Hyresrätt m.m.

Herr talman! Vi debatterar i dag ca 60 yrkanden från motioner från allmänna motionstiden 2014/15 och 2015/16. Jag vill särskilt lyfta fram några delar i betänkandet.

Bostaden är för de allra flesta människor den tryggaste plats de vet. Det är ingen slump att uttrycket "att känna sig hemma" är mycket positivt laddat. Hemmet eller bostaden är central inte bara för människors trygghet utan också för människors arbetsliv och fritid.

Valfrihet och olika bostadsalternativ är för oss kristdemokrater grunden och har så alltid varit. För att få en modern bostadsmarknad är det viktigt att förändra och utveckla hyresrätten liksom att öka valfriheten inom hyresrätten.

Många föredrar att bo i hyresrätt. Över 3 miljoner svenskar har valt denna bostadsform eftersom det är ett bra boende med hög servicenivå.

Men hyresrätterna ser likadana ut i hela Sverige. Går man in i en hyresrätt från 1990-talet ser den likadan ut oavsett om det är en lägenhet i Malmö, Stockholm eller Östersund. Man känner igen kaklet, badkaret och kranarna. Vi har i dag ett standardiserat boende när det gäller hyresrätter. Det är inte rätt väg att gå i framtiden.

En möjlighet är att hyresgäster får göra olika tillval och bortval. Det skulle främja hyresrätten som boendeform. Att man kan anpassa sitt boende till sina egna personliga val tar vara på potentialen i upplåtelseformen. I stället för standardisering kan en blandning ge utrymme för en lägre standard för den som så önskar och kanske till och med för en högre standard för den som önskar det.

Det finns till exempel unga som har svårt att få pengarna att räcka till, vars boendehorisont kanske är lite kortare och som tycker att en så låg hyra som möjligt är det centrala. Samtidigt borde möjligheten finnas att bygga ännu dyrare för dem som vill ha hög service och hög standard när det gäller materialval.

Variationen bereder väg för att göra hyresrätten mer attraktiv och ge ett bredare utbud av hyresrätter. Att förändra och utveckla hyresrätten leder till socialt engagemang och möjligheter att utveckla kringtjänster och öka kvaliteten i boendet.

Jag är glad att det har blivit ett tillkännagivande gällande en alliansmotion med uppmaningen att hyreslägenheter i flerbostadshus ska kunna omvandlas till ägarlägenheter. Ägarlägenheter har funnits sedan 2009 men endast i nyproduktion. I andra länder är ägarlägenhet ofta den vanligaste boendeformen.

Att tillåta en mångfald av boendeformer motverkar boendesegregation och ger människor möjlighet att investera i sitt boende utan att behöva flytta.

För att ytterligare förenkla den här övergången vill också civilutskottets majoritet att regeringen tar fram en form av hyrköpssystem för bostäder.

Genom ägarlägenhetsreformen har bostadsmarknaden tillförts ytterligare en boendeform för flerbostadshus. Detta bidrar till mångfald i boendet och ökar valfriheten för dem som har möjlighet att finansiera ett förvärv av en ägarlägenhet.

Än så länge har förhållandevis få ägarlägenheter bildats, vilket hänger samman med konjunkturläget och en viss osäkerhet bland marknadens aktörer om det nya fastighetsslaget. Inom bostadsbranschen finns det emellertid tilltro till ägarlägenheten som boendeform, och alltmer nyproduktion planeras.

En annan omständighet som har begränsat ägarlägenhetsreformens genomslag är att ägarlägenheter har fått bildas enbart i samband med nyproduktion. En möjlighet att omvandla befintliga bostäder i flerbostadshus till ägarlägenheter skulle bidra till att ägarlägenheter skapas, med de positiva effekter som är förknippade med detta.

Ytterligare en del som jag skulle vilja ta upp är det som gäller hyresstatistik. För att stärka konsumenternas makt och kunskap om hyresutvecklingen behövs en förstärkning av hur hyresstatistik presenteras. Statistiken behöver göras tillgänglig för bostadskonsumenter.

En god hyresstatistik skulle förbättra debatten om hyresrätten och klargöra vad som gäller. Då får vi svart på vitt besked om prisskillnader, till exempel mellan en hyresrätt i ett förortsområde och en på en exklusiv innerstadsadress. Är prisskillnaden obefintlig, något som återkommande indikeras, leder det till en rad frågor om rimligheten i detta. Som konsument skulle man med bättre transparens få utökade möjligheter att följa hyresutvecklingen och mobilisera när orimligheterna i dagens hyressättningssystem blir uppenbara. Att detta inte kan överblickas på ett vettigt sätt i dag försvagar konsumentens ställning.

Jag yrkar slutligen bifall till reservation 10 och önskar alla en glad påsk.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till den reservation från S, V och MP som finns i betänkandet.

Herr talman! Den här debatten handlar om hyresrätten. Det är en av landets allra vanligaste boendeformer och som konstruktion en rätt unik företeelse.

I dessa dagar talas det en del om den svenska modellen. Jag skulle vilja påstå att det finns en svensk modell där hyresrätten, hyresförhandlingar mellan Hyresgästföreningen och Fastighetsägarna och en stark allmännytta är en bärande idé, för ett samhälle som vill hålla ihop och inte dras isär. Men precis som på arbetsmarknaden är den svenska modellen med hyresrätten, en stark allmännytta och framförhandlade hyror mellan parter under starkt tryck från partier som vill att den svenska modellen ska vara något annat.

Uttrycket att bostaden är en social rättighet går tillbaka på en formulering i regeringsformen. Där sägs i 1 kap. 2 § att det allmänna särskilt ska trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa. Med detta menas att det åligger samhället - stat och kommun - att skapa sådana förutsättningar på bostadsmarknaden att utbudet av bostäder är av god kvalitet och att överkomliga priser och hyror gör det möjligt för alla att efterfråga den typ av bostad som för tillfället motsvarar behoven. För att åstadkomma detta krävs en kombination av många verktyg. Ett hushålls betalningsvilja räcker inte långt om betalningsförmågan, köpkraften, saknas.

Hyresrätten är genom frånvaron av krav på deposition och insats en mer tillgänglig upplåtelseform, öppen även för de hushåll som inte vill eller kan äga sin bostad. Låg inkomst kan dock begränsa valmöjligheten för en del hushåll även på hyresmarknaden, och krav på en viss lägsta inkomst kan medverka till att begränsa valmöjligheten även för hushåll som klarar av att betala en viss hyra.

Behovet av nya bostäder är stort, i synnerhet behovet av fler hyresbostäder. På kort sikt behöver särskilt utbudet av mindre och medelstora hyreslägenheter öka, samtidigt som det är viktigt att det, i synnerhet med tanke på långsiktiga behov, även byggs större hyreslägenheter.

Ett större utbud av hyreslägenheter ger därför bättre förutsättningar för rörligheten på både bostadsmarknaden och arbetsmarknaden. Ett större utbud av hyreslägenheter är därför bra för Sverige.

Den obalans i ekonomiska förutsättningar som skapats genom inte minst borttagandet av räntebidraget och förändringen av fastighetsbeskattningen, utan motsvarande anpassning av ränteavdragen, behöver nog åtgärdas. Det finns mycket som tyder på att konkurrensen inom byggsektorn och byggmaterialindustrin är begränsad, vilket bland annat kostnadsutvecklingen, som betydligt överstiger prisutvecklingen i samhället i övrigt, är en tydlig indikation på.

I dag finns det på många orter ett underliggande behov och en latent efterfrågan på bostäder, som dock kräver lägre nyproduktionshyror för att kunna realiseras. Här har staten visat att den inte bara tänker peka finger åt kommunerna utan är beredd att ta eget ansvar. För att detta skulle till krävdes en ny regering.

Genom ett statligt stöd kan de ekonomiska förutsättningarna för att bygga hyresrätter förbättras. Ett stöd ger också möjlighet att ställa villkor som gör att bostäderna upplåts på sådana villkor att de faktiskt blir tillgängliga även för grupper vars inkomster gör att de i dag inte kan efterfråga en nyproducerad hyresbostad.

Den allmännytta som de kommunala bostadsbolagen uppbär är stark. Var sjunde svensk bor i allmännyttans över 800 000 lägenheter. Dessa lägenheter finns i 300 medlemsföretag hos Sabo till ett marknadsvärde av över 650 miljarder kronor.

Allmännyttan är en viktig motor i kommunerna för att det byggs fler hyresrätter. Regeringens stimulanser till byggandet av hyresrätter, och bonus till de kommuner som bygger hyresrätter, är en viktig signal - en signal om att kommunerna inte längre är ensamma. Staten visar att den är beredd att skjuta till resurser för att stimulera bostadsbyggandet. Men i det läget duger det inte att kommuner använder de kommunala bostadsbolagens vinster till annat än det som är bostadsrelaterat. Det är bra att bostadsministern har reagerat mot detta.

Det som komplicerar den här debatten är att mycket av politiken på hyresrättsområdet ingår i de samtal som regeringen bjudit in till. Utskottet har därför valt att inte störa de samtalen genom att låsa fast partier i ställningstaganden som inte kommer att underlätta dessa samtal.

Viktigt att konstatera är att det krävdes en ny regering för att bjuda in till samtal om bostadspolitiken. Att regeringen har gjort detta har hyllats av branschen i form av byggföretag, kommunala aktörer och intresseorganisationer. Långsiktiga spelregler har länge efterfrågats, och förhoppningsvis leder dessa samtal till detta.

Herr talman! Vilket hyressättningssystem ska vi ha i Sverige? I grunden tycker vi att dagens system är bra, men vi är beredda att lyssna på andra. Regeringen beslutade nyligen att utse en förhandlingsledare att tillsammans med bostadsmarknadens parter identifiera eventuella behov och ta fram förslag på hur dagens system för hyressättning kan utvecklas. Förslagen ska vara inriktade på att öka effektiviteten på olika delar av bostadsmarknaden, att utveckla hyresrätten som boendeform men också att förbättra transparensen när det gäller hur hyrorna sätts och hur hyresstukturen ser ut med avseende på olika bruksvärdesegenskaper. Men från allianspartierna drivs det nu på för vad man kallar en mer marknadsanpassad hyressättning, ett successivt införande av en friare hyressättning och en fri hyressättning. Oroa er inte, säger de, ivrigt påhejade av nyliberala tankesmedjor och ledarsidor.

Moderaterna väljer att passa. Plötsligt tecknar Alliansen in snart alla ståndpunkter i frågan, en helgardering. Men vad kommer fram vid en borgerlig valseger? Det behöver Moderaterna ge svar på, för det är det partiet som gör anspråk på att leda en sådan regering.

Under alliansregeringens tid lades det ned mycket kraft på att ombilda hyresrätter till bostadsrätter och att sjösätta reformer om ägarlägenheter, Attefallshus och skattelättnader för att bygga om ägt boende. Här låg tyngdpunkten, alltmedan bostadsbyggandet var rekordlågt.

I storstadsregionerna har effekten blivit att andelen hyresbostäder i beståndet har sjunkit under en lång period.

Men hur såg det ut med reformer för att stärka det hyrda boendet?

Den socialdemokratiska regeringen arbetade 2006 fram utredningsdirektiv för att stärka hyresgästernas rättigheter vid ombyggnad och renovering. Det var ett sedan länge efterfrågat arbete. Men när Moderaterna tågade in på Rosenbad 2006 valde de att köra ned den utredningen i pappersstrimlaren.

Det krävdes att Socialdemokraterna återkom till Rosenbad för att hyresgästernas rättigheter vid ombyggnad och renovering åter skulle kunna utredas. Denna utredning omfattar även hur rättigheterna kan stärkas för den som hyr i andra hand och hur man kan komma till rätta med dåliga hyresvärdar.

För oss socialdemokrater är alla boendeformer nödvändiga för att komma till rätta med bostadsbristen. Vi gillar ägt boende. Flera bostadsföretag är ju sprungna ur den socialdemokratiska rörelsen. Så försök inte kleta på mig något annat!

Det är märkligt att så lite arbete lagts ned på att stärka hyresrätten och hyresgästerna under de borgerliga regeringsåren, och när Alliansen talar om hyresrätten handlar det om friare hyressättning och ombildning.

Hyresrätten är en viktig boendeform. Den är viktig för rörligheten på bostadsmarknaden och arbetsmarknaden. Den är viktig för Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till reservation nr 7.

Herr talman! Sverige måste ha fler bostäder nu. Det har aldrig varit viktigare. Bostadspolitiken och vikten av fler bostäder är en av Sveriges absolut största samhällsutmaningar. Det gäller särskilt för kommunerna och deras utveckling och möjligheter. Migrationsutmaningen, storstädernas befolkningsökning, landsbygdens befolkningsminskning, studier, arbetsmarknad, tillväxt, skattekraft - ja, listan kan göras lång.

En insikt om bostadspolitikens grundläggande roll är avgörande om vi ska lyckas i vår strävan att skapa ett bättre Sverige, ett Sverige som kan mer.

