Gymnasieskolan

Fru talman! Vi har nu att debattera den svenska gymnasieskolan. Den senaste Pisa-undersökningen visar på en djup kunskapskris. Var fjärde högstadieelev klarar inte grundläggande läsning eller matematik. Samtidigt larmar universitetslärare om att nya studenter har svårt att ta till sig kurslitteraturen.

Det finns några ljuspunkter också, ska sägas. Undersökningar som Piaac och Timss visar att vissa delar av kunskapsnivån trots allt är stabila. Men vi kan inte ignorera det faktum att runt 20 000 elever varje år lämnar grundskolan utan behörighet till ett nationellt program på gymnasiet. Det är ett misslyckande, inte bara för dem som inte kommer in utan för hela vårt samhälle. Sverige har ambitionen att vara en innovativ kunskapsnation. Då duger det inte att så många unga lämnas efter.

Problemen i svensk skola har djupa rötter. 1990-talets reformer slog sönder ett förhållandevis välfungerande system. Socialdemokraternas kommunalisering splittrade skolan, urholkade läraryrkets status och ledde till att kommuner började spara på utbildningen. I stället för tydliga nationella regler infördes otydliga mål.

Därefter kom friskolereformen. Fri etablering och skolval skulle skapa konkurrens och mångfald. Men eftersom skolan redan var decentraliserad fick friskolorna växa fram utan tillräckliga statliga regler.

Samtidigt förändrades synen på kunskap. Fakta och tydliga krav fick ge vika för en mer postmodern syn på lärande. Lärarrollen, där läraren förklarar och instruerar, försvagades. I dag ser vi resultatet: en skola där elever får för lite struktur, för låga förväntningar och för få verktyg att lyckas.

Utmaningarna är många nu, fru talman. Digitaliseringen har förändrat klassrummen i grunden, men skärmar kan aldrig ersätta en bra lärare. Samtidigt har Sverige tagit emot många elever med annat modersmål än svenska - en utmaning som skolan inte varit rustad att hantera.

Svensk skola presterar sämre i dag än för 30 år sedan. Det finns områden där vi klarar oss hyfsat, vilket jag nämnde innan också, men i alltför många delar får vi i dag underkänt. När gymnasieskolan sviktar hotas hela Sveriges framtida kompetensförsörjning. Det handlar inte bara om elevernas möjligheter, utan det handlar om vår ekonomiska tillväxt, om jobben och om välfärden.

Utbildningen är nyckeln till ett starkt samhälle. Men det handlar inte bara om ekonomi; det handlar om bildning och frihet. Varje barn ska ha chansen att skapa sig en bättre framtid, oavsett hur många böcker som finns hemma i bokhyllan. En fungerande skola är en förutsättning för ett anständigt samhälle.

Regeringen tar nu ett helhetsgrepp om dessa utmaningar. Vi stärker yrkesprogrammen i gymnasiet för att skapa fler vägar till arbete. På så sätt kan vi fånga upp fler elever som annars riskerar att hamna utanför.

Det handlar också om livslångt lärande. Yrkeshögskolan, vuxenutbildningen och omställningsstudiestödet är centrala delar i en arbetsmarknad som förändras snabbt. Vi behöver ett flexibelt utbildningssystem som kan möta framtidens krav, men vi måste få ordning på grunderna. Det är väldigt viktigt.

Fru talman! Det finns i betänkandet några motioner som berör studie- och yrkesvägledningen i svensk skola. Jag skulle, avslutningsvis i mitt anförande vilja säga några ord om detta.

Det är väldigt, väldigt viktigt inte bara med studie- och yrkesvägledning utan även med prao. Under nästan 25 år var prao inte obligatoriskt. Sedan 2017 eller 2018 någon gång är det - tack och lov - obligatoriskt igen. Det betyder att alla ungdomar från årskurs 8 ska göra tio dagars prao för att få konkreta lärdomar och erfarenheter av hur saker och ting fungerar i arbetslivet.

Studie- och yrkesvägledningen är också väldigt viktig. Det är nämligen många i dag som gör val baserade på rykten och hörsägen eller som får felaktig information i skolors ibland ganska aggressiva marknadsföring.

Då måste vi se till att de studie- och yrkesvägledare som anställs i svenska skolor är utbildade för detta. För att bli studie- och yrkesvägledare, fru talman, krävs det tre år på universitet. Det är 180 universitetspoäng. Man läser bland annat psykologi, omvärldsanalys, samtalsmetodik och sociologi. Det är en akademisk utbildning på tre år.

Förra månaden kom det fram uppgifter om att det finns företag som marknadsför korta digitala kurser, på sex veckor, och säger att de som har gått dem blir certifierade studie- och karriärvägledare - de kallar dem inte för studie- och yrkesvägledare. Hela beskrivningen av de här korta digitala kurserna ger vid handen att man ska arbeta som studie- och yrkesvägledare på svenska skolor.

Det är falsk marknadsföring. Det är en nedvärdering och en underminering av välutbildade yrkesgrupper inom den svenska skolan. Man kan inte anställa en person som gått en digital kurs på några veckor i stället för någon som har tre års universitetsutbildning. Det säger sig självt. Det förstår alla.

Man lurar människor att gå de här utbildningarna. Och mindre nogräknade skolor riskerar att anställa dessa personer i stället för personer som har tre års universitetsutbildning. Jag tycker att det är rent respektlöst gentemot den yrkeskategori som vi talar om här, studie- och yrkesvägledarna, att på det här sättet falskt marknadsföra sig när det gäller deras yrkeskompetens.

Jag tycker att det är viktigt att vi politiker följer den här frågan ganska noga framåt. Om det här fenomenet breder ut sig i skolans värld, att man börjar marknadsföra mycket korta utbildningar och beskriva dem ungefär som att de motsvarar universitetsutbildningar, kommer självklart frågan om att skydda yrkestitlar inom skolan att komma upp framöver. Det blir en följd av detta.

Det här är något som har upprört och irriterat mig en del, fru talman, sedan jag gick igenom detta område.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

(Applåder)

Fru talman! Inledningsvis kan vi börja där ledamoten Malm avslutade. Det är självklart att vi inte ska acceptera att man fuskar när man förklarar vad saker och ting är. Där delar vi den syn som ordföranden i utskottet har.

Det finns faktiskt möjligheter. Vi socialdemokrater har lagt fram olika delar när det gäller just skolmarknadsföring och att vi behöver begränsa den. Vi hoppas att utskottsmajoriteten och regeringen tar detta vidare, så att vi just kan titta på den delen och så att det inte fuskas när det gäller marknadsföring - det gäller oavsett om det är utbildning för grund- och gymnasieelever eller om det handlar om olika yrkeskategorier.

Med det sagt tänker jag byta fokus lite. Ett tidigare debatterat betänkande handlade om arbetsmarknadspolitik och den stora arbetslöshet som vi har i landet. Samtidigt som vi har den stora arbetslösheten skriks det efter kompetens när det gäller många yrkesgrupper.

Här finns det en väldigt stor reform som kommer att sjösättas fullt ut i höst, 2025. Det gäller den stora dimensioneringen och principen i skollagen om hur vi ska dimensionera gymnasieutbildningen just för att se till att vi får utbildad arbetskraft och att individer kan gå en utbildning som gör att det är nära till jobb efter gymnasieskolan.

Vi får indikationer om att det rullas ut just nu. Det planeras för hur vi ska dimensionera det här. Men det behöver också få effekten att vissa klasser i olika program faktiskt minskar, och andra delar behöver värderas upp.

Det är lite tyst från regeringen i fråga om hur aktiv man är i att följa implementeringen. Här skulle jag vilja fråga Fredrik Malm och Liberalerna hur de ser på detta. Hur följer man det här noga för att se till att dimensioneringen verkligen får den effekt som vi vill? Det handlar alltså om att folk ska kunna veta att den utbildning som man läser är en utbildning som arbetsmarknaden behöver.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att ledamoten Niklas Sigvardsson lyfter någonting som är väldigt, väldigt viktigt. Det handlar dels om att få vår arbetsmarknad att fungera på ett bra sätt, dels om att få utbildningen att också leda till jobb.

Man ska då ha med sig ett par saker i detta, tycker jag.

Det första är att de som i dag går på gymnasiet kommer att vara ute på den svenska arbetsmarknaden långt in på 2070-talet. I många andra fall diskuterar vi, fru talman, mer i termer av livslångt lärande. Man ska kunna byta bana i livet, kunna komplettera och så vidare. Jag skulle säga att det är viktigt att man inte bygger in för mycket kortsiktiga prognoser och analyser och så att säga dimensionerar saker och ting för hårt, för det finns ett subjekt i sammanhanget som vi inte ska glömma bort. Det är eleverna, ungdomarna, som också vill göra aktiva val och välja någonting som de är intresserade av att läsa. Det är det ena.

Det andra är att man får se framöver hur detta utvecklar sig. Kommunerna ska ju samarbeta med varandra, och vi vet inte heller i hur hög grad de fristående huvudmännen kommer att inkluderas i de olika dimensioneringarna.

En väldigt grundläggande fråga eller utmaning, fru talman, handlar om att vi vill att fler ska läsa yrkesutbildningar på gymnasiet. Där har siffrorna nu gått upp lite. Det är väl uppemot 40 procent - det är kanske 37 eller 38 procent. Jag tycker att det är väldigt glädjande att yrkesutbildningarna har blivit lite mer populära än vad de var för några år sedan. Det är viktigt, och de behöver stärkas ytterligare.

Fru talman! Det är viktigt, precis som ledamoten Malm säger, att de som kommer ut på arbetsmarknaden är på arbetsmarknaden en väldigt lång tid. Det är därför det är så viktigt att både högskoleförberedande program och yrkesförberedande program på gymnasiet är så pass kvalificerade som de är i dag. Både yrkesprogram och högskoleförberedande program är i dag kvalificerade utbildningar på gymnasienivå, och de kommer att behöva vara det.

Det är också glädjande att det finns möjlighet till högskolebehörighet på nationella yrkesprogram, så att man inte stänger dörrar.

Ledamoten Malm säger att vi inte får dimensionera för hårt, för det riskerar att låsa in de unga alltför länge i framtiden. Samtidigt funderar regeringen på att korta utbildningar och kanske ha tvååriga yrkesprogram, med inbyggda återvändsgränder. Man talar då lite emot varandra.

Det är när vi har starka yrkesprogram och starka högskoleförberedande program som vi kan prata om dimensionering även på en kortare sikt, för det innebär att de program vi har ändå är långsiktiga. De ger elever möjlighet att i framtiden välja om, ställa om och göra ett annat yrkesval än vad de kanske gjorde när de var 15, 16 eller 17 år. Det är detta som är styrkan i att högskolebehörigheten finns inom yrkesprogrammen.

Det är också därför dimensioneringen är viktig. Visst är det glädjande att det stiger lite på nationell nivå och att vi snart är uppe på 40 procent. I mitt hemlän, Jönköpings län, är det ungefär 60 procent högskoleförberedande och 40 procent yrkesförberedande. Utifrån hur det regionala arbetskraftsbehovet ser ut behöver Skolverkets dimensioneringsprognos kanske inte krypa riktigt åt 50-50, men inte långt därifrån.

Dimensioneringen är viktig också som ett diskussionsunderlag för alla regioner. Det handlar om hur landet behöver kompetensförsörjas men också om hur vi behöver kompetensförsörjas på regional nivå. Det är viktigt att regeringen och Liberalerna följer detta noga så att dimensioneringen faktiskt blir som vi vill.

Jag ska lägga till att vi socialdemokrater tycker att de fristående aktörerna självklart ska vara en del i dimensioneringen.

Fru talman! Jag instämmer i mycket av det som Niklas Sigvardsson tar upp, men jag tycker att vi behöver titta på det bredare. I grund och botten handlar det om kvaliteten på utbildningarna, och då måste man titta på vad det utbildas i, på ämnesplaner och på kursplaner. Det handlar om att vi får fler behöriga lärare och så vidare.

Jag har svårt att se att man med någon sorts närmast kirurgisk precision ska kunna veta exakt hur många personer som framöver ska utbildas på bygg- och anläggningsprogrammet, på teknikprogrammet och så vidare. Vi får inte glömma det faktum att det i slutändan handlar om aktiva val som våra ungdomar gör.

