En ny vapenlag

Herr talman! Vi debatterar nu regeringens proposition och justitieutskottets betänkande En ny vapenlag. Propositionen har länge varit omdebatterad, och många av de frågor som berörs i propositionen och betänkandet bottnar i ett mångårigt engagemang, inte minst från Sverigedemokraterna i opposition.

Jag har personligen varit med på hela denna resa, och den första vapenrelaterade fråga jag hanterade var EU:s vapendirektiv, som kom 2016–2017 efter ett antal fruktansvärda terrorattentat i Europa. EU menade då att det behövdes gemensamma regler och restriktioner för legalt vapeninnehav i EU för att motverka gängkriminalitet och terrorism i Europa. Jag minns att jag studsade till när jag hörde bakgrunden till att man ville ha EU-gemensamma regler och restriktioner för legalt vapenägande. Som enda parti yrkade Sverigedemokraterna avslag på subsidiaritetsprövningen. Vi menade att det inte krävdes ett EU-gemensamt ansvar utan att varje land bäst avgör vilka regler det vill ha för legalt vapeninnehav.

Därefter riktade vi tillsammans med flera andra partier i oppositionen många tillkännagivanden till regeringen i syfte att förenkla legalt vapeninnehav. Det var dubbla, tredubbla och fyrdubbla tillkännagivanden, inte minst om femårslicenserna, som också berörs i propositionen. Men trots upprepade tillkännagivanden från riksdagen vägrade den dåvarande socialdemokratiska regeringen att ens utreda frågan. Detta kan man ha med sig eftersom Socialdemokraterna i dagens betänkande har en reservation där de fortsatt motsätter sig ett förenklat förhållningssätt till femårslicenserna.

Sverigedemokraternas syfte har hela tiden varit att man inte ska straffa legalt vapeninnehav och inte skuldbelägga legala vapenägare för problem kopplade till massinvandring, segregation och gängkriminalitet. Det här är två separata saker som kräver helt olika förhållningssätt. I förslaget till ny vapenlag ser vi också att olika vapenrelaterade överträdelser särskils. När de är kopplade till gängrelaterad miljö ska de givetvis leda till straff, men när det handlar om förseelser kopplade till licenser ska det verkligen betonas att detta inte är lika allvarligt som det gängrelaterade vapenvåldet.

Många av de frågor som berörs i propositionen har som sagt debatterats. Ett förbud mot vissa halvautomatiska gevär har diskuterats fram och tillbaka, inte minst mot bakgrund av attentatet mot Risbergska i Örebro där en person begick fruktansvärda brott med legala vapen. Flera med mig ansåg dock att debatten hamnade lite snett och att man agerade lite för snabbt. Tiden gav oss som uttryckte kritik delvis rätt eftersom man backade från förslaget att kräva tillbaka samtliga vapen av denna typ där licens beviljats. Men den kompromiss vi kom fram till innebär att man fortsatt inte kommer att bevilja vissa halvautomatiska vapen för jakt.

Detta kan man ha olika meningar om, och jag tycker att det finns bra argument på båda sidor. Argumenten att dessa vapen skulle vara särskilt stöldbegärliga eller farligare än andra vapen väger inte tungt i min bok. Men andra argument, exempelvis att upprätthålla allmän respekt för jakt genom att vissa vapentyper inte tillåts för jakt, har jag viss respekt för.

Personligen har jag fullt förtroende för att de som får inneha vapen för jakt kan hantera även vapen som ser lite annorlunda och mer moderna ut, och jag tror att frågan kommer att vara överspelad om 10–15 år. Att just ett vapens utseende väcker så starka reaktioner har jag svårt att respektera.

Vi ser även flera andra lättnader i den nya vapenlagen. Det handlar inte minst om flexiblare förvaringsregler och införande av EU:s vapenpass för både sportskyttar och jägare. Utöver det jag redan nämnt ska man också gå fram med en utökad vapengarderob.

Vissa saker finns i lag, annat i förordning. Men sammantaget genomförs betydande lättnader. Det är också det intryck jag har. Man kan ha synpunkter på om allt i förordning kommer att tillvaratas på ett tillfredsställande sätt av Polismyndigheten, som hanterar dessa frågor. Men detta kommer riksdagen att följa noga.

Sammantaget ser jag att berörda skytteorganisationer, inte minst för pistolskyttar och jägare, ser positivt på de samlade förändringar vi går fram med.

Jag yrkar avslutningsvis bifall till utskottets förslag och, framför allt, avslag på reservationerna från Socialdemokraterna med flera vänsterpartier, som syftar till att göra livet svårare för legala vapenägare.

Herr talman! Jag tackar Adam Marttinen för ett öppet och ärligt anförande.

Jag tackar även för historiebeskrivningen; den förtjänar hågkomst en sådan här dag. Allt detta började som sagt med EU:s vapendirektiv, och Centerpartiet röstade liksom Sverigedemokraterna nej till EU:s vapendirektiv i EU-parlamentet, vilket inte alla partier i denna församling gjorde.

Terrorister ansöker inte om vapenlicens. Denna inställning måste vi hela tiden ha med oss, men i det här förslaget har regeringen faktiskt tappat bort den. Det handlar inte bara om att Tidöpartierna bryter mot sina vallöften. Det handlar också om hur vi ser på jägare och sportskyttar, precis som ledamoten sa i talarstolen. Det här är ju laglydiga grupper som vi ska ha på vår sida i kampen mot terrorism.

Men uppnår vi det med detta förslag? Nej. Det sägs att förslaget innebär förenklingar för vapenägare, men jag är högst tveksam till om det blir några förenklingar över huvud taget. I stället innebär förslaget direkta försvåranden för enskilda vapentyper som man, precis som ledamoten sa, tycker är farliga mest på grund av deras utseende.

Reformen när det gäller AR15 handlar ju inte om jaktetik, utan det handlar om något helt annat. Den grundar sig som sagt i Örebrodådet, där den vapentypen över huvud taget inte användes. Ärligt talat är alla vapen farliga i fel händer.

Jag har en fråga om femårslicenser, som ledamoten och jag har diskuterat många gånger, liksom alla här, och där vi tidigare var på samma sida. Tycker ledamoten verkligen att dagens förslag att slopa licenser och i stället införa tillsyn är en förenkling?

Herr talman! Det korta svaret på frågan är ja. Sedan beror det helt enkelt på vilka kriterier som ställs upp för när och hur underlag ska begäras i tillsynsförfarandet. Detta tas i förordning, och där har regeringen gett ett särskilt uppdrag till Polismyndigheten, som fortfarande har hand om vapenlicensfrågor.

Om vi får vinna valet en gång till kanske vi flyttar vapenlicensfrågorna till en helt ny myndighet, något som just nu utreds på departementet. Det är skillnad jämfört med om Centerpartiets sida av politiken vinner, för då tror jag att de här frågorna kommer att ligga kvar hos Polismyndigheten. Men det är en fråga som tas i förordning.

Vi är helt övertygade om att om ansvaret flyttas från individen till Polismyndigheten, i det här fallet, har den enskilda innehavaren inte längre något ansvar för att inkomma med vissa uppgifter och därefter eventuellt också göra sig skyldig till brott. Det ansvaret och den betungande konsekvensen tar vi nu bort, och det tycker jag är en förenkling i sig.

Herr talman! Centerpartiet har hittills, fram till denna dag, varit på samma sida som Sverigedemokraterna när det gäller jakt- och vapenpolitik, men det är vi inte längre. Det är helt uppenbart, eftersom de värden och löften som Sverigedemokraterna arbetat för inte har infriats. Det är snarare tvärtom, enligt mig.

Femårslicenserna hade också sin grund i EU:s vapendirektiv och att EU ville trycka på de länder som inte hade någon kontroll över huvud taget. Ärligt talat har EU hela tiden sagt att Sverige har ett bra system. Vi kan göra slagningar varje dag på personer som innehar vapen och jämföra med brottsregistret. Det har Tidöpartierna stått här och diskuterat i jättemånga år, men nu helt plötsligt måste man ändå ha något slags kontroll.

Det vi gör i dag är att skriva på ett carte blanche. Vi ska ha en tillsyn, som förmodligen ska utföras av polisen, som vi inte tycker ska ha tillståndsgivningen över huvud taget. Det är ytterligare ett vallöfte som ännu inte har infriats, men vi hoppas att det kommer. Jag håller med om att det ska vara en egen tillsynsmyndighet.

De facto är det ett blankt papper vi skriver på. Polisen eller någon annan myndighet ska göra kontrollen av att personer är lämpliga att inneha licens. Vi kan i dagsläget inte säga något om kriterier för detta, krav på underlag, processer eller tidsfrister. Jag tycker inte att det blir en förenkling, utan det skapar ökad oro för hur det här kommer att landa.

Herr talman! Jag tycker ändå att det är ett ganska balanserat uttryck från Helena Vilhelmsson – att man kan känna en oro. Det tycker jag att man ska ha respekt för. Det är därför jag tycker att det är viktigt att riksdagen, i det här fallet, där jag är en del av församlingen, håller ögonen på den här frågan och ser till att de direktiv som kommer till Polismyndigheten blir bekväma för legalt vapeninnehav, inte tvärtom.

Hela syftet från vår sida av politiken, alltså Tidöpartierna, är att det ska vara enklare. Det får man ha tillit till. Sedan kan jag tycka att man som centerpartist borde vara mer orolig för att man i akt och mening i valrörelsen vill tillsätta Morgan Johansson som justitieminister och låta honom sköta direktiven till Polismyndigheten när det gäller hur den ska hantera återkommande kontroller av legalt vapeninnehav. Det tycker jag ärligt talat att man ska känna större oro för än för huruvida vår sida av politiken, Tidöpartierna, kommer att hantera det här på ett tillfredsställande sätt. Jag hyser tilltro till att det kommer att bli ganska bra.

Herr talman! Jag vill be om ursäkt till talmannen för att jag inte stod upp när han kom in helt diskret. Jag var djupt nedsjunken i tankar.

Adam Marttinen har redogjort för tillkomsten av vapenlagstiftningen och också de våndor som den här kammaren, vårt utskott och flera regeringar har haft när det gäller införandet av vapendirektivet. Sedan for han ut i en rant kring massinvandring också. Han är ju trots allt sverigedemokrat.

Det infinner sig en del frågor kopplat till det här. Nu har vi haft EU:s vapendirektiv ett antal år. Det var en kraftfull reaktion från EU-familjen mot fruktansvärda terrorattentat på europeisk mark. EU-direktiven har enligt alla tillgängliga utvärderingar bidragit till en säkrare värld, ett säkrare Europa och i förlängningen också ett säkrare Sverige.

Du nämnde, Adam Marttinen, att ni var emot subsidiaritetsprövningen redan när den dök upp första gången. Nu när vi har haft vapendirektivet på plats i Europa har jag en fråga, inte minst utifrån de perspektiv som Helena beskrev – att vi fått en samsyn mellan länderna, där vapen är rörlig materia och föremål som förflyttas över gränserna: Anser Adam fortfarande att EU:s vapendirektiv och de krafttag man tog mot terrorism inte borde ha genomförts?

Herr talman! Principiellt tycker jag inte att EU ska ha detaljstyrande rätt över svensk vapenlagstiftning. Det tycker jag är ett djupt problematiskt förhållningssätt, kopplat till att jag anser att svensk vapenlagstiftning ska utgå från svenska folkets intressen.

Sedan kan det alltid diskuteras på vilket sätt Sverige påverkas av att andra länder har en mer bristfällig lagstiftning kopplat till legalt vapeninnehav. Då kan det finnas en poäng med att man på EU-nivå fastställer vissa minimikrav för hur myndigheter ska hantera legalt vapeninnehav. Principiellt tycker jag dock att utgångspunkten ska vara att svensk vapenlagstiftning ska utgå från svenska folkets intressen och beslutas i Sveriges riksdag, utan toppstyrning från EU.

Det finns olika ingångar här. Min starka invändning är att EU:s hela vapendirektiv 2017 tog sin utgångspunkt i att stoppa terrorism och gängkriminalitet. Lösningen blev att man gav sig på de legala vapenägarna. Där tycker jag att man landade helt snett i hela inramningen av syftet med att ens engagera sig i frågan.

Det hade varit mer relevant att diskutera exempelvis hur vi ska hindra våldsbejakande islamister från att ta sig in i Europa. Hur påverkar öppna gränser handel och varor och förutsättningarna för att smuggla in vapen i Sverige? Det finns andra frågor som man kan diskutera kopplat till hur våldsbejakande extremism och terrorism ska bekämpas. Att ge sig på legala vapenägare och fokusera på det är såklart bekvämare för en del än att diskutera de verkliga orsakerna till att vi har islamister som skjuter ihjäl folk i Europa.

