En grundlagsskyddad aborträtt samt utökade möjligheter att begränsa föreningsfriheten och rätten till medborgarskap (vilande grundlagsförslag)

Fru talman! Vi debatterar nu ett vilande grundlagsförslag som rör våra grundläggande fri- och rättigheter. Våra grundlagar utgör ramarna för vår demokrati samtidigt som de utgör det absoluta skyddet för medborgarnas rättigheter: att vi är fria att tycka vad vi vill, att vi är fria att kritisera makten utan rädsla för repressalier, att vi är lika inför lagen och att våra domstolar är fria och oberoende.

Därför är det också av största vikt att grundlagarna inte kan ändras lättvindigt och snabbt utan först efter noggrant övervägande, eftertanke och med bred majoritet. Att det krävs ett riksdagsval mellan besluten gör också att medborgarna i ett val kan få ge uttryck för sina åsikter om de förestående ändringarna.

Ett första beslut om det ärende vi nu debatterar fattades före sommaren, och i dag har vi att ta ställning till huruvida det vilande grundlagsförslag som rör abort, föreningsfrihet och medborgarskap slutligen ska förkastas eller antas i sin helhet. Jag yrkar bifall till att propositionen antas i sin helhet.

Fru talman! Jag hade förmånen att sitta med i 2023 års fri- och rättighetskommitté, som hade till uppgift att utreda de frågor som nu ligger på riksdagens bord. Inledningsvis hade vi som dåvarande opposition starka invändningar mot att regeringen ville hafsa fram ändringar och gav vår utredning alldeles för ont om tid. Nu, tre år senare, har vi kunnat göra ett noggrant och välavvägt ställningstagande som är träffsäkert, rättssäkert och håller i grundlag över tid.

Jag ska nu kort redogöra för Socialdemokraternas hållning i alla tre delar gällande abort, föreningsfrihet och medborgarskap.

När det gäller frågan om att grundlagsfästa rätten till abort börjar jag med att konstatera att det är glädjande att se att aborträtten inte är hotad i vårt land eftersom alla partier i Sveriges riksdag vill grundlagsfästa denna möjlighet – även om det i vissa partier tyvärr ser annorlunda ut på europeisk nivå.

Vi ser i dag hur extrema krafter världen över försöker inskränka kvinnors rätt över sin egen kropp genom att omöjliggöra utförande av aborter och genom restriktiv abortpolitik och en skuld-och-skam-logik hämtad ur det förgångna.

Låt mig dock vara tydlig: Att Socialdemokraterna i dag tar steget att grundlagsfästa rätten att göra abort får inte förväxlas med att vi är nöjda med den kvinnosjukvård landet har. Vi hör bland annat skräckexempel från kvinnor runt om i Sverige som har fått vänta alldeles för länge och genomlidit misslyckade aborter. En jämlik vård i hela landet där sjukvårdspersonal har de resurser som krävs och där samvetsfrihet för personal inte tillåts samt att tidsgränsen för antalet veckor en kvinna är tillåten att göra abort inte sänks är förutsättningar för att den grundlagsfästa aborträtten ska få genomslag i praktiken.

Fru talman! Låt mig gå vidare till frågan som rör föreningsfrihet. I Sverige har vi en lång och stolt tradition av att det står medborgarna fritt att engagera sig i föreningar, fackföreningar och partier – eller att välja att göra ingetdera. Det har varit avgörande för en levande demokrati att medborgare kan stå upp för sig själva och andra och få säga sitt. Att begränsa föreningsfriheten får aldrig ske på bekostnad av dessa demokratiska värden och avsikter. Det har vi varit tydliga med förr och är även nu.

Det förslag som ligger på riksdagens bord är välavvägt för att inte träffa något som inte är en kriminell organisation. De senaste åren har vi dock sett hur allt fler antidemokratiska krafter har hotat vårt samhälle. Det rör sig om nazistiska organisationer, terrororganisationer och inte minst de kriminella aktörer och gäng som breder ut sig runt om i vårt land.

Vi socialdemokrater har under flera års tid arbetat aktivt med att stävja dessa aktörers påverkan på samhället, och därför hade vi önskat att grundlagskommittén hade haft till uppgift att utreda möjligheten att förbjuda även nazistiska organisationer. Men denna fråga valde Tidöregeringen tyvärr att bortse från.

Efter terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm 2017 tog den dåvarande socialdemokratiska regeringen initiativ till att ändra grundlagen för att göra det möjligt att förbjuda terrororganisationer. Det i sin tur ledde fram till en ändring i regeringsformen som trädde i kraft den 1 januari 2023.

För att bekämpa den nu växande gängkriminaliteten måste vi göra en rad stora förändringar. Vi måste dels säkra en trygg uppväxt för alla barn och ha bra skolor, dels ha hårda straff för dem som begår brott.

När det gäller brottsbekämpningen måste vi finna nya verktyg. Att begränsa föreningsfriheten för dem som ägnar sig åt allvarlig brottslighet är ett viktigt steg i arbetet med att röka ut gängkriminella såväl från den offentliga förvaltningen som från samhället i stort. Om vi därtill kan få till en svensk antimaffialag kan vi också både utreda och åtala kriminella nätverk kollektivt. Vi kan då ge oss på hela grupperingar i stället för individer, och det vore både effektivt och bra för Sverige.

Fru talman! Låt mig nu gå över till den sista frågan, som rör medborgarskap. Förslaget som debatteras här i dag rör möjligheten till återkallelse av medborgarskap för den som har dubbelt medborgarskap och som har förvärvat medborgarskapet på oriktiga eller felaktiga grunder eller den som har dömts för brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen.

Detta är ett förslag som har fått mycket medial uppmärksamhet, inte minst på grund av att medborgare i vårt land som innehar dubbelt medborgarskap har känt sig träffade. Låt mig därför vara väldigt tydlig: Förslaget innebär inte att medborgarskapet generellt sett ska villkoras.

Reformens syfte är inte att skapa oro utan att stärka tryggheten och medborgarskapets ställning. När det handlar om terrorism, spioneri och andra riktigt allvarliga brott som hotar vårt lands grundläggande trygghet måste vi nämligen, likt våra grannländer, kunna agera kraftfullt. Detsamma gäller förvärv av medborgarskap på felaktiga grunder.

Den grundlagsändring vi i dag föreslår säkerställer att internationella konventioner behöver följas så att ingen oskyldig diskrimineras eller straffas. Detta har alltid varit en förutsättning för att vi socialdemokrater ska kunna säga ja till förslaget. Det hindrar framtida lagstiftare från att agera godtyckligt.

För att få bättre förståelse kring frågan om dubbelt medborgarskap vill jag ge en kort historiebeskrivning.

År 2001 infördes möjligheten till dubbelt medborgarskap i Sverige. Detta skedde efter att Sverige några år tidigare hade blivit medlem i Europeiska unionen. Många andra länder i EU hade öppnat för möjligheten att ha dubbelt medborgarskap så att deras medborgare skulle kunna bo, leva och arbeta i andra länder utan att förlora sitt medborgarskap. Även Sverige införde den möjligheten så att våra medborgare skulle kunna bo i andra länder utan att förlora sitt svenska medborgarskap.

Kort därefter, år 2003, uppdagades en stor mutskandal på Migrationsverket där personer hade mutat tjänstemän för att få medborgarskap. Regeringen Persson initierade då en utredning som föreslog att medborgarskapet skulle kunna återkallas för den med dubbelt medborgarskap om personen mutat sig till medborgarskapet eller dolt sin kriminella identitet. Det var en utredning som regeringen Reinfeldt tyvärr inte tog vidare till lagstiftning.

Spolar vi tjugo år framåt i tiden ser vi att de flesta EU-länder, till följd av ett osäkert politiskt omvärldsläge med ett ökat antal terrorbrott, har skärpt sin lagstiftning kring dubbelt medborgarskap och infört återkallelse av medborgarskap när det gäller allvarlig och systemhotande brottslighet.

Våra grannländer Norge och Finland har de senaste åren beslutat om ny lagstiftning kring medborgarskap för dem som har dubbelt medborgarskap och begår brott mot landets vitala intressen. I samtal som jag har haft med våra finska kollegor har jag fått höra att motivet inte minst har varit att kunna återkalla medborgarskapet för dömda ryska terrorister.

När jag har talat med danskarna har jag i stället fått höra att man de senaste åren har sett en ökad gängkriminalitet som systematiskt letat sig in i såväl domstolar som välfärdssystem och utmanat samhällsstrukturer. Det här är en utveckling som vi tyvärr ser även i Sverige, och det var därför – med ett likalydande motiv – som vi socialdemokrater tog oss an delen kring medborgarskap.

Vår hållning har hela tiden varit tydlig: Vi vill kunna återkalla medborgarskapet för den med dubbelt medborgarskap som har mutat sig till sitt medborgarskap eller som har begått terrorbrott, brott mot rikets säkerhet eller andra systemhotande brott med gängkriminell koppling.

