Jakt och viltvård

Fru talman! Vi ska debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande Jakt och viltvård.

I söndags kom jag med flyget från Palestina och Jerusalem, där jag hade sett allsköns bedrövligheter – man låser in folk och stänger in dem bakom höga murar. Jag kom körande från Skellefteå flygplats, och i Varuträsk fick jag se sju älgar på en nyligt grönskande äng. Det är ett fantastiskt land vi lever i. Vi har alla möjligheter att röra oss fritt, och det vill även vårt vilt göra.

I veckan har SLU och Trafikverket presenterat en utredning där de framför att det behövs 30 miljarder kronor under de kommande tio åren till en satsning på säkra viltövergångar. Det handlar om att få ned det ökade antalet trafikolyckor som är orsakade av vilt. Att se till att även viltet kan röra sig är också en del av viltvårdsfrågorna, precis som att vi ska kunna använda våra vägar på ett trafiksäkert sätt.

Fru talman! Från att ha varit i princip utrotade har våra klövviltsstammar och rovdjursstammar vuxit till hållbara populationer runt om i vårt land. På vissa håll ligger de lokalt på alldeles för höga nivåer. Det pekar på att den svenska modellen för jakt och viltvård har fungerat mycket väl. Många länder är avundsjuka på den svenska modellen, där vi samtidigt som vi kan ha fungerande jordbruk och skogsbruk kan ha en viltförvaltning i toppklass som låter oss skörda tillväxten via jakt.

Jakten utförs oftast av ideella krafter. På andra håll i världen säljs oftast jakten till högstbjudande, vilket gör att det handlar om en överklassport. I Sverige har vi under långliga tider sett att viltvården är nödvändig men också ger en beskattningsbar resurs som är till nytta för oss alla.

I inget annat land har medborgare med jägarexamen möjlighet att delta i jakt och viltvård. Inget annat land har det folkliga engagemanget för jakt och viltvård. Det finns riksdagsledamöter som är engagerade i jakt- och viltvårdsfrågorna. Det är utan tvekan frågor som berör.

Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet utom vid punkt 4, där det finns en reservation som jag avstår från att yrka bifall till. Punkt 4 bygger på populism från de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna.

I betänkandet behandlas 29 motioner och 42 yrkanden, varav 29 motioner har behandlats förenklat eftersom samma motioner har väckts tidigare. Man kan ju uppmana ledamöterna att se på hur deras motioner har behandlats så att de kan förnya sig lite till nästa gång.

När vi behandlade jakt- och viltvårdsbetänkandet förra året var vi hyfsat överens. Det fanns ett tillkännagivande från kammaren om att regeringen måste ta tag i arbetet med att utreda samernas rätt att jaga, den så kallade dubbla jakträtten i renbetesområdet i Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. Under året har det fallit en dom, Girjasdomen, som utan tvekan kommer att spela roll. Det finns också utredningar som pekar på att länsstyrelserna arbetar olika med den här frågan, och det måste man också komma till rätta med. Det gäller även jakt på allmänt vatten i Sveriges ekonomiska zon, förvaltning av säl, jakt på kronhjort och regelförändringar i fråga om viltvårdsområden.

Fru talman! Det finns en tydlig skillnad. Regeringen har arbetat, och arbetar fortfarande, intensivt med dessa frågor. Redan nu har Naturvårdsverket i sitt regleringsbrev fått ett uppdrag att göra analyser och införa föreskrifter om kronskötselområden. Naturvårdsverkets redovisning av uppdraget har nyligen remitterats.

Regeringen har också gett Naturvårdsverket i uppdrag att inkludera krondjursförvaltningen när det gäller frågan om en långsiktigt stabil finansiering av älgförvaltningen. Här menar vi att det finns anledning att beakta allt klövvilt.

Regeringen arbetar även med ett förslag för att komma till rätta med den överklagningscirkus som har rått med anledning av överklaganden av beslut om jakt på våra stora rovdjur. Ett förslag om att skapa ordning och reda är remitterat. Förslaget innebär att man ska tillskapa en huvudansvarig domstol.

Regeringen har dessutom lagt ett förslag som har remitterats för att komma åt det höga jakttrycket i fjällen. Man har tagit fram ett remissbehandlat förslag till ändring i rennäringsförordningen. Regeringen kommer snart att återkomma med beslut om detta.

När det gäller frågan om en ny myndighet för jakt och viltförvaltning har det tydliggjorts att frågan inte är enkel. Vill vi bygga in ytterligare beslutsled? Eller ska vi bygga vidare på regionaliseringen och låta viltförvaltningsområdena runt om i landet, som har bäst förutsättningar att känna till de behov som finns, arbeta med frågan?

Vilket uppdrag ska Naturvårdsverket ha? Utan tvekan ligger alla frågor som handlar om jakt och viltvård inom EU:s art- och habitatdirektiv. Det vore mycket märkligt om Naturvårdsverket inte skulle ha det uppdraget. Ingen annan myndighet eller någon förnuftig person skulle tycka att det var en rimlig lösning.

En rimlig lösning är naturligtvis att styra upp det som inte fungerar och ge Naturvårdsverket ett tydligare uppdrag. Kanske ska man inrätta en viltvårdsenhet på befintligt naturvårdsverk. Man ska kanske också stärka banden till de regionala länsstyrelserna för att förbättra det som inte funkar. Vi kan tydligt se att stödet och besluten från Naturvårdsverket som gäller länsstyrelserna måste fungera bättre. Här gör regeringen ett mycket bra jobb för att komma till rätta med borgerlighetens hafsverk.

En annan fråga som är dagsaktuell är Anders Ygemans arbete med EU:s vapendirektiv. Det är tydligt att inrikesministern jobbar efter den svenska modellen för att skapa ordning och reda även i den här frågan. I Sverige har ordningen byggt på att vi som får ha vapen ska ha jägarexamen, ska vara medlemmar i en sportskytteklubb och ska ha vapenskåp. Som inget annat land i EU har vi skapat en fungerande ordning. Jag tycker att regeringen gör ett bra arbete för att lyfta fram just den svenska modellens funktion i EU. Alla länder har faktiskt inte samma ordning och reda, och det är viktigt att ha med det i den här debatten. Ofta florerar det att det handlar om någonting annat.

Fru talman! Varken jägare, bevarandeintressen, vargar, älgar, ripor, sälar eller tjädrar tjänar på nya konflikter. Jag hoppas verkligen att vi kan hitta sätt att undgå att skapa nya konflikter och populism inom området jakt och viltförvaltning.

Jag ser fram emot konstruktiva inlägg från talarstolen.

(Applåder)

Fru talman! I dag debatterar vi miljö- och jordbruksutskottets betänkande 19 om jakt och viltvård.

Betänkandet innehåller ett 40-tal yrkanden från den allmänna motionstiden. Flera av dessa frågor har behandlats av utskottet tidigare och har därför behandlats förenklat eftersom det inte har hänt något nytt inom området. Ett undantag finns dock, och det är frågan om Jaktlagsutredningen som jag åter vill lyfta här i kammaren.

Jaktlagsutredningen tillsattes av alliansregeringen 2012 och skulle ha haft sin slutrapportering i slutet av 2015. Tyvärr valde landsbygdsminstern att lägga ned denna gedigna utredning mindre än ett år innan den skulle ha varit klar, och detta är problematiskt ur flera olika perspektiv.