Naturligtvis är tillväxtaspekten och arbetsmarknadens funktion viktig för oss, men det är kanske inte det viktigaste för den enskilda människan. Bostadspolitik måste handla om möjligheter för alla - unga och äldre, barnfamiljer och ensamstående. Det handlar om stadens, stadsdelens, förortens, byns och grannskapets liv och innehåll. Det handlar om att bygga ett land, ett samhälle och en gemenskap - ett samhälle som håller ihop.

Herr talman! Boendet är grunden till mycket. Eller rättare sagt: Boendet är grunden till allt. På en bostadsmarknad måste det finnas bostäder av alla sorter, för alla smaker, för alla inkomstnivåer och för livets alla skeden och situationer. Där finns hyreslägenheter, småhus, bostadsrätter och ägarlägenheter av olika standard och storlek och i olika lägen. Där finns nybyggda lyxlägenheter med all tänkbar service liksom enkla hyreslägenheter som möjliggör insteg på bostadsmarknaden för dem av oss med lägre anspråk eller för den som söker boende för en kortare tid.

Herr talman! På en framtida bostadsmarknad ska ingen längre behöva tacka nej till jobb eller studier på grund av att det inte går att hitta lämpligt boende. Det finns ett stort och varierat utbud av bostäder med olika upplåtelseformer. Generösa och enkla regler för uthyrning av enskilt ägda bostäder gör det lätt att hitta tillfälligt boende både för kortare och längre perioder.

Herr talman! Vi vill se en bostadsmarknad där bostaden är möjliggöraren i människors liv och som utgår från såväl valfrihet som rörlighet och trygghet. Detta har varit vägledande och den röda tråden i just de motioner och förslag vi moderater och övriga allianskollegor har lagt fram och som vi nu diskuterar.

Boendet är som sagt grunden till allt. Jag har nu berört möjligheterna på en väl fungerande bostadsmarknad. På samma sätt blir problem i boendet, boendestrukturen och bostadspolitiken en enorm samhällsutmaning, kanske den allra största. Ett boendeproblem blir ett skolproblem, ett utanförskapsproblem, ett integrationsproblem, ett kriminalitetsproblem och ett socialt problem. Det leder till problem och utmaningar ur i stort sett alla aspekter.

De av oss som är födda och uppvuxna och har tillbringat huvuddelen av våra liv i ett av alla dessa så kallade utanförskapsområden - ett fruktansvärt ord egentligen - som finns över hela landet vet allt detta. I mitt eget fall heter området Öxnehaga och ligger i Huskvarna, Småland. Jag spenderade två tredjedelar av mitt liv där.

Boendestrukturen är alltså inte bara en reflektion av samhällsproblem och utmaningar såsom utanförskap, skolproblem och sociala problem, utan den är i mångt och mycket också själva grunden och orsaken till dessa problem. Det är i alla fall anledningen till att det biter sig fast och blir svårt att göra någonting åt om man inte ger sig på grundproblemet, alltså boendet och boendestrukturen.

Politiken och i synnerhet bostadspolitiken måste ha som bärande tanke att slå vakt om möjligheter för alla. Då måste man först och främst slå vakt om rörlighet. När det gäller social rörlighet, att alla ska kunna klättra, är möjligheten att köpa och äga sitt boende helt avgörande. Det gäller för alla men i synnerhet för oss som inte kommer från en förmögen bakgrund eller har ett högavlönat jobb.

Motionerna från Moderaterna och Allians för Sverige i betänkandet vi nu diskuterar och som vi snart står i begrepp att fatta beslut om handlar samtliga om just detta. De handlar om hur vi på olika sätt kan öka rörligheten över hela linjen i det befintliga beståndet, som trots allt är vår största resurs, och hur vi ger fler möjligheten och valet att bygga, bo och framför allt göra boendekarriär genom att köpa och att äga sin bostad. Det är som sagt kanske det mest avgörande för oss som inte kommer från en förmögen bakgrund, för så blir bostaden möjliggöraren i människors liv.

Herr talman! Just därför är det tillkännagivande som Alliansen tagit initiativ till så viktigt. Vi säger att regeringen ska återkomma med förslag som gör det möjligt att omvandla hyreslägenheter i flerbostadshus till ägarlägenheter men också att regeringen bör utreda ett hyr-köp-system för bostäder. Vill man främja social rörlighet och möjligheter för alla är detta några av många självklara ingredienser.

Herr talman! Jag noterar att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern motsätter sig och reserverar sig mot allt detta. Samtidigt har de i stort sett inte ett enda eget förslag om hur vi i framtiden ska stimulera boendekarriärer, hur vi ska öka rörligheten och utnyttjandet av det befintliga beståndet eller, än mindre, hur vi ska bygga nya bostäder.

Herr talman! Att i bostadskrisens Sverige säga nej till förslag som ökar valfriheten, möjligheterna och byggandet är en lyx som vi inte har råd med, i synnerhet inte när vi har en regering som inte har några egna förslag.

Med detta vill jag passa på att önska herr talmannen och övriga församlade ledamöter en riktigt god påsk.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Mats Green, för ditt anförande!

Jag har egentligen bara en fråga på det anförandet som jag skulle vilja lyfta fram. Det handlar om att boendekarriärer tydligen alltid börjar med hyrt boende och alltid går ut på att det bästa man kan få är ett ägt boende. Jag tycker att detta säger någonting i grunden om de förslag som har lagts fram.

De förslag som ni har lagt fram har hela tiden handlat om att ombilda hyreslägenheter till ägt boende. Nu kommer fortsättningen på reformen om ägarlägenheter. Det behov som har synliggjorts på marknaden är behovet av fler hyreslägenheter.

Frågan är egentligen på vilket sätt det ska bli fler hyreslägenheter om det enda som Alliansen försöker stimulera är att mer av den hyresmarknad som finns i dag ska ombildas till mer av ägt boende. Det är en fortsättning på en politik som ni har kört tidigare, i åtta år. Andelen hyresrätter är väldigt liten, framför allt i storstadsregionerna, inte minst som en effekt av detta.

Jag undrar: På vilket sätt kommer man till rätta med bristen på hyresrätter genom att ombilda hyresrätter till ägt boende?

Herr talman! Det är klart att vi inte förnekar hyresrättens betydelse för en väl fungerande bostadsmarknad. Det är anledningen till att Alliansen sammantaget har lagt fram fler än 200 förslag som gör det lättare att bygga just hyresrätter.

Jag noterar tyvärr att det finns en nästan total frånvaro av förenklingsförslag med mera från regeringen. Det enda regeringen har presenterat är den debattartikel där man bjöd in till bostadspolitiska samtal. Som jag förstår det är det Alliansen som ska bidra med all politik. Det är så det har kommunicerats.

Det enda förslaget var att man ska kunna gå direkt från översiktsplan till byggnation. Jag vill bara notera att det var bland andra mitt parti som fattade beslut om detta ett antal månader innan regeringen kom till den insikten. Vi har lagt fram över 200 förslag för att göra det lättare att bygga bland annat hyresrätter.

I den allmänna debatten kan man tro att hyresrätter framför allt är en boendeform som är lämplig för dem av oss som kommer från omständigheter som kanske inte är de ekonomiskt mest fördelaktiga. Men hyresrätten är egentligen ett väldigt dyrt boende. Då tycker jag att det måste vara en rimlig ingång från politiken, om man verkligen tror på social rörlighet, att se till att så många som möjligt någon gång i sitt liv har råd att köpa sitt boende. Sedan utesluter inte det ena det andra. Jag tycker att det är ganska självklart att vi från politiken ser till att de som kommer från knappa ekonomiska omständigheter också ska ha råd att köpa ett boende.

Återigen: I bostadskrisens Sverige har vi, herr talman, inte råd att säga nej till något förslag som handlar om att öka byggandet och människors möjligheter.

Visst kan du ha synpunkter på Alliansens förslag, Lars, men kom och presentera egna förslag någon gång! Ni sitter trots allt i regeringen.

Herr talman! Tack, Mats Green, för din replik!

Regeringen har lagt fram en av de största reformerna på det bostadspolitiska området på över 20 år. I era kolumner i utskottet står det noll på bostadspolitiken - noll! Det är väldigt enkelt att komma hit och tala om att regeringen inte har några egna förslag. Era förslag är värderade till 0 kronor i er egen budget.

Mats Green tar upp diskussionen om att bryta utanförskapet. Jag har bara en fråga om att bryta utanförskapet i de områden som finns i många av våra kommuner: På vilket sätt blir det bättre av att de som är unga och de som nyligen har kommit till Sverige har sämre villkor på arbetsmarknaden och sämre löner än alla andra, samtidigt som de ska klara av att betala de hyror som kommer med nyproduktion eller gå till banken och ta ett lån för att göra boendekarriär?

Det känns som att den politik som Alliansen har drivit fram har kommit till vägs ände. Det behövs något nytt här. Det nya är att våga satsa på hyresrätter och på att bygga hyresrätter som människor har råd att betala hyran för. Där blir Alliansen svaret skyldig.

Hur ska det gå ihop när villkoren på arbetsmarknaden blir allt sämre samtidigt som man ska betala sina hyror? Hur ska det gå till? Och på vilket sätt bryter detta det utanförskap i Sverige som jag och Mats Green delar oron för och som man måste komma till rätta med?

Herr talman! Jag tror att regeringen måste komma till den fundamentala insikten att man någon gång faktiskt måste börja regera. Man uppträder fortfarande som att man är en kommentator i bostadspolitiken i största allmänhet och att det fortfarande är Alliansen som ska driva bostadspolitiken. Nu har Alliansen en bostadspolitik, medan regeringen hittills inte har presenterat någonting.

Lars Eriksson hänvisar till det investeringsstöd eller det bidrag till byggföretag som regeringen har aviserat. Vi började där, när man klargjorde det, på drygt 6 miljarder kronor. Sedan noterade jag att för varje gång bostadsministern uttalade sig om stödet, herr talman, minskade summan hela tiden. Jag tror att vi nu är nere på lite drygt hälften. Vi kan konstatera att det dessutom är ett bidrag som ingen i branschen vill ha över huvud taget. Alla säger samfällt att det inte kommer att ge någon effekt alls.

Vi har nu det högsta bostadsbyggandet på flera decennier i Sverige tack vare Alliansens förenklingsresa. Detta är inte nog - det räcker inte. Just därför kommer Moderaterna tillsammans med övriga allianspartier hela tiden med andra och fler förslag för att detta ska bli möjligt.

Jag noterar att regeringen egentligen bara sitter med armarna i kors och hänvisar till bostadssamtal. Jag noterar också att finansministern och bostadsministern är på kollissionskurs om vad som egentligen behövs.

Ewa Thalén Finné hade en interpellationsdebatt här i förra veckan och ställde frågor till bostadsminister Kaplan om vilka förenklingar han kommer att gå vidare med. Hon fick inget svar över huvud taget.

Ni måste någon gång inse att ni faktiskt sitter i regeringen. Ni är de som måste börja leverera förslag. Först då kan man kritisera andra.

Återigen: Vi i Alliansen har lagt fram mer än 200 förslag sammantaget för att få till ett ökat bostadsbyggande över hela linjen, i synnerhet när det gäller hyresrätter. Jag väntar, Lars, på att ni ska leverera samma mängd förslag. Börja regera!

(Applåder)

Herr talman! Vi befinner oss mitt i vår tids stora samhällsbygge. Vilket samhälle vill vi ha, och vilket samhälle behöver vi då bygga? Det vi bygger i dag ska fungera lika bra om 50 och helst 100 år. Vi behöver ta hänsyn till klimatförändringar, havsnivåhöjningar och också en ökad försörjningstrygghet.

Vår tids samhällsbygge handlar inte minst om bostadsbyggandet. Siffran 700 000 nya bostäder fram till 2025 har figurerat, och om urbaniseringstrenden fortsätter och om människor ska kunna bo där de vill är det vad vi behöver bygga.

Det innebär en stor utmaning, en utmaning som vi måste anta för att kunna bygga det samhälle vi vill ha och för att kunna förverkliga den gröna modernisering som vårt samhälle faktiskt behöver.

Därtill måste vårt befintliga bostadsbestånd moderniseras. Vi måste bygga om och bygga ut. Om vi lyckas nyttja det befintliga bostadsbeståndet på ett optimalt sätt behöver vi inte bygga 700 000 nya bostäder.

Dessutom är en stor del av det befintliga bostadsbeståndet energiläckor som inte är bra för vare sig människan eller miljön. Vi måste modernisera, planera och bygga framtidens hållbara samhälle, ett samhälle där människor kan bo, leva, verka och vara.

För Miljöpartiet är en grundläggande premiss att det för hållbart samhällsbyggande behövs mångfald, en blandning av både människor och - kopplat till dagens debatt - bostadsutbudet. Vi behöver flera funktioner i samma område där bostad, jobb och skola finns runt samma hörn som handel och nöjen och där närheten till vardagens resor med största bekvämlighet helst sker med cykel eller till fots.

På samma vis vill vi se en mångfald i bostadsbeståndet, en blandning av hyresrätter, bostadsrätter, ägarlägenheter, radhus och villor eller vad man nu vill bo i. Mångfalden är nyckeln till framtidens hållbara samhälle. Det handlar om kollektiva hyresrätter, generationsboenden, bygemenskaper och gärna nya, innovativa lösningar av olika upplåtelseformer.

