Förskolan

Fru talman! Svensk förskola har äntligen börjat få den uppmärksamhet den förtjänar. Det är viktigt, eftersom den utgör den kunskapsingång som ska förbereda ett barn för resten av dess livslånga lärande.

Allt börjar med språket; det vet vi nu. Därför är det egentligen rätt otroligt att vi i Sverige fortfarande inte har rätt verktyg för att tidigt upptäcka och därmed också kunna stödja barn som behöver särskilda språkinsatser för att lära sig svenska.

Det är, med enkla ord, alltså vår plikt som samhälle att garantera att varje barn får en värdig chans. Därför föreslår vi moderater en obligatorisk språkförskola för alla barn som behöver det. Behovet kan upptäckas vid utökade treårskontroller på BVC. Och varje kommun ska, utifrån det behov som finns och de förutsättningar man har, kunna garantera en god språkkompletterande undervisning.

Fru talman! I internationella mätningar framgår det med all önskvärd tydlighet att förskolan har en positiv påverkan på barnets fortsatta skolgång. Tillgången till en förskola av god kvalitet som har höga pedagogiska ambitioner kan vara helt avgörande för att man ska kunna bryta det ärvda utanförskapet. Tack och lov har vi många fantastiska människor ute i Förskolesverige som varje dag gör en ovärderlig insats både för barnen och för Sverige.

Det är dock inte bra överallt. Vi får läsa om oseriösa aktörer, om brister i kvaliteten och om situationer som ibland till och med utgör en fara för små barns liv.

Det är inte rimligt att två av tre kommuner inte klarar av att granska verksamheten. Det är heller inte rimligt att när grova fel upptäcks vidtas inga åtgärder och fattas heller inte tydliga beslut. Många gånger följer man inte ens upp bristerna i verksamheten.

Fru talman! Jag menar att det är dags att ge Skolinspektionen ansvaret för hela tillståndsgivningen och tillsynen. Det ska gälla samtliga förskolor, inte bara vissa. Jag menar även att pedagogisk omsorg ska omfattas av detta. Nu är det bara 2 procent av barnen som går i pedagogisk omsorg, men om varje barn ska räknas, vilket man måste göra, är det ett problem att en särreglering som innefattar pedagogisk omsorg i dag är så otydlig och näst intill kravlös. Enligt den senaste kartläggningen framgår det till och med att man i en del kommuner omvandlar sin nuvarande förskoleverksamhet till pedagogisk omsorg för att slippa kraven och sänka kvaliteten. Det är direkt ovärdigt svensk förskola och får aldrig accepteras.

Fru talman! I dag hände något intressant på utbildningsutskottet. En statssekreterare besökte oss och svarade på frågor beträffande förskolans kvalitet och behovet av en förskoleutredning. Problembeskrivningarna var många och omfattande, men precis som vanligt var åtgärderna för få.

Vi har en enorm lärarbrist. Vi har brist på karriärsteg för de få lärare som vi har. Det är stora skillnader i kvaliteten, och tillgången till ändamålsenliga lokaler är för liten. Många barn i landets kommuner får till och med vänta olagligt länge på en förskoleplats. Och trots att lärarfacken, forskarna, förskoleorganisationer, förskoleuppror av olika slag och partier från höger till vänster är överens och efterfrågar en bred utredning av förskolan säger Socialdemokraterna nej.

För en likvärdig utbildning behöver vi en bred utredning av förutsättningar i svensk förskola. Det kräver också att politiken samlar sig bakom en enad linje och fattar ett gemensamt beslut för att detta ska bära över tid.

Jag vill därför uppmana Socialdemokraterna att vid votering ompröva sitt ställningstagande och rösta ja till reservation 1, som jag även yrkar bifall till, fru talman.

Fru talman! Jag valdes för första gången in i riksdagen i samband med valet 2018. Det var en mycket spännande och samtidigt utmanande första period, där det dröjde innan vi faktiskt fick en regering på plats.

Bara några månader senare, i mars 2019, stod jag för första gången i den här talarstolen för att debattera förskolan, samma ämne som vi diskuterar här i dag. Det jag kanske minns allra bäst är att samtliga ledamöter, oavsett partifärg, var tydliga med att förskolan var något viktigt och något som behöver prioriteras. Alla hade hört Förskoleupprorets krav, alla kände till barnens och personalens situation, alla ville agera.

Ett år gick, och i januari 2020 stod vi här igen och pratade om förskolan. Jag hade hunnit arbeta lite mer aktivt med frågan, gjort en del besök på förskolor och samtalat med personal i verkligheten och därmed landat i ett flertal nya förslag som gick helt i linje med vad branschen och förskolan efterfrågade.

Socialdemokraternas Roza Güclü Hedin noterade Sverigedemokraternas förslag och engagemang för förskolan och önskade mig och partiet välkomna in i debatten men var samtidigt väldigt tydlig med att förskolan var någonting som regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle lösa på egen hand, utan Sverigedemokraternas hjälp och förslag.

Precis som året innan sa alltså riksdagen nej till Sverigedemokraternas förslag om förbättrad matkvalitet, ökade möjligheter till heltidsanställning, slopat karensavdrag för förskolepersonal och att aktivt verka för att förbättra personalens och barnens arbets- och vistelsemiljö med mera. Regeringspartierna, som 2020 gick in på sitt sjätte år vid makten sedan valet 2014, hade inte några nya förslag och hade inte gjort något åt situationen som den såg ut när vi debatterade frågan i mars året innan.

Den socialdemokratiska ledamoten sa ju i talarstolen att regeringen skulle lösa situationen – då får man väl helt enkelt lita på det. I budgeten hade man däremot dragit ned på anslagen som var riktade till minskade barngrupper i förskolan. Hur går det ihop? Jag ställde såklart frågor om det vid flera tillfällen, både i förskoledebatten och till utbildningsministern vid riksdagens frågestund och som en skriftlig fråga. Alla svar bedyrade att så inte var fallet.

Ändå stod jag här med budgeten i handen och siffrorna markerade med överstrykningspenna: utgiftsområde 16, anslag 1:7 Förskolan. För 2019: 4 595 000 000, för 2020: 3 903 000 000. Det är en minskning med 692 miljoner för ett anslag som får användas för att ”stimulera minskade barngrupper och ökad personaltäthet i förskolan”.

Regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet lovade i debatten att man skulle lösa detta trots minskningen av de ekonomiska medlen och trots att alla förslag från Sverigedemokraterna avslogs. Vi får väl lita på dem, tänkte vi återigen, eftersom man förutsätter att alla har förskolans bästa framför ögonen och inget annat.

Så gick ännu ett år, och nu står vi här igen i februari 2021. Vi kan notera att regeringspartierna inte heller nu har några nya förslag för förskolan och att det precis som vanligt har yrkats avslag på alla förslag från övriga partier. När det gäller satsningarna på minskade barngrupper i förskolan har anslaget fortfarande inte höjts sedan sänkningen med 692 miljoner. I år säger man nej till hela 22 förslag från oss sverigedemokrater, vilka alla syftar till att förbättra förskolans förutsättningar.

Inga nya förslag, sa jag. Faktum är att elva framträdande socialdemokrater faktiskt har lagt fram ett förslag om obligatorisk förskola från två års ålder. Inga nya bra förslag kanske är en lite mer korrekt beskrivning av situationen.

