En grundlagsskyddad aborträtt samt utökade möjligheter att begränsa föreningsfriheten och rätten till medborgarskap

Fru talman! Vi debatterar i dag en proposition som rör själva kärnan i vår demokrati – våra grundläggande fri- och rättigheter. Det handlar om frågor som definierar relationen mellan individ och stat, om vilka befogenheter staten ska ha och om vilka gränser som aldrig får överskridas.

Propositionen bygger på delar av 2023 års fri- och rättighetskommitté. Vi välkomnar att regeringen nu går vidare med flera viktiga förslag. Men det är också tydligt att vissa delar väger tyngre än andra, inte minst de som rör statens möjlighet att ingripa mot enskilda. Just därför är det avgörande att detta arbete görs med största noggrannhet. När vi ändrar i grundlagen måste varje steg präglas av rättssäkerhet, proportionalitet och respekt för våra internationella åtaganden.

Fru talman! Förslaget om att kunna återkalla medborgarskap i vissa fall är ett av de mest ingripande som kan riktas mot en enskild individ. Det handlar ytterst om att staten omprövar en persons tillhörighet till ett land. Därför är det helt avgörande att den kommande lagstiftningen fullt ut respekterar internationella konventioner, såsom Europakonventionen, medborgarskapskonventionen och de konventioner som reglerar statslöshet. Vi accepterar inte att människor görs statslösa, i strid med dessa åtaganden.

Och när barn berörs måste barnets bästa vara en styrande princip, oavsett på vilken grund ett ärende prövas.

Här kommer den vanliga lagens konkreta utformning att vara helt avgörande. Det räcker inte att öppna upp i grundlagen. Det måste också träffa rätt i tillämpningen.

När det gäller föreningsfriheten kan vi konstatera att vi delar uppfattningen att samhället behöver kraftfulla verktyg mot organiserad brottslighet – men ju kraftfullare verktyg, desto högre krav på precision. Lagstiftningen måste vara tydlig, förutsägbar och rättssäker. Det måste klart framgå vilka sammanslutningar som omfattas och på vilka grunder. Definitionen av organiserad brottslighet kan inte vara vag eller öppen för tolkning. Är den det riskerar vi att antingen missa målet eller att träffa fel. Ändamålsglidning måste till varje pris undvikas.

Låt mig vara helt tydlig i en avgörande fråga: Fackföreningar eller andra civilsamhällesorganisationer ska aldrig, inte under några omständigheter, kunna omfattas av den här lagstiftningen.

Detta är en grundläggande del av vår demokrati och av den svenska modellen. Men vi ser också brister i hur förslaget är utformat. Vi hade gärna sett att regeringen också hade tagit tag i frågan om att förbjuda rasistiska och nazistiska organisationer. Det finns dessutom skäl att ifrågasätta om den konstruktion som diskuteras i tillräcklig grad kommer att träffa exempelvis de så kallade aktivklubbarna.

Fru talman! Jag vill också beröra frågan om aborträtten. Att stärka skyddet för aborträtten i grundlagen är ett viktigt och principiellt betydelsefullt steg. Det markerar tydligt att denna rättighet är en del av våra mest grundläggande friheter. Samtidigt måste vi konstatera att det i Sverige redan finns ett starkt skydd för aborträtten i praktiken. Den avgörande frågan framåt handlar därför om att säkerställa att rätten också är reellt tillgänglig – i hela landet. Det kräver en fungerande och jämlik sjukvård.

Vi vill också vara tydliga i två centrala avseenden: Det ska inte införas någon samvetsfrihet för vårdpersonal, och tidsgränsen för abort ska inte sänkas.

Fru talman! Denna proposition rör fundamentala frågor om makt, rättigheter och statens gränser. Det handlar också, mer konkret, om att ge samhället vassare verktyg mot den systemhotande brottslighet som sedan länge har plågat vårt land. Vi socialdemokrater ställer oss därför bakom dessa förändringar. Men vårt stöd förutsätter att det fortsatta lagstiftningsarbetet lever upp till högt ställda krav på rättssäkerhet, tydlighet och respekt för våra grundläggande fri- och rättigheter.