Att vi har brist på bostäder i Sverige är inget nytt och inte heller något som nyligen uppstått. Samtidigt som vi under många år har byggt för lite har hyresbostadsbeståndet varit nästan konstant, även då det har byggts nya hyresrätter. Det beror på att de befintliga hyresrätterna i allt större omfattning har omvandlats. Sedan Alliansen efter sin valseger 2006 gjorde det enklare att ombilda allmännyttans hyresrätter har vi dessvärre sett att denna utveckling har accelererat. Vi behöver fler hyresrätter - inte färre.

Herr talman! Vi har bostadsbrist i Sverige. En stor grupp människor står helt utanför bostadsmarknaden. För att denna grupp ska kunna ta sig in på bostadsmarknaden behövs fler lägenheter med rimliga hyror, lägenheter där det inte krävs en fet plånbok eller för den delen rika föräldrar för att kunna köpa en andel i en bostadsrättsförening. Genom omvandlingen av hyresrätter har färre bostäder blivit tillgängliga för grupper med begränsade inkomster. För hyresbeståndet är det olyckligt, eftersom det totala utbudet blir dyrare. Nybyggda hyresrätter är nämligen - och kommer alltid att vara - dyrare än de befintliga.

När vi ombildar äldre hyresfastigheter för att bygga nya kommer därför medelhyrorna att stiga, och färre hyresrätter med lägre hyror kommer att vara tillgängliga. Det är olyckligt också för specifika områden. Vi tränger ut människor med lägre inkomster och skapar segregation. Men det är mångfald vi behöver för att kunna bygga framtidens hållbara samhälle.

Miljöpartiet väljer att värnar de hyresrätter som finns i dag, för att fler ska få en bostad. Vi ser ingen anledning att göra det enklare att ombilda mer. Det politiska krutet borde läggas på att bygga fler nya bostäder.

För att skapa ett blandat bostadsbestånd tror vi på förtätning, att till exempel bygga radhus i ägd form i befintliga flerbostadshusområden eller varför inte flerbostadshus i de klassiska villamattornas rike. Med förtätning av redan i ianspråktagen mark nyttjar vi också marken på bästa sätt. Med förtätning av befintliga områden skapar vi mångfald och motverkar segregation.

Mångfald är nyckeln till framtidens hållbara samhälle.

Med det sagt yrkar jag bifall till reservation 17.

(Applåder)

(forts. § 16)

Hyresrätt m.m.

Herr talman! Emma Hult talar sig varm för hyresrätten och vikten av att vi får fler hyresrätter. Så långt är allt väl. Men det finns en ganska uppenbar fråga som jag måste ställa.

Om det nu är så: Varför har den miljöpartistiske bostadsministern lagt fram dubbelt så många förslag som gör det svårare att hyra ut en bostad som förslag som handlar om att få fler hyresrätter?

Jag tycker att det rimmar ganska dåligt. Jag skulle vilja höra Emma Hults förklaring till det.

Herr talman! Jag vill be Mats Green att förtydliga sig om vilka förslag han menar att bostadsministern har lagt fram som försvårar för hyresrätten.

Herr talman! Under de nästan två år som Mehmet Kaplan har varit bostadsminister har han presenterat tre förslag som har hanterat hyresrätter.

Ett av de förslagen handlade om att man skulle få bidrag om man byggde hyresrätter. Med lite god vilja kan vi säga att det är ett förslag för hyresrätter även om samtliga remissinstanser har avvisat förslaget. Det är ett förslag för hyresrätten. Men han har lagt fram dubbelt så många förslag som gör det svårare att hyra ut.

Man talar i och för sig väldigt välmenande om att man vill komma åt dåliga hyresvärdar. Återigen: Så långt är allt väl. Problemet är bara att man i mångt och mycket äger det problemet själv. Dåliga hyresvärdar återfinns tyvärr ganska ofta inom den ganska rika floran av allmännyttiga bostadsbolag. Men det gör det svårare att hyra ut. Sedan har man sagt att man vill minska möjligheterna kraftigt att hyra ut i andra hand.

Det är ett förslag för fler hyresrätter och två förslag för färre hyresrätter. Det rimmar väldigt dåligt med den ambition som regeringen säger sig ha att det ska bli fler hyresrätter. Jag vill ha en liten förklaring till detta och gärna lite andra tankar och konkreta förslag från regeringen om hur man ska kunna får fram fler hyresrätter och i synnerhet fler förenklingar.

Återigen: Det är ett förslag om fler hyresrätter och två förslag som handlar om att göra det svårare att hyra och att göra det svårare att hyra ut. Det vill jag ha svar på, herr talman.

Herr talman! Jag tror aldrig att jag har varit så förvånad i talarstolen tidigare. En utredning som ska stärka hyresgästens ställning skulle försvåra att hyra ut bostäder. Jag vet inte riktigt vad det är du syftar på, Mats Green, eller var i direktivet det står. Jag har talat med utredaren. Jag tror inte att det handlar om att göra det svårare.

Du försöker säga att allmännyttan är vårt ansvar. Allmännyttan är de kommunala bostadsbolagen. Visserligen sitter Miljöpartiet och styr i fler kommuner än vad Moderaterna gör, och det är lite glädjande. Men jag tror att dina moderata kommunalråd och de som sitter i de olika kommunala bostadsbolagen har lika stort ansvar för det som mina kommunala politiker som sitter i de kommunala bostadsbolagen. Jag känner inte att jag eller Miljöpartiet är ansvariga för Sveriges alla kommunala allmännyttiga bostadsbolag.

Du anser att utredningen som ska stärka hyresgästens ställning kommer att ställa till problem. Det är intressant, och det får stå för dig. Jag håller inte med, och jag tror inte att utredaren eller regeringen gör det heller.

Du talade först om bidraget och sa att samtliga remissinstanser var emot. Det är intressant. Det är flera som ständigt efterfrågar det: När kommer det, och hur ska vi göra? Nu vill vi bygga på det sättet. Senast var jag i kontakt med Östersunds kommun, som gärna vill ha med det i sin budget och jobba in det. Jag tror inte att man ska vara så negativ.

Jag vill lägga till en sak, eftersom det finns lite talartid kvar. Mats Green stod tidigare, i replikskiftet med Lars Eriksson från Socialdemokraterna, och hävdade att vi inte har några förslag. Vi gör den största satsningen på 20 år. Om Mats Green inte tycker att det är en satsning och tror att det är regelförenklingar som bygger bostäder behöver nog Mats Green studera plan- och bygglagen lite bättre. Den reglerar hur man bygger, inte hur mycket som byggs.

Herr talman! Det blev en lång väntan på mitt anförande.

Jag kan citera Lars Eriksson lite grann. Han nämner den svenska modellen och regeringsformen och säger att det "åligger samhället" att skapa förutsättningar för bostäder. Jag har en enkel fråga till Lars: Hur bra går det för er?

Det har pratats mycket om rekordsatsning på subventioner. Regelverket för byggsubventionerna är inte färdigt än, så det är ännu ingen som vet vilka kriterier som gäller för att få ut dem. Jag träffade vd:n för ett allmännyttigt bostadsföretag i måndags. Jag skulle vilja referera honom fritt utan att nämna hans namn. Han sa: Byggsubventionerna räcker i bästa fall till en ordentlig taklagsfest.

Två komponenter menar jag är nödvändiga för att lösa bostadskrisen. Det behövs mer mark, och det behövs mer marknad. Då kommer byggandet igång. För att nya bostäder ska få effekt för dem som står utanför bostadsmarknaden i dag behövs det också en tredje sak: rörlighet. Centerpartiet vill få igång flyttkedjorna, så att fler lägenheter med låg hyra frigörs för nykomlingarna på bostadsmarknaden.

Det är känt att bristen på hyresrätter hindrar företag från att expandera, när personer med rätt kompetens för jobbet inte hittar bostad i tid. Mer än hälften av de snabbast växande företagen i Stockholmsområdet uppger att bristen på bostäder är deras största hot mot tillväxt.

Polisen uppger i en rapport att varannan bostad i Stockholm förmedlas svart. Där regleringar alltför länge fått råda växer en marknad fram vid sidan av, där kriminella utnyttjar människors utsatthet för sin egen vinnings skull. Det behövs verkliga incitament för att få igång produktionen av hyresrätter och stoppa svartmäkleriet. Det behövs utsikter om en friare marknad inom överskådlig tid.

Bygg- och fastighetsbranschen behöver långsiktiga spelregler och klarhet om vartåt politiken är på väg. Det enda bidraget hittills är en utredning om att stärka hyresgästens ställning. Utredaren är Agneta Börjesson från Miljöpartiet. Man kan fråga sig på vilket sätt den utredningen skulle leda till att fler hyresrätter blir tillgängliga och på vilket sätt ett mer komplext förhållande mellan hyresgästen och fastighetsägaren leder till att fler vill bygga, äga och förvalta hyresrätter. Det pågår bostadssamtal, men ännu kan vi inte se på vilket sätt de kommer att bidra till att den dysfunktionella bostadsmarknad vi har förändras, så att de som i dag står utanför kommer in och så att de som fått jobb eller blivit antagna till en utbildning får tag i en lägenhet.

Herr talman! Centerpartiet vill inte införa marknadshyror genom ett enda politiskt beslut, men vi vill se en utveckling där det är tillgång och efterfrågan som sätter hyresnivåerna och där hyresgästernas makt och valfrihet stärks genom att fastighetsägare konkurrerar med varandra för att möta deras efterfrågan. Det kan komma att ta tid, och till dess att vi har de bostäder som behövs behöver förändringar på den vägen ske stegvis, med målet att vi inom loppet av 20 år har fått en fri marknad för hyresrätter, precis som vi redan har för andra upplåtelseformer. Då precis som nu finns ett besittningsskydd och ett skydd mot oskälig hyressättning och plötsliga omotiverade höjningar av hyran.

Jag ska nu redogöra för hur vi vill att detta ska gå till.

För det första vill vi införa en öppen hyresstatistik som underlättar jämförelser mellan hyror, förvaltningskvalitet, bostadsstandard och läge. Här finns det en gemensam reservation från oss i Alliansen, och den ställer jag mig såklart bakom.

För det andra vill vi låta nyproduktionshyror, så kallade presumtionshyror, påverka hyresnivån också för äldre hyresrätter i samma område. Med för stora skillnader mellan likvärdiga bostäder inom samma område minskar rörligheten. Steget in i bruksvärdessystemet blir för stort efter 10 eller 15 år, när presumtionshyran löper ut.

För det tredje vill vi förändra systemet med presumtionshyror. De är en nödlösning som måste finnas kvar, men vi ska veta att bara en tredjedel av de nya hyrorna sätts med stöd av dessa. Hyresgästföreningen bör inte, som i dag, kunna neka till att förhandla om presumtionshyror. När privata fastighetsägare utestängs från förhandling måste de sätta hyran själva, med risk att den omprövas och blir olönsam. De här sakerna går Centerpartiet in på i sin reservation nr 5.

För det fjärde vill vi tillåta ägarlägenheter även i befintliga bestånd av hyres- och bostadsrätter, underlätta bosparande för unga och erbjuda möjlighet att ingå hyresavtal där man i efterhand kan betala av och köpa loss sin bostad, något som är vanligt i Frankrike. Här finns ett tillkännagivande till regeringen, som nämnts tidigare. Vi kan konstatera att regeringen med sitt stödparti Vänstern hellre ser en brist på bostäder än att människor ges möjlighet att äga sin bostad.

För det femte vill vi sedan införa ett system med fri avtalsrätt på nyproducerade hyresrätter, där parterna själva kan komma överens om avtalsvillkor och månadshyra. Dessa hyror ska sedan skälighetsprövas, som i dag, och höjningarna av hyror ska följa konsumentprisindex. Att sedan tillåta fri avtalsrätt gör att vi får fram en hyresrätt som ger hyresgästen ett verkligt inflytande och en möjlighet att forma lägenheten och avtalsvillkoren efter sina egna önskemål i samråd med bostadsföretaget.

För det sjätte vill vi behålla besittningsskyddet och skyddet mot plötsliga och omotiverade höjningar, stärka hyresgästens ställning genom egna till- och frånval och tillämpa individuell mätning av vatten, el och värme där det är ekonomiskt och tekniskt möjligt. Här har vi den andra alliansgemensamma reservation som jag ställer mig bakom.

Herr talman! Med stegvis införande av dessa reformer kan avtalsfrihet införas vid inflyttning i lediga lägenheter. Först därefter, när det råder full balans mellan tillgång och efterfrågan, kan det bli en fri hyressättning också för de befintliga och löpande hyreskontrakten genom en intrappning som kan ske under väldigt lång tid, fem till tio år om det skulle behövas.