Lagstiftningen måste dock vara träffsäker, rättssäker och vila på våra internationella konventioner. Och jag upprepar: Medborgarskapet ska inte graderas eller villkoras generellt. Tvärtom ska det värnas och skyddas. Den som använder en retorik som försöker säga något annat har endast som syfte att splittra och skrämmas.

Fru talman! I propositionen står det flera gånger – och tydligt – att internationella konventioner ska efterlevas. Det innebär ett säkert skydd för medborgarna och lägger grunden för att lagstiftningen blir just träffsäker och rättssäker. Efter dagens beslut blir det upp till kommande regering att ta fram en proposition till vanlig lag så att denna grundlagsändring också kan tillämpas fullt ut.

Fru talman! Det vi gör i och med den här regeländringen är en ny inskränkning av föreningsfriheten för kriminella organisationer.

Förändringen innebär helt enkelt att en person kan dömas för brottslighet som begås av andra personer om personerna så att säga ingår i samma kriminella nätverk. Man döms alltså för medlemskap i ett kriminellt nätverk och inte för att man har begått en konkret gärning. Detta motsvarar vad som redan gäller för terrororganisationer – 4 a § terroristbrottslagen innebär att man kan dömas för medlemskap i en organisation trots att man själv inte samlar in pengar, köper in vapen eller vad det nu kan vara.

Det här är en absolut nödvändig regeländring, skulle jag säga, och Socialdemokraterna håller tydligen med då de röstar för förslaget. Socialdemokraterna har också ägnat en stor del av valrörelsen åt att prata om vikten av en svensk maffialag.

Det jag tycker att Amalia hade kunnat vara lite mer öppen med är att frågan har varit uppe tidigare, i den grundlagskommitté som jobbade 2021, och att Socialdemokraterna då röstade nej till exakt samma förslag. Socialdemokraterna dödade det här förslaget för bara fem år sedan, när det var uppe senast. Men vi kan lämna det bakom oss, för jag tänkte i stället fråga vad som kommer att hända framåt.

Det är fullt möjligt att Socialdemokraterna bildar regering i närtid. En implementering av den här grundlagsändringen finns redan färdig; det finns en lagrådsremiss som bygger på SOU 2026:13 Straffansvar för deltagande i och samröre med kriminella sammanslutningar. Jag undrar om vi skulle kunna få ett klart och tydligt besked här: Kommer förslaget att genomföras om Socialdemokraterna lyckas bilda regering, med tanke på att hälften av det tilltänkta regeringsunderlaget i väldigt starka ordalag avvisar förslaget?

Fru talman! Jag tänker att det finns mycket man kan säga om historien. Jag hade gärna haft ännu mer talartid i dag och stått här och berättat om olika svängningar som olika partier har gjort. Jag nämnde några av dem jag tyckte var av stor vikt för den här församlingen.

Fru talman! Ledamoten är orolig för vårt regeringsunderlag och om vi skulle kunna gå vidare med en vanlig lag. Jag måste säga att jag inte är orolig, fru talman. Nu har vi en majoritet i Sveriges riksdag som kommer att rösta för den här grundlagsändringen, och därmed blir det upp till just kommande regering att ta fram en vanlig lag som säkerställer att grundlagsändringen också kan genomföras.

Fru talman! Jag hörde ett svar från Amalia Rud Stenlöf, som konstaterade att det är upp till nästa regering att göra det här. Ja, det är det ju – det här är en av de första sakerna som bör ligga på nästa regerings bord. Lagrådsremissen är klar, och Lagrådet sa ungefär: Tumme upp! Det fanns inga stora betänkligheter, utan det kändes helt okej för dem.

Rent konstitutionellt är det alltså bara att tuta och köra, så det är inte det vi pratar om här. Det jag undrar är om Socialdemokraterna här och nu kan ge ett löfte om att nästa regering – om det blir så att den leds av Socialdemokraterna eller om Socialdemokraterna på annat sätt har ett bestämmande inflytande över den – kommer att lägga fram det här förslaget? Det är det jag är intresserad av.

Detta är inte någon liten fråga. I en hel valrörelse har man pratat om vikten av en svensk maffialag, och jag håller helt med. Varsågod – här är den tuffaste svenska maffialag vi någonsin haft. Vi har aldrig haft några bättre regler mot organiserad brottslighet än dem som finns i den här lagrådsremissen.

Jag noterar att Amalia Rud inte kan ge ett rakt svar. Kommer det här att införas eller inte? Jag säger naturligtvis inte att man behöver införa lagrådsremissen exakt så som den är skriven. Det går naturligtvis att göra justeringar utifrån egna önskemål, även om jag tycker att produkten är väldigt bra som den ser ut just nu. Men jag skulle tycka att det vore klädsamt med ett svar, eftersom Socialdemokraterna har lagt så otroligt mycket prestige på det här med en maffialag. Kommer den maffialag som nu ligger på regeringens bord att genomföras – ja eller nej?

Fru talman! Ledamoten ställer frågan om vi kommer att kunna göra en vanlig lag av den produkt som vi antar i dag. Vi har en bred majoritet i Sveriges riksdag som röstar igenom den här grundlagsändringen i dag. Det blir upp till kommande regering att lägga fram ett förslag som återspeglar den lagstiftningen. Det tror jag kommer att kunna göras på ett väldigt bra sätt.

Fru talman! Jag stod inte i den här talarstolen i maj när de första besluten om denna grundlagsändring togs, och varken jag eller mina partikamrater röstade för detta grundlagsförslag den gången. Inte heller kunde jag och andra väljare ta del av en levande debatt under valrörelsen om detta oroväckande grundlagsförslag. Under relativ tystnad tar vi nu ett steg mot att göra det svenska medborgarskapet både ojämlikt och mindre rättssäkert.

Medborgarskapet i Sverige är inte något man ska ta lätt på. Det är en försäkran om tillhörighet. Det är en garanti för att man är en självklar del av samhället med lika rättigheter och lika skyldigheter. Den kanske viktigaste rätten av alla är rätten att vara med och forma demokratin och utvecklingen av vårt land genom fria och demokratiska val. Där är vi jämlikar i ett samhälle som i många andra avseenden präglas av stora skillnader.

Det regeringen nu föreslår är att personer som lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter ska kunna fråntas sitt svenska medborgarskap. Det kan vid en första anblick framstå som rimligt, och om förslaget enbart hade handlat om personer som avsiktligt lämnat felaktiga uppgifter hade det åtminstone funnits skäl att diskutera saken. Men regeringen vill gå längre än så. Man vill också kunna frånta människor deras medborgarskap i fall där uppsåt inte kan styrkas. Jag säger det igen: Människor som inte har för avsikt att lämna felaktiga uppgifter kan bli av med medborgarskapet. Det innebär i praktiken att medborgarskapet görs mer villkorat och mindre rättssäkert, och det är ett mycket allvarligt steg att ta.

Regeringen går dessutom längre än den grundlagsutredning som behandlat frågan. Utredningen föreslog att personer som gjort sig skyldiga till handlingar som allvarligt hotar rikets säkerhet eller omfattas av Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion skulle kunna fråntas medborgarskapet. Vi talar då om terrorism, krigsbrott och folkmord. Men regeringen börjar i stället tala om brott som allvarligt skadar vitala intressen. Det kan låta som en mindre skillnad i formulering, men det är det inte. Problemet är att begreppet vitala intressen är otydligt och öppet för tolkningar. Det som anses vara ett vitalt intresse i dag behöver inte vara det i morgon, och eftersom begreppet inte tydligt definieras genom en brottskatalog i grundlagen lämnas ett stort utrymme för framtida regeringar att flytta på gränserna. Det är just därför man måste vara så försiktig när man ändrar grundlagen.

Därtill, fru talman, kommer denna grundlagsändring endast att gälla personer som har dubbla medborgarskap. Det öppnar för olika starka medborgarskap i Sverige: ett starkt medborgarskap och ett svagare som är villkorat. Jag frågar mig, vilket alla här inne borde göra: Är vi då lika inför lagen?

Fru talman! Jag vill också säga någonting om den andra stora fråga som vi behandlar här i dag, nämligen frågan om aborträtten. För Vänsterpartiet är kvinnans rätt till sin egen kropp en självklar rättighet, och det är nog ingen överraskning – det är en av våra viktigaste frågor och någonting vi har gått i bräschen för. Det gäller även rätten till fri abort. Det ska vara kvinnan själv som avgör om och när hon vill ha barn. Det är en grundläggande fråga om frihet, självbestämmande och hälsa.

Den rätten får vi aldrig ta för given. Runt om i världen ser vi nu hur kvinnors rättigheter pressas tillbaka. I USA har kvinnor förlorat rättigheter som många trodde var säkrade för generationer framåt. I flera europeiska länder har också abortlagstiftningen skärpts. Det här visar ju någonting viktigt. Rättigheter som inte försvaras kan lika fort monteras ned. För auktoritära och konservativa krafter kommer kvinnors rättigheter alltid att vara förhandlingsbara. Därför välkomnar såklart Vänsterpartiet att skyddet för aborträtten nu stärks genom att föras in i grundlagen.

