarder.

Herr talman! Moderaterna vill också att den nationella klimatpolitiken tar ett bredare och mer globalt perspektiv. Det svenska näringslivet är ju på många sätt vår tids nya miljörörelse, och vi ser att svenska företag står i kö för att göra klimatsmarta produkter som kan både minska utsläppen och stärka företagens och Sveriges konkurrenskraft. När svenska företag kan exportera fossilfritt stål, hållbara batterier eller skogsprodukter för att till exempel bygga hus i trä tränger det undan sådant som annars hade producerats med högre utsläpp i andra delar av världen. Det innebär att världens totala utsläpp minskar.

Att det är så beror i hög grad på effektiva industriprocesser men också på att svensk elproduktion i stort sett är fossilfri. Den här nyttan är omfattande. En studie häromåret visade att svenska företag under 2018 bidrog till att minska de globala utsläppen med 26 miljoner ton genom sin export. Det motsvarar ungefär hälften av vad vi här i Sverige släpper ut själva. Ju mer som produceras i Sverige, desto bättre.

Moderaterna har länge kämpat för det här större, globala perspektivet och för att det måste in i Sveriges klimatarbete. Vi har drivit på för detta också inom ramen för Miljömålsberedningens arbete. Jag hoppas att det kan bli verklighet, så att politiken framöver sätter större fokus på att korta tillståndsprocesser och få fram all den fossilfria el som krävs för att svensk industri ska bli världsledande på att exportera klimatnytta.

I sammanhanget är det också viktigt att politiken ger skogen förutsättningar att bidra till omställningen. Den brukade och växande skogen binder mer koldioxid än den som står orörd. Dessutom bidrar alla de produkter som vi får ut från skogen till att tränga ut fossila alternativ. Vi kan bygga hus i trä, göra kläder av träfibrer och köra bil på biobränslen. Det kräver att vi både i Sverige och i EU uppmuntrar ett fortsatt aktivt och hållbart skogsbruk för klimatets skull.

Här hemma måste vi bli av med regler som att skogsbrukare ska tvingas att räkna varje fågel på sin mark eller i värsta fall helt avstå brukande. På EU-nivå måste Sverige våga stå upp för det svenska hållbara skogsbruket och inte, som vissa partier gör, snarare bidra till bilden av skogsbruket som en miljöbov. Sanningen är att över 300 000 människor och familjer som äger skog i Sverige varje dag brukar den med omsorg, till nytta för både produktionen och de naturvärden som finns i skogen.

Herr talman! Innovation och ny teknik är också helt avgörande för att lyckas med omställningen. FN:s klimatpanel pekar bland annat på infångning och lagring av koldioxid, det som kallas CCS, som avgörande för att nå världens klimatmål. Jag är stolt över att den budget som M, KD och SD fick igenom riksdagen inte bara är tidernas största miljö- och klimatbudget utan också innehåller en stor satsning på just infångning och lagring av koldioxid. Denna satsning är sex gånger större än den som regeringen ursprungligen hade föreslagit.

Med den här budgeten kan vi fånga in motsvarande 4 procent av Sveriges årliga utsläpp varje år. Det är bra. Nu måste regeringen bara verkställa detta så att vi får igång auktionerna för koldioxinfångning.

Regeringen måste också, som Moderaterna och flera andra partier lyfter fram i gemensamma reservationer i det här betänkandet, undanröja de legala och praktiska hinder som fortfarande finns. Regelverk behöver ändras så att transport av koldioxid på fler sätt än bara genom rör blir lagligt och att lagring under havsbottnen och Östersjön möjliggörs.

Dessutom måste vi snarast få samarbeten med andra länder på plats - till exempel med Norge, som ligger längst fram när det gäller att bygga lagringsplatser, men också med andra länder - så att dessa lager inte blir fulla och bokas upp av andra.

Vi behöver också få in infångning och lagring av koldioxid i EU:s gemensamma regelverk så att hela Europa tillsammans kan bygga upp ett system för att fånga in och lagra koldioxid.

Herr talman! Vi i Sverige har klarat och dragit nytta av stora samhällsförändringar förut, och vi ska göra det igen. Industrialiseringen med början i 1800-talets mitt skapade många av de svenska företag som vi är allra mest stolta över i dag och som har exporterat till hela världen. Utbyggnaden av kärnkraften under 70-talet gjorde svensk el fossilfri. Digitaliseringen från slutet av 1900-talet skapade nästa våg av svenska innovationer.

Vi gjorde alla de förändringarna till vår styrka. Sverige har en unik möjlighet att komma starkt ur även klimatomställningen. Men för det krävs en politik som skapar förutsättningar för att svenska företag och alla människor runt om i Sverige ska kunna bidra.

Klimatpolitik

Malmen och skogen byggde Sverige starkt och rikt en gång i tiden. Nu driver malmen och skogen den tekniska utvecklingen framåt igen. Vår rena och stabila elförsörjning gjorde oss till en modern industrination. Rätt hanterad blir klimatomställningen alltså en konkurrensfördel och skapar fler jobb och ett ökat ekonomiskt välstånd. Men under de gångna åren har klimatpolitiken misslyckats, och utsläppen har minskat för långsamt.

Klimatpolitiska rådet, regeringens eget expertorgan, konstaterar i sin rapport som kom för bara några veckor sedan, med finare ord men ändock, att regeringen har ägnat sig åt småfrågor och inte tagit tag i de stora systemfrågorna. Man har drivit symbolpolitik framför resultat och effekt helt enkelt.

Rådet kritiserar också regeringen för bristande ledning och styrning. Staten och myndigheterna jobbar inte åt samma håll. Det innebär i förlängningen att alla företag som vill ställa om inte får chansen på grund av långa tillståndsprocesser, bristen på fossilfri stabil el och myndigheter som ibland stjälper mer än de hjälper.

Svensk klimatpolitik behöver en nystart. Mitt mål är att klimatet och svenska folket vid valet i september ska få en ny regering och en klimatpolitik som levererar resultat.

Herr talman! Jag står bakom samtliga av Moderaternas reservationer, men jag yrkar för tids vinnande bara bifall till reservation 24.

(forts. § 12)

Fru talman! Äntligen får vi fortsätta denna klimatdebatt!

Vi har nu på några år gått igenom en pandemi med efterfrågefall av sällan skådat slag och därmed även kraftiga minskningar av utsläppen. Vi har kommit vidare till en återhämtning som fört med sig kraftiga ökningar av utsläppen globalt. Nu befinner vi oss i en ny kris till följd av Rysslands krig. Det är ännu svårt att veta vilka konsekvenser det kommer att få vad gäller klimatpolitiken på global nivå. Man kan tänka sig att bristsituationen beträffande gas och annat kan leda till ökad förbrukning av såväl olja som kol, vilket i sin tur kan öka utsläppen.

Fru talman! Vad kriget visar är hur beroende världens länder är av energi och samtidigt att förhoppningarna om nya energikällor sällan har direktkontakt med hur det förhåller sig i verkligheten. Västvärlden har under många år växlat ned när det kommer till utvinning av råvaror. Trots ett stort behov av gas, metaller och insatsvaror till jordbruket har produktionen inom Europa i regel minskat. Länder vill gärna ha tillgång till olja, gas, ädelmetaller, konstgödsel med mera, men vi vill inte smutsa ned oss genom att ha dessa verksamheter i vår närhet. Detta gör att vi i stället tvingas förlita oss på en hel del stater som vi allra helst definitivt inte skulle vilja vara beroende av.

Fru talman! Sverige är ett lysande exempel på detta. Livsmedelssektorn prioriteras ned. Den tidigare S-MP-regeringen har kategoriskt stoppat exempelvis mineralutvinning genom att låta beslut dras i långbänk, utfärda negativa beslut eller förlita sig på de Kafkaliknande svenska miljötillståndsprocesserna. På så sätt har nedstängningspolitiken kunnat bibehållas. Man har också lyckats åstadkomma en kraftig försämring av investeringsklimatet i svensk mineralindustri. Flera stopplagar för enskilda mineraler bidrar till att urholka trovärdigheten för Sverige som gruvnation. Ytterligare en stopplag kommer strax att behandlas här i kammaren.

Fru talman! Vad Sverige behöver är mer insikt om att klimatfrågan är global och att omställningen är just en löpande omställning och ingenting som man genomför med en knapptryckning.

Ett exempel på hur det går när man inbillar sig att det ska handla om en knapptryckning skulle kunna vara den svenska reduktionsplikten. Regeringen och övriga sju partier valde att ensidigt titta på ett sektorsbaserat klimatmål för vägtrafiken. Man identifierade reduktionsplikten som det kanske enda verktyget för att kunna uppnå det här målet. Detta kanske är korrekt. Problemet är målet och åtgärden.

Från Sverigedemokraternas sida varnade vi tidigt för konsekvenserna av etappmålet för vägtrafiken. Vi varnade även för konsekvenserna av reduktionsplikten innan den infördes. Vi förordar i dag att den svenska reduktionsplikten kraftigt begränsas till en reduktionsnivå på 5 procent för diesel och 2 procent för bensin. Med anledning av det yrkar jag bifall till reservation 43.

Fru talman! I dag står vi inför det faktum att vi har världens dyraste diesel i vårt avlånga land, som är extremt beroende av transporter. Vi har priser som är ungefär 4 kronor högre än i Danmark. I Danmark är skatten samtidigt högre än vad den är här i Sverige på diesel.

Från SD:s sida välkomnar vi att fler partier nu vaknat till och insett det ohållbara med den svenska reduktionsplikten. Vi räddar inte klimatet genom att införa en radikal reduktionsplikt och importera 90 procent av råvarorna. Att göra detta mitt under en brinnande livsmedelskris är extra oansvarigt.

Regeringen bör av den anledningen följa EU-kommissionens uppmaning och minska inblandningen av biodrivmedel i våra bränslen. På så vis kan vi stötta hushåll och företag som lider av de höga drivmedelspriserna. Samtidigt kan vi bidra till att öka utbudet av mat och foder, vilket i slutändan är det som kommer att avgöra hur många fler människor som kommer att lida av svält de närmaste åren i världen. Att vi är på väg in i en livsmedelskris ter sig ganska klart. Frågan är hur allvarlig den kommer att bli.

Fru talman! Från Sverigedemokraternas sida är vi tydliga med att vi står bakom Parisavtalet och ambitionen att pressa ned utsläppen på global nivå så att temperaturökningarna hamnar på en hanterbar nivå. Politiken måste därför kännetecknas av effektivitet, och den måste kombineras med ökat ekonomiskt välstånd. Botemedlet får inte vara värre än sjukdomen. Vi ska inte gå igenom efterfrågefall liknande det under pandemin enbart för att minska utsläppen.

För att detta ska vara möjligt måste man göra upp med en del motsägelser inom klimatpolitiken, såväl i Sverige som globalt. Den svenska elförsörjningen är ett bra exempel på hur det blir när regeringar går vilse bland olika mål. I Sverige har vi i dag en genomreglerad elmarknad som präglas av en lång rad olika styrmedel och även förbud. Många regleringar finns det en bra anledning till. El är inte vilken vara som helst. För att vårt högteknologiska samhälle ska kunna fungera måste elen vara tillgänglig jämt, och priset måste vara på en relativt låg nivå för att vi ska kunna bibehålla vår konkurrenskraft.

Att då ha politiska mål om 100 procent förnybart och regelverk som kraftigt försämrar möjligheten att bygga ny kärnkraft är inte rimligt. Det är tillåtet att bygga kärnkraft, brukar det sägas från vissa håll. Men det är enbart tillåtet för ett fåtal företag på några få platser i Sverige, och det är bara en viss typ av reaktorer som är tillåtna att byggas.

Det är till exempel förbjudet att bygga en reaktor i södra Sverige där det skulle vara som mest lönsamt. Lägger man till att ett av företagen tvingades avbryta planerna på ny kärnkraft för att S-regeringen skulle kunna tillträda med hjälp av MP kan man i dag säga att det finns ett politiskt förbud mot ny kärnkraft, eftersom begränsningarna som politiken satt upp är så pass omfattande.