Herr talman! EU:s vapendirektiv var ett av många redskap som togs fram för att försöka förhindra den typen av terrorattentat och fruktansvärda händelser. Bara i vårt land och i den här kammaren har vi fattat otaliga beslut för att exempelvis stoppa terrorresor och förhindra att den typen av människor kommer hit och utför sina dåd. Där är vapendirektivet ett i mängden av redskap som finns i verktygslådan. Det handlar alltså inte enkom om det.

I grunden handlar det om huruvida vi behöver ha en vapenlagstiftning på europeisk nivå som tar höjd för att även människor med onda avsikter kan få licens och skaffa sig vapen på legal väg, precis som i det fall vi hade och som är orsaken till den process som vi har för vapenlagstiftningen, nämligen händelsen i Örebro. Jag återkommer till det senare. Så är det – det här är inte vilka varor som helst.

Adam Marttinen använde i sitt anförande begrepp som att man ”bestraffar” eller ”misstänkliggör” lagliga vapenägare. Så skulle vi ju aldrig resonera kring körkortsinnehavare. Bara för att man är tvungen att besiktiga bilen varje år innebär ju inte det en bestraffning. Det är ju för att man ska kunna hantera en potentiellt farlig tingest som en bil på ett bra och förnuftigt sätt.

Inte heller ser vi det faktum att vi har bra ordning på läkemedelshantering och apoteksverksamhet i vårt land som en bestraffning av människor som är i behov av läkemedel. Vi vet ju att läkemedel i fel händer och i fel sammanhang kan vara skadliga.

Det är inte en bestraffning eller ett misstänkliggörande av de människor som är sjuka eller av dem som behöver köra bil och ha körkort. Men just i vapenfrågan använder ni väldigt starka ord när vi behöver reglera eller ha ordning och reda i en bransch.

Herr talman! Petter Löberg får såklart stå för sina egna jämförelser, och Socialdemokraterna får ha täckning för dem.

Jag tycker att det är djupt problematiskt att diskutera åtgärder mot lagligt vapeninnehav och se det som en åtgärd för att bekämpa terrorism och våldsbejakande extremism och gängvapenvåld och organiserad brottslighet, för kopplingen däremellan är så otroligt svag. Det blir lite konstigt att man har sådana krafttoner mot lagligt vapeninnehav i de sammanhangen.

Det är mer fruktbart, skulle jag vilja säga, att arbeta mot de faktiska orsakerna till att människor skjuter ihjäl folk. Det är olagliga vapen. Det är våldsbejakande islamister, som utgör det största terrorhotet i Europa. Vad gör de i våra respektive länder? Vad är det för politiker som släpper in sådana människor som vill skjuta ihjäl folk i Europa? Det är de frågorna vi behöver diskutera om vi på riktigt ska komma åt exempelvis terrorism, våldsbejakande extremism och gängrelaterad brottslighet, som till stor del – säg 99 procent – beror på att vi har haft massinvandring till Sverige och Europa.

Man kan ha lite olika perspektiv. Jag noterar att Socialdemokraterna har sin ingång i den här debatten och att vi har en annan.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation 2 om övergångsregler.

Det här är en viktig debatt och en debatt som vi har haft många gånger förr, känns det som. Det är en favorit i repris. Men det är också en debatt som ibland kan trampa fel, då det finns partier som använder begrepp som att man ”misstänkliggör” jägare.

Jag har stått här ett antal gånger och talat om behovet av bra viltvård, vapnens betydelse för att kunna se till att ha viltstammar på rätt nivå och annat och vilken betydelse det har för enskilda individer. Det handlar inte heller om att försvåra för sportskyttar. Det handlar inte om att ställa land mot stad eller riksdag mot jaktlag. Det handlar om något mer grundläggande, nämligen vilket ansvar samhället har när det gäller att reglera föremål som i grunden är konstruerade för att släcka liv. Så är det ju – ett vapen är ett mycket speciellt föremål som inte är som vilka andra föremål som helst. Själva tingets existens beror på att det ska släcka liv, punkt. Det ska oskadliggöra eller döda. Det gör också att vi bör använda och närma oss de här frågorna med yttersta ödmjukhet.

Sverige har en väldigt stark jakttradition, och den ska vi självklart värna. Vi har seriösa sportskyttar, och dem ska vi självklart underlätta för och se till att de kan utöva sin verksamhet på ett bra sätt. Det handlar inte om att jaga dem som sköter sig och hanterar vapnen lagligt.

Vi har kunnat se att regelverk för till exempel vapenskåp har bidragit till att antalet stölder har minskat dramatiskt. Det fanns sådana som var emot vapenskåp också. I dag är det en naturlig del som gör att vi kan hantera vapen säkrare och att färre vapen hamnar på olämpliga ställen.

Det ska sägas tydligt att det här inte handlar om att misstänkliggöra. Det handlar om att vi ska ha ett regelverk som är anpassat efter behov för att skapa trygghet, transparens och säkerhet och rättssäkerhet. Det ska uppfylla de målen men också upprätthålla respekten för att detta inte är vilka föremål som helst. Vi ska ha ett regelverk som är stramt, begripligt och konsekvent.

Vi hade tidigare mängder av olika myndigheter inom Polismyndigheten, som bekant, och det ska vi diskutera i eftermiddag. Det innebar också många olika tolkningar. Jag tror att lagstiftningen som är på väg fram med den här propositionen kan bidra till en tydligare enhetlighet från myndigheter när det gäller uttolkandet av de här regelverken. Det blir också en viss förenkling som gör att man slipper anklagelser om att man håller på med aktivism på myndigheter och annat. I grund och botten är det här en renodling och ett bra förslag för förtydligande av regelverket.

Adam Marttinen beskrev tidigare EU:s vapendirektiv. Jag minns när Sten Bergheden och jag hade gyttjebrottats i utskottet om implementeringen av det. På vägen ut, vid soptunnan, sa jag till Sten: Kan vi inte bara försöka lösa detta på något sätt? Det här håller ju inte. Vi riskerar mångmiljonviten om vi fortsätter att gyttjebrottas och göra politik av det här, som egentligen handlar om att lösa något som vi är tvungna att lösa.

Då kom den här vapenutredningen och referensgruppen, som vi båda har suttit i. Det här är egentligen slutpunkten på det arbetet.

Vi socialdemokrater har två invändningar mot dagens proposition.

Den ena handlar om övergångsbestämmelserna när det gäller de vapen som vi har diskuterat det senaste året efter det fruktansvärda massmordet i Örebro. Det handlar om att vi socialdemokrater inte anser att de vapen som det gavs tillstånd och licenser till i glappet mellan Naturvårdsverkets nya föreskrifter och den nya lagstiftningen ska ligga kvar ute. Antingen bestämmer man sig för att AR15 är en naturlig del av det svenska vapeninnehavet, eller också ska de inte finnas där ute. Det får inte vara den här halvmesyren.

Om man bestämmer sig för att de här vapnen inte tillhör den naturliga delen av den svenska vapenhanteringen ska de naturligtvis lösas in på vederbörligt sätt. Då ska innehavarna få det som vapnen är värda eller det de har betalat för dem och även för tillbehör och annat på ett bra och ordnat sätt. Men här hamnar vi i en situation där vi kommer att ha tusentals vapen kvar där ute under överskådlig tid. Tanken är att de sakta men säkert ska försvinna och att vi inte ska ge tillstånd till nya sådana här vapen för jaktbehov. Det är en väldigt konstig ordning, och det har vi en väldigt skarp invändning mot.

Den andra frågan handlar om femårslicenserna. Ledamoten Vilhelmsson beskrev svårigheterna när man ska ha ett tillsynsförfarande som kan vara väldigt godtyckligt och kanske också beror på om man har en engagerad tjänsteperson på plats som verkligen driver de här tillsynsärendena hårt. Då har man återigen en situation där det spretar.

Vi anser att vi ska ha en mer renodlad lagstiftning så att man vart femte år kontrollerar dem som har de här vapnen och ser till att de personerna faktiskt mår bra och att de fortfarande är aktiva och använder vapnen till det som är deras syfte.

Att man helt enkelt gör en liten prövning vart femte år är inte för mycket att begära. Alla vi som sitter här som har bil vet att man gör så med bilen varje år. Det är inget konstigt med att göra så vart femte år när det gäller vapen.

Den bakdörr eller dörr som man hade när man gav tillstånd till AR15 eller militärliknande vapen av halvautomatisk typ har gjort att även de här personerna har hamnat i kläm. De har agerat utifrån de riktlinjer och signaler som myndigheterna gav. I grund och botten är det inte deras fel att de har vapnen hemma, utan det är i grund och botten ett misslyckande från samhällets sida som vi behöver styra upp på ett tydligare sätt. Förr eller senare behöver vi nog ändå göra det, dessvärre.

Herr talman! Vi vill ha en modern vapenlag och förenkla den där det är rimligt. Vi vill också ha en tydlig vapenlag som till och med kan ha ganska skarpa riktlinjer där så krävs. Den bör också ta höjd för den tekniska utvecklingen.

Vi är inte på samma ställe när det gäller vapen och många andra sådana saker som vi var för tio år sedan. I dag finns det 3Dskrivare som kan skriva ut magasin på ett helt annat sätt. I dag har vi kanske andra problem framför oss, inte minst i vårt utskott där vi hanterar problem med drönare och hotbilder kring det. Vi måste hela tiden ligga i teknisk framkant när det gäller de här sakerna.

Socialdemokraternas linje är respekt för jägare och skyttar och respekt för människors trygghet. Vi måste hitta rätt balans mellan dessa två – det kan ibland finnas motstående intressen. I förlängningen är det klokt: Vi ska ha kontroll där det är nödvändigt, och vi ska ha konsekvens där regeringen har valt att backa och där människor har kommit i kläm.

Det finns stunder då vi i politiken måste visa att vi förmår att dra gränser mellan vad som är rimligt och vad som inte är rimligt. Det här är en sådan stund. Vapen som är konstruerade för krig hör till exempel inte hemma i jaktmarkerna. Efter Örebro är det helt uppenbart att sådana vapen inte hör hemma i ett samhälle som i grund och botten vill vara tryggt.

(Applåder)

Herr talman! Ledamoten gjorde ett intressant inlägg, och jag har några reflektioner. Jag hade först inte tänkt att gå upp i talarstolen angående den här delen, men jag vill ändå ställa några frågor till Petter Löberg med tanke på några av hans uttalanden.

Herr talman! Petter Löberg pratade om läckageteorin och att den fortfarande existerar. Han pratade om att vapen som finns hos jägare och skyttar i den lagliga miljön riskerar att spridas och att man därför vill begränsa vissa vapentyper i Sverige.

Petter Löberg tog också upp att det i dag är lätt att ta jägarexamen och att skaffa dessa vapen. Jag kan upplysa Petter om att de kriminella varken tar jägarexamen eller lär sig att skjuta i en skytteklubb. De går ut på gatan och hämtar dessa vapen för att begå kriminella och våldsamma dåd här i Sverige. Det är där problemet ligger. Vi har inga problem med de lagliga vapnen. De finns i vapenskåp hemma hos jägare och skyttar. Läckageteorin – att det skulle vara lätt och att vapen försvinner ut i den kriminella miljön – är felaktig, vilket är bevisat sedan lång tid tillbaka.

Herr talman! Frågan handlar om att Petter Löberg representerar ett parti som länge har drivit frågan om att förbjuda halvautomatiska vapen i EU. Nu vill man också förbjuda och återkalla AR15-vapen i Sverige. Jag undrar därför: Delar Petter Löberg Socialdemokraternas inställning i EU, det vill säga att halvautomatiska vapen bör förbjudas, och hur ska återkallelsen av de AR15-vapen som finns hos jägare i Sverige gå till rent praktiskt?

Herr talman! Det var oerhört intressant att Sten Bergheden pratade om kriminalitet och läckageteorier, eftersom jag inte nämnde någonting om det i mitt anförande. Jag pratade inte över huvud taget om kriminaliteten ute i samhället eller om skjutningar och sprängningar, eftersom det i huvudsak inte har med den här saken att göra. Det är inte den diskussion vi för. De vapenlagar som vi pratar om här rör ägarna av legala vapen. Jag har inte pratat om någon läckageteori i dag, så jag kan inte riktigt svara på var han fick det ifrån. Men vi kan gärna prata om den.

Det finns problem även med legala vapen. Att tro något annat är att vara oerhört naiv. Legala vapen används vid suicid – det vet vi alla. I väldigt många fall per år väljer människor att ta sitt liv med hjälp av ett licensierat vapen som har varit en kär ägodel hela livet. Man kan även ta livet av sig på andra sätt – det vet alla. Suicidfrågan och vapen är en problematik som vi måste vara medvetna om och ödmjuka inför.