Fru talman! Låt mig här vara väldigt tydlig med att Sverigedemokraterna aldrig kommer att medverka till en rikstäckande, obligatorisk förskola vare sig det är från två, tre, fyra eller fem års ålder. Vi tror nämligen att barnens föräldrar vet som är bäst för deras barn, inte staten.

Däremot behöver insatser absolut göras i de områden där barn far illa, där barn lever i en destruktiv miljö med kriminalitet som en del av vardagen. I områden som av Polismyndigheten klassas som utsatta och särskilt utsatta behöver insatser göras för förskolan. Men varför ska barnen i norrländska Boden eller värmländska Hammarö gå i obligatorisk förskola för att regeringen misslyckats med sin integrationspolitik i landets utsatta områden? Det är direkt orimligt.

Låt mig därför än en gång vara mycket tydlig: Svensk förskola är fantastisk och någonting som vi ska vara mycket stolta över. Men en av de aspekter som gör att den är så fantastisk är att den är just frivillig. Vi ska uppmana, erbjuda och argumentera för den, men vi ska aldrig tvinga in någon i den. Vi ska genomföra insatser i de utsatta och särskilt utsatta områden som behöver dem och inte i hela landet.

Det kan förstås vara så att jag har missförstått hela situationen. När regeringspartierna säger att de ska lösa situationen i den svenska förskolan utan Sverigedemokraternas och andra partiers hjälp kanske man inte har siktat in sig på minskade grupper, förbättrad vistelsemiljö för barn och personal, lagstadgade utemiljöer och så vidare. Det kanske helt enkelt är någonting annat man har tänkt sig. Man kanske har tänkt att man ska avveckla dagbarnvårdare och pedagogisk omsorg eller plocka bort Pippiböcker och Tintin. Det kanske är där fokus ligger.

Det är tydligt att regeringspartierna varken har lyckats eller ser ut att lyckas med uppgiften att lösa situationen i svensk förskola. Vackra ord i talarstolen leder ingenvart utan resulterar snarare i minskade anslag och ett negligerande av de problem och utmaningar som finns i verksamheten och som bara blir värre och värre.

Branschen ropar på hjälp, men ingen verkar bry sig. Faktum är att regeringen har styrt landet i nästan sju år, och man frågar sig om ni nu har makten varför ni inte gör något åt saken. Sverigedemokraterna anser därför att det är dags för ett rejält omtag för den svenska förskolan.

Det har nu gått mer än 50 år sedan den så kallade barnstugeutredningen gjordes, som var grunden till den förskola vi har i dag. Utvecklingen i förskolan befinner sig i otakt med de allt högre ambitionerna, samtidigt som allt färre i personalen är utbildade för sitt arbete och arbetssituationen blir alltmer pressad.

I enlighet med flertalet forskare och pedagoger anser vi sverigedemokrater att det är hög tid att regeringen tillsätter en utredning om den svenska förskolan med uppdraget att göra en grundläggande genomgång av önskvärda och faktiska förutsättningar för en förskola värd namnet över hela landet.

Av den anledningen, fru talman, hade jag tänkt yrka bifall till den gemensamma SD-KD-M-reservationen 1, men eftersom det gjordes av den moderata ledamoten i det föregående debattinlägget yrkar jag i stället bifall till Sverigedemokraternas reservation 5 om att stärka det svenska språket i förskolan. Självklart står vi bakom våra andra yrkanden, såväl de nya som de som de som i år bereds med ett förenklat förfarande.

Den som har hört mig tala om förskolan tidigare eller i talarstolen rent generellt kanske tycker att jag jämfört med i vanliga fall går ovanligt hårt åt regeringspartierna i dag, att jag inte brukar vara så kritisk, och det är nog sant. Som person tror jag på kompromisser, samtal och att komma överens för förskolans bästa och för samhällets bästa.

Jag kan ta som ett exempel att jag och Vänsterpartiets Daniel Riazat ofta är oense rent politiskt och att vi bygger vår argumentation på helt olika sakpolitik och helt olika ideologiska utgångspunkter. Jag kanske kommer att få en känga i nästa debattinlägg – det återstår att se – men om Vänsterpartiet presenterar ett förslag som är bra för den svenska förskolan, då kommer vi i Sverigedemokraterna att rösta för det, alternativt att fånga upp frågan och driva den utifrån vårt perspektiv om det är någonting vi vill ändra lite på. Oavsett vad jag och någon annan ledamot kommer överens om eller inte, eller vad våra partier anser om varandra, kan det aldrig vara viktigare än förskolans bästa.

Man kan få kalla mig naiv och blåögd, men när jag ställde mig i talarstolen för första gången för ungefär två år sedan trodde jag på riktigt att det fanns en vilja att göra situationen i förskolan bättre. Men jag är inte längre riktigt lika övertygad. Man är inte riktigt intresserad av att se om ett förslag är bra eller inte. Det handlar endast om vem som har lagt fram förslaget och vem som ska hållas borta från inflytande. Man är inte intresserad av att verka för en förbättrad förskola. Det handlar om att behålla makten och om att hålla oss andra borta från inflytande.

Tänk vad mycket vi skulle åstadkomma om vi i stället tittar på de förslag som lades fram, stryker över avsändare med en svart penna om det är så läskigt att man råkar tycka likadant som en sverigedemokrat, och bedömer helt sakligt om förslaget gynnar den svenska förskolan eller inte.

En sandlåda med hink och spade är något som vi absolut vill ha i förskolan, men det är ingenting vi vill ha i kammaren. Med detta tackar jag för mig och ber om ursäkt för att jag har dragit över min talartid.

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till reservation 8 från Vänsterpartiet.

Förskolan är både en förutsättning för jämställt föräldraskap och en pedagogisk verksamhet som är avgörande för barns utveckling. En väl fungerande, jämlik och likvärdig förskola är förutsättningen för ett väl fungerande samhälle.

Alla barn ska ha rätt till en förskola där den pedagogiska verksamheten håller högsta kvalitet. Stora förändringar har gjorts av förskolan de senaste åren, och samtidigt som den har fått allt större uppdrag i utbildningssystemet ser förutsättningarna olika ut runt om i landet. I många förskolor är barngrupperna för stora och antalet förskollärare och barnskötare för litet. På många håll är lokalerna små eller inte anpassade till förskoleverksamhet. Tillgången till en bra utomhusmiljö varierar också stort.

I vissa kommuner har alla barn rätt till åtminstone 30 timmars förskola, och i vissa kommuner har man rätt till 15, som är minimikravet i skollagen. Situationen blir inte lättare när en majoritet av landets kommuner, och jag menar en stor majoritet, genomför nedskärningar inom hela utbildningsväsendet. Dessutom är lagstiftningen om pedagogisk omsorg för otydlig, vilket leder till att kommuner har svårt att ställa krav på och följa upp dessa verksamheter.

Den ohållbara arbetsmiljön som många förskollärare och barnskötare vittnar om har lett till ökad ohälsa bland personalen. Förskolans personal är överrepresenterad bland personer med långvarig sjukskrivning. En stor andel av förskolans personal saknar dessutom förskollärarutbildning eller barnskötarutbildning, vilket gör att ett allt större ansvar läggs på dem som faktiskt har utbildning.