Fru talman! Sverige har i dag ett statligt ägt energibolag. Det är rimligt att staten genom sitt ägarinflytande kan se till såväl samhällsekonomisk nytta som klimatpolitisk betydelse i vår region när man tar ställning till investeringar. Ser man isolerat till bolagets egen lönsamhet kan det vara betydligt bättre med kraftigt varierande priser och brist i systemet ibland. Men Sverige behöver ny kärnkraft och politisk vilja för att göra detta möjligt. Det handlar om forskning, ägardirektiv till Vattenfall och regelverk för hur man får godkännande för att bygga ny kärnkraft.

Fru talman! Vi behöver arbeta mer med att kombinera tillväxt och jobbskapande verksamhet med att skapa klimatnytta. Så länge vi har en situation där utsläppen ligger på en betydligt lägre nivå i Sverige jämfört med vår omvärld har vi en fantastisk möjlighet att bidra till klimatnytta med vår export.

Ju fler varor och tjänster som tillverkas i Sverige, desto mer kan vi tränga undan utsläppsintensiv produktion från andra länder. Om man räknar enbart på exportens indirekta klimatnytta kan man notera att exporten i dag bidrar till minskade utsläpp i en mängd som är större än transportsektorns samtliga utsläpp. Här finns en stor potential att göra ännu mer nytta.

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).

Fru talman! Den som läser om värmerekord och kollapsande shelfisar i Antarktis eller den som har bevittnat våra milda vintrar, skogsbränder och torksomrar inser snart ett bistert faktum: Klimatförändringarna är inte något som kommer att drabba oss, utan det är något som redan påverkar vår värld och vårt land. Frågan handlar inte om att stoppa klimatförändringarna utan om huruvida vi ska låta deras effekter bli hanterbara eller katastrofala.

Vi alla, oavsett var vi bor i världen, har ett ansvar för att försöka begränsa utsläppen av växthusgaser och lindra effekterna för dem som drabbas värst av klimatförändringarna. Men jag vill hävda att vi här i Sverige har ett särskilt ansvar, inte för att vi är världens värsta utsläppare, även om vi ligger högt, utan för att vi har en enorm potential att göra skillnad för klimatkampen här i Sverige och också över hela världen.

Vi kan och ska vara ett föregångsland. Vi har redan visat att det går att kombinera ökad tillväxt med lägre utsläpp. Nu behöver vi visa hur man kombinerar ökat välstånd med noll nettoutsläpp. Vi har kunskapen, vi har resurserna och jag är säker på att svenska folket också har viljan att klara den utmaningen.

Vi kan och ska vara en förkämpe för klimatet i hela världen. Vi kanske inte är världens största eller mäktigaste land, men vi har visat att det går att åstadkomma förändring genom att knyta samman allianser av dem som vill göra mer för att förflytta dem som är ovilliga.

Vi kan och ska vara ett stöd för dem som vill ställa om sina samhällen men har sämre förutsättningar och för dem vars samhällen oåterkalleligt förändras och vars inkomster eller försörjning försvinner på grund av klimatförändringarna.

Sverige är begåvat med ett näringsliv som på många områden är världsledande vad gäller hållbarhet. Vi har en stor kunskap om hållbar samhällsbyggnad och en oerhörd kapacitet i det svenska utvecklingssamarbetet. Detta, fru talman, behöver vi utnyttja för att hjälpa andra länder och samhällen att minska sitt fossilberoende, minska sin miljö- och klimatpåverkan och bygga en hållbar tillväxt som lyfter människor ur fattigdom. Vi drabbas alla av klimatförändringarna, men det är de som redan är mest utsatta som drabbas allra hårdast.

Sverige och den svenska staten behöver kroka arm med näringslivet, civilsamhället och akademin för att minska de globala utsläppen men också för att få fram resurser till klimatanpassning och stöd till de hårdast drabbade. Detta är vad en humanitär stormakt gör mitt i en klimatkris.

Fru talman! Jag vill inte bara vädja till mina kollegors och det svenska folkets solidaritetskänsla, även om jag är säker på att den är stor, utan jag vill också vädja till egenintresset. Vi har alla, från världens mäktigaste länder ned till helt vanliga människor här i Sverige, ett ansvar för att ändra ohållbara beteenden och system. Men klimatomställningen handlar inte bara om uppoffringar, utan den är något som vi kan och ska tjäna på.

Klimatomställningen handlar om nya affärsmöjligheter för svenska företag, fler arbetstillfällen och mer hållbar produktion här i Sverige. Det handlar om svenska råvaror från jord- och skogsbruk som ersätter det fossila och gör nytta i flera led. Det handlar om att omställningen ger dubbla vinster även på andra områden, som när ett minskat fossilberoende också innebär att vi minskar vårt energiberoende av Putins Ryssland och andra oljediktaturer. Det handlar om att vi på många sätt bygger ett gladare, rikare, friskare och tryggare samhälle när vi bygger det hållbara samhället. Detta, fru talman, är Centerpartiets mål med klimatpolitiken.

Fru talman! Jag hinner inte gå igenom alla våra förslag i betänkandet, men tack och lov har vi snart en valrörelse där jag hoppas få utveckla dem. Jag skulle dock vilja lyfta upp några av dem lite särskilt.

Vi ser att EU:s och Sveriges klimatmål behöver skärpas. Det gäller framför allt EU:s klimatmål, men även vi i Sverige behöver fundera på framför allt hur vi ska uppnå klimatmålen och sedan på om de kan skärpas och göras mer ändamålsenliga för att ta oss närmare netto noll klimatutsläpp så fort som möjligt.

Förutom detta ser vi att ETS:en, alltså EU:s handel med utsläppsrätter, behöver skärpas och bli mer ändamålsenlig. Detta var min kollega från Moderaterna också inne på, och jag tror att vi har en ganska stor samsyn, även om jag tror och hoppas att vi vill gå ännu lite längre. Vi har kommit en lång bit på vägen, men det finns mer att göra med detta, som jag tror är ett av de absolut mest kraftfulla verktyg vi har för att styra marknaden i en mer hållbar riktning. Det fasar ut det som är ineffektivt och skadar klimatet till förmån för det som är effektivt och mer hållbart.

Vi ser att uppfångning och lagring av koldioxid behöver få ett större fokus, och det fort. Vi vill bland annat skynda på kommissionens lagstiftningsprocess om CCS och bio-CCS. Vi vill anslå mer medel till att främja både tekniken för och forskningen om koldioxidlagring, och vi vill ge SGU ett uppdrag att se över möjligheterna till lagring av koldioxid i Sverige.

Just nu har vi en situation där vi förlitar oss lite väl mycket på Norge. Vi tänker att det är klart att de kommer att kunna lagra allt, men precis som redan har sagts här i kammaren kommer också deras kapacitet att tecknas in. Det handlar både om att vi ska ansvara för våra egna utsläpp och om att säkra att vi själva kan få ned utsläppen, även när det handlar om utsläpp som vi inte kan undvika. Det är detta som är hela poängen med koldioxidlagring, när den funkar som den ska. Då blir den inte en ursäkt för att fortsätta med det ohållbara som vi kan fasa ut utan ett komplement som gör att vi de facto kan plocka bort utsläppen också från det som är mycket svårt att undvika.

Vidare vill vi minska transport- och lantbrukssektorns utsläpp och fossilberoende, bland annat genom att utveckla reduktionsplikten vid nästa kontrollstation, införa en ny biodrivmedelsbonus och ta vidare förslagen från utredningen Ett fossiloberoende jordbruk. Jag vet själv vilken oro det finns i de gröna näringarna för de ökade drivmedelskostnaderna, inte minst för diesel.

Vi sitter fast i ett läge där ett av våra mest effektiva system för att stötta lantbruket är att använda de mekanismer vi har för återföring av kostnaderna för diesel. På något sätt måste vi förr eller senare bryta detta, inte genom att lägga fler ekonomiska pålagor på lantbruket utan genom att särkoppla kostnadsfrågan och fossilfrågan. Det är precis detta som föreslås av utredningen Ett fossiloberoende jordbruk. Jag tror att det är något som också behöver genomföras i stora drag.

Sist men inte minst vill jag nämna våra förslag om att förstärka kommunernas klimatanpassningsarbete. Det är obehagligt att tänka på att klimatförändringar inte bara är något som händer långt bort utan att det också handlar om att svenska kommuner, inte minst min egen längs Östersjökusten, riskerar att hamna under vatten.

Som jag sa inledningsvis påverkar klimatförändringarna oss alla. Vi ska göra allt vi kan för att hejda dem, men vi måste också förbereda oss själva för konsekvenserna av det som vi inte kan undvika.

Slutligen vill jag yrka bifall till vår reservation nummer 6 under punkt 2.

(Applåder)

Herr talman! Vi befinner oss i en klimatkris. Vi vet från forskningen att vi nu är inne på FN:s klimatpanel IPCC:s värsta utsläppsscenario. Om utsläppen fortsätter som de gör nu är det inte bara en temperaturhöjning med 2 grader som vi får utan snarare en höjning med 3 grader.

Med en sådan stor temperaturhöjning kommer stora delar av jordens yta att bli obeboelig. Vi kommer att få ökade konflikter om naturresurser. Vi kommer att få hundratals miljoner nya flyktingar. Vi kommer kort och gott att få en framtid som ingen av oss vill ha. Jag tror att vi är ganska överens om att vi vill undvika det.

Vi vet också ganska väl vad som behöver göras för att vi ska förhindra att vi får en klimatförändring som är okontrollerbar och direkt farlig. Det finns en mängd konkreta åtgärdsförslag som har presenterats av forskningen och nu senast av Klimatpolitiska rådet, som kom med sin fjärde granskningsrapport om regeringens politik.

Annars kanske det bästa exemplet är hur vi har agerat under det senaste ett och ett halvt året under pandemin. Vi såg att utsläppen minskade globalt med ungefär 8 procent och i Sverige med ungefär 10 procent. Sådana kraftiga utsläppsminskningar har vi aldrig sett i modern tid. Men vi alla vet också att detta sannolikt är tillfälliga utsläppsdippar, eftersom stora delar av samhället blev nedstängt och så vidare.

Men det som vi kan lära oss av pandemin är att vi som samhälle kan sluta oss samman när vi ställs inför ett yttre hot. Vi kan fatta de viktiga besluten på rekordtid. Vi stiftar lagar här på 24 timmar, och vi kan mobilisera de resurser som behövs för att stävja ett sådant hot som covid-19 var för oss. Om vi kunde göra det under pandemin måste vi självklart göra det nu när vi ska hantera klimatkrisen.

Någonting som vi till exempel såg under pandemin var hur man runt om i världen satsade på mer levande städer - man tog bort bilar från innerstäderna, och man konverterade parkeringsplatser och gator till uteserveringar och tillfälliga parker som nu har blivit permanenta parker. Man började designa om hela Paris till en så kallad 15-minutersstad, där all relevant samhällsservice ska finnas inom en radie av 15 minuters gång eller cykling. Detta är en fantastisk utveckling som vi kan lära oss väldigt mycket av för att bygga mer hållbara och inkluderande städer.

På samma sätt har vi sett att flygandet har minskat, och helt plötsligt upptäcker man inom företag och organisationer att man kanske inte behöver flyga ned till Stockholm för att ha ett möte och sedan flyga tillbaka samma dag. Man har i stället dessa möten digitalt. Vi kan då bespara oss massvis med resande, spara pengar och därmed minska utsläppen.

Men inte minst såg vi under pandemin att det fanns pengar när vi behövde dem. Under pandemin har svenska staten mobiliserat nästan 1 miljard kronor om dagen. Drygt 400 miljarder kronor har mobiliserats för att rädda företag, myndigheter och organisationer undan pandemins härjningar när det gäller arbetslöshet och annat.