Utredningen hade kommit in i sin slutfas, och det fanns en stor förväntan på att det politiskt skulle tas ett stort omtag för den samlade jaktpolitiken. Det argument som användes här i kammaren för ett år sedan av regeringspartierna var att frågan om en ny jakt- och viltvårdsmyndighet var under beredning och att ett tillkännagivande från riksdagen skulle vara helt onödigt.

Nu fick regeringen i alla fall ett tillkännagivande om att inrätta en ny myndighet eftersom majoriteten i riksdagen tyckte att frågan var viktig och inte litade på regeringens kompetens i frågan.

Fru talman! Nu står vi här igen, och en majoritet i utskottet anser inte att regeringen har gjort det som riksdagen sa till den att göra, nämligen att utreda en ny myndighet för jakt- och viltfrågor. Utskottet har därför ytterligare ett tillkännagivande till regeringen om samma sak. Nu är vi dock tydliga med att tidssätta uppdraget. Detta innebär att regeringen skyndsamt måste utreda frågan och återkomma senast under 2016.

Anledningen till att vi vill återupprepa denna fråga är inte så konstig. Den svenska jakten bygger på en lång tradition och betyder väldigt mycket för både människor och natur. Jakt är och kommer att förbli ett viktigt verktyg för att förvalta våra vilda djur och ett instrument för att inventera vilka och hur många djur som finns i naturen.

Det behövs en modern jaktlagstiftning med tydlig systematik och moderna bestämmelser för en långsiktig hållbarhet. Sverige behöver bli bättre på att genomföra och tillämpa EU-rättsliga åtaganden på samma sätt som vi behöver bli bättre på att utöva det myndighetsansvar som staten tagit på sig för våra vilda djur.

Vi i Alliansen såg detta och tillsatte därför Jaktlagsutredningen. Vi ville utreda frågan ordentligt i grunden för att kunna skapa en långsiktig och hållbar lagstiftning med bred politisk förankring.

Jag träffar såväl jägare som målskyttar, jordägare och skogsägare som just nu uttrycker en frustration över bristen på tydligt politiskt ledarskap inom jakt och viltvårdsfrågorna. Den nuvarande landsbygdsministern har lovat att de två delbetänkanden som utredaren har lämnat ska bli verklighet. Det är glädjande för både jakten och målskyttarna.

Dessa två utredningar skulle lämnas till riksdagen i form av två propositioner.

Tyvärr lyser återigen propositionerna med sin frånvaro. Under tiden sprider sig vildsvinen okontrollerat över landet och ställer till med större och större skada både på landsbygd och i stad.

Fru talman! Sedan den socialdemokratiska regeringen tillträdde har osäkerheten för den svenska jägaren och den svenska jakttraditionen ökat. Om det beror på regeringens oförmåga att komma fram till gemensamma förslag eller om frågorna helt enkelt inte utreds ordentligt kan vi bara spekulera om.

Vad vi vet är att det kommer dubbla budskap från Regeringskansliet i vargjaktsfrågan samt om vilken den svenska ståndpunkten egentligen är gällande vapendirektivet. Vad som kommer att hända härnäst är ytterst oklart, och det är i det långa loppet ett stort hot mot den svenska viltförvaltningen.

Ett av skälen som landsbygdsministern angivit för att lägga ned Jaktlagsutredningen är att den kostade för mycket pengar. Därför är det lite märkligt att han på eget initiativ tillsätter en annan utredning om att utreda det allmänna uppdrag som Jägareförbundet i dag har. Det är svårt att tro att den utredningen skulle vara helt gratis. Det allmänna uppdrag som Jägareförbundet i dag har fungerar bra som det är, och det finns ingen anledning att ändra på detta.

Å Moderaternas vägnar yrkar jag därför bifall till reservation 4. I övrigt ställer vi oss bakom förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jonas Jacobsson Gjörtler och Jesper Skalberg Karlsson (båda M).

Fru talman! Jag tackar Åsa Coenraads för anförandet. Jag tänkte att jag måste belöna Åsa Coenraads med ett litet replikskifte. Det kan ju vara på sin plats.

Jag är orolig för att de här frågorna besudlas med populism. Under hela den borgerliga regeringstiden hade vi de här frågorna. Det var i princip samma frågor. Och den borgerliga moderata finansministern höll på att skratta på sig när man tänkte sig att ha pengar till en ny myndighet.

Man lyckades slå sönder hela upplägget för hur Naturvårdsverket skulle fungera. Det är inte konstigt att det har blivit sämre. Men det här går att förbättra. Jag tror att vi kan förbättra det gemensamt. Viltskadorna uppkommer lokalt. Ska vi förbättra detta gäller det att stärka den regionala förvaltningen och ge länsstyrelser och viltförvaltningsdelegationer muskler att orka ta besluten. Det är lokalt som rovdjuren ställer till med oreda på vissa håll. Det är lokalt som vi har stora betesskador på våra tallplantor. Det är lokalt som vildsvinen trampar ned böndernas grödor.

När det gäller EU:s vapendirektiv kan jag säga att Åsa Coenraads mycket väl vet vilken konstitution vi har i det här landet. Vi har en EU-nämnd som är unik i EU. EU-nämndens majoritet bestämmer vilken Sveriges förhandlingsposition ska vara. Att sedan enskilda borgerliga ledamöter är ute och sprider osaklig och osund propaganda, som att vi inte skulle följa det som Moderaterna själva varit med och bestämt, är löjligt.

Fru talman! Jag tackar Isak för belöningen att få prata mer om dessa viktiga frågor.

Jag skulle vilja uppehålla mig lite vid begreppet ”populism”. Det är ett intressant begrepp som används ganska slarvigt. Man skulle ju också kunna säga att det är populism att lägga ned en lång utredning som är i sin slutfas. Det skedde när det var åtta månader kvar tills utredningen skulle lämna sitt slutbetänkande. Man hade redan lämnat två delbetänkanden, som har debatterats här i kammaren lite grann tidigare under åren och som vi har en ganska bred politisk samsyn om. Är det populism att lägga ned en utredning som nästan är färdig? Är det populism att säga att allting som fanns tidigare var dåligt bara för att det var någon annan som styrde?

Vi tillsatte Jaktlagsutredningen för att utreda detta ordentligt. Den här regeringen är duktig på att bereda saker i Regeringskansliet. Det var någonting som också vi höll på med genom den här utredningen. Tanken var att detta skulle landa i någonting efter att det var färdigutrett. Nu väljer Socialdemokraterna att lägga ned utredningen innan man ens har kommit till beredningsstadiet. Har då inte de här åren spelat någon roll? Har inte de skattepengar som vi har betalat för utredningen spelat någon roll? Vad är det som kommer? När kommer propositionen om vildsvinen? När kommer propositionen om hur den nya jaktvårdsmyndigheten ska se ut?

Isak From talar om viltförvaltning och om att viltförvaltningsdelegationerna ska ha ökat lokalt bestämmande. Men om det är så som Isak From sa i sitt anförande, att man vill lägga över detta på Naturvårdsverket, kommer det då att bli bättre för den lokala förankringen?

Fru talman! När det gäller Jaktlagsutredningen förstår jag att det inte var Moderaternas och Åsa Coenraads mening att Sverigedemokraterna skulle hjälpa till att fälla vår första budget. Men i och med att det skedde förlorade vi en hel del pengar på Regeringskansliet, och vi fick prioritera utifrån det. Jag beklagar att vi var tvungna att lägga ned ett antal utredningar.