Det som krävs är både handlingskraft och eftertanke. Det är så vi stärker vår demokrati, och det är så vi säkerställer att de beslut vi fattar i dag också står sig i morgon.

Fru talman! Vänsterpartiet säger nej till alla möjligheter att återkalla medborgarskap. Detsamma gäller Miljöpartiet. Centerpartiet vill i stället utreda frågan vidare när det gäller återkallelse av medborgarskap vid allvarlig brottslighet.

Socialdemokraterna framstår samtidigt som splittrade i denna fråga. Socialdemokraterna i Malmö har exempelvis beslutat att verka för att partiet inte ska rösta för regeringens förslag till grundlagsändring i riksdagen.

Mot bakgrund av denna interna splittring och med tanke på att era tilltänkta samarbetspartier i en eventuell regeringsbildning helt eller delvis motsätter sig denna grundlagsreform vill jag ställa följande fråga till ledamoten: Går det verkligen att lita på att Socialdemokraterna också kommer att stödja förslaget vid den andra voteringen, efter valet i september?

Fru talman! Tack så mycket, Mauricio Rojas, för frågan! Först får jag väl konstatera att frågor om Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet med fördel ställs till just dessa partier. Jag tänker att de själva bäst utvecklar hur de ser på frågan och att det också är rimligare att de svarar på den.

Jag tänker även att Mauricio Rojas och Liberalerna inte gärna vill svara på alla delar kring hur Sverigedemokraterna agerar, särskilt inte i enskilda kommuner. Själv kommer jag från en kommun där Sverigedemokraternas toppnamn alldeles nyligen gick ut och varnade för socialtjänsten och sa att socialtjänsten skulle ta folks barn. Det är ingenting jag håller enskilda sverigedemokrater i riksdagens kammare ansvariga för, även om jag anser att man som parti bör agera. Jag kommer definitivt inte att ställa frågor till Mauricio Rojas om hur han ser på det, om vilket ansvar han har eller om han vill samarbeta med ett parti där den typen av saker kan hända.

För att återgå till själva sakfrågan: Kan man lita på att Socialdemokraterna kommer att stå bakom det här förslaget vid nästa beslut? Ja, självklart kan man det. Vi är ett parti – kanske ett av få partier kvar i Sveriges riksdag – som är berett att skaka hand med företrädare från andra partier för att säkerställa långsiktiga beslut. Det gäller inte minst i viktiga frågor, exempelvis grundlagsfrågor.

Det är inte ovanligt, om man tittar historiskt, att vi tillsammans med de större partierna och de partier som har ansett sig aspirera på att vara regeringsbärande har säkerställt just breda överenskommelser i den här typen av frågor. Det är också det ansvar vi har tagit i kommittén som lade fram förslagen på det här området och som vi tar här och nu i denna fråga och i väldigt många andra frågor.

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret! Jag måste dock säga att det inte var särskilt övertygande. Det är klart att det spelar roll vad era tilltänkta samarbetspartier tänker och tycker i denna fråga. Ni kommer att förhandla med dem. Då borde ni säga hur ni ska ställa er om de ställer krav på att inte gå vidare med de här reformerna, framför allt medborgarskapsreformen.

Men det allra viktigaste är den interna splittring som råder inom ledamotens parti. Den borde ledamoten kunna säga något om. Det gäller inte andra partier utan det egna partiet. Socialdemokraterna i Malmö gick emot partilinjen vid sitt årsmöte så sent som i mars 2026. Det är inte en liten, obetydlig avdelning.

Därtill kan man läsa följande i en ledare i tidningen Arbetet från januari 2026 med rubriken ”S sväng i frågan om indragna medborgarskap blir nog sista spiken i kistan för många”. Det stod: ”Steg för steg flyttas gränserna för vad som anses acceptabelt i den politiska debatten.” Och vidare: ”Att Socialdemokraterna bidrar till den utvecklingen – och därmed till en känsla av exkludering hos omkring två miljoner människor i Sverige – är svårt att tugga i sig.”