Det finns ett behov av dimensionering, och det har ju riksdagen baxat igenom. Det finns också en struktur för att sjösätta detta; kommunerna ska samverka - minst tre kommuner, tror jag att det är - och så vidare. Men vi ska inte glömma bort den andra delen av det här, vilket är dels det individuella valet och dels att det handlar om människor som kommer att vara ute på arbetsmarknaden i tiotals år framöver.

Vi följer dock detta lika noga som Socialdemokraterna gör och hoppas självklart att det ska bli så bra som möjligt, så att Sveriges arbetsgivare - och då talar vi både om den offentliga sektorn och om privata arbetsgivare - helt enkelt ska kunna hitta personal. Väldigt många företag behöver personal som inte nödvändigtvis har läst på universitetet. Det är hantverkare och alla möjliga olika yrkeskategorier som behövs och vars tjänster efterfrågas.

(Applåder)

Fru talman! Inledningsvis vill jag påpeka att vi självklart står bakom alla våra reservationer i ärendet men att jag yrkar bifall endast till reservation 1.

Gymnasieskolan spelar en avgörande roll i vårt utbildningssystem. Den utgör grunden för ungas möjligheter till jobb, vidare studier och framtida livsval. För oss socialdemokrater är en stark och inkluderande gymnasieskola av yttersta vikt. Vi vill ha en skola där varje elev ges möjligheten att nå sin fulla potential, där ingen lämnas efter och där utbildningen är anpassad efter både individens och samhällets behov.

Vi behöver få åtgärder på plats som gör att alla elever kan ta sig in på gymnasieskolan och att alla elever också tar sig igenom gymnasiet. Vi har nämligen inte råd att fortsätta slå ut uppväxande generationer av ungdomar från fortsatta studier och en rak väg till arbetsmarknaden. Det är därför vi socialdemokrater har landat i att ett obligatoriskt gymnasium - en förlängd skolplikt till 18 år - vore en önskvärd väg framåt.

Tyvärr kan vi konstatera att regeringen inte väljer att satsa på en skola som ger barn och unga chansen att stärka sig här och nu samt förutsättningar för ett livslångt lärande. Tvärtom saknas viktiga initiativ för att anpassa utbildningen till framtidens utmaningar.

I det här betänkandet, som berör gymnasieskolan, finns framför allt delar som rör dimensionering av utbildningen, yrkesprogrammens utformning och innehåll, olika kursers och programs innehåll och mycket mer. Däremot tas många andra viktiga frågor när det gäller att skapa en jämlik och rättvis gymnasieskola inte upp. De tas i stället upp i andra betänkanden.

Vi kan dock inte diskutera gymnasieskolan utan att ta upp den grundläggande problematiken med vinstdrivande friskolor. I dag ser vi hur koncerner gör miljardvinster med pengar som borde gå till elevernas utbildning, inte till aktieägarnas fickor. Friskolesystemet har lett till en marknadsstyrning av skolan där ekonomiska intressen ofta sätts framför pedagogisk kvalitet och likvärdighet. Vi socialdemokrater menar därför att skattepengar måste gå till utbildning, inte till vinster. Vi vill se en reglering av friskolornas ekonomiska upplägg för att det ska gå att driva kvalitet och likvärdighet i stället för vinster.

Fru talman! Det här hänger också ihop med en av de allra viktigaste frågorna i betänkandet och i vårt samhälle, nämligen hur vi löser den arbetslöshet som biter sig fast på alltför höga nivåer samtidigt som både offentlig sektor och näringsliv skriker efter arbetskraft. Där behöver vi som samhälle bättre styra gymnasieskolan utifrån både individers och samhällets nytta och önskemål, snarare än att det är pengar som avgör var olika elever ska kunna gå och ge elevpeng. Därför är det viktigt att vi får till en dimensionering och viktigt att vi får stopp på friskolorna.

Här spelar principen om dimensionering i skollagen en viktig roll. Det är en princip som vi socialdemokrater var med och tog fram under föregående mandatperioder. Den fungerar så att Skolverket tar fram regionala underlag som får stor betydelse för hur olika huvudmän, faktiskt både offentliga och privata, ska planera utbildningsutbudet. Det behövs för att stärka oss som samhälle.

Här kan vi som exempel ta mitt hemlän Jönköping, som jag nämnde i replikskiftet nyss. Där har till exempel antalet ekonomiklasser växt lavinartat de senaste åren medan man tyvärr har pausat eller till och med stoppat kurser och program inom vård och omsorg, trots att vi ser att kommun efter kommun skriker efter arbetskraft. Det är inte bra för oss som land, och det är inte bra för individerna på gymnasiet. Här behöver vi aktivt arbeta med implementeringen så att denna förändring följs noggrant av regeringen när den nu går in i skarpt läge höstterminen startar 2025.

Ett annat av de mest allvarliga problemen vi har haft under lång tid inom gymnasieskolan är den bristande attraktiviteten i yrkesprogrammen. I dag väljer nämligen fortfarande alldeles för få ungdomar ett yrkesprogram, trots att vi ser att det finns ett skriande behov av just yrkesutbildad arbetskraft. Det här är en utveckling som måste vändas, och det är en syn på yrkesutbildningar som måste förändras.

Vi har länge drivit frågan om att stärka yrkesutbildningarna och öka attraktiveten. Det är faktiskt så att de här utbildningarna håller hög kvalitet och inte är så enkla som det ibland kan låta i debatten. Att läsa ett yrkesprogram kräver hög kompetens och mycket arbete. Det är också därför det är glädjande att alla yrkesprogram numera också automatiskt ger högskolebehörighet, så att ungdomar inte tvingas välja bort yrkesprogram därför att de är osäkra på vad de vill göra i framtiden och vill hålla alla dörrar öppna.

Vi vill också att yrkesutbildningarna ska moderniseras och anpassas efter dagens och framtidens arbetsmarknad. Det görs genom att stärka samverkan mellan branscher och förbättra kvaliteten på den arbetsplatsförlagda utbildningen. Här är en annan fråga som vi har arbetat med länge viktig, nämligen yrkespaket.

Det handlar om yrkespaket som är påbyggnadsbara för elever inom introduktionsprogrammet och som gör att man kan fortsätta sin utbildningsresa genom åren. Alla de kurser och poäng som man klarar sin under gymnasietid är positiva och viktiga även i framtiden. Oavsett om man fullt ut läser i den takt som anses normal eller inte kan man alltså fortsätta att bygga på dessa yrkespaket i framtiden, då kanske via komvux. Vi ser att de existerande yrkespaketen behöver utvecklas men att vi också måste jobba med att utveckla fler yrkespaket inom fler branscher.

Fru talman! Ett annat område som är angeläget och som lyfts i betänkandet är bristen på kunskap bland landets unga kring arbetsliv och arbetsmarknad. När vi de senaste åren tyvärr alltför ofta har kunnat läsa om människor som går till arbetet och inte kommer hem är det till syvende och sist så att vi som samhälle måste fundera över vad vi ger för generella kunskaper till de unga i samhället.

Vi ser tyvärr att regeringens ambition på det här området har sänkts de senaste åren. Gymnasieskolan har fått nedtonade skrivningar gällande arbetslivs- och arbetsmarknadskunskap trots att dessa borde ha ökat. Vi socialdemokrater anser att det är viktigt att i stället öka den generella kompetensen när det gäller både arbetslivskunskap, arbetsmarknadskunskap, säkerhetsföreskrifter och liknande.

Man behöver höja inte bara den generella nivån utan också den branschspecifika nivån genom att till exempel på yrkesprogrammen jobba mer branschnära med att ta fram arbetslivsområden och arbetsmarknadskunskap inom just det specifika yrkesprogrammet. När vi ser att landets unga är överrepresenterade inte bara i de tragiska dödsfallen utan även i sjukskrivningar av både psykisk och fysisk karaktär behöver vi som land göra mer för att öka den generella kunskapen på detta område.

Avslutningsvis: Gymnasieskolan är en avgörande del av vårt utbildningssystem. Den är en nyckel till att bygga ett starkt Sverige. Vi behöver en gymnasieskola som är anpassad efter arbetsmarknadens behov, som stärker yrkesutbildningen och som ger alla elever en bred och relevant utbildning och bildning. Vi behöver en gymnasieskola där ingen lämnas efter och där varje elev ges chansen att lyckas.

Vi socialdemokrater kommer att fortsätta arbeta för en gymnasieskola som stärker individen, som stärker samhället och som stärker framtidens arbetsmarknad. Det är faktiskt en fråga om rättvisa, om kunskap och om Sveriges framtid.

(Applåder)

Fru talman! Det är kanske inget uppseendeväckande med att Socialdemokraterna pratar om att alla elever ska ta sig in på gymnasiet och att alla ska gå igenom gymnasiet. Vi vet ju att Socialdemokraterna vill ha en obligatorisk gymnasieskola.

Vi vet dock också att väldigt många elever som lämnar årskurs 9 har extremt dåliga förutsättningar för att klara av en gymnasieutbildning, så som gymnasieutbildningarna ser ut i dag. Detta gäller dem som står extremt långt ifrån att ens komma i närheten av det som i dag är ett F. Det gäller dem som - även om vi skulle ta bort detta betyg - ändå skulle vara så långt ifrån att de inte skulle kunna tillgodogöra sig en gymnasieutbildning.

Samtidigt sa ledamoten i sin replik på förra anförandet att en tvåårig yrkesskola är en återvändsgränd. Det stärker ju i så fall synen på att man inte förstår att det finns väldigt många elever som inte klarar av att gå igenom gymnasieskolan.

Min fråga till Niklas Sigvardsson är om det är rimligt att tänka sig att man ska få in precis alla elever på gymnasieskolan. Är det viktigare än att man faktiskt förbereder sig för ett kommande arbetsliv och ser till att hitta en modell som gör att man kommer ut på arbetsmarknaden? Det är ju det som är tanken med den tvååriga yrkesskolan.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan, som egentligen handlar om hur vi ser att människor kommer vidare i livet. Den handlar om hur man från årskurs 9 tar sig vidare genom gymnasiet och upp till antingen ett yrkesliv eller till fortsatta studier.

När vi pratar med branscher, företagare och fackförbund ser vi att den kompetens som behövs på arbetsmarknaden är sådan kompetens som en gymnasieutbildning ger. Att däremot sänka kraven ser vi inte som vägen framåt.

När jag säger att en tvåårig yrkesskola, så som den ser ut nu, är en återvändsgränd handlar det om hur man konstruerar den tvååriga yrkesskolan. Man skapar till exempel kurspaket, eller kurser i detta system, som det står uttryckligen i utredningen inte får ge möjlighet till fortsatta studier i exempelvis en 50poängskurs inom det jag tror kallas samhälle och arbetslivskunskap eller liknande. Jag vet inte det exakta namnet.

Det är principen om att yrkesskolan inte ska vara påbyggbar som gör att den blir en återvändsgränd för framtiden. I mitt anförande var jag inne på att man - även om man kanske inte klarar det i den takt vi ser - kanske i stället kan läsa yrkespaket som är påbyggbara. Då ger vi människor möjligheten att gå de två, tre eller till och med fyra år som ett gymnasieprogram kan innebära redan i dag. Det blir en möjlighet att fortsätta utbilda sig. Då är inte en obligatorisk gymnasieskola med förlängd skolplikt till 18 år ett problem utan i stället en lösning för att se till att människor gör sig anställbara. Det ger också möjlighet till framtida livsval där man inte begränsar sig till att hamna i olika spår utan där man faktiskt öppnar dörrar genom utbildning och inte stänger dem.

Fru talman! Det är ingen som stänger några dörrar. Dörren som kanske inte är öppen är att skaffa sig en högskolebehörighet via en tvåårig yrkesskola. Om Niklas Sigvardsson tror att denna målgrupp kommer att kunna klara av högskolestudier tror jag att han är helt fel ute.