Hyressättningen bygger i dag fortfarande på principen att alla ska ha rätt att bo i en hyresrätt, även i de mest attraktiva lägena. Det har lett till att vi på många håll har bruksvärdeshyror som är betydligt lägre än vad de boende är beredda att betala. Samtidigt råder en exceptionell bristsituation, där många ser hyresrätten som den enda lösningen. Det kan vara så, men i så fall i första hand för dem som har en god och stabil inkomst.

Vi vill se fler upplåtelseformer, ett stärkt ägande och bostadsinvesteringar i hela landet. Vi har haft en hyresreglering ända sedan andra världskriget. Centerpartiet har full respekt för att detta är svårt och att det tar tid att förändra sådana här saker. Vi vill gärna ha marknadshyror, men inte än på ett tag. En marknad uppstår nämligen när det råder balans mellan tillgång och efterfrågan.

Det behövs inte något beslut i riksdagen om att införa marknadshyror. Däremot behövs en insikt bland oss alla om att det är en väg vi behöver gå och att det är med en politik som pekar ut en sådan riktning som vi får verklig fart på byggandet av hyresrätter.

Herr talman! Betänkandet innehåller ett tillkännagivande om att regeringen måste återkomma till riksdagen med förslag som gör det möjligt att omvandla hyresrätter till ägarlägenheter. Vidare finns det ett tillkännagivande om att utreda ett hyrköpssystem för bostäder, där man kan börja sin bostadskarriär som hyresgäst och inom några år stå som ägare till bostaden. Man ska inte behöva flytta från det område där man trivs och har sitt nätverk, sin släkt, barnens kompisar och skola, fotbollsklubben, församlingen och teaterföreningen bara för att man har bestämt sig för att man skulle vilja äga sin bostad.

Vi kan belägga att många människor vill bo i ett eget hus. Trä- och möbelföretagen uppger i egna undersökningar att sju av tio personer skulle vilja bo i småhus. Tänk på det! Det är olyckligt att inte fler som bor i hyresrätt i dag har möjlighet att förverkliga sina egentliga bodrömmar om att skaffa något eget. När man gör det betyder det om inte annat att den hyresrätt man sitter på blir tillgänglig för någon annan.

Jag yrkar bifall till reservation 5 och självklart till de alliansgemensamma reservationerna. Jag yrkar också bifall till förslaget i betänkandet i de delar där det finns en majoritet för ägarlägenheter och att utreda system för hyrköp.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis upprepa mitt budskap. Vi förespråkar inte ett politiskt beslut om att införa marknadshyror, men vi vill se en utveckling som leder till att det byggs fler hyresrätter. Det ska finnas en rörlighet som gör att den som vill ta sig in på bostadsmarknaden får en chans utan att behöva förlita sig på svartmäklare och kriminella. Den som snabbt behöver en bostad för att kunna tacka ja till ett anställningserbjudande ska kunna hyra en bostad i andra hand eller skriva avtal med en fastighetsägare om en indexreglerad hyra vid sidan av bruksvärdessystemet.

När det råder en balans mellan tillgång och efterfrågan, när hyresvärdar konkurrerar om hyresgästerna såväl i storstäderna som i mindre kommuner, kommer vi att finna att det inte längre finns ett behov av ett särskilt och obligatoriskt förhandlingssystem om bruksvärdeshyror, men det finns fortfarande ett starkt besittningsskydd och ett skydd mot plötsliga hyreshöjningar, trots, eller tack vare att hyrorna satts på en fri och oreglerad marknad.

Jag ser inte att detta kan ske över en natt. Det krävs en samsyn över blockgränserna, en insikt om att det finns problem och en vilja att diskutera i syfte att få fram reformer.

Jag vill med de orden önska talmannen och talmanskansliet en glad påsk. Jag ber civilutskottets närvarande handläggare - han är här - att framföra mina hälsningar, mitt tack och en tillönskan till alla om en skön ledighet.

(Applåder)

Herr talman! Ola Johansson har sett ljuset i tunneln. Om det är ett mötande tåg vet vi inte. Risken är helt uppenbar efter att ha lyssnat på detta anförande. Det var spännande i alla fall.

2015 års hyror är resultatet av den lägsta hyresökningen på länge. Hyran höjdes i snitt 0,6 procent 2015.

Hur hade det sett ut om var och en skulle förhandla sin egen hyra? Att förhandla kräver både kunskap och erfarenhet. Hyresgästföreningen är professionell förhandlare och sätter sina medlemmars intresse främst, det vill säga en så låg höjning av hyran som möjligt.

Jag blir lite orolig när jag läser att det är denna del av den svenska modellen på bostadsmarknaden som Centerpartiet går till angrepp mot. Om man talar med några av de större privata hyresförvaltarna i Stockholm ser de en möjlighet att ta ut ökningar på marknadshyrorna på 1,7-3,7 procent. Det är något helt annat än de 0,6 procent man ser nu.

Jag funderar över varför det är så att det jämt är organisationsrätten som angrips när Alliansen ger sig på dessa frågor. Under förra mandatperioden var det fackföreningsrörelsen. Nu är det fackföreningsrörelsen på bostadsmarknaden.

Varför ger sig Centerpartiet och delar av Alliansen på Hyresgästföreningen?

Herr talman! Det är glädjande att Lars Eriksson finner mitt anförande spännande. Det tyder på att han har lyssnat på det.

Läget i dag är att det för 60 000 lägenheter inte finns avtal om nya hyror därför att förhandlingarna har strandat. Det borde skicka signaler till Lars Eriksson om att någonting inte fungerar.

Det stämmer att Hyresgästföreningen har åtagandet. Man tar också bra betalt av hyresgästerna genom förhandlingsavgiften. Den drabbar alla. Icke medlemmar såväl som medlemmar i Hyresgästföreningen får betala för förhandlingsarbetet.

Hyresgästföreningen befinner sig i ett konstant överläge, där den enda möjligheten som motparten har är att stranda förhandlingen eftersom det inte finns en medlande part som kan gripa in när förhandlingarna går i stå. Hyresgästföreningen har utöver detta möjlighet att säga nej till att förhandla presumtionshyror och tvinga fastighetsägaren att själv sätta hyror eller ingå i bruksvärdessystemet. Då är det något i systemet som inte fungerar.

Det gläder mig att det finns en nyfikenhet hos Lars Eriksson. Man kan ha synpunkter på regeringens beslut att tillsätta en professionell medlare för att samtala med parterna i syfte att få fram förslag på hur parterna tycker att förhandlingssystemet kan reformeras. Det är alltid en början.

Det jag efterlyser i mitt anförande är mer än det. Det är en politisk vilja att inse vart systemet är på väg och ha egna åsikter om hur man vill göra för att reformera systemet.

Jag har pekat ut en väg. Den är lång, och det finns ett ljus i tunneln. Jag lovar! Det är inte det mötande tåget. Det är en tillgång till bostäder som möter oss.

Herr talman! Jag är en del av en rörelse som är nyfiken och lyssnande. Jag är intresserad av vad andra tycker. Det är ett skäl till att regeringen har gått denna väg för att få fram en förhandlingsperson som tillsammans med parterna på bostadsmarknaden ska se över vad som kan göras mer för att underlätta processen.

Jag är förvånad över att allianspartierna hela tiden angriper organisationsrätten. Förra mandatperioden var det fackföreningsrörelsen, vilket var skälet till att det blev dyrare att vara ansluten. De som hade störst skäl att vara anslutna nödgades att lämna fackföreningarna.

Hyresgästföreningen försvagas, vars skäl och ändamål är att leverera så låga hyror som möjligt och att utveckla hyresrätten. Det blev 0,6 procent förra året. Marknaden säger 1,7-3,7 procent. Finns det inget positivt i att Hyresgästföreningen lyckas med detta? På vilket sätt håller ett sådant system som Ola Johansson förespråkar? På vilket sätt gör det att Sverige bättre håller ihop och utvecklas?

Jag tycker att Centerpartiet har hittat sin valaffisch för nästa val: Gärna marknadshyror! Jag rekommenderar er att tapetsera våra städer med den affischen. Det blir en fantastisk framgång. Jag tror att väljarna verkligen skriker: Gärna marknadshyror! Jag har inte här i kammaren hört något parti uttrycka sig på det viset. Det är lite symtomatiskt att det är Centerpartiet som gör så. Först medverkar man till att angripa fackföreningsrörelsen. Nu angriper man hyresgäströrelsen. Man gör det med parollen: Gärna marknadshyror! Det blir en spännande valkampanj framför oss. Jag önskar er all lycka.

(Applåder)

Herr talman! Jag förstår att Lars Eriksson använder sig av Hyresgästföreningen som sitt enda tillhygge i debatten. Hade det inte varit en bättre taktik att använda sig av de människor som i dag står utan bostad?

I själva verket tappar Hyresgästföreningen medlemmar. Man tappar medlemmar därför att människor inte vill vara med i den sortens föreningar, trots att de är en bra idé. Jag har själv varit fackligt aktiv, och jag vet att det är värdefullt att vara solidarisk och ställa upp i de organisationer som arbetar för ens bästa. Men man tappar medlemmar på grund av att hyresrätter omvandlas till bostadsrätter.

Byggföretagen vill inte investera i hyresrätter. Vi får inte fram hyresrätter. Hyresrätten är grunden för den typen av förening som Lars Eriksson pläderar för. Men systemet har inlåsningseffekter. Det finns en bristande investeringsvilja i hyresrätter, i renoveringar och så vidare. Det gör att hyresrätten dör sotdöden, och med den dör också Hyresgästföreningen.

Om Lars Eriksson värnar om Hyresgästföreningen i debatten borde han tänka på det som gör Hyresgästföreningen stark, nämligen att det finns hyresrätter.

Jag förstår att Lars Eriksson ändå inte har lyssnat på mig fullt ut. Han klistrar valaffischer som framför just det budskapet som jag i mitt anförande försökte nyansera. Vi behöver inte fatta några politiska beslut om en utveckling som vi kan åstadkomma tillsammans genom att främja en utveckling där människor själva kan komma överens om avtalsvillkoren i nyproducerade bostäder, där det finns en öppen och transparent hyresstatistik, med en översyn av systemet med presumtionshyror där nivåerna utjämnas mellan de olika avtalsformerna med mera.

Det skulle vara intressant att veta vad Lars Eriksson har för förväntningar på den medlare som har tillsatts.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservationerna 14 och 16.

Bostadspolitiken är en frihetsfråga - friheten att få flytta hemifrån, friheten att få flytta till jobbet eller programmet på universitetet man äntligen kommit in på, friheten att få flytta ifrån ett dåligt äktenskap.

De borgerliga partierna lämnade efter sig en bostadspolitik i totalt haveri. Trots en enorm befolkningsutveckling tog borgarna bort det tidigare investeringsstödet. Byggandet störtdök. Hyresrättsprojekt som redan var igångsatta ställdes in när investeringsstödet inte längre fanns. Moderaterna i Stockholm slumpade bort stora delar av allmännyttan, och enorma ombildningar tog fart. Attefallshusen som skulle rädda oss ur bostadsbristen var ett totalt fiasko. Personalen på plankontoren blev belastad med mer och mer administration när den dåvarande alliansregeringen skulle ändra i regelverken.

Jag sitter inte i regeringen, men jag ser att man ska ha respekt för att det knappast var ett dukat bord den kom till.

Stora reformer krävs för att komma till rätta med detta. Vi kan konstatera att det inte innebär mer av samma medicin, utan nya idéer måste lyftas fram. Det är ju som Albert Einstein sa: Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat.

Det bekymrar mig därför att vi återigen har fått höra de gamla tongångarna från de borgerliga partierna i bostadsdebatten.

I dag har vi fått höra från Moderaterna att det har blivit alldeles för billigt att hyra i andra hand. Det måste bli dyrare. De tycker att det är bra att en olagligt hög andrahandshyra inte kan krävas tillbaka av hyresgästen i efterhand. De vill inte skydda hyresgästen från att bli utsparkad från sin lägenhet om hon påpekar att hyran är högre än vad den får vara enligt lag. Moderaterna tycker att skyddet är för starkt. De utan kontakter, pengar och bra könummer ska betala ännu högre hyra till sina ofta betydligt rikare hyresvärdar. En etta i andra hand kan i dag kosta 10 000 kronor i månaden. Det tycker Moderaterna är för lite. Det ska kosta 12 000, 15 000 - kanske helst ännu mer.

Vi har även fått höra att Centerpartiet tycker att hyresvärdarna ska få sätta hyran helt själva. Det skulle innebära enorma hyreshöjningar. Det vore inte bara en katastrof för svensk ekonomi; det skulle innebära att 3 miljoner hyresgäster blir mycket fattigare. Det skulle slå hårt mot barnens uppväxtmiljö och mot människors frihet att välja i livet.

I min hemkommun Botkyrka skulle hyreshöjningarna säkert kunna bli uppåt 100 procent. Jag vill gärna att centerpartisterna går ut härifrån, tar den röda linjen till Fittja och berättar för de unga mödrarna och fäderna där att Centerpartiet nu har bestämt att deras hyra ska fördubblas.

I Fittja tjänar man i genomsnitt 15 000 kronor i månaden, så påminn dem gärna om att Centerpartiet dessutom vill sänka deras löner. Ni får väl flytta in några familjer till i den här trean om ni ska klara det, får Annie Lööf förklara.