Mot bakgrund av denna starka interna kritik och den uppenbara splittring som finns inom partiet vill jag ge ledamoten möjlighet att förklara varför ni ändrade inställning och valde att stödja regeringens förslag i denna fråga.

Fru talman! Tack så mycket för frågan, ledamoten! Initialt kan jag väl bara konstatera att vi har suttit med i den utredning som har lagt fram förslaget. Vi står bakom förslaget i utredningen, och vi står bakom förslagen som nu läggs fram i kammaren. Det talar väl för att vi inte har ändrat åsikt i frågan. Vi har inte svajat och inte svängt.

Utredningen tillsattes utifrån en samhällssituation som gjorde att många partier – däribland både Liberalerna och Socialdemokraterna, tror jag – såg ett behov av att titta över grundlagens utformning för att kunna stifta lag på ett antal områden som framför allt handlar om en situation i Sverige med systemhotande brottslighet. Man ville lägga fram och göra förändringar för att hantera situationen och såg behovet av att göra förändringar i grundlagen. Det har vi bidragit till att göra.

Vi – både den socialdemokratiska riksdagsgruppen och Skåne och alla dess delar – står bakom och har bidragit till det förslag som nu ligger på bordet. Ingen socialdemokrat från någon del av landet kommer mig veterligt att rösta på ett annat sätt i dag.

Det är lite anmärkningsvärt att man från Liberalernas sida försöker göra en sak av att ett annat parti är splittrat. Såvitt jag har kunnat bedöma när jag har läst medier – jag är givetvis inte en del av det inre livet i Liberalerna – har det varit alldeles uppenbart under egentligen hela den här mandatperioden att få partier är så splittrade som Liberalerna i grundläggande frågor. Det gäller exempelvis om man ens ska ingå i regering eller inte och vilka partier man kan tänka sig att samarbeta med och inte. De som tittar på den här debatten bör nog ha några funderingar kopplade till huruvida det går att lita på ett parti och vad ett parti faktiskt kommer att göra. Oavsett fråga är väl Liberalerna det parti de borde fundera mest på.

Fru talman! Medborgarskapet i Sverige är inte något som man ska ta lätt på. Det är en försäkran om tillhörighet. Det är en garanti för att man är en självklar del av samhället med rättigheter och skyldigheter precis som alla andra. Den kanske viktigaste rätten av alla är rätten att vara med och forma utvecklingen av vårt land genom fria och demokratiska val. Medborgarskapet är därför inte bara en juridisk status; det är också en identitetsbärare. Det är en av de mest grundläggande formerna av jämlikhet vi har i ett samhälle som i många andra avseenden präglas av stora skillnader.

Det regeringen nu föreslår är att personer som lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter ska kunna fråntas sitt svenska medborgarskap. Det kan vid första anblick framstå som rimligt. Om förslaget enbart hade handlat om personer som medvetet och avsiktligt lämnat falska uppgifter hade det åtminstone funnits skäl att diskutera saken. Men regeringen vill gå längre än så. Man vill också kunna frånta människor deras medborgarskap i fall där uppsåt inte kunnat styrkas. Det innebär i praktiken att medborgarskapet görs mer villkorat och mindre rättssäkert. Det är ett mycket allvarligt steg att ta.

Regeringen går dessutom längre än den grundlagsutredning som behandlat frågan. Utredningen föreslog att medborgarskap skulle kunna fråntas personer som gjort sig skyldiga till handlingar som allvarligt hotar rikets säkerhet eller omfattas av Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion. Vi talar då om terrorism, krigsbrott och folkmord. Men regeringen väljer i stället att tala om brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen. Det kan låta som en mindre skillnad i formulering, men det är det inte.

Problemet är att begreppet vitala intressen är otydligt och öppet för framtida tolkningar. Vad som anses vara ett vitalt intresse i dag behöver inte vara detsamma i morgon, och eftersom begreppet inte tydligt definieras i själva grundlagen lämnas ett betydande utrymme åt framtida regeringar att flytta gränserna. Det är just därför man måste vara försiktig när man förändrar grundlagen.