Vi behöver göra samma sak nu när vi ska investera i klimatomställningen. Vi i Vänsterpartiet har därför lyssnat noga på Klimatpolitiska rådets förslag om ett mer modifierat och modernt finanspolitiskt ramverk, där vi kan slopa det så kallade överskottsmålet, som innebär att vi spar en massa pengar i ladorna, och i stället använda dessa pengar till stora klimatinvesteringar i kollektivtrafik, i järnväg, i hållbara godstransporter, bättre gång- och cykelvägar i våra städer och så vidare.

Vi behöver också rusta upp våra bostäder och lokaler. Hundratusentals människor bor i dag i lägenheter som behöver rustas upp. När dessa bostäder rustas upp passar vi på att isolera dem bättre, byta ut fönster och annat. Därmed kan vi minska energianvändningen och utsläppen.

Det är med andra ord en mängd viktiga investeringar som behöver göras. För det behöver vi både offentligt och privat kapital. Men om inte det offentliga mobiliserar, då kommer inte heller det privata att haka på.

Vi har också sett, som jag sa tidigare, att vi kan agera snabbt när vi ställs inför ett yttre hot. Därför borde vi också agera med samma beredskap när det gäller till exempel att lagstifta mot nya utsläpp. Vi i Vänsterpartiet vill ha vad vi kallar en lex Preem. Det betyder helt enkelt att ny industriell verksamhet som ska etableras i Sverige får etableras bara om den håller sig inom de klimatmål som vi har satt upp.

Vi vill förbjuda försäljningen av nya fossilt drivna bilar för att helt enkelt fasa ut fossila bilar från transportsektorn.

Vi behöver underlätta för investeringar i 100 procent förnybar energi. Jag tänker särskilt på sol- och vindenergi. Vi behöver ge nya ägardirektiv till Vattenfall. Vattenfall gör i dag jättestora investeringar i förnybar energi, men man gör dem i Storbritannien, i Nederländerna och i Danmark. Man investerar inte i förnybar energi i Sverige. Det kan vi ändra på med nya ägardirektiv till Vattenfall, som är ett bolag som vi till 100 procent äger gemensamt.

Vi behöver också skydda mer skog eftersom vi vet att växande skog med stor biologisk mångfald är den bästa kolsänkan som vi kan ha. Vi hörde tidigare här Magnus Ek från Centerpartiet tala om koldioxidlagring. Men en ännu effektivare lagring av kol är att låta skogen fånga upp kolatomerna. Då behöver vi skydda mer skog för att binda koldioxiden.

Vi behöver bygga ut laddinfrastrukturen. Om man i dag har en laddbar bil ska det inte vara så att det inte går att ladda bilen när man kommer till en plats. Det kanske finns en laddstolpe där, men man har kanske inte den laddbricka eller app som behövs eller är kanske inte uppkopplad mot det system som behövs för att använda denna laddinfrastruktur. Detta måste bli mycket enklare. Och här behövs det både standardisering och mer pengar.

Självklart ska vi också höja våra mål, både i Sverige och i EU, så att vi når nollutsläpp tidigare. Vi i Vänsterpartiet vill ha nollutsläpp till 2035. Vi vill också ha skarpare klimatmål på EU-nivå. Vi vet nämligen att om vi skärper våra mål kommer resten av samhället också att följa efter. Då måste alla politikområden agera för att man ska nå dessa mål.

Herr talman! I detta sammanhang vill jag passa på att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 7 som handlar om just skarpare klimatmål på EU-nivå.

Vi borde också investera mer i växtbaserad mat. Vi vet alla att köttkonsumtion bidrar till gigantiska utsläpp av växthusgaser. Vi skulle ganska enkelt i till exempel offentlig sektor kunna se till att det serveras mer vegetarisk mat. Vi kan använda den offentliga upphandlingen för att upphandla mer växtbaserad mat.

Herr talman! Jag skulle vilja beröra det fruktansvärda och helt och hållet oacceptabla anfallskrig som Ryssland bedriver mot Ukraina. Det har vi alla fördömt. Men det går också att se en väldigt tydlig klimatdimension i detta krig. Vi vet att det är den fossila energin som göder Putins krig mot Ukraina. Utan försäljningen av fossil gas och olja skulle Putin inte kunna finansiera sin krigsmaskin. Här behöver vi i Sverige också agera. Vi vet att 8 procent av den svenska oljan kommer från Ryssland och 29 procent av den flytande naturgasen. 50 procent av gasen i gasform som kommer i pipeliner från Danmark är rysk fossilgas, och ungefär 50 procent av flygbränslet som tankas härrör från Ryssland. Här ska vi inte bidra till att finansiera Putins krig. Vi måste få ett omedelbart stopp för importen av rysk fossil energi. Här behöver regeringen agera mycket tydligare än man har gjort tidigare.

Herr talman! Avslutningsvis: Ibland kan klimatomställningen ses som en stor uppoffring. Men vi ska komma ihåg att det finns så mycket positivt med att ställa om vårt samhälle för att minska utsläppen. Vi vet, som jag sa tidigare, att om vi minskar användningen av fossil energi gör vi oss oberoende av inte bara Putin utan även av andra diktaturer runt om i världen som exporterar olja och fossil gas.

Vi vet att vi också kan skapa hundratals nya jobb inom den gröna energiomställningen, inom växtbaserad kost och annat. Vi vet också att vi kommer att må så mycket bättre ifall vi snabbt kan få bort de fossila utsläppen. Vi kommer helt enkelt att få bättre luft att andas. Färre människor kommer att dö på grund av luftföroreningar. Låt oss därför hjälpas åt att snabbt ställa om Sverige i riktning mot nollutsläpp. Det har vi alla väldigt mycket att vinna på. Vi vet alla egentligen vad som behöver göras. Och vi i Vänsterpartiet har en mängd konkreta förslag i detta betänkande.

Herr talman! Jag är givetvis fullt medveten om att Jens Holm lika lite som någon annan är glad över den hemska pandemi vi precis har genomgått. Men det är lite underligt, för det låter som att Jens Holm ändå gläds en aning åt en liten, positiv bieffekt av alla dessa hemskheter, nämligen att utsläppen i Sverige och stora delar av världen faktiskt gick ned lite.

Detta berodde ju inte på någonting positivt, utan det berodde på att den ekonomiska verksamheten avstannade. Det handlade om lockdowneffekter i större eller mindre utsträckning, det vill säga att vi inte kunde vara ute och röra oss, konsumera och agera i samhället - vilket vi vill att människor ska kunna göra. Jag tror att det vore väldigt farligt om man försökte ta de lärdomarna till oss när vi ska försöka bygga ett samhälle som är hållbart på riktigt.

Samhället ska inte bara vara klimatmässigt hållbart utan också socialt och ekonomiskt hållbart, och är det någonting som pandemin absolut inte var och som lockdowneffekterna i förlängningen inte var är det socialt och ekonomiskt hållbara. Det var ett undantagstillstånd, och jag vill inte leva i ett permanent undantagstillstånd. Jag tror att det är precis fel sätt att minska klimatutsläppen.

Det här handlar inte om att vi ska säga som i Paris, alltså att folk bara får röra sig 15 minuter från sitt hem och att vi måste anpassa staden till det. Vi vill ha mer funktionella städer där människor kan leva så normalt som möjligt och fortsätta utveckla och frodas, men vi vill göra det på ett hållbart sätt. Håller inte Jens Holm med om att det inte handlar om att begränsa människors vanliga sociala och ekonomiska verksamhet utan om att försöka se till att den är hållbar, det vill säga att det måste vara grunden för det hållbara samhället?

Jag går över till den apostrofering som Jens Holm gjorde av mig gällande skogspolitiken, herr talman. Det är en sanning med väldigt stor modifikation att det är skog som får stå kvar som tar upp mest. Det vi vet är att det är växande skog som tar upp koldioxid och att det efter ett tag uppstår ett jämviktsläge. Och det Jens Holm framför allt tänker bort är substitutionseffekten: Den skog vi plockar ut ska ut i samhället och göra nytta. Den ska ersätta rysk gas, den ska ersätta saudisk olja och den ska vara det hållbara alternativet - samtidigt som den bygger svensk tillväxt.

Herr talman! Jag vet inte om det är medvetet eller omedvetet, men Magnus Ek misstolkar mig. Det jag sa om de minskade utsläppen var att det handlade om tillfälliga minskningar som vi såg på grund av nedstängningar och annat. Sedan kan man som parentes konstatera att utsläppen faktiskt minskade mer i Sverige än globalt, trots att vi i Sverige inte hade de regelrätta lockdowns som man hade i andra länder.

Jag menar dock att det finns lärdomar att dra av pandemin, för det finns det i all krishantering. En av de största lärdomarna var att vi äntligen insåg att vi kan ha digitala möten i stället för att flyga inrikes. Vi har också lärt oss att decennierna av ekonomisk åtstramningspolitik inte fungerar i ett skarpt läge när man ska hantera en kris. Då behöver man i stället mycket pengar, och man behöver kunna investera. Vi har haft decennier av dåligt järnvägsunderhåll, och vi har offentliga lokaler som står och förfaller. Vi har kort och gott en offentlig sektor som har blivit strypt på grund av en nyliberal ekonomisk åtstramningspolitik. Centerpartiet brukar ju anamma den.

Det finns även en mängd andra lärdomar att dra av pandemin, och jag tycker att det är lite konstigt att stoppa huvudet i sanden när vi har det mitt framför oss.

Vad gäller Paris som 15-minutersstad begränsar man ingen persons rörelsefrihet, utan man försöker designa en hållbar stad. Där tror jag att vi har väldigt mycket att lära.

När det sedan gäller skogen blir jag lite förvånad när Magnus Ek säger att svensk skog ska användas till att köra bilar, lastbilar och flygplan på. Menar Magnus Ek verkligen att vi ska hugga ned träd i Sverige för att göra drivmedel av dem? Är det en hållbar hantering av våra levande skogar?

Herr talman! Om vi börjar med det sista: Ja, den som har koll på hur det funkar vet att det av varje träd vi plockar ut är en del som blir virke, en del som blir massa som kan användas till kläder eller papper och en del som blir restströmmar - som absolut ska användas till att göra hållbara kemikalier och drivmedel. Det ställer jag absolut upp på, Jens Holm, varje dag i veckan! Jag tycker dessutom att staten borde vara med och gynna det på alla sätt vi kan.

Det täcker inte alla drivmedelsbehov, och det innebär inte - vilket ibland hävdas i den här salen - att man gör drivmedel av prima virke. Det är nämligen ingen som skulle ge sig på den ekonomiska dumheten. Det här är ganska lätt för varje person som någon gång har besökt ett sågverk eller ett massabruk att förstå; det första man inser är att man har olika strömmar från den resursen.

Herr talman! Jag tror verkligen att jag är snubblande nära att feltolka eller fultolka Jens Holm, och jag vill försöka undvika det. Men jag tror att det i botten här finns någonting som är väldigt talande för Vänsterpartiets politik, nämligen tendensen att vilja begränsa den ekonomiska verksamheten i samhället snarare än att försöka sträva efter att den ska vara hållbar. Det gäller även det man säger om att lagstifta om en absolut koldioxidbudget. Det blir väldigt lätt att det halkar in på det.

Det här handlar också om att plocka hem ekonomisk verksamhet till Sverige därför att vi gör den mer hållbar här än någon annanstans. Det är också det Miljömålsberedningen har tittat på under det senaste året. Det jag vill att vi gör är att fundera på inte hur vi begränsar den ekonomiska verksamheten utan hur vi minskar utsläppen från den. Varje gång vi begränsar detta och säger att vi inte ska göra saker stannar vi nämligen av, och då riskerar vi att hämma tillväxten. Här ligger skillnaden mellan Jens Holms synsätt och mitt sätt att se på klimatomställningen - som kanske är nyliberalt, kanske klassiskt liberalt eller kanske bondförnuftigt. Man kan kalla det vad man vill.

