Energideklarationer

Fru talman! I dag debatteras civilutskottets betänkande CU26 om energideklarationer. Det är ett viktigt tillfälle att diskutera energieffektivisering och hur energideklarationerna kan vara ett viktigt verktyg. Miljöpartiet ser mycket positivt på att Boverket tillsammans med Energimyndigheten och Swedac har fått ett uppdrag att se hur energideklarationerna kan utvecklas och stärkas. Deras arbete har lett fram till den proposition med följdmotion från Miljöpartiet som vi nu debatterar. Miljöpartiet föreslår att propositionen bifalles och ser positivt på de förslag som här ligger. Jag vill särskilt nämna förslagen om att energideklarationen ska visas upp för en spekulant innan en byggnad säljs och kravet på att besiktning ska ske på plats när en byggnad energideklareras. För att göra energideklarationen till ett viktigt verktyg för energieffektivisering saknas dock de viktigaste förändringarna i regeringens proposition. Branschens höga förhoppningar på regeringens arbete med denna fråga grusades när det blev klart att energideklarationen inte kommer att innehålla krav på åtgärder för kraftigt minskad energianvändning. Användning av energi i alla dess former är förknippad med miljöpåverkan. Beroende på vilken energikälla som används och hur framställningen sker kan konsekvenserna vara stora eller små, men påverkan finns alltid på miljön. Den mest miljövänliga energin är alltid den som inte används. Det är också det billigaste och snabbaste sättet för oss att nå våra klimatmål. Att sluta slösa med energi är också viktigt för att hjälpa både företag och hushåll att minska höga energikostnader när elpris och andra energipriser höjs. För Miljöpartiet är därför en smartare energianvändning prioriterad, och vårt mål är att användningen av energi minskar även när ekonomin växer. Den statliga Energieffektiviseringsutredningen pekar på att den årliga energianvändningen i Sverige kan minska med 50 terawattimmar på bara några år och att hela denna minskning kan göras med lönsamhet både för den enskilde och för samhället i stort. En stor del av potentialen i energieffektivisering finns just i bostadssektorn. Energideklarationernas syfte är att vara ett verktyg för att minska en byggnads energiåtgång, driftskostnader och utsläpp av växthusgaser. Hittills har energideklarationen främst varit en kostsam pappersprodukt. Omarbetningen av EU-direktivet utgör ett utmärkt tillfälle att utforma energideklarationerna till det viktiga verktyg som de bör vara i arbetet med energieffektivisering. Det finns en stor potential för att göra energideklarationerna till ett aktivt instrument som ger ordentliga resultat i form av minskad energianvändning. Riksrevisionen visar i rapporten Energideklarationer - få råd för pengarna att de flesta deklarationer i dag inte ger några tillförlitliga råd. En tredjedel görs utan besiktningar, och 7 procent ger åtgärdsförslag utan att man gjort besiktning av fastigheten i fråga. För att en nödvändig energieffektivisering ska uppnås föreslår Miljöpartiet att åtgärdsförslagen ska baseras på varje byggnads verkliga förutsättningar och att man inför ett mål för åtgärdsförslagen om hur det är möjligt att halvera byggnadens energianvändning. Åtgärdsförslagen ska prioritera långsiktighet och effektivitet och ge ett bättre underlag till köparen. Många energieffektiviseringsåtgärder är redan lönsamma men genomförs inte i dag, både på grund av okunskap och bristande intresse hos husägare. Ett sätt att väcka intresse och sprida kunskap om potentialen i energieffektivisering är att man kopplar ett ekonomiskt incitament, en morot, till att genomföra åtgärdsförslagen i energideklarationen. PFE-programmet för energieffektivisering inom industrin visar att en ekonomisk morot, i detta fall en marginellt nedsatt skatt, lösgjorde en stor potential i energieffektivisering. Det gynnade både de enskilda företagen och samhället i stort. Miljöpartiet föreslår därför att regeringen ska låta utreda hur husägare genom ett ekonomiskt incitament kan motiveras att genomföra åtgärder i energideklarationen. Regeringens