Men också här finns en allvarlig brist i det förslag regeringen lagt fram. Regeringen vill nämligen öppna för att rätten till abort ska kunna begränsas genom vanlig lag när det gäller andra än svenska medborgare. Då måste vi ställa oss frågan varför rätten till den egna kroppen ska vara starkare för vissa kvinnor än för andra. Vänsterpartiet accepterar inte den premissen. Rätten till abort måste gälla alla kvinnor som befinner sig i Sverige, oavsett medborgarskap och härkomst.

Fru talman! Grundlagsförslag kan bara antas i sin helhet eller förkastas i sin helhet. Vi hade gärna sett att 2023 års fri- och rättighetskommitté fått mer tid att arbeta fram detta grundlagsförslag, så att det haft brett stöd i riksdagen. Det har inte detta förslag. Vänsterpartiet kan inte godta att grundläggande rättigheter görs mer osäkra för vissa grupper än för andra. Rättigheter ska aldrig villkoras utifrån ursprung, kön eller typ av medborgarskap.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till vår reservation.

(Applåder)

Fru talman! Vilande grundlagsförslag ska som sagt antas eller förkastas i sin helhet. Nu är vi i läget att vi ska ta ställning till tre punkter, och jag tänker beröra var och en av dem. Vi hade en mer genomgripande debatt när det första beslutet togs, men det finns anledning att upprepa några saker.

Det första jag vill ta upp gäller aborträtten. Det här är ett ärende som väcker känslor och har föranlett en del skriverier. Jag har noterat att det till min mejlkorg har kommit mejl där man närmast vill skrämmas eller i varje fall vill moralisera över ställningstagandet. Det har inte varit lika illa som vid föregående beslut, då det mer eller mindre uttalades hotelser från vissa avsändare. Frågan väcker känslor, och det finns ganska starka åsikter.

Vi här inne är relativt överens om att abort ska vara möjligt. Vi är överens om att tekniken finns och om syftet. Just därför är det väldigt bra att vi nu också slår fast att det endast finns en enda person som kan ta beslutet, nämligen, som det står i lagtexten, den som är gravid. Det är inte så att någon annan ska fatta beslut om att den gravida ska genomföra abort eller inte får göra det. Det är en viktig princip att slå fast för den individuella frihetens skull. Sedan kan man alltid ha en diskussion om huruvida formuleringen i stället skulle ha varit ”kvinnan” eller någonting annat. Men faktum kvarstår: Det är fortfarande bara den som är gravid som kan ta beslutet. Därmed slår vi nu i grundlag fast en viktig princip om självbestämmande. Att det sedan behöver följas upp med ordinarie lag och ytterligare regler tror jag att vi alla är överens om.

Fru talman! När vi nu går vidare till nästa del av förslaget kommer vi in på frågan om föreningsfrihet. Låt oss från början slå fast att brottslig verksamhet faktiskt är olaglig. Så snart det är tal om en grupp som har förenats för att begå brott är det hela redan från början olagligt. Det är därför inte orimligt att också säga att det är olagligt att ingå i en sådan sammanslutning eller ett sådant nätverk.

Jag tror att det är väldigt sällan som de här brottsgängen har så pass utvecklade stadgar och revisionsberättelser att de skulle kunna kallas för föreningar. Att säga att det bör vara olagligt att ingå i en grupp som begår brott tillsammans innebär därför inte heller på något sätt en inskränkning av föreningsfriheten. Den är ju, som flera har nämnt här, central för demokratins funktionssätt. Men om en verksamhet syftar till att begå brott är det faktiskt ganska rimligt att vi inte accepterar att verksamheten finns i Sverige.

Vi kommer nu in på den sista frågan, som är den som kanske har varit föremål för störst oenighet här, nämligen medborgarskapsfrågan. För mig är medborgarskap ett sätt att markera en tillhörighet, det vill säga att jag är medborgare i en stat vars regler jag delar och vars system jag tycker mig tillhöra och vill försvara. Jag vet att vi alla här är stolta svenska medborgare, som tycker att Sverige har byggt ett rimligt bra system. Om jag väljer att ansluta mig till detta ansluter jag mig såklart också till att följa ett regelverk, ett beteende och en systematik som vi alla står bakom eftersom det är detta som samhällsgemenskapen bygger på.

Om jag skulle försöka förvärva medborgarskapet med oriktiga medel eller medvetet använda mitt medborgarskap för att inte stödja denna gemenskap bör jag fundera på om det var rätt förening jag anslöt mig till. Var det rätt medborgarskap jag valde när jag inte vill dela de grundläggande värderingar som den staten har?

Det är därför en rimlig idé att den som har använt oriktiga uppgifter eller den som medvetet motverkar de värden och värderingar som vi har i Sverige också ska kunna fråntas ett förvärvat medborgarskap. Det är dock en viktig princip att man aldrig kan göra någon statslös, vilket innebär att detta naturligtvis riktar sig till dem som har medborgarskapssamhörigheten på mer än ett ställe, det vill säga dubbelt medborgarskap. Vi kan som sagt inte göra någon statslös, men det är svårt att säga att det är orimligt att markera mot den som väljer att ta avstånd från det svenska sättet att fungera.

Fru talman! I dag tar vi ställning till tre förändringar i grundlagen. Det är tre förändringar som alla utifrån resonemang kan ses som rimliga.

Det handlar om att se till att det är den gravida, och ingen annan, som fattar beslut om abort. Det handlar också om att förbjuda bildandet av en organisation som syftar till att göra förbjudna saker. Det handlar slutligen om att den som med oriktiga uppgifter som grund har förvärvat ett medborgarskap eller som inte delar de värden som Sverige står för kan bli av med det svenska medborgarskapet om man har dubbelt medborgarskap.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till konstitutionsutskottets betänkande i ärende KU9.

Fru talman! Vi ska i dag ta ställning till tre olika grundlagsförslag avseende fri- och rättigheter. Det gäller dels ett grundlagsskydd för rätten till abort, dels ett grundlagsförslag om att göra det möjligt att under vissa förutsättningar ta tillbaka det svenska medborgarskapet från personer med två medborgarskap och slutligen en möjlighet att inskränka föreningsfriheten där det förekommer allvarlig brottslighet.

Förslagen har sin utgångspunkt i den utredning som ledamoten Aspling, ledamoten Rud Stenlöf och jag deltog i för ett par år sedan. Vi hade ett ganska brett uppdrag med ytterligare tre frågor som vi skulle titta på, men dem fick vi lämna därhän. Man kan möjligen säga att utredningen illustrerade poängen med att ha många partier. Inte minst Sverigedemokraterna och Miljöpartiet stod på lite olika sidor i en del frågor.

Vi har också diskuterat detta tidigare, så sent som i mitten av maj i år. Våra reservationer avslogs, och regeringens och utskottets förslag antogs som vilande lagförslag. I dag ska vi alltså genomföra den andra omröstningen om förslaget. Som vi har diskuterat tidigare finns det bara två möjligheter: att anta hela det vilande lagförslaget precis som det är eller att förkasta det.

Tyvärr har regeringen genom att slå samman de tre förslagen i propositionen, och framför allt nu i det vilande grundlagsförslaget, tvingat oss att antingen anta alla eller – som i Miljöpartiets fall – avslå alla tre förslag, även det som handlar om grundlagsskyddet för abort. Jag återkommer till detta och pratar först lite om medborgarskap och föreningsfrihetens begränsningar.

Fru talman! Regeringen har alltså föreslagit att det ska vara möjligt att meddela föreskrifter om att det svenska medborgarskapet ska kunna fråntas den som är medborgare i en annan stat och som har förvärvat medborgarskapet på felaktiga grunder eller vid viss allvarlig brottslighet.

Enligt min mening är förslaget alltför långtgående. Särskilt allvarligt är det att regeringen föreslår att medborgarskap ska kunna återkallas vid brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen, vilket är en formulering som saknar tydlig avgränsning. En sådan formulering riskerar att leda till en farlig normförskjutning där staten ges möjlighet att omdefiniera medborgarskapets innebörd över tid.

Därtill vill Tidöregeringen kunna återkalla svenska medborgarskap. Ett medborgarskap innebär grundläggande rättigheter och skyldigheter. Det är ett uttryck för jämlikhet, och det bidrar till integration och delaktighet. Självklart ska den som begår allvarliga brott kunna dömas till kännbara fängelsestraff, men att använda medborgarskapet som en bricka i spelet eller som vilken förmån som helst är att missbruka medborgarskapet och dess syfte.

De här två förslagen ger framtida riksdagsmajoriteter alltför stort utrymme att flytta gränserna för vilka brott som kan leda till återkallat medborgarskap och vilka sammanslutningar som kan få sin föreningsfrihet begränsad. Sådana här otydliga bestämmelser ska vi inte ha i grundlagen.

Regeringen föreslår vidare att föreningsfriheten ska kunna begränsas i förhållande till sammanslutningar som ägnar sig åt allvarlig brottslighet för att uppnå ekonomisk eller annan otillbörlig vinning.

Jag och vi i Miljöpartiet delar förvisso regeringens uppfattning att den organiserade brottsligheten är ett allvarligt samhällsproblem. Det vilande grundlagsförslaget innebär dock ett principiellt skifte som inte är tillräckligt analyserat eller rättssäkert.