Trots alla problem som svensk skola står inför är det länge sedan som det gjordes en utredning om vilken roll vi vill att förskolan ska fylla i samhället och som starten på det livslånga lärandet. Lärarförbundet, Kommunal, förskoleforskare och initiativ som exempelvis Förskoleupproret har uppmärksammat behovet av en förändring. Från flera håll har det föreslagits ett tillsättande av en statlig utredning om en jämlik och likvärdig förskola, likt de två stora skolutredningar som har presenterats under de senaste åren. Vi instämmer i detta, och vi anser också att det behövs en stor utredning som grundligt undersöker vilken typ av förskola vi behöver för att ge alla barn jämlika och likvärdiga förutsättningar för en bra start på livet. Personal ska ges goda förutsättningar att bedriva en högkvalitativ förskoleverksamhet. Vi tror dock i den här situationen att det är bättre att göra detta i form av ett utskottsinitiativ och ett utskottssamarbete snarare än i form av ett motionsbetänkande från allmänna motionstiden.

Fru talman! En lagändring från 2013 gjorde så att papperslösa barn fick en laglig rätt att gå i skolan och delta i skolans verksamhet. I detta inkluderades inte förskoleverksamheten. I förarbetena till lagändringen fanns förslag om rätten till förskoleverksamhet utifrån argumentationen att barn i förskoleåldern riskerar att bli ännu mer isolerade på grund av ett större behov av föräldrar för att röra sig utanför hemmet. Därmed såg man en ökad risk för att små barn som lever som papperslösa skulle osynliggöras än mer om de inte gavs möjlighet att gå i förskolan. Trots detta gavs inte papperslösa barn lagstadgad rätt att delta i förskoleverksamhet. En del papperslösa barn bereds ändå plats på förskola av enskilda verksamheter eller av kommuner.

Förskolan är en viktig plats för barns lärande och utveckling. Tidiga utbildningsinsatser är kostnadseffektiva. Ju yngre barnen är när insatserna sätts in, desto större kompensatorisk effekt har de. Därför är det viktigt att även papperslösas barn tidigt får tillgång till förskola. Vänsterpartiet menar att utvärderingen av den lagändring som gjordes 2013 bör inkludera just en översyn av papperslösa barns rätt till att gå i förskolan.

Fru talman! För Vänsterpartiet är det viktigt att just satsa på barnen när de är i den ålder de är i förskoleverksamheten. Vi har länge i Sverige kunnat skryta om vilken fantastisk förskoleverksamhet vi har. Men låt oss vara ärliga och säga att om det inte görs något grundligt åt de problem som vi ser inom förskolan i dag kommer vi inte längre att kunna skryta om den verksamheten. Vi är på väg dit, inte på grund av att förskollärarna eller barnskötarna inte gör allt de kan för att vi faktiskt ska kunna skryta om verksamheten utan för att vi går mot en förskola där redan i dag 30 procent av de anställda inte har någon som helst utbildning för att arbeta med barn. Vi förbiser de problem som finns när det kommer till att ha anpassade och tillräckligt stora lokaler för förskoleverksamhet. Så fort diskussionen om barngrupper kommer upp försöker vi visa att barngrupperna inte alls har blivit större, trots att det faktiskt är mätningarna som har förändrats under senaste åren, vilket gör att man inte ens kan jämföra med tidigare år.

Det jag och Vänsterpartiet menar är att det behövs ett krafttag och ett omtag om den svenska förskolan. Det behövs nya lagar, mer resurser, mindre nedskärningar och mindre av det som har varit hittills, att vi bortser och blundar för de problem som finns. Med det sagt vill jag tacka för mig.

Fru talman! Jag vill gärna fråga Daniel Riazat hur det kommer sig att ni trots att ni gjort ett utskottsinitiativ om den breda utredning som Moderaterna efterfrågar i kammaren säger nej till vårt förslag. Ni har en skrivelse som är under behandling i utbildningsutskottet som har nästan identiska meningar som i vår kommittémotion och vårt förslag.

Om Vänsterpartiet menar allvar med att man vill vidta den åtgärden, att den här typen av utredning behövs och att behovet är brådskande, hur kommer det sig då att man vill skjuta upp beslutsfattandet i den här frågan flera veckor i stället för att vi tillsammans ska fatta beslut i den här kammaren?

Fru talman! Svaret på den frågan är ganska enkelt. Precis som Noria Manouchi förklarade finns det ett utskottsinitiativ från Vänsterpartiet om att tillsätta en stor utredning gällande en likvärdig och jämlik förskola.

Faktum är att beslutet om det utskottsinitiativet kommer att fattas före beslutet om motionsbetänkandet, eftersom beslutet om utskottsinitiativet fattas på tisdagen om två veckor och beslutet om motionen fattas på torsdagen om två veckor. Utskottsinitiativet kommer att komma upp före motionsbetänkandet.

I övrigt kan jag säga att jag kontaktade Moderaterna när jag skrev förslaget och lämnade in det. Jag har också varit i kontakt med din kollega i utbildningsutskottet som också tyckte att det var ett bra förslag som jag hade lagt fram.

Jag förklarade dessutom att jag tror att när vi ska ta ett krafttag och ett omtag om svensk förskola är det bättre att försöka få med sig så många partier som möjligt. Vi vet att det är mer möjligt när det gäller ett utskottsinitiativ än när det gäller motioner från den allmänna motionstiden.

Som Noria Manouchi också vet brukar det oftast vara så att partier röstar för gemensamma reservationer när de har motioner som är i enlighet med dem, det vill säga motioner som är lämnade under den allmänna motionstiden.

Det finns flera anledningar till varför vi agerar som vi gör. Dock har inte omröstningen varit än. Moderaterna vet inte exakt hur vi kommer att agera.

Mitt svar är enkelt. Jag vill att det ska vara en så bred överenskommelse som möjligt i utbildningsutskottet om den här frågan. Det visade sig inte bli det gällande er reservation.

Fru talman! Det stämmer absolut att vi inte vet hur Vänsterpartiet kommer att rösta på torsdag nästnästa vecka. Nu har vi ändå lagt fram förslaget i höstas under den allmänna motionstiden. I höstas skrev Moderaterna ett förslag som Vänsterpartiet i utskottet i varje fall säger nej till för att sedan under våren ta kontakt med oss och fråga om vi kan ställa oss bakom vårt eget förslag, fast underskrivet av Daniel Riazat.

Vi är absolut positiva till vårt förslag oavsett om Vänsterpartiet står med på det eller om något annat parti för den delen står med på det. Jag tycker dock att det är anmärkningsvärt att man under en pågående hantering av ett politiskt förslag i den här kammaren i stället vänder sig till utskottet för att på något sätt försöka kringgå den ordinarie ordningen med ett utskottsinitiativ. Jag tycker att det är lite för dåligt.

Det är nästan också lite genomskinligt. Nu vill Vänsterpartiet ta tag i frågan och visa framfötterna i förskolepolitiken. Men det räcker inte. Ni har dessutom redan sagt nej till detta i utskottet. Jag uppfattar dock att det finns en öppning. Daniel Riazat och hans parti kanske ändrar sin inställning till detta. Det enda som är klart är att vi i Moderaterna konsekvent kommer att säga ja till vårt förslag.

Fru talman! Om jag tolkar ledamoten Noria Manouchi rätt betyder det att Moderaterna kommer att gå med på Vänsterpartiets utskottsinitiativ på tisdagen, det vill säga innan motionsbetänkandet ska röstas om i kammaren.

Jag skulle också vilja be er att tänka noga inför just den omröstning som vi kommer att ha i utbildningsutskottet gällande förskoleutredningen. Anledningen är att det som vi alla vet är lätt för regeringen att låta bli att tillsätta olika slags utredningar och följa de tillkännagivanden som finns eller att på något sätt förhala dem.