Fru talman! Det här handlar ytterst om vilken syn man har på medborgarskapet. Antingen ser man det som någonting stabilt och gemensamt, en grundläggande rättslig och demokratisk gemenskap som gäller lika för alla, eller så gör man det mer villkorat och till någonting som vissa människor i praktiken förväntas behöva förtjäna om och om igen. Det är här Sverigedemokraternas inflytande över regeringen blir extra tydligt. Det är förmodligen en av Sverigedemokraternas största ideologiska segrar i Tidösamarbetet. I deras principprogram är det tydligt att deras syn på medborgarskapet skiljer sig avsevärt från den syn som länge präglat svensk demokrati och som samtliga övriga partier delar.

De ser inte medborgarskapet främst som en demokratisk gemenskap utan som något som i högre grad ska villkoras, prövas och kunna återkallas. Det är en otroligt farlig utveckling.

Fru talman! Vi ser dessutom hur detta passar in i ett större politiskt mönster. Regeringen, med Sverigedemokraterna som pådrivande kraft, driver en politik som allt oftare bygger på misstänkliggörande av människor i ekonomisk eller social utsatthet. Man inför bidragstak, skärper sanktioner inom socialförsäkringen och genomför förändringar som skapar stor ekonomisk otrygghet för arbetslösa människor. I stället för att minska klyftorna ökar man pressen på människor som redan har små marginaler.

Samtidigt ser vi hur retoriken förändras. Människor som är arbetslösa, fattiga eller beroende av välfärden beskrivs allt oftare som ett problem, som människor som ska kontrolleras, misstänkliggöras och disciplineras. Väldigt ofta antyds också att dessa människor egentligen inte riktigt hör hemma här.

Därför är den här debatten större än bara en juridisk formulering i grundlagen, för när man börjar göra medborgarskapet mer osäkert för vissa grupper förändrar man också synen på vilka som fullt ut anses tillhöra samhället.

Fru talman! Vi måste våga tala klarspråk om vad det innebär när ett parti som Sverigedemokraterna får ett så stort inflytande över grundläggande demokratiska frågor. Det är ett parti vars rötter vi alla vet varifrån de kommer. Gång på gång har vi sett hur man är beredd att tänja på demokratiska normer för att få igenom sin vilja. Så sent som för några veckor sedan såg vi hur man manipulerade röstresultatet i den här kammaren. Det är ett agerande som visar hur respektlös man är i sin syn på demokratiska regler.

Därför räcker det inte att säga att man inte tänker missbruka ett verktyg som detta. Grundlagar måste också skydda samhället mot framtida maktmissbruk. Det är själva poängen med en rättsstat. Internationellt ser vi redan hur vaga formuleringar kring nationella och vitala intressen används allt bredare av regeringar som vill flytta fram sina positioner.

Därför ska vi inte skapa grundlagsbestämmelser som lämnar öppet för framtida godtycke. I en demokrati måste medborgarskapet vara någonting människor kan lita på – någonting stabilt som gäller lika för alla och som inte görs beroende av skiftande politiska vindar.

Fru talman! Jag vill också säga någonting om den andra stora frågan som vi behandlar här i dag, nämligen frågan om aborträtten.

För Vänsterpartiet är kvinnans rätt till sin egen kropp en självklar rättighet. Det gäller även rätten till fri abort. Det ska vara kvinnan själv som avgör om och när hon vill ha barn. Det är en grundläggande fråga om frihet, värdighet och självbestämmande.

Den rätten får vi aldrig ta för given. Runt om i världen ser vi hur kvinnors rättigheter pressas tillbaka. I USA har kvinnor förlorat rättigheter som många trodde var säkrade för generationer framåt. I flera europeiska länder har abortlagstiftningen skärpts. Detta visar någonting viktigt: Rättigheter som inte försvaras kan också monteras ned.

Därför välkomnar Vänsterpartiet att skyddet för aborträtten nu stärks genom att föras in i grundlagen. Det är viktigt och nödvändigt.