Förslaget att begränsa föreningsfriheten för kriminella organisationer är otydligt och öppnar upp för att bestämmelsen kan missbrukas, vilket har framförts av bland annat fackförbund, universitet och domstolar. Erfarenheter från auktoritära stater har visat hur civilsamhällesorganisationer, människorättsorganisationer och miljörörelsen har kunnat definieras som kriminella med stöd av liknande lagstiftning.

Vi ska inte vara naiva inför att en sådan utveckling skulle kunna ske även i Sverige. Den organiserade brottsligheten är självklart ett allvarligt samhällsproblem som ska bekämpas med full kraft, men regeringen har inte kunnat visa att en inskränkning av föreningsfriheten – en av demokratins grundpelare – kommer att leda till bättre möjligheter att bekämpa den organiserade brottsligheten.

Det handlar om begrepp som ska införas i grundlagen, såsom allvarlig brottslighet, som jag har talat om. Det lämnar ett mycket stort tolkningsutrymme åt lagstiftaren. Ett sådant tolkningsutrymme är särskilt problematiskt när det rör sig om en reglering i grundlag, eftersom synen på vad som är allvarlig brottslighet kan förändras över tid.

Förslaget riskerar att leda till en godtycklig tillämpning och till att legitima organisationer inom civilsamhället kan komma att omfattas av framtida inskränkningar. Jag anser inte att regeringen har kunnat visa att en begränsning av föreningsfriheten är ett effektivt eller nödvändigt verktyg för att bekämpa brottsligheten. Det vilande grundlagsförslaget om att begränsa föreningsfriheten när det gäller sammanslutningar bör alltså därför avslås.

Fru talman! Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för all offentlig verksamhet. Det allmänna ska särskilt trygga rätten till arbete, bostad och utbildning och verka för social omsorg, trygghet och goda förutsättningar för hälsa.

Det finns i 2 kap. ett antal bestämmelser som rör skyddet för den kroppsliga integriteten: förbud mot dödsstraff, kroppsstraff och tortyr och skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp och kroppsvisitation. Dessa fungerar i betydande utsträckning som en förstärkning av skyddet för opinionsfriheten. Bestämmelserna ger också uttryck för den enskilda individens integritet, som är utmärkande för ett rättssamhälle. Detta skrevs in i en proposition för 50 år sedan, 1975, och hänger naturligtvis samman med att abort numera är tillåtet inte bara här utan i många stater som skrivit under Europakonventionen om mänskliga rättigheter. I den finns, som ni känner till, också artikeln om rätten till privatliv och familjeliv.

Fru talman! Jag, liksom många andra av konstitutionsutskottets ledamöter, fick en hel del e-post i anslutning till det första beslutet om att anta det vilande förslaget, vilket Ulrik Nilsson också nämnde. Jag är fullt medveten om att abortfrågan är problematisk för många människor. Men med respekt för olika åsikter och personliga erfarenheter som kan leda till olika slutsatser menar vi i Miljöpartiet att rätten att avbryta en graviditet är en grundläggande frihet. Vi finner stöd i bland annat Europakonventionen och FN-konventionen om mänskliga rättigheter. I FN-konventionens artikel 1 står det för övrigt att alla människor är födda fria. Vi delar alltså bedömningen att aborträtten bör ges ett uttryckligt skydd i regeringsformen. Ett sådant skydd markerar tydligt att rätten till abort är en grundläggande fri- och rättighet som inte kan göras illusorisk genom politiska svängningar.

Samtidigt instämmer jag i de synpunkter som flera remissinstanser har framfört om att det föreslagna grundlagsskyddet i praktiken riskerar att bli alltför tunt om lagstiftaren ges alltför stort utrymme att inskränka rättigheterna i den vanliga lagstiftningen. Det är därför av stor vikt att regeringen i det fortsatta lagstiftningsarbetet säkerställer att aborträtten inte bara blir formell utan också får ett reellt innehåll i enlighet med Sveriges internationella åtaganden. Det gäller bland annat rätten att göra abort för människor som är i Sverige, även de som är här utan tillstånd eller fast adress.

Tidöpartierna vill inskränka grundläggande rättigheter i grundlagen, bland annat när det gäller medborgarskap och föreningsfrihet, som jag har talat om. Det kan vi i Miljöpartiet omöjligt acceptera. Därför är det olyckligt att dessa förslag klumpas ihop med grundlagsskyddet av rätten till abort, och det är beklagligt att vi tvingas rösta om dessa förslag ihop.

I dag röstar riksdagen om att ändra grundlagen på flera punkter, men upplägget gör det omöjligt för oss att rösta ja, eftersom vi då skulle rösta ja till hela paketet. Mot denna bakgrund ska vårt ställningstagande inte uppfattas som att vi inte vill skydda aborträtten. Avslaget grundar sig på att andra centrala delar av förslaget innebär långtgående och principiellt problematiska inskränkningar av grundläggande fri- och rättigheter som vi i Miljöpartiet inte kan stå bakom.

Rätten till abort handlar om frihet, jämställdhet, kroppslig integritet, hälsa och rätten att bestämma över sitt eget liv. Vi står fast vid att stärka aborträtten samtidigt som vi värnar skyddet för andra grundläggande fri- och rättigheter.

Fru talman! Jag yrkar bifall till den gemensamma reservationen från Vänsterpartiet och Miljöpartiet och hänvisar i övrigt till våra särskilda yttranden.

Fru talman! Betänkandet heter alltså En grundlagsskyddad aborträtt samt utökade möjligheter att begränsa föreningsfriheten och rätten till medborgarskap. Det här kanske ter sig lite märkligt för den vanliga medborgaren. Föreningsfrihet är i grund och botten en straffrättslig fråga, abort är en sjukvårdsfråga och medborgarskap är en förvaltningsrättslig fråga. Varför bakar man ihop de här frågorna i ett betänkande?

Skälet är att den här typen av frågor brukar beredas i parlamentariska kommittéer. Det här betänkandet kommer till exempel från 2023 års fri- och rättighetskommitté, som jag, Jan Riise, Amalia Rud Stenlöf och ett par andra satt i. Det skulle helt enkelt bli alldeles för krångligt om man hade tematiska kommittéer, alltså en per fråga. Därför bakar man ihop det här i ett betänkande, och då blir det en riksdagsdebatt, bara så att tittarna och publiken förstår varför det ser ut som det gör. Kommittén beredde dessutom ännu fler frågor, till exempel frågan om inskränkningar i äganderätten för miljöhänsyn, alltså en skogsfråga, och kommitténs slutsats i den frågan var att tillsätta ytterligare en kommitté som skulle utreda den. Politikens hjul rullar lite långsamt ibland.

För att det ska bli rätt i protokollet ska jag säga att det som Amalia Rud Stenlöf sa i sitt anförande om att Socialdemokraterna tycker att kommittén hastade fram arbetet inte stämmer. Kommittén jobbade i ett år och sju månader med att bereda de här frågorna, och det är ungefär den tid som de här typerna av kommittéer brukar ta på sig. Det gick inte snabbare än det vanligtvis gör. Utöver detta tog remitteringen och propositionen ytterligare ett halvår. Jag skulle därför absolut inte säga att vi har hastat fram det här.

Det som Amalia sa om att Socialdemokraterna har lyft fram ett förbud mot nazistiska organisationer som ett önskemål för kommitténs arbete stämmer inte heller. Det här nämndes över huvud taget inte. Hur vet vi det? Jo, det står ingenting om några nazistiska organisationer i Socialdemokraternas särskilda yttrande till betänkandet. Det här är ett rent påhitt i efterhand, och det är dessutom inte någon grundlagsfråga. 2 kap. 24 § regeringsformen öppnar redan i dag för ett förbud mot nazistiska organisationer. Det behövs ingen grundlagsändring för att få till en sådan lagstiftning, men det har ju Socialdemokraterna inte heller föreslagit. Den utredningen kastade man i sopkorgen redan 2021, bara så att protokollet blir rätt och riktigt.

Vi går nu över till de bestämmelser som vi inför i dag. Vi kan börja med aborten. Det kommer alltså att göras ett tillägg i 2 kap. 13 § regeringsformen där det kommer att stå så här: ”Den som är gravid har rätt att avbryta sin graviditet enligt bestämmelser som meddelas i lag.”

Den som är lite insatt i konstitutionell rätt ser direkt att detta avviker lite grann från hur regeringsformen är strukturerad i övrigt. 2 kap. handlar annars uteslutande om det som inom rättsteorin brukar kallas positiva och negativa opinionsfriheter och andra negativa rättigheter. Det handlar alltså om regler som begränsar eller stoppar statens möjlighet att stoppa dig som medborgare från att göra någonting.

Det vi gör nu är att uttrycka rätten till abort som en positiv rättighet, det vill säga att lagen ska tillåta att det här sker. Implicit ska det naturligtvis också vara en del av det ordinarie sjukvårdssystemet. Samhället ska alltså tillhandahålla en viss tjänst eller ett visst medicinskt ingrepp. Det här avviker alltså lite grann från hur det brukar se ut.