Om vi har ett enigt utskott med oss som kan gå med på att tillsätta en utredning blir det betydligt svårare för regeringen att inte tillsätta en sådan utredning. I det här fallet är vi helt överens om att det behöver tillsättas en utredning. Frågan är själva tillvägagångssättet.

Där menar jag att det är bättre att vi lägger prestigen åt sidan och gör en bredare överenskommelse än att vi diskuterar formen på det sätt som vi nu har gjort.

Fru talman! Barnen är vår framtid. Den kärlek, bekräftelse och omsorg och det pedagogiska stödet i deras utveckling som vi ger dem som små, både i hemmen och genom barnomsorg och förskola, det får vi tillbaka i form av trygga och ansvarstagande ungdomar och vuxna.

Enligt professor Hugo Lagercrantz, som forskar på barnhjärnans utveckling, kan för stora barngrupper i förskolan utsätta barn för en stress som kan få allvarliga konsekvenser för barnens utveckling. Utöver försämrad anknytning riskerar stressen bland annat att leda till koncentrationssvårigheter och försämrad inlärningsförmåga.

I Skolverkets genomgång av forskning relaterad till barngruppers storlek kan man läsa: Om en barngrupp blir för stor riskerar de positiva effekterna av att vistas i en grupp att bytas till sin motsats. Relationer kan bli svåra att överblicka för barnen, vilket kan skapa en känsla av anonymitet och otrygghet, något som i sin tur kan leda till ett aggressivt beteende eller andra yttringar såsom trötthet, nedstämdhet och håglöshet.

Skolverket har därför satt sina riktmärken för barngruppernas storlek till 6–12 barn för åldrarna 1–3 år och 9–15 barn för åldrarna 4–5 år. Förra året, år 2020, gjorde Lärarförbundet en enkät bland 1 525 förskollärare. Den visade att det var få förskollärare som arbetade i en barngrupp som låg inom Skolverkets riktmärken.

Tre fjärdedelar av förskollärarna arbetade i en grupp med de allra minsta barnen,1–3 år, som var större än det rekommenderade riktmärket. Så mycket som en tredjedel av förskollärarna arbetade i en barngrupp med 16 barn eller fler.

Pedagoger som jobbar i förskolan vittnar om en ohållbar situation. I Förskoleupproret, som andra talare har nämnt tidigare här, berättar personalen om glappet mellan ambition och verklighet.

Fru talman! Den allvarliga utvecklingen med stora barngrupper måste brytas. Föräldrar ska kunna känna sig trygga med att det finns tid, och en famn att krypa upp i, för deras tvååring. Förskolepersonalen ska kunna känna sig trygg med att de ska få goda förutsättningar för att utföra sitt fantastiska arbete.

Kristdemokraterna föreslår därför en ny lag om att barn som är tre år och därunder inte ska behöva tillhöra grupper som är större än tolv barn. Staten behöver ta huvudansvaret för att säkra finansieringen, men även kommuner och föräldrar behöver bidra.

Kristdemokraterna föreslår därför en finansieringsmodell i tre delar.

För det första: en höjd maxtaxa. Vi är övertygade om att de flesta föräldrar är beredda att betala lite mer för att deras barn ska få en tryggare förskola med mindre barngrupper och fler vuxna. Sedan maxtaxan på förskolan infördes 2002 har inkomsttaket för föräldrar bara höjts obetydligt, samtidigt som barngruppernas storlek har ökat kraftigt. Vi föreslår därför att taket i maxtaxan höjs.

För det andra menar vi att kommunerna ska skjuta till lika mycket som föräldrarna och öka sina investeringar i förskolan.

För det tredje vill vi att också staten skjuter till 1,2 miljarder kronor om året. Den här reformen hade vi velat ha utförd till 2023, alltså redan om två år.

Fru talman! Kristdemokraterna vill se en mångfald av barnomsorgsformer. Varje barn är unikt, och föräldrarna är i de allra flesta fall de som bäst kan bedöma vad deras barn mår bra av. Därför är det viktigt att det i varje kommun finns en bred palett med både kommunala och privata alternativ och med olika pedagogiska inriktningar.

Kristdemokraterna värnar också om familjedaghemmen eller pedagogisk omsorg, som de nu kallas. Till skillnad från de överbefolkade förskolegrupperna brukar de flesta familjedaghem präglas av småskalighet och en hemlik närhet – och hög kontinuitet bland personalen, såklart.

I dag är det kommunerna som ansvarar för ägar- och tillståndsprövning och även för uppföljning av den pedagogiska omsorgen. Det har på senare tid kommit fram oseriösa exempel där det bedrivs pedagogisk omsorg utan vare sig pedagogik eller omsorg. Det är naturligtvis helt oacceptabelt. Kommunernas ägar- och tillståndsprövning och uppföljning av den här typen av skattefinansierad verksamhet för våra yngsta tycks vara milt sagt ojämn och i vissa fall helt bristfällig.

Därför, fru talman, vill Kristdemokraterna lägga över det ansvaret på Skolinspektionen. På så sätt skulle man få en likvärdig kvalitetsgranskning. Detta förslag framställer vi i vår reservation 11, som jag härmed yrkar bifall till.

För övrigt står vi naturligtvis bakom alla våra förslag och det gemensamma yrkandet tillsammans med Moderaterna om en utredning av förskolan.

Fru talman! Liberalerna vill också lyfta vikten av förskolans verksamhet. När jag lyssnar på några av utskottskollegorna vill jag ändå påminna om att vi har fått igenom ett antal satsningar i innevarande års budget, bland annat på Språklyftet, för att lyfta upp förskolans kvalitet, inte minst när det gäller språkutvecklingen inom förskolans uppdrag.

Vi har också mot bakgrund av det tillkännagivande vi gjorde redan förra mandatperioden drivit på i samverkan med januariavtalspartierna och regeringen för att obligatorisk förskola ska genomföras så småningom. Utredningen har genomförts, och i dag skickades den ut på remiss.

Jag delar inte synen i inlägget från Sverigedemokraterna att det här bara skulle röra sig om några barn i utsatta områden eller i förorterna runt storstäderna, där deltagandet är lägre, även om glappet är störst i just utsatta områden när det gäller barn till nyanlända. Men vi har också sett i utredningen att problemet är mycket bredare än så och att det finns även i glesbygd, på landsbygd och så vidare. Deltagandet skulle kunna öka med rätt förutsättningar och tillgång till förskolans verksamhet.

Förskolan är oerhört viktig av olika skäl. Det gäller språkutveckling, och det gäller social utveckling. Vi ser också forskning som visar att om man har deltagit i förskolans verksamhet påverkar det hela skolgången, även resultatmässigt och betygsmässigt. Därför finns det olika skäl och motiv till att fortsätta att bidra till att fler får del av förskolans pedagogik.

Fru talman! Liberalerna vill särskilt i betänkandet om förskolan – om jag ska hålla mig till det betänkande vi nu debatterar – lyfta reservation 3, som vi yrkar bifall till. Det handlar om personalens kompetens. Vi är uppenbarligen det enda parti som har lyft upp detta. Vi har gjort det i skarpa motionsyrkanden när det gäller att ha högre ambitioner för den pedagogiska personalen. Men vi har tyvärr inte lyckats samla stöd för det kravet, nämligen att vi vill höja kompetensen bland förskolans personal.