Men också här finns en allvarlig brist i regeringens förslag. Regeringen vill nämligen öppna för att rätten till abort ska kunna begränsas genom vanlig lag när det gäller andra än svenska medborgare. Då måste man ställa frågan varför rätten till den egna kroppen ska vara starkare för vissa kvinnor än för andra. Vad är det egentligen för princip som etableras här? Ska grundläggande fri- och rättigheter vara beroende av vilket medborgarskap man har?

Vänsterpartiet accepterar inte den synen. Rätten till abort måste gälla alla kvinnor som befinner sig i Sverige, oavsett medborgarskap eller härkomst.

Fru talman! Det finns också någonting större som förenar de här två debatterna. Både frågan om medborgarskapet och frågan om aborträtten handlar ytterst om vilka rättigheter som ska vara ovillkorliga i ett demokratiskt samhälle och vilka människor som fullt ut ska omfattas av trygghet, frihet och rättssäkerhet.

Vänsterpartiet menar att grundläggande rättigheter inte ska göras mer osäkra för vissa grupper än för andra. Rättigheter ska inte vara beroende av ursprung, kön eller vilket medborgarskap man har. Antingen gäller de grundläggande rättigheterna lika för alla människor eller så gör de inte det.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Vänsterpartiet säger nej till alla möjligheter att återkalla ett svenskt medborgarskap. Det gäller även personer med dubbla medborgarskap som fuskat sig till ett svenskt medborgarskap, som betalat mutor för att få det eller som begått grova brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen, exempelvis sabotage mot samhällsviktig infrastruktur eller rena terrorhandlingar.

Kan ledamoten förklara detta ställningstagande för mig och för, är jag övertygad om, en stor majoritet av det svenska folket som finner det fullständigt obegripligt?

Fru talman! Jag tror inte att Mauricio Rojas hörde mig när jag var i talarstolen alldeles nyss och talade i, tror jag, sex minuter om vad vi anser om medborgarskapet.

Vi anser att det är en grundläggande rättighet. Det är ingenting som man bara kan rycka ifrån någon, oavsett vad personen kan tänkas ha gjort. Vi ser nämligen inte att det finns behov av att man ska kunna göra på det sättet.

Som jag sa skulle vi kunna vara beredda att diskutera möjligheten att frånta någon medborgarskapet vid vissa specifika tillfällen, men regeringen vill ju kunna frånta människor medborgarskapet även om de skulle ha lämnat oriktiga uppgifter utan att ha haft uppsåt att göra det. Det betyder att en människa som på grund av okunskap om vilka förhållanden som faktiskt rådde har lämnat uppgifter som senare visar sig inte stämma skulle kunna bli fråntagen sitt medborgarskap.

Det tycker inte vi i Vänsterpartiet är rättssäkert, och jag har väldigt svårt att förstå hur ett parti som kallar sig Liberalerna tycker att det är rimligt att man ska kunna agera på det sättet. Men jag förstår att Liberalerna har vandrat en lång väg under de senaste 30 åren för att hamna där man slutligen har hamnat. Jag beklagar det, men det är någonting som får ligga på Mauricio Rojas och Liberalernas samvete.

Fru talman! Det var ett mycket intressant påpekande från ledamoten att man kan gå ifrån den hårda linjen som säger att ett svenskt medborgarskap aldrig ska kunna återkallas till att kunna överväga en hel del undantag. Det är intressant. Men det är inte partiets linje om man läser den motion som ni har lagt fram.

I alla fall: I Vänsterpartiets argumentation mot varje möjlighet att återkalla ett svenskt medborgarskap återkommer formuleringen att ”en inkluderande demokrati och en omfattande rättsstat kräver ett okränkbart medborgarskap”. Samtidigt kan medborgarskap återkallas i exempelvis Danmark, Norge, Finland, Storbritannien, Nederländerna, Tyskland, Frankrike, Belgien, Spanien, Italien, Portugal och Österrike. Detsamma gäller i USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland.

Menar ledamoten alltså att alla dessa länder inte är inkluderande demokratier eller att de saknar robusta rättsstater?

Fru talman! Jag menar att det som den här regeringen föreslår är mycket allvarligt. Man vill på Sverigedemokraternas påbud göra stora förändringar i medborgarskapslagen. Det gör man som en följd av