Jag var tydlig med att jag tycker att det är nödvändigt att stärka den regionala förvaltningen. Det är nödvändigt att viltförvaltningsdelegationer och länsstyrelser får det stöd från Naturvårdsverket som de är berättigade till och att förvaltningen utformas utifrån de lokala förutsättningarna.

Åsa Coenraads och Moderaterna har en reservation tillsammans med Sverigedemokraterna om det allmänna uppdraget. Åsa Coenraads tog också upp det allmänna uppdraget och att man vill ha det helt oförändrat. Jag tycker för min del att det är bra att regeringen har lyssnat på Jägareförbundet. Jägareförbundet vill utveckla det allmänna uppdraget och få en långsiktighet i finansieringen. Man vill byta namn och titta över vad det är för uppgifter som det allmänna uppdraget, eller vad det nu ska kallas, framdeles ska innehålla. Är det då inte rimligt att regeringen lyssnar på det här, startar en dialog och ser över hur vi vill ha det framöver? Här står Åsa Coenraads och säger att vi ska ha det som det alltid har varit, punkt slut – trots att de som innehar det allmänna uppdraget tycker att det här är någonting som vi ska se över.

Fru talman! Politik handlar om att prioritera. Men politik handlar också om att ta ansvar för våra skattepengar. Vi har en lång och väldigt gedigen utredning som har pågått i över tre år, har lämnat bra delbetänkanden och är inne i sin slutfas. Det är inte att ta ansvar för skattepengarna att lägga ned en utredning som är i sitt slutskede.

Om Socialdemokraterna och regeringen nu är så oroade för statens finanser att man lägger ned utredningar är det märkligt att man utan anledning startar en ny utredning om det allmänna uppdraget. Även det utredningsuppdraget utgår jag från har kostat en slant.

Jag ställer mig fortfarande frågan: Vad vill Socialdemokraterna? Man har tillsatt en utredning. Vad vill Socialdemokraterna själva ska komma av den? Varför har man från början tillsatt utredningen?

(TREDJE VICE TALMANNEN: Åsa Coenraads frågor får anses vara retoriska.)

Fru talman! Sverigedemokraterna har ett antal reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 4, Svenska Jägareförbundets allmänna uppdrag, och reservation 5, Övriga frågor om viltförvaltning och jakt.

Just vad gäller det allmänna uppdraget har det visat sig att det funnits en bred politisk enighet om att Jägareförbundet gör ett bra jobb och att förbundet ska ha fortsatt ansvar för uppgifterna inom detta uppdrag. Jag anser att Jägareförbundet ska fortsätta arbetet med ökad samverkan mellan jägare, markägare och lantbrukare vad gäller vildsvinsförvaltning, älgförvaltning och viltövervakning, för att bara nämna några av de uppgifter som ingår i det allmänna uppdraget, som man haft sedan 1938.

Uppdraget har utretts vid flera tillfällen. Riksdag och regering har varje gång kommit fram till att Jägareförbundet sköter detta på ett förtroendeingivande sätt och till cirka en sjättedel av vad kostnaden skulle vara om till exempel en statlig myndighet eller ett statligt verk skulle ha haft uppdraget.

Svenska Jägareförbundet som jobbar ute på fältet måste sägas vara bättre lämpat än Naturvårdsverket för uppdraget. Den översyn som man vill göra ser vi som ganska överflödig när så många utredningar redan kommit fram till samma sak gång efter annan.

Ett jaktbeslut är i dag lättare sagt än gjort med EU:s överstatlighet och den nya rättsordning som föreligger. Vargjakten stoppas år efter år. Stammen växer till sig i rask takt nu, samtidigt som älgstammen är i fritt fall i de områden där vargkoncentrationen är som störst. Där kan man heller inte släppa sina hundar på samma vis som förut.

Nu riktas också udden mot fågeljakten och småvilt som klassas som skyddade arter. Naturvårdsverket hade inte några invändningar mot regeringens promemoria Ändring av jaktförordningen och förordningen om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet. Det innebär att beslut om jakt efter fågel och andra skyddade arter ska få överklagas till förvaltningsrätten på samma sätt som man i dag kan överklaga vargjaktbeslut.

Viltförvaltningen riskerar alltmer att avgöras av gamla EU-direktiv och domstolar än av regional förvaltning som bygger på mångårig kunskap och erfarenhet. Art- och habitatdirektivet, fågeldirektivet och talerätten i viltfrågor är tre av de största anledningarna till att jaktbeslut tagna i Sverige många gånger omöjliggörs.

Sverigedemokraterna vänder sig kraftfullt mot att EU dikterar svensk viltförvaltning. Vi ser inga mervärden i att EU:s institutioner numera dikterar förutsättningarna för jakten. Det nationella parlamentet ska alltid ha sista ordet i frågor som rör viltförvaltning. Sverige måste därför återta beslutsmakten för de frågor som ryms inom art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet. Talerätten måste rimligen ge större inflytande för berörd landsbygdsbefolkning än för små miljöorganisationer som oftast helt saknar förankring i den bygd där jaktbeslut kan överklagas och stoppas.

Minskade konflikter och problem mellan rovdjur och människor på landsbygden måste vara allas målsättning. Rovdjuren måste förvaltas på ett ansvarsfullt sätt, och det sammantagna rovdjurstrycket måste hållas på rimliga nivåer i hela landet. Det gäller också förvaltningen av annat vilt för att minimera skador på grödor, trafikolyckor med mera.

Alltför stora stammar slår i slutändan tillbaka på rovdjuren själva, och som vi vet är koncentrationen av rovdjur mycket besvärande i vissa delar av landet. När jakten ställs in år efter år accelererar tillväxten väldigt snabbt. Där man tidigare genom åren kunnat idka jakt, friluftsliv och djurhållning kan man inte längre känna den trygghets- och frihetskänsla man en gång kände. Alltför ofta oroar man sig över sin jakthunds och sina tamdjurs säkerhet.

Har man barn känner man såklart oro när de vistas utanför hemmet både under lek och i väntan på skolskjuts i stora mörka skogen. Ingen kan med rätta påstå att man ska känna sig säker med vargrevir ända in på knutarna. Exempelvis dödades 2005 en ung student i Kanada och 2010 en kvinna i joggingspåret i Alaska.

Att tro på pratet om att vargar är ofarliga för människor är lika naivt som att tro att vi är vaccinerade mot terrorattentat och självmordsbombare här i Sverige. Det kommer att hända förr eller senare. Målet måste såklart vara en sund och ansvarsfull viltvård där landsbygdsbornas erfarenheter och oro tas på största allvar.

När vargstammen växer kan det leda till fler vargattacker. Där rovdjuren kommer för nära civilisationen kommer det på sikt bli farliga möten mellan varg och människa. Det har visat sig i andra delar av världen. Vi ska tänka på att här i Sverige lever vargen väldigt nära landsbygdsbefolkningen. Det är inte som i Alaska, Kanada och Sibirien där det kanske inte bor många människor i de områden där det finns varg. Ändå är det där det händer sådana incidenter och tragedier.