En annan del är hot, även med legala vapen, eller känslan av att vara rädd på grund av våld i nära relationer. Jag tror inte att ägare av legala vapen är vare sig mer eller mindre benägna att ägna sig åt hot och våld i familjen. Detta är ett stort samhällsproblem som jag tror att vi tillsammans har stora ambitioner att bekämpa. Detta är den dolda delen av våldet i samhället, nämligen mäns våld mot kvinnor.

Det finns många vapen där ute som också är ett latent hot. Det gäller inte minst de så kallade utökade självmorden, som inte är något annat än mord. I sådana familjetragedier och brott handlar det inte sällan om legala vapen. Det förekommer alltså – det är inte en fullständigt marginaliserad företeelse.

Herr talman! Petter Löberg svarade i sitt inlägg inte på de frågor som jag ställde. Det fanns säkert naturliga skäl, eftersom de är svåra att svara på.

I er reservation, som ni har skrivit tillsammans med Miljöpartiet och Vänstern, står det tydligt att man ska lösa in halvautomatiska vapen av typen AR15 och liknande som redan finns i omlopp, i och med att tillstånd tidigare har beviljats för jakt. Då frågar jag: När och hur ska det gå till, och vilka ytterligare vapen har ni räknat med att lösa in om ni skulle vinna valet i höst? Den frågan tycker jag att väljarna har rätt att få svar på.

Står Petter Löberg bakom Socialdemokraternas arbete i EU med att försöka förbjuda alla halvautomatiska vapen? Kommer detta att ske? Tre partier står bakom förslaget att inlösa halvautomatiska vapen av typen AR15 och liknande – det står tydligt i reservationen. Jag tycker att frågan förtjänar ett svar av Petter Löberg.

Jag skulle också gärna vilja ta upp frågan om nästa steg. Det handlar om de femårslicenser som ni vill återinföra men som vi nu tänker ta bort här i dag genom ett beslut.

Ni tycker alltså att det är rimligt att polisen ska ställa krav på att en skytt ska vara aktiv inom en viss tid för att kunna behålla sin pistol för skytte. Är det rimligt att en person som precis bygger hus, bildar familj eller blir sjuk och därför inte kan uppfylla kraven måste återlämna sin pistol? Eller finns det andra åtgärder som kan vidtas i det läget så att pistolskytten kan få behålla sitt vapen tills han blir frisk, barnen har blivit tillräckligt stora eller huset är färdigbyggt? Var står Socialdemokraterna i den frågan?

Herr talman! På den första frågan är svaret naturligtvis ja, eftersom det står så i vår följdmotion. Vi anser att den här typen av vapen ska lösas in och att det ska göras på ett sjyst och ekonomiskt icke oförmånligt sätt för dem som drabbas och som har drabbats av den skarv som vi alla är medvetna om. Dessutom vill ni ju själva ta bort dessa vapen – AR15 eller militärliknande vapen – i jaktsammanhang, för det är ju det vi pratar om.

I EU har man en annan diskussion, men i vår kammare pratar vi om den lagstiftning som efter utredning har lagts fram i propositionen och som vi gemensamt har mejslat fram. Det rör sig om tillstånd för semiautomatiska vapen av militärliknande typ i jaktsammanhang. Vi socialdemokrater är väldigt tydliga med att vi inte vill ha den typ av AR15-vapen som vi har pratat om här. Sedan är AR15 ett varumärke – en branding. Det har blivit en symbol, eftersom det är ett vapen som har använts vid skolskjutningar och terrorattentat världen över i väldigt stor omfattning.

Det finns vapen av den här militärliknande typen som inte hör hemma i jaktmarkerna. Det är inte bara vi socialdemokrater som tycker det. En väldigt stor andel av Sveriges jägarkår tycker inte att dessa karbinliknande vapen av militärliknande typ hör hemma i jakt och skog. De hör hemma i andra sammanhang – i militära sammanhang eller vid dynamiskt sportskytte eller liknande – men inte i samband med jakt. Där behöver vi ha andra lösningar.

Vi vill alltså att det ska vara en sjyst inlämning och att det ska vara klart och tydligt. Här diskuterar vi semiautomatiska vapen för jaktbehov – ingenting annat. Det är mitt svar.

Herr talman! Detta kommer nog att ta lite tid.

Jag vill först säga att vi har drygt 600 000 legala vapenägare i Sverige som ägnar sig åt jakt, skytte och samlande på ett helt föredömligt sätt. Vi ska försöka underlätta för de här personerna i den nya vapenlagstiftningen.

Vi ska nu debattera det nya förslaget. Jag vill först säga att jag är glad över att det är klart. Jag är inte lika glad över att allt inte blev riktigt som jag ville, men detta är ändå den kompromiss som vi har kommit fram till och kunnat samlas kring, och vi går fram med förslaget för att underlätta i de delar där det är möjligt.

Det innebär också att mitt och vårt arbete inte är klart. Vapenutredningen lyckades trots tydliga direktiv inte utreda alla de tillkännagivanden som Tidöpartierna och Centern levererade i opposition, men med tanke på hur utredningen till slut landade är det nog bra att utredaren inte hann med vissa av direktiven, för det hade varit stor risk att även de förslagen enbart hade gått polisens ärenden.

Trots tydliga direktiv och att en stor majoritet i referensgruppen tydligt talade om våra ståndpunkter gjorde utredaren andra saker. Att inte följa direktiven och att inte genomföra alla direktiv är anmärkningsvärt, liksom att inte lyssna på en majoritet i referensgruppen och att dessutom sakna vapenkunskap. Utredningen landade också i ett antal rena sakfel, och det syns rätt tydligt att utredaren lät polisen styra delar av utredningen. Det finns felaktigheter och ibland rena sakfel samt förslag som utredaren själv inte ens kunde förklara hur de skulle tillämpas.

Läckageteorin fanns med i utredningstexterna, trots lång erfarenhet i Sverige av att detta inte existerar. Att återkalla och tvångsinlösa AR15-vapen föreslogs också, men glädjande nog lyssnade inte regeringen på just det förslaget.

Herr talman! Att återkalla positiva myndighetsbeslut är helt orimligt och hör inte hemma i svensk lagstiftning. En myndighet som har fattat ett beslut måste också stå för det. Att förbjuda vissa vapen fanns inte heller med i utredningsuppdraget, men här lyssnade utredaren enbart på polisens önskemål. Att det var en utredning som inte följde direktiven och inte ens hade lösningar på vissa av de förslag som lades gjorde att vi och regeringen fick ett stort jobb med att försöka rätta till allt detta.

Att skjutningen i Örebro sedan blandades in i bedömningen av en ny lagstiftning komplicerade situationen ytterligare. Att blanda ihop en psykiskt sjuk person i Örebro med landets lagliga jägare, skyttar och samlare är inte acceptabelt, och jag är starkt kritisk till det som gjordes efter Örebroskjutningen.

Herr talman! Det är också anmärkningsvärt att polisen, som har huvudansvaret för vapenlicenser i Sverige, inte kunde identifiera vilka vapen som användes i Örebro, trots att personen och vapnen fanns på platsen. Polisen behövde tre dagar på sig för att klara ut detta. Jag är övertygad om att någon med vapenkunskap hade löst detta på en halvtimme.

Att då gå ut och förbjuda vapen som inte ens fanns med vid terrorbrottet i Örebro skapar inte förtroende. Man skulle självklart ha tagit det lugnt och utrett allt i vanlig ordning innan man agerade. Det är en lärdom som vi måste ta med oss från detta.

Herr talman! Här borde Tidöpartierna ha sansat sig. Att Socialdemokraterna försökte plocka politiska poäng på händelserna i Örebro på detta vis och att de försökte visa handlingskraft förvånar mig inte alls, men Tidöpartierna borde ha haft mer is i magen. Jag tror dock att alla har dragit lärdom av detta inför framtiden.

Det kan vara bra att veta att den typ av AR15 som det nu blir förbjudet att använda till jakt i Sverige används till just jakt i många andra länder i EU. Det har under lång tid använts i Sverige till skytte, och det finns inga fall där vapnet har missbrukats i Sverige. AR15 är också ett vapen som är speciellt svårt att modifiera och bygga om till ett helautomatiskt vapen, så påståendet att det skulle vara lätt att bygga om detta vapen är direkt felaktigt.

Herr talman! Det är mycket bra att regeringen har backat från kravet på tvångsinlösen. Det agerandet hade varit synnerligen anmärkningsvärt och skapat en rad rättsliga problem. Det hade också skapat en ny rättslig praxis med helt oanade konsekvenser. Jag vill alltså rikta ett stort tack till regeringen för att den lyssnade på dem som var kritiska till detta förslag.

Att Socialdemokraterna, miljöpartister och Vänstern agerar som man gör och utan kunskap är inget nytt, och det får stå för dem, men så ska inte en ansvarsfull regering agera. Att vänsterpartierna även vill strunta i gällande praxis och tvångsinlösa vissa vapen kan bara tolkas på ett sätt: Att de struntar i gällande praxis och i vad som är ditt och mitt visar att de kan göra precis som de vill.

Vad är det som S, V och MP nästa gång vill tvångsinlösa? Äganderätten står ju inte högt på Sregeringens prioriteringslista, utan de jobbar tydligt mer med devisen ”vi kan ta din egendom när vi vill”. Detta är ett häpnadsväckande agerande.

Herr talman! Vad innehåller då den här propositionen? Jo, regeringen – och Tidöpartierna – har efter utredningen aktivt jobbat för att försöka använda det som går att använda i utredningen och med att ta bort vissa delar och förbättra andra delar. Jag ska nu ta upp några av förändringarna.

Det kommer att bli tydligare krav på vad polisen ska bedöma när det gäller lämplighet innan någon får licens. Detta minskar därmed polisens eget tyckande.

Vi tar bort ”synnerliga skäl” för att få pistol, till exempel, och ersätter det med ”tydliga särskilda skäl”. Detta minskar polisens eget tyckande.

En klar förbättring är att landets jägare nu ska kunna utöka sin vapengarderob från dagens sex vapen till tio vapen. Det kommer att underlätta för många jägare som är aktiva och jagar olika vilt och för vilka behovet av anpassade vapen ökar. Det är också bra att det finns utrymme i garderoben om en jägare ärver ett vapen och vill behålla det av olika anledningar. Vapengarderoben blir tydlig, och detta minskar därmed polisens eget tyckande.

Vi tar också bort den särskilda prövning som i dag finns mellan det fjärde och det femte vapnet, då just dessa vapen skulle ges en extra motivering. Detta har varit krångligt och skapat otydlighet för polisen när det gäller vad man ska kräva och bedöma för att ge det femte eller sjätte vapnet. Utredaren hade ett förslag om att detta skulle flyttas fram och ligga mellan det åttonde och det nionde vapnet i den nya vapengarderoben. Detta skrotade vi. Vi tog bort det helt, så i dag gäller tio vapen rakt av. Att den regeln har tagits bort kommer att underlätta både för polisen och för landets jägare. Detta minskar också polisens egen bedömning och tyckande.

Herr talman! Vi inför nu också tydligt EU:s vapenpass, som ska gälla i Sverige. Det kommer att underlätta för såväl jägare som skyttar att kunna åka till Sverige och delta i jakt eller skytte på ett snabbare sätt. Tidigare kunde väntetiderna för dessa tillstånd ta flera veckor hos polisen, och det innebar ibland en risk att tävlingsskyttar missade tävlingar i Sverige. Detta är nu bra och kommer att åtgärdas. Det minskar polisens arbete och polisens eget tyckande.

Vi tar också bort femårslicenserna, vilka både skapade mycket jobb hos polisen och ställde helt orimliga krav på skyttarna att uppvisa behov av vapnet. Det riskerade att bli osäkra bedömningar.

Herr talman! I framtiden ska endast ett intyg från föreningen om medlemskap och aktivitet i skytteklubben räcka. Tidigare skulle man uppvisa tävlingsresultat och motivera sitt behov för polisen på ett mycket byråkratiskt och krångligt sätt, vilket fick omfattande kritik. Den nya tillsynen och intyget blir nu tydligt och kommer att underlätta för skyttarna. Det minskar därmed polisens eget tyckande. Vi jobbar nu tillsammans med skytteorganisationerna i Sverige fram exakta formuleringar om hur detta ska tillämpas.

Vi gör det nu också möjligt att förvara vapen på annan ort. Tidigare har polisen tolkat lagen som att man var tvungen att förvara vapnet just där man bor. Denna tolkning har dömts ut av domstolen, och det blir nu möjligt att förvara vapen på ett annat ställe än man bor. Polisens tolkning har därmed under lång tid varit rent felaktig.

Herr talman! Vi skrotade utredarens förslag om den så kallade ventilen, som hade givit polisen en helt orimlig möjlighet att tycka till om och avslå ansökningar. Vi har ett regelverk för vilka vapen som är tillåtna för jakt, och polisen behöver inte ha någon extra ventil.