tveksamhet till att stärka energideklarationen bör ses mot bakgrund av att regeringen under våren agerat motståndare till energieffektivisering generellt. En genomsnittlig svensk använder i dag dubbelt så mycket el som en genomsnittlig dansk, tysk eller engelsman. Det gör oss dubbelt så sårbara vid höga elpriser, och det ger oss också sämre förutsättningar i den globala konkurrensen. En av förklaringarna till vår höga energianvändning i Sverige är att det fortfarande finns många fastigheter som värms upp med direktverkande el. Just nu pågår striden om EU:s energisparkrav. Bakgrunden är att EU:s mål om 20 procents minskad energianvändning inte bedöms uppnås. EU-kommissionen förslår flera konkreta åtgärder, men regeringen Reinfeldt agerar bromskloss och har hittills sagt nej till samtliga åtgärder utan att presentera några egna. När man nu ser över energideklarationerna blir resultatet med regeringens förslag därför en fortsatt ganska tandlös energideklaration. Det är dags att både hushåll och företag ges hjälp och verktyg att använda energin smartare. Det är en vinst både för den enskilde och för samhället i stort. I enlighet med det branschen själv föreslår lägger Miljöpartiet fram ett förslag om att energideklarationen stärks med krav på åtgärdsförslag och en ekonomisk morot för genomförande. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Fru talman! I detta ärende debatterar vi de ändringar i lagen om energideklaration för byggnader som regeringen föreslår. Ändringarna är en följd av att EU-direktivet om byggnaders energiprestanda har omarbetats och även av att det har funnits ett bredare behov av att se över hur systemet med energideklarationer fungerar. Det har funnits behov av att se hur systemet kan utvecklas och förbättras även i sådana avseenden som inte följer av ändringar i direktivet. Jag ska kort nämna vad regeringens förslag i huvudsak innebär. Det innebär att det införs krav på att energideklaration ska visas upp för den som vill köpa eller hyra en byggnad och att en energideklaration ska lämnas över till en ny ägare eller nyttjanderättshavare vid försäljning eller uthyrning. Om det finns en energideklaration ska uppgift om en byggnads energiprestanda anges vid annonsering om försäljning och uthyrning. Det ska alltid finnas en energideklaration för en byggnad där en total användbar golvarea på över 500 kvadratmeter i byggnaden ofta besöks av allmänheten. Detta tröskelvärde sänks enligt förslaget till 250 kvadratmeter från och med den 1 juli 2015. En utredning av alternativa energisystem ska göras för nya byggnader, oavsett byggnadens storlek. Ett generellt krav införs om att besiktning ska ske på plats när en byggnad energideklareras. Slutligen kan nämnas att tillsynen flyttas från kommunerna till den eller de myndigheter som regeringen bestämmer. Tillsynen ska gälla såväl att energideklarationer upprättas som att deklarationerna anslås, visas, överlämnas och annonseras i enlighet med lagen. I det här ärendet finns det, som har framgått, en motion från Miljöpartiet som också har följts upp med en reservation. Fru talman! Jag ska nu beröra de två förslag som finns i den aktuella motionen och reservationen. Innan jag går vidare ska jag påpeka att Miljöpartiet i sin motion har framhållit att man ser positivt på flera förslag i propositionen. Det ena förslaget från Miljöpartiet är att man ska ha ett mål för de åtgärdsförslag som ska lämnas i en energideklaration. Detta är preciserat till att varje enskild byggnads energianvändning ska halveras. Det andra förslaget är att man ska utreda hur en så kallad ekonomisk motivation kan införas för den som genomför de åtgärder som föreslås i en energideklaration. När det gäller de båda förslagen kan jag nämna följande när det gäller vad en energideklaration ska innehålla: I den nu gällande lagen om energideklarationer föreskrivs att det för byggnader ska anges i energideklarationen om en byggnads energiprestanda kan förbättras med beaktande av en god inomhusmiljö och att det, om så är fallet, ska lämnas rekommendationer om kostnadseffektiva