Vi kan diskutera lokaler, och vi kan diskutera barngruppernas storlek, som är oerhört viktigt utifrån en kvalitetsaspekt. Men det är kommunerna och enskilda aktörer som är huvudmän för förskolorna. Vi vet att de ofta missköter sitt uppdrag, låter bli att satsa på mindre barngrupper och använder förskolan som ett dragspel, vilket är väldigt vanligt. Och det syns tyvärr mest i att barngruppernas storlek ökar.

Men, fru talman, det vi kan påverka från statens sida måste vi också göra mer aktivt. Det gäller tillgången på utbildade förskollärare och att vi har en bra förskollärarutbildning som har anknytning och koppling till det kommande arbetslivet.

Man måste också förstärka de blivande förskollärarnas utbildning när det gäller språkutveckling. Även där har vi sett i rapporter från Skolinspektionen och andra att det brister. Många av de förskollärare, även akademiskt utbildade, som kommer ut har inte tillräckligt med kompetens när det gäller flerspråkighet och så vidare.

Det finns ytterligare en sak som vi vill lyfta. Jag hörde det som har sagts när det gäller kompetensfrågan både från statssekreteraren i utbildningsutskottet i dag och i det som har belysts i utredningen. Där är det väldigt mycket fokus på de akademiskt utbildade, alltså förskollärarna. Det är även väldigt mycket fokus på barnskötarna.

Det Liberalerna vill lyfta, och det som också är motivet till yrkandet, fru talman, är att det finns en tredje kategori som vi absolut inte får glömma bort. Den har växt fram med 7 procent sedan 2014 och utgör i dag drygt en tredjedel av den totala personalstyrkan på landets förskolor. Det är den kategori som varken är barnskötare eller förskollärare, officiellt kallad övrigt eller personal som inte har en relevant utbildning för att arbeta med barn. Det ser jag som den absolut viktigaste utmaningen, eller problemet, att angripa på kort och lång sikt.

Vi ser dessutom att det här slår speciellt i särskilt utsatta och utsatta områden, i socioekonomiskt tuffare områden, där de barn finns som mest behöver tillgång till, och få möta, utbildade pedagoger. Det handlar om pedagoger som dels har en pedagogisk utbildning som är relevant för förskolans verksamhet och som dels har det svenska språket med sig. Där ser vi stora och omfattande brister. Därför måste vi ha högre ambitioner när det gäller den pedagogiska personalen.

Jag är oerhört besviken, och jag beklagar att det bara är Liberalerna som har ställt sig bakom detta vårt krav i utbildningsutskottets betänkande.

Vi måste fortbilda, vi måste vidareutbilda och vi måste införa ett nationellt språkkrav för all pedagogisk utbildning inom förskolan om vi ska lyckas vända utanförskapet, förbättra integrationen och, inte minst, även ge barnen i de utsatta områdena en rejäl chans att få med sig ordförråd, kvalitet och den språkutveckling som förskolan faktiskt ska ge enligt läroplanen.

Med det, fru talman, hoppas jag att vi får en fortsatt bra debatt och att många av de reformer som är under process, inte minst den om obligatorisk språkförskola, så småningom resulterar i en proposition som vi kan ta ställning till redan under den här mandatperioden.

Fru talman! Precis som Roger Haddad säger är det lite skillnad mellan de utsatta områdena och dem som inte är utsatta. Om jag inte minns helt fel är det 82 procent i de utsatta områden och 87 procent i landet i övrigt.

Jag håller med i grund och botten om att vi ska göra vad vi kan för att försöka få fler barn att gå i förskolan; där är vi helt överens. Däremot ställer jag mig väldigt tveksam till att vi ska göra det tvingande. Precis som jag nämnde i mitt anförande ska vi göra vad vi kan för att lansera, informera och få folk att vilja söka sig dit. Men jag har väldigt svårt att se varför vi ska göra det tvingande.

Men det var egentligen inte det jag ville fråga Roger Haddad. Som jag nämnde i mitt anförande måste vi politiker också våga lyfta fram positiva förslag från våra politiska motståndare som vi tror gynnar vårt land och vårt samhälle. Faktum är att jag tänkte göra det lite grann.

Liberalernas Juno Blom gör ett jätteviktigt arbete mot hedersvåld. Hon har också helt rätt i att det är ett arbete som vi behöver börja med redan i förskolan. Det är en fråga som även vi sverigedemokrater jobbar med.

Inför dagens debatt hade vi sverigedemokrater först valt att ansluta oss till Liberalernas yrkande om att motverka hedersrelaterat våld. Tyvärr kände vi oss dock tvungna att backa från det eftersom yrkandet också visade sig innebära ett aktivt arbete med genuspedagogik och ett utsuddande av könsskillnader.

Min fråga till Liberalernas Roger Haddad är egentligen: Varför väljer Liberalerna att blanda ihop en så pass viktig fråga som kampen mot hedersvåld med att barn inte ska få utvecklas på den väg som faller sig naturlig för dem?

Fru talman! När det gäller den första delen och det som utredaren Lotta Edholm har föreslagit om förskolan är det av juridiska skäl inte ett reellt och skarpt obligatorium utan en inskrivningsskyldighet för kommunerna. Sedan får man som vårdnadshavare i sista hand ta ställning till om man vill ha barnet i förskolan eller inte. Det återstår att se vad remissinstanserna säger och vad regeringen till slut väljer att lägga fram till riksdagen i form av en proposition.

När det gäller den andra frågan tycker jag ändå att arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck och jämställdhetsarbetet generellt hänger ihop. Anledningen till att vi betonar de delar som Michael Rubbestad lyfter upp är att vi inte är nöjda med nuvarande läroplan utan tycker att den behöver skärpas och förtydligas. Därför har Liberalerna i sin kommittémotion förtydligat och förfinat sina yrkanden. Jag beklagar att Sverigedemokraterna inte ställer sig bakom dem, men jag hör också att ni är beredda att fortsätta stödja arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Det är eftersatt. Kompetensen är eftersatt. Det görs vissa saker av Skolverket redan i dag, men det kan bli mycket bättre.

Fru talman! Det är glädjande att höra att Liberalerna inte är nöjda med hur läroplanen ser ut kopplat till genuspedagogiken och jämställdhetsarbetet. Det är klart att vi ska jobba med de frågorna, men vi måste jobba med dem på rätt sätt. Som ert yrkande var formulerat i dag kände vi att vi inte riktigt kunde ställa oss bakom det. Det lade inte fokus på vad ni ville förändra utan bara på att man skulle jobba vidare med genuspedagogik.

Det man gör i dag, det Skolverket rekommenderar att man ska jobba med, är att byta ut ”han” och ”hon” mot ”hen” i sångerna. Man ska ta bort könskodade leksaker som bilar och dockor och i stället använda naturfärgat återbruksmaterial, och personalen ska undvika ord som ”mamma” och ”pappa”.

Om Liberalerna ser över det här till nästa år och förändrar sitt yrkande är det inte alls osannolikt att vi kan få en samsyn här. Jag delar uppfattningen att arbetet mot hedersrelaterat våld är extremt viktigt och någonting som vi verkligen måste börja jobba med redan i förskolan. Är det så att vi är överens välkomnar jag även Liberalerna och Roger Haddad att följa upp Sverigedemokraternas yrkanden på området och också i andra utskott.

Fru talman! Vi har olika syn på förskolans uppdrag och inte minst när det kommer till jämställdhetspolitik generellt. Det är ingen hemlighet. Sedan råkar vi inta samma position när det gäller arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Det ser jag inga konstigheter med, även om vi är två olika partier och har två helt olika ideologiska grundsyner.