Detta säger också något intressant om hur Jens Holm vill mobilisera medel, för jag inser att vi kommer att behöva låna upp även statliga medel exempelvis till järnvägar. Men det är inte att mobilisera medel, utan det är att låna upp medel. Det är två helt olika saker.

Herr talman! Magnus Ek nämnde bondförnuft, och det är två saker jag saknar hos Centerpartiet i dag: bönder och förnuft. Det är för mycket av nyliberal politik från Stureplan och andra områden.

Vi börjar med skogen. På papperet funkar det precis som Magnus Ek sa, men i praktiken vet vi att det är marknadens lag som styr. Ifall man får mer pengar för att leverera träd till dem som producerar biodrivmedel går träden dit, och ifall man får mer pengar av dem som ska bygga i trä - ja, då går virket dit. Det finns alltså absolut ingen enkel lag i det Magnus Ek säger.

Någonting vet vi i alla fall, nämligen att ett kalhygge leder till väldigt stora utsläpp. I Sverige ser skogsbruket ut så att man hugger ned alla träd, gör en slutavverkan och skapar ett kalhygge. Det står sedan där och läcker lustgas och metangas; det är enorma utsläpp under väldigt många års tid. Jag rekommenderar Magnus Ek en läsning av Konjunkturinstitutets senaste årsrapport, som handlar just om vikten av att låta skogen växa och fortsätta att binda koldioxid.

Vad gäller ekonomisk politik är det bra att vi är överens om att det behövs stora offentliga investeringar, för det är någonting jag ofta har saknat hos Centerpartiet. Jag tycker att det finns en naiv syn där man tror att marknaden ska lösa allting, och så fungerar det inte i praktiken. I stället såg vi nu under pandemin att vi måste styra en hel del - ja, så är det.

Klimatomställningen handlar också om begränsningar. Vi måste leva inom de ramar som naturen har satt upp för oss, men just nu lever vi utanför de ramarna. Vi lever som om det fanns fyra jordklot. Det är inte hållbart, och det måste vi göra något åt.

Herr talman! Det är en utmaning att komma efter Jens Holm till denna talarstol. Den ena anledningen är att blodtrycket är ganska högt eftersom politiken och ideologin är på villovägar, och den andra är att han är så fasligt lång att man måste justera talarstolen. Men också politiken kan justeras något! Jag noterade för övrigt att Jens Holm försökte sänka talarstolen efter sig, och jag tackar för det.

Egentligen skulle jag kunna använda hela mitt inlägg till att prata om skog efter det här replikskiftet. Jag har i alla fall tänkt att börja med att prata om bland annat skog.

Skogen är tillsammans med vår rena energimix en av våra stora konkurrensfördelar i omställningen. Detta är två fördelar som vi verkligen måste ta till vara och utveckla än mer. Tyvärr noterar jag att det finns krafter som tydligt vill montera ned både det hållbara svenska skogsbruket och vår rena svenska energimix till förmån för ideologiska lappkast som inte leder oss framåt i rätt riktning.

När man läser IPCC:s rapporter ser man att de är väldigt tydliga med att vi behöver all ren el som vi kan få, vilket även inkluderar kärnkraft. Oavsett vad vi tycker om kärnkraften är IPCC:s rapporter väldigt tydliga. Många hänvisar gärna till IPCC:s rapporter i både anföranden och debattartiklar men utelämnar ofta detta faktum. Det står där, men man vill inte ha det med.

Framdriften av elektrifieringen är helt avgörande för om vi ska klara klimatmålen; det borde vi alla vara eniga om. Det är den i alla fall tidigare billiga och stabila elproduktionen som till exempel möjliggör för SSAB att skapa fossilfritt stål. Bara en omställning av SSAB skulle kapa Sveriges utsläpp av växthusgaser med 10 procent.

Skogsbruket då? Där kämpar vi med näbbar och klor för att överimplementerade EU-direktiv inte ska sätta käppar i hjulen. Likaså måste vi kämpa mot EU:s klåfingrighet när det gäller att detaljreglera svenskt skogsbruk på ett sådant sätt att det blir omöjligt att driva.

Inte nog med det - dessutom har vi många inhemska krafter som lägger sin själ i att stoppa det hållbara svenska skogsbruket. Det gör de med förevändningen att de ska rädda både klimat och miljö. Problemet är att de i stället gör det de kan för att förstöra för den stora kolsänka och kolinlagrande resursbank som skogen är och som vi så väl behöver. Dessutom verkar de helt ha glömt bort substitutionseffekten som ges när vi använder oss av produkter från skogen för att ersätta CO2-intensiva material som stål och betong. Det svenska skogsbruket måste få långsiktiga spelregler och en rättssäkerhet värd namnet.

Herr talman! Staten behöver arbeta ihop med näringslivet för att uppnå en omställning. Det gäller inte minst villkoren för tillståndsprocesser.

Vi ser nu hur ganska många stora företag lägger tiotals miljoner och många år på processer som är villkor för att man ska kunna ställa om till grönt stål eller koldioxidneutral cement för att kunna bevara vår elproduktion. Sedan visar det sig att det ändå faller på någon liten detalj i sammanhanget.

Vår miljöbalk behöver därför ses över. Förordningar och regleringsbrev behöver förändras så snart som möjligt. Miljöbalken behöver göras om så att den kan balanseras mot det övergripande klimathotet och vitala samhällsintressen. Klimatomställningens villkor och samhällets behov måste kunna ställas mot en lokal miljöpåverkan. En del i detta är också att miljölagstiftningen bör utgå från bästa tillgängliga teknik i stället för bästa möjliga teknik.

Vi kristdemokrater vill flytta miljötillståndsprövningen från länsstyrelserna till specialiserade myndigheter med expertkunskap. Det måste anges tydliga tidsramar inom prövningsprocessen för både myndigheter och domstolar. Vi anser även att berörd domstol ska vara utredningsskyldig och begära in eventuella kompletteringar som behövs till en ansökan så att vi slipper överraskningar, till exempel att det kommer för få personer på ett samrådsmöte och processen därmed faller.

En annan sak, herr talman, som vi måste ta omtag i är Århuskonventionen. Den måste implementeras på nytt och på en nivå som är i paritet med hur det faktiskt var tänkt från början och därmed begränsa vilka som kan överklaga till personer som faktiskt är direkt berörda sakägare.

I det här sammanhanget kan jag inte låta det gå obemärkt förbi att riksdagen för någon vecka sedan röstade ned ett förslag om att ta fram ett nytt tjänstemannaansvar. När det gäller våra myndigheters arbete i dessa frågor hade det verkligen varit välkommet med ett bifall till detta.

Herr talman! Jag pratade tidigare om skogen som kolsänka, men vi kan ju, som alla här känner till, lagra CO2 på fler sätt.

Avskiljning och lagring av koldioxid är en viktig del i arbetet med att minska utsläppen och nå klimatmålen. IPCC:s kalkyler bygger på att CCS blir en gångbar lösning. Även EU-kommissionen förlitar sig i sina prognoser på CCS och bio-CCS för att EU ska bli klimatneutralt till 2050. Därför bör regeringen i samband med översynen av EU:s system för handel med utsläppsrätter verka för att systemet anpassas till användningen av CCS och bio-CCS på ett sådant sätt att det skapas ytterligare incitament för företagen att satsa på tekniken.

CCS och bio-CCS behövs förstås inte bara i EU utan också här i Sverige för att Sverige ska bli klimatneutralt till 2045 och därefter kunna åstadkomma negativa utsläpp. De bästa möjligheterna till lagring av koldioxid i närtid är utomlands och till att börja med i Norge, som vi har hört här tidigare. Där har man stora möjligheter att lagra koldioxid i gamla oljebrunnar under Nordsjöns botten. Sverige måste vara aktivt och etablera samarbeten med Norge och andra relevanta länder när det gäller CCS och bio-CCS, inklusive vad avser lagringsplatser, så att tekniken kan bli verklighet.

Energimyndigheten har i en delrapportering av ett uppdrag om att lämna förslag på utformning av ett system för driftsstöd föreslagit att vi ska använda oss av omvända auktioner som stöd för bio-CCS. Kristdemokraterna stöder det system med omvända auktioner, alternativt en fast lagringspeng, för avskiljning av koldioxid som infördes i samband med behandlingen av budgetpropositionen för 2022. Det finns dock anledning att till 2026, då satsningen inleds, rejält överväga en omfattning som faktiskt motsvarar det Energimyndigheten föreslog vad gäller den ekonomiska satsningen.

Förutom enstaka projektstöd finns det i dag få incitament till att investera i koldioxidinfångning i Sverige. Forskning och utveckling i sådan teknik är också sparsam. Svenska biokraftverk släpper i dag ut cirka 30 megaton koldioxid årligen. Det finns således en stor potential för att dra ut koldioxid ur atmosfären.

Växande träd och andra grödor binder kol. När dessa förbränns i biokraftverk bildas koldioxid, som då fångas in och lagras. Nettoeffekten blir att koldioxid tas bort ur atmosfären. Att Sverige har en så stor andel energi från biobränslen talar för att Sverige ska prioritera teknik för infångning och lagring av koldioxid. Därigenom kan vi utnyttja vårt förnybara bränsle och samtidigt bidra till nettoupptag ur atmosfären. Sverige behöver därför en nationell plan för hur koldioxidinfångning ska ske.

Herr talman! Jag har tidigare i mitt anförande talat mig varm för den svenska skogen och det svenska skogsbruket. Svensk industri har, tillsammans med framtagningen av dess råvarutillgångar från skog, mark, mineraler och energi, en fantastisk klimatnytta och en förbisedd potential att realisera ett positivt internationellt klimatavtryck. Utvärderingen av Sveriges uppfyllelse av klimatmål behöver därför inkludera exporten av vår produktion. Det är avgörande att den svenska klimatpolitiken bidrar till att minska utsläppen globalt.

Svensk industri fyller en viktig roll genom export av produkter med relativt låga utsläpp av koldioxid som tränger undan varor producerade med högre utsläpp i andra länder. Enligt en ny studie genomförd av Svenskt Näringsliv bidrog svenska företag tack vare sin export till att minska utsläppen med 26 miljoner ton koldioxid år 2018 genom att tränga undan smutsigare produktion i andra länder. Det motsvarar ungefär hälften av Sveriges utsläpp under ett år.

För att kunna styra mot successivt ökad klimatnytta bör det vara ett mål för det svenska klimatarbetet att öka exportens klimatnytta. Men ska detta ske måste vi ge de rätta förutsättningarna, möjligheterna och resurserna, för det är på systemnivå som skiftet kommer att ske.

Jag vill yrka bifall till reservation 13.

Herr talman! Det finns en del att säga efter det här anförandet, men jag hade främst tänkt att tala om demokrati och allmänhetens deltagande i viktiga processer i samhället.

Jag blev lite orolig av vad Kjell-Arne Ottosson berättade. Jag vet inte om ni i Kristdemokraterna vill slopa Århuskonventionen helt och hållet eller om ni vill göra om den, men det lät som att det i alla fall finns väldigt stora problem med Århuskonventionen.

Århuskonventionen är i grunden en FN-konvention som handlar om allmänhetens deltagande i stora beslutsprocesser, inte minst för att värna miljön. Den handlar om rätten till information om till exempel stora industriprojekt. Den handlar också om rätten att få en rättslig miljöprövning om man anser att det är befogat.

Jag trodde att vi var ganska överens i den här riksdagen om att det är bra att allmänheten deltar i sådana här viktiga processer. Jag trodde också att vi alla tyckte att fler ögon ser bättre än bara två ögon, alltså att det är bra att ett stort industriellt projekt kan belysas från flera olika håll.

Jag tänker särskilt på den enorma satsningen på bio-CCS, att lagra koldioxid i berggrunden, som Kristdemokraterna vill dra igång. Det är en ganska oprövad teknik, och jag tror att det finns ett stort medborgerligt engagemang, för att inte säga ganska stor skepsis, när det gäller det. Jag säger inte att det behöver vara fel.