åtgärder för att förbättra byggnadens energiprestanda. I det omarbetade direktivet fastslås vilka uppgifter som måste finnas i en energideklaration. Den ska innehålla uppgifter om byggnadens energiprestanda och referensvärden. Den ska också innehålla rekommendationer om hur energiprestanda för en byggnad kan förbättras kostnadsoptimalt eller kostnadseffektivt såvida det inte saknas en rimlig förbättringspotential i jämförelse med de gällande kraven på energiprestanda. Flera av de förslag till förändringar som regeringen tar upp i propositionen är av betydelse för de rekommendationer om energieffektiviserande åtgärder som ska lämnas. Enligt nuvarande regler ska besiktning av byggnader ske i samband med upprättande av energideklaration om detta är nödvändigt för att rekommendationer ska kunna lämnas. Det är den energiexpert som upprättar energideklarationen som avgör om besiktning krävs för energideklarationen i det enskilda fallet. Det befintliga regelverket för besiktning har kritiserats för otydlighet. Boverket har vid en analys kommit fram till att besiktning sker regelmässigt i ett stort antal fall redan i dag. Av rapporten framgår också att energiexperter som säger sig avstå från besiktning i vissa fall motiverar detta med att det rör sig om nya byggnader eller byggnader som redan har goda energiprestanda och där rekommendationer inte behöver lämnas. Ett förtydligande i lagen blir nu att huvudregeln ska vara att besiktning ska genomföras innan en energideklaration upprättas, och när en besiktning utförs ska den ske på plats. Anledningen till detta är att det inte går att bortse från betydelsen av en besiktning när åtgärder för energieffektivisering ska anges i energideklarationen. Detta är särskilt betydelsefullt för kvaliteten på de föreslagna åtgärderna. Ett generellt krav på besiktning skapar också förutsättningar för att energideklarationerna i flera fall än tidigare kommer att innehålla rekommendationer om energieffektiviserande åtgärder. I lagen om energideklaration för byggnader används uttrycket kostnadseffektiv. Det anges att rekommendationer om kostnadseffektiva åtgärder för att förbättra byggnadens energiprestanda ska lämnas i en energideklaration. Uttrycket kostnadseffektiv fungerar enligt vissa aktörers uppfattning som en hämsko på lämnandet av förslag till energieffektivisering. Frågan om tolkningen av uttrycket kostnadseffektivitet har därför utretts av Boverket. Utredningen har visat att kostnadseffektivitet åtminstone indirekt tenderar att tolkas som lönsamhet och att detta tycks leda till att företag som gör energideklarationer blir försiktiga när de lämnar rekommendationer eftersom de vill undvika risken att behöva stå till svars för förslag som vid närmare beräkningar visar sig vara olönsamma. Det är viktigt att påpeka att energideklarationens funktion inte är att utgöra en fullständig energianalys. Därför är det oundvikligt att den bedömning av kostnadseffektivitet som görs för lämnade rekommendationer inte kommer att kunna avse en mer exakt beräknad lönsamhet. Problemet med begreppet kostnadseffektivitet har lett till att uttrycket byts ut mot "tekniskt möjlig och ekonomiskt rimlig" som är ett mer samlat uttryck som dessutom är vedertaget i befintlig bygglagstiftning. Det är också motiverat att använda det uttrycket även för kostnadseffektiva rekommendationer. Ett förtydligande av uttryckets innebörd kan göras i en förordning eller kanske ännu hellre i föreskrifter och allmänna råd. Även om bedömningen av åtgärders ekonomiska rimlighet regelmässigt kommer att innehålla ett mått av skattning är det av stor vikt att rekommendationerna håller så god kvalitet som möjligt. Kvalitetsaspekten innebär bland annat att rekommendationerna måste beakta de tekniska och ekonomiska förutsättningar som gäller för byggnaden som helhet - även aspekter som inte är direkt förknippade med energianvändningen - eftersom val av tekniska lösningar i ett avseende normalt sett kan påverka byggnadens funktionalitet i övrigt. För att säkerställa att det inte lämnas irrelevanta eller destruktiva