Dessutom har det under lång tid visat sig att polisens vapenkunskaper generellt sett många gånger är bristfälliga, och detta måste bli bättre. De som handlägger vapenfrågor måste ha en högre kunskapsnivå. I dag anställer polisen vapenhandläggare som saknar vapenkunskap, herr talman, vilket självklart är helt orimligt. Därför är det mycket bra att vi helt lyckades få bort den så kallade ventilen, och därmed polisens eget tyckande, från den nya vapenlagstiftningen.

Herr talman! Vi tar också tydligt avstånd från de texter i utredningen som handlar om läckageteorin. Läckage existerar inte, vilket redan är bevisat. Polisens och utredarens påstående om att vapen läcker från lagliga vapenägare till kriminella utan lagliga tillstånd saknar helt grund.

Herr talman! När det gäller magasin som passar i militära vapen kommer de bedömningarna att bli ett oerhört stort problem att reda ut. Det har jag med flera tydligt påpekat, och jag är rätt övertygad om att vi i närtid måste se över regelverket runt magasinen. Jag är övertygad om att vi kan behöva rätta till detta.

Herr talman! Vi justerar också lagtexten så att mindre fel gjorda av lagliga vapenägare ska bedömas lindrigare i fortsättningen, vilket är bra. Detta kan säkert justeras än mer i framtiden.

Herr talman! Vi jobbar också med att renodla polisens verksamhet. Polisen gör i dag många saker som kan skötas av en annan myndighet. Därför har vi utrett möjligheten till en ny viltmyndighet, dit bland annat licenserna skulle kunna flyttas från polisen. Det förslaget bereds nu på Landsbygds- och infrastrukturdepartementet.

Polisen ska i dag sköta en mängd uppgifter, och även om man har fått enorma budgetförstärkningar hinner man inte prioritera alla sina uppgifter. Skjutbanor står obesiktigade, och det är fortfarande långa handläggningstider på vapen. Licensärendena, cirka 70 000–90 000 om året, tar tid och resurser från polisens andra uppgifter. Det vore alltså välkommet om polisen avlastades gällande en del uppgifter.

Herr talman! Vad händer då framåt? Även om vi i dag formellt förklarar flera tillkännagivanden slutbehandlade har vi fortfarande ambitionen att lösa ut flera av de frågor som fortfarande inte är färdiga.

Det handlar bland annat om en tydligare uppdelning av vapenlagstiftningen – en för lagliga vapenägare och olagliga vapenägare, alltså människor i kriminella miljöer. Det behöver ses över.

Med dagens lagstiftning är det också stor risk att domstolar dömer jägare och skyttar för hårt utifrån eventuella mindre felaktigheter.

Att kunna byta vapen över disk, det vill säga byta ett hagelgevär mot ett annat hagelgevär direkt hos vapenhandlaren, skulle minska arbetsbördan hos polisen eller viltmyndigheten och underlätta för jägare att snabbare byta ut sina vapen inför jakten. Detta är en förbättring som måste utredas, och ett förslag på hur det kan lösas behöver tas fram.

Fler vapen kan göras licensfria. Det är inte bara mynningsladdare från före 1890 som kan vara licensfria i Sverige.

Herr talman! Vi behöver också se över och underlätta för skyttet när det gäller vapengarderob, poängsystem och förvaring. I dag kan regelverket hindra många duktiga skyttar från att fortsätta med sin sport. Regelverket för landets samlare, som gör en mycket stor kulturinsats, kan också behöva förbättras ytterligare.

Det finns också en rad olika delar i tillkännagivandena som utredaren inte utredde, och dem behöver vi självklart titta vidare på om vi får förtroendet att leda landet efter nästa val.

Herr talman! Vad kan vi dra för lärdom av detta? En lärdom är att den som utreder en vapenlagstiftning måste ha vapenkunskap, det vill säga att det inte räcker med enbart juridisk kompetens. En annan är att utredaren måste kunna lyssna på alla berörda parter, inte bara på polis och åklagare, och ta hänsyn till de problem som finns.

Vidare måste utredaren måste följa direktiven i utredningen och genomföra dem. Utredaren kan inte heller hoppa över vissa direktiv och sedan hitta på egna. Vi behöver dessutom titta på att utredningar görs i större samråd med alla berörda parter.

Herr talman! Vad finns det då för faror som vi alla måste beakta med den nya lagstiftningen? Jo, det finns minst två faror framåt. Den första är att vi om polisen fortsätter att misstolka lagstiftningens andemening, det vill säga att underlätta för landets jägare, skyttar och samlare, omgående får se över lagstiftningen och ytterligare justera och förtydliga den. Den andra stora faran är om det blir en ny socialdemokratisk regering i höst. Man har nämligen motsatt sig alla förbättringar vi vill göra. Man vill återinföra femårslicenserna, och man vill tvångsinlösa vapen.

Hur löser vi då detta, herr talman? Som jag ser det är det rätt enkelt: Vi ser till att flytta vapenärendena och licenshanteringen från polisen till en ny viltmyndighet, och vi ser till att rösta på Moderaterna eller andra Tidöpartier i valet så att vi slipper en socialdemokratisk regering som vill försämra för landets jägare och skyttar.

Herr talman! Valet står mellan dagens regering, som försöker förbättra för landets jägare, skyttar och samlare, och en socialdemokratisk regering, som har sagt nej till alla förbättringar och dessutom vill försvåra ytterligare för landets jägare och skyttar. Den nya lagstiftning som nu träder i kraft gäller från den 1 juni 2026.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till propositionen och utskottets förslag i betänkandet samt avslag på samtliga reservationer.

Förlåt för att jag överskred min talartid, herr talman!

(Applåder)

(TALMANNEN: Jag kan konstatera att Sten Bergheden överskred den anmälda talartiden med nästan 100 procent.)

Herr talman! Även jag vill börja med att be om ursäkt för att jag inte reste mig upp när talmannen hälsade på kammaren före debattens början; jag satt också djupt försjunken i tankar. Det ska inte upprepas.

Tack för det långa anförandet, Sten Bergheden! Det brukar för övrigt vara långt, så det är nog inte första gången talartiden har överskridits. Men det var intressant, för det var ett ärligt anförande – ett ärligt statement – om vad som har hänt och inte hänt i den här processen.

Sten Bergheden hävdar med emfas att läckage inte existerar, enligt regeringen. Det är lite intressant eftersom det ändå väldigt länge har varit ett seriöst förslag på väg fram om att läckage faktiskt finns och att man därför ska införa den så kallade ventilen.

Jag tror att det var Gunnar Strömmer som sa följande i en artikel i Svensk Jakt: Vi går inte vidare med förslaget om den så kallade ventilen. Tanken med förslaget var god, det vill säga att i en uttrycklig bestämmelse förtydliga att intresset av allmän ordning och säkerhet ska kunna beaktas. Lagrådet ifrågasatte bestämmelsens utformning och kallade den otydlig och oförutsägbar. Efter noggrant övervägande går vi inte vidare med det förslaget.

Det här är ju fantastiskt i sig, för annars är ju detta att gå emot Lagrådet Tidöregeringens bästa gren, kan man säga. Regeringen brukar nonchalera Lagrådet.

Att inte gå vidare med ett förslag som man själv har lagt fram därför att det försvårar är dock inte per se att förenkla. Detta väcker vissa frågor och skapar viss oro. Man sa nämligen att man inte går vidare med det förslaget just nu. Kommer man att gå vidare med det förslaget senare? Eller kan Sten Bergheden även fortsättningsvis med emfas säga att det inte finns något läckage och att regeringen inte står för den teorin? Det framkommer nämligen i propositionen att läckage faktiskt finns.

Herr talman! Tack för frågorna, Helena Vilhelmsson!

Ledamoten gör det rätt enkelt för mig: Det finns inget läckage. Det är vi tydliga med från Tidöpartiernas sida. Den delen är alltså helt struken. Vi vet att teorin finns med i texten, och det är därför jag nämnde det här – för att vara tydlig med att vi inte står bakom den teorin eftersom den inte stämmer.

När det gäller den andra frågan, det vill säga om förslaget om en ventil skulle återuppstå: Nej, det förslaget kommer inte att återuppstå med någon Tidöregering. Det ligger väldigt, väldigt långt ned i papperskorgen och är på väg till återvinningen. Den biten kommer alltså att försvinna helt.

Däremot är jag lite orolig, för förslaget finns ändå med i utredningen. Skulle det bli en socialdemokratisk regering som tycker att vi ska ge polisen mer makt att göra bedömningar och annat är jag rädd att man börjar gräva på återvinningsstationen för att leta efter förslaget om en ventil. Det skulle jag se som ett stort problem. Jag hoppas dock att förslaget aldrig mer återuppstår, och vi tänker i alla fall inte bidra till att det gör det.

Herr talman! Det låter ju bra.

Sten Bergheden nämnde att det trots allt står i regeringens proposition att förslagen i propositionen sammantaget medför att risken för att legala skjutvapen avleds till den illegala vapenmarknaden eller annars används för brott förväntas minska jämfört med i dag. Lyssna på det: jämfört med i dag. Alltså står det i propositionen att en viss förflyttning sker från legala till illegala vapeninnehavare – till kriminella. Det är ett jätteallvarligt påstående.

Nu säger Sten Bergheden att det inte är så. Han får gärna förtydliga vad det är som har hänt från det att propositionen lämnades till i dag som gör att vi inte ska vara oroliga för det här.

Sten Bergheden kan också få utveckla hur han ser på eventuella lättnader för sportskyttarna. Jag ställer mig lite tveksam till om det här förslaget verkligen innebär så mycket till lättnader för sportskyttarna. Jag tycker tvärtom att det är en försämring. Sportskytteorganisationerna har fått ett föreläggande om att de ska skicka in ett intyg som visar att de har behov av att inneha vissa vapen. Det är samma förväntningar som man har på enskilda vapeninnehavare. En förening är ju en förening och har vapen av andra skäl – just därför att det är en förening. Jag tycker inte att detta är en förenkling.

Det talades om vapengarderoben, men den bestäms ju i förordning. Detta hade egentligen kunnat genomföras för länge sedan. Dessutom är ingen utökning av vapengarderoben på gång för sportskyttar, som jag förstår förordningstexterna, utan bara för jägare.

Till sist: Det är sant att det kommer att bli lättare med förvaring eftersom vi har en dom i Högsta förvaltningsdomstolen. Detta är näppeligen regeringens förtjänst.

Herr talman! Läckageteorin finns inte med i utskottets ställningstagande. Den är struken ur hela den biten och finns inte med i det beslut som gäller. Läckageteorin är död.

När det gäller den andra delen tog Helena Vilhelmsson upp vilket behov en skytt har. I dag ska man visa tävlingsresultat, aktivitet i klubben och hela den biten. Varje skytt har ett ansvar mot polisen att redogöra för detta. Om man tillfälligt har varit sjuk, fått barn, byggt hus eller något annat kan man, som jag tog upp i mitt anförande, tvingas att göra sig av med ett eller två vapen på grund av att man inte har varit tillräckligt aktiv i just den skyttegrenen. Man kan dock behålla de andra vapnen om femårslicensen inte har gått ut.

Nu gör vi om detta så att alla licenser blir tillsvidarelicenser. Man ska dock få ett intyg från sin skytteförening som visar att man fortfarande är medlem och att man fortfarande är aktiv i föreningen.

Det finns många som jobbar i en förening och som sköter om klubbgrejer, ordnar med skjutvallar och fixar och donar. De kanske är äldre. De har kanske en eller två pistoler. De deltar i klubbmästerskapet – de kommer alltid sist, men de är alltid med och hjälper till och grejar.

Dessa personer ska kunna behålla sin pistol i framtiden, och därför vill vi att det ska vara tydligt: Om man är medlem och aktiv i skytteföreningen, och om intyget kommer in till polisen, ska polisen inte sitta och jaga vad man har gjort i föreningen eller vilket behov man har. Det ska räcka med att man har ett intyg från skytteföreningen. Det är detta vi nu jobbar fram tillsammans med sportskytteföreningarna.

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jägarkåren och sportskyttarna i Sverige åtnjuter högt förtroende när det gäller att hantera och förvara vapen. Det är dessutom oerhört sällan som licensvapen används vid brottsliga gärningar. Ingen skugga ska alltså falla över vare sig jägare eller sportskyttar i kollektiv bemärkelse.

Med detta sagt är det dock viktigt att vara oerhört tydlig: Vapen är just vapen, oavsett syftet med innehavet. Att vi som samhälle har ett intresse av att reglera dem är därför inte särskilt konstigt. Vapen kan användas för att orsaka väldigt stor skada; det är särskilt tydligt i den tid som vi nu lever i.

Väldigt stora delar av allmänheten är rädda för dödligt skjutvapenvåld, och det behöver vi som lagstiftare vara lyhörda inför. Det är därför glädjande att också regeringen har förstått detta, och på det stora hela står vi bakom den proposition som regeringen har presenterat.