Här i Sverige lever vi som sagt väldigt nära vargen. När de blir mindre skygga för människor är det fullt nödvändigt att hålla ett jakttryck på vargen och att lära vargen att människor inte är några snälla varelser. Det är så många rovdjursexperter har förklarat att det måste se ut om vi inte så gå sådana öden till mötes även i Sverige.

År 2002 publicerade Alaskas vilt- och fiskeridepartement en studie om vargangrepp på människor i Alaska och Kanada. Det var ett åttiotal fall, men inget av dem dödligt. Det var innan de två attacker som jag berättade om. Men de var alla inom områden där vargar inte utsätts för jakt och där vargarna har lärt sig söka föda i människans närhet. Med dagens växande vargstam koncentrerad till några få län lär vi också få svårt att undvika situationer där vargar på samma sätt lär sig att vistas nära människor.

Terrordåden i Paris och Bryssel har föranlett europeiska politiker att nu föreslå lösningar för att hindra terrorism. Tyvärr riktar sig inte dessa förslag mot terrorister utan i stället mot laglydiga medborgare, jägare och sportskyttar som man nu försöker avväpna alltmer. För en engagerad jägare och sportskytt utan anmärkningar är det på gränsen till diskriminerande att man även från svenskt håll på sina kanter vill försvåra innehavet av vapen för olika typer av jakt och sportskytte.

Som vapeninnehavare har man redan kvalat in genom tidigare beviljad vapenlicens, och som blivande licenssökare har man exempelvis genomgått jägarexamen. Öppna gränser är en lätt väg in för illegala vapen. Det vore en betydligt mer effektiv åtgärd att införa permanenta gränskontroller än att försvåra för många jägare att utföra viltvård och utöva sin rätt att jaga. Sverigedemokraternas hållning är att den svenska linjen måste utmynna i att man i stället underlättar legalt vapenägande och försvårar det illegala.

En av Naturvårdsverkets många huvuduppgifter är att ansvara för frågor om jakt och vilt. Men frågan är om inte verket har alltför många ansvarsområden. Jakt- och viltförvaltning är en stor verksamhet och sysselsättning för många människor runt om i landet. Det bör vara starka skäl för att föra över ansvaret för jakt- och viltfrågor till en renodlad myndighet som skapar bättre dialog med myndigheter, jägarorganisationer och landsbygdsbor i övrigt.

Handläggningen av vapenlicenser skulle med fördel kunna läggas på en ny jakt- och viltmyndighet, och man kan därmed befria Polismyndigheten från denna börda. En renodlad myndighet skulle alltså kunna leda till både en bättre landsbygdsförankring och en effektivare handläggning av exempelvis vapenlicenser.

Vad gäller den föreslagna viltmyndigheten väntar vi fortfarande på regeringen som utreder, analyserar och bereder vidare.

(Applåder)

I detta anförande instämde Anders Forsberg (SD).

Fru talman! Vi har samlats här i dag för att debattera jakt och viltvård. Jag yrkar bifall till utskottets förslag. Det finns ett tillkännagivande till regeringen som jag inte står bakom, men för tids vinning kommer jag inte att yrka bifall till den reservation som vi har tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Jakt och viltvård är ett ämne som engagerar många. Det har vi inte minst sett i denna kammare, där det är ett ofta återkommande ämne. Även om antalet lösta jaktkort har minskat något de senaste åren är det ändå 290 000 jaktkort som löses varje år, och jag är en av dem som gör det. Av de 290 000 personer som löser jaktkort var drygt 30 000 utländska jägare.

Men jakten påverkar så många fler. Det gäller människor som vistas i skog och mark av helt andra orsaker. Det är alltifrån svampplockare, kanotister, strövare, scouter och fotograferande turister till rena turistföretag som tjänar sitt levebröd på att ta ut människor i naturen för att se på djuren och uppleva den svenska naturen. Det finns också företag som tar ut människor på jaktturism.

Alla är dock inte lika positiva till jakten eller, för den delen, till de stora viltstammar som vi har i vissa delar av landet. Vi har i tidigare anföranden här hört om bönder som får sina grödor nedtrampade av vildsvin eller gäss och om skogsägare som får sina tallplantor uppätna – eller i alla fall toppade, ska man väl säga.

Det är därför viktigt att jakten och förvaltningen av viltet sker på ett sådant sätt att det skapar acceptans och har förankring i samhället. I dag ser vi att detta inte alltid är fallet. Miljöpartiet anser att det är viktigt att jakten moderniseras och harmoniseras med det övriga samhället. Det ska inte bara vara jägare som får bestämma om viltet. Allt vilt tillhör oss alla fram till dess att det är skjutet.

Mycket har hänt sedan jaktlagstiftningen såg dagens ljus någon gång på 30-talet och – nästan – fick sin nuvarande form på 80-talet med vissa ändringar i små delar på vägen. Vi har fått bättre forskning och bättre miljöövervakning som har lett till ökad kunskap om våra vilda djur. Det ger nya kort på handen. Flera av våra viltstammar är långt större nu än de var förr. Det är en framgångssaga. Vi ser nygamla arter, som vildsvin, som har kommit tillbaka. Vi ser att man nog bör förvalta på ett annat sätt, och vissa arter – sådana som i dag inte förvaltas – kanske till och med ska börja förvaltas. Till detta kommer EU-inträdet, trakthyggesbruket som vi använder i dag i skogsbruket, nya fritidsintressen med mera som gör att situationen ändras.

Vi i Miljöpartiet anser att man ska ha ett ekosystemtänk när det kommer till jakten. I dag förvaltas traditionellt varje art ofta var för sig, men jag tror att det är lite förlegat. Det har börjat röra på sig. År 2012 infördes ett nytt förvaltningssystem för älg i Sverige. Detta nya system innebär en ekobaserad, lokalt förankrad och adaptiv förvaltningsmodell. Den ställer också krav på kostnadseffektiva och kvalitetssäkrade metoder för uppföljning av i detta fall älgpopulation, betestryck och även betesskador.

Egentligen är det inget nytt; jag tror att de flesta jägare ser att man måste hushålla med resurser för att man ska ha något att jaga i framtiden. Men i de nya älgskötselområdena formaliserades det här. Man började se på hur älgpopulationerna mår och hur de hänger ihop på ett naturligt angränsande och avgränsat område snarare än att bara se till den egna jaktmarken. Det har gett resultat.

Jag kan se hur det ser ut hemma i mitt viltvårdsområde, där jag jagar älg. Vi var några av de första som började med älgförvaltningen. Helhetsgreppet har gjort att vi har fått en annan åldersstruktur på älgstammen. Bara några år efter att vi hade infört detta kunde vi skjuta tre skoveltjurar – något som inte hade hänt sedan 80-talet.

Många ser nu fördelarna med en förvaltningsmetod där man tar ett helhetsgrepp. Regeringen har gett Naturvårdsverket i uppdrag att även inkludera kronhjortsförvaltningen när man nu tittar på hur en stabil förvaltning ska se ut för älgen. Jag tror att det bara är början. SLU har också haft ett forskningsprogram där man tittat på klövviltförvaltning. Då inkluderar man älg, rådjur, dovhjort och kronhjort samt förhoppningsvis vildsvin framöver. Man tar alltså hänsyn till flera arter på en och samma gång i förvaltningen.

I det forskningsprogram som pågår kollar man hur det ser ut med betestryck, tillgång till foder och betesskador. Man undersöker vad som är lämpliga inventeringsintervall för att man ska se hur detta påverkar ekosystemet. Det är en god början, och denna kunskap måste vi ha.