En annan fråga som Niklas Sigvardsson pratade om var dimensioneringen. Han sa att man fortfarande väljer yrkesprogram i låg utsträckning. Jag håller med om det, och vi är överens om att vi måste få fler att välja yrkesprogram. När man tittar runt i socialdemokratiska kommuner ser man dock att det ofta betonas att det handlar om att tillgodose elevernas förstahandsval.

Jag skulle vilja höra hur Niklas Sigvardsson ser på det. Kan vi vara överens om att det är viktigt att säga att arbetsmarknadens behov måste komma först, och inte att tillgodose elevernas förstahandsval till gymnasiet? Om vi har detta kvar kommer vi fortfarande att ha en situation där man kommer att välja exempelvis ekonomiprogrammet eller samhällsprogrammet när man egentligen hade haft större förutsättningar att klara av gymnasieskolan på ett yrkesprogram.

Jag tror att vi är överens, men jag skulle gärna vilja höra Niklas Sigvardsson säga detta.

Fru talman! Jag kanske var slarvig, för jag kommer inte ihåg den första delen av frågan. Jag kommer däremot ihåg den andra delen, som gäller just dimensionering. Det är väldigt tydligt att vi tycker att detta är positivt, och det är därför vi har lagt fram en dimensioneringsprincip i skollagen. Vi behöver tillsammans se till att vi dimensionerar utbildningarna bättre både på nationell nivå och lokal nivå - det är därför vi tar fram regionala planeringsunderlag.

När det gäller detta har vi ett jobb att göra tillsammans som samhälle. Vi behöver göra det via statlig nivå, regional nivå och kommunal nivå. Jag har ganska ofta diskussioner med både socialdemokrater och andra partiers företrädare om skolfrågor. Vi pratar om just dimensionering både utifrån förstahandsval, yrkeskategori och liknande och utifrån individens val och arbetsmarknadens val. Vi ser att vi behöver göra justeringar.

Vi behöver se att det faktiskt finns yrken där det är skriande brist. Precis som jag sa i mitt inledningsanförande är yrkesprogram i dag inga dåliga program. De är väldigt bra program att läsa.

Det blev tyvärr en negativ stämpel när man tog bort högskolebehörigheten, för det gav ett signalvärde till föräldrar och elever om att en sådan skola stänger dörrar. I stället öppnar vi nu en möjlighet genom att ha högskolebehörighet igen. Skillnaden mot hur det har varit tidigare är att man kan välja bort den, men det ger ändå signalen att det är ett lika bra program som alla andra nationella program på gymnasieskolan.

Dimensionering, och att vi planerar, kommer att vara viktigt. Det är därför vi behöver fler än en kommun som samverkar för att kunna skapa utrymme att ha klasser. Annars blir det lite som i mitt hemlän, där man pausar eller stänger en vård- och omsorgsutbildning på grund av att det finns för få sökande i en kommun med kanske 18 000-19 000 invånare.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets betänkande.

Tiden i gymnasiet är för många ungdomar väldigt viktig. Om man inte varit säker tidigare på vad man ska bli när man blir stor är det kanske då man börjar fundera på det.

Jag minns själv när jag började i gymnasiet. Då bodde jag lite utanför Göteborg, och man fick ta bussen in till stan. Man fick träffa nya klasskompisar, och man fick gå en väldigt bra utbildning. Den känns fortfarande väldigt positiv, och jag har fortfarande kontakt med många av mina gymnasiekamrater.

Även mina söner som ganska nyss har gått ut gymnasiet vittnar om att man möttes av elever som hade samma intressen när man kom till gymnasiet, och man hade en väldigt bra studietid. Flera av dem läser nu på samma lärosäte.

Efter fullgången utbildning på gymnasiet ska den unge vara redo för ett yrkesliv eller för högre studier på ett lärosäte. Detta baseras oftast på om man har gått ett yrkesprogram eller ett högskoleförberedande program. Det finns också fyra olika introduktionsprogram inom gymnasiet för de elever som inte har full behörighet till ett nationellt program.

Några av dessa innehåller också ett yrkespaket som precis nämndes, för att snabbare komma ut i arbetslivet. Det är också viktigt att de här yrkesprogrammen är anpassade och uppdaterade till arbetsmarknadens behov. Vi har också introduktionsprogram som kan ges till elever som saknar godkända betyg från grundskolan. Man kan komplettera under introduktionsprogrammet.

Fru talman! Skolverket har som uppdrag att ansvara för kompetensförsörjningen och att underlätta för elever att komma ut i yrkeslivet. Det ska ske både på nationell och lokal nivå. Detta ger också en ökad flexibilitet, och det krävs att det finns eftersom det händer så mycket i omvärlden. Här ingår också den anpassade gymnasieskolan och komvux.

Kommuner, regioner och enskilda huvudmän planerar och bestämmer antalet platser på olika utbildningar. Det ska tas hänsyn till ungdomarnas efterfrågan, men förstås även tydligt till arbetsmarknadens behov. Det är väldigt viktigt att vi samverkar - vilket har nämnts - mellan kommuner och regioner. De måste ju ha en bra kompetensförsörjning inom både välfärd och näringsliv och inom både offentlig och privat arbetsmarknad.

Det är viktigt att regionerna samarbetar, och man måste se kompetensbehov på både kort och lång sikt. Det är något det i dag vittnas om när det gäller vad som kan hända under en ganska snabb fas. Det är ett digert arbete från båda håll att se vad det är som efterfrågas på både kort och lång sikt. Det är också viktigt att man får veta vilka utbildningar som finns samt vad de kan leda till.

Det finns en lagändring om dimensionering som kommer att träda i kraft redan den 30 juni i år. Det ska bli intressant att se vilka förbättringar som kan ske genom den.

Fru talman! Alla elever är inte stöpta i samma form. Det behövs flera vägar till yrkeslivet. Det tycker Moderaterna är oerhört viktigt. Man måste kunna se olika lösningar för att komma ut i arbetslivet.

Tidigare fanns en försöksverksamhet med så kallade branschskolor, men den lades ned när man såg att den inte riktigt fungerade som man hade tänkt. För få sökte, och det blev lite andra yrkesutbildningar än man hade planerat för. Men nu använder vi erfarenheterna därifrån. Exempelvis kan man ha mer utbildning i yrkesämnen på entreprenad för att öka kompetensen, framför allt inom yrken där det är ganska snävt och utbildningarna är dyra. Vi kommer givetvis att följa utredningen under våren.

Regeringen arbetar också med att komplettera yrkesutbildningarna med lärlingsutbildningar, något som är väldigt intressant. Detta kan man se utomlands. Jag var på en verksamhetsresa i Schweiz. Där använde de det här väldigt mycket, och de har sett att det blivit en stor och positiv förbättring inom många bristyrken. Här måste vi göra en ändring så att arbetsgivare får betalning för att ha lärlingar, och lärlingar måste få en lite högre ersättning än vad de har i dag.

Fru talman! Jag var i Åre för några veckor sedan och besökte då Åre hotell- och restaurangskola. Här är inriktningen att bli kock. Det är ett viktigt yrke men med stor brist just nu. Jag fick se deras Wall of fame över alla kändiskockar som hade studerat just på restaurangskolan i Åre och som nu arbetade över hela världen. Några vill vi givetvis behålla i Sverige, men det här är verkligen ett framtidsyrke.

När jag var där hade niondeklassare från olika skolor bjudits in för att tävla i konsten matlagning. Detta gjordes förstås för att locka dem till denna utbildning men också för att de skulle se den goda stämning och sammanhållning som fanns där liksom den goda framtidsutsikten. Arbetsförmedlingen var också där just den dagen och talade om att i stort sett alla får ett arbete direkt efter sin restaurangutbildning.

Det här var ett mycket positivt exempel på hur man kan locka till sig elever genom att berätta vilka olika utbildningar som finns. Detta görs även på andra håll. Flera andra har satsat på tävlingar bara för att öka statusen och visa att det är viktigt att gå en yrkesutbildning och att man snabbt kan få jobb efteråt.

Fru talman! När det gäller fler vägar till yrkeslivet görs även satsningar på en ny form av tvåårig yrkesutbildning på gymnasiet vid sidan av de två nationella program som redan finns. Denna vänder sig till elever som inte har behörighet att komma in till gymnasiet med dagens behörighetsregler.

Regeringen och Moderaterna har tillsatt en utredning om betyg dels för att ta bort den så kallade betygsinflationen, dels för att betygen ska bli tydligare och mer transparenta. Det kommer att bli en skala från ett till tio. Som det ser ut just nu ska man ha kommit upp till en fyra för att komma in på gymnasiet. Detta kan underlätta för fler att komma in på gymnasiet. Det är viktigt att den här tvååriga yrkesutbildningen är just tvåårig.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

(forts. § 13)

Fru talman! Jag skulle vilja ställa några frågor om det som står i betänkandet om arbetslivskunskap och arbetsmarknadskunskap. Precis som jag sa inledningsvis i mitt anförande ser vi tyvärr att regeringen, trots att de tragiska dödsolyckstalen stiger och trots att unga är mer sjukskrivna av både fysiska och psykiska orsaker, skär ned ambitionerna gällande just arbetslivskunskap och arbetsmarknadskunskap.

Om vi ska få en trygg arbetsmarknad som också är rättvis behöver vi se till att det finns en hög generell kunskapsnivå bland landets alla unga. Vi behöver också branschspecifika utbildningsdelar där vi ser till att det inom de yrkesprogram vi har finns tydliga mål gällande till exempel hur man jobbar med säkerhetsföreskrifter inom utbildningarna och liknande.

Jag skulle vilja höra Moderaternas syn på detta. Oftast när jag ställer frågor blir det till ansvarig minister, som är liberal. Därför vore det intressant att höra hur Moderaterna funderar när det gäller att vi behöver öka ungas arbetslivs- och arbetsmarknadskunskaper. Håller Moderaterna med om att vi behöver göra det? På vilket sätt tycker Moderaterna att vi annars ska jobba för att stärka de generella kunskaperna om arbetsliv och arbetsmarknad?

Fru talman! Tack, ledamoten Sigvardsson, för frågorna!

Detta är självfallet mycket viktiga frågor. I alla yrkesutbildningar ingår det arbetsplatsförlagd utbildning, så man kommer att vara ute på arbetsplatser och givetvis få lära sig mycket praktiskt om arbetslivskunskap och hur man ska skydda sig. Vi kommer alltså inte att ta bort detta, utan mycket kommer att ske när man är ute på sin praktik. Vi tar inte bort det helt, utan det finns kvar.

Det här är såklart jätteviktigt. Vi vill absolut inte se några arbetsplatsolyckor, utan vi prioriterar såklart att sådana inte ska inträffa.

Fru talman! Nu då vi har slagit fast att det här är viktigt framför allt på yrkesprogrammen kan vi vända oss till alla som läser ett högskoleförberedande program, vilket vi kan konstatera är ungefär 60 procent av alla som läser på gymnasiet. Det som är tragiskt är att regeringen har valt att fatta beslut om att skrivningarna gällande just arbetsmarknadskunskap och arbetslivskunskap ska tas bort i den enda kurs som behandlar detta och som alla elever läser på gymnasiet, alltså samhällskunskap 1a1 eller 1b. Det här går inte att hymla med, utan det är så det ser ut.

Därför vore det intressant att höra varför Moderaterna tycker att det här är rätt. Den generella kompetensnivån blir ju de facto lägre. Vi ser att på yrkesprogrammen får man det fortfarande via arbetsplatsförlagd utbildning och invävt i yrkeskaraktärskurser och liknande. Men för alla de ungefär 60 procent av eleverna som inte läser yrkesprogram står det faktiskt ingenstans i dag att lärarna behöver prioritera att jobba med arbetslivskunskap eller arbetsmarknadskunskap.

Vi har tyvärr sett en trend de senaste åren att fler dör och att kunskapsnivån gällande arbetsmarknad och arbetsliv blir lägre. Jag tror att både företagare och fackförbund och liknande kan vittna om att det är så det ser ut och att ambitionen faktiskt dras ned. Det är ju det regeringen har gjort. Då måste Moderaterna tycka att det är rätt väg att gå att dra ned på ambitionen och att inte undervisa om arbetsmarknadskunskap och arbetslivskunskap på gymnasiet.

Fru talman! Tack så mycket, Niklas Sigvardsson, för frågan!