Vapen är unika eftersom deras primära syfte är att skada eller döda, oavsett vilket syftet med innehavet kan tänkas vara. Detta gäller jakt såväl som sportskytte. Av det skälet är det viktigt för oss som lagstiftare att vara noggranna med vilken typ av vapen vi är beredda att tillåta i samhället. Samhället kan ha mer tolerans med vissa vapen än med andra. Vissa sorters halvautomatiska vapen är av sådan karaktär att toleransen måste vara låg. Vi välkomnar därför att regeringen inför ett förbud mot nya vapen av den karaktären.

Vi måste göra allt för att förhindra rena massakrer och terrorhandlingar på ett så tidigt stadium som det bara är möjligt. Jag tänker på sådant som det som inträffade på Risbergska i Örebro eller på Utøya. Det som inträffade där orsakades inte direkt av halvautomatiska vapen, men det kanske aldrig hade hänt om de inte hade funnits och varit lagligt ägda.

Attentat av den här typen beror oftast på den tidsanda med hat mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet som råder i dag. Denna typ av brott är tyvärr något som i hög grad rättfärdigas i den retorik som partierna på högersidan använder sig av. De målar med breda penseldrag ut stora grupper av människor som ansvariga för samhällets alla orättvisor. Det handlar om människor vars enda brott är att de är födda någon annanstans i världen eller har en viss religion.

När pengarna inte räcker till för att finansiera skola eller sjukvård används invandrare som syndabockar. När livet blir svårt för gemene man är det invandrade som får bära ansvaret och skulden. Det är en vedervärdig retorik som vi tyvärr känner igen från de allra mörkaste delarna av mänsklighetens historia.

Moderaterna och Kristdemokraterna har på väldigt kort tid vandrat långt in på den här mörka vägen. Liberalernas retorik sträcker sig längre tillbaka än så – vi minns hur de redan för 25 år sedan försökte kapitalisera på främlingsfientlighet.

Sverigedemokraterna är dock värst i det här avseendet. Efter att vid sitt inträde i riksdagen ha försökt att dämpa de allra värsta avarterna har de under den senaste mandatperioden blommat ut fullständigt. Med tanke på varför, och av vilka, partiet en gång bildades är det kanske inte särskilt förvånande.

Vi känner igen hur den här typen av retorik skapar ett samhällsklimat där hat och hot frodas. Det riktigt vedervärdiga med allt detta är att det får grogrund just därför att folket i Sverige känner av att saker och ting inte är som de borde vara.

Jag skulle vilja säga, herr talman, att vi i Sverige i dag har den mest radikala och högernationalistiska regeringen i hela västvärlden. Man skulle kunna se till att hjälpa den växande andel av befolkningen som inte har råd att betala för det mest grundläggande och som ser hur en allt större andel av inkomsterna försvinner i och med höga matpriser, skenande elpriser och höga hyror. Detta är en regering som har majoritet i Sveriges riksdag och som skulle kunna lösa de problem som människor står inför om man bara ville, men det vill man inte. Man skyller hellre ifrån sig på de maktlösa, på de svaga och på de redan utsatta – på invandrarna. Det är ynkligt.

Jag sa tidigare att det är händelser som terrorattentatet på Risbergska som ligger till grund för att vi måste förbjuda vissa typer av halvautomatiska vapen. Det är också ett av skälen som regeringen anför för att införa förbudet mot nya sådana vapen. Det handlar inte om vapnen i sig utan om att det finns människor som är beredda att begå den här typen av illgärningar.

Därför blir det också märkligt när man från regeringens sida vill ta bort femårstillstånden. Vi behöver bättre och regelbundna kontroller för att veta att man faktiskt har behov av vapnen man äger. I ett samhälle måste vi alla vara beredda att göra uppoffringar. När vi ser att det finns risker måste vi agera. Därför anser vi i Vänsterpartiet att det är en stor brist hos regeringen att inte vilja lösa in de redan befintliga halvautomatiska vapnen. Jag yrkar bifall till reservation 2, som syftar till just det.

Jag önskar att vi inte levde i en tid då vi behövde vara rädda för illgärningar som de som inträffade på Utøya eller Risbergska. Men det gör vi. För allas vår säkerhets skull är det därför rimligt och rent av nödvändigt att begränsa förekomsten av halvautomatiska vapen, herr talman. Det räcker med en person och ett dåd för att det ska vara för mycket. Det är vårt ansvar som lagstiftare att göra samhället tryggt.

Herr talman! I dag debatterar vi äntligen en ny vapenlag, även om föregående talare talade om något helt annat i det mesta av sitt inlägg. Det kanske visar på den prioritering som vissa partier gör. Jag får beklaga att Vänstern har släppt den kunskap om vapen som fanns under förra mandatperioden.

Vi kan konstatera att den vapenlag som vi nu diskuterar sätter laglydiga jägares och sportskyttars behov i fokus med avsevärda förbättringar och förenklingar. Det här synsättet står i skarp kontrast till vad den tidigare, S-ledda regeringen presterade under förra mandatperioden. Det handlade ofta om att försöka begränsa och försvåra för dem som sköter sig, alltså de drygt 600 000 vapenägare som i dag har licens för att hantera vapen och också gör det ansvarsfullt. Under förra mandatperioden presenterade man i kammaren ofta förslag till förändringar i begränsande riktning. Men då förlorade man på grund av viljan hos majoriteten i kammaren att förenkla för vapenägarna.

Allt är inte perfekt i den här lagen, och det återstår ännu mycket arbete att göra. Men lagen har ändå fört oss en bra bit på väg. Jag är glad över att Kristdemokraterna och övriga partier i regeringssamarbetet har sett vapenägarna som en resurs och inte som ett problem, vilket visar sig genom den här förändrade vapenlagen. Därför är det naturligt att jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och därigenom avslag på oppositionens motionsyrkanden i ärendet.

Herr talman! Vapen är en kontinuerlig källa till debatt, och det saknas verkligen inte åsikter om hur de ska hanteras och regleras i vårt samhälle. Ibland ser man i debatten en direkt koppling till det avskyvärda våld som sker på våra gator, ofta med gängkoppling. Det finns stor risk för att även vi vanliga medborgare råkar skadas eller dödas om vi befinner oss på fel plats vid fel tidpunkt. Det råder stor enighet i den här kammaren om att vi måste bryta våldets grepp om vårt samhälle, så att tryggheten kan återskapas.

Trots denna intention måste vi kunna hålla två tankar och inriktningar i våra huvuden samtidigt och föra en seriös diskussion. Vapen och hanteringen av dem är en viktig fråga som bör diskuteras utan överord och utan att man tar till drastiska åtgärder när de inte behövs. Vapen används på ett ansvarsfullt sätt i vårt samhälle i dag. Det görs av jägare och sportskyttar och naturligtvis också av försvaret och polisen.

Dagens debatt gäller en ny vapenlag. Då kan det vara lätt, speciellt för delar av dagens opposition, att ropa på hårdare regler för alla vapenägare för att möta ökningen av skjutvapenvåld. Men den förenklade vägen är både kontraproduktiv och felaktig. Vi kristdemokrater anser naturligtvis att det behövs stora insatser från rättsväsendets alla delar och även nödvändiga lagändringar för att komma åt kriminellas innehav av vapen och sprängmedel. Men om man i syfte att verka handlingskraftig riktar insatserna så att de främst slår mot den svenska jakt- och skytterörelsen, vilket faktiskt var ett faktum när S var i regeringsställning, är det ett förenklat och felaktigt sätt.

Problemen utvecklar sig oroväckande med en ökad användning av vapen från konfliktområden och till exempel startpistoler och 3D-printade vapen. Vi måste ge polisen verktyg för att möta det, men vi måste göra det så att det inte skapar problem för vanliga jägare och sportskyttar som hanterar sina vapen ansvarsfullt och har dem säkert förvarade i godkända vapenskåp.

Herr talman! Vi har i dag i Sverige ett stort antal registrerade vapenägare, cirka 620 000, enligt uppgift. Redan i dag kontrolleras de regelbundet, ofta dagligen, genom olika kontrollfunktioner. Jag har sagt det i tidigare debatter, och det har nämnts tidigare i debatten i dag, men det är nödvändigt att upprepa: Det är inte huvudsakligen legala vapen som är i fokus för kriminella eller som används vid skjutningar och andra grova brott i Sverige, utan man använder illegala vapen som kommer in i Sverige på illegal väg.

För några år sedan konstaterade man att det var ungefär ett vapen per år som kom från jakt eller sportskytte och användes vid grov brottslighet. Enligt Brottsförebyggande rådet har vapenvåldet ökat med 200 procent på tio år. Men det är viktigt att påpeka att samma undersökning visar att 98,5 procent av de vapen som beslagtas vid brott är insmugglade och aldrig har varit registrerade.

Brå har också gått igenom utvecklingen vad gäller legala vapen vid dödligt våld. Det är fortfarande så att få legala vapen är involverade. Naturligtvis förekommer det – under åren 2014–2021 i 19 av 307 fall. Men precis som nämnts i debatten handlar det då i merparten av fallen om våld mot närstående. Ofta förekommer också droger och psykisk ohälsa i dessa fall. Det samhället bör göra är alltså att genom olika insatser säkerställa att personer som är olämpliga som vapenägare inte får behålla och fortsätta hantera vapen, inte att försvåra för alla laglydiga och ansvarsfulla vapenägare. För oss kristdemokrater är det därför självklart att inte bunta ihop jägare och sportskyttar med dem som beter sig allra värst i samhället.

Herr talman! Nu lägger vi grunden för en helt ny vapenlagstiftning som innebär tydliga lättnader för Sveriges laglydiga jägare och sportskyttar. Vi slopar femårstillstånden och ersätter dem med ett tillsynsförfarande. Vi sänker kravet för enhandsvapen. Vi förenklar reglerna för förvaring och vissa vapendelsbyten. Vi förenklar införselförfarandet via ett europeiskt skjutvapenpass, och det ska också gälla jägare. Vi utökar vapengarderoben så att en jägare kan ha upp till tio vapen utan att behöva motivera behovet. Det sker också en utökning av antalet pipor i vapengarderoben. Det här regleras i en vapenförordning som kommer att presenteras och som gäller från samma tid som lagen. Samtidigt går vi som sagt inte vidare med den så kallade ventilen, en otydlig bestämmelse som riskerar att skapa oförutsägbarhet i tillståndsprövningen.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juni 2026. Det är en helhetsreform som stärker rättssäkerheten, minskar onödig byråkrati och värnar både tryggheten och de stora folkrörelser som jakt och skytte utgör.

Det finns fortfarande flera viktiga frågor på vapenområdet som behöver belysas ytterligare. Därför ser vi kristdemokrater positivt på att Tidöregeringen avser att tillsätta en ny utredning. Det handlar bland annat om möjligheten till vapenbyte över disk och en straffrättslig uppdelning av brott som typiskt sett begås av illegala vapeninnehavare.

Den här regeringen lyssnar till de behov som dagens laglydiga vapenägare har. Det sker konstruktivt och utan att tappa fokus på att möta det vapenvåld som sker med oregistrerade, olagliga vapen i vårt samhälle. Jag kan konstatera att de här lagändringarna inte blev verklighet under den tidigare regeringen och att de inte kunde bli det med den inriktning som den hade.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis belysa att det på det här området, likt många andra i det politiska landskapet, saknas samsyn på oppositionens planhalva. Men i allmänhet vill Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet försvåra för laglydiga vapenägare i Sverige och begränsa deras möjligheter. Det visar man också i detta ärende genom ett flertal reservationer. Man bibehåller således linjen från förra mandatperioden. Man skapar pseudoargument som utgår från upplevelser på skogspromenader i stället för att se till verkligheten, det vill säga att vapenägare i vårt land är ansvarsfulla i vapenhanteringen och att vi har ett omfattande kontrollsystem.

Det Tidöpartierna nu gör lyckades inte S göra under sin period. Man kan konstatera att S under sin regeringstid presenterade ett antal förslag här i kammaren som föll, eftersom det finns en majoritet som ser till vapenägarnas möjligheter och förutsättningar.

Att man sedan i den opposition som i dag finns ska hitta en gemensam väg i framtiden – förhoppningsvis en avlägsen framtid, om jag får önska – tillsammans med det fjärde oppositionspartiet Centern verkar nästan utopiskt.

I ljuset av att Centern står på samma sida som regeringen i många vapenfrågor och också ser behovet och nödvändigheten av en förändrad och förenklad vapenlag verkar en samsyn med övriga oppositionspartier på detta område omöjligt. Att vapenägarnas behov och önskemål skulle tillgodoses i ett framtida rödgrönt regeringskaos är nog tyvärr bara en utopisk dröm.

Mitt budskap till vapenägarna är därför: Låt oss slippa ett haveri för vapenlagstiftningen, och ge oss i Tidösamarbetet fortsatt förtroende för en ansvarsfull och realistisk vapenpolitik även efter valet i september.