Jag tycker dock att det är lite överdrivet att säga att man inte ska få använda ”mamma” eller ”pappa”. Man måste ändå modernisera regelverket och anpassa det så att det underlättar för förskolans personal och pedagoger att hantera situationer som kan uppstå.

Oavsett om jämställdhetsarbetet handlar om genuspedagogik eller om hedersrelaterat våld och förtryck tycker jag att det viktigaste är att budskapet till verksamheten är att vi måste börja med detta mycket tidigare. Vi ser fortfarande att detta är ett problem i gymnasieskolan och att det är ett problem i samhället. Vi har till och med förskolor, som vi har kritiserat hårt, som har koppling till våldsbejakande extremism. Vi har grundskolor som har könsuppdelad undervisning. Allt som de tror på och bygger sin skolverksamhet på strider mot grundläggande värderingar om demokrati och jämställdhet. Därför är det viktigt för oss att betona detta.

Fru talman! Det är nästan exakt ett år sedan vi upptäckte de första fallen av coronasmittade i Sverige. Under ett år har vi levt under en pandemi som har vänt livet upp och ned och inneburit att människor sett sina livsverk gå i kras och förlorat sina jobb. Och, förstås, värst av allt: Alldeles för många liv har stulits alldeles för tidigt. Men otaliga liv har också kunnat räddas tack vare vår välfärdsstat och våra välfärdshjältar, som har visat sig vara grunden för vår nationella säkerhet.

Den senaste tiden har det blivit smärtsamt tydligt vilka yrkesgrupper som är oumbärliga för att samhället ska fungera, för att inte allt ska kollapsa. Förskolepersonalen, som våra barnskötare och förskollärare, är definitivt en sådan yrkeskategori. Det är inte utan att jag blir berörd. Förskolepersonalen ser till att våra barn känner sig trygga även i de mörkaste av tider. De ser till att vårt samhälle kan stå pall, inte minst genom att vårdpersonal och andra inom samhällsviktiga yrken kan fortsätta gå till jobbet. Jag kan bara känna en enorm tacksamhet.

Fru talman! Låt mig också säga att jag känner en stor stolthet över den svenska förskolan och den resa Sverige har gjort i utbyggnaden av den allmänna förskolan – från vad som en gång var daghem med fokus på omsorg till vad som i dag är förskolans pedagogiska och stimulerande miljöer, från att Barnstugeutredningen 1968 lanserade begreppet förskola till att förskolan i dag är en integrerad del av utbildningsväsendet och skolsystemet med sin egen läroplan.

Vad Sverige har åstadkommit genom utbyggnaden av förskolan är förutsättningen för kvinnors och mäns jämlika deltagande på arbetsmarknaden. Det innebär möjlighet för föräldrar att dela på försörjning och det obetalda hem- och omsorgsarbetet – och förstås barnets bästa, dess lärande och utveckling.

I dag är förskolan fortsatt helt avgörande för att nå jämställdhet på arbetsmarknaden men också för bygget av vårt jämlika samhälle. Jämlikhetskommissionen som tillsattes av regeringen lämnade sitt betänkande i augusti 2020 och pekade där särskilt på att förskolan långsiktigt bidrar till barnens utbildningsnivå och minskar beroendet av transfereringssystem. Forskning visar att barn som gått i en förskola av hög kvalitet från tidig ålder blir bättre förberedda för skolan, har bättre språkkunskaper och visar större social kompetens än barn som inte har gått i förskolan. Detta gäller särskilt barn som kommer från tuffa uppväxtvillkor.

Jag är stolt över den resa som förskolan har gjort. Jag är stolt över den grund som förskolan är i vårt välfärdssamhälle, som möjliggörare av jämställdhet och jämlikhet. Jag är stolt över det internationellt sett rekordhöga anseende förskolan har bland föräldrar i Sverige.

Men vi måste fortsätta utveckla förskolan så att alla barn får ta del av en verksamhet som stimulerar till lärande och utveckling och där behörig och kunnig personal har tid att se varje barn. Redan före krisen hade många förskolor det ansträngt, med höga sjuktal och stress. Antalet barn som går i förskolan har ökat kraftigt, men trots det har barngruppernas storlek bara minskat något de senaste åren.

Att den socialdemokratiskt ledda regeringen har ökat statsbidragen till förskolan för att barngrupperna ska bli mindre och återinfört riktmärken för barngruppernas storlek har gett effekt. Men det är uppenbart att mer behöver göras. Vi måste fortsätta stärka både våra förskolor och dem som dagligen ger våra barn omsorg, trygghet och lärande. Det är så vi lägger grunden till ett starkt och hållbart samhälle.

Sedan 2014 har regeringen, ledd av Stefan Löfven, investerat över 1 miljard per år för minskade barngrupper och satsat särskilt på förskolor med störst utmaningar. Regeringen har infört en ny läroplan för förskolan för höjd kvalitet och med särskilt fokus på språkutveckling, jämställdhet och personalens uppdrag. Den har satsat 80 miljoner årligen på barnomsorg på kvällar, nätter och helger. Det är för övrigt en fördubbling jämfört med den förra regeringens satsningar.

För 2021 gör vi särskilda satsningar på mer resurser till förskolor i socioekonomiskt utsatta områden. Men framför allt ger vi den breda välfärden ett styrkebesked i form av ökade resurser. För 2021 ökar vi de generella statsbidragen till kommuner och regioner med 22 ½ miljard, eftersom vi vet att 40 procent av kommunernas budget går till utbildning.

Vi har nu möjliggjort för fler grupper att omfattas av VAL, vidareutbildning av lärare, för att fler ska bli behöriga förskollärare. Vi satsar också på kompetens- och vidareutbildning för förskollärare och rektorer. Vi har inrättat ett nationellt professionsprogram och har dessutom stärkt förskolans pedagogiska ledarskap. Förskolechefer blir nu rektorer. Sedan 2014 har regeringen också byggt ut förskollärarutbildningen med 800 nybörjarplatser per år.

Vi ska inte ha personal som sliter ut sig, tyngda av strama budgetar. Barngrupperna måste fortsätta bli mindre, och attraktiviteten för att jobba i förskolan måste öka. Det är avgörande att vi åtgärdar personalbristen och ser till att kvaliteten på alla förskolor i hela landet är likvärdig. Det senare handlar inte minst om att satsa på förskolor i socioekonomiskt utsatta områden och att se till att alla barn, oavsett klassbakgrund, har tillgång till förskola.

Även om närmare 94 procent av dagens 3–5-åringar går i förskola är barn till arbetslösa och nyanlända starkt överrepresenterade bland de 23 000 barn i samma ålderskategori som inte är inskrivna i förskolan. Det riskerar att cementera klassamhället och försvåra skolans kompensatoriska uppdrag. Därför är det glädjande att regeringen, inom ramen för januariavtalet, har gett en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag som syftar till att öka deltagandet i förskolan och till hur förskolans arbete med barnens språkutveckling i svenska kan stärkas. Det är förslag som regeringen nu har mottagit och arbetar vidare med.

Därutöver har regeringen tillsatt en utredning med syfte att ge förslag på åtgärder för stärkt kvalitet och likvärdighet i fritidshem och pedagogisk omsorg.

Fru talman! Samhällets orättvisor är många, och det är näst intill överväldigande att ta sig an allt det som behöver göras för att bygga det rättvisa, jämlika och hållbara Sverige som vi drömmer om. Så var börjar vi? Mitt svar är att det alltid måste börja med barnen.