Men menar Kristdemokraterna att Århuskonventionen, allmänhetens deltagande i processerna, inte ska gälla för prövningen av bio-CCS? Vad vill ni egentligen göra med Århuskonventionen?

Herr talman! Tack, Jens Holm, för frågan!

I Århuskonventionen görs det ganska tydlig skillnad mellan berörd och direkt berörd allmänhet. Vår implementering har gjorts på ett sådant sätt att otroligt många fler har möjligheten att överklaga, just för att vi inte har begränsat det till direkt berörd allmänhet, vilket Århuskonventionen ger oss möjlighet till. När det gäller till exempel en avverkningsanmälan ser vi gång på gång att det lika säkert som amen i kyrkan kommer en överklagan från Ölands södra udde. Och när det gäller till exempel vargjakt, som vi hemma i Värmland känner väl till, kommer det per automatik en överklagan från Södermalm; det är inte direkt berörd allmänhet. Där gör Århuskonventionen skillnad, men den skillnaden tar vi inte på allvar.

Om vi ska få det här att fungera på ett bra sätt måste vi implementera Århuskonventionen på det sätt som är tänkt. Risken är annars att vi på många olika sätt sätter krokben för oss själva. Det gäller inte bara de förslag som jag tog upp och där vi ser det tydligt.

Vi har också industrier som vill ställa om och som vill klara omställningen. Om företag ska vara spelbara i dag måste de nämligen vara hållbara. Men när de söker för att få göra sin omställning kommer det i stället in en massa överklaganden. Det sätter käppar i hjulet för en omställning. Det kan inte vara meningen. Eller tycker Jens Holm att det är ett korrekt sätt att förfara?

Herr talman! Jag tycker inte riktigt att Kjell-Arne Ottosson svarar på min fråga. Århuskonventionen är en så pass viktig konvention; det handlar om allmänhetens deltagande och i grunden om demokrati. Därför tycker jag att det är viktigt att vi får ett klart besked från Kristdemokraterna om vad de vill ändra med Århuskonventionen. Eller vill de ta bort Århuskonventionen helt och hållet från svensk lagstiftning?

Vi kan ta avverkningarna av svensk skog som exempel. Jag tror att det görs ungefär 60 000 avverkningsanmälningar i Sverige. När man gör en avverkningsanmälan skickar man den till Skogsstyrelsen, och Skogsstyrelsen har sex veckor på sig att erinra. Ifall de inte har några invändningar är det fritt fram att hugga ned skogen. Men nu säger Kjell-Arne Ottosson att det i fråga om nästan varje avverkningsanmälan kommer kritik från Ölands södra udde och att det stoppar avverkningarna, låter det som.

Jag skulle vilja veta ungefär hur många avverkningar som egentligen stoppas med hänvisning till Århuskonventionen. Jag kan inte tänka mig att det gäller särskilt många av de ungefär 60 000 anmälningarna.

Min konkreta fråga handlade om bio-CCS, som kan bli ett väldigt stort, nytt industriellt projekt i Sverige. Jag kan hålla med om att det kanske är nödvändigt. Vi måste ta hand om alla utsläpp, och med bio-CCS kan vi få negativa utsläpp. Men vi måste gå väldigt varsamt fram och se till att ha allmänheten med oss i de här processerna. Jag tror att det vore extremt farligt att kringgå demokratin och allmänhetens möjligheter att vara med och fatta de här viktiga besluten.

Ska Århuskonventionen tillämpas på bio-CCS-projekten eller inte?

Herr talman! Århuskonventionen ska användas som det var tänkt. Vi vill inte på något vis slopa Århuskonventionen. Det var inte det jag sa. Men i Århuskonventionen görs tydlig skillnad mellan berörd och direkt berörd allmänhet. Det är bara att gå in och läsa. Det är alltså inga problem.

Vad gäller skepsisen mot CCS måste jag villigt erkänna att den inte har nått mig på det sätt som jag förstår att den har nått Jens Holm. Det jag noterar är en skepsis till att det ska bli någon form av vilokudde, alltså att vi inte behöver göra något utan kör på CCS i stället. Men så är det inte tänkt.

CCS ska användas fram till dess vi har en lösning, rätt och slätt för att vi inte har lösningen fullt ut nu. Men vi ser att CCS är en del i det hela. Därför ska vi såklart använda oss av det nu, fram till att vi har en lösning. CCS är inte lösningen i sig. Det är ett medel för att nå målet om nettonoll, och så småningom ska det självfallet användas för att få negativa utsläpp.

Vad människor annars är skeptiska till, vilket Jens Holm lyfter fram här, vet jag faktiskt inte. Tyvärr har Jens Holm inte någon talartid kvar, och därför kan jag inte få svar på det.

I övrigt får allmänheten självfallet vara engagerad i de här frågorna. Allmänheten ska vara engagerad. Det är en sak. Men här handlar det om till exempel företag som ska ställa om, om skog som ska avverkas och så vidare. Det är något som någon annan äger. Det är inte, även om Jens Holm skulle önska det, något som staten äger, utan det är andra personer som har äganderätten. Då är det de som är runt det området som ska bestämma, inte de som bor 100 eller 200 mil därifrån. De ingår inte i direkt berörd allmänhet.

Herr talman! Jag står bakom alla mina reservationer, men jag yrkar bifall endast till Liberalernas reservation nummer 37 om infångning och lagring av koldioxid.

Herr talman! Vår liberala klimatpolitik utgår från fem viktiga principer. Den första är att Liberalerna står för att förorenaren ska betala. Den är viktig. Alla verksamheter ska betala för sina klimatkostnader. Med våra styrmedel fokuserar vi på utsläppen. När andra partier till exempel vill minska antalet flygresor vill vi utveckla ett fossilfritt flyg och premiera elflyg och fossilfria bränslen.

Den andra principen gäller att en klimatomställning bara är möjlig i en växande ekonomi. All omställning kostar mycket pengar, åtminstone initialt. Därför är ekonomisk tillväxt nödvändig för att klara den kostnaden. Vi ser nu att det är länder med sämre ekonomi som ligger efter i klimatomställningen.

Det har en nära koppling till den tredje principen som gäller att handel, teknikutveckling och entreprenörskap är förutsättningar för att klimatarbetet ska lyckas. Vi liberaler är teknikoptimister. Vi tror att klimatmålen är nåbara om vi frigör innovationskraften och entreprenörerna. Kunde man 1969 sätta en man på månen ska väl vi 2022, mer än 50 år senare, kunna hitta lösningar på klimatkrisen med tanke på den teknikutveckling som har varit. Den största påverkan på sikt är exporten av svenska produkter som är producerade med liten klimatpåverkan. Den ger tillväxt hos oss och sänker samtidigt utsläppen globalt.

Den fjärde principen gäller att Liberalerna vill utveckla det internationella samarbetet. Klimatutsläppen är gränslösa. Sverige behöver därför arbeta på global nivå, främst genom EU. EU är världens största och viktigaste miljöorganisation.

Vi behöver driva på för tuffare klimatkrav i EU, inte minst för färre och dyrare handelsrätter för utsläpp inom EU ETS och att fler verksamheter knyts till det systemet. Vi ska använda EU som hävstång för att driva på det globala klimatarbetet.

Den femte och sista principen är att vi anser att det är förändringar av hela systemen som är viktigast för klimatomställningen, där det individuella beslutet påverkar. Vi fokuserar alltså inte på individbeteendet. Det är framför allt system som måste förändras, vilket är starkt kopplat till företag. Som exempel kan vi se på övergången från fossildriva fordon till laddbara fordon. Det måste finnas laddbara fordon, laddinfrastruktur och en stabil elförsörjning till rimliga priser innan individen väljer ett laddbart fordon.

Med dessa fem principer som guide är det ganska lätt att ta ställning i olika frågor, så att vi når våra klimatmål.

Herr talman! Den viktigaste förutsättningen för klimatomställningen är en leveranssäker elförsörjning. Regeringen har genom sin förtida nedläggning av ett antal kärnkraftverk försatt Sverige i en situation som direkt motarbetar klimatomställningen. Det äventyrar leveranssäkerheten av elenergi och försätter därmed företag och många tusentals jobb i fara - företag som inte kan expandera och företag som inte ens vågar etablera sig och skapa nya jobb.

I dag har vi vatten-, vind- och solkraft tillsammans med kärnkraft. Vi behöver dubblera vår elproduktion till 2040. Det innebär att 2040 står vattenkraften för bara 25 procent av vår elproduktion. Om man som regeringen tänker att all kraft ska vara förnybar 2040, var ska då övriga 75 procent av elproduktionen komma ifrån när det är mörkt och vindstilla? Det finns ingen lagringskapacitet för att klara det. Det säger sig självt att den ekvationen inte går ihop utan kärnkraft.

Ska vi ha en stabil elförsörjning och klara klimatomställningen genom att göra oss oberoende av fossil energi behövs kärnkraften, inte minst med tanke på den ökande politiska osäkerheten i vårt närområde. För att åstadkomma det krävs en ny liberal, borgerlig regering efter valet i höst, då den nuvarande regeringen motverkar den här utvecklingen.

Herr talman! Den liberala klimatpolitiken fokuserar på fem områden.

Det första är att eliminera utsläppen av fossil koldioxid. Att mentalt vara inställd på att få bort alla utsläpp i stället för att prata om att minska utsläppen ger ett annat tidsperspektiv. Alla verksamheter måste agera nu.

Transporterna har ett klimatmål att 70 procent av utsläppen ska vara borta 2030 relativt 2010. Vägtransporterna står för över 90 procent av utsläppen, och här är elektrifieringen svaret. Liberalerna har stått bakom bonus-malus-systemet, men nu är det dags att börja fasta ut bonusdelen. Det som framför allt hindrar elektrifieringen är laddinfrastrukturen vid bostaden och arbetet, och här satsade Liberalerna mest av alla i årets budget.

EU ETS-systemet är viktigt som styrmedel mot klimatmålen, och vi vill att sjöfarten ska ingå i systemet, precis som flyget redan gör. Vi vill också att avfallsförbränningen ska ingå i EU ETS-systemet. Industrins processer måste också göras fossilfria, vilket kommer att kräva stora mängder el.

Det andra området är minskning av utsläppen av metan och lustgas. Vi vill därför bland annat driva på biogasproduktion baserad på bland annat gödsel från boskap, som annars skulle ge metanutsläpp. Det finns också intressant forskning på nya foder för kor som minskar deras metanutsläpp.

Det tredje området handlar om att Liberalerna vill bygga upp kapacitet för negativa utsläpp av koldioxid, och här pekar vi ut vår specifika reservation. Genom att fånga in den koldioxid som bildas vid förbränning av biomassa kan vi åstadkomma negativa utsläpp. Potentialen är stor i Sverige, då det finns ett stort antal punktkällor av biogen koldioxid där det skulle vara effektivt att fånga in gasen.

Liberalerna vill därför att Sverige har som mål och utnyttjar möjligheten att årligen fånga in och permanent lagra 10 miljoner ton koldioxid till 2030, vilket är lika mycket som personbilstrafiken släpper ut i dag. Det finns alltså en enorm potential. Vi vill också se ett mål på 20 miljoner ton till 2035. Vi tror att det är möjligt.

Kommersiella lager för koldioxid är på gång i Norge, Nederländerna och Storbritannien. Sverige måste etablera samarbete med relevanta länder när det gäller bio-CCS, inklusive lagringsplatser, så att tekniken kan bli verklighet.

Vi vill också skapa en marknad så att verksamheter som har svårare att ställa om kan köpa andelar i koldioxidinfångning under omställningen.

Det fjärde området gäller minskning av naturlig avgång och ökat naturligt upptag av klimatgaser genom klok markanvändning. Det är rationellt att genomföra omfattande nettoupptag av koldioxid i Sverige för att klara EU:s mål. Målet för Sveriges del är dock så pass ambitiöst att det kommer att krävas en omfattande infångning av biogen koldioxid genom bio-CCS för att det ska nås. Det kommer att kräva medfinansiering över EU:s budget, och medel från EU ETS bör avsättas för detta. Vi vill också fasa ut torvbrytningen och återväta torvmarken för att minska utsläppen.