Herr talman! Den här debatten visar att det är möjligt att välja en inriktning vad gäller vapenägande som ser till att förenkla för laglydiga och skötsamma vapenägare. Vi har ett regeringsunderlag som genomför en ny väg för vapenlagen.

Jag vill som slutord i denna debatt säga att vi kristdemokrater kommer att fortsätta att argumentera och agera för att genomföra ytterligare förändringar som underlättar för laglydiga vapenägare. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på alla reservationer.

Herr talman! Vi är här i dag för att debattera en ny vapenlag. Det är en välkommen lag som Centerpartiet i stort står bakom, men jag och min kollega Helena Vilhelmsson ska lyfta fram några aspekter.

När man pratar om vapen i dag i Sverige hamnar man i två olika sammanhang som har ganska lite med varandra att göra, förutom att det finns vapen med i båda sammanhangen.

Vi har de över 600 000 jägare, sportskyttar, samlare och handlare som tillsammans har nästan två miljoner vapen. Majoriteten är svenska jägare. De söker licens och utbildar sig. De har krav på sig vad gäller förvaring och hantering. De ägnar sig åt viltvård. Det är en stor gemenskap, och många gånger är det en livsstil.

Sedan har vi det andra sammanhanget. Det är den kriminella världen med gängens skjutningar och dödliga uppgörelser – ett annat slags livsstil. Det är en värld som vi diskuterar i många sammanhang här. Det är mycket den som den nya lagstiftningen på rättsområdet tar sikte på, och det gör delvis även denna vapenlag.

Det är viktigt att redan inledningsvis konstatera, såsom många har gjort i tidigare anföranden, att gängens vapen inte är de legala vapen som omfattas av dagens lagförslag, utan gängens vapen är uteslutande illegala vapen. Det är inte jägarnas legala vapen som sätts i händerna på barn, utan det är illegala vapen.

Herr talman! Jag är inte jägare, och jag har inga vapen själv. Jag är uppvuxen med jakt och viltvård i familjen. Jag är däremot åklagare och är noga med även som politiker att vi lägger fram förslag som är effektiva, logiska och rimliga, och som löser det problem man har identifierat.

Vi har ett stort problem med skjutningar i Sverige. Men jag vill inte att någon ger sken av att det är jägarnas, sportskyttarnas eller samlarnas vapen som används av gängen. Jag vill därför lyfta fram det förbud mot halvautomatiska vapen som föreslås i förslaget.

Dessa halvautomatiska vapen, bland annat AR-15, uppges vara så farliga och innebära så stora risker att hamna i fel händer att regeringen och SD – ja, alla andra partier – vill förbjuda dem, trots att dessa legala vapen inte över huvud taget används av de kriminella.

Då tänker man att om man har förbjudit dem behöver man samla in de 6 000–7 000 AR-15 som man nu har bedömt är så farliga. Men så är det inte. Samtidigt ska Sveriges jägare få ha kvar de 6 000–7 000 AR-15 som de redan har, trots att man har påstått att de är farliga och innebär risker.

Om jägarna ändå vill lämna in de vapnen har man från alla andra partier varit beredda att ge dem närmare en kvarts miljard kronor för det. Det är fullt rimligt när man löser in privat egendom. Men det är ändå en prioritering av våra skattepengar att lägga en kvarts miljard kronor på det.

Centerpartiet säger nej till detta. Vi är det enda partiet som är emot ett förbud av halvautomatiska vapen vid jakt, och jag kan förklara varför. Men först ska jag tala om lite annat.

De dödliga skjutningarna har de senaste åren drabbat Sverige hårt. De kriminella gängen och den organiserade brottsligheten har skördat liv och skapar otrygghet.

Händelser och brott har gjort att Centerpartiet har stått bakom de historiskt stora satsningarna på polis och övriga rättsväsendet. Vi har varit för straffskärpningar och införandet av nya verktyg och metoder, allt för att bekämpa den brottsligheten. Vi är även för att ge socialtjänst och kommuner ett utökat brottsförebyggande uppdrag.

För att Centerpartiet ska säga ja till förslag ska insatserna vara effektiva, rättssäkra och evidensbaserade. Det är just av de skälen, som jag nu återkommer till, som vi är emot förslaget att förbjuda jakt med halvautomatiska vapen.

Vi har även tittat på vad remissinstanserna som har granskat förslagen har sagt. Jägarnas Riksförbund och Svenska Jägareförbundet avstyrker förslaget att förbjuda halvautomatiska vapen. De menar att det inte kommer att få någon effekt på skjutvapenvåldet. Det är viktigt att lyssna på det.

Vi ska komma ihåg att vi har haft halvautomatiska vapen för jakt i Sverige sedan 1980-talet, och även dessa AR-15 under tiden 2023–2025. Det finns uppemot 7 000 AR-15 i vårt land.

Vi har tidigare hört i debatten om den så kallade läckageteorin. Den går ut på att legala vapen läcker till den kriminella världen. Vi har hört flera källor. Jag har vid ett flertal tillfällen ställt direkta frågor till rikspolischef Petra Lundh: Är det legala vapen som omhändertas? Är det legala vapen som används av gängen? Varje gång får jag svaret: Nej.

Centerpartiet står upp för de laglydiga vapenägarna. Vi har konsekvent sagt nej till att behandla skyttar och jägare som ett säkerhetsproblem bara för att samhället och regeringen inte lyckas hantera den organiserade brottsligheten.

Däremot måste vi, som flera har tagit upp, ha en fortsatt säker licensgivning. Vi välkomnar att man i denna proposition kodifierar en praxis av de omständigheter som ska beaktas vid lämplighetsprövningen.

Avslutningsvis: Det har tidigare talats här om en samsyn med olika block och hur vi ska få igenom olika regeringsalternativ efter valet. Jag vill vara tydlig med att det bara är Centerpartiet som inte tycker att vi ska ta nästan en kvarts miljard kronor av våra gemensamma skattepengar och en massa timmar av polisens värdefulla tid för att få bort ett vapen som inte används i de dödliga skjutningarna. Jag skulle säga att det inte alls är ett seriöst och ansvarsfullt användande av vare sig skattepengar eller polisens värdefulla tid.

Däremot behöver vi satsa både tid och pengar för att få bort de illegala vapnen som skördar människoliv, gör att barn rekryteras in i brottslighet och skapar otrygghet. Men lösningen är inte den som nu ligger på riksdagens bord. Jag yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)

Herr talman! Tack så mycket, ledamoten Liljeberg!

Vi har i mångt och mycket en samsyn. Jag hörde att ledamoten i sitt anförande också sa: Det är inte de legala vapenägarnas vapen som är problemet i samhället.

Vi kan konstatera att det under den förra mandatperioden var en stor samsyn i riksdagen. Den dåvarande S-regeringen kom med förslag om överimplementering av det europeiska vapendirektivet.

Centern röstade tillsammans med oss i KD, Liberalerna och SD nej. Vi ville inte ha det. Vi såg inte den kopplingen. Det är en koppling som ofta skapas i en fabulerande värld, ofta från S, om att de farliga vapnen är de som står i vapenskåpen och att det är dessa som orsakar våldet på gatorna. Vi kristdemokrater och Centerpartiet har samma syn på detta.

Jag kan dock också konstatera att Centerpartiet – som det verkar – väljer att söka ett regeringssamarbete i framtiden med partier som även i detta betänkande reserverar sig mot förenklingarna och snarare går i en annan riktning. Vi har erfarenhet från förra mandatperioden av en justitieminister som hellre ville skapa problem och begränsningar än göra något åt de verkliga problemen.

Mina frågor till ledamoten Liljeberg är därför: Vilka utsikter ser ledamoten när det gäller att kunna bedriva en centerpolitik – som man i mångt och mycket kan säga är en Tidöpartipolitik – i ett sådant regeringsunderlag? Och vilka röda linjer finns? Om nu Socialdemokraterna vill gå vidare och förbjuda halvautomatiska vapen, som har varit tillåtna i 30–40 år – är det en röd linje för Centerpartiet?

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågeställningen!

Det här med blockpolitik och vilka lag man tillhör är ingen enkel sak. Vi har till exempel i debatten här i dag hört ledande företrädare för regeringens politik själva säga: Egentligen håller jag inte riktigt med om det som läggs på bordet, utan jag hade velat ha ett annat förslag! Det visar hur svårt det är att hålla med i exakt alla frågor, oavsett om man tillhör ett parti som sitter i regeringen eller inte.

I kommande val går Centerpartiet till val på Centerpartiets politik. Där lyfter vi landsbygden, och vi lyfter jägarnas livsstil, som vi inte vill förbjuda på det sätt som föreslås i betänkandet.

Jag ber därför att få ställa frågan tillbaka till ledamoten, för vi ser en bredd i väldigt många frågor även inom det Tidöunderlag som nu har presenterats.

Vad gäller röda linjer inför valet är den enda röda linje som Centerpartiet har på rättsområdet att vi säger nej till sänkt straffbarhetsålder från 15 år till vare sig 14 eller 13 år. Jag har uppfattat att Kristdemokraterna inte har varit ledande i arbetet med att sänka straffbarhetsåldern till 13 år, så låt mig fråga ledamoten: Hur ser KD på en sådan fråga i ett kommande och fortsatt regeringssamarbete med Tidö?

(TALMANNEN: I denna debatt, som ju handlar om en ny vapenlag, ger jag nu ordet till Ingemar Kihlström, Kristdemokraterna.)

Herr talman! Det var den tanke också jag hade i huvudet; vi kan föra den debatten i andra forum.

Låt mig dock konstatera att det inte alltid blir precis som man vill i ett regeringssamarbete. Vi har hört företrädare tala här, och hade jag personligen varit med i de inre rummen hade inte frågan om AR-15 hanterats på det här sättet. Men nu har vi ändå fört fram den i ett läge som innebär ett fall framåt, och ingen som har köpt och äger ett vapen i dag behöver tvångsinlösa det.

Jag är ändå lite oroad över det eventuella kaos som kan uppstå. Vi kan komplettera det hela med att säga att Centerpartiet har ännu en röd linje, om jag har förstått saken rätt: Centerpartiet stöder inte en regering där Vänsterpartiet har ministerposter.

Jag tänker då på att Centern i denna fråga har en position som ligger väldigt nära Tidöregeringens. Under förra mandatperioden hade till och med Vänsterpartiet en position som låg väldigt nära vapenägares och sportskyttars, men den verkar man nu ha bytt ut i och med ett ledamotsbyte.

Jag tror ändå att det är relevant för väljarna att se att detta inte är någon liten fråga. Som vi har sagt handlar det om 620 000 vapenägare. Ska de behöva riskera att Morgan Johansson som justitieminister återigen kommer att lägga fram begränsande förslag där han verkligen skjuter mygg med kanon, om man nu ska ta den metaforen, i stället för att man går till pudelns kärna och tar tag i problemen?

Jag ställer återigen frågan: Vilka utsikter ser ledamoten Liljeberg när det gäller möjligheten att i ett eventuellt regeringssamarbete med partier som vill verka i en helt annan riktning få igenom den politik som vi i mångt och mycket delar och där det vore mer naturligt att samarbeta med oss på Tidösidan?

Herr talman! Jag ska göra mitt bästa för att inte ägna mig åt alltför grav ämnesflykt.

När det handlar om dagens ämne och man undrar hur Centern ska kunna samarbeta med övriga partier kan vi konstatera att Centern i det här fallet har en egen position, som vi inte delar med något av de andra partierna, i bemärkelsen att vi inte misstror Sveriges jägare när det gäller att de kan hantera de halvautomatiska vapnen.

Det där är en fråga i sig, där vi undrar hur Tidö ska göra. De ser ju ut att kunna samarbeta med alla andra i den frågan också.

Vi fick återigen ett exempel från ledamoten på att man inte håller med om allt fast man ingår i en koalition. För att sammanfatta frågan om ett regeringssamarbete: Jägarnas livsstil och den livsstil man har på landsbygden är viktig, och vi behöver därför få en mycket mer levande landsbygd. Om vi nu ska hålla oss inom rättsområdet kan jag nämna de problem vi ser med att polisnärvaron dras bort från landsbygden under en Tidöregering. Det är inte något som Centerpartiet skriver under på.

Vi ser också ett bekymmer i och med att Lagrådet avstyrker många av regeringens förslag på rättsområdet, som är viktigt för hela vårt land, och det gör även Klimatpolitiska rådet och Finanspolitiska rådet.

Med detta vill jag ha följande sagt: Centern går till val med egen politik, och sedan får vi efter valet se vad vi får ihop. Jägarnas situation är viktig, men det finns också större frågor: Jobben ska bli fler, utsläppen ska ned och hela Sverige ska leva.