Men jag tror att vi kommer att behöva ha en flerartsförvaltning som utgår från hela ekosystemet och även inkluderar rovdjur. I fortsättningen hoppas jag att man kollar hur marken ser ut, hur många rovdjur det finns i området, hur mycket de äter och hur många av dessa vi ska ha och klarar av att ha. Hur ser åldersfördelningen ut på skogen i området? Finns det tillräckligt med mat för stammen? Vilken nivå ska den ligga på? Finns det föda? Vad behövs för att stammen inte ska börja tryckas ut i åkermarkerna, till exempel?

Man måste också se till hur detta hänger ihop med övriga populationer och viltstammar ute i landet så att vi har ett genetiskt utbyte. Även om vi har en lokal förvaltning måste vi också kunna se att den ska kunna hänga ihop med resten av landet eller med andra populationer. Det handlar inte minst om trafiksituationen, som Isak From tidigare tog upp. Allt detta är frågor som jag anser att man måste ställa sig innan man fattar beslut om avskjutning och hur vi ska skatta bestånden. Jag tror att vi då får ett större helhetsgrepp.

Jag anser att vi bör komma fram till att se helheten och prata om viltskötselområden eller i verklig mening viltvårdsområden. Vi ska ha en ekosystembaserad viltförvaltning som tar hänsyn till vilken bärkraft marken har, vilka arter som finns där och hur de integrerar med varandra. Det ska vara en förvaltning som går i takt med dagens kunskap, skapar acceptans och harmoniserar med samhället. Det tror jag är nyckeln till en modern jakt och viltvård.

(Applåder)

Fru talman! Låt mig inleda med att även jag yrka bifall till reservation nr 4. I korthet gör jag det i anledning av att jag tycker, precis som någon tidigare talare har sagt, att detta allmänna uppdrag med sin 80-åriga historia har varit framgångsrikt. Det har varit ett framgångsrikt samarbete mellan civilsamhället och staten. Det är dessutom finansierat utanför den budget som årligen fastställs i denna kammare, vilket alltså innebär att det är jägarna som betalar vad kalaset kostar. Detta var det första.

Fru talman! Låt mig för det andra konstatera att jag tror att det parti jag representerar och till exempel Socialdemokraterna i praktiken är överens om många av de saker som vi diskuterar i dag. Som jag ser det är problemet att nuvarande regering, som Socialdemokraterna ingår i, har problem med att driva igenom det som jag tror att Socialdemokraterna är överens med mitt parti om. Man kan inte komma överens så att det sker något praktiskt och handlingskraftigt i nuvarande regeringskonstellation.

Låt mig för det tredje, fru talman, göra samma konstaterande som någon annan har gjort: Från att ha varit högljudd och efterlyst handling från tidigare regeringar i en del av de frågor som vi diskuterar i dag har regeringen på något sätt bytt fot. Man har gjort det genom att lägga ned den jaktlagsutredning som hade kommit en bra bit på väg – mer än halvvägs. Den hade skött sitt uppdrag på ett hyggligt bra sätt genom att ta tag i den problematik som jag tror att vi alla vill lösa och ha ett svar på. Regeringen har därefter dock inte lyckats bli särskilt snabbfotad. Allt har dragits i långbänk. Resultaten i form av förändringar i de förordningar, lagstiftningar och liknande som måste till har inte kommit. Inget sådant har presenterats, utan det är under ständigt pågående utredning och analys. Det löser inga problem.

För att inte använda alltför mycket av kammarens tid skulle jag vilja avsluta med att säga att det fanns en klok person ungefär 500 år före Kristus som sa att den kloke är långsam i sitt tal men snabb i handlingen. Det är sanningen att säga inget som man kan beskylla den nuvarande regeringen för att vara i dessa sammanhang. Det händer ingenting, och det tycker jag att det borde göra.

(Applåder)

Fru talman! Kristdemokraternas uppfattning är att jaktpolitiken ska beslutas här i riksdagen och inte i Bryssel. Viltpopulationerna i Sverige ska förvaltas på ett sådant sätt att djur och människor kan leva sida vid sida.

Jaktfrågorna är i första hand en nationell angelägenhet. Vi vill därför undvika att beslut om jakt hamnar i domstolen i Luxemburg. Därför har Kristdemokraterna varit pådrivande både här i riksdagen och i EU-parlamentet i fråga om att både fågeldirektiv och EU:s art- och habitatdirektiv ska uppdateras och revideras så att de bygger på dagens situation och inte gårdagens och att den nationella beslutanderätten även ska gälla i praktiken.

Både varg och skarv finns med på de här direktivens röda lista över utrotningshotade arter, vilket inte kan anses återspegla dagens situation.

Vi vet att det i Sverige finns 350–400 vargar, vilket innebär att stora delar av vårt land upplever problem med just vargen. Senast nu i veckan kunde vi läsa om en ohållbar situation för en lantbrukarfamilj i Gnesta som blivit utsatt för inte en och inte två utan elva vargattacker och mist ett åttiotal djur. Det är klart att det är djupt tragiskt. Det är inte acceptabelt att leva i en sådan situation. Vi måste få till stånd en bättre fungerande skyddsjakt och licensjakt i vårt land.

Fru talman! Ett annat stort problem är den närmast explosionsartade ökning av vildsvin som vi upplever i vårt land. Vildsvinsstammen uppgår uppskattningsvis till 350 000 djur i dag. Och statistik visar att stammen har fördubblats om ungefär tre år. Vildsvinen orsakar skador för mångmiljonbelopp varje år. Det är förödande för lantbrukare och övriga näringsidkare på landsbygden. De får ständigt sina åkrar, slåttervallar och trädgårdar demolerade av bökande vildsvinsflockar.

Vi kan då gå till södra Sverige. Då ser vi att var fjärde skånsk lantbrukare drabbas av viltskador på sina odlingar, där vildsvin är det största problemet. I Blekinge förstörde vildsvinen 12 procent av havreskörden för två år sedan. Och enligt Jordbruksverket har det stora antalet vildsvin tvingat många lantbrukare att sluta odla vissa grödor som de vet att vildsvinen tycker särskilt mycket om. De har alltså anpassat sig på det sättet.

Den stora mängden vildsvin gör också att de kommer nära inpå civilisationen. Uppbökade kyrkogårdar, trädgårdar och golfbanor är vanligt.

Isak From nämnde tidigare trafiksituationen och viltolyckor. Vi vet att vildsvinens ohejdade framfart också märks i trafiken. Antalet viltolyckor med vildsvin har ökat markant under det senaste decenniet. Man säger att ungefär 3 000 viltolyckor om året – närmare 60 i veckan – orsakas av vildsvin i vårt land. Det är ett stort antal. Och vi vet att det blir särskilt stora skador just med anledning av att vildsvinen har en låg tyngdpunkt.

Vilket ansvar har vi då som politiskt förtroendevalda i den här frågan? Jo, vi måste se till att jakten utökas och att vi kan garantera att näringsidkare som drabbas av vildsvinen får bättre kompensation. Det borde också bli lättare att få ut vildsvinskött på marknaden, så att fler konsumenter kan köpa köttet. Det skulle också kunna stimulera jakt. I dag är kraven på hantering av kött så pass krångliga och dyra att den som jagar ofta tar hand om köttet själv. Mindre regelkrångel och bibehållen säkerhet i köttkvaliteten är ingen omöjlighet.