Med en rejäl förskola bygger vi Sverige som kunskapsnation. På det sättet säkrar vi föräldrarnas möjligheter att arbeta och, viktigast av allt, barnens rätt att lära sig så mycket de bara kan. Genom att satsa på våra barn satsar vi på morgondagens trygga, fria och jämlika medborgare.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Samtidigt som Socialdemokraterna säger att man vill satsa mer på personal säger Förskolesverige att det inte räcker. Samtidigt som man säger att man satsar på kompetensutveckling säger Förskolesverige att det inte är nog. S säger att man satsar på att minska barngrupperna, och Förskolesverige säger att de fortfarande är för stora. Man säger att man vill höja kvaliteten. Men den är för låg, och framför allt är det en enorm skillnad mellan olika delar av landet. Man säger att man vill satsa på språkutveckling. Ändå är det för många barn som börjar skolan och inte kan det svenska språket.

Det samlade Förskolesverige efterfrågar samma sak: en bred utredning som kan svara på hur vi i Sverige ska få en god och likvärdig förskola. Ändå har vi i Sveriges riksdag precis bevittnat att Socialdemokraterna yrkar avslag på detta.

Min fråga till ledamoten är varför Socialdemokraterna vägrar att gå hela Förskolesverige – fackorganisationer, förskoleuppror, förskoleorganisationer och politiska partier från höger till vänster – till mötes. Varför säger Socialdemokraterna nej till det som Förskolesverige efterfrågar mest?

Fru talman! Förskolans roll i att bygga ett jämlikt samhälle är avgörande. Det är avgörande att vi satsar på barnen i tidig ålder genom att ha en likvärdig förskola. Det är så vi bygger trygga och fria medborgare.

Att det jämlika samhället och jämlikheten nu är ett engagemang för Moderaterna förvånar mig något. Men jag välkomnar Moderaterna till det engagemanget.

Förskolan ska hålla hög kvalitet alldeles oavsett om det är en fristående eller kommunal huvudman, oavsett om förskolan ligger i glesbygd eller tätort, oavsett socioekonomiskt område och var i Sverige den ligger.

Det kan absolut finnas skäl för att tillsätta en utredning av likvärdigheten. Men jag konstaterar att det, tack vare den S-ledda regeringen och januariavtalet, händer otroligt mycket kring förskolan. Jag har i mitt anförande räknat upp de satsningar vi gör på personalen, på att attrahera personal till förskolan och på att behålla personal i förskolan. Det handlar om fler utbildningsplatser för förskollärare, möjlighet till kompetensutveckling och möjlighet till vidareutbildning. Mycket har skett. Genom januariavtalet har vi även tillsatt två utredningar, som också har bäring på likvärdigheten.

Men det finns utmaningar med personalbrist, med att nå alla barn och med att barngrupperna på flera håll i landet är stora. Just därför är satsningarna som regeringen gör så viktiga. Det är handling och inte ord som behövs. Därför behöver vi fortsätta på den inslagna vägen. Låt oss gärna göra det tillsammans!

Fru talman! Det Aylin Fazelian säger stämmer; det händer otroligt mycket i Förskolesverige. Det har det gjort under lång tid. Under decennier har det skett enorma förändringar i Förskolesverige.

Det som dock inte har skett och som nu behöver ske är att man tar ett samlat grepp och ser över alla de tillägg av uppdrag som har strösslats över förskolan och förskollärarna. Man behöver ta det greppet. Man behöver formulera hur vi i Sverige ska uppnå en fullgod och likvärdig förskola. Förskolesverige menar nämligen att den inte är det i dag och att det som regeringen gör inte räcker. Då räcker det inte att, som Socialdemokraterna gör, slå sig för bröstet och säga att man förändrar Förskolesverige.

Just de förändringarna måste inkluderas i en utredning. Förändringarna har under lång tid varit för många, utan att det har tagits ett helhetsgrepp. Det saknas i dag, och det efterfrågas.

Fru talman! Jag noterar att jag inte fick något svar från ledamoten om Socialdemokraternas inställning till en utredning. Jag skulle vilja få ett ja eller ett nej. Kommer Socialdemokraterna att ompröva sin inställning till yrkandet? Kommer Socialdemokraterna att gå Förskolesverige till mötes i den enda sak som alla samlas kring och efterfrågar från Socialdemokraterna och den här riksdagen?

Fru talman! Den S-ledda regeringen, ledd av statsminister Stefan Löfven, har gjort gedigna och omfattande ambitionshöjningar på förskolans område. Samtidigt står vi inför många utmaningar, inte minst gäller det personalbristen och barngruppernas storlek. Det har att göra med bland annat ökade behov inom förskolan. Allt fler barn skrivs in på förskolan, vilket är positivt. Men det finns ett ökat behov av mer personal på grund av de pensionsavgångar som väntar.

Det är därför viktigt att vi fortsätter på den inslagna väg som vi nu har gått in på med alla de satsningar som jag räknade upp inom de områden som utgör utmaningar. Vi har bland annat höjt statsbidraget för att minska barngrupperna. Vi har möjliggjort för fler att bli barnskötare eller förskollärare och för fler att vilja stanna kvar inom förskolans värld. Det här är inte bara ord, utan det är handling.

Vi ser dessutom till att stötta kommuner och regioner genom en historisk budget på 22 ½ miljard kronor i generella statsbidrag. Vi vet ju att 40 procent av kommunernas budget går till förskolan. Vi gör alltså reella och strukturella omtag. Förskolan får nu reella resurstillskott. Jag är övertygad om att dessa strukturreformer och resurser kommer att göra skillnad.

Jag är öppen för att mer behöver göras för förskolan och är ödmjuk inför det faktum att vi står inför många utmaningar. Men jag kan inte riktigt ta det Moderaterna säger på allvar. Samtidigt som man slår sig för bröstet och talar om jämlikhet vill man till exempel ta bort delar av likvärdighetsbidraget till skolan.

Fru talman! Coronapandemin har påverkat hela samhället, inte minst förskolan. Många barn och personal har på grund av den nya pandemin under en tid varit borta. Under rådande omständigheter och under en tuff tid har många i personalen i förskolan runt om i hela landet gjort ett fantastiskt arbete. För detta förtjänar samtliga rektorer, förskollärare, barnskötare och annan personal i förskolan ett stort tack.

Fru talman! Att det finns tillräckligt med personal i förskolan är helt avgörande för barnen. Därför vill vi i Centerpartiet se ett nytt nationellt riktmärke för antalet barn per utbildad personal. Vi står inför stora utmaningar med bland annat barngrupper och brist på utbildad personal, vilket vi hört om tidigare i debatten. Det är viktigt för föräldrarna som lämnar sina barn till förskolan men framför allt också för barnen som befinner sig i förskolan att platsen och utbildningen är bra.

I dag finns det riktmärken för storleken på barngrupper. Det har tagits upp tidigare. Men Centerpartiet ser ett behov av att man kopplar antalet barn per utbildad personal. I slutänden är personalen viktig. Roger Haddad pekade i sitt anförande på behovet av satsningar på personalen. Det är frågor som även Centerpartiet tycker är viktiga.

Det behöver finnas bättre möjligheter än i dag för dem som arbetar i förskolan att kunna vidareutbilda sig. Det gäller barnskötaren som har ett antal högskolepoäng på en förskollärarutbildning att fullfölja den. Det gäller även dem som arbetar men inte har någon utbildning att kunna läsa till barnskötare. Det är en nyckel för att vi ska nå längre fram på området.