Jag hoppas att Annie inte glömmer att tipsa familjen om att det inte längre är någon idé att kontakta hyresvärden när kylen gått sönder eller elementet inte fungerar. En fastighetsägare som sätter hyran helt själv behöver inte lyssna på någon hyresgäst med klagomål på lägenheten, för den kan när som helst bli utbytt mot en annan hyresgäst i den långa kön.

Jag följer gärna med Ola Johansson ut efter dagens debatt.

Vi har i dagens debatt fått veta att de borgerliga partierna är överens om att det är ett problem att det inte byggs med tillräckligt låg standard, och då särskilt för den grupp som inte får pengarna att räcka till.

I Dagens Nyheter har vi även fått läsa att Anna Kinberg Batra tycker att vi ska börja dela kök och toalett med varandra även om vi inte längre är studenter. Många har undrat om tiomannautedass är nästa moderata bostadsutspel.

En marknadshyra för en etta, det är ungefär vad Liberalerna tycker att folk ska tjäna på ett heltidsjobb. Då vill jag upplysa om att en femtedel av Kommunals medlemmar har svårt att planera sitt boende eftersom de inte har fast inkomst. Åtta av tio pensionerade kvinnor har en pension som är på fattigdomsgränsen.

Jag är själv medlem i Handelsanställdas förbund, som organiserar butiksbiträden. Den absoluta majoriteten av dem som jobbar inom detaljhandeln jobbar deltid. I Liberalernas Sverige blir inkomsterna för de här kvinnorna mellan 6 000 och 7 000 i månaden. Hur ska pengarna räcka till den höga marknadshyran, mat, busskort och barnens fritidsaktiviteter?

Hur ska det bli när någon av mina vänner som sköter frysdisken på Ica vill lämna sin man? De kommer aldrig att kunna lämna sina män med den ekonomi och de hyror som Liberalerna har slagit fast för dem. Men för Liberalerna har det ingen betydelse. Mina vänner som sitter i kassan ska inte längre kunna försörja sig själva, ha makten över sina egna liv eller välja att gå ifrån den man som behandlar dem illa eller som de har slutat älska. Liberalerna vill ta ifrån oss kvinnor makten att bestämma över våra egna liv. Det är en liberalism jag gärna lever utan.

Allt detta samtidigt som hyresvärdarna i Sverige i dag gör den högsta vinst de någonsin gjort.

Herr talman! Låt oss då tala om verkligheten. Många hyresrätter står inför eller genomgår nu renoveringar. Det är i grunden väldigt bra och viktigt att vi har en hög bostadsstandard för alla. Därför gör regeringen och Vänsterpartiet i budgeten en särskild satsning på upprustning av hyresrätter.

Men det är också viktigt att hyrorna inte blir för höga. Hyresgästen ska inte behöva betala för hyresvärdens åratal av dåligt underhåll eller för en renovering som inte håller måttet. I dag behöver en av fem flytta ifrån sitt hem vid en större renovering därför att hyresvärden tar ut en för stor hyreshöjning. Dessa renoveringar riskerar att kraftigt försämra människors trygghet i livet. Att få en plötslig hyreshöjning på flera tusenlappar är det få som klarar av.

Det är därför viktigt att den utredning som nu är tillsatt om ökat inflytande för hyresgästerna vid ombyggnation tittar på hur hyresgästerna kan få större makt i sådana här situationer.

Vänsterpartiet vill också stärka skyddet mot kraftiga hyreshöjningar och förtydliga besittningsskyddet och den skyddsregel som i dag finns i lagstiftningen men som inte används när det handlar om standardförbättrande åtgärder.

Det byggs fler hyresrätter i Sverige i dag än det byggs bostadsrätter. Det är bra. Det är framför allt hyresfastigheter vi behöver bygga framöver.

Fördelarna med hyresrätten är flera. Hyresgästen behöver inte ha eget kapital eller föräldrar med sparkapital. Hyresrätten möjliggör en ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Den håller nere den privata skuldsättningen. En professionell hyresvärd sköter fastighetsförvaltningen på ett förhoppningsvis bra och rationellt sätt. Hyresrätten kan förmedlas på ett sätt som motverkar segregation - till skillnad från bostadsrätten och villan, där det är tjockleken på plånboken som avgör.

För att hyresrätten ska fortsätta vara en långsiktig boendeform för en stor del av befolkningen ser vi ett behov av att stärka finansieringen av byggandet. Den finansiering vi har i dag missgynnar hyresrätten.

Vi vill se till att staten tar över delar av risken för hyresrättens finansiering genom att erbjuda topplån som ersätter större delen av det kapital som den privata eller allmännyttiga investeraren själv behöver gå in med. På så sätt kan många fler, även de ekonomiskt svagare byggarna, komma in på marknaden och bygga. Om staten inte gör detta finns det redan i dag en tydlig gräns för hur mycket vi kan bygga. För statens del handlar det om att låna till rekordlåg ränta. Ska vi få fram 80 000 hem per år är detta helt nödvändigt. Vänsterpartiets förslag skulle innebära 50 000 nya hyresrätter per år.

Bostadsbristen har flera orsaker utöver finansieringen. Vi har en hel del byggbar mark i våra kommuner som inte bebyggs tillräckligt fort. Bara i drygt 50 svenska kommuner finns i dag närmare 200 000 bostäder i färdiga detaljplaner. Att börja med att titta på varför så mycket mark som redan finns inte bebyggs menar jag är en viktig fråga för att komma upp i volymer i byggandet. Om kommunerna har svårigheter med att bära anläggnings- och investeringskostnader behöver vi titta på det.

Vi behöver också titta på hur kommunerna lättare ska kunna ta tillbaka mark som inte bebyggs och sätta hårdare press på byggherrar som håller tillbaka produktionen enbart för att invänta högre bostadspriser. Hamstring av mark i spekulationssyfte måste motverkas.

Vi ser att mark som tilldelas hyresrättsprojekt bebyggs snabbare, och hyresrätten är en upplåtelseform som alla människor har tillgång till. Vi vill därför belöna kommuner som planlägger mark för hyresrättsbyggande. För att kommunen också ska kunna ta sitt bostadsförsörjningsansvar och säkerställa att man löser boendefrågan för alla invånare måste kommunen kunna föreskriva en viss upplåtelseform i detaljplanen.

Herr talman! De ombildningar vi har sett från hyresrätt till bostadsrätt har kraftigt minskat möjligheterna att få en hyresrätt i dag. Sedan år 2000 har 160 000 hyresrätter runt om i landet ombildats till bostadsrätter. Det är en utveckling som skadar Sverige.

Vänsterpartiet föreslår därför att rättssäkerheten vid ombildningar ska öka och att länsstyrelsen ska få möjlighet att stoppa ombildningar som innebär försäljning till ett pris som ligger under marknadsvärdet eller om det är brist på hyresrätter på den aktuella bostadsmarknaden. Vi behöver i dag fler hyresrätter, inte färre.

Jag ska också säga några saker om fastighetsförvaltningen. Vi tycker att det är viktigt att hyresgästerna bor bra och får ett underhåll som de har rätt till. Den omfattande utförsäljningen av allmännyttan till värdar med kortsiktiga intressen, många gånger riskkapitalbolag, har gjort det allt viktigare att ge hyresgästen kraftfulla verktyg i det fall underhållet inte fungerar.

Därför är det bra att en utredning nu är tillsatt för att titta på återinförandet av förvärvslagen. Kommunen bör kunna förhandspröva om en köpare av ett hyreshus är lämplig. Vi behöver få en effektivare tvångsförvaltning av misskötta fastigheter, och det behöver bli mycket lättare för en hyresgäst att få tillbaka på hyran om hyresvärden missköter sig. Det är viktigt att hyresvärdarna i Sverige är seriösa och långsiktiga förvaltare.

Med detta vill jag tacka för mig och önska glad påsk.

Herr talman! Nu har vi hört Nooshi Dadgostar tala i nästan elva minuter. Under de elva minuterna har hon inte kommit med ett enda eget förslag från Vänsterpartiet när det gäller vad man ska göra för att få ett ökat byggande i Sverige. Det enda vi fick höra från Nooshi Dadgostar handlade om att hindra, stoppa och förbjuda.

Det är lite svårt att debattera när de frågor man skulle ställa till andra partier blir lite för fundamentala för att man ska våga ställa dem. Jag har dock roat mig med att gå igenom Vänsterpartiets bostadspolitiska motioner de senaste fem åren. Där har jag inte kunnat hitta ett enda eget förslag som handlar om att man ska få fler bostäder i Sverige. Det är ganska anmärkningsvärt.

Ibland tror jag att vi lever i parallella universum. Vi har bostadsbrist i Sverige.

Jag skulle vilja att Nooshi Dadgostar räknar upp de positiva, aktiva förslag för fler bostäder som Vänsterpartiet har lagt fram i Sveriges riksdag de gångna fem åren. Det borde vara ganska lätt, för om man hade varit som övriga partier hade man haft ganska mycket att välja mellan.

Att tala i elva minuter om bostadspolitik utan att komma med ett enda eget förslag om hur vi ska kunna få fler bostäder i Sverige är ganska anmärkningsvärt för en bostadspolitisk talesperson. Jag ska göra det lätt för Nooshi Dadgostar: Nämn fem vänsterförslag för fler bostäder i Sverige som inte innehåller orden "hindra" eller "stoppa"!

Herr talman! Tack, Mats Green, för frågan! Det är tråkigt att de borgerliga partierna, om nu Mats Green får representera alla, aldrig hör när man talar om de lösningar som finns, såvida de inte stavas försämringar för hyresgästerna eller marknadshyror. Det är ju bara då Mats Green hör vad jag säger.

Det finns en rad förslag som jag tog upp i mitt anförande. Jag ska upprepa de förslag jag hade.

Vänsterpartiet tycker att staten behöver gå in och ta en del av den finansiella risken för hyresrättsbyggandet. Hyresrättsfinansieringen är i dag missgynnande i förhållande till bostadsrätts- och villabyggande. Därför tycker vi att det vore något att lägga i händerna på de lite svagare byggare som inte har ett så stort eget kapital som krävs för att sätta igång ett projekt. Det skulle till exempel gynna en stor del av allmännyttan, vilket vore bra.

Vi ser i dag att vi har en hel del byggbar och helt byggklar mark ute i kommunerna som inte bebyggs. Vi ser att det finns ett antal stora bolag som ligger på marken för att invänta höjda bostadspriser. De så att säga hamstrar marken i stället för att bygga på den. Där vill vi att kommunerna ska kunna ta tillbaka marken och bygga på den direkt.

Vi vill också belöna de kommuner som arbetar med att ge mark till hyresrättsbyggande. Det är ju hyresrätten vi talar om i dag, Mats Green. Det stora bostadspaket som vi nu levererar och som är det största på 20 år kommer också att gynna hyresrättsbyggandet.

Vi vill också göra regelförenklingar i lagen om allmännyttan för att se till att de allmännyttiga bolagen kan få större möjligheter att bygga.

Herr talman! Detta var inget svar över huvud taget!

Nooshi Dadgostar talar om regelförenklingar. Då är det märkligt att Vänstern över huvud taget inte har lagt fram något förslag i den här församlingen om regelförenklingar.

Det som man kallar den största bostadspolitiska satsningen på 20 år innebär att man tar pengar från unga anställda och ger dem till bostadsbolag. Det är bidrag som ingen vill ha.

Nooshi Dadgostar nämnde i sitt anförande att vinsterna hos hyresvärdarna är alltför stora. Det är ganska egendomligt att Vänsterpartiet tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet just därför vill putta in ett antal miljarder ytterligare i dessa bolag. Jag skulle vilja höra Nooshi Dadgostar utveckla detta.

Återigen: Vänsterpartiet har alltså inte kommit med ett enda förslag för fler bostäder i Sverige. Det duger inte om man är bostadspolitisk talesperson. Vad har Nooshi Dadgostar för förslag om hur vi ska kunna förändra PBL? Vad har Nooshi Dadgostar för förslag vad gäller överklagandemöjligheter?

Jag skulle vilja få svar på alla de här frågorna. Jag kanske inte instämmer i Socialdemokraternas svar på allt detta, men de har ändå med lite god vilja svar på frågorna. Men Vänstern har ingenting. Man kan inte stå och bara polemisera. Ni är ett stödparti till regeringen. Alliansen sitter inte i regeringen.

Vad har Vänstern för ytterligare förslag och tankar för att man ska kunna öka byggandet i Sverige? Är bostadspaketet, där man alltså tar från unga anställda och ger till hyresvärdar, det enda som Vänstern har varit med och presterat under den här mandatperioden? Är detta allt man har rätt att förvänta sig av Vänsterpartiet?

Herr talman! Det är fascinerande att lyssna på Mats Green, som alltid ställer samma fråga. Vi har ju haft en hyresrättsdebatt i kammaren i dag. I den hade Moderaterna inte ett enda förslag för att öka byggandet av hyresrätter. De enda förslag som Mats Green yrkade bifall till gällde att minska antalet hyresrätter. Det är det som är de borgerliga partiernas förslag.