Självklart tycker Moderaterna att det är viktigt. Vi sa inte att man inte får lov att undervisa. Det handlar om att det inte måste prioriteras. Självklart tycker vi inte att det här ska försvinna från utbildningen. Vi har det ganska mycket i många former av utbildning, så det kommer att finnas kvar, men vi gör det på annat sätt.

Vi tycker fortfarande att det är viktigt att prioritera. Det är klart att vi inte vill se några arbetsplatsolyckor. Det kommer att finnas kvar på annat sätt, men nu måste inte lärarna ha det som en prioritet. Det måste inte stå exakt så i kursplanen, men givetvis får man fortfarande informera om detta. Det kommer man också att göra.

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Jag tänkte uppehålla mig en aning vid kompetensbristen på svensk arbetsmarknad. Vi diskuterar här i dag gymnasieskolan. Om vi ser på arbetsmarknaden ser inom i stort sett alla yrkeskategorier, oavsett om det är yrken med yrkesutbildning på gymnasiet eller yrken som kräver högre utbildning, ett oerhört glapp mellan det företagen efterfrågar och den kompetens som finns att välja på.

Samtidigt har vi en annan bild. År 2023 var det var femte elev som slogs ut i gymnasieskolan och inte tog gymnasieexamen.

Om man tittar på de här två delarna ser man att vi å ena sidan behöver öka kompetensen och utbildningskvaliteten och å andra sidan har väldigt många som slås ut. Lägger vi ihop de två delarna ser vi att glappet och klyftorna i samhället ökar och att vi riskerar att få skuggsamhällen där de som inte kan utbilda sig och få de här kompetenserna inte blir anställbara.

Min fråga till ledamoten utgår från Moderaternas syn på samhällsutvecklingen och gymnasieskolan. Hur ska vi hantera utslagningen i svensk gymnasieskola, och skriver ledamoten under på verklighetsbeskrivningen jag just gav?

Fru talman! Tack så mycket, Anders Ådahl, för frågorna!

Självklart är det viktigt att man klarar gymnasiet. Men en prioritering där är att man till att börja med måste ha en bra grundskoleutbildning, och det saknas tyvärr.

Vi gör nu utredningar om hur läroplanen och även lärarutbildningen ska kunna förbättras för att eleverna ska klara grundkunskaperna i grundskolan. Då har de bättre förutsättningar att också klara gymnasieskolan. Det är steg ett, kan man väl säga.

Det kan också vara så att man väljer ett yrkesprogram som man inte passar för, som kanske inte är det man borde ha valt egentligen. Då handlar det mer om att vi kan informera om vad man ska söka för program på gymnasiet. Det finns ju flera olika, som jag nämnde tidigare. Det finns ett antal högskoleförberedande och ganska många yrkesförberedande. Nu har vi också förslag på en ny väg, den tvååriga yrkesgymnasieutbildningen, så att man ska ha mer att välja på. Men då måste man också veta att det finns mer att välja på.

Jag tror att steg ett är att vi har en grundskola som faktiskt är förbättrad så att man klarar den. Vi måste också se till att man kommer till rätt gymnasieprogram.

Det är givetvis också viktigt hur gymnasiet utformas. Som jag nämnde tidigare är alla elever inte stöpta i samma form. Man kanske måste ha olika stöd för att klara gymnasiet. Det finns ganska många som jobbar med studieteknik, till exempel många elevhälsor, så att man också kan lära sig hur man studerar när man kommer till gymnasiet.

Ibland har man kanske varit ganska omhuldad när man gått i grundskolan, men många får ett uppvaknande när de kommer till gymnasiet. Där är man ju en av väldigt många. Man har också många olika lärare, vilket kan vara ett uppvaknande. Då kan man behöva stöd också i fråga om hur man studerar.

Fru talman! Min fråga på slutet var om ledamoten delar den verklighetsbeskrivning jag gav - att å ena sidan de ökande kompetensbehoven på arbetsmarknaden och å andra sidan den väldigt höga utslagningen i grundskola och gymnasieskola riskerar att öka klyftorna i samhället. Delar ledamoten den verklighetsbeskrivningen?

Sedan har vi en annan utmaning i Sverige. Vi har en demografi, alltså en fördelning över olika åldrar i befolkningen, som gör att även om alla gymnasister skulle klara utbildningen och gå vidare kommer vi ändå inte att klara att möta den kompetensbrist vi har på arbetsmarknaden. Alla branscher skriker efter folk. Vi kommer inte att kunna täcka det med våra egna gymnasister.

Jag vill fråga ledamoten hur hon ser på balansen mellan å ena sidan våra ungdomar på gymnasiet och å andra sidan arbetskraftsinvandring för att kunna möta behoven i framtiden.

Fru talman! Tack, Anders Ådahl, för en mycket smal fråga - hur vi ska klara hela arbetsmarknadens behov!

Självklart är kompetensbristen en jättestor och allvarlig fråga. Därför försöker vi också utforma det här med dimensionering. Det handlar om vad eleverna önskar läsa men framför allt om vad som behövs i samhället. Det kan vara inom näringsliv och inom sjukvård; det kan vara inom vad som helst där vi har brist. Det handlar också om att vi utformar utbildningar efter de behov som finns.

Arbetskraftsinvandring kommer vi att behöva jättemycket av; det vet vi redan nu. Vi har jättestor brist på utbildade, även inom högskoleutbildningen. Att vi kommer att behöva det i framtiden ser Moderaterna som en självklarhet. Vi kommer att behöva arbetskraftsinvandring men också utbildningar som är mer anpassade efter arbetsmarknadens behov.

Detta tycker jag finns med ganska mycket i det här betänkandet. Jag tycker att vi pratar om det i nästan allt. Det handlar om hur vi dimensionerar och hur vi samarbetar mellan kommuner och regioner och med näringsliv och välfärdsyrken, vad det är som behövs och vad vi ska utbilda inom. Vi jobbar jättemycket med de frågorna. Det är framtidsfrågor, kan man väl säga.

Tack för ordet! Jag har en fråga eller egentligen två frågor.

Den ena handlar om det faktum att även gymnasieskolan är underfinansierad och att många kommuner nu behöver flytta pengar från den ena verksamheten till den andra för att få det att gå ihop. Samtidigt vet vi att regeringen inte har gett kommunerna de pengar som behövs enligt Sveriges Kommuner och Regioner utifrån de behov som man har framfört. Ovanpå det vet vi att Moderaterna har belånat statskassan för att kunna sänka skatten för mångmiljonärer och miljardärer. Jag skulle vilja att Marie-Louise Hänel Sandström resonerar kring den frågan, gärna lite mer konkret.

Den andra frågan handlar om marknadiseringen av den svenska gymnasieskolan. Det var gymnasieskolan som först utsattes för det här experimentet i omfattande skala. Nu har vi en regering, som Marie-Louise Hänel Sandström är företrädare för, som har sagt att man kommer att göra en helrenovering av friskolesystemet i Sverige. Kan vi räkna med, kan ni lova väljarna, att det före valet 2026 kommer att finnas lagstiftning på plats som ser till att helt enkelt få bort det här marknadsexperimentet från gymnasieskolan och från svensk skola generellt?

Fru talman! Som ledamoten vet är det kommunernas ansvar att ordna utbildningar. Jag anser nog egentligen inte att regeringen ger för lite pengar till skolorna, utan det är kommunerna som prioriterar på ett annat sätt än vad vi kanske tänker när vi skickar pengarna. De har inte fått minskade anslag, utan det finns pengar till att ordna skolor. De är till både gymnasieskolor och grundskolor. De är kommunernas ansvar.

Jag visste nog att Daniel Riazat skulle ta upp frågan om sänkta skatter för miljardärer. Den frågan kommer i vartenda anförande. Men vi har även diskuterat tidigare att alla inkomsttagare behövs och att alla beskattas väldigt mycket. Daniel Riazat vet att miljardärer beskattas otroligt mycket jämfört med många andra. Skattepengar kommer in även tack vare att det finns rika människor i Sverige. Men alla belastas av skatterna, som fortfarande är för höga och som kan sänkas ytterligare.

Vad gäller det ledamoten kallar marknadiseringen av friskolorna gör vi en reform för att se över friskolorna. De ska fungera väl. Jag tycker inte att de är något experiment. Vi använder väldigt många olika friskolor. Vi använder oss också av förslagen vad gäller yrkesskolor. Det är entreprenörer som finns med. Näringslivet ordnar utbildningar. Vi pratar om lärlingsutbildningar. Det är oerhört viktigt att marknaden är med. Det är så vi klarar utbildningarna. Det är också så vi kan möta kraven på att anpassa dem till marknadens behov. Vi kommer att fortsätta jobba på olika sätt med hur vi kan utforma skolorna.

Friskolereformen tror jag är bra. Friskolorna ska fungera. Jag tycker att de kan fungera ännu bättre. Det är viktigt, och därför går vi också igenom dem. Några löften till Daniel Riazat kommer jag inte att ge om vad vi kommer att säga 2026.

Tack för ordet! Ledamoten säger att jag tar upp frågan om skatterna för miljardärer och miljonärer kontra skolan varje gång, och det stämmer. Det kommer jag att fortsätta göra så länge den här regeringen sitter vid makten och prioriterar skattesänkningar för miljonärer och miljardärer framför satsningar på skolan. Jag tror att åtminstone alla som arbetar i skolan eller har barn och bryr sig om skolan över huvud taget förstår att det inte går ihop. Man gör en avvägning som det inte alls finns behov av, nämligen att göra de rika ännu rikare, medan man svälter den svenska skolan på resurser.

Marie-Louise Hänel Sandström säger att kommunerna ansvarar för detta - inte staten. Då tror jag att man har missuppfattat sin roll som rikspolitiker. Man ska nämligen se till att kommuner får rätt förutsättningar att bedriva skolverksamhet på en bra nivå. Många kommuner styrs av Moderaterna. Även de anser att det kommer för lite resurser från staten utifrån de behov som finns.

Det märkligaste svaret av alla handlade ändå om marknadsexperimentet inom svensk skola. Vi har en skolminister som har gått ut och sagt att lagar kommer. Det finns en utredning som pågår. Gång på gång i medier har regeringspartierna talat om att de kommer att se till att göra en helrenovering av det svenska friskolesystemet. Men det jag hör av Marie-Louise Hänel Sandström här är någonting helt annat. Jag vet inte ens riktigt vad ledamoten menade i sitt föregående inlägg. Kommer man att göra den så kallade helrenoveringen så att vi får bort experimentet från svensk skola, eller kommer man att fortsätta se till att olika typer av riskkapitalbolag från Qatar eller andra länder kan äga svenska gymnasieskolor?

Jag vill påminna ledamoten om att den som har ordet ska rikta sitt anförande till talmannen.

Fru talman! Skattesänkningarna gäller ju för alla människor. Jobbskatteavdraget är till för alla som arbetar. Det är inte bara för de väldigt rika. Det är för alla som arbetar, och det tycker jag är jättebra. Vi har gjort många skattesänkningar och kan göra många fler för alla yrkesgrupper, vilket är positivt.

Vi verkar ha olika syn på vad en helrenovering är. Daniel Riazat säger att det innebär att något ska försvinna genom den. Men en helrenovering brukar inte betyda att något försvinner. Det handlar snarare om att man kanske ändrar eller förbättrar någonting. Men vi har olika syn på vad en helrenovering är. Det är helt klart.

Vi gör en översyn av friskolereformen. Vi vill att skolpengen ska hamna i skolan. Därför gör vi en översyn och ser till att det ska fungera väl. Det finns många friskolor som fungerar alldeles utmärkt. Det finns friskolor som inte fungerar, precis som det finns kommunala skolor som inte fungerar. Och det finns kommunala skolor som fungerar alldeles utmärkt. Vi gör en översyn, och det kan man kalla en helrenovering. Men systemet kommer som sagt inte att försvinna. Det är inte vad en helrenovering är.

Fru talman! Låt mig först yrka bifall till reservation 7.