Det slutliga området, nummer fem, handlar om att anpassa samhället för klimatförändringarnas konsekvenser. Vi behöver ta fram en övergripande nationell handlingsplan för den anpassning som krävs för olika framtidsscenarier för klimatet. Här bör staten i vissa fall ge stöd när kostnaderna blir för höga för en enskild region eller kommun.

Avslutningsvis, herr talman: Då regeringen på område efter område har ryckt undan mattan för klimatomställningen står det klart att om vi ska klara klimatet krävs en ny liberal, borgerlig regering i valet 2022.

Herr talman! Låt mig också börja med att nämna den fruktansvärda situationen i Ukraina just nu. Det är ett olagligt och oprovocerat krig som Putin genomför, och det är hemskt på alla möjliga sätt.

Det finns en gemensam sjukdom här som både bidrar till att göda Putins krigskassa och eldar på det pågående klimatnödläget, och det är det fossila beroende som Sverige, EU och stora delar av världen befinner sig i nu. Det underlättar för Putins krigföring.

Jag reagerade när Moderaterna talade om detta i talarstolen. Det som Moderaterna talar om är korrekt när det gäller just det fossila beroendet. Men det är särskilt magstarkt eftersom Moderaterna så sent som för en vecka sedan röstade nej till ett förslag om att strypa importen till EU och Sverige, bara en timme innan Zelenskyj höll tal här i kammaren.

Det slutade egentligen inte där, utan Moderaterna har faktiskt drivit en politik som har cementerat det fossila beroende som vi just nu befinner oss i. Bland annat har man drivit på för att fossilgas ska klassas som en hållbar investering i EU. Man har varit kraftfull motståndare till det förslag som den rödgröna regeringen genomförde om att fasa ut gas och kol från det svenska värmesystemet.

Man har arbetat väldigt aktivt för att göra det billigare att köpa fossila bränslen och så vidare. Det tyckte jag var lite magstarkt. Jag var tvungen att säga det. Man kan inte bara prata om detta, utan man måste också agera.

Vi tar tillbaka frågan till Sverige och klimatpolitiken. Det är väldigt spännande och lägligt att det i dag kom en rapport från Naturvårdsverket. Den går igenom hur det går för uppfyllandet av de svenska klimatmålen.

Det är jätteintressant läsning. Det som är nytt och positivt är att Naturvårdsverket konstaterar att vi nu ligger i linje med 2030-målen och att vi är på väg att nå våra uppsatta klimatmål. Vi träffar inte riktigt 2045-målet. Men även det är inom räckhåll för oss om vi skärper politiken.

Man kan konstatera att det är väldigt tydligt att det är miljöpartistiska reformer som ligger bakom att vi nu ligger i linje med målen. Det är Miljöpartiets reduktionsplikt som kanske är det viktigaste verktyget just nu. Det är Miljöpartiets bonus malus som vi har genomfört och så vidare.

Det är den typen av åtgärder som gör att siffrorna nu pekar åt rätt håll. Då ska vi komma ihåg att 2030-målet ändå är ganska ambitiöst. Vi har verkligen fått väldigt mycket gjort när vi har kämpat de senaste sju åren för politiken.

Det finns ett väldigt stort om i rapporten. Det stora om:et är att vi kan nå målen om den här politiken får ligga fast. Det vi ser nu är att den är hotad.

Det vi ser är att parti efter parti, vartenda parti i den här kammaren förutom Miljöpartiet, nu går fram med att börja montera ned klimatpolitiken. Det är en total, en fullständig, kapitulering i klimatpolitiken vi just nu bevittnar.

Det handlar om alltifrån att det mer eller mindre inte finns ett enda parti härinne, förutom Miljöpartiet och till viss del Centerpartiet, som inte vill ta bort reduktionsplikten. Det handlar om att göra det billigare att släppa ut genom att sänka skatten på fossila drivmedel. Det handlar om jordbrukets klimatpåverkan som nu plötsligt ska pausas och så vidare. Allt sätts på paus just nu. Klimatpolitiken och klimatet är det som får stå tillbaka.

Det man egentligen ska göra i stället är naturligtvis att öka takten i klimatomställningen. Även om vi ligger i linje med 2030-målet just nu får det andra effekter. Det är bland annat att vi har ett väldigt stort behov av biobränsle. Klimatpolitiken måste hela tiden uppdateras, och takten måste öka.

När det gäller det som ligger bortom just transportmålet till 2030 finns det väldigt mycket kvar att göra. Inte minst måste vi få igång takten så att vi kan nå målet 2045.

Om vi börjar på övergripande nivå är det just målen som måste uppdateras. Vi ligger inte ens i linje med målet för 2045. Men vi vet samtidigt att 2045 är alldeles för sent. Den fråga vi alla måste ställa oss är: Hur kan Sverige bidra till att världen klarar Parisavtalet?

Då är forskningen väldigt tydlig. Det är noll år 2035 som gäller. Miljöpartiet föreslår att vi ska uppdatera det svenska klimatpolitiska ramverket och tidigarelägga det svenska klimatmålet till 2035. Det är det som krävs för att vi ska ligga i linje med vårt ansvar inom Parisavtalet.

Till det måste vi börja hantera klimatpolitikens blinda fläck. Det handlar om utsläppen från vår konsumtion. Här är jag väldigt glad att Miljömålsberedningen har jobbat intensivt för att få fram ett gemensamt resultat. Nu återstår det att implementera det, få det på plats och naturligtvis vidta alla de åtgärder som krävs för att nå ett sådant mål.

Vi behöver också en koldioxidbudget för Sverige. Det innebär att det är den totala mängden ackumulerade utsläpp som spelar roll för att möta klimatnödläget. Det är inte så att vi kan ha ett mål om 15 eller 25 år där vi fortsätter att släppa ut väldigt mycket och sedan dyker på slutet. Då klarar vi inte klimatet. Hur vi når målet är nästan lika viktigt som när vi når det. Vi måste ha en koldioxidbudget som reglerar de totala utsläppen från Sverige nu och framöver.

En av de viktigaste åtgärderna för att nå våra mål är ge oss i kast med att hantera de stora utsläppen från egentligen alla fossila processer i det här landet. Då pratar jag kanske framför allt om industri. Jordbruk är naturligtvis också väldigt viktigt.

Miljöpartiet föreslår som enda parti i kammaren en total utfasning av all fossil energi i Sverige till 2030. Det är ingenting som görs i en handvändning. Det är ett otroligt ambitiöst mål. Det är dock möjligt att nå. Men det kommer att kräva att vi som samhälle gemensamt agerar.

Vi måste ha en plan för utfasning där vi ser till att myndigheter jobbar tillsammans med näringsliv och ser till att de människor som eventuellt förlorar sina jobb har möjlighet till vidareutbildning och kan ta ett nytt jobb. Det gäller att vi satsar på den nya industrier så att vi verkligen får en övergång från det gamla till det nya.

Nu hann jag inte prata om alla mina andra förslag. Men våra förslag handlar om nya klimatmål, koldioxidbudget och total utfasning av det fossila till 2030. Det är de viktiga på en övergripande nivå. Jag rundar av med att yrka bifall till reservation 27.

Herr talman! Det är omöjligt att ta till orda i den här kammaren utan att inledningsvis nämna några ord om kriget i Ukraina.

Vi socialdemokrater fördömer å det kraftfullaste Rysslands pågående invasion av Ukraina. Rysslands agerande är en attack på den europeiska säkerhetsordningen. Det kommer bemötas av ett enigt och robust svar, i solidaritet med Ukraina. Ryssland är ensamt ansvarigt för fasorna i Ukraina, det omänskliga lidandet i krigets spår. Vi står upp för Ukrainas rätt att leva i demokrati och fred och kräver att kriget omedelbart upphör.

Statsminister Magdalena Andersson leder den socialdemokratiska regering som nu agerar utifrån tre tydliga prioriteringar med anledning av Rysslands väpnade angrepp:

att stötta Ukraina militärt och ekonomiskt

att driva på för fortsatta sanktioner mot Ryssland

att stärka Sverige.

Herr talman! Klimatet är vår tids ödesfråga. Det tål att sägas igen. Det är inte bara utifrån att den globala temperaturen blir högre och slår hårt mot människors möjligheter att leva ett gott liv. Västvärldens beroende och användning av fossil energi spär på klimatförändringarna.

Det visar på att klimatomställning och vår gemensamma säkerhet hör ihop. På tio-i-topp-listan för de mesta oljeproducerande länderna i världen finner vi Saudiarabien, Kina och Iran. Det är länder som direkt kopplas till geopolitiska spänningar och bristande demokrati. Oljeindustrin är mycket nyckfull, och de tio största oljeproducenterna står för närmare tre fjärdedelar av världens olja.

Vi socialdemokrater är redo och villiga att ta oss an klimatutmaningen. Det finns fortfarande tid att vända utvecklingen. Genom att modernisera Sverige och ställa om till ett fossilfritt Sverige kan vi klara klimatutmaningen, samtidigt som vi ger möjligheter till nya jobb, värnar vår välfärd och stärker vår säkerhet.

Herr talman! FN:s klimatpanels rapport som publicerades i somras har fastslagit att vi står allt närmare en uppvärmning på 1,5 grader. Ambitiösa utsläppsminskningar behövs om uppvärmningen ska begränsas till under 2 grader och om det ska kunna vara möjligt att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader enligt Parisavtalet.

För ungefär ett år sedan antog det samlade EU en ny klimatlag. Den socialdemokratiska parlamentsgruppen i Europaparlamentet var i allra högsta grad var delaktig i processen. I klimatlagen fastställdes bland annat målet om att EU:s utsläpp ska reduceras med 55 procent till 2030 jämfört med 1990. Till 2050 ska utsläppen vara noll.

Den socialdemokratiska regeringen är drivande för att vässa EU:s viktigaste verktyg för att nå utsläppsmålen. Under paraplyet Fit for 55, EU:s stora åtgärdspaket för att få ned utsläppen med 55 procent till 2030, ryms bland annat skärpningar av EU:s utsläppshandel, som har varit på tapeten tidigare i dag, hårdare utsläppskrav på sektorer såsom sjöfart och luftfart samt koldioxidtullar.

Herr talman! Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland och ska senast 2045 inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären. För att nå dit krävs stora offentliga och privata investeringar i klimatsmart teknik. Därför satsar regeringen på förstärkningar av Industriklivet och Klimatklivet för att påskynda industrins klimatomställning och för att möjliggöra klimatinvesteringar på både lokal och regional nivå.

Näringslivet och industrin står för en stor del av våra utsläpp men är samtidigt en central del av lösningen för att minska vår klimatpåverkan. Den gröna och digitala omställningen är nödvändig för vår framtida konkurrenskraft och för att Sverige ska nå sina högt uppsatta miljö- och klimatmål och skapa förutsättningar för en grön återstart i hela landet.

Industrin står i dag för drygt en tredjedel av utsläppen i Sverige. Att minska utsläppen från industrin är avgörande för att nå klimatmålen. Samtidigt är industrin en central del för att minska utsläppen genom att ta fram nya lösningar och innovationer. För att främja just denna utveckling har regeringen förstärkt Industriklivet med 217 miljoner under 2022 till totalt 909 miljoner kronor.

Det här, herr talman, är klassisk socialdemokratisk jobb- och tillväxtpolitik! Genom att staten samverkar och stöder omställning, innovationer och teknikutveckling skapas fler jobb och välfärden säkras, men utsläppen minskar också.

Herr talman! Reduktionsplikten är ett av de viktigaste styrmedel vi har för att minska utsläppen av växthusgaser och för att nå Sveriges miljö- och klimatmål. Den är också ett av våra viktigaste säkerhetspolitiska verktyg för att minska Sveriges beroende av rysk olja, som i dag finansierar den olagliga invasionen av Ukraina. Situationen i Ukraina aktualiserar Sveriges beroende av rysk olja och gas, som i dag finansierar det ryska krigsmaskineriet och president Putins aggressiva strategi. Ryssland har under många år varit det enskilt största exportlandet av råolja till Sverige.

