Justitieombudsmännens ämbetsberättelse

Herr talman! Justitieombudsmännens ämbetsberättelse behandlas årligen av konstitutionsutskottet. I samband med att berättelsen överlämnas håller utskottet en utfrågning med ombudsmännen, så också detta riksdagsår. Själva ämbetsberättelsen är en ganska tjock bok, närmare 800 sidor med bilagor. I den presenterar ombudsmännen sina iakttagelser från perioden juli 2014 till juni 2015.

I konstitutionsutskottets betänkande, som vi är här för att behandla i dag, lyfter vi fram vissa frågor specifikt.

En sådan specifik fråga, herr talman, gäller handläggningstiden för vårdnadsmål i tingsrätterna. Att det i vissa fall tagit runt tre år att avgöra mål som gäller vilken förälder som ska ha vårdnaden om barnen är något som JO, Lars Lindström, kritiserar. Som han påpekar är det inte bara parterna som berörs av hur arbetet i domstolen går till utan också, eller kanske framför allt, barnen.

Det är självklart aldrig bra att ha en lång domstolsprocess, speciellt om man knappt kan se slutet på den. Men i dessa fall är det extra behjärtansvärt att komma med en snabbare lösning så att barnen inte hinner bli vuxna innan fallen är lösta.

Herr talman! Också chefs-JO poängterar ett ärende som rör barn. En kvinna placerades i häkte och blev fråntagen sitt spädbarn som hon ammade. Hon ansökte om permission med tanke på barnet men fick avslag på grunder som chefs-JO finner olämpliga. Kriminalvårdens uppdrag är inte att göra medicinska bedömningar och skulle ha sett på ärendet på ett annat sätt.

Dessa två exempel tycker jag visar på vikten av att ha justitieombudsmän att vända sig till när man tycker sig ha blivit felaktigt behandlad i något avseende. Vi har ju från riksdagens sida tidigare uttalat att klagomålsprövning, som är en del av ombudsmännens arbete, ska prioriteras i förhållande till andra arbetsuppgifter eftersom prövningen till största del uppfyller JO:s syfte. Det är givetvis också av betydelse att ombudsmännen har möjlighet att utföra specifika inspektioner. Den balansen har ombudsmännen hittills hanterat väl, vilket vi tror också blir fallet i framtiden.

Herr talman! Jag ska avslutningsvis också nämna något om förändringen vad gäller NPM-enheten.

JO har ett särskilt uppdrag som nationellt besöksorgan - som på engelska kallas National Preventive Mechanism, NPM - vilket innebär att JO regelbundet inspekterar platser där människor hålls frihetsberövade. Syftet är att bevaka att dessa människor inte utsätts för grym, omänsklig eller annan förnedrande behandling eller bestraffning.

Under verksamhetsåret har NPM-enheten ändrat namn till Opcat-enheten med förhoppning om att det tydliggör grunden för JO:s uppdrag som nationellt besöksorgan. För den som vill fördjupa sig mer i vad Opcat-enheten hittat under sina inspektioner finns det mycket matnyttigt att läsa på JO:s hemsida.

Herr talman! Med detta anförande vill jag yrka bifall till utskottets förslag att lägga redogörelsen till handlingarna.

(Applåder)

Herr talman! Som vi hörde Emilia Töyrä berätta behandlas JO:s ämbetsberättelse i betänkande KU7.

Under året har ca 1 200 socialtjänstärenden registrerats hos JO. Det är en tioprocentig ökning jämfört med föregående år och gör socialtjänsten till JO:s enskilt största tillsynsområde.

Ett nytt fenomen som JO uppmärksammar oss på gäller informationsinhämtningen på internet i till exempel ärenden om försörjningsstöd. JO konstaterar att det inte finns några formella hinder mot att socialtjänsten inom ramen för en utredning om till exempel försörjningsstöd hämtar in offentliga uppgifter på internet - nej, inte ens om det sker utan den enskildes samtycke. Däremot påpekar JO att den grundläggande principen att utredningar ska bedrivas i samråd med den enskilde också gäller i den här typen av ärenden där myndigheter hämtar uppgifter på internet.