Man blir fundersam om det är detta som är er input i den här hyresrättsdebatten.

Om Mats Green hade gjort sig besväret att kanske läsa det betänkande som vi behandlar här i dag hade han sett att våra förslag om regelförenklingar för allmännyttan finns med bland det vi ska votera om efter dagens debatt. Vi vill göra regelförenklingar för att allmännyttan ska kunna bli en starkare motor för att bygga ute i kommunerna.

Jag har också nämnt statliga lån och markpolitik som gynnar byggande av hyresrätter, och jag kan nämna ännu mer om Mats Green är villig att lyssna. Vi vill se regionala riktlinjer för varje kommun, för vi ser att många av de kommuner som styrs av Mats Greens parti, till exempel i Stockholmsregionen, inte bygger tillräckligt många bostäder. Därför behöver vi lyfta upp den här frågan på regional nivå.

Mats Green undrar om investeringsstödet fungerar. Ja, senast vi hade det hade två av tre hyresrätter inte byggts utan stödet. Det märkte Mats Green, för när hans parti var i regeringsställning tog man bort investeringsstödet, och då störtdök byggandet av hyresrätter. Det är inte ett särskilt svårt resonemang. Det Mats Greens parti vill göra är att ge pengar utan att ställa krav på bolagen. När vi ger pengar ställer vi krav på att bolagen också bygger. Det är skillnaden mellan vänster och höger i svensk politik.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 4. För tids vinnande yrkar jag inte bifall till våra andra reservationer, men jag står självklart bakom dem.

Sveriges bostadsmarknad präglas av för lite bostäder och för lite marknad. Långtgående regleringar gör att det inte byggs tillräckligt, och köer och skatter gör att människor inte kan, inte vågar eller inte vill flytta mellan de fastigheter som redan finns.

Konsekvenserna av detta för varje enskild människa som drabbas är stora. Hyresmarknadens köer stänger ute dem utan socialt kapital och kontakter. Vi vet alla att varannan lägenhet som förmedlas i Stockholm är ett svartkontrakt. Bostadsrätternas priser stänger ute dem utan finansiellt kapital till en insats. Det är ofta samma individer som stängs ute från såväl hyresmarknaden som den ägda marknaden. Vänsterpartierna målar upp det som att det finns en konflikt mellan dessa, men jag tror att det handlar om en generell brist.

Dagens bostadsmarknad är sannolikt vårt främsta exempel på ett försök från politiken att reglera fram en rättvisa och jämlikhet som faktiskt har skapat social orättvisa och färre klassresor. Det är bara att åka ut till Rinkeby, Rosengård och Hjällbo.

Konsekvenserna för politiken och tillväxten är också svåra, men jag hör över huvud taget inget från vänsterpartierna i dessa frågor. Företag får svårare att växa, och konkurrenskraften i vår ekonomi försvagas. Senast i dag rapporterar medierna om att det tyska startup-företaget Cuponation som planerat att flytta till Stockholm har valt att stanna kvar i München. Det skulle bli för svårt för dem att hitta boende till sin personal i Sverige.

Att företag väljer att inte komma till Sverige och att människor inte kan flytta till jobben gör att åtminstone 15 000 människor i Sverige går arbetslösa som inte hade behövt göra det. För både den enskilda människans möjligheter och för hela Sveriges utveckling måste vi ställa detta till rätta, och det är vi politiker som har det ansvaret.

Vi vet varför vi står där vi står i dag. Alla fakta och all statistik från alla typer av institutioner finns tillgängliga på nätet. Boverket har bland annat påpekat att en ändamålsenlig planprocess behöver tas fram, att vi har EU:s tuffaste hyresreglering, att bruksvärdessystemet fungerar allt sämre på en överhettad marknad och att kostnaderna för att flytta och byta bostad sannolikt är de högsta i hela OECD.

Liberalerna ser en hel bostadsmarknad med utmaningar. Det är inte bara hyresmarknaden som har stora utmaningar. Vi måste därför ta ett helhetsgrepp.

Liberalerna välkomnar vi tillkännagivandet att ägarlägenheter till skillnad från i dag ska kunna bildas också i befintliga hyresrätter. Vi vill se att alla stadsdelar i alla delar av Sverige ska kunna ha olika typer av boendeformer, alltså hyresrätter i Askim och bostadsrätter i Angered.

Äganderätter skulle ge ökad valfrihet, inte minst i miljonprogramsområdena där det oftast saknas annat än hyresrätter att tillgå. Man ska kunna göra en boenderesa även i sitt eget område.

Men Liberalerna vill gå ännu längre; vi tycker inte att detta räcker. Det ska också vara möjligt att omvandla bostadsrätter och egnahem till äganderätter. Det är inte möjligt i dag och blir det inte heller med detta tillkännagivande. Därför har vi en reservation om det.

Vi ser också tydligt att regeringspartierna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna inte på något sätt har en politik som möter de utmaningar som vi har på den svenska bostadsmarknaden. Det är mycket snack om solidaritet och allas rätt till en bostad, men i praktiken försvarar de ett system som har lett till att 350 000 unga vuxna saknar eget boende. De försvarar ett system där 700 000 bostäder saknas och där man får köa längre för att få en hyresrätt än vad östtyskar behövde köa för att få en Trabantbil i Östtyskland.

Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna försvarar alltså detta system. Jag tycker att man har ett ansvar att våga förändra ett system som inte fungerar.

Vad leder detta till? Jo, till social segregation och utanförskap. Det är resultatet av den svenska modell som Socialdemokraterna försvarar. Jag förundras över att man är så ovillig att se verkligheten som den är.

Ingen av de åtgärder som Liberalerna lyfter fram kommer att göra samhället mer segregerat. Liberalerna tar utmaningen på allvar med kloka, nödvändiga och ibland svåra avvägningar. Vi vill, till skillnad från partierna jag nyss nämnde, se långsiktiga och genomgripande reformer för att lösa den svenska bostadskrisen.

Jag vill särskilt nämna fyra punkter.

För det första vill vi se fri hyressättning i nybyggnation. Den svenska hyresregleringen beskrivs av OECD som en av striktaste bland deras medlemsländer. Vi skiljer därmed också ut oss från våra nordiska grannländer. I Norge, Finland, Danmark och Island råder marknadshyror på delar av eller hela hyresmarknaden.

Jag kan garantera att det inte innebär den domedag som Nooshi Dadgostar målar upp. Jag kan garantera att människor inte går runt hemlösa i Oslo, Köpenhamn, Helsingfors och Reykjavik. När Vänsterpartiet ropar varg är det hyckleri. Gör studiebesök i Oslo, Köpenhamn och Helsingfors och se om människor är hemlösa där! Det är de inte. Däremot har de en bättre fungerande bostadsmarknad; det är lättare att få bostad där. Det är i praktiken hur lätt som helst att få en bostad i Oslo eller Köpenhamn.

Jag förstår inte motståndet mot detta när praktiken visar på det motsatta.

Kritiken mot den svenska hyresregleringen kommer från EU-kommissionen, OECD, IMF, Världsbanken och Finanspolitiska rådet. Alla dessa menar att dagens system inte fungerar.

Det är mot bakgrund av dessa expertuttalanden och inte Vänsterpartiets åsikter som vi föreslår fri hyressättning i nyproduktion genom att hyran inom ramen för presumtionshyressystemet också kan avtalas fritt mellan hyresvärd och hyrestagare.

Nu kommer Nooshi Dadgostar troligtvis ta replik på mig och nämna rapporten som Ramböll tagit fram på uppdrag av Hyresgästföreningen. Problemet är att det som Nooshi Dadgostar alltid jämför med inte alls är det förslag som Liberalerna har lagt fram.

Vi vill se ett presumtionshyressystem som ska gälla alla utan en bortre tidsgräns. Det ska kombineras med ett starkt besittningsskydd och en förutsägbar indexreglering under hela perioden hyresgästen väljer att bo kvar. Detta skiljer sig avsevärt från de domedagsförslag som Nooshi Dadgostar målar upp.

Dessutom visar EU:s senaste undersökning att produktionen av hyresrätter skulle öka med 6 procent med Liberalernas förslag. Vårt förslag skulle alltså ge fler hyresrätter, kan jag meddela partierna till vänster.

För det andra vill vi se reformer inom bruksvärdessystemet för ökad rörlighet. Även inom det befintliga beståndet bör hyressättningen framöver i större utsträckning avspegla konsumenternas efterfrågan och individuella val. Inom bruksvärdessystemet behöver läge och till- och frånval få större genomslag så att hyresnivåerna närmare avspeglar utbud och efterfrågan.

Det är ingen som flyttar för att de vill ha parkettgolv. Det är läget och kollektivtrafiken som är avgörande. En person som växer upp i Angered eller i Biskopsgården har inte samma trygghet, skolresultat, utemiljö, tillgång till service och tjänster som en person som bor i Majorna eller Askim. Det går knappast att försvara att hyrorna i Angered är lika höga som de i Majorna. Det går inte att försvara att hyrorna i Biskopsgården är lika höga som de i Askim. Det är helt orimligt. I framtiden måste hyrorna avspegla efterfrågan mycket bättre.

För det tredje vill vi se bättre möjlighet till andrahandsuthyrning. Det finns inget parti i Sveriges riksdag som på riktigt tror att vi kommer att lyckas bygga 700 000 lägenheter fram till 2025. Vi måste därför utnyttja det befintliga beståndet bättre. Johan Löfstrand, som är Socialdemokraternas bostadspolitiska talesperson, har själv erkänt det i ett samtal med Bostadsrätterna där jag var med.

Liberalerna vill därför se en friare hyressättning vid uthyrning av villor, bostadsrätter och ägarlägenheter. Sedan 2013 råder friare regler, och det har lett till fler utannonserade andrahandsboenden i ägda boenden.

Vi föreslår nu ett ytterligare steg med en friare hyressättning vid uthyrning av villor, bostadsrätter och ägarlägenheter genom en generösare beräkning av skälig hyra. Vi anser också att taket för skattefria hyresinkomster ska höjas så att fler vågar redovisa vitt.

För det fjärde vill vi ha en hyresstatistik i Sverige. Hyresgästernas makt som konsumenter måste stärkas. Kunskap ger makt, och kunskap om priset för att hyra en bostad är särskilt viktig eftersom boendekostnaderna utgör en stor del av ett hushålls utgifter. Det är därför av väsentlig betydelse att tillförlitlig information finns att tillgå. Vi anser därför att den offentliga hyresstatistiken ska utvecklas så att man kan ha ett transparent system.

I våra reservationer nämns mycket annat som vi skulle vilja ändra på, men jag väljer att sluta här.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Robert Hannah för anförandet.

Uppenbarligen är det inte bara Centerpartiet som har sett ljuset och kommer och berättar som sin katalog. Nu har även Liberalerna sällat sig till dem.

Jag måste säga att de besked som i dag kommer från allianspartierna - gärna marknadshyror - är intressanta. Robert Hannah och jag delar en farhåga, och det är att det sker för lite klassresor i Sverige. Det kan jag hålla med Robert Hannah om. Men jag förstår inte på vilket sätt det kommer att ske fler klassresor i Sverige när man med ena handen ska försämra villkoren på arbetsmarknaden för unga och nyanlända och med den andra driva på för friare hyressättning och marknadshyror.

Gärna marknadshyror, skrek Centerpartiet till och med ut här tidigare. Det får man väl ändå tolka som att ni har pratat om detta. Jag förstår inte på vilket sätt det blir ett Sverige som håller ihop mer och där man får fler klassresor om man drar isär och ökar skillnaderna mellan dem som har och dem som inte har i stället för att försöka bygga ett Sverige som håller ihop. Det skulle vara intressant att höra hur Robert Hannah resonerar kring detta.

Jag förstår faktiskt inte hur Liberalerna resonerar när det gäller marknadshyror. Robert Hannah står här och säger inte det är något farligt, påhejad av tankesmedjor och ledarsidor på den nyliberala sidan.

Herr talman! Tack så mycket, Lars Eriksson, för att du väljer att ställa frågor.

Liberalernas politik utgår inte från liberala tankesmedjor utan från EU, IMF, Finanspolitiska rådet, OECD och många andra som bestämt hävdar att vi behöver reformer. Vi har den striktaste hyresregleringen i hela EU. Vad är resultatet? Jo, 700 000 bostäder saknas, 350 000 unga vuxna saknar egen bostad och det tar minst åtta år att få en hyreslägenhet här i Stockholm. Vi har över ½ miljon människor i Stockholms bostadskö. Jag förstår inte vad som mer ska krävas för att ni socialdemokrater ska förstå att den modell som ni försvarar är totalt misslyckad.

Jag vill också säga att alla som påstår sig stå upp för en solidarisk flyktingpolitik som seriöst parti måste backa upp det med en vettig och verklighetsbaserad bostads, arbetsmarknads- och integrationspolitik. Ni vill inte ens ha någon integrationspolitik. Ni vågar inte ens erkänna att det behövs.