Därutöver är det viktigt att skapa en attraktivitet för yrket så att fler vill arbeta i förskolan. Man måste se till att det finns goda karriärvägar och möjlighet för såväl förskolerektorer som förskollärare och barnskötare att kompetensutvecklas.

Fru talman! Vi vet att förskolan lägger en god grund för framtiden. Det råder inga tvivel om det. Forskning visar att de som har gått i förskola tenderar att få en ljusare framtid och lyckas bättre i skolan vad gäller studieresultat. De barn som gynnas mest av detta är de barn som förskolan tyvärr har svårast att nå. Av barn mellan tre och fem år går 23 000 inte i förskolan. Utrikes födda barn och barn från familjer med låga inkomster är kraftigt överrepresenterade i denna grupp.

Vi i Centerpartiet är stolta över den satsning som nu görs inom ramen för januariavtalet för mer uppsökande verksamhet så att man kan fånga upp och få fler att vilja delta i förskolans verksamhet. Men ytterligare insatser lär behövas. Nyligen presenterades en utredning om detta. Just i dag skickades den ut på remiss, och jag ser med spänning fram emot att läsa de remissvar som gäller språkförskola. Det handlar om att få fler att gå i förskola, men det finns också andra intressanta förslag.

Rätten till förskola varierar kraftigt beroende på om föräldrarna arbetar eller inte och var i landet man bor. Barn till föräldrar som har försörjningsstöd har inte rätt till förskola lika många timmar som barn vars föräldrar jobbar. För att nå de mest utsatta bör antalet timmar på sikt öka. Det är Centerpartiets bestämda uppfattning. Barn i utsatta familjer ska självklart ha samma möjlighet till en bra start och ha samma förutsättningar som andra barn.

Fru talman! Centerpartiet vill skapa förutsättningar för en integrationsförskola. Det ska finnas en möjlighet för föräldrar att gå på sfi medan barnen går på förskola. Det här är en insats som ger barnen en bra start i skolan och i Sverige, och det ger samtidigt föräldrarna förutsättningar att lära sig språket. Det skapar incitament för dem att delta i den verksamhet som finns. Detta skulle gynna både barn och föräldrar.

Fru talman! Många i kammaren har i dag lyft fram många vällovliga ambitioner för förskolan. Jag vill poängtera att det inte bara handlar om vad som behöver göras med förskolan och de ambitioner som finns, utan det måste också finansieras.

Centerpartiet tycker att maxtaxan och den reglering som finns för den behöver ses över. På så vis skapas och frigörs ytterligare resurser för förskolan så att vi kan stärka kvaliteten i verksamheterna. Vi tenderar ibland att vara väldigt duktiga från inte minst statens sida att ålägga nya uppgifter men inte tillskjuta pengar. Vi behöver därför ha med också detta fokus. Därför vill vi se över maxtaxan. En viss höjning skulle öppna för bättre möjligheter för verksamheterna. Det skulle samtidigt leda till intäktsökningar för kommunerna. På så vis skapas bättre förutsättningar för att utveckla förskolan så att vi har en förskola att lita på.

Fru talman! Varje dag går över en halv miljon barn till förskolan. De allra flesta möts av en trygg miljö där de lär sig i leken och i samspelet med andra barn, under ledning av kompetenta förskollärare och barnskötare. En bra förskola lägger grunden till en bra skolgång.

Tyvärr ser vi alarmerande skillnader i barns tillgång till förskolans pedagogik. Dessa skillnader är tätt sammankopplade med klass och migrationsbakgrund. Vi ser att många av de barn som allra bäst skulle behöva förskolans pedagogik och möjlighet till språkträning inte nås av den.

Vi i Miljöpartiet är oroade över att den stora skolsegregationen börjar redan i förskolan. Vi vill se till att kommunerna får ett ansvar att jobba uppsökande och aktivt uppmuntra fler barn att komma till förskolan. Detta är särskilt viktigt för de barn som nyligen flyttat till Sverige.

Vi tycker att utredaren Lotta Edholms förslag om så kallad direktinskrivning i förskolan är klokt. Direktinskrivning i förskolan innebär att föräldrar inte bara får möjlighet att söka en plats i förskolan utan att kommunen aktivt placerar barnen vid tre års ålder. De får då en plats på en specifik förskola, och föräldrarna får möjlighet att tacka ja eller nej till platsen. Vi tror att det skulle sänka tröskeln och öka nyfikenheten hos föräldrar som i dag inte placerar sina barn i förskolan.

Eftersom vi vet hur viktig förskolan är särskilt för de barn som inte lär sig svenska hemma är det med bestörtning vi tar del av Sverigedemokraternas förslag att helt ta bort möjligheten för vissa barn att gå i förskolan. Att just barn till arbetslösa är de som pekas ut i Sverigedemokraternas förslag är så fel det bara kan bli. I dag är det så att arbetslösheten ökar mest i de grupper där förskolans fördelar har som störst betydelse. Detta stärker min bild att Sverigedemokraterna agerar för en försämrad integration i Sverige, med målet att skapa de problem som man lever på att måla upp. Att straffa barnen för att föräldrarna förlorat sina arbeten under pandemin är faktiskt förfärligt.

Fru talman! En annan sak som oroar oss är att segregationen förstärks när vi ser till utbildningsnivån på förskolans personal. Precis som när det gäller skolan ser vi nu att de barn som har störst behov av tillgång till välutbildad personal är de som inte får det. Det är alltså precis samma mönster som det vi ser i skolan, och det är inget annat än ett svek att vi har en sådan ojämlikhet i skolsystemet.

För Miljöpartiet är en jämlik förskola oerhört viktig. Därför gick vi till val på en jämlikhetssatsning på förskolan. På samma sätt som vi har gjort en historiskt stor satsning på grundskolan genom likvärdighetsbidraget vill vi göra samma sak för förskolan, det vill säga ge mer pengar till alla förskolor men mest pengar till de förskolor som behöver det som mest.

En jämlikhetssatsning är central för att stärka kvaliteten i undervisningen men också för att få en arbetsmiljö som är hållbar för förskolans personal. Sjukskrivningar på grund av stressrelaterade sjukdomar ökar i samhället, och en grupp med höga sjukskrivningstal är våra barnskötare. Vi i Miljöpartiet vill säkerställa att fler vill och orkar arbeta som barnskötare och att färre far illa på jobbet. Det är viktigt att vi värnar den kompetens som finns hos både förskollärare och barnskötare. Vi vill höja barnskötarnas status genom att göra barnskötare till en skyddad yrkestitel.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag passa på att rikta ett varmt och innerligt tack till all personal ute i förskolan – förskollärare, barnskötare och annan personal som finns där för våra barn. Inte minst har de varje dag under den här pandemin sett till att våra barn har varit trygga och att deras föräldrar har kunnat gå till jobbet i hemtjänsten, på sjukhus och i kollektivtrafiken. På så sätt har vårt samhälle kunnat rulla under den här svåra tiden. Att vi har kunnat hålla förskolan öppen har varit en ovärderlig del i vårt samhälles gemensamma hantering av den här krisen. Ni som varje dag gör ert allra bästa för att våra barn ska utvecklas i förskolan är centrala i bygget av vår gemensamma framtid – tack för det!

Med dessa ord yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 februari.)