Om några veckor är det dags för eleverna på gymnasiet, i alla fall några av dem, att skriva nationella prov. De har varit ett sorgebarn. Jag tror att vi kan vara överens över partilinjerna om att det har varit en lång process. I åtta år har Skolverket hållit på med att ta fram en modell för att digitalisera de nationella proven. Det har hela tiden skjutits fram, men nu skulle det i alla fall genomföras. Det gjordes tester på vissa utvalda skolor under hösten, och allting skulle vara riggat för de digitala nationella proven. Sedan kom beskedet att de digitala nationella proven ställs in.

Detta är ingenting annat än ett fiasko. Man ägnade åtta år åt planering av införande av digitala nationella prov, till en kostnad av 700 miljoner kronor. 700 miljoner av våra skattepengar har gått till detta. Man kan ändå säga att det var bra att Skolverket uppdagade problemet, så att man inte ändå genomförde nationella prov och fick problem på ett antal håll. Det skulle nog få ännu större konsekvenser och kanske grusa trovärdigheten för systemet helt och hållet. Men det är viktigt att vi kommer till rätta med detta, för snart ska vi baxa igenom en förändring av betygssystemet som helt och hållet bygger på att det finns välfungerande digitala nationella prov. Detta är viktigt.

Jag vill också skicka en tydlig signal från den här kammaren att det är viktigt att ta detta på stort allvar och se till att åtgärda problemen så snabbt som möjligt. Efter åtta år hade man förväntat sig att ha ett färdigt system på plats.

Gymnasieskolan är viktig. Den har en viktig funktion i utbildningssystemet. Den tar emot elever som kommer från årskurs 9. Då ska man ha höga förväntningar. Man ska ställa krav på de elever som kommer in. Man ska också leverera de här eleverna ut i arbetslivet och till högre utbildning. Det ställer krav på att de som lämnar gymnasieskolan har de kunskaper som krävs för att klara av högre studier eller klara sig i yrkeslivet. Gymnasieskolan är alltså central.

Fokus brukar ligga på grundskolan och i viss mån högskolan. Grundskolan får den största uppmärksamheten. Gymnasieskolan glöms ibland bort. Men den är viktig och central. Det är viktigt att gymnasieskolan håller hög profil och upprätthåller standarden på utbildningen och att man inte sänker kraven utifrån den elevgrupp man har. Om vi går den vägen kommer det i slutändan att drabba även den högre utbildningen. Det har vi inte råd med i det här landet.

I höst genomförs Gy25. Det är en reform vi är överens om i den här kammaren och som är bra. Ämnesbetyg införs i något som i alla fall liknar en ämnesutformad gymnasieskola. Vi sverigedemokrater hade velat gå steget längre och införa en helt igenom ämnesutformad gymnasieskola liknande den som fanns en gång i tiden. Vi får se om vi kan fortsätta den kampen. Jag tror att det finns många positiva effekter av att nu göra de här förändringarna. Vi ser kunskap som en progression och inte som någonting som ska snuttifieras i korta kurser som avslutas. Jag tror att man kommer att få en bättre helhetsbild.

I detta sammanhang uppstod lite problem. Skolverket började helt plötsligt ta fram nya ämnesplaner. De tog bland annat fram en ämnesplan för ämnet kön, makt och normer. Det var en helt ovetenskaplig kurs baserad på intersektionalitet och någon form av kvasivetenskap. Det blev också ett ramaskri. Vi är glada över att Skolverket sansade sig och drog tillbaka det här ämnet och lät bli att införa det. Men det ställer ändå frågan på sin spets: Någonstans måste gränserna finnas för Skolverket när det gäller att ta fram nya ämnen som inte är förankrade i denna kammare eller i Regeringskansliet. Det finns alltså skäl att se över detta så att det inte inträffar igen.

Fru talman! Tidigare under debatten har vi pratat om dimensioneringen av utbildningen. Vi har en feldimensionering, och vi borde se till att fler elever väljer yrkesprogrammen framför de teoretiska programmen. I pausen talade jag med min riksdagskollega Linus Sköld, som påminde mig om att vi sverigedemokrater reserverade oss mot lagförslaget när det gällde planering och dimensionering av gymnasieskolan när det lades fram 2022, tror jag att det var.

Det är helt riktigt, och vi gjorde det utifrån två aspekter. Det ena var att vi såg detta som ett hyperprojekt, ett nytt byråkratiskt system, där kommuner skulle komma överens om hur man skulle dimensionera. När vi samtidigt ser att kommuner bevakar sina egna intressen och bygger upp sina egna små gymnasieskolor som poppar upp, hur är då förutsättningarna för att kunna samarbeta? Vi var därför väldigt skeptiska för att inte säga negativa vid det tillfället, och det finns mycket att bevisa innan vi erkänner att vi kanske var fel ute.

En annan sak som vi också skrev i vår reservation från den tiden är att vi vill ha en modell där de fristående skolorna ingick. Det var alltså ingen annan, inte ens Socialdemokraterna, som gick på linjen att man skulle ha en modell där de fristående skolorna ingick i planeringen. Så varför vill vi det? Man kan tänka sig två fall. Antingen är det så att kommunen ger upp, och så blir resterna kvar till de fristående skolorna. Då är de inte särskilt intresserade av att vara med i en sådan modell. Det andra är att man betonar utbildningarna som det centrala och inte vem som faktiskt äger eller driver skolan.

När det gäller yrkesprogrammen ser vi att det finns behov av att matcha yrkesutbildningarna mot de behov som finns på arbetsmarknaden. Vi tycker att näringslivet ska ha större inflytande över hur man utformar yrkesprogrammen och att matchningen måste bli bättre. I dag ser vi till exempel hur antalet sökande till bygg- och anläggningsprogrammet minskar drastiskt. Samtidigt är behoven i de regionala planeringsunderlag som finns som störst just när det gäller bygg och anläggning. Om vi å andra sidan tittar på försäljning och service ser vi att det är det program som behöver minska allra mest, enligt planeringsunderlagen - men det är det program som ökar mest.

Utbudet stämmer alltså inte överens med näringslivets behov, och det måste vi komma till rätta med.

Ett sätt att göra detta är att stärka studie- och yrkesvägledningen. Den har halkat efter alldeles för mycket. Vi måste stärka den och se till att den blir bättre, och vi måste också se till att man prioriterar annorlunda när man skapar program på gymnasiet. Man kan alltså inte bara bygga ut de teoretiska programmen hela tiden, utan man måste också på ett mycket bättre sätt försöka styra eleverna mot de program där eleven har störst chans att lyckas.

Fru talman! Vi förespråkar också en tvåårig yrkesskola för dem som är obehöriga till gymnasiet. Nu har vi fått höra det kallas för en återvändsgränd och så vidare, men det här gäller alltså en elevgrupp som har det väldigt svårt och där den stora andelen ligger extremt långt från att ens få ett eller två godkända betyg i det nuvarande betygssystemet.

Det här är en målgrupp som vi måste få ut på arbetsmarknaden på något sätt. Det är de här som hoppar av, som försvinner i systemet, som vi inte ser till, som hamnar i det kommunala uppföljningssystemet eller som försvinner rakt ut i kriminalitet. Dem måste vi fånga upp. Att den här målgruppen skulle vara lämplig för den ordinarie gymnasieutformningen tror vi inte på, utan här måste vi hitta en annan modell. Därför har vi föreslagit en tvåårig yrkesskola där man helt enkelt tar bort de teoretiska studierna och fokuserar på branscher och yrkesområden som inte kräver särskilt mycket. Detta är viktigt.

Vi ser som sagt inte detta som en återvändsgränd utan som en möjlighet. Det finns heller ingenting som hindrar att man senare i livet exempelvis går en utbildning för att öka sin kompetens.

Fru talman! Kunskapsrevolutionen fortsätter starkt. Vi har ett nytt betygssystem på gång. Debatten har mycket handlat om betyget F och att man ska ta bort betyget F men inte mycket mer än så. Nu planeras ett nytt betygssystem som totalt förändrar allting. Vi får betygssteg på en skala från 1 till 10 med relativa inslag, där betyget också vägs mot ett nationellt prov. Vi får också ett kalibreringssystem som förhoppningsvis gör att betygsinflationen i stort kommer att försvinna.

Detta är bra, tycker jag. Det är bra att vi får en tydlighet. Det betygssystem som föreslås bygger också på väldigt tydliga och enkla betygskriterier, vilket är bra, för de vi har nu är svårbegripliga. Det har jag varit inne på flera gånger tidigare.

Vi tar även fram en ny läroplan för grundskolan. Det är inte så att läroplanen är livsavgörande, men vi har haft problem med för mycket flum och för lite fokus på fakta och grundläggande kunskaper i svensk skola, särskilt i de tidiga årskurserna. Vi har haft en syn på kunskap som någonting som skapas i ett socialt sammanhang - inte någon objektiv sanning eller objektiv kunskap.

Vi kommer att få tydliga beskrivningar i kursplaner av vilka kunskaper som förväntas i varje årskurs, vi kommer att få tidiga insatser när det gäller läsning och vi kommer som sagt att få enkla bedömningskriterier att förhålla oss till.

Avslutningsvis finns det nu också förslag om att stärka lärarnas situation genom att reglera undervisningstiden och se till att man får tid till förberedelser och planering inför sina lektioner men också att man får betalt för det efterarbete som görs.

(Applåder)

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag får upplysa ledamoten om att talartiden överskreds med 50 procent.)

Fru talman! Tack, Patrick Reslow, för anförandet!

Jag har flera frågor, men vi börjar med dimensioneringen. Det är ändå glädjande att höra att Sverigedemokraterna nu backar lite och ändå är för det. Så måste jag ändå tolka det.

För att tydliggöra det som sas i anförandet var vi socialdemokrater också för att alla, både de offentliga och de privata, ska vara en del av dimensioneringen. Precis som Patrick Reslow är medveten om när han sitter och förhandlar inom Tidösamarbetet är det sedan inte så att alla punkter säkert går igenom i första förhandlingsvändan, utan man behöver ta det steg för steg, och för att få någon typ av dimensionering röstade vi för detta första steg. Sedan hoppas vi att vi kan gå vidare så att vi får med hela skolan, alltså både de offentliga och de privata, i dimensioneringen.

Utredaren föreslår alltså att de korta yrkesprogrammen ska vara tre år. Enligt Patrick Reslow handlar detta om dem som är långt, långt ifrån. Men enligt utredningen ingår ju även de som bara har ett F i svenska, matte eller engelska i målgruppen. De kan ha godkänt i alla ämnen, men de missar behörigheten till de nationella programmen på grund av att de inte klarar ett av de grundläggande ämnena svenska, matte eller engelska. Då blir det helt plötsligt en mycket större grupp. Just nu är det tyvärr 15-17 procent av eleverna som inte kommer vidare på grund av den hårda Fgränsen.

Det är en av de bra sakerna med Betygsutredningen: att slopa betyget F så att vi inte längre har den typen av hårda gränser. Vi behöver se mer av en kompensatorisk bedömning där man helt enkelt ser till helheten gällande elevens kunskaper snarare än några enstaka kunskapskrav eller liknande.

Fru talman! För att börja i frågan om de korta programmen är det rätt att utredningen föreslår treåriga program. Vi ser dock gärna att det blir tvååriga program. Om vi inför ett treårigt program kommer det kanske att ta fyra fem år för den här gruppen elever. Det är lång tid. Jag tror kanske också att vi riskerar att teoretisera det för mycket, i alla fall enligt det förslag som finns. Det finns därför skäl att se över hur långt det programmet ska vara, och vi förespråkar att vi ska ha en tvåårig yrkesskola.

När det gäller betygen kommer den grupp som Niklas Sigvardsson talar om inte längre att vara ett problem. Jag utgår från att det finns en bred majoritet för det nya betygssystemet även om kanske någon justering måste göras, och då kommer de som i dag ligger väldigt nära en Fgräns inte att ingå i målgruppen, utan de kommer att kunna söka in exempelvis på ett yrkesprogram. Det är kanske detta som ligger närmast till hands. Det kan också vara så att man har ett F i svenska, eller får en trea, men i övrigt har tillräckliga betyg för att komma in. Sedan är det givetvis så att det blir den enskilde som får avgöra om någon har kompetensen att klara av exempelvis ett teoretiskt program. Vi menar att studie- och yrkesvägledningen måste stärkas och vara till hjälp.