(Applåder)

Herr talman! Det är många som här i dag lyfter saker och ting som kanske inte riktigt har med den lag vi nu debatterar att göra.

Det är intressant att många pratar om gängskjutningarna och de illegala vapnen. Det är inte heller det som hanteras i den här lagen. Den kommer förmodligen inte att användas av de rättskipande myndigheterna för att bekämpa det skjutvapenvåld vi ser i samhället i dag. Lagen handlar om hur vi ska hantera de legala vapenägarna.

Sveriges vapenlagar är bland de strängaste i världen och bygger på principen att vapeninnehav inte är en rättighet utan en möjlighet. Då krävs att man har ett tillstånd. Det finns i dag två huvudändamål som kan ge tillstånd att äga ett vapen – jakt och sportskytte. De krav som ställs på den som vill ha ett vapen är att personen är laglydig och psykiskt stabil och inte har ett dokumenterat missbruk. Vidare ska alla vapen registreras och förvaras på ett säkert sätt. Det här tror jag att vi alla är överens om är bra.

Herr talman! Det finns dock ett legitimt behov av en stark kontroll av de legala vapen som finns ute i samhället och i våra hem. Den kontrollen får aldrig bli sämre än den är i dag eller har varit tidigare, men den får inte heller bli sådan att den träffar de skötsamma och laglydiga vapenägarna negativt.

Jägare och sportskyttar är grupper som är väldigt måna om att deras hantering av de egna vapnen ska ske på ett bra och säkert sätt. Alla vi som känner jägare eller sportskyttar eller som kanske själva utövar någon form av hobby som har med vapen att göra kan intyga detta. Jag har personligen hanterat både enhandsvapen, tvåhandsvapen, halvautomatiska vapen och helautomatiska vapen i över 35 år, och jag vet att vapenägare är väldigt noga med att vara korrekta i sin hantering av vapnen.

Sportskyttet i Sverige är en stor idrottsrörelse som engagerar många och som dessutom utgör ett betydande bidrag till försvarsförmågan. Liberalerna vill att det svenska sportskyttet ska ha goda förutsättningar att fortsätta vara en livskraftig folkrörelse.

Vi har en stark jakttradition här i landet, och den ska vi definitivt värna om. Våra jägare hjälper bland annat till att hålla populationen av älg och vildsvin på rimliga nivåer så att inte skogar och jordbruk drabbas.

Herr talman! När vi nu ser över vapenlagen ska det ske med just det jag har sagt i bakhuvudet: Våra jägare och sportskyttar är seriösa och ansvarstagande vapenägare. Den nya lagen ska inte försvåra för dem utan tvärtom göra det enklare för dem, dock utan att på något sätt tulla på kontrollen och säkerheten.

För att förekomma: Jag är medveten om att det finns vapenägare som gärna hade sett ännu fler ändringar och ännu fler lättnader, men jag tycker ändå att den nya lagen har omhändertagit det som i dag är problem för de legala vapenägarna.

Jag tänkte lite kort ge några exempel på förenklingar vi gör i den nya vapenlagen.

Jag börjar med det kanske viktigaste: Alla vapenägare jag känner talar om de så kallade femårslicenserna. Där ändrar vi nu så att en vapenägare inte måste ansöka om licens igen efter fem år. Detta har varit både krångligt och administrativt stökigt och har i vissa fall ställt till det för de legala vapenägarna när deras ansökningar kommit in för sent eller när Polismyndigheten inte haft tid att se över och bevilja dem i tid. Det har till och med funnits fall där legala vapenägare har dömts för olaga vapeninnehav på grund av ett administrativt fel.

Nu ändrar vi de reglerna så att vapenägarna inte behöver ansöka på nytt efter fem år. Det räcker att vapenägarna på begäran av Polismyndigheten, eller vilken myndighet det nu blir, skickar in ett underlag som styrker att de fortfarande har behov av sin licens. Licensen kommer alltså fortsättningsvis att gälla tills vidare och inte vara tidsbestämd.

En annan ändring som regeringen gör är att förenkla reglerna för förvaring av vapen. Det blir nu enklare att förvara vapen hos någon annan, dock med fortsatt höga krav på uppsikt och kontroll över både vapen, ammunition och vapendelar.

Den nya lagen gör det också lättare att få licens på enhandsvapen, i vardagligt tal pistol eller revolver. Vi går från synnerliga skäl till särskilda skäl för det behovet.

Den nya lagen gör även att utländska jägare och sportskyttar enklare kan resa in i landet och delta i jakt och tävlingar. När svenska skyttar åker ut i Europa använder de EU:s så kallade vapenpass, men när utländska sportskyttar kommer till Sverige i dag måste de även ha tillstånd från Polismyndigheten och så vidare, vilket tar tid. Nu ändrar vi så att reglerna för EU:s vapenpass även gäller för andra EU-medborgares inresa till Sverige. Det är bra.

Slutligen, herr talman, höjer vi det antal vapen som jägare och sportskyttar kan ha i sin vapengarderob till åtta vapen. Man kan även få ha fler om man kan visa på behov av detta.

Summa summarum tycker jag att den nya vapenlagen har omhändertagit det som behövde omhändertas och är en bra lag.

(Applåder)

Herr talman! Miljöpartiet står i stora delar bakom regeringens förslag till en ny vapenlag. Vi välkomnar särskilt att reglerna för lämplighetsprövning förtydligas och att till exempel ålder, kunskap, färdigheter, laglydnad och medicinska omständigheter ska beaktas vid en bedömning. Vi står också bakom att regeringen går fram med ett nytt tillsynsförfarande, att ett förbud införs mot vissa halvautomatiska vapen och att de som löser in sina halvautomatiska vapen ersätts fullt ut.

Miljöpartiet hade däremot velat gå längre än regeringen och också förbjuda och lösa in de halvautomatiska vapen för jakt som redan finns i omlopp. Vi ställer oss därför inte bakom regeringens förslag om frivillig inlösen av vissa halvautomatiska vapen utan förordar i stället utredningens förslag, och det som regeringen själv tidigare kommunicerade, nämligen att alla halvautomatiska vapen som förbjuds också ska lösas in – självklart mot full ersättning.

Sedan den 1 augusti 2023 är det tillåtet att få licens för halvautomatiska vapen för jakt trots att de har ett militärt utseende; det mest kända exemplet är AR-15. Sedan detta tilläts har det enligt Polismyndigheten beviljats ett stort antal tillstånd för sådana vapen.

Miljöpartiet har vid flera tillfällen varit tydligt med att vi vill förbjuda användningen av militärliknande vapen. Det finns inga prestandaskäl för att tillåta AR-vapen och ingen anledning att vara i skogen med vapen som för tanken till krig och skolskjutningar. Det är stor skillnad om man på hundpromenaden eller svampturen möter en jägare med brutet vapen eller slutstycket i hölstret jämfört med att se någon med ett vapen som för tankarna till skolskjutningar.

Miljöpartiet har efterfrågat en lagändring som innebär att man inte får licens för eller kan använda halvautomatiska vapen med militärt utseende för jakt. AR-15 har ett uppenbart militärt utseende och har ingenting i skogen att göra.

Miljöpartiet välkomnar en skärpt vapenlagstiftning och ett förbud mot vissa halvautomatiska vapen men anser alltså att förbudet måste följas av obligatorisk inlösen av samtliga förbjudna vapen mot full ersättning.

I betänkandet har vi också ställt oss bakom det yrkande som ursprungligen kom från Socialdemokraterna om att ordningen med femårstillstånd för helautomatiska skjutvapen och enhandsvapen för flerskott ska återinföras.

Jag yrkar bifall till reservation 3.

Herr talman! Man kan konstatera att Miljöpartiet har ändrat ståndpunkt i många av dessa frågor. Riksdagen riktade på justitieutskottets förslag nästan 30 tillkännagivanden till den gamla socialdemokratiska regeringen. Miljöpartiet stod inte bakom dem utan yrkade avslag på samtliga förbättringar och förenklingar i dessa tillkännagivanden. Det är tydligt att Miljöpartiet i opposition har börjat ändra ståndpunkt.

Däremot har man inte ändrat ståndpunkt när det gäller att tvångsinlösa AR-15. Ledamoten Ulrika Westerlund hänvisar till utredningens förslag i fråga om inlösen. Om jag minns rätt har inte utredningen något tydligt förslag om hur det ska gå till. Det är oklart.

Då måste jag ställa frågan: Hur vill Miljöpartiet att tvångsinlösen av dessa AR-15-vapen ska gå till? Och var i er budget ligger den halva miljard som ska användas till denna tvångsinlösen? Jag ska studera Miljöpartiets budget extra noga och kolla om de pengarna finns där.

Sedan måste jag ställa samma fråga som jag ställde till Petter Löberg. I er reservation står det tydligt att det är AR-15 och ”liknande” vapen som ska lösas in. Då vill jag fråga: Vilka är dessa liknande vapen?

Herr talman! Jag tackar Sten Bergheden för frågorna.

Det är naturligtvis mycket olyckligt att det inte är vår huvudsakliga talare i dessa frågor, Emma Nohrén, som står här. Då skulle Sten Bergheden få mycket bättre svar. Det är Emma Nohrén som har skrivit den motion som helt ligger till grund för mitt anförande, och jag har ingen som helst anledning att betvivla de uppgifter som finns i den. Till skillnad från mig är Emma Nohrén själv jägare och resonerar på detta sätt baserat på den erfarenheten.

Det är inte ovanligt att ett parti i opposition är tydligare med vad som är partiets helt egna politik än när man ingår i ett regeringssamarbete och då naturligtvis diskuterar, förhandlar och gör olika eftergifter åt varandras politik för att det ska vara möjligt att få ihop samarbetet. Om jag ska försöka räkna ut vad som hänt, när Sten Bergheden har så detaljerad kunskap om Miljöpartiets tidigare ställningstaganden, får jag anta att det handlar om detta.

Sedan använder Sten Bergheden ordet tvångsinlösen. Det kan man absolut göra. Obligatorisk inlösen är det ordval vi har använt. Tvångsinlösen låter som att vi skulle lägga pengar på att någon ska åka hem till olika personer och med våld ta deras vapen. Jag har svårt att tro att det skulle kunna fungera. Att däremot skicka en tydlig signal – ni som redan har sådana här vapen uppmanas att lämna in dem mot ersättning – är någonting som är möjligt att göra.

Sedan tror jag inte att det ska vara eftersök på alla eventuella vapen som kan finnas i omlopp. Det kan bli svårt.

Herr talman! Jag förstår situationen, och med tanke på att den ledamot som har skrivit reservationen inte är här ska jag inte fördjupa mig ytterligare i den biten.

Så var det begreppen obligatorisk inlösen och tvångsinlösen. Jag ser inte så stor skillnad mellan dem. Det handlar om att helt enkelt tvinga de personer som innehar vapnen att återlämna dem. Det är skillnaden. Men vi har infört en frivillig inlösen för dem som vill, och de som vill behålla vapnen har möjlighet att göra det.

Det finns en annan viktigare fråga, herr talman, nämligen detta att ge sig på äganderätten hos människor och ta deras egendom. Praxis i Sverige vid ett positivt myndighetsbeslut har tidigare varit att detta gäller. Om exempelvis en myndighet har gett bygglov har beslutet gällt även om det efteråt kommit fram att beslutet var felaktigt. I det här fallet har människorna fått sitt vapen. Det innebär i så fall att ni skulle behöva ändra lagstiftning och gå in i en annan praxis, det vill säga strunta i positiva myndighetsbeslut.

Är Miljöpartiet villigt att gå vidare ännu mer med att strunta i positiva myndighetsbeslut? Vad är nästa steg? Är det inlösen av dieselbilar, bensinbilar, fritidsbåtar och annat som kan skada miljön? Var går den röda linjen hos Miljöpartiet när det gäller att ta andra människors ägodelar med hjälp av tvångsinlösen och strunta i de positiva myndighetsbesluten?

Herr talman! Naturligtvis kan vi ha en semantisk diskussion om vad skillnaden är mellan obligatorisk och tvång. Jag vidhåller att vår tanke inte är att åka hem till människor och med våld ta deras egendom. Jag har inte heller sett något förslag från Miljöpartiet – jag betvivlar att det skulle komma – som handlar om att tvångsinlösa annan egendom, till exempel bensinbilar. Jag själv äger en sådan.

Det jag däremot kan notera är att den här regeringen inte är främmande för att rucka på principen om positiva myndighetsbeslut. Nu vet jag att det här är en diskussion om just vapenlagen, men för min del är det betydligt värre att man funderar över eller lägger fram konkreta förslag om att riva upp till exempel permanenta uppehållstillstånd eller medborgarskap. Det är också positiva myndighetsbeslut som den här regeringen absolut inte backar för att dra tillbaka.