Positiva materiella rättigheter finns annars i 1 kap. regeringsformen i övrigt i det som brukar kallas målsättningsstadgandena. Vi i kommittén diskuterade också huruvida vi skulle stoppa in bestämmelsen i första eller andra kapitlet. Anledningen till att vi landade i att stoppa in den i andra kapitlet är att den ska få rättsverkan, alltså bli tillämplig. Första kapitlet i regeringsformen är ju inte rättsligt tillämpligt, men det är andra kapitlet i allra högsta grad. Därför ser regleringen ut som den gör.

Om det är en rättsligt tillämplig positiv rättighet uppkommer såklart frågan: Vilken konkret rätt skapar den nya bestämmelsen? Det korta svaret på den frågan är att vi inte vet exakt eftersom det i sista hand är upp till en domstol att tillämpa, men så länge riksdagen ser ut ungefär som den gör i dag kommer det här inte att ha någon större påverkan.

Det som bestämmelsen gör är att stoppa riksdagen från att förbjuda abort helt och hållet eller plocka bort det ur sjukvårdsystemet. Men den anger till exempel inte premisserna för hur abort ska fungera, till exempel antalet veckor, tillstånd från Socialstyrelsen eller annat runt omkring. Detta påverkas inte av den här bestämmelsen så länge rätten finns i verkligheten, det vill säga så länge den inte blir illusorisk.

Låt mig illustrera med ett konkret exempel. Jag brukar undvika att ta exempel från USA, eftersom rättssystemet där är väldigt annorlunda, men detta är ett ganska känt exempel. Vissa delstater där har hjärtslagslagar – om det går att detektera hjärtslag från ett foster får man inte utföra abort. Den här grundlagsändringen skulle antagligen stoppa en sådan lag om den skulle komma upp för votering här i Sveriges riksdag.

Andra regler runt omkring, avgifter och så vidare påverkas dock inte.

Får då detta någon praktisk betydelse? Det är väl det som är det intressanta. Det är tveksamt. Gissningsvis kommer bestämmelsen aldrig att tillämpas i praktiken. Den kan dock ändå ha en poäng: En anledning till att frågan har lyfts upp kan vara att Sverige vill visa solidaritet med personer som bor i andra länder där detta är förbjudet. Vi vill understryka vikten av att detta ska vara tillåtet, och därför upphöjer vi det nu till konstitutionell norm.

Så hoppar vi vidare till föreningsfriheten. Här kommer det en nyhet i 2 kap. 24 § regeringsformen. För det första kommer den paragrafen att sättas upp i punktform, vilket jag tycker är snyggt. Det blir alltid lättare att läsa då. För det andra får den en ny punkt:

”Föreningsfriheten får begränsas endast när det gäller sammanslutningar

l. som ägnar sig åt allvarlig brottslighet för att uppnå ekonomisk eller annan otillbörlig vinning,” – det är det som är nyheten –

”2. som ägnar sig åt eller understöder terrorism,

3. vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur, eller

4. vilkas verksamhet innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande.”

Där har vi alltså öppningen för att förbjuda exempelvis nazistiska organisationer, en öppning som jag tror har funnits i Sverige i åtminstone 20 år.

Varför är det här nödvändigt, kan man fråga sig. Det är lite tekniskt. För att det i Sverige ska vara möjligt att införa en modern maffialagstiftning, alltså en regel som säger att det är förbjudet att delta i en kriminell organisation utan att begå andra konkreta brott, måste det finnas en regel som inskränker föreningsfriheten för kriminella organisationer.

Vad detta innebär, lite förenklat, är alltså att rättsordningen erkänner även kriminella organisationer som föreningar. Det kan man tycka är lite paradoxalt, men det finns faktiskt ganska bra skäl till det.

Detta var någonting som tröskades i Sveriges riksdag i samband med den förra grundlagsändringen och den kommitténs delbetänkande från 2021. Om jag inte minns fel var det faktiskt Morgan Johansson, av alla personer, som där argumenterade så här: Nej, organisationer som sysslar med terror eller är kriminella är inte föreningar och omfattas därför inte av föreningsfriheten. Men sedan kom Lagrådet och sa: Jo, det gör de absolut. Så där kan man inte argumentera.

Därför var vi tvungna att lägga till inskränkningar i föreningsfriheten för först terroristorganisationer, som vi fick förra mandatperioden, och nu andra kriminella organisationer, som vi röstar om i dag – bara för att konkretisera så att alla har klart för sig varför detta är nödvändigt.

Motsvarigheten till det vi gör i dag är alltså 4 a § terroristbrottslagen, där det står så här: ”För deltagande i en terroristorganisation döms den som deltar i verksamheten i en terroristorganisation på ett sätt som är ägnat att främja, stärka eller understödja organisationen.” Nu kommer vi alltså att kunna införa en motsvarande regel, men i stället för terroristorganisationer kommer det att vara kriminella nätverk.

För att vara väldigt tydlig: Åklagaren behöver alltså inte styrka att en person har begått en viss terrorrelaterad gärning – samlat in pengar, köpt vapen eller vad det kan vara – utan det räcker att personen är medlem i gruppen för att man ska kunna dömas till ansvar. Detta är jätteviktigt. Det ska vara opraktiskt och riskfyllt att vara medlem i kriminella nätverk i Sverige. Tyvärr är det inte det i dag i så stor utsträckning som man kunde önska.

Om man tittar på den här regeln kanske någon undrar: Vad är allvarlig brottslighet, och vad är annan vinning? Det är ju de två rekvisiten som detta lite grann hänger på. Här är grundlagsändringen faktiskt väldigt bra. Vi kämpade väldigt mycket under kommitténs arbete för att detta inte skulle bli för begränsat, vilket det skulle ha kunnat bli.

Vad gäller vilken typ av brottslighet som kan omfattas sätter inte grundlagsregleringen egentligen några tydliga gränser, utan begreppet allvarlig brottslighet får en självständig betydelse. Det är jätteviktigt, för det betyder att det kan förändras över tid och alltså få en annan innebörd om 10 eller 20 år. Vi vet inte exakt vilken typ av brott som den grova organiserade brottsligheten då kommer att hålla på med, och därför är det viktigt att detta är ett självständigt begrepp.

Begreppet annan vinning än ekonomisk vinning kan te sig lite kryptiskt, men det vi velat fånga upp är när man begår brott för att stärka sitt eget skrämsel- eller våldskapital. Om du begår en brottslig handling som är ägnad att skrämma andra människor eller markera att du har ett visst våldskapital men kanske inte tjänar några pengar på själva gärningen ska du ändå kunna omfattas av den här regeln. Annan vinning är, kan man lite förenklat säga, makt i den kriminella världen.

Tidöregeringen har dessutom börjat snickra på ett nytt straffbud som alltså implementerar den här grundlagsändringen. Här finns det faktiskt en färdig lagrådsremiss som bygger på SOU 2026:13 Straffansvar för deltagande i och samröre med kriminella sammanslutningar. Lagrådet hade inga starka invändningar, och detta ligger på regeringens bord just nu.

Ett extremt tungt ansvar vilar på den som ska bilda regering. På den högra sidan i riksdagen, om vi räknar in Centerpartiet där, finns det ingen som motsätter sig detta, men det finns ett gäng partier som motsätter sig det på den andra sidan. Socialdemokraterna kommer alltså att behöva bekänna färg i frågan ganska snart. Jag hoppas verkligen att de inte viker sig utan faktiskt genomför den här lagrådsremissen eller något som liknar den. Det blir upp till dem hur de i så fall vill göra.

Avslutningsvis har vi medborgarskapen, men den delen kommer en partikollega till mig att redogöra för. Jag tackar därför för mig och yrkar bifall till utskottets förslag.

I detta anförande instämde Mikael Eskilandersson (SD).

Fru talman! I dag behandlar vi ett vilande grundlagsförslag som rör några av de mest grundläggande frågorna i vårt demokratiska samhälle: medborgarskapet, föreningsfriheten och rätten till abort.

Det handlar ytterst om förhållandet mellan individen och staten – vilka rättigheter vi ska skydda, vilka befogenheter samhället ska ha när det ställs inför allvarliga hot och hur vi säkerställer att de beslut vi fattar i dag håller också för framtidens prövningar.

Centerpartiet står bakom ambitionen att skydda demokratin mot våldsbejakande extremism och organiserad kriminalitet. Vi står bakom ambitionen att stärka kvinnors självbestämmande. Vi står bakom ambitionen att ge samhället verktyg att möta dem som vill skada Sverige.

Samtidigt måste förändringar av grundlagen präglas av rättssäkerhet, tydlighet och långsiktighet. Grundlagen är inte vilken lag som helst. Den är ramen för vår demokrati och den yttersta garantin för medborgarnas fri- och rättigheter. När vi ändrar grundlagen måste vi därför ställa särskilt höga krav på precision, förutsebarhet och respekt för rättsstatens principer.

Riksdagen brukar beskrivas som folkets främsta företrädare. Men vi är också en av rättsstatens sista försvarslinjer. Vårt uppdrag är inte bara att fatta beslut utan även att säkerställa att de lagar som lämnar denna kammare håller hög kvalitet och vilar på en stabil konstitutionell grund. Det gäller inte minst när vi ändrar spelreglerna för demokratin.