Jag går över till dimensioneringen. Jag tror att vi har lite olika perspektiv när det gäller att ha med de fristående skolorna. Detta gör mig lite oroad. I hela debatten i övrigt är Socialdemokraterna väldigt kritiska till fristående skolor - ibland tycker jag nästan att det bedrivs en hetsjakt på fristående skolor. Vi menar att det är viktigt att man ser utbildningen som det centrala och att programmen är det centrala oavsett vem som driver skolan. Det måste vara utgångspunkten.

Fru talman! Jag skulle inte kalla det en hetsjakt på friskolor. Vi ska se till att vinster inte går till skatteparadis utan till utbildning. Det är det viktigaste - pengar som vi här i kammaren har avsatt för utbildning ska gå till utbildning.

Därför är det viktigt att alla aktörer på skolans område är med och jobbar med skolans primära mål. Det handlar om hur vi ser till att utbildningen blir så bra som möjligt, att den håller hög kvalitet och att den går till eleverna. Det är ju våra barn och unga som ska ta del av utbildningen och få del av de pengar som vi här och alla kommuner runt om i landet avsätter till utbildning.

Det är bra om vi på nationell nivå kan vara brett överens om att vi behöver göra en dimensionering på gymnasieskolans område för att se till att individens rätt och samhällets behov kan matcha på lång sikt och för att jobba med den alltför höga arbetslösheten. Vi har i dag en ungdomsarbetslöshet på nästan 30 procent. Arbetslösheten totalt var över 10 procent i januari, vilket motsvarar över 600 000 invånare.

Någonting behöver göras för att pressa ned arbetslösheten. Vi tror att dimensionering kommer att vara ett av de viktiga verktygen för att göra detta, liksom det som detta betänkande handlar om. Därför är det glädjande att Sverigedemokraterna är tydliga i denna debatt. I tidigare års debatter gällande gymnasiebetänkandet har det inte varit lika tydligt att Sverigedemokraterna har varit så positiva och sett att dimensioneringen har bra sidor.

Det jag sa om betygen i svenska, matte och engelska var min tolkning utifrån vad Patrick Reslow sa från talarstolen. Det finns ett problem med hur skolan ser ut i dag kontra alla de utredningar som finns. I dag räcker det med ett F i svenska, matte eller engelska - även om man har godkänt i alla andra ämnen är man utestängd från gymnasieskolan. Detta är det absurda med hur skolsystemet ser ut.

Fru talman! I dagens system blir man inte utesluten, utan man får gå ett individuellt program. Många av dem som saknar betyg - framför allt om det handlar om ett enda betyg - klarar av det och blir sedan behöriga till ett nationellt program. Det ledamoten sa stämmer alltså inte riktigt.

Problemet är de som inte har godkänt betyg i flera centrala ämnen. De kommer förmodligen inte att få det i det nya systemet heller, utan där måste vi ha en ny lösning.

Vi är överens om att det är viktigt att dimensionera rätt. Vi måste se till att stärka yrkesprogrammen och få in fler på yrkesprogram. Det är många som hoppar av de teoretiska programmen och inte klarar kurserna. Dessa problem kanske följer med till högskolan. Det är inte bra, för man får inte jobb bara för att man går ut ett studieförberedande program på gymnasiet. Den centrala frågan är hur man ser till att människor kommer ut i arbetslivet, oavsett om det går via universitetet eller tar någon annan väg.

Jag går vidare till vinster i utbildning. Om man går med vinst ska det mesta av pengarna gå tillbaka till utbildningen. Vi ska dock inte heller acceptera att vi har skolor som gör förluster eller att vi har kommuner som gör förluster på skolan.

Vidare ska vi inte acceptera att pengar som ska gå till skolan går till administration och byråkrati. Vi vet att mycket av de pengar som skickas ut till skolorna inte går till skolorna utan fastnar i administration i kommunerna. I går hade vi ett möte med Sveriges Lärare. I det samtal jag hade med en av deras företrädare blev det väldigt tydligt att det är precis så det funkar - de får inte del av alla pengarna i den pengapåse som delas ut. Detta system är inte heller bra, och det är inte friskolornas fel.

(Applåder)

Fru talman! Just nu går många niondeklassare runt om i Sverige omkring med en stor fråga i huvudet. Det handlar om gymnasievalet. Detta är en tid fylld av såväl förväntningar som press. Föräldrar, lärare, släktingar och kompisar undrar vad man ska välja, och framtiden känns plötsligt väldigt nära för väldigt många. Därtill kan vi lägga det osäkra ekonomiska läget, det omvärldsläge vi ser och förändringarna på arbetsmarknaden. Det är inte konstigt att detta val upplevs som viktigare än någonsin.

För många unga är gymnasievalet första steget mot vuxenlivet och arbetslivet. Därför är det oroande att nästan 20 000 elever varje år lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet. Det innebär att de står utan en tydlig väg framåt. Utan gymnasieexamen blir det svårt att få jobb och ännu svårare att bygga en trygg framtid. Därför behöver vi skapa en skola som ger alla elever chansen att lyckas.

Det finns en matchningsproblematik. Samtidigt som tusentals elever lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet skriker arbetsgivare efter yrkesutbildad personal. Inom vård, industri, bygg och transport står tjänster tomma. Företag tvingas tacka nej till uppdrag, och verksamheter minskar på grund av just kompetensbrist. Detta är ett systemfel som behöver rättas till.

Fler elever behöver helt enkelt få de kunskaper som krävs för att klara de nationella gymnasieprogrammen. Därför behöver svensk grundskola - och för delen även svensk gymnasieskola - mer ordning och reda, mer trygghet i korridorerna och mer arbetsro på lektionerna.

Regeringen satsar på ett flertal olika saker, bland annat fysiska läromedel, att se till att de digitala verktygen inte missbrukas och förbud mot mobiltelefoner i grundskolan. Detta är några exempel på insatser som kommer att lägga en stabil grund för att fler ska klara grundskolan och kunna gå vidare till gymnasiet och arbetslivet.

Fru talman! Vi behöver också fler vägar in i arbetslivet. Trots alla stödinsatser finns det en grupp som inte uppnår det som krävs för att få behörighet till de nationella gymnasieprogrammen. Även dessa elever behöver få möjlighet till utbildning och jobb.

Därför vill Kristdemokraterna och regeringen införa ett nytt, enklare gymnasiespår med fokus på yrkesförberedelser och praktiska kunskaper. Jag tror att detta behöver vara ett program som är anpassat efter de elever som i dag hamnar utanför de nationella gymnasieprogrammen. Fokus behöver vara på att ge eleverna en tydlig och förutsägbar väg in i arbetslivet genom mycket praktiska moment, mycket praktik och nära samarbete med branscher och företag.

För dem som är behöriga till ett nationellt gymnasieprogram är de nationella yrkesprogrammen en fantastisk möjlighet. Yrkesprogrammen har fördelen att de kan ge jobb direkt efter studenten. De ger goda chanser till en stabil inkomst. Det ger också självförtroende och stolthet att kunna ett yrke och få en yrkestitel.

Tyvärr är det fortfarande alltför få unga som väljer yrkesutbildningar, trots den kompetensbrist som finns inom många branscher och trots de goda möjligheterna att få jobb efter avklarad utbildning. Därför behöver mer göras för att öka attraktiviteten och anpassa utbildningarna efter arbetsmarknadens behov.

Studie- och yrkesvägledarna spelar en nyckelroll här. Det gäller att de lyckas guida ungdomarna till yrken som ger just jobb. Det är klart att det är bra om unga får följa sina drömmar, men yrkesvägledningen måste också vara realistisk. Studie- och yrkesvägledarens uppgift är ju inte främst att hjälpa eleven till sin drömutbildning, även om det såklart är bra. I första hand ska studie- och yrkesvägledaren hjälpa eleven till en utbildning som ger jobb för att på sikt trygga elevens framtid.

Vi måste också fortsättningsvis se till att de utbildningar som erbjuds styrs av efterfrågan på arbetsmarknaden i större utsträckning än av vad som råkar vara populärt just nu. Det pågående dimensioneringsuppdraget behöver fortsätta, granskas och följas noga.

Även prao och studiebesök behöver stärkas, så att fler unga får en rättvis bild av olika yrken. Många kan ha en felaktig uppfattning om hur det är att arbeta inom exempelvis industrin eller hantverksyrken. Branscherna har ett stort ansvar att lyckas visa upp sig och locka till sig framtidens arbetskraft. Prao och studiebesök ger väldigt bra möjligheter till detta.

Samtidigt som gymnasieutbildningarna utformas i samarbete med branschen behöver det också finnas möjligheter att göra dem mer attraktiva på olika sätt. Det behöver finnas möjlighet att välja bort högskolebehörighet om man inte önskar sådan och att läsa till högskolebehörighet om man vill ha den. Men oavsett vilken utbildning man väljer ska höga förväntningar vara normen inom den svenska skolan; det är bra för både eleverna och samhället i stort.

Fru talman! Ingen ung ska lämnas utan framtid. Ingen ska stå utan möjligheter när vi vet att det finns jobb att gå till och utbildningar att få. Genom att stärka yrkesutbildningarna, förbättra matchningen mellan skola och arbetsmarknad och skapa nya vägar in i arbetslivet kan vi ge fler unga chansen att lyckas. Det stärker individen, det stärker företagen och det stärker Sverige.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Vi är här för att prata om skolpolitik som rör gymnasieskolan.

Det är inte så att alla partier har egna motioner i samtliga betänkanden, eftersom motionerna delas in i lite olika kategorier. Men självklart har vi politik på detta område. Jag vill därför börja med att yrka bifall till reservation 4, som är gemensam för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Jag kommer att återkomma till innehållet i den reservationen.

Vi står även bakom reservation 6 från Miljöpartiet om estetiska ämnen. Jag yrkar inte bifall till den, för det kommer att göras av Miljöpartiet, men vi kommer att rösta för den. Även denna reservation återkommer jag till i mitt anförande.

Fru talman! Gymnasieskolan är en frivillig skolform. Samtidigt är en gymnasieexamen den absolut viktigaste nyckeln till arbetsmarknaden och till ett vuxenliv med egen försörjning och god hälsa. Därför måste skolformens uppdrag och arbetssätt tydligt utgå från målsättningen att alla ska slutföra en gymnasieutbildning eller motsvarande. Men betydligt större insatser behöver göras för att få alla unga att påbörja och slutföra en gymnasieutbildning.

Rätten till kunskap och bildning handlar om flera saker - delvis om rättvisa och rättigheter, delvis om kunskap som makt, delvis om värnandet av demokratin och ett samhälle som håller ihop. Men för att skapa detta krävs det ett antal saker. Jag ska ta upp några av dem utan någon typ av värderande rangordning.

Vårt land behöver en politisk ledning som ser värdet i ett jämlikt skolsystem.

Forskning, beprövad erfarenhet och större tillit till professionen ska lägga grunden för utformandet av skolpolitiken.

Ett jämlikt skolsystem kan inte innehålla new public management, marknadslogik, vinstjakt och nedskärningar år efter år.

Till de förutsättningar som behöver finnas för att ett jämlikt skolsystem ska kunna skapas hör ett statligt huvudansvar med ny finansieringsmodell och borttagande av kösystem.

Lärarnas arbetsvillkor måste regleras. De behöver få tid för arbetet och tid efter arbetet. Jag kommer att återkomma till denna punkt senare.

Nyckeltal behöver tas fram för elevhälsan och studie- och yrkesvägledningen.

Fru talman! Listan kan göras betydligt längre än så, men eftersom vi inte har hela dagen på oss valde jag bara några av de punkter som jag tycker är viktiga.

Den första punkten var alltså att vi behöver en regering som ser värdet i ett jämlikt skolsystem. Jag tänker inte kritisera skolministern och utbildningsministern för allt. Det finns saker som vi är överens om. Men skapandet av ett jämlikt skolsystem är som bekant inte direkt en prioritering för denna regering.

Den andra punkten handlade om forskning och tillit till professionen. Jag vet inte hur ni ser på saken, men för mig går det inte ihop att ge Almega Utbildning makten över stora delar av utbildningspolitiken och i samma andetag prata om forskning och beprövad erfarenhet.