Reduktionsplikten ger en viktig signal om behovet av klimatsmarta drivmedel och en ökad grad av självförsörjning av drivmedel. Men den pekas felaktigt ut i den allmänna debatten som grundorsaken till de stegrande drivmedelspriserna. Det är felaktigt. Prisuppgången på drivmedel beror främst på Sveriges beroende av rysk gas och olja och på president Putins användning av gasen som ett geopolitiskt verktyg mot det fria Europa.

Precis som Europa behöver frigöra sig från beroendet av rysk gas måste även Sverige minska vårt oljeberoende. De uppskruvade naturgaspriserna ger nu höga priser på elmarknader som är sammanflätade med vår. Det borde väcka eftertanke även kring vårt återstående fossilberoende, kring vår försörjningsförmåga när det gäller drivmedel och kring hur vi står rustade i händelse av kris och krig.

Med reduktionsplikten ska bränslebolagen fortlöpande blanda i alltmer biobränsle i det fossila drivmedlet. Det är ett av flera verktyg i regeringens klimatarbete. När riksdagen senast fastställde reduktionsplikten, i somras, var det i bred enighet. Sverige har väldigt goda förutsättningar att producera biobränsle. Reduktionsplikten ger en tydlig signal om en stabil och ökande efterfrågan på klimatsmarta drivmedel samt förutsättningar för industrin att investera i högre kapacitet.

Vi socialdemokrater värnar stabilitet och långsiktiga spelregler. Inget enskilt teknikspår kommer att kunna ersätta fossila drivmedel. Det krävs en palett av samverkande klimatåtgärder som elektrifiering, effektivisering, biodrivmedel, smartare transportsystem och minskat transportbehov. Detta minskar utsläppen och skapar samtidigt fler gröna jobb i Sverige.

Reduktionsplikten har en positiv effekt på den svenska självförsörjningsgraden av drivmedel och leder till en ökad försörjningstrygghet i kris och krig. Den innebär en trygg och rättvis omställning som hela landet kan vara med på, men framför allt innebär den ett minskat beroende av rysk olja, som finansierar och driver på invasionen av Ukraina.

Herr talman! I likhet med en del av mina kollegor drar jag över min talartid, men jag lovar att jag ganska snart är klar.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen har fullt fokus på att klimatomställningen ska gå snabbare, att fler ska komma i arbete, att välfärden ska stärkas och att Sverige ska vara ett tryggt land för alla.

Det kommer an på oss att minska klimatutsläppen och främja omställningen till ett fossilfritt välfärdssamhälle. Alla relevanta politikområden måste integreras med klimatfrågan och ta hänsyn till de skilda förutsättningar som råder för människor och företag i olika delar av vårt land.

Det innebär också ett minskat beroende av fossil energi och subventioner av oljeproducerande auktoritära regimer som skapar geopolitisk instabilitet i vår nära omvärld. Ett Sverige som är fossilfritt försvårar också finansieringen av den ryska invasionen av Ukraina.

Regeringen och den socialdemokratiska Europaparlamentsgruppen är drivande i EU för att få också andra medlemsstater att öka takten i den egna kliamatomställningen. Vi socialdemokrater tror på en aktiv klimatpolitik för framtidens gröna jobb, för omställning, för en trygg välfärd och för en ökad säkerhet.

I ett fossilfritt välfärdsland ska alla, oavsett vilka vi är eller var vi bor, kunna leva, verka, utvecklas och förverkliga våra drömmar. Det är den socialdemokratiska visionen om det gröna folkhemmet och den rättvisa omställningen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Hanna Westerén, för anförandet! Vi delar målbilden; den saken är säker.

Men sanningen är också att det har varit åtta förlorade år för klimatet med den här regeringen. Klimatpolitiska rådet har år efter år kritiserat regeringens brister. Förra året pekade man ut problemet med elförsörjningen, med tillstånden och med bristen på biobränslen. Det är tre kritiska systemfrågor.

I år kritiserade Klimatpolitiska rådet egentligen samma sak men också bristande styrning och ledarskap, att staten och myndigheter inte jobbar åt samma håll och att man ägnar sig för mycket åt små frågor men missar systemfrågorna. Det är svidande kritik från regeringens eget expertorgan år efter år, och vi ser resultatet: Utsläppen minskar för långsamt.

Jag vill därför fråga Hanna Westerén om ni på något vis tar till er av kritiken från Klimatpolitiska rådet. Och hur kunde det gå så här långt? Hur kan regeringen ha missat alla dessa systemfrågor, som är så viktiga för att vi ska lyckas?

Det gäller inte minst energifrågan. Hanna Westerén pratade mycket om den bedrövliga situation som just nu råder runt omkring oss i Europa och om kriget i Ukraina. Situationen har också blottlagt utmaningen med vårt beroende av rysk gas och olja. Vi ser att många länder nu omvärderar sin energipolitik och ångrar att man lade ned kärnkraftsreaktorer.

Jag är den första att säga att vi behöver både vattenkraft, vindkraft och kärnkraft för att lyckas med omställningen. Men hittills har vi inte fått samma svar från Socialdemokraterna. Man vidhåller att man vill följa det tyska exemplet, det vill säga att lägga ned kärnkraft, vilket i slutändan har inneburit ett ökat beroende av Ryssland.

Vad drar Socialdemokraterna för slutsats av Klimatpolitiska rådets återkommande kritik? Och är man beredd att ompröva sin inställning i energifrågan?

Herr talman! Jag tackar Jessica Rosencrantz för frågorna. Det var ganska många frågor, och två minuter är kort tid.

Bara som en kort anekdot: Inför den här debatten hade jag en förhoppning, och kanske nästan en liten aftonbön innan jag gick och lade mig i går, om att vi skulle kunna prata om fler saker än kärnkraft. Nu kom kärnkraften upp ändå. Jag ska strax nämna den.

Inledningsvis: Lyssnar regeringen på sina expertmyndigheter? Svaret på den frågan är otvetydigt ja. Självklart tar regeringen till sig av synpunkter och eventuell kritik från expertmyndigheterna. Vi har stadigt och konsekvent under sju års tid vässat klimatpolitiken.

När det gäller kärnkraften kan jag bara konstatera att det är fullt möjligt att bygga kärnkraft i dag. Intresset är dock ganska svalt. Om nu någon ska bygga kärnkraft, kanske uppmuntrad att göra det av exempelvis Moderaterna, blir mina frågor: Vem ska betala notan för den kärnkraften? Hur länge ska vi behöva vänta? Och vad ska vi göra under tiden?

När det sedan gäller att regeringens klimatpolitik inte skulle fungera är mitt svar att den visst fungerar. Det är ingenting som bara jag påstår, utan även den rapport som Lorentz Tovatt tidigare nämnde, till exempel, konstaterar faktiskt det. Anna-Karin Nyström, chef för klimatmålsenheten på Naturvårdsverket, en annan av regeringens myndigheter, konstaterar i samband med ett rapportsläpp från Energimyndigheten, Naturvårdsverket och Trafikverket att det är mycket positivt att Sverige nu ser ut att klara de svenska mål vi har närmast framför oss, tack vare viktiga beslut och steg inom både transporterna och industrin. Det är åtminstone för mig och för Socialdemokraterna ett kvitto på att politiken och näringslivet faktiskt är på rätt spår.

Herr talman! Tack för svaret, Hanna Westerén!

Man kan alltid plocka citat ur olika rapporter för att bekräfta sin egen verklighetsbild. Vi har ju hört flera år i rad från bland annat Naturvårdsverket och Klimatpolitiska rådet att utsläppen minskar för långsamt för att vi ska kunna nå våra klimatmål. Det är en klen tröst att man kan nå ett delmål på vägen om man missar helheten.

Jag vidhåller min fråga vad gäller Klimatpolitiska rådets kritik. Det verkar inte som att man har tagit de här frågorna på allvar. När vi tog beslut om reduktionsplikten i denna kammare pekade Moderaterna på hur viktigt det var att få igång biobränsleproduktionen. Vi hade ett grönt bränslestöd på 1 miljard i vår moderata budget. Det var ingenting som Socialdemokra-terna var villiga att satsa pengar på. Energimyndigheten har nu föreslagit samma stöd, men det är ingenting som regeringen har lagt fram. Effekten har blivit att bland annat biobränslet har drivit upp priserna för svenska bilister.

Tillståndsprocesserna har vi också länge sagt att vi behöver göra någonting åt. Det var vi som behövde sträcka ut handen till Socialdemokraterna efter regeringsombildningen senast och föreslå just samtal om tillståndsprocesser.

Jag noterar när det gäller energifrågan att det inte verkar som om Miljöpartiets utträde ur regeringen gjorde någon skillnad över huvud taget för regeringens energipolitik. Jag kan inte tolka Hanna Westerén på annat sätt än att man fortsatt kvarstår vid dagens stoppdatum för kärnkraften.

Jag kan garantera Hanna Westerén att Moderaterna kommer att fortsätta prata kärnkraft ända in i valrörelsen. När vi ser den energikris vi har i dag, när pensionärer sover med dubbla täcken för att de inte har råd med elräkningen och när svenska företag inte kan ställa om på grund av bristen på ren el är energifrågan kanske den absolut viktigaste klimatfrågan i det här valet.

Men det var ju bra att väljarna fick svar, om jag uppfattade Hanna Westerén rätt: ingen omprövning vad gäller kärnkraft. År 2040 ska vi alltså bara ha väderberoende och förnybara energislag i elsystemet. Det tror jag vore ett misstag. Jag tycker att vi borde ha alla fossilfria energislag.

Herr talman! När man lyssnar till Jessica Rosencrantz får man lätt uppfattningen att regeringen skulle ha sagt att vi är färdiga. Det är vi inte på något sätt. Vi befinner oss mitt i en brinnande klimatutmaning. Vi gör mycket i dag, men självklart måste vi göra mycket mer. Jag tycker också att jag anar i både Jessica Rosencrantz anförande och hennes frågor att det finns en gemensam medvetenhet om att vi ska göra ännu mer. Det kommer an på oss, som jag sa i mitt anförande.

När det gäller reduktionsplikten vill jag nämna den särskilt. Jag kan bara beklaga att stödet för reduktionsplikten ser ut att erodera i den här kammaren. Jag tror att det är oerhört olyckligt att vi frånhänder oss ett av de viktigaste verktygen för att klara klimatutmaningen.

I fråga om kärnkraften vill jag kanske förtydliga, om det på något sätt har undgått någon, att vi socialdemokrater menar att kärnkraften kommer att vara en del av den svenska energimixen under lång tid. Men om vi ser till var investeringsviljan finns i Sverige i dag, vilka energislag man faktiskt är intresserad av att investera i, kan vi konstatera att det inte är i kärnkraft. Framför allt finns det ett stort intresse för att investera i vind.

Vad ska vi göra mer? Det finns massor vi ska göra, och som vi måste göra, för att klara klimatutmaningen och få ned utsläppen. Vi ska elektrifiera mer. Vi ska bygga Sverige mycket starkare genom att få bort vårt fossilberoende. Vi ska givetvis också kompetenshöja den svenska befolkningen så att människor kan ta de gröna jobb som växer fram. Annars kommer vi att tappa den ledartröja vi faktiskt har i dag.

Laddinfrastruktur, havsbaserad vindkraft, klimatkompetenslyft - åtgärderna är många. Men självklart är vi inte på något sätt färdiga. Snarare ökar vi takten dag för dag.

Herr talman! Det kunde ha varit värt att begära replik bara för att få höra lite mer klingande gotländska, men det var inte därför jag gjorde det den här gången. Jag ska också glädja Hanna Westerén med att det inte heller var för att prata om kärnkraft. Något bönhörd blev hon alltså i alla fall.