Jag förordar därför att det bör ses över hur lantbrukare och andra kan kompenseras för förlorad skörd och förstörda stängsel och att regeringen bör se över hur avskjutningen av vildsvin ska kunna öka för att kraftigt minska vildsvinsstammen och dess allvarliga skadeverkningar. Annars, fru talman, vet vi att vi kommer att ha 700 000 vildsvin i vårt land 2018.

Vi kristdemokrater har vid vårt riksting fått ett tydligt besked om hur vi ska hantera den här frågan. Därför känner jag att jag har partiet bakom mig när jag yrkar bifall till reservation 1 om att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 ska ha följande lydelse:

”Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2015/16:2688 av Sofia Damm (KD) yrkande 2.”

Fru talman! Åsa Coenraads nämnde en hel del om Jaktlagsutredningen. Jag vill också nämna någonting om den och hur viktigt det är att riksdagen tillkännager för regeringen att man senast under 2016 ska utreda frågan om en ny myndighet för jakt och viltförvaltning och vissa kvarvarande frågor som omfattades av Jaktlagsutredningens uppdrag.

Jag beklagar, som många andra har gjort, att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet här i riksdagen vill avslå motionsyrkandet om att Jaktlagsutredningen snarast bör tillåtas slutföra sitt arbete. Det är viktigt. Alliansregeringen beslutade i juli 2012 att man skulle tillsätta utredningen, som skulle se över den svenska jaktlagstiftningen. Uppdraget skulle, som ni har hört tidigare, enligt ett tilläggsdirektiv redovisas slutligt senast den 30 december 2015.

Den nya rödgröna regeringen beslutade i februari 2015 att Jaktlagsutredningen skulle upphöra. Regeringens beslut innebär att flera viktiga frågor lämnas utan att ha utretts färdigt, vilket jag beklagar. Jag yrkar därför att riksdagen ska bifalla Alliansens motioner under punkt 4 om att tillkännage för regeringen att Jaktlagsutredningen ska slutföra sitt arbete.

(Applåder)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag. Av någon anledning är det bara Liberalerna som står bakom förslaget i sin helhet, men det kanske är ett tecken i skyn.

Jag yrkar naturligtvis speciellt bifall till det förslag om tillkännagivande till regeringen som finns under punkt nr 4, Vissa jakt- och viltvårdsfrågor. Det var den punkten som Isak From kallade populism. Men jag kanske snarare skulle beteckna det som att det handlar om otålighet, att vi vill komma fram i frågan.

Det handlar bland annat om att återuppta och slutföra ett antal viktiga delar av den av den rödgröna regeringen i början av februari 2015 nedlagda Jaktlagsutredningen. Det var en utredning som hade pågått sedan 2012, efter beslut av alliansregeringen. Man kan fundera på vad Isak From menade med att regeringen jobbar intensivt med frågan. Jag tror inte att det var riktigt denna punkt, nedläggningen av utredningen, han avsåg när det gällde att jobba intensivt.

Vidare handlar det om ett ställningstagande när det gäller en ny viltmyndighet, som också har diskuterats tidigare. Båda de här besluten bygger på att vi ska få till en långsiktigt hållbar jakt och viltförvaltning och att de ska fungera väl tillsammans med övriga näringar på landsbygden och förstärka en hållbar markanvändning.

Jag får väl instämma i det som Emma Nohrén sa, att det är viktigt att det bygger på dialog, lokal förankring och acceptans. Det är liksom det som hela förvaltningen måste bygga på om den ska bli trovärdig över tid.

Fru talman! Det har diskuterats här om skattepengar hit och dit, och naturligtvis kan man inte känna annat än att det vore rent slöseri med skattepengar om det arbete som har lagts ned i Jaktlagsutredningen skulle gå om intet. Därför var det egentligen väldigt glädjande att utskottet för knappt ett år sedan påpekade detta och lyfte fram de punkter som vi ville ha fortsatt utredda. Jag tror att det var åtta punkter, och jag behöver inte räkna upp dem nu, men det handlade om att man ändå skulle fullfölja utredningen kring detta. Det handlar både om att undanröja onödiga konflikter, förtydliga regelverket och förenkla handläggningen.

Som mycket riktigt påpekas i reservationen från S, V och MP står detta i skrivelse 75 från regeringen, Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen. Den kom nu i mars, och läser man den får man en väldigt otrygg känsla av att det här håller på att hamna i långbänk. Därför är det viktiga och nya i detta tillkännagivande att det förs in en tidsaspekt, att vi nu pratar om 2016 och att det inte är meningen att det här ska ta så fruktansvärt lång tid. Jag tror egentligen att vi borde kunna vara betjänta av att kunna enas om att det inte finns någon anledning att dra ut på tiden.

I denna skrivelse från regeringen om de tillkännagivanden som finns är det inte så att det finns en bra redovisning i speciellt många punkter. På några punkter har man har gått några steg framåt, men de flesta punkter utreds vidare i något slags otydlighet som är ganska påfallande.

Fru talman! Samma krav på skyndsamhet har Liberalerna och majoriteten i utskottet när det gäller att ta ställning till en ny viltmyndighet. Där står det i samma skrivelse som jag nämnde nyss att det krävs ytterligare utredning samt att frågorna analyseras och att ärendet bereds vidare. Men när man nu hör argumentationen här från talarstolen är det ju så att man inte vill ta i den här frågan över huvud taget, utan man diskuterar andra frågor.

Det mest bärande och viktigaste argumentet för att ta tag i den här frågan är att vi måste ha ett helhetsgrepp om viltförvaltning och jaktfrågor, och då måste vi faktiskt gå vidare och diskutera frågan färdigt. Det handlar om att balansera många olika intressen, och en myndighet som kan ta ett helhetsansvar är naturligtvis en styrka.

Som nämndes av någon tidigare talare ger jakt liksom fiske och turism en möjlighet till näringsverksamhet på landsbygden, och det finns stora ekonomiska värden att ta till vara för den svenska landsbygden.

Varg har det också talats om här. Den brukar komma upp i de här sammanhangen. Jag tycker väl att vi har diskuterat vargen i väldigt många sammanhang tidigare under den här mandatperioden så vi kanske inte behöver hetsa upp oss så mycket över det just nu. Men vi kan ändå konstatera att i och med Högsta förvaltningsdomstolens dom här i december så har man rätt att överklaga Naturvårdsverkets beslut. Det är en dom som vi måste förhålla oss till.

Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen: Vad är det som händer nu? Vi måste ändå ha ett fungerande system. Måhända ska vi ha det nya i en domstolsprocess, i ett domstolsförfarande. Men då handlar det ändå om att regeringen på något sätt måste reagera på detta och lägga fram förslag om hur vi ska få en så effektiv domstolsprocess att den fungerar på samma sätt och får samma syfte som det förslag som alliansregeringen lade fram. Det måste fungera i praktiken och inte som nu, för när det blir domstolsprocesser omöjliggörs ju i praktiken licensjakten efter varg över huvud taget.

Den typen av förslag från regeringen efterlyser jag fortfarande. Jag vet inte var frågan är i dag, men jag hoppas att den inte hamnar i samma långbänk som mycket annat.