Som tredje punkt nämnde jag marknadslogiken, new public management och nedskärningar. På den här punkten tycker jag att regeringen har varit väldigt rak. Det måste jag säga. Vad gäller nedskärningar är man helt ärlig med att man belånar statskassan för att sänka skatten för sina överklassvänner, som också råkar vara stordonatorer till vissa av partierna, och samtidigt inte ger tillräckliga resurser till Sveriges kommuner och därmed landets skolor.

Vad gäller marknadslogiken har vi fortfarande inte sett några konkreta förslag, efter att regeringen suttit två och ett halvt år vid makten och dess partier under många år varit ständiga motståndare till minsta lilla beröring, förändring eller reglering av världens mest extrema skolsystem. Ärligt talat var jag mindre orolig före den här debatten än vad jag är nu efter att ha hört Moderaterna säga att det bara handlar om en översyn av friskolesystemet; inga större förändringar verkar komma att ske.

Den fjärde punkt jag tog upp handlade om olika frågor som egentligen alla berör varandra. Vi kan konstatera att vi inte har sett förslag om vare sig statligt huvudansvar, ändrat finansieringssystem eller borttagande av segregerande skolköer.

Den femte punkt jag tog upp handlade om lärarnas arbetsvillkor. Där måste jag säga att det händer spännande saker just nu i och med utredningen som har kommit och som flera av oss har diskuterat, senast i går. Jag tycker att utredningen har landat i många bra förslag. Men nu är det upp till regeringen att dels lägga fram förslagen, dels finansiera förslagen så att de kan implementeras utan att samtidigt förstöra inom andra områden i skolan.

Till sist hade jag en punkt om nyckeltalen i elevhälsan och studie- och yrkesvägledningen. Allt fler elever mår dåligt, bland annat i gymnasieskolan. Det enda som hittills har kommit från regeringen är förslag på repressiva åtgärder. Det är sådant som har presenterats av regeringen Kristersson. Vi har under de senaste två och ett halvt åren inte fått höra om några andra förslag på hur välmåendet för landets elever ska förbättras.

Sedan har vi frågan om studie- och yrkesvägledning. I en tid då vi har en regering vars politik har lett till massarbetslöshet på 10 procent kan det kanske vara läge att göra i alla fall en minimal satsning på studie- och yrkesvägledningen. Det kan vara så att jag har läst fel, men jag tror inte att det heller på det området finns förslag från regeringen som kommer att leda till några större satsningar.

Jag vill avsluta med de två områden där det finns reservationer som Vänsterpartiet ställer sig bakom. Den ena reservationen handlar om arbetslivs- och arbetsmarknadskunskap, som tidigare funnits i det svenska skolväsendet. Det här har varit väldigt välfungerande och tjänat vårt land väl men tagits bort. När borgerligheten fått möjligheten har man gång på gång tonat ned detta till förmån för endast entreprenörskap, entreprenörskap och entreprenörskap. Det är inget fel med entreprenörskunskap. Det är bara det att 5 miljoner av landets invånare är anställda på en arbetsplats och 75 procent av företagarna är enmansföretagare. Man behöver få kunskaper om vad det innebär att vara på den svenska arbetsmarknaden. Därför förstår jag inte motståndet till att återinföra lite mer kunskaper om arbetsmarknad och arbetsliv.

Det gäller också något som togs upp tidigare. Vi har under de senaste tio åren sett utvecklingen för arbetsplatsdödsfallen. Vi talar om ungefär 470 personer som har dött på sina arbetsplatser. Man kanske hade kunnat förebygga en del av detta genom den här typen av kunskapsbildning.

Till sist vill jag ta upp frågan om estetiska ämnen på samtliga program. Det fanns ett välfungerande system som tjänade vårt skolsystem, dess elever och vårt land väl under väldigt många år. Det togs bort av anledningar som ingen av oss egentligen vet, förutom möjligtvis ett förakt för att alla ska få ta del av kultur.

Där menar jag att forskningen är väldigt tydlig. Estetiska ämnen, kultur, rätten till kultur och att få utöva den bidrar till kreativt tänkande. Kreativt tänkande bidrar till att man presterar bättre i andra ämnen.

Detta är någonting som är väldigt viktigt för Vänsterpartiet. Därför stöttar vi också den motion som Miljöpartiet har lagt fram i det här fallet.

Det handlar om att ha en högre lägstanivå för alla elever vad gäller skapandet inom kultur och estetiska ämnen. Men det handlar också om att kunna hitta de talanger som kan finnas bland elever inom icke estetiska ämnen som i dag inte får prova på det på grund av de omoderna regler som säger att alla elever inte har det inom sina program.

Därför vill Vänsterpartiet att estetiska ämnen ska vara obligatoriska i samtliga gymnasieprogram, så som det var en gång i tiden.

(Applåder)

Fru talman! Tack så mycket för anförandet, Daniel Riazat!

Ledamoten var väldigt orolig för elevernas hälsa. Det är jag, Moderaterna och regeringen också. Därför satsar vi jättemycket på att eleverna ska må bättre.

Jag tänkte egentligen fråga vad det är som Daniel Riazat inte har sett att vi gör. Vi har en hel utredning om elevhälsan och att få en förbättrad och jämställd elevhälsa så att den är lika i olika skolor.

Vi satsar på ett nytt betygssystem. Det är en stressfaktor just nu när betygssystemet inte är anpassat till den kognitiva nivå som eleverna är på.

Vi satsar på att det ska finnas läromedel som är kvalificerade och att se till att det är välfungerande läromedel.

Vi satsar också på mer tid för lärarna för att de ska hinna med för- och efterarbete.

Min fråga nu till ledamoten är: Vad är det som Vänsterpartiet vill göra mer som inte vi gör? Vi gör otroligt mycket från Moderaterna och regeringen.

Fru talman! Det här känns högtidligt, måste jag säga. Det brukar finnas någon typ av strategi sedan två och ett halvt år tillbaka att inte ta repliker på mina anföranden. Stort tack för att den trenden nu har brutits.

När det kommer till satsningar på elevhälsan är alla punkter som ledamoten tog upp saker som ännu inte har införts. Det är alltså saker som har funnits med i utredningar. Det är bra, och vi står bakom innehållet i utredningarna. Men var är propositionerna?

Jag tog i mitt anförande upp att vi än så länge inte har sett förslagen bli verklighet. Lägger regeringen fram förslag som stärker elevhälsan är det självklart att Vänsterpartiet, som alltid har lagt fram den typen av förslag - och fått motstånd från bland annat den sittande regeringen vid tidigare mandatperioder, kommer att rösta för olika typer av förslag som är bra. Men än så länge finns inga sådana förslag.

Det som det däremot finns förslag om är till exempel det som jag tog upp innan med skattesänkningar för miljardärer och mångmiljonärer. Där har ni varit väldigt snabba. Det gäller också om vi ska ta hela utvisningspolitiken och den repressiva politiken. Allt sådant går väldigt fort.

Så snart det handlar om att ta ifrån människor rättigheter och att förstöra sociala skyddsnät etcetera går det väldigt snabbt på Regeringskansliet. Men när det gäller de här punkterna tar det tid med utredningar om saker som vi redan har utrett 15 gånger tidigare, och därefter vet vi inte ens om förslagen kommer.

Vad gör Moderaterna till exempel när det kommer till frågan om diskriminering i skolan? Många stora organisationer har varit ute år efter år och sagt att till exempel rasism eller funkofobi är de största anledningarna till och grunderna till diskriminering i skolan. Var är de satsningarna, Marie-Louise Hänel Sandström?

Fru talman! Tack så mycket Daniel Riazat för svaret, om det nu var ett svar. Det är ändå roligt att Daniel Riazat tycker att det är bra att vi tar repliker. Vi tar repliker när vi tycker att det är befogat att ta repliker, och det var det i dag. Därför fick Daniel Riazat en replik.

Regeringen har tolv utredningar på skolområdet. De kanske borde ha gjorts av en tidigare regering men hade inte gjorts. Det görs för att kunna förbättra mycket i skolan. Det är mycket som behöver förbättras och göras. Det är därför vi har de här utredningarna.

Jag tror att ledamoten egentligen vet att man måste göra en utredning först innan man kan få ett lagförslag, och det är därför vi gör det. Vi påskyndar dem. Det har nästan kommit en utredning i veckan, så nu kommer det att hända väldigt mycket. Men man måste bereda innan, och det vet också ledamoten att man måste göra.

Vi gör självklart utredningar för att kunna införa förändringar och förbättringar som inte gjordes när tidigare regeringar satt vid makten men som vi gör nu. Det finns jättemycket som vi kommer att förbättra.

Vi talar om elevhälsan. Det är otroligt viktigt att vi gör det och att den finns tillgänglig. Vi har också detta med trygghet och studiero. Vi vill också få med föräldrarna och se till att hela skolan finns med.

Det handlar om att läraren är den som beslutar i klassrummet. Det har också lett till en del oro när elever säger att de inte vet vad som förväntas av dem. Därför har vi betonat att läraren bestämmer i klassrummet och att rektorn har det pedagogiska ansvaret, till exempel.

Det handlar om att få studiero. Det är också en oro att man inte har studiero i skolan, och då mår man inte bra. Vi har en otroligt viktig utredning som handlar just om trygghet och studiero. Tyvärr är det omständigheter som har visat på betydelsen av att det ska vara säkert och tryggt i skolan.

Det görs otroligt mycket från regeringens sida. Jag tycker att tolv utredningar är ganska mycket. Det kommer nästan en i veckan, och det kommer att komma ännu fler. Ledamoten har mycket att se fram emot.

Ledamoten är redan nu väldigt kritisk till de utredningar vi gör, låter det som. Jag tycker att ledamoten ska ha lite förhoppningar. Det kommer mycket positivt. Det är förändringar som behövs i frågor som är eftersatta av tidigare regeringar.

Fru talman! Jag tycker att det är jättebra att regeringen tar åt sig äran för utredningar som i många fall har inletts av den föregående regeringen. Det är ett väldigt bra betyg för den förra regeringen, som jag inte har ingått i men som jag ändå har stått närmare än den nuvarande regeringen.

Vad som behövs är att man gör sig av med ett marknadsskolesystem som leder till enorma olikheter när det till exempel kommer till tillgången till elevhälsa. Har det gjorts av den här regeringen? Svaret är nej.

Det som behövs är att man inför nyckeltal så att det inte går tiotusen elever på en skolsjuksköterska när det egentligen inte borde vara på det sättet. Man har bara en tillgänglig elevhälsa en dag varannan vecka klockan två till fyra. Så ser det ut på många skolor i dag. Har detta förändrats av den nuvarande regeringen? Svaret är återigen nej.

Det man behöver arbeta med är värdegrundsfrågor och att vara förebild som regering och inte skapa hets och hat gentemot en stor del av människorna i det här landet bara för att de ser ut som till exempel jag.

Olika typer av repressiv, utmålande och avhumaniserande lagstiftning ger en väldigt bitter eftersmak. Det leder till att skapa ett vi-och-dom-samhälle.

Det är klart att barn i skolan också påverkas när vi har ett parti som har grundats i nazismen och som är med och påverkar regeringens politik. Varför skulle de inte påverkas av det?

Jag menar att de sakerna hänger ihop helt enkelt. Hur har regeringen arbetat med de frågorna? Har man gjort det genom att tillsätta någon typ av kommission som ska arbeta mot diskriminering i skolan? Jag känner i så fall inte till det.

Många av de utredningar som bland annat den förra regeringen tillsatte är bra. Men vad det handlar om här är att regeringen måste lägga fram förslagen. Än så länge har det inte skett. Jag välkomnar när det sker. Men då måste man prioritera detta före skattesänkningarna för miljardärer.

Fru talman! Jag undrar hur det är att vara 16-17 år i dag och gå i gymnasieskolan. Vi har ett arbetsliv som förändras i grunden. Det går allt snabbare. Digitalisering pågår, och yrken förändras. Kanske bär man en oro inför framtiden. Lägg därtill den geopolitiska situationen, där vi har tre maktsfärer som bara bryr sig om sig själva: Kina, Ryssland och nu också USA.