Fru talman! Låt mig börja med frågan om medborgarskapet.

Det fanns en bred samsyn i fri- och rättighetskommittén om att personer med dubbla medborgarskap som gjort sig skyldiga till brott som allvarligt hotar rikets säkerhet eller omfattas av Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion ska kunna förlora sitt medborgarskap. Det är en mycket rimlig utgångspunkt.

Den som medvetet angriper vårt land, vår demokrati eller begår de grövsta internationella brotten ska inte självklart kunna åberopa den svenska statens yttersta gemenskap. Centerpartiet instämmer i principen. Här valde man dock att gå längre än kommitténs förslag. I stället för att knyta möjligheten till återkallelse till vissa klart definierade brott införs formuleringen att medborgarskap ska kunna återkallas vid brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen.

Problemet, och utmaningen, är inte att vi saknar vilja att bekämpa grov brottslighet eller hot mot Sverige. Problemet, och utmaningen, är att lagstiftning måste vara förutsebar och rättssäker.

Vad innebär egentligen Sveriges vitala intressen? Var går gränsen? Vilka handlingar omfattas? Det är frågor som fortfarande saknar tydliga svar och som vi måste fortsätta att jobba med. Begreppet är inte tillräckligt avgränsat, och det öppnar för en bredare tillämpning än vad som sannolikt varit avsikten från början. Flera remissinstanser har pekat på just detta.

Centerpartiet menar att det går att kombinera en hård linje mot dem som begår mycket allvarliga brott med ett starkt rättssäkerhetsperspektiv. Därför kommer vi också att fortsätta arbeta för en tydligare och mer rättssäker reglering av medborgarskapet. Samhället måste kunna agera kraftfullt mot dem som angriper vår demokrati och trygghet, men det måste ske på ett sätt som håller även när den politiska vinden blåser åt ett annat håll.

Fru talman! När det gäller föreningsfriheten vill jag vara tydlig.

Centerpartiet delar regeringens uppfattning att kriminella organisationer inte ska kunna gömma sig bakom grundlagsskyddade friheter för att organisera allvarlig brottslighet. Vi vill komma åt gängledarna, komma åt de kriminella nätverk som rekryterar barn och komma åt de strukturer som undergräver tilliten till vårt samhälle. Därför står vi bakom möjligheten att begränsa föreningsfriheten för kriminella sammanslutningar. Även här gäller samma princip, nämligen att ju starkare verktyg vi ger staten, desto högre krav måste vi ställa på rättssäkerheten.

Fru talman! Låt mig sedan gå över till frågan om aborträtten.

Centerpartiet välkomnar ambitionen att stärka skyddet för kvinnors rätt till abort. Den fria och lagliga aborträtten är en grundläggande frihetsfråga. Den handlar om kvinnors självbestämmande, om jämställdhet och om rätten att fatta beslut om den egna kroppen. Vi ser hur rättigheter som länge tagits för givna ifrågasätts i delar av världen. Därför har Centerpartiet länge drivit frågan om att stärka skyddet för aborträtten.

Även här måste vi framöver bli än tydligare. När vi talar om ett grundlagsskydd skapas lätt bilden av att själva rätten till abort skrivs in direkt i grundlagen. Så är dock inte riktigt fallet. Det förslag vi nu behandlar hänvisar i praktiken till reglering i vanlig lag, det vill säga abortlagen. Den avgörande regleringen kan fortfarande ändras genom ett vanligt riksdagsbeslut med enkel majoritet.

Konsekvensen blir att grundlagsskyddet inte ger det starka skydd som många människor tror att det gör, även om vi absolut är på rätt väg. Och eftersom vi verkligen menar allvar med att ge aborträtten ett långsiktigt skydd måste vi också våga diskutera hur ett verkligt och uttryckligt skydd kan förankras direkt i regeringsformen. Därför kommer Centerpartiet att fortsätta driva frågan om hur aborträtten kan ges ett starkare och tydligare grundlagsskydd. För oss handlar detta inte om symbolpolitik, utan det handlar om att säkerställa att framtida generationers kvinnor får samma friheter och rättigheter som dagens.

Vi har också invändningar mot att personer med utländskt medborgarskap ska kunna undantas från det föreslagna skyddet. Vår principiella uppfattning är enkel: Rätten till kroppslig integritet och självbestämmande blir inte mindre viktig beroende på vilket pass en kvinna bär. I Sverige ska kvinnor mötas av samma respekt för sina grundläggande rättigheter, oavsett medborgarskap.

Fru talman! I dag står vi inför ett vilande grundlagsförslag som endast kan antas eller förkastas i sin helhet. Centerpartiet instämmer inte i regeringens vägval i alla delar. Vi hade önskat en mer rättssäker formulering kring medborgarskapet. Vi hade önskat ett än starkare grundlagsskydd för aborträtten. Och vi hade önskat att rättigheterna skulle omfatta alla kvinnor i Sverige, oavsett medborgarskap.

Men vi ser också värdet av de delar av förslaget som stärker skyddet för demokratin och innebär viktiga steg framåt. Därför väljer vi att inte förkasta hela grundlagsändringen. Vi står fast vid den linje Centerpartiet drivit från början, nämligen att stödja det som stärker friheten, demokratin och tryggheten, samtidigt som vi fortsätter att påtala de brister som finns. Vi säger ja till reformer som för samhället framåt, men vi säger också ifrån när rättssäkerheten riskerar att försvagas eller när fri- och rättigheter inte ges det skydd de förtjänar. Det är en liberal hållning. Det är en konstruktiv hållning. Och det är en ansvarstagande hållning.

Jag och Centerpartiet kommer därför även fortsättningsvis att arbeta för att våra grundlagar ska vila på tydliga liberala och demokratiska principer.

Med detta hänvisar jag till vårt särskilda yttrande.

Fru talman! Det har alltid varit en tradition när man ska göra grundlagsförändringar att söka bredast möjliga politiska enighet. Så är det också i dag, även om det finns en reservation.

Det vilande förslaget som vi diskuterade och debatterade i maj månad, den 20 maj, ska nu tas upp igen. Det handlar alltså om att grundlagsskydda rätten för den som är gravid att avsluta en graviditet enligt bestämmelser som meddelas i lag, och vidare handlar förslaget om utökade möjligheter att begränsa föreningsfriheten och rätten till medborgarskap.

Vi kristdemokrater yrkar bifall till förslaget, precis som vi gjorde i maj månad. Därmed kan vi fatta två likalydande beslut med riksdagsvalet i september däremellan.

Fru talman! När det gäller fråntagande av svenskt medborgarskap plöjde jag under våren med stort intresse igenom kommitténs gedigna arbete. Där konstateras att Sverige är lite unikt. De flesta andra länder – som Danmark, Finland och Norge – har möjligheten att frånta en person medborgarskapet om den har gjort sig skyldig till viss brottslighet. Vi kristdemokrater menar att även Sverige självklart ska ha samma möjlighet.

Det blir någonstans lite barockt – helt orimligt – att en person som har tillskansat sig ett medborgarskap genom våld eller hot om våld ändå inte kan fråntas sitt medborgarskap när detta avslöjas. Jag tror att det är få svenskar som tycker att den ordning som i dag råder är rimlig. Vi tycker att det är bra att regeringen går fram med, och riksdagen cementerar, att även Sverige ska ha samma möjligheter som en rad andra länder har. Vår grundlag ska inte sätta stopp för detta.

Fru talman! När det gäller föreningsfriheten vilar det förslaget på att möjliggöra för lagstiftaren att införa åtgärder som begränsar föreningsfriheten i förhållande till kriminella nätverk och andra former av organiserad brottslighet. Man kan enkelt uttrycka att om syftet med en organisation eller ett nätverk är att begå brott ger vi oss själva möjligheten att sätta stopp för den typen av nätverk och organisationer.

Det som jag tycker är viktigt att lyfta fram och som inte har sagts i dag är att regeringen, precis som kommittén, menar att skyddet för föreningsfriheten är och förblir ett centralt inslag i fri- och rättighetsskyddet. En sänkt skyddsnivå för föreningsfriheten bör endast komma i fråga om det finns starka skäl som talar för det.

Fru talman! Sist har vi att införa en bestämmelse som anger att den som är gravid har rätt att avbryta sin graviditet enligt bestämmelser som meddelas i lag.

Rättigheten i abortlagstiftningen finns, och vi kristdemokrater har stått bakom lagen i drygt 30 år. Då kan det tyckas som att detta är en smal sak, en icke-svår fråga. Så är det på sitt sätt. Men det vore ändå inte helt korrekt om man inte samtidigt lyfter fram att detta är unikt. Ledamoten Aspling redogjorde för att det är unikt att plocka ut en enskild vårdinsats och trycka in den i andra kapitlet. Nu gör man det, och det gör man trots att abortlagstiftningen som jag uppfattar det inte är hotad av något enskilt parti i riksdagen och dessutom har ett brett folkligt stöd.