(Applåder)

Fru talman! Angående jakt och viltvård är det oerhört viktigt att också våra jägare har tillgång till rätt vapen och också möjlighet att både träna och utöva sitt sportskytte för att klara av att ha en god säkerhet och en bra möjlighet att göra ett gott jobb i skogen, i viltvårdsarbetet.

Vi vet dock att i dag styrs Socialdemokraterna av Miljöpartiet när det gäller dessa frågor, det vill säga man är emot de jaktvapen som finns, man är emot de skjutvapen som finns och är lagliga här i Sverige och man gör allt för att det ska finnas mer varg i skogen och mindre tamboskap på vår öppna landsbygd.

Det innebär ett stort hot att Socialdemokraterna så brutalt har vikit ned sig i de här frågorna och helt enkelt ställer sig bakom Miljöpartiets hårda krav på att förändra detta i helt fel riktning.

Regeringen sitter samtidigt och jobbar med vapendirektivet i EU. Från dessa förhandlingar kommer det fram ett antal olika förhållningssätt när det gäller vilken linje Sverige har. Isak From sa här i talarstolen att vi i oppositionen skapar oro runt detta. Nej, det är regeringen och dess förhandlare som skapar en oerhört stor oro i de här diskussionerna. Man har sagt en sak i riksdagen och beslutat om en sak. Så åker man ned till EU och driver andra frågor.

Därför måste jag ställa en fråga till Isak From: Är det vad ni säger här i riksdagen som gäller, eller är det protokollen i EU som gäller när vi ska bedöma vilken linje ni driver i EU-förhandlingarna? Detta orsakar en stor oro för landets jägare och skyttar.

Angående viltmyndigheten tog Isak From upp i sitt anförande att ni ska utreda den vidare. Ni har nu haft över ett år på er för att titta igenom det här. Ingenting har hänt, och så fortsätter det. Det finns en majoritet här i riksdagen för att vi ska ha en viltmyndighet. Regeringen ska då självklart leverera den till Sverige så att vi på det sättet kan sköta vår viltförvaltning på ett helt annat sätt än i dag.

Jag vill fråga Isak From: När kommer vi att ha den här viltmyndigheten på plats, som riksdagen faktiskt har beställt? När kommer besluten att tas? När kommer vi att få besked? Det är väl inte så att ni tänker obstruera i den här frågan och strunta i riksdagen och folkviljan i Sverige att faktiskt inrätta den här viltmyndigheten och flytta en del av både viltvården och eventuellt också vapenlicenserna till den nya viltmyndigheten?

Isak From talade också i sitt anförande om den svenska modellen. Då vill jag gärna ställa några kontrollfrågor. Menar Isak From att den svenska modellen är långa handläggningstider för vapenlicenser och minskande av vapen för sportskytte och jakt? Varför driver man just den linjen? Är det verkligen den svenska modellen enligt Isak From att ta ifrån både sportskyttar och jägare deras vapen och också se till att man har så långa handläggningstider för vapenlicenser i dag så att de som i dag i Skåneområdet vill ha en vapenlicens inte kommer att ha någon licens till älgjakten i höst? Nu är det inte så mycket älg nere i Skåne, men även Blekinge och Småland i Kronobergs län är drabbade på samma sätt.

Dessa frågor vill jag gärna ha svar på: Stämmer protokollen från EU? När är viltmyndigheten på plats i Sverige? Kommer vapendirektivet att påverka jägares och sportskyttars vapen i Sverige?

(Applåder)

Fru talman! Jag kunde inte låta bli att trycka på knappen och begära replik när Sten Bergheden svingar högt och lågt mot Miljöpartiet och påstår att regeringen skulle ha lagt sig platt för oss och att vi vill avskaffa allt.

Jag kan försäkra Sten Bergheden att jag inte skjuter älgar med slangbella. Jag tror att vi är överens i riksdagen om hur vi ställer oss inför EU:s vapendirektiv. Jag vet att Sten Bergheden tidigare har ställt interpellationer till minister Ygeman som har ansvar för dessa frågor. Riksdagen har via justitieutskottet och sedan i EU-nämnden sagt att vi vill ha säker förvaring av vapen, undantag för 18-årsgränser för innehav i de fall det behövs, undantag från kravet om läkarundersökning, undantag från förbudet mot helautomatiska vapen, undantag för krav om fem års tidsbegränsning av tillstånd samt förtydligande av vad som ska ske med halvautomatiska vapen som liknar helautomatiska.

Riksdagen har varit överens om hur den svenska linjen ska drivas. Sedan finns vissa saker som vi i Miljöpartiet anser borde ses över. Jag vet att våra EU-parlamentariker har drivit frågan om en läkarundersökning vid första anskaffandet av vapen. I stort sett är vi överens om att det svenska systemet är bra, och det är det vi vill föra över till EU snarare än nya pålagor.

Fru talman! Det är intressant att Emma Nohrén tar upp Miljöpartiets ståndpunkt, men hon glömmer bort de ståndpunkter som intas i EU-förhandlingarna. Då kanske Emma Nohrén kan svara på om ni är för eller emot licens på vapenmagasin. Anser ni att ett sportskyttevapen utgör en fara i landet för terrorism och annat? Är det rimligt att det ska vara en så hård lagstiftning att vissa sportskyttegrenar måste förbjudas och i förlängningen vissa jaktvapen som kan definieras om till dessa vapen?

Anser Emma Nohrén att det är rätt att avskaffa sportskytte? Stämmer protokollen i EU, eller säger ni en annan sak här, nämligen att ni vill ha licens på vapenmagasin i EU? Det är faktiskt vad som har stått i protokollen. Det är bra om Emma Nohrén kan dementera att Miljöpartiet driver den linjen. Vilken linje ska vi lita på? Ska vi lita på vad ni säger här i riksdagen, för att försöka lugna opinionen, eller ska vi lita på vad som faktiskt står skrivet i protokollen i EU?

Det här vill jag gärna ha svar på. Det är en stor och viktig fråga för över 600 000 vapenägare i landet. De lyssnar noga på vad du kommer att svara i frågan. Stämmer protokollen? Vill ni införa licenskrav på vapenmagasin? Vill ni ta bort svenska sportskyttevapen? Det är tre enkla frågor.

Fru talman! Vi anser att den svenska modellen med säker förvaring, kontroll och register har fungerat väl. Sedan finns det vissa delar där vi anser att det kan göras en skärpning. Vapenmagasin är en sådan fråga.

I dag kan du oavsett om du är vapenägare eller inte köpa magasin till vapen. Vissa vapen som är godkända för en typ av magasin kan också användas med andra magasin. Därför är det rimligt att man får köpa magasin som hör till det vapen man har, men om man inte har något vapen har man heller ingen användning för ett magasin. Det är fullt rimligt.

Tyvärr blev det inte så vid gårdagens förhandlingar i EU. Den som har ett vapen som kräver magasin ska kunna köpa dem, men den som inte har ett sådant vapen anser jag inte har någon anledning att köpa magasin.

Fru talman! Jag fick inte svar på om licenskravet står fast hos den svenska regeringen, det vill säga krav på licens för vapenmagasin. Nu pratar vi inte om att köpa magasin till ett vapen som du inte har. Det är en helt annan fråga. Vill Miljöpartiet och regeringen införa licenskrav på vapenmagasin, som man enligt protokoll förordat i EU?