Hur ska man som gymnasist ta sig an framtiden? Vilken oro bär man? Jag tycker att vi ledamöter i riksdagen bär ett stort ansvar för situationen. Vi ska visa ledarskap och skänka trygghet till våra gymnasister. Jag ville börja med att säga detta, fru talman.

Gymnasieskolan står i dag inför flera utmaningar, inte minst i ljuset av att vara en brygga mellan den obligatoriska grundskolan och ett dynamiskt arbetsliv eller fortsatta studier. Vi i Centerpartiet ser att en nära samverkan mellan skola, näringsliv och samhälle är avgörande för att möta gymnasieskolans utmaningar.

Sverige har ett djupt sår på arbetsmarknaden, och det såret heter kompetensbrist. Det handlar om yrken som kräver både kort och lång utbildning, såväl yrkesutbildning som akademisk utbildning. Låt oss inte bygga in konflikter mellan dessa varianter utan erkänna att båda är nödvändiga för både individuella vägval och Sveriges ekonomi!

Det som förenar yrken som kräver både kort och lång utbildning är att kraven på kompetens ökar. Industrijobb i dag är till exempel helt annorlunda mot hur industrijobb såg ut i går. Gymnasieskolan behöver förstå och adressera denna bild av svensk arbetsmarknad som den ser ut nu och kommer att se ut framåt.

Fru talman! Centerpartiet har naturligtvis en heltäckande politik för gymnasieområdet. Men låt mig här i dag uppehålla mig vid yrkesdelen av gymnasieskolan.

Ett bekymmer vi har är att yrkesprogrammen inte har samma status som de teoretiska programmen. Detta leder till att många elever i onödan väljer bort dessa utbildningar trots att det finns ett stort behov av yrkesutbildad arbetskraft på arbetsmarknaden.

Centerpartiet vill höja statusen på yrkesprogrammen genom att säkerställa att utbildningarna är relevanta och av hög kvalitet och att de leder till jobb. Till exempel bör företag involveras och vara en drivande kraft i utformningen av många utbildningar. Se på yrkeshögskolans modell! Varför inte utveckla en snarlik modell för yrkesprogram på gymnasienivå? Vi har förslag på just detta, vilket jag kommer att återkomma till.

Fru talman! Fler ungdomar behöver få möjlighet att gå en yrkesutbildning i gymnasieskolan. Det måste gå att få en yrkesutbildning som leder till jobb oavsett var man bor. Efterfrågan på yrkesutbildad arbetskraft ökar i hela landet. Samtidigt gapar många klassrum där yrkesutbildning bedrivs tomma.

Yrkesutbildningen leder ofta till stabila jobb med goda karriärmöjligheter och därtill bra ingångslöner, och de är även viktiga för tillväxten. Det gäller inte minst för de små och medelstora företagen, som i dag ofta saknar kompetent arbetskraft.

Vi ser i dag branscher som skriker efter kompetent arbetskraft. Vi har till exempel energibranschen, bara för att nämna en i mängden. Bara inom de närmaste åren förväntar sig energibranschen att så många som 8 000 tekniker och ingenjörer behöver rekryteras - ett enormt behov bara i en enda bransch.

Fru talman! För att stärka yrkesutbildningarna och kopplingen mellan dessa och arbetsmarknaden bör de så kallade branschskolorna, som utformas i nära samarbete med branschen och där olika yrkesutbildningar samlas under samma tak, återinföras. På så sätt kan elever erbjudas specialistutbildningar som det inte finns möjlighet att organisera lokalt. Fack och arbetsgivare är tydliga med att branschskolorna efterfrågas. De bör därför återinföras, särskilt inom sektorer där kompetensbristen är som allra störst.

Fru talman! Med viss inspiration från hur yrkeshögskolan fungerar anser Centerpartiet att vi bör utreda att införa nationella och regionala branschråd som har avgörande inflytande över den gymnasiala yrkesutbildningens utbud och utformning.

De nationella programråden bör göras om till nationella branschråd, som fungerar som särskilda beslutsorgan inom Skolverket. Rådens ledamöter ska vara arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter från relevanta organisationer. Branschråden bör ha avgörande inflytande över yrkesutbildningarna och fatta beslut i frågor som rör yrkesprogrammens innehåll, programstruktur, examensmål och yrkesutgångar. De bör också kunna besluta om yrkespaket, dimensionering och urvalskriterier för regionalt yrkesvux samt involveras i de nationella och regionala planeringsunderlagen för gymnasial utbildning.

Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 3.

Fru talman! För att fler elever ska göra informerade val och för att möta arbetsmarknadens behov är det viktigt att stärka studie- och yrkesvägledningen. Det har flera här varit inne på. Centerpartiet anser att studie- och yrkesvägledarna i högre grad bör vara integrerade i hela skolans verksamhet och fungera som en länk mellan skola och arbetsliv. Detta kan uppnås genom att man erbjuder mer praktik och tätare samverkan med arbetsmarknaden än vad som är fallet i dag.

Vidare ser vi i Centerpartiet att lärlingsutbildningar är en av nycklarna för att möta arbetsmarknadens behov av kompetent arbetskraft. Centerpartiet vill öka antalet lärlingsutbildningar och skapa bättre kontakt mellan elever och företag.

Genom att börja med praktik tidigare och komprimera studie- och lärlingstiden kan elever snabbare erhålla sitt yrkescertifikat och börja arbeta.

Fru talman! Jag kommer att göra några nedslag i olika ämnesområden i betänkandet. Det gäller yrkesutbildningar, studie- och yrkesvägledning och estetiska ämnen på alla gymnasieprogram.

Yrkesutbildningarna på gymnasiet leder till några av våra viktigaste samhällsbärande yrken. Där finns vård- och omsorgsprogrammet, el- och energiprogrammet, bygg och anläggning och många fler. Det finns också andra program som förbereder för vidare studier till yrken som lärare, ingenjör eller socionom.

De som nu läser på gymnasiet blir behöriga till högre studier, och från i höst gäller en ny läroplan med ämnesbetyg. Det här är intressanta förändringar att följa. För att göra en liten blinkning till historien kan jag berätta att jag tillhör en av de sista årskullarna från förra gången vi hade ämnesbetyg. Det kommer att vara spännande att se vad den här pendlingen faktiskt betyder och vad vi har lärt oss under 30 år när det gäller betyg.

När det handlar om betyg och behörighet till gymnasieutbildningar vill jag också understryka att yrkesutbildningar kräver bra förkunskaper. I debatten låter det ibland som att om det inte går så himla bra i grundskolan kan man ju alltid läsa en yrkesutbildning, och så får man snabbt jobb. Jag tycker att det är en väldigt olycklig ton i den debatten. Det här är kvalificerade utbildningar som leder till kvalificerade jobb. Alla elever som lämnar grundskolan ska ha tillräckliga kunskaper för att kunna välja en utbildning som leder till deras drömyrke.

Jag tycker att det kommer an på oss som är en del av den offentliga debatten att visa att oavsett vilket framtidsyrke man drömmer om är det en dröm som är väl värd att bejaka. Vi ska visa att vi ser att de jobb som yrkesutbildningarna leder till verkligen är samhällsbärande och extremt viktiga jobb.

Jag vill inte att någon av de elever i årskurs nio som nu har sökt till gymnasiet ska ha valt ett studieförberedande program därför att alla sa så här när de sa att de ville gå barn och omsorg eller barn och fritid: Nej, men du som är så duktig! Ska inte du läsa natur och bli läkare?

Man ska ha förkunskaperna för att kunna välja yrkesutbildningar. Man ska uppmuntras att välja samhällsbärande viktiga jobb även om det inte leder vidare till universitetsutbildningar just då, för det kan det göra i framtiden.

Då kommer vi också in på detta med studie- och yrkesvägledning, fru talman. Ungas val av utbildning och yrke lägger grunden bland annat för deras framtida inkomster. Unga väljer olika och tror olika om sig själva och sin förmåga. Där spelar också samhällets förväntningar, normer, stereotyper och fördomar in.

Här vill jag särskilt lyfta de olika förväntningar som finns på killar och tjejer och den ojämställdhet de leder till på arbetsmarknaden - och då också i livsinkomsterna. De olika föreställningarna om vilka jobb som passar tjejer och killar riskerar att cementera denna ojämställdhet för lång tid framöver.

Den här frågan lyfts av Kommissionen för jämställda livsinkomster, som också hänvisar till en utredning om utvecklad studie- och yrkesvägledning. Där poängteras att det är avgörande att elever har kunskaper om vilka konsekvenser utbildnings- och yrkesval kan ha för karriär och löneutveckling och för att nå målen med jämställd utbildning och i förlängningen jämställt arbetsliv. Det kan också finnas andra, djupare skäl till att man väljer olika yrken och utbildningar, och dessa kan behöva analyseras.

Miljöpartiet anser att regeringen behöver återkomma med förslag som gör landets studie- och yrkesvägledning för både unga och vuxna mer jämställd. Jag undrar om regeringen har förpassat utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning till papperskorgen.

Jag noterar också någonting som gör mig lite orolig i förslaget till nya läroplaner för grundskolan. Där står att studie- och yrkesvägledaren eller den person som fullgör motsvarande uppgifter ska informera och vägleda eleverna inför den fortsatta utbildningen och yrkesinriktningen. För mig har det en ton av att studie- och yrkesvägledarna nog inte är en så viktig yrkesgrupp i grundskolan. Det är nästan som att skriva läraren eller den person som utför lärarens arbetsuppgifter, och så vidare.

Jag hoppas verkligen att regeringen lägger större vikt vid studie- och yrkesvägledningen när läroplanerna sedan ska beslutas. Detta kommer att ha stor betydelse för hur unga väljer gymnasieutbildning.

Slutligen ska jag prata om en hjärtefråga för Miljöpartiet där vi också delar intresse med Vänsterpartiet. Estetiska ämnen behöver återinföras på samtliga nationella program. Vi har under många år arbetat för att kulturen ska få en stark ställning i skolan. Undervisning med inslag av estetik och kreativitet kan förbättra inlärningen och öka förmågan till kritiskt tänkande.

Det är viktigt att detta görs i skolan för att även elever från studieovana hem ska få tillfälle att lära känna de estetiska ämnena. Därför är det nödvändigt att det är ett obligatoriskt ämne på alla gymnasieprogram. Undervisning i estetiska ämnen kan även bidra till att elever mår bättre, får minskad stress och får en mer positiv inställning till studierna, skolan och lärandet som helhet.

Konst och kultur är inte en ytlig utsmyckning eller någon enkel förströelse. Detta är olika verktyg för oss att förstå världen och kunna arbeta kreativt och nyskapande i avancerade processer.

Ett av mina favoritexempel kommer från ett studiebesök i min egen valkrets på ett mindre, väldigt specialiserat industriföretag. Vi har ju pratat om olika kompetenser, och där behövde man i princip utbildas på företaget. Det var väldigt specifik kunskap. Men så säger en av cheferna: Du kanske blir förvånad, men jag förlorar personal till exempel för att de går vidare till Konstfack. Det är på den nivån kreativitet krävs även i industriyrken.

Omvärldens snabba digitala utveckling gör också att vi behöver bli bättre på att granska bilder och kunna granska kommunikation via bilder på ett bättre sätt. Vi vill verkligen ge estetiska kunskaper större plats i utbildningen, från förskola till folkbildning, kulturskola, konstnärlig högre utbildning och forskning.

Detta är också en förutsättning för det svenska musikundret, men det är mycket mer än så. Det ger oss verktyg att betrakta vår omvärld och bygga visioner om framtiden. Det gör oss till hela människor. Vi är kulturella varelser.

Jag ser att min talartid har överskridits en del, fru talman, men jag vill ändå säga att det kommer väldigt många utredningar nu. Det jag vill betona är vikten av fokus på skolans undervisningskvalitet, mötet mellan lärare och elever och att lyssna in elevrörelse, lärare och skolledare när dessa utredningar ska omvandlas till faktiska reformer.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall till reservation 6, som handlar om att återinföra estetiska ämnen på alla program i gymnasiet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 13 mars.)