I klartext betyder det att socialtjänsten helt enkelt inte ska surfa omkring och rutinmässigt söka efter information om personen som söker bistånd. Surfandet ska ha ett bestämt syfte, till exempel att det är nödvändigt för att kontrollera en uppgift som har lämnats in. JO uttalar också att det inte får komma i fråga att en tjänsteman inom socialtjänsten försöker få fram uppgifter om en enskild genom att till exempel använda privata Facebookkonton.

JO understryker mot den här bakgrunden att det är angeläget att myndigheterna tar fram riktlinjer och rutiner för dessa nya verktyg, om man avser att använda dem i sin informationssökning i de här ärendena. KU delar JO:s uppfattning, som jag uppfattat det, och har fört en liten diskussion än så länge om i vilken form JO:s synpunkter ska kunna hanteras i det här avseendet.

Domstolsfrågor är av särskild vikt för KU. De ligger också mig varmt om hjärtat. De rör ju själva kärnan i hur rättsstaten fungerar och hur rättsstaten ska fungera. Jag vill därför säga några ord om just JO:s granskning av domstolarna.

I ett fall riktar JO allvarlig kritik mot en rådman vid Blekinge tingsrätt som utan stöd i lag har beslutat om hemlig övervakning av elektronisk kommunikation. Allvarlig kritik riktas också mot en annan rådman i samma tingsrätt för att denna låtit handläggningen i ett vårdnadsmål dra ut på tiden, närmare bestämt i fem år, som vi hörde talas om här tidigare. JO riktar även kritik mot en domare i Norrköpings tingsrätt för att domstolen har dömt en person för en gärning som han inte var åtalad för.

De här tre fallen exemplifierar vad som kan gå allvarligt snett i våra domstolar. Man kan fråga sig om inte riksdagen borde agera på ett mer aktivt sätt. Jag har funderat en hel del på det. Jag är medveten om att det är en annan debatt, men möjligen kan det finnas skäl för riksdagen att börja fundera på behovet av en noggrannare domarrekrytering. De uppräknade fallen kan också väcka frågor och funderingar om domstolarnas arbetsförhållanden och resurstilldelning.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag passa på att ge en liten lägesrapport om riksdagens tillkännagivande till regeringen med anledning av att JO i ämbetsberättelsen återkommer till hur man ska komma till rätta med de problem som uppstår när kommuners och myndigheters personal blir utsatta för enskilda personers frekventa och omfattande framställningar om att få ta del av allmänna handlingar. Enligt tillkännagivandet ska regeringen utreda frågan om möjliga åtgärder för att med bibehållen respekt för offentlighetsprincipen möta de utmaningar som kan uppstå vid just mycket frekventa och omfattande framställningar.

Jag kan då berätta att den 9 december meddelade justitie- och migrationsminister Morgan Johansson i ett svar på en skriftlig fråga att han avser att ge en utredare i uppdrag att undersöka förekomsten av eventuellt missbruk av offentlighetsprincipen och analysera behovet av åtgärder. Det är ett klart besked som utskottet naturligtvis välkomnar.

Med de orden, herr talman, föreslår också jag att riksdagen lägger JO:s ämbetsberättelse till handlingarna.

(Applåder)

Herr talman! Justitieombudsmännens funktion i samhället är att skydda medborgarna mot övergrepp som begås av myndigheterna och att återrapportera detta till riksdagen. Det är av den sistnämnda anledningen vi har dagens diskussion.

Enligt årets ämbetsberättelse har JO hanterat drygt 7 000 ärenden under året. Jag tänker inte redogöra för alla dessa; det ska jag skona kammaren från. Jag ska dock ta upp några exempel, och föregående talare har redan nämnt några.