Anledningen till att vi förordar en obligatorisk inlösen av vapnen är att vi väger olika intressen mot varandra. Att någon äger en bensinbil är inget som potentiellt sett kan leda till en akut samhällsfara, men vi menar att vapnen inte har någon plats i jakt och att det är svårt att motivera intresset att ha vapnen kvar jämfört med den potentiella risk som de kan innebära.

Vi tycker att det är betydligt värre att man är villig att riva upp andra positiva myndighetsbeslut på helt andra politikområden – som den här regeringen vill göra.

Herr talman! Jag tänkte ta upp några avslutande reflektioner om den proposition om en ny vapenlag vi behandlar i dag.

Centerpartiet instämmer förstås i behovet av att modernisera och förtydliga dagens vapenlagstiftning. Men jag tänker sticka ut hakan lite och fråga om den egentligen blev så bra. Vi har hört så många företrädare från Tidöregeringen som har sagt att den är bra. Men om vi nagelfar lagen undrar jag vilka förändringar som har föreslagits.

Om vi till exempel tar frågan om vapenförvaring på annan plats än i hemmet är det Högsta förvaltningsdomstolen som har slagit fast vad som gäller. Det är inte regeringens förtjänst. EU:s vapenpass ska gälla för utländska europeiska skyttar. Det är jättebra, men det underlättar inte i särskilt hög grad för de svenska sportskyttarna. Dessutom är den utlovade vapengarderoben en förordningsfråga, och den borde ha kunnat åtgärdas för länge sedan. Där är det i dagsläget ingen ökad vapengarderob på gång för sportskyttarna.

Jag tycker att det finns mer att önska, inte minst när det gäller femårslicenserna. Det som är bra är att man slipper den kostsamma administrativa ansökan och ett beslut om tillsyn. Det är jättebra. Men vad är det vi får i stället? Vi ger de facto carte blanche till Polismyndigheten eller annan myndighet – ett mandat – att tala om vad det är som ska behövas för att få fortsätta att inneha vapen. Vi vet att EU tycker att det är okej med den kontroll vi kan göra varje dag genom att jämföra med brottsregister.

Jag förvånas över att vi i debattinläggen kopplar ihop vapeninnehav med det psykiska välmåendet. Det har blivit en konstig diskussion om att antalet självmord ökar i Sverige och att de begås med legala vapen. Ja, det är klart att vapen används om man väljer den metoden. Men det kommer vi väl aldrig åt med femårslicenserna, utan det problemet ska vi komma åt genom att förbättra vården av psykisk ohälsa. Vi kommer aldrig att kunna dämpa suicidtalen med hjälp av femårslicenser eller femårstillsyn. Vi måste därmed hålla isär vad vi pratar om.

Herr talman! Sedan var det det obegripliga förslaget om att vi fortsättningsvis inte ska få jaga med AR-15, halvautomatiska vapen. De har använts under årtionden i Sverige. Naturvårdsverket tillät dem för jakt så sent som 2023. Man var nästintill beredd att åsidosätta grundlagarna genom att återta positiva myndighetsbeslut, genom att förverka lagligt införskaffad egendom. Förslaget drogs tillbaka, men jag skulle inte slå mig för bröstet så mycket för det heller. De facto har en försämring gjorts. De som får ha kvar sina vapen får möjlighet att lösa in dem under en tid av två år. Men hur lång är livstiden på ett vapen – 20, 50 eller 100 år? Vad händer om man vill göra sig av med vapnet om 20 år? Det blir värdelöst. De facto har regeringen gjort ett kraftigt intrång i de legala vapenägarnas vardag. Det kan man inte komma ifrån.

Jag har i många debatter i kammaren argumenterat för en vapenpolitik som bygger på fakta, inte fördomar. Gång på gång har jag påmint om den grundläggande skillnaden mellan legala vapenägare – jägare och sportskyttar – och den grova kriminalitetens illegala insmugglade vapen.

Jag har kritiserat den tidigare regeringens överimplementering av vapendirektiv. Till exempel valde man den mest inskränkande vägen att tillståndsreglera magasin. Med den historiken som bakgrund blir förslaget som läggs fram i dag obegripligt, särskilt när det kommer till argumentet om militärt utseende, att utseendet på vapnet skulle vara särskilt farligt. Det är symbolpolitik som verkligen missar målet. Det är inte bara ineffektivt, utan det är också rättsosäkert. Som vi påpekar i vår motion är begrepp som militär typ och militärt magasin otydliga, och de riskerar att leda till mycket godtyckliga tolkningar hos myndigheterna – vilket också har tagits upp i remissvaren. Det skapar en oförutsägbarhet som inte hör hemma i en modern rättsstat.

Ärligt talat är det inte vapnens utseende som har betydelse för hur farligt ett vapen är. Det är inte fråga om vapnets utseende. Jag förfäras när jag i utskottets betänkande ser vad Tidöpartierna skriver: ”Även om utseendet i sig inte gör ett skjutvapen farligare än andra vapen kan det enligt regeringen befaras att ett mer militärt utseende gör att vapnet uppfattas som mer skrämmande och mer attraktivt för framför allt kriminella som är måna om sitt anseende och våldskapital.”

Vi ska alltså fatta beslut om ett lagförslag som bygger på en förväntad attraktivitet för ett utseende på ett vapen hos personer med våldskapital, och det tycker majoriteten i kammaren är rimligt. Jag tycker inte så.

Våra 600 000 jägare och sportskyttar är, som vi har hört, en resurs för samhället. De bidrar till viltvården och hjälper till vid eftersök av trafikskadat vilt. De utgör också en viktig del av vårt totalförsvar. Det är en kunskapsreserv som blir allt viktigare i dessa oroliga tider. De förtjänar respekt och förtroende, inte att misstänkliggöras, som det de facto handlar om i dag.

Jägarnas främsta uppgift när de jagar är inte att se till att svampplockare mår bra, utan det är att jaga. Man ska sätta upp en skylt vid skogens början, vid jaktområdets början där det finns vägar, om att jakt pågår. Det ska räcka. Svampplockarna borde inte behöva bry sig om hur vapnet ser ut. Ett vapen är, oavsett hur det ser ut, farligt i fel händer.

Centerpartiet står för en kunskapsbaserad och effektiv rättspolitik, och vi vill se krafttag mot de illegala vapnen och den organiserade brottsligheten. Men vi kommer aldrig att acceptera symbolåtgärder som på orättvisa och orimliga grunder inskränker friheten för laglydiga medborgare.

Fru talman! Vi kan därför inte ställa oss bakom den här propositionen i dess helhet. Förslaget att förbjuda nya tillstånd för vissa halvautomatiska vapen för jakt är fel väg att gå.

Jag hade haft respekt för förslaget om det hade sin grund i ett jaktetiskt perspektiv, men det har det inte. Det har, som många ledamöter före mig, även från Tidöpartierna, förtjänstfullt har sagt, sin grund i en stressad situation vid ett attentat i Örebro där vapnet inte ens användes; det var legala jaktvapen som användes i Örebro. Där hade det varit på sin plats med större slagningar i brottsregistret och bättre kontakt med socialen, så att den personen hade fråntagits sin vapenlicens. Det hade inte med vapnet att göra.

Jag tror att min kollega yrkade bifall till en reservation. Jag nöjer mig med det och tackar därmed för mig.

Fru talman! Jag tackar för inlägget från Centerpartiet. Det finns många kloka ord och värderingar som vi delar och har delat genom åren, inte minst när vi satt i opposition och gjorde mycket nytta tillsammans.

Jag hyser i många avseenden stor respekt för Centerpartiets hållning i vapenfrågor. Men man måste kunna värdera de ställningstagandena tillsammans med ett annat ställningstagande: vilken regering som Centerpartiet kommer att förorda. Det är av väsentlig betydelse för hur vapenfrågorna kommer att utvecklas i vårt land på sikt.

Min fråga till Helena Vilhelmsson är alltså: Vilken sida av politiken hyser du mest respekt för i vapenfrågor? Är det Tidösidans hållningar, eller är det de rödgröna partiernas hållningar? Och vilken sida kommer du att rösta fram som regering när valet väl är över?

Jag vill påminna ledamoten om att vid tilltal säga namn eller ledamoten, inte du.

Fru talman! Hade ledamoten ställt samma fråga till mig fram till för några år sedan hade mitt svar otvetydigt varit Tidöpartierna. Det är nämligen dem vi har arbetat sida vid sida med när det gäller vapenfrågor.

Nu är jag dock tveksam. Samma gäng, samma Tidöpartier, har faktiskt majoritet men lyckas ändå med precision navigera och lägga fram förslag som går emot det man har jobbat för. Och man levererar kanske inte riktigt. Jag har full respekt för att det tar tid när man är i regeringsställning, att det finns saker man måste ta hänsyn till innan saker och ting kan levereras. Men frågan är vad som de facto har levererats.

När det gäller vad som händer efter valet gör inte Centerpartiet som vissa andra partier i den här församlingen när de redan nu går ut och talar om vilka som ska ha ministerposter eller inte. Centerpartiet har sagt att vi är beredda att regera med både Magdalena Andersson och Ulf Kristersson och partierna däremellan.

Med tanke på det borde intresset hos jägare och sportskyttar vara ganska enkelt när det gäller just den här frågan. Bland dem finns det nämligen en förkrossande majoritet för den linje som Centerpartiet nu är själva om att stå för, och som Tidöpartierna tidigare har stått bakom, när det gäller just AR-15.

Fru talman! Det förvånar mig att Helena Vilhelmsson tar så lätt på frågan. Det räcker att titta i betänkandet som vi debatterar i dag för att se en ganska tydlig skillnad mellan regeringens förslag tillsammans med Sverigedemokraternas förslag och Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets olika förslag på tydliga begränsningar och försvåranden för legalt vapeninnehav.

Är Helena Vilhelmsson på riktigt inte orolig för vad som kan hända med de här frågorna om en socialdemokrat får regera på Justitiedepartementet? Det är av väsentlig betydelse för hur vapenfrågorna kommer att hanteras framgent.

Tidöpartierna fick en utredning i knät som var långtifrån tillfredsställande. Saker som vi begärde ganska klara besked om struntade utredaren i. Det har gett oss ganska begränsade förutsättningar att göra väldigt bra saker. Trots det säger flera skytteförbund och Svenska Jägareförbundet med flera att det här är ett tydligt fall framåt för deras medlemmar. Det måste man ändå kunna respektera. Sedan hanteras också vissa saker i förordningar.

Vi skärper ändå frågan ytterligare när vi säger att vi exempelvis vill utöka vapengarderoben till tio vapen. Vad vill en socialdemokrat göra med den frågan? Vad vill en socialdemokrat göra med femårslicenserna?

Är inte detta något som bekymrar Centerpartiet? Och om det inte bekymrar Centerpartiet blir ju alla orden vi får höra från talarstolen här inte vatten värda. Är det så att man ska spela tuff i opposition och sedan ändå bara kasta alla frågorna i sjön genom att låta en socialdemokrat göra saker och ting än värre för legala vapenägare? Hyser inte Helena Vilhelmsson den farhågan?

Vem kommer ni att välja, Socialdemokraterna eller Tidöpartierna?

Fru talman! Centerpartiet tar verkligen inte lätt på de här frågorna. Centerpartiet har sedan urminnes tider jobbat för jägares och sportskyttars väl och ve. Och vi har gjort det tillsammans med Sverigedemokraterna och tillsammans med Tidöpartierna. Påstå inte att vi tar lätt på frågorna, om det nu var det ledamoten gjorde. Det gör vi nämligen inte.

Trots att Tidöpartierna nu är i majoritet har man långtifrån levererat. Man bryter dessutom vallöften när man i dag de facto försämrar möjligheterna och försvårar för legala vapenägare när det gäller till exempel AR-15. Håller inte ledamoten med om att det känns lite obekvämt och att det är en form av valsvek? Jag är lite förundrad över detta.

Jag säger inte att det inte kan bli lika komplicerat efter nästa val. Det kan det nämligen bli – oavsett regering. Det har min företrädare också svarat på i den här talarstolen. Det borde Sverigedemokraterna kunna skriva under på. Sverigedemokraterna sitter inte i regeringen men har ett samarbetsavtal, utgår jag ifrån; Tidöavtalet finns ju. Men där ingår kanske inte jägarfrågor. Det har varit svårt med mandatet där.

Oavsett regering efter nästa val kommer samma situation att kunna uppstå: att en regering har ett samarbetsavtal med ett stödjande parti.

Men en sak står klart: Om jägare och sportskyttar vill ha ett parti som verkligen sätter deras frågor främst – hela tiden, jämt och oavsett – ska de uppenbarligen rösta på Centerpartiet. Vi står för våra förslag hela vägen. Och vi kommer att göra det även efter valet, oaktat vilken regering det blir.

Och ja, jag är bekymrad. Socialdemokraterna får svara för sina egna frågor, men jag är bekymrad över Socialdemokraterna hållning i vissa av de här frågorna.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under §11.)