rekommendationer finns kraven i den nuvarande lagen på att rekommendationerna ska vara förenliga med en god inomhusmiljö och andra tekniska egenskapskrav på byggnader. Ett sätt att ytterligare främja relevanta rekommendationer är att se över på vilka sätt man kan främja god kompetens hos såväl företag som enskilda experter som upprättar energideklarationer. I regeringens proposition behandlas därför också vissa frågor om experternas kompetens och oberoende med bäring på energideklarationernas kvalitet när det gäller rekommendationer om åtgärder. Arbetet i den delen kommer att fortsätta, och regeringen redogör i propositionen för den inriktning det fortsatta arbetet bör ha. Sammantaget saknas det anledning att nu ta ställning till kompletteringar och förändringar med den inriktning som Miljöpartiets förslag anger. Tillräckliga erfarenheter bör i stället vinnas av de effekter energideklarationerna får innan ytterligare överväganden görs. Det finns i detta sammanhang också skäl att uppmärksamma regeringens skrivelse Vägen till nära-nollenergibyggnader. I den skrivelsen behandlas det svenska arbetet med att utarbeta en handlingsplan för nära-nollenergibyggnader. Handlingsplanen gäller i första hand energiåtgärder i nya byggnader, men även vissa frågor om åtgärder i befintliga byggnader berörs. Handlingsplanen kommer att debatteras i kammaren inom kort. Fru talman! Jag yrkar bifall till civilutskottets förslag till riksdagsbeslut vilket innebär att reservationen ska avslås.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen. Jag instämmer i Anti Avsans anförande. Vi har fått en heltäckande beskrivning av förslaget, så jag ska inte upprepa det. Betänkandet bygger på propositionen Vägen till mer effektiva energideklarationer . Det innehåller i huvudsak en del ändringar som ska göras utifrån ett ändrat EU-direktiv. Det som jag framför allt vill framhålla är att det också har funnits andra skäl till att effektivisera systemet med energideklarationer. Redan i den riksdagsdebatt vi hade i juni 2006 om energideklarationer, gällande den lag som sedan trädde i kraft hösten 2006, föreslog vi från Folkpartiets sida en lag som skulle ha mer fokus på energieffektivisering och mindre på byråkrati. Det skulle inte vara mer byråkrati än absolut nödvändigt för den enskilde fastighetsägaren. Det är nu historia, men vi anser att det hela blev väldigt byråkratiserat. Fru talman! En lag är naturligtvis inget självändamål. Som Lise Nordin sade har det blivit en kostsam pappersprodukt och därmed i många stycken ett självändamål, även om det förstås inte är hela sanningen. Det är riksdagens skyldighet att följa upp sin lagstiftning och eventuellt ändra lagen om syftet inte uppfylls. När vi tittar på lagen om energideklarationer och vad Riksrevisionen sade i sin rapport våren 2009 är redan titeln på rapporten en sammanfattning av vad man kom fram till: Energideklarationer - få råd för pengarna . Det som lyftes fram var att ungefär hälften av energideklarationerna hade en rekommendation över huvud taget. Den andra hälften saknade rekommendationer. Syftet var ju att understödja fastighetsägarna med rekommendationer. I rapporten konstateras också att vi i Sverige hade ett jämförelsevis krångligt system för att säkerställa energiexperternas oberoende och kompetens samt att det fanns otydligheter kring besiktningar, vilket också Anti Avsan tog upp. Även Boverket har utvärderat energideklarationerna, då främst ur fastighetsägarnas perspektiv. Det är nog så viktigt i sammanhanget, för det är trots allt fastighetsägarna som ska vidta åtgärder, betala för dem och ta hem vinsten. För att det inte ska råda några tveksamheter om Folkpartiets ställning vill jag säga att vi i grunden är positiva till energideklarationer och kan se dem som ett verktyg. Det gäller bara att se till att det blir effektivt. Att effektivisera energianvändningen kan vi nog vara ense om är viktigt att göra. Den koppling som finns i lagstiftningen, att främja god inomhusmiljö, är också viktig i sammanhanget. Man måste alltså ta hänsyn till båda sidor av myntet. Fru