Utifrån att man gör detta, som vi alltså yrkar bifall till, finns det dock en fråga man kan ställa sig. Vad blir nästa grej som ska in i grundlagen? Vi vill höja ett varningens finger. Jag hoppas det verkligen inte, men jag befarar att vi kan stå här om några år på grund av att man då också vill ha in rätten att avsluta sitt liv i grundlagen.

Vi yrkar alltså bifall till denna skrivning, inte minst på grund av att vi, vilket jag redogjorde för i maj månad men inte tänker redogöra för här, gjorde ett idogt arbete. Det handlade om att se till att det i det förslag som skickades över från regeringen till riksdagen noterades att det är en fråga där det finns en etisk konflikt. Det finns två skyddsvärda individer, och livsduglighetskriteriet är också viktigt att ha med när man utformar lagstiftningen.

Fru talman! Som tämligen ny ledamot i riksdagen slås jag ofta av hur mycket det finns att lära. Många ärenden är omfattande. Det gäller inte minst de konstitutionella frågorna.

Grundlagsförändringarna är speciella till sin natur. Förslagen har legat vilande över ett val. Det innebär att stora delar av beredningen, utredningsarbetet och de politiska övervägandena gjordes innan jag själv tog plats i denna kammare. Min uppgift har därför inte varit främst att påverka processen utan att sätta mig in i den.

Fru talman! Jag får passa på att tacka ledamoten Aspling för hans gedigna genomgång, som vi nyss fick lyssna till, av bakgrunden till arbetet med detta lagförslag. Det var värdefulla bidrag för mitt kunskapsbyggande, helt enkelt en gratislektion.

Ju mer av förarbetena jag har läst, desto tydligare har det blivit att det är ett gediget arbete som ligger bakom propositionen. Utredningen, remissvaren och förarbetena är omfattande. När jag har arbetat mig igenom materialet har det hänt gång på gång att jag stannat upp och tänkt: Det var ett perspektiv jag inte tänkt på tidigare.

Det gäller inte minst frågan om abort. För den som läser förarbetena framträder en diskussion som går långt djupare än den politiska debatten ofta gör. Ska det i grundlagen talas om abort, om avbrytande av graviditet eller om det äldre juridiska uttrycket avbrytande av havandeskap? Det är exempel på vad man fördjupar sig i i texten.

På ytan kan det framstå som ordval. Men bakom orden finns överväganden om rättighetsskydd, rättstradition och hur grundlagar bör utformas för att hålla över generationer. Just därför är jag tacksam för det svenska utredningsväsendet och remissförfarandet. Det ger oss möjlighet att pröva våra egna uppfattningar mot andras argument.

Samtidigt finns det delar där resonemangen hade kunnat utvecklas mer. Ett exempel är varför grundlagsskyddet för aborträtten inte ska omfatta utlänningar fullt ut, på samma sätt som för svenska medborgare. Där hade jag gärna sett en mer utförlig diskussion om de principiella utgångspunkterna.

Till slut kommer dock den punkt där man inte längre kan gömma sig bakom att det finns flera olika perspektiv. Vi är inte här för att vara remissinstanser. Vi är valda för att ta ställning. Efter att ha tagit del av underlaget känner jag mig också trygg med de avvägningar som gjorts.

Fru talman! Propositionen innehåller tre olika delar, men de förenas av en gemensam fråga: Hur skyddar vi både individens frihet och demokratins förmåga att försvara sig?

För Liberalerna är utgångspunkten enkel. Staten ska i normalfallet hålla fingrarna borta från människors liv. Men staten har också ett ansvar att skydda människors frihet när den hotas. Därför välkomnar vi att aborträtten nu skrivs in i regeringsformen som en grundläggande fri- och rättighet.

I Sverige är stödet för den nuvarande abortlagstiftningen starkt. Men vi lever inte isolerade från omvärlden. Under senare år har vi sett exempel på att rättigheter som många trodde var självklara har ifrågasatts eller begränsats. Det påminner oss om något viktigt: Frihet är inte en naturkraft. Frihet är något som måste försvaras och ibland också grundlagsskyddas.

Fru talman! Frihet handlar emellertid inte bara om vad staten inte får göra. Frihet handlar också om att människor ska kunna leva sina liv utan att hotas av organiserad brottslighet. Därför är det rimligt att föreningsfriheten inte får bli ett skydd för sammanslutningar vars verksamhet bygger på grov kriminalitet, våld, utpressning och kontroll.

Föreningsfriheten finns för att människor ska kunna organisera sig och göra sina röster hörda. Den finns inte för att skydda kriminella nätverk. Det är en viktig principiell skillnad.

Fru talman! Detsamma gäller frågan om medborgarskapet. Svenskt medborgarskap innebär rättigheter, men det är också ett ömsesidigt samhällskontrakt. Därför är det rimligt att den som har fått sitt medborgarskap genom bedrägeri eller andra otillbörliga förfaranden inte självklart ska kunna behålla det. Det är också rimligt att samhället kan reagera mot den som grovt angriper Sveriges vitala intressen.

Jag kan dock sympatisera med de remissinstanser som, likt Sveriges Domareförbund, menar att det borde framgå av lagtexten att de oriktiga uppgifterna ska ha lämnats medvetet för att medborgarskap ska kunna återkallas.

Fru talman! Ytterst handlar dagens ärende om vilket samhälle vi vill lämna vidare. Vi vill ha ett samhälle där individens frihet skyddas, där kvinnor kan lita på sin rätt att bestämma över sina liv, där organiserad brottslighet inte kan gömma sig bakom grundlagens skyddsmurar och där det svenska medborgarskapet är något värdefullt som både förtjänar respekt och inger stolthet men som också förpliktar. Det är därför Liberalerna står bakom propositionen.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Det svenska medborgarskapet är något av det mest betydelsefulla vårt land kan erbjuda en människa. Det utgörs inte bara av ett pass. Ett svenskt medborgarskap innebär även en i praktiken ovillkorlig rätt att bo och röra sig i Sverige liksom att kunna resa fritt i stora delar av världen. Det innebär också full tillgång till välfärd och medborgerliga rättigheter liksom möjligheten att rösta och kandidera i riksdagsval, helt enkelt att påverka vårt lands framtid.

Medborgarskapet är det formella medlemskapet i den svenska staten. Men det är också något större än så. Det är ett uttryck för tillhörighet till vårt land, vår demokrati och den gemenskap som håller oss samman. Just därför måste medborgarskapet tas på största allvar.

Fru talman! Under lång tid har vi i Sverige haft en ordning där ett svenskt medborgarskap i princip har kunnat förvärvas utan att det ställts några större krav. Man har inte behövt lära sig språket eller lära sig om det svenska samhället och om hur vår demokrati är tänkt att fungera. Man har inte heller behövt visa att man vill eller kan försörja sig själv och bidra till det gemensamma.

Ett svenskt medborgarskap har med andra ord varit förknippat med en rad rättigheter och möjligheter men kanske inte med lika många skyldigheter. Det har varit en helt orimlig och i vissa fall skadlig ordning för vårt land. Men med vårt, Sverigedemokraternas, förhållandevis stora inflytande under föregående mandatperiod såg vi till att börja återskapa det värde och den status som det svenska medborgarskapet en gång hade och alltid borde ha.

Fru talman! Det finns dock ett men. Om man har fått sitt medlemskap genom att hota, muta eller ljuga om väsentliga uppgifter eller om man efter att man har blivit medborgare har begått väldigt grova brott som utgör ett hot mot rikets säkerhet eller vitala intressen borde medlemskapet i vår nation kunna upphöra.

Det är enligt oss sverigedemokrater ingen mänsklig rättighet att få förbli medborgare i Sverige trots att man begått grova brott och deltagit i organiserad brottslighet och kriminalitet mot vårt land och våra vitala intressen. Det var därför vi i våras tog första steget mot möjligheten att återkalla ett medborgarskap.

Fru talman! Den grundlagsändring vi i dag ska ta ställning till innebär att det ska bli möjligt att i lag föreskriva att svenskt medborgarskap kan återkallas i två särskilda situationer: för det första när någon har förvärvat medborgarskapet genom oriktiga eller vilseledande uppgifter eller annat otillbörligt handlande, och för det andra när någon har dömts för brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen.

Det kan handla om mycket allvarlig brottslighet riktad mot vårt lands säkerhet eller – och det anser vi nödvändigt – om grov, systemhotande organiserad brottslighet – gängkriminalitet. Det är en principiellt betydelsefull förändring.

Fru talman! Varken hot, bedrägerier, lögner eller extremt allvarliga systemhotande brott ska löna sig. Jag vill påpeka att vi i dag inte beslutar om exakt vilka enskilda brott som ska omfattas, hur bevisningen ska värderas eller hur en återkallelseprövning ska genomföras. Det ska regleras i vanlig lag och prövas av riksdagen i ett senare skede. Där kommer frågor om rättssäkerhet, proportionalitet och den enskildes möjlighet att få ett beslut överprövat att vara centrala.