Vi har både en bostadskris och en stor migrationsutmaning i Sverige i dag. Den politik som vi redan har och som vi för i dag kommer att leda till större utanförskap. För var kommer dessa människor att hamna om vi inte öppnar upp våra system? Jo, de kommer att hamna i Gårdsten, som redan haft en 33-procentig befolkningsökning på 15 år utan att det har hänt någonting.

Man måste ha reformer som backar upp de ambitioner man har i till exempel migrationspolitiken. Jag är helt övertygad om att vi utan de reformer som Liberalerna förslår kommer att ha Paris förorter i Stockholm, Göteborg och Malmö snart. Klassresorna där kommer att avstanna direkt. Det har de redan gjort i dag. Människor väljer att flytta. Så fort man får en bättre inkomst lämnar man Biskopsgården. Varför då? Jo, för det finns ingen möjlighet att äga sin egen bostad.

Vi anser att det ska finnas alla typer av boendeformer i alla delar av städerna. Det är helt avgörande för att vi ska minska segregationen, för att det ska bli bättre och för att man ska kunna göra klassresor. Vi måste lyssna på dem som vet bäst. Jag lyssnar mer på EU-kommissionen, OECD, IMF, Världsbanken och Finanspolitiska rådet än på Hyresgästföreningen eller fastighetsägarna.

Herr talman! Tack, Robert Hannah, för svaret på frågan!

När man lyssnar på Robert Hannah kan man fundera på om Liberalerna någonsin ingick i den borgerliga regeringen under de sista åtta åren. Det låter som att ingenting har hänt någonsin i Sverige förrän nu när den nyuppväckta idén om marknadshyror ska lanseras med buller och bång.

Robert Hannah säger att så fort folk får en möjlighet att lämna Biskopsgården så gör de det. Jaha, så om man inför marknadshyror blir alla kvar. På vilket sätt, kan man fundera på, kommer marknadshyror att ge billigare hyror? Kommer folk att få det? Nej, alla kommer snarare att få högre hyror i snitt.

Jag redovisade tidigare här vad en av Stockholms största privata fastighetsförvaltare säger, nämligen att marknadsläget i stora delar av Stockholm handlar om att de skulle kunna höja med 1,7-3,7 procent. Hyresgästföreningens förhandlingar har gett hyreshöjningar på 0,6 procent. Det är klart att det gör skillnad om man har en stark och organiserad hyresgäströrelse i Sverige eller om man har marknadshyror fullt ut.

Du säger att då får vi ett Sverige som håller ihop. Då får vi skillnader som blir mindre, bara vi slipper det du beskriver som de hemska förorterna i Paris. De slipper vi om vi bara inför marknadshyror i Sverige. Då blir det ett gott liv att leva i de förorter som Robert Hannah har räknat upp här.

Man kan koppla det till den politik som Alliansen driver på arbetsmarknadsområdet. Den kan man verkligen undra över. Det gäller sämre förutsättningar, sämre löner och sämre rättigheter på arbetsmarknaden för unga och nyanlända kopplat till marknadshyror. Då blir det ett Sverige som håller ihop, beskriver Robert Hannah. Tillåt mig tveka om det och gratulera till att ni och Centern ska driva "Gärna marknadshyror" i valet som affisch.

Herr talman! Den problematik som Socialdemokraterna inte riktigt förstår är att det i dag tar i genomsnitt åtta till nio år för en nyanländ kvinna som kommit till Sverige att få jobb. I vårt förslag talar vi om en sänkt arbetsgivaravgift och en sänkt lön under fyra fem år. Det kostar egentligen ingenting om man tar med i beräkningen att er politik har lett till att i genomsnitt ingen får jobb på den tiden.

Låt oss fundera kring vilka utmaningar vi faktiskt står inför. Jag tror att det kan bli så att hyrorna i centrala Stockholm, Göteborg och Malmö höjs, men då är de kraftigt subventionerade för människor som inte behöver dessa subventioner. Människor som bor innerstäderna har redan bra löner.

Om det är något som vi liberaler tror på är det socialliberalism. Det innebär att vi ska hjälpa de människor som har utmaningar men inte subventionera människor som inte behöver det - allt från företagare till enskilda individer.

Vi har ett landsmötesbeslut om att vi ska utveckla bostadsbidragen. Vi behöver definitivt se över dem för att hjälpa de individer som behöver det, men vi vill inte föra en politik där man hjälper individer som inte behöver det eller subventionerar boenden där det inte behövs.

När det gäller den problematik som du stöter på tycker jag att Hyresgästföreningen är viktig. Jag tror att de kommer att vara viktiga framöver också. Om det är någon gång enskilda individer kommer att söka sig dit och efterfråga bra service är det med ett system där man förhandlar själv, för då kanske man kan anlita dem för att hjälpa till.

Socialdemokraterna skrämmer med vargen när det som vi i Liberalerna efterfrågar i praktiken inte är New York och London utan Oslo, Köpenhamn, Helsingfors och Reykjavik - städer med socialliberala hyresmarknadssystem där människor kan få en bostad och slipper stå i kö i åtta år, hyra i tredje hand eller köpa ett svartkontrakt.

Det vi efterfrågar är bland annat ett samhälle som håller ihop genom att man kan få en bostad. I dag är problematiken att man inte ens kan få en bostad. Var ska de nyanlända som kommer till Sverige bo? Ingen aning, för ni har inget svar på det.

Herr talman! Tack, Robert Hannah, för att du så utförligt kände dig träffad av Vänsterpartiets inlägg. Det var med all rätt.

Den hyressättningsmodell som Robert Hannah vill ha pekar mot Finland, Norge och så vidare. När man införde marknadshyror i Helsingfors höjdes hyrorna med 71 procent. Man fick en flyttkarusell utan dess like, vilket innebar att enormt stora bostadsytor stod helt tomma därför att ingen kunde efterfråga dem. I Norge har man en helt annan bostadsmodell där hyresrätter knappt finns. Jag vill att det ändå ska finnas en viss hederlighet i debatten här.

I Sverige har vi en helt annan bostadsmodell: den svenska modellen. Där har vi betydligt fler hyresrätter än vad man har i de länder som Robert Hannah pekade på. Vi har också världens högsta bostadsstandard - låt oss inte glömma det. Vi ska vara stolta över det sätt på vilket vi förhandlar om hyror.

Man ska veta att Robert Hannahs föregångare Nina Lundström var väldigt kritisk till de marknadshyror som Robert Hannah och Jan Björklund nu försöker baxa igenom. Det finns ett starkt motstånd inom Liberalerna mot ett system som innebär marknad för vissa hyresrätter och, precis som i alla andra länder som har marknadshyror, social housing för dem som inte kan efterfråga det.

Jag har en konkret fråga till dig, Robert Hannah. Det är bara en mycket enkel fråga: Hur analyserar Liberalerna det faktum att det i dag byggs fler hyresrätter än bostadsrätter?

Herr talman! Det är alltid fascinerande och kul att få diskutera med Vänsterpartiet. Vi har väldigt olika åsikter men starkt engagemang i de här frågorna.

Den problematik man möter när man diskuterar med Vänsterpartiet är att de utgår från att det svenska systemet fungerar, att allt är bra, att allt är frid och fröjd, när de försvarar den modell som vi har. Men i praktiken har jag anmält Stockholms bostadskö till Guinness rekordbok. Varför? Jo, därför att det är världens längsta bostadskö. Fungerar den svenska bostadsmarknaden? Är inte Sverige segregerat? Är inte Göteborg en av Europas mest segregerade städer? Jo, det är det. Är det lätt för en ung person att få en lägenhet i Sverige i dag?

Det vi utgår från är de absoluta experterna på det här området och vad de pekar på. Det är OECD, IMF, Världsbanken och Finanspolitiska rådet. Alla pekar på att den svenska hyresregleringen är extremt problematisk och leder till en extrem prisökning på bostadsrätter. Ska man komma hit från till exempel Indien och jobba måste man i praktiken köpa en lägenhet fast man borde hyra.

Du frågar om fler hyresrätter än bostadsrätter. Det är jättebra. Ärligt talat: Det är inte politikerna som ska bestämma boendeform. Jag tycker att hyresrätten är flexibel. Den är lätt. Den är fullservice. Den är en extremt bra boendeform. Jag har bott i den boendeformen många gånger och trivs jättebra med den. Från Liberalernas sida har vi inga som helst problem med hyresrätter, bostadsrätter eller äganderätter. Vi liberaler vill någonstans att man ska ha så många val som möjligt.

Sedan vill jag poängtera något som Nina Lundström uppmärksammar ganska ofta när vi har debatter och diskussioner. Jag tycker att Nina Lundström är en fantastisk politiker. Frågan om hyresstatistik, depositioner, bostadsrättsregister, reformer av bruksvärdessystemet.2 som också innebär många saker är sådant som hon står bakom. Hon står inte bakom Vänsterpartiets politik. Men du har kanske fått den bilden, eftersom det finns en punkt som ni delar lika.

Jag välkomnar debatt inom Liberalerna. Men den är inte särskilt stark. Det är många fler på min sida. Vi har ett enat parti i frågan.

Herr talman! Jag konstaterar att jag inte får svar på frågan. När det gäller bostadsrätten är det den enskilde som sätter priset, så att säga - det är en fri prisbildning - medan hyresrätten har förhandlade hyror. Ändå är det hyresrätt som byggs. Du svarar inte på frågan, Robert Hannah.

Då undrar man: Vad är problemet? Det finns en problematik. Det var därför vi i Sverige ändrade, från att ha haft marknadshyror, som innebar en enorm social misär. Fastighetsvärdarna tjänade mer på att höja hyran än på att bygga nytt. Bygger man nytt minskar ju möjligheten att höja hyrorna.

Det är liksom en kortslutning i logiken för de liberala - det är problemet. Jag vet inte hur många i hans eget parti som håller med Robert Hannah. Men låt det vara, för Robert Hannah är talesperson.

På bostadsrättssidan har vi motsatt problematik. Man bygger inte därför att man vill pressa upp priserna hela tiden. Ser inte Robert Hannah den problematiken? Vad ska man göra när det blir mer lönsamt att inte bygga än att bygga? Hur vill Robert Hannah till exempel komma åt de byggherrar som i dag håller på marken och inte bygger därför att de väntar in högre priser? Det är precis samma sak som kommer att hända på hyresrättssidan.

Robert Hannah säger att det inte fungerar. Ni har haft bostadspolitiken i åtta år, sålt ut en massa hyresrätter och tagit bort alla investeringsstöd. Robert Hannah lyfte fram några länder. Kom ihåg att deras statliga investeringar på bostadssidan för att bygga bostäder är betydligt högre än dem vi har i Sverige. I Sverige investerar vi från statens sida väldigt lite i bostadsbyggandet. Därför är också bostadspaketet mycket bra.

Herr talman! Jag tycker att det är mycket underhållande att se Vänsterpartiet försvara subventionerna, av den enkla anledningen att husen redan står klara. De hus som har ansökt om de här bidragen är i princip klara. De bidragen behövdes inte. Husen finns där. Åk till Malmö, Göteborg och Stockholm och titta på dem! Bidragen behövdes verkligen inte.

Subventionerna slår bara ut systemet. Vi vill ha en fri marknad med fria regler. Precis som du säger: Byggarna behöver inte de här bidragen. De har ganska bra vinst. Problematiken ligger i hur vi politiker har format regler och system.

Från Liberalernas sidas har vi i över ett års tid sagt att vi är kritiska mot det system vi har varit med att bygga upp, när vi ser att resultatet leder till 700 000 saknade bostäder, 350 000 unga vuxna som inte har ett eget hem och extrem segregation i stora delar av Sverige. Det är utmaningar som vi måste ha svar på.

Ärligt talat: Det räcker inte att som Vänsterpartiet bara försvara ett system som inte fungerar. Man måste fråga sig själv "Vad är det som är fel på systemet?" och inte bara göra systemet ännu större.

Jag förstår att Vänsterpartiet har svårt att inse att Liberalerna inte har något över huvud taget mot hyresrätter. Vi tycker att hyresrätter är jättebra. Liberalerna i Göteborg har föreslagit att vi ska bygga hyresrätter för 300 000 personer runt om i vårt miljonprogram, just för att öka utbudet av olika boendeformer där.

Hyresrätten är jättebra. Den siffra som Nooshi Dadgostar tar fram gäller antalet byggda hyresrätter, men om man också tar i beaktande att hyresrätter varje år omvandlas till bostadsrätter ser man att det var fler bostadsrätter än hyresrätter som tillkom förra året.

Vi har inga problem över huvud taget med hyresrätter. Vi ser inte att det pågår ett krig mellan hyresrätter och bostadsrätter, som ni gör. Vi anser att vi har stor kris på hela den svenska bostadsmarknaden och att vi behöver bygga 700 000 bostäder i alla olika boendeformer och särskilt mycket inom hyresrätt. Vi har inga problem med att säga att det är en stor utmaning och att vi behöver bygga de bostäderna.

Herr talman! Vi debatterar i dag frågor om hyresrätten. Vi kan se att det finns förslag från utskottet om att ge fler alternativ till hyresrätten och bostadsrätten genom att underlätta för ägande och övergång till ägarlägenheter och införa ett hyrköpssystem så att man på så vis på sikt kan ta över den lägenhet som man är hyresgäst i.

Vi anser att man i stor skala behöver se över de bostadslån som finns. Det handlar om att titta på riktade bostadslån gentemot unga och avdragsgillt bostadssparande gentemot ungdomar och att se över bankens totala lån i stället för att alltid gå på individen. Man bör också fundera över om lånetaket kanske ska anpassas efter vilket pris det är på bostaden i stället för att ha som system att alltid ha 15 procent som lånekrav.

Det finns i dag stora problem med den finansiella stabiliteten. Om det blir en annalkande bostadsbubbla eller bara om utländska banker får känslan av att en bostadsbubbla är på gång blir det dyrare lån från utländska banker till de svenska, vilket såklart ökar räntan för bostadslånen i Sverige. Det är viktiga bitar att titta på för att skapa finansiell stabilitet i Sverige.

Samtidigt vet vi att det finns ett stort problem med svarta hyreskontrakt, vilket också försvårar flyttkedjan. Vi vet att vi står inför hyreshöjningar och höga hyror framöver, på grund av renovering av miljonprogram men också på grund av nyproduktion där hyrorna alltid blir högre än i gamla lägenheter.

Vi måste ställa oss frågorna: Vem bygger vi för? Vem ska bygga? Vi behöver bygga för många grupper, bland annat de unga som bor hemma och vill få en möjlighet att flytta hemifrån, de barnfamiljer som behöver en större bostad och alla dessa nyanlända som har kommit till Sverige genom åren men framför allt under 2015. Det är personer som har låga inkomster, om de ens har någon inkomst, vilket innebär att det i första hand är hyresrätter som är aktuella för dessa grupper.

Vilka ska då vara de som bygger dessa bostäder? I slutändan vilar det ett stort ansvar på kommunerna, att de blir byggare, med efterföljande ökning av försörjningsstödet för de människor som ska bo i lägenheterna men som i dag saknar en inkomst, med den höga arbetslöshet som vi är i.

Samtidigt hör vi från regeringen hur bostadsministern talar om att vi måste skapa bostäder med rimliga hyror och att det är det som efterfrågas av en stor grupp människor som behöver en bostad.

Vi ser att vi behöver bygga 700 000 bostäder de närmaste tio åren, vilket motsvarar 70 000 om året. Därtill har vi en migrationsprognos från Migrationsverket om 70 000-140 000 asylsökande till Sverige. Man talar om att det under femårsperiod kan komma upp till 1 miljon asylsökande.

Detta leder såklart till ett stort behov av att bygga bostäder och att det behöver ske snabbt. Samtidigt kan arbetsmarknaden inte i samma utsträckning leverera personer som kan bygga dessa bostäder. Det leder i slutändan till högre bostadspriser och högre hyror.

Jag sitter i bostadskrisens Sverige och lyssnar på hur debattörer talar om att införa marknadshyror i Sverige. Alla vet vad det leder till. Det leder till högre hyror. Vad leder det mer till? Möjligtvis kan man bygga fler bostäder, men det är få människor som klarar av att betala hyror för dessa bostäder i marknadshyrornas Sverige. Sverigedemokraterna tror inte att det är lösningen framöver.

Från och med den 1 mars tvingar regeringen kommunerna att ta emot flyktingar, oavsett om de har möjlighet till det eller inte. Det leder såklart till att det blir ett skriande behov av fler bostäder. Konsekvensen kommer förmodligen att bli många dyra modulbostäder. Vem ska betala detta? I slutändan blir det kommunerna och skattebetalarna som får stå för konsekvenserna av den migrationspolitik som regeringen för och som stöds av Vänsterpartiet och Alliansen.

För att lösa detta har man påbörjat bostadspolitiska samtal. Regeringen har bjudit in Vänsterpartiet och Alliansen till dessa samtal, medan Sverigedemokraterna i vanlig traditionell ordning hålls utanför.

Men det är dessa partier som har skapat det kaos med bostadsbrist som vi har i Sverige i dag. Från att vi hade en balans 2003 har vi en kris nu 2016. Det är kanske med all rätt dessa partier som ska föra en sådan diskussion, även om Sverigedemokraterna självklart hade velat vara med i dessa samtal.

Vi önskar er lycka till att lösa problemen med den situation som ni alla har varit med att skapa i Sverige.

Herr talman! Sverigedemokraterna vill i detta läge passa på att komma med några inspel till de samtal som Sverigedemokraterna hålls utanför.

I första hand behövs det självklart en flyktingpaus innan vi över huvud taget på något sätt kan lösa bostadskrisen i Sverige.

Man behöver också se över lagen om eget boende som ger flyktingar möjlighet att bosätta sig där de vill om de ordnar eget boende. Det har lett till att vi i dag har knökfulla lägenheter i kommunerna.

Man behöver också över frågan om bostadslån, som jag nämnde tidigare. Man behöver öka konkurrensen mellan byggbolagen, som jag har nämnt flera gånger från den här talarstolen i tidigare debatter. Man behöver förbättra lånefinansieringen för byggbolag för att kunna öka konkurrensen och för att fler byggbolag ska kunna vara med och lägga anbud på byggprojekt.

Vi behöver ha en bostads- och infrastrukturberedning för att skapa en längre framförhållning för att möjliggöra att fler bostäder byggs. Det ska alltså vara en bostads- och infrastrukturberedning som berör fler än bara ett utskotts områden.

Detta är viktiga delar för att skapa framförhållning på bostadsmarknaden. Det är någonting som helt saknas i dag.

Att bygga bostäder tar i snitt sex år, och i storstäderna nio år. Det betyder att man inte kan ha en befolkning som ökar så snabbt. Det slår undan benen för all form av framförhållning på bostadsmarknaden. I stället lyfts förhastade förslag fram från alla håll och kanter för att kunna lösa den kris som man har försatt Sverige i.

Vi tror också att det behövs någon form av utredning för att möjliggöra för staten att vara med och stödja de universitets- och högskolekommuner som i dag behöver hjälp att ordna fram bostäder till våra studenter. För att arbetsmarknaden framöver inte ska förlora kompetens behöver fler utbildas på våra högskolor och universitet. Den möjligheten ska självklart finnas för andra människor än de som redan har en bostad i storstadsregionerna där högskolor och universitet finns i dag. Det är oerhört viktigt att hela Sverige kan leva och att hela Sverige kan få utbildade och kompetenta människor. Och det ska finnas möjligheter för de som inte bor i storstadsregionerna att ta sig till högskole- och universitetskommunerna för att skaffa sig en utbildning.

Herr talman! Med dessa ord har vi från Sverigedemokraterna gett våra inspel, och vi hoppas att de beaktas på något sätt.

I detta anförande instämde Jonas Millard (SD).

Herr talman! Att följa Sverigedemokraterna i civilutskottet kan liknas vid att ha ett parti som är lite grann som Arne Hegerfors som sportkommentator och som aldrig behöver ta något ansvar eller tycka någonting själv på riktigt. De kan bara kommentera allmänt.

Jag skulle vilja veta vilken hyreslagstiftning som Sverigedemokraterna vill ha. Vilket strandskydd vill ni ha? Hur vill ni förändra riksintressena? Vilket naturreservatssystem vill ni se? Vilken planlagstiftning önskar ni se? Vilka överklaganderegler ska vi ha? Vilka tillfälliga undantagsregler kan ni tänka er att ha i till exempel PBL? Vilken politik för ni för att få fram mer byggklar mark?

Man kan inte bara agera Arne Hegerfors och sitta och kommentera, utan man måste faktiskt också ha egna idéer och tankar om vilken politik man vill föra. Det är mycket retorik men lite i praktiken från er sida.

Herr talman! Jag tackar Robert Hannah för dessa frågor eller hur jag ska tolka det.

Det är intressant att Robert Hannah, trots att jag har stått så pass länge i talarstolen och talat, har ett behov av att få veta vad vi egentligen vill på det bostadspolitiska området.

I första hand står vi såklart inför en situation där vi behöver skapa bostäder i den bostadskris som vi har i Sverige. Vem har då skapat denna bostadskris? Ja, inte är det Sverigedemokraterna. Det är inte vi som känner ett behov av att snabbt förändra en massa regler för att få fram nya bostäder.

Jag tycker att man, innan man började tala om alla dessa förändringar, kanske skulle ha haft en framförhållning på bostadsmarknaden. Det har man inte haft.

Under 2015 har Sverige tagit emot över 160 000 asylsökande, samtidigt som det inte finns bostäder. Hur tänkte Liberalerna då i denna fråga? Hur tänkte ni när ni öppnade upp för denna möjlighet i Sverige med en hög arbetslöshet och utan bostäder för människor att bo i, i stället för att göra som Sverigedemokraterna har förespråkat så länge? Det handlar om att i första hand hjälpa till i närområdena för att skapa drägliga förhållanden där, i stället för att ta människor till Sverige som får bo i tältläger i den svenska kylan med dåliga förutsättningar där man inte har möjlighet att på ett bra sätt komma in samhället och få ett jobb eller en bostad. Hur tänkte ni där när ni skapade det kaos som vi har i Sverige i dag?

Herr talman! Roger Hedlund bekräftar här bara min tes. Det är lite som när man ska välja en ny påve när ni ska bestämma vilken bostadspolitik ni ska ha. Det kommer en proposition från regeringen. Ni går in i någon kammare, sedan kommer ni ut. Det kommer ut rök, och då har ni bestämt vad ni tycker.

Ni har ingen bostadspolitik. Fortfarande är frågan: Hur tänker ni lösa bostadskrisen? Varför sitter ni ens i Sveriges riksdag om ni inte har några åsikter över huvud taget i bostadspolitiken? Varför sitter ni i Sveriges riksdag och inte säger någonting? Det blir lite som pingpong och ett lotteri när det gäller vad ni ska tycka i utskottet.

Jag tror att alla skulle gynnas av att veta vad Sverigedemokraterna faktiskt har för politik och hur ni vill lösa bostadskrisen. Det är inte ett ansvar som man har bara för att man har suttit i riksdagen tidigare. Sverigedemokraterna har suttit i riksdagen sedan 2010 och är också en del av den svenska demokratin. Då måste de också själva svara på vad de vill göra på alla politiska områden. Ni kan inte hela tiden bara säga att det ska vara ett flyktingstopp.

Jag kan informera dig om att den bostadsbrist vi har i Sverige inte beror på det antal asylsökande vi hade förra året, Roger Hedlund. Det var 350 000 unga svenskar som saknade eget boende innan detta hände i höstas. Att vi behöver 700 000 bostäder bygger på siffror utan migrationsströmmen.

Jag saknar fortfarande svar. Hur tänker ni lösa bostadsbristen? Man kan inte bara backa undan och säga att man inte har något ansvar eftersom man inte har suttit i riksdag eller regering tidigare. Ni har också ett ansvar för att föra fram en vettig och bra politik - eller i vart fall ha åsikter som inte är vettiga eller bra. Vi vet ingenting om vad ni vill när det gäller strandskydd, riksintressen, naturreservat eller planlagstiftningen. Hur ska ni få fram mer byggbar mark? Vad tycker ni om överklagandereglerna?

Vad vill ni göra? Vad tycker ni ens? Ni sitter i riksdagen av en anledning, hoppas jag, och ni vill väl någonting - eller?

Herr talman! Visst är det intressant att Robert Hannah står här och avkräver Sverigedemokraterna svar. Han klarar inte att svara på de frågor jag ställer, men han vill självklart ha svar på sina frågor. Det är väl en ganska klassisk retorik från en politiker som inte vill ta ansvar för den situation han har försatt Sverige i.

Vad har Alliansen och Liberalerna för förslag på området? Ja, man talar alltid och hela tiden om regelförenklingar. Vilka regelförenklingar ska skapa bostäder i den omfattning som krävs de kommande åren, det vill säga 70 000 om året? Anledningen till att omkring 50 000 bostäder i dag påbörjas varje år är snarare det ekonomiska läget och andra utvecklingar än att man har skapat bättre förhållanden för byggbolagen i Sverige.

Det viktiga här är att komma med konkreta förslag, inte att tala om regelförenklingar, marknadshyror och andra idéer man tror ska skapa lägenheter och bostäder. Vad skapar fria marknadshyror för bostäder egentligen? Det skapar bostäder för ytterst få människor. Men kommer alla andra, som kommer att drabbas av hyreshöjningar, att få en möjlighet att skaffa sig ett eget boende framöver? Jag tror inte det.

Sverigedemokraterna kom med ett par inspelsfrågor till era bostadspolitiska samtal, som ni väljer att inte bjuda in oss till. Eller det kanske var regeringen, ska jag säga, men jag kan ju tycka att man från Alliansens och Liberalernas sida borde stå upp och tycka att alla partier ska vara med i samtalen - i stället för att under ett kort replikskifte komma och avkräva Sverigedemokraterna svar på frågan vilka förändringar vi vill göra för att lösa det kaos Liberalerna och Alliansen i allra högsta grad har varit med och skapat under två mandatperioder.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 6 april.)