talman! När vi ser på de aktuella förslagen och bedömningarna är de tydliga steg i rätt riktning. Det är viktigt att även här se det ur den enskilde fastighetsägarens perspektiv. Förtydliganden vad gäller krav på besiktning på plats och innebörden av begreppet kostnadseffektivt kommer att bidra till en bättre kvalitet på energideklarationerna. När det gällde energiexperterna blev det en väldigt tillkrånglad situation beträffande hur man skulle definiera en oberoende expert, liksom ackrediteringen av företagen, som blivit alltför konkurrenshämmande. Det är en ganska stor procedur att få ett företag ackrediterat. Från de små orternas och glesbygdens synpunkt var det därför inte bra. Att man nu siktar på att införa krav på personcertifiering kommer dock att bidra till både ökad konkurrens och höjd kvalitet på energideklarationerna och naturligtvis innebära en förenkling för fastighetsägarna eftersom etableringströskeln blir mycket lägre. Allt detta sammantaget kommer att gynna konsumenten, och det är ju trots allt konsumenten som till syvende och sist måste ta ställning till råden i energideklarationerna samt vidta åtgärder. Fru talman! Det finns en motion, och även en reservation, från Miljöpartiet som behandlas i betänkandet. Jag kan nöja mig med att helt kort instämma i utskottets ställningstagande, det vill säga att vi ska skaffa oss erfarenheter av vad denna regeländring leder till innan vi för in ytterligare ställningstaganden. Det är nog så behjärtansvärt att kunna halvera energiåtgången i byggnaderna, och jag tror att fastighetsägarna själva har väldiga incitament att göra det utifrån de åtgärder som är möjliga att vidta. Vi får när allt kommer omkring se energideklarationen som en översikt av vad som är möjligt att göra. Sedan får man göra ytterligare analyser av i vilken prioriterad ordning saker och ting ska göras. Det finns i dag stora ekonomiska drivkrafter och incitament för den enskilde fastighetsägaren att spara energi. Energi är definitivt inte någon billig vara.

Fru talman! Vi har i dag att debattera civilutskottets betänkande nr 26 om energideklarationer. Det baseras på ett EU-direktiv som förtydligar och förbättrar den viktiga delen. Att få en effektiv analys av sin byggnad är viktigt för fastighetsägaren så att han eller hon kan vidta de åtgärder som behövs. Samtidigt är det inte ett fullständigt medel för att gå igenom hela byggnaden och kan kanske inte heller ligga till grund för det som motionären kräver. Det mesta har sagts om motionen, och jag ska därför helt kort bara säga att det som motionären kräver är att sänka 50 procent rakt av. Det här är inte det medel vi ska använda oss av för att uppfylla det målet. Att få in en energideklaration som standard är ett viktigt sätt att skapa medvetande hos fastighetsägarna, att få upp ögonen för vad som kan göras. Det kräver att besiktningsmannen inte bara är ackrediterad utan också har möjlighet att göra fullgoda analyser. Regeländringen, att besiktning ska ske på plats, är då en viktig åtgärd. Samtidigt är det viktigt att vi centraliserar detta, lyfter bort det från kommunerna och för över det till en central myndighet så att vi får en enhetlig bedömning. Just den enhetliga bedömningen gör att vi kan utvärdera effekterna över tid. Om man skulle göra en 50-procentig reducering måste det i så fall göras ur teknisk, ekonomisk, miljömässig och framför allt inomhusmiljömässig synpunkt. Det skulle kräva en betydligt djupare analys som varje fastighetsägare då blev ålagd, och kostnaderna skulle bli betydligt högre. Om vi tittar lite grann på betänkandet och vägen till nollenergibyggnader ser vi att de tankarna finns. Det är en successiv process som vi måste genomgå. Det viktiga, fru talman, är att vi får upp medvetenheten om det. Till skillnad från motionären tror jag inte att det behövs någon morot. Det finns ett ekonomiskt incitament i deklarationerna som på ett fullgott sätt gör den kloke fastighetsägaren medveten om vad han eller hon kan göra. Fru talman! Jag yrkar bifall till civilutskottets förslag i betänkande nr 26 och avslag på motionen.