Jag tycker mig notera en viss justering i politiken jämfört med när vi stod här för ett år sedan. Nu pratar företrädaren för regeringspartiet alltmer om en omställning på systemnivå. Det är nya lösningar. Det är innovationer. Jag tycker mig höra en helt annan retorik än vad jag hört från den tidigare regeringen.

Är det månne så att Socialdemokraterna lösgör sig alltmer från sin tidigare regeringspartner? Det låter i alla fall så i mina öron.

I mitt anförande pratade jag ganska länge om tillståndsprocesser. Vi noterar att tillståndsprocesser tar otroligt lång tid och kostar väldigt mycket pengar. Ändå, trots all tid, all kraft och alla pengar som man lägger ned, är det en del företags tillståndsansökningar som faller - ibland på saker som i det stora hela ser ut att vara petitesser, om vi ska vara ärliga.

Vad tänker regeringen göra för att underlätta för dessa företag som vill ställa om? En anledning till att de söker de här nya tillstånden är ju att de vill bli ännu mer hållbara. Men då sätter staten käppar i hjulen. Lagstiftningen kommer i vägen för företag som vill ställa om.

Frågan till Hanna Westerén är: Vad gör Socialdemokraterna och regeringen för att vi ska få tillståndsprocesser som är mer moderna och som faktiskt fungerar i dag?

Herr talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för möjligheten att prata om någonting annat än kärnkraft, även om den är fortsatt viktig i Sverige!

Jag är den första, eller en av många, att skriva under på att det är oerhört prioriterat att komma till rätta med tillståndsprocesserna. Regeringen har under lång tid verkligen jobbat hårt med denna fråga för att se till att det ska bli kortare och mer effektiva tillståndsprocesser. Vi kan bara dra oss till minnes de besked som kommit på senare tid kring vindkraften: att det ska finnas en större förutsägbarhet för alla parter just vad gäller tillståndsprocesserna för vindkraft. Det är väl två tydliga exempel på att frågan är väldigt prioriterad.

Sedan ges det ytterligare möjligheter i och med havsplanerna, som statsrådet Strandhäll presenterade för en tid sedan. Där är också tanken att det ska vara både smidigt och förutsägbart för alla parter.

Jag kan i sammanhanget inte låta bli att nämna en tillståndsprocess som tack och lov har kommit något längre på senare tid, nämligen frågan om Kallak. Jag hoppas verkligen att vi framöver ska kunna ha ytterligare hållbar gruvbrytning i Sverige. Det ser jag som ett viktigt steg framåt mot en mer hållbar gemensam framtid.

Herr talman! Jag kan ge Hanna Westerén ett tips. Hennes, vad blir det nu, före före före detta partiledare Göran Persson har själv sagt att det är en sak som han gjorde under sin tid som han skulle vilja ändra på, och det är just miljöbalken. Den är skriven på ett sådan sätt att den är jättesvår att förhålla sig till, och man får jättelånga domstolsprocesser som är väldigt osäkra. Det kanske kan vara värt att outsourca den uppgiften till Göran Persson.

Jag noterade även ett tidigare replikskifte här om reduktionsplikten. I går anordnade min kollega Magnus Oscarsson Mjölkens dag här i riksdagen. I förstakammarsalen närvarade runt 80 bönder, och ungefär lika många var med på länk. Det var en förtvivlan i den salen som verkligen gick att ta på. Frågan de ställer sig är: Ska vi lägga ned nu eller om en månad?

Det här går inte längre. Det är jättehöga elpriser, jättehöga bränslepriser och jättehöga priser på insatsvaror. Detta leder till en enormt stor osäkerhet. Reduktionsplikten är ett bra sätt att nå våra mål, men just nu, när läget är som det är, ser vi att det inte går att ha det så. Vi måste hjälpa våra lantbrukare, våra svenska åkerier och våra landsbygdsbor för att vi i morgon ska ha kvar svenska bönder och svenska åkerier och för att folk ska kunna bo på landsbygden.

Därför vill vi justera reduktionsplikten. Vi vill inte slakta den, vilket man gärna vill få det att låta som.

På vilket sätt vill Socialdemokraterna agera för att hjälpa våra svenska lantbrukare, våra svenska åkerier och våra svenska landsbygdsbor om reduktionsplikten inte är en del av lösningen?

Herr talman! Vi har nu hamnat i en situation där det har kommit ett besked som jag antar att Kjell-Arne Ottosson och den som vill erodera stödet för reduktionsplikten applåderar, och det är att vi faktiskt pausar reduktionsplikten. Men jag vidhåller att jag tror att vi måste stå upp för reduktionsplikten. Jag tror att reduktionsplikten fortsatt kommer att vara viktig för Sverige för att vi ställer om med hjälp av den och för att vi också kan ställa om vårt svenska jordbruk och ta det in i framtiden med hjälp av biobränslen och fortsatta satsningar på livsmedelsstrategin.

Det är inte heller så att det på något sätt skulle ha undgått regeringen att lantbruket går igenom en oerhört hård och prövande tid. Det finns därför också stödpaket som redan är beslutade. Mig veterligen diskuteras ytterligare ett stödpaket till just lantbruket i finansutskottet i nuläget. Lantbruket är alltså inte på något sätt lämnat därhän, utan det är en hög prioritet för regeringen av många anledningar, inte minst för att stärka Sverige på vägen in i framtiden.

Jag vill avsluta med att tacka för tipset som handlade att vi som beslutande församling skulle ändra i miljöbalken. Jag har hört det förslaget ganska många gånger, och jag är fortsatt skeptisk till att det är där vi ska sätta in stöten. Jag vet att Kjell-Arne Ottosson precis som jag vet att lagstiftning tar väldigt lång tid, och de frågor vi diskuterar i nuläget kräver ofta betydligt snabbare lösningar än att gå in och reformera en så omfattande lagstiftning. Jag tror alltså att vi ska leta någon annanstans till att börja med.

Herr talman! Hanna Westerén lade ut texten en del om reduktionsplikten. Det uppskattar vi sverigedemokrater, för vi tycker att det är en viktig fråga att belysa här i riksdagen. Men jag blir inte riktigt klok på allting som fördes fram. Uppfattade jag det korrekt att Hanna Westerén menar att de höga priserna på diesel i Sverige inte har en tydlig koppling till reduktionsplikten? I så fall undrar jag: Varför har vi en prisskillnad på ungefär 4 kronor på dieseln mellan Sverige och Danmark när Danmark har högre skatt på sin diesel?

Det är ganska uppenbart att Socialdemokraterna kraftigt har missbedömt effekterna av reduktionsplikten från början. Priseffekten har blivit mycket större än vad regeringen trodde. Vi har förmodligen en priseffekt i dag på minst 4 kronor, och troligen är det lite till. Det här kommer att öka varje gång man justerar upp reduktionsplikten.

Nu har regeringen lovat att man tillfälligt ska frysa reduktionsplikten på en väldigt hög nivå, men Hanna Westerén är tydlig med att det ska vara tydliga spelregler för marknaden och att det är Mohammed al-Amoudi, mångmiljardären som äger Preem, som ska ha tydliga spelregler medan spelreglerna för svenska lantbrukare, svenskar på landsbygden och andra människor som är beroende av transporter, vilket de facto är vi allihop, också behöver tydliga spelregler - och de innebär dyrare och dyrare bränsle.

Vad det handlar om är i grunden konkurrenskraft. Vi som nation kan inte fungera om det ska vara så extremt mycket dyrare med transporter i det här landet jämfört med andra länder. Jag förstår inte hur vi ska kunna fungera som nation om vi får dyrare och dyrare sossepriser på diesel vartenda år framöver.

Herr talman! Jag får nästan börja i samma ände och faktiskt vara lite frågande till vad Martin Kinnunen faktiskt menar. Jag undrar om det har undgått ledamoten att det pågår ett krig i vår omedelbara närhet och att krig faktiskt har konsekvenser för bränslepriser, livsmedelspriser och så vidare.

Jag är av den bestämda uppfattningen att vi kan stärka Sverige, vilket borde vara en prioritet för alla partier i Sveriges riksdag, genom att bygga bort vårt fossilberoende. Reduktionsplikten har pausats på årets nivåer, men jag menar att reduktionsplikten steg för steg tar oss närmare ett fossiloberoende och gör Sverige starkare.

Jag vill också påminna ledamoten om att vi har ett förnybarhetsdirektiv där vi har förbundit oss till att ha minst 14 procent från förnybara källor. Det är någonting som förpliktar. Pausar eller sänker man reduktionsnivåerna blir bördan större på sikt. Frågan är alltså när man vill ta det och hur man vill ta det.

Jag menar att långsiktigt hållbara spelregler är tillämpligt för oss alla. Jag tror att det är någonting som de flesta av oss uppskattar att få. Jag menar också att reduktionsplikten faktiskt har en positiv inverkan på försörjningstryggheten. Jag tror att den är av vikt för Sverige givet det läge vi befinner oss i nu men också för att bygga gemensam säkerhet över tid.

Jag tror att vi måste hitta ett rimligare sätt att prata om resiliensen i vårt samhälle och vad vi ska ha för gemensam försörjningstrygghet, för jag tror inte att det är hållbart att erodera stödet för en så pass viktig klimatåtgärd på det här sättet.

Herr talman! Hanna Westerén tar upp kriget, och det är tacksamt för Socialdemokraterna att kunna skylla ifrån sig. Man kallar det Putinpriser när det de facto handlar om sossepriser.

Att priserna på olja stiger är korrekt. Det är en trend som vi har sett det senaste året, och vi kommer att se stora variationer. Men det behöver inte vara ett så extremt allvarligt problem. Det allvarliga problemet uppstår när det blir väldigt mycket dyrare i Sverige än i andra länder. Oljan stiger, och det påverkar alla länder, men när vi lägger på de här extra kostnaderna i form av sossepriser skadas vår konkurrenskraft allvarligt.

Den som gynnas av reduktionsplikten är Mohammed al-Amoudi på Preem. Det är inte de svenska bönderna eller alla de svenskar som är beroende av att hitta produkter att handla i affären. Varenda produkt som vi ser i Icabutiken eller någon annan matbutik har i något led transporterats dit med hjälp av diesel, men när vi får väldigt mycket dyrare transporter i det här landet höjer det priset på i princip allt som vi behöver för att överleva. Det skadar vår konkurrenskraft extremt mycket, men framför allt drabbar det konkurrenskraften för åkerinäringen och bönderna, för Sverige är ett stort och glesbefolkat land där transporterna är otroligt viktiga.

Hanna Westerén tog upp förnybarhetsdirektivet, och det är ju korrekt att det finns ett krav där att 2030 ha uppnått en viss mängd biodrivmedel i bränslet. Men det hade vi ju uppnått redan innan reduktionsplikten infördes, och om vi sänker reduktionsfaktorn kraftigt kommer vi att nå det i alla fall. I dag vill EU-kommissionen att vi ska minska vår inblandning. Det är det som de vädjar till länderna om att göra i det här läget.

Herr talman! Min slutreplik kommer nog att bli ganska kort. Det känns väldigt intressant att bli beskylld för att skylla ifrån sig när man nämner ett krig som pågår i Sveriges omedelbara närhet. Det är faktiskt exceptionellt. Kriget i Ukraina påverkar mig veterligen priser på väldigt mycket i långt fler ekonomier än den svenska. Det är ett faktum. Det gäller drivmedel, livsmedel och förmodligen en rad andra insatsvaror över tid.

Dessvärre kommer vi inte riktigt att få veta hur Sverigedemokraterna ämnar öka den svenska försörjningstryggheten när det gäller till exempel biodrivmedel, eftersom man konsekvent underlåter att svara på frågan. Man riktar in sig på priset vid pump och pratar inte om de mer långtgående konsekvenserna för vårt samhälle. Man pratar inte heller om det verktyg som reduktionsplikten de facto är för att sänka de svenska utsläppen och på allvar ställa om Sverige. Det tycker jag är djupt beklagligt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 6 april.)