Fru talman! För oss sverigedemokrater handlar den här frågan ytterst om vilket värde vi tillmäter det svenska medborgarskapet och om att sätta vårt land, vår säkerhet och våra rättmätiga medborgare först.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

I detta anförande instämde Gunilla Gomér (SD).

Fru talman! Jag skulle vilja reflektera lite grann tillsammans med ledamoten Stegrud kring frågan om felaktiga uppgifter, om uppsåt krävs och vad det egentligen handlar om. Det kan handla om en situation där tolkningen inte har fungerat, om rädsla för myndigheter här i Sverige eller för regeringen i hemlandet eller om ett barn till en förälder som med uppsåt har lämnat felaktiga uppgifter. Ett barn kan ju omöjligen ha uppsåt, vilket remissinstanserna också har kritiserat. Jag är nyfiken på hur ledamoten tänker kring detta.

Det som gäller Sveriges vitala intressen är väldigt vagt formulerat. Vi i Vänsterpartiet är inte de enda som har vänt sig emot otydligheten, utan det har kommit kritik mot den från utredaren själv och också från en rad tunga remissinstanser som Justitiekanslern, Brottsförebyggande rådet och Domstolsverket. Vi och remissinstanserna saknar en brottskatalog. Vi är rädda för att det inte blir träffsäkert.

Ledamoten Jessica Stegrud och ledamoten Aspling, som talade tidigare, visar tydligt att de tar sitt uppdrag på allvar och att de gillar formalia och regler, men Tidöregeringen har gjort det till en vana att regelmässigt ignorera remissinstanser och Lagrådet. Det är att frångå formalia och regler som vi ofta följer i den här kammaren.

Min fråga är: Hur kommer Sverigedemokraternas följdlagstiftning på detta område att se ut? Hur har man planerat att den här grundlagen ska användas?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

Precis som jag påpekade i mitt anförande är det här en öppning för att kunna ta medborgarskapet från personer som inte förtjänar att ha det. Det handlar om de saker som nämnts här, bland annat hot mot rikets säkerhet eller vitala intressen och det som ledamoten själv nämnde, att man har lämnat felaktiga uppgifter.

Det som vi pratar om i dag är en öppning, en lättnad i grundlagen. Sedan har vi nästa steg, den verkliga lagstiftning som ska gälla i praktiken. Där kommer det, precis som jag nämnde i anförandet, att vara ett stort fokus på rättssäkerhet, proportionalitet och den enskildes möjlighet att få ett beslut överprövat. Det kommer att vara centrala begrepp. Det här är inte något som vi inte tar på allvar.

När det gäller farhågorna har vi, som nämndes, närliggande jämförbara länder, till exempel Danmark, som redan har infört den här typen av lagstiftning. Danmark betraktas som ett rättssäkert land. Det här är inte något som vi gör lättvindigt, utan vi tar det på största allvar.

Det är ett otroligt viktigt steg som tas och som handlar om att få bukt med bland annat den grova organiserade brottsligheten, som är ytterst skadlig för vårt land. Det är ett viktigt steg, men vi tar såklart proportionalitet och så vidare på största allvar.

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret! Tyvärr blir jag inte lugnad av det som ledamoten angav här, utan det oroar mig mycket. Det visar att Sverigedemokraternas inflytande över regeringen har varit stort, som ledamoten själv nämnde i sitt anförande. Jag antar att det här är en av de största ideologiska segrar som man har fått igenom i Tidösamarbetet.

Vi ser i Sverigedemokraternas principprogram att synen på medborgarskap skiljer sig avsevärt från den syn som länge har präglat den svenska demokratin och som många av de övriga partierna delar. Det verkar som att man ser det som något som kan villkoras, prövas och återkallas och som ska kunna förtjänas om och om igen.

Utifrån vårt perspektiv är det en otroligt farlig utveckling. Vi kan ju inte smita från vårt ansvar när det blir tufft. När medborgare gör fel behöver också vi ta ansvar. Det är en relation och ett kontrakt med staten, inte ett avtal där bara en part behöver leverera. Vi kan inte lösa statens alla problem med utvisning.

Fru talman! Ledamoten har rätt i bemärkelsen att det på sätt och vis är en ideologisk fråga. Vi sverigedemokrater anser att man inte kan begå extremt grov organiserad brottslighet som skadar medborgarnas säkerhet och vårt land. Det kan handla om terrorism eller att man hotar hela våldsmonopolet och så vidare.

Det finns faktiskt en gräns för när ett medlemskap eller medborgarskap i staten och nationen Sverige kan upphöra, även om tröskeln för det såklart är hög. Det har med rättssäkerhet, proportionalitet och så vidare att göra.

Det är en helt orimlig ordning att man får komma till Sverige och kravlöst bli medborgare. Det har vi successivt ändrat på. Det har vi gjort av omtanke om de medborgare som redan är här och naturligtvis om Sverige som nation. Man ska inte kunna komma hit och organisera grov kriminalitet eller brottslighet som skadar vårt land. Men tröskeln är hög, och detta framgår också av underlagen.

Ja, det är en ideologisk fråga. Det finns en gräns. Man kan inte bete sig hur som helst, man kan inte vara hur skadlig som helst, man kan inte hålla på med terror på hög nivå, man kan inte skada våldsmonopolet, man kan inte ge sig på rättsväsendet med mera. Detta kommer att preciseras i nästa skede. Men ja, det finns nog en ideologisk skillnad här. Likväl är det otroligt viktigt med rättssäkerhet, proportionalitet och möjlighet till överprövning. Detta kommer vi att se tydligt i nästa skede.

Fru talman! Jag vill även den här gången säga några ord om att skriva in aborträtten i grundlagen.

Centerpartiet har länge varit en tydlig förespråkare för att grundlagsskydda aborträtten. Att aborträtten urholkas är tyvärr något som vi såg komma tidigt, och vi ser det även i dag i land efter land. Därmed hotas de grundläggande mänskliga rättigheterna. Det är ju just dem vi ska skydda med grundlagarna.

De huvudsakliga argumenten för aborträtten är följande: Fria och säkra aborter är som sagt en mänsklig rättighet och en grundläggande förutsättning för en fungerande demokrati. Kvinnan ska själv ha makten över sin egen kropp. Genom att denna rätt skrivs in i grundlagen skyddas den så att den inte enkelt kan ändras av framtida politiska majoriteter, även om vi är helt överens i dag. Det är det som är grejen med grundlagarna: De skrivs för framtiden, inte för nutiden.

Nej, mina vänner, vi kan inte jämföra rätten till abort med en sjukvårdsinsats. Det är att kraftigt förminska det som kvinnor ställs inför när det kommer till abort.

Jag har full respekt för att man kan ha funderingar kring följder av det här. Men lyft då det! Exemplifiera det utan att förminska den grundläggande rättighet som kvinnor äger, nämligen rätten över sin egen kropp, och som vi i dag ska skriva in i grundlagen! Ord är viktiga.

Vi kommer då till ett ganska stort ”men”, för vad är det vi har på bordet i dag? Jo, det är egentligen en chimär. Den föreslagna bestämmelsen hänvisar endast till bestämmelser i vanlig lag, och det blir den lagen som fortsättningsvis blir vägledande för hur rätten till abort ska tolkas. Abortlagen kan ändras med enkel majoritet. Det enda som vi skyddar med dagens förslag handlar egentligen om ifall någon skulle vilja förbjuda abort helt och hållet.

Jag tackar också för den genomgång som Ludvig Aspling gjorde om tankarna bakom detta och om hur grundlagarna är uppbyggda. Men jag tycker att det är märkligt att grundlagskommittén, med den expertis som finns i dag, inte kan leverera en skrivning som på ett starkare sätt skyddar abortlagen än det som föreligger i dag.

Som min kollega sa kommer vi att jobba med detta framöver. Det kommer faktiskt att ske ganska snart här i kammaren. Vi kommer nämligen strax att behandla socialutskottets förslag om en förändrad abortlag. Där kommer vi att jobba för att man ska skriva in till exempel det som jag nu ska prata om. Det handlar om att rätten till abort ska gälla alla kvinnor. Vi har nämligen fortfarande den mycket märkliga detaljen att man i den här grundlagsändringen, som vi kommer till i dag, föreslår att man ska kunna göra undantag för utlandsfödda kvinnor.

Jag har fortfarande inte fått något svar – efter ett halvår. Varför tar man med den här skrivningen? Som flera remissinstanser påpekade i våras strider detta med all säkerhet mot Europarätten, vilket i sig skulle vara en grund för att avslå det. Och regeringen har fortfarande inte kunnat motivera varför kvinnor med utländskt medborgarskap ska kunna undantas.

Jag ställer frågan igen: Är man rädd för något slags abortturism eller för att gravida kvinnor från utlandet ska spionera när de kommer hit och gör abort? Vi vet inte riktigt.

Att regeringen väljer att gå fram med en sådan ingripande lagstiftning utan att kunna motivera behov och utan att ha gjort någon vidare konsekvensanalys är faktiskt märkligt. Vi kommer, som sagt, att jobba vidare med den här frågan i annan lagstiftning för att säkerställa att den grundlagsskyddade aborträtten blir stark och kommer att gälla alla kvinnor i framtiden.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)