Stämmer protokollen? Kör regeringen en linje i Sverige och sedan förhandlar med en annan inriktning i EU? Det är oerhört allvarligt. Vi i Sverige har bestämt att linjen ska vara att jägare och sportskyttar ska kunna fortsätta att bedriva jakt och sportskytte. Det är andemeningen i de direktiv vi har tagit fram här. Men ni har tolkat in en begränsning i detta.

Kommer svenska jägare och sportskyttar att drabbas av vapendirektivet som ni nu förhandlar om? Vill ni införa licenskrav på vapenmagasin? Stämmer protokollen eller inte?

Fru talman! Välkommen till miljö- och jordbruksutskottets debatt, Sten Bergheden! Sten Bergheden är utsedd till moderat talesperson i landsbygdsfrågor. Vi är många som är fundersamma över hur det har gått till eftersom vi känner Sten Bergheden som en person som svingar fritt likt en väderkvarn åt alla håll.

Det är kanske så taktiken är från Moderaternas sida. I brist på annat sänder man ut sin terrier Sten Bergheden för att bita oss i benet. Det kan ligga en del i det.

Precis som jag sa i mitt anförande bygger vapenlagstiftningen på en lång tradition av svensk modell med ordning och reda. Det har byggts upp ett långsiktigt fungerande system. Vi står bakom det. Vi står bakom ordningen här i huset med en EU-nämnd och ett fackutskott som förhandlar. Vi står upp för fattade beslut i frågorna.

Sten Bergheden har i debatten påstått något helt annat. Det får stå för Sten Bergheden. Det som är tydligt är de förhandlingar som har genomförts och som Anders Ygeman kommer att genomföra. Den politiska förhandlingen har inte startats ens en gång. Alla som är insatta i frågan vet att den inte avgörs förrän tidigast i höst. När ministerrådet och EU-parlamentet har sagt sitt går Sten Bergheden ut i debatten och säger att det är fråga om något helt annat. Sten Bergheden håller fast vid sin väderkvarnspropaganda – ingenting annat.

Vi socialdemokrater tycker att införandet av regional förvaltning var bra. Vi vill bygga vidare på den delen. Vi anser inte att en ny myndighet skulle skapa ordning och reda utan bara ny byråkrati.

Fru talman! Låt mig börja med frågan om en viltmyndighet. När Sveriges riksdag fattar beslut om att inrätta en viltmyndighet är det faktiskt regeringens sak att verkställa beslutet på ett rimligt sätt.

Precis som Isak From säger här tänker regeringen obstruera. Man anser inte att en viltmyndighet behövs. Det är precis tvärtemot vad en majoritet i Sveriges riksdag har beställt. Det är lämpligt och bra om regeringen inom rimlig tid levererar viltmyndigheten, som Sveriges riksdag har beslutat.

Vem skapar oro? Låt oss gå fram med en tydlig linje i landet. Ministern har tidigare sagt att sportskyttar och jägare ska klara sig. Sedan har man svängt i diskussionerna. Vi kan sedan se protokoll från EU som vittnar om en helt annan linje. Vad är det som gäller, Isak From? Är det vad Isak From säger i dag, vad ministern säger här i dag eller de faktiska protokollen som förs vid förhandlingarna i EU?

Det var några enkla och raka frågor. Förklara för svenska folket vad som gäller! Är det ministerns eller Isak Froms inställning eller är det vad som framgår av protokollen från förhandlingarna? Vad är det som gäller? Vilken linje skapar ni?

Vem är det som skapar oro hos landets vapeninnehavare och jägare i dag? Det är ni socialdemokrater.

Fru talman! Det är alldeles tydligt för alla insatta att det är Sten Bergheden som skapar oreda. Vi står fast vid vad vi har kommit överens om i justitieutskottet och i EU-nämnden. Vi står fast vid det inrikesminister Anders Ygeman har sagt. Det råder inget tvivel om det.

Sten Bergheden vet mycket väl att dessa förhandlingar är långt ifrån avslutade. Vi för samtal utifrån vad vi har byggt upp genom år av ordning och reda.

Sedan kan jag hålla med Sten Bergheden om att vi har ärvt en situation där flera polismyndigheter drar ut på licenstiderna på ett oacceptabelt sätt. Under förra mandatperioden gjorde vi också gemensamma tillkännagivanden om att det här måste få ett slut. Riksdagen sa att det inte är bra. Justitiekanslern och Riksrevisionen sa att det inte är okej.

Den tidigare borgerliga regeringen förändrade också Polismyndigheten, något som vi stod bakom. Detta håller nu på att implementeras, och Polismyndigheten måste se till att skapa likvärdiga förutsättningar oavsett var i landet man bor. Det ska inte råda några som helst tveksamheter.

Den regionala förvaltningen bygger, precis som jag sa i mitt anförande, på att vi ska ordna upp på de håll i landet där vi har betesskador och där vi har ett högt rovdjurstryck. Vi tror att det är de regionala viltförvaltningsdelegationerna och länsstyrelserna som är bäst lämpade att sköta den verksamheten.

Naturvårdsverket är den myndighet som handhar art- och habitatdirektivet – som vi inte kommer ifrån, inte på något sätt, även om Sten Bergheden kanske vill föra fram något annat. Vi tror att det är den myndigheten vi behöver stärka för att skapa likvärdighet och ta hand om de förutsättningar som råder i de olika delarna av landet.

Vi ska inte skapa ny byråkrati. Anders Borg höll ju på att skratta på sig när ni föreslog en ny myndighet som skulle kosta pengar, och ni har inte lagt fram ett enda förslag med den inriktningen nu när ni är i opposition.

Fru talman! Återigen hör jag att Isak From inte har tänkt skapa någon ny viltmyndighet. Det skulle i så fall vara att obstruera mot riksdagens beslut.

När det gäller varg var den frågan faktiskt uppe i EU nyligen. Man ville gå igenom art- och habitatdirektivet. Socialdemokraterna röstade nej till det. De tycker att det är bra att den här frågan avgörs nere i EU medan vi moderater vill flytta hem den till Sverige. Socialdemokraterna går på en helt annan linje än Moderaterna och Alliansen gör i de här frågorna.

En fråga som återkommer har jag inte fått svar på här av Isak From. Men han har möjlighet att i debattinlägg och annat tala om vad det är som stämmer. Är det protokollen eller inte? Jag har inte fått något svar på den frågan.

När det gäller den andra delen som Isak From talade om här, den svenska modellen: Som jag upplever det hela är det inte någon ny svensk modell som råder här just nu, utan det är den socialdemokratiska modellen. Det innebär kaos i vargfrågan. I dag ökar vargen medan regeringen sitter och diskuterar hur man ska lösa detta i domstolar. Vi har långa handläggningstider och kaos på vapensidan, och vi har kaos och oro runt vapendirektivet, där regeringen är hur otydlig som helst trots att riksdagen har varit tydlig och gett detta direktiv till förhandlare och minister för att lösa frågan nere i EU.

Det är alltså ingen svensk modell ni har skapat. Ni har skapat den socialdemokratiska kaosmodellen som har gjort att viltvården inte fungerar i landet, att vapenhanteringen inte fungerar i landet och att licenshanteringen inte fungerar i landet. Det är ni som sitter vid makten, Isak From. Det är ni som ska rätta till detta. Det var inte meningen att ni skulle sätta er där och göra saker och ting ännu värre.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)