Det handlar om vårdgivare som lämnar ut känsliga uppgifter om sina patienter. När det gäller journalföringen är det väldigt känsliga uppgifter. Här har JO valt att ge kritik.

Det handlar om hur kriminalvården har brustit i hanteringen av intagna och nekat vård eller inte gett vård i tid trots att borde varit uppenbart för kriminalvården att de intagna behövde det.

Det finns också allvarliga fall där JO tittat på tingsrätter och hanteringen av vårdnadstvister, vilket en tidigare talare var inne på. Det finns exempel på att man fördröjt en tvist eller att en tvist tagit nära fem år, vilket givetvis inte är bra för vare sig barn eller föräldrar. Även i detta fall riktar JO allvarlig kritik.

Låt oss titta på utvecklingen av justitieombudsmännens uppdrag och ämbetsberättelse. Man kan gå tillbaka ända till 1999 i den statistik som finns i årets ämbetsberättelse. Då kan man konstatera att klagomålshanteringen har ökat kraftigt. Det har i regel skett på bekostnad av inspektionsverksamheten.

JO utför varje år flera olika inspektioner. År 1999 utfördes 113 inspektioner på eget initiativ. Samtidigt hanterade man 4 500 klagomål och anmälningar.

År 2015 har detta förändrats en hel del. Då hanterades 7 143 klagomålsärenden av Justitieombudsmannen, men det utfördes bara 78 inspektioner.

JO skriver i sin ämbetsberättelse att prövningen av klagomålsärendena tar huvuddelen av JO:s handläggningsresurser i anspråk. Antalet inspektioner och övriga granskningar på JO:s eget initiativ ligger på samma nivå som föregående år men är alltjämt färre än vad JO anser önskvärt.

Här bör även nämnas att JO sedan några år har skärpt kraven på vad som ska anses utgöra ett klagomål. Något hundratal skrifter som tidigare skulle ha registrerats som klagomål har nu i stället hanterats i administrativ ordning.

Av denna anledning har Sverigedemokraterna valt att i betänkandet ha ett särskilt yttrande, som jag vill uppmärksamma kammaren på. Anledningen till att Sverigedemokraterna tycker att det är viktigt att vi ser mer inspektioner från JO:s sida är att inspektioner har en förmåga att träffa de personer som har den lägsta förmågan att själva initiera anmälningar, alltså den absolut svagaste gruppen i samhället som inte har styrkan och förmågan att själv göra JO-anmälningar och driva processer.

Herr talman! Vi behandlar JO:s ämbetsberättelse. Det handlar om 7 358 ärenden, vilket är en liten ökning jämfört med året innan.

Under förra året uppmärksammade KU alldeles särskilt det långa häktningstiderna, och det märks nu att det har pågått ett visst arbete på detta område.

De fyra ombudsmännen Elisabet Fura, Lars Lindström, Cecilia Renfors och Lilian Wiklund har haft störst fokus på socialtjänst och LSS-ärenden. Det är ett stort antal ärenden som berör detta. Tidigare har kriminalvården utgjort den största bördan, men nu har det gått över på socialtjänsten.

Det KU i sin hearing alldeles särskilt har uppmärksammat är att kommunerna har fler områden att titta på. Det gäller till exempel PBL-ärenden där man tydligt ser att det finns bristande handläggning i kommunerna.

När vi under hearingen ställde frågor på detta uppmärksammade flera av justitieombudsmännen att det ibland finns en bristande kompetens, framför allt juridisk, i de små kommunerna.

Därför skriver utskottet i sitt ställningstagande: "Utskottet vill betona vikten av att den kommunala ärendehanteringen håller en god förvaltningsrättslig standard. För att detta ska kunna säkerställas krävs bl.a. att kommunens tjänstemän har den kompetens som krävs. Kommunerna har i sin roll som arbetsgivare ett ansvar för att de anställda ges den kompetensutveckling och det stöd i övrigt som kan behövas. Utskottet ser vidare positivt på det uppdrag som regeringen har lämnat till Boverket om kompetensinsatser när det gäller bl.a. prövning och beslut enligt plan- och bygglagen."

Det är viktigt att riksdagen uppmärksammar JO:s arbete. Det är en tjock och läsvärd bok som man lämnar varje år. KU hoppas att JO:s ämbetsberättelse synliggörs mer i det allmänna.

Med detta vill jag att vi lägger redogörelsen till handlingarna.

(Applåder)

Herr talman! Justitieombudsmännen lämnade den 24 november förra året en muntlig information om sin verksamhet till oss i konstitutionsutskottet vid ett öppet sammanträde.

Ämbetsberättelsen omfattar nästan 800 sidor. Av de statistiska uppgifterna i Justitieombudsmännens ämbetsberättelse framgår att ca 7 400 ärenden kom in under tiden den 1 juli 2014 till den 30 juni 2015. Det innebär en liten ökning, knappt 1 procent, i förhållande till året före.

I JO:s verksamhet var antalet inspektionsärenden 78. JO besvarade under året 137 remisser - det är ganska mycket - som huvudsakligen kom in från Regeringskansliet.

I ämbetsberättelsen konstateras att prövningen av klagomålsärenden tar huvuddelen av handläggningsresurserna inom JO-ämbetet. Antalet inspektioner och övriga granskningar på JO:s eget initiativ ligger på samma nivå som föregående år, men de är alltjämt färre än vad JO anser önskvärt.

Antalet avgjorda ärenden uppgick till drygt 7 200, vilket innebär en minskning med ungefär 200. De oavslutade ärendena, som alltså är balansen vid årets slut, var 997 till antalet. Det motsvarar ungefär en och en halv månads arbete inom myndigheten.

Jag har valt ut några ärenden i ämbetsberättelsen som jag särskilt vill kommentera. En person anmälde den visselblåsarfunktion som inrättats inom Försvarets materielverk, FMV. Syftet med funktionen var att få fler anställda att anmäla eventuella missförhållanden inom myndigheten. Anmälaren menade att det konkurrerar med den lagstadgade meddelarfrihet som finns för alla som arbetar inom myndigheter.

Chefsjustitieombudsmannen Elisabet Fura uttalar i sitt beslut i detta ärende att en sådan visselblåsarfunktion som inrättats inom FMV inte konkurrerar med meddelarfriheten. Det kan vara bra att veta också för andra myndigheter.

Av stort intresse är de synpunkter på Facebookanvändning vid myndighetsutövning som justitieombudsmannen Lilian Wiklund tagit upp. JO menar att det behövs riktlinjer inom bland annat kommunernas socialtjänst för hur uppgifter får användas i myndighetsutövning. JO är tydlig med att tjänstemän inte får använda personliga Facebookkonton i sin tjänsteutövning.

Justitieombudsmannen Lars Lindström riktar i flera ärenden kritik mot alltför långa handläggningstider i domstolar i vårdnadsmål. En ansvarig domare får av JO allvarlig kritik för att det i ett vårdnadsmål tog fem år att komma till ett avgörande.

Justitieombudsmannen Cecilia Renfors lyfter i ämbetsberättelsen bland annat fram kritik mot långa handläggningstider och bristande service inom Migrationsverket. JO framhåller att Migrationsverkets förmåga att fatta beslut i rimlig tid och ge god service ytterst är en resursfråga som statsmakterna ansvarar för. Detta är kritik som gällde väntetiderna på beslut före höstens stora flyktingström.

Herr talman! Min slutsats av JO:s kritik är att det uppenbarligen krävs mycket stora resurser för fatta snabbare beslut inom Migrationsverket, resurser som behöver tillföras av regering och riksdag, om inte kritiken i nästa ämbetsberättelse från JO ska bli mycket allvarlig.

Justitieombuds-männens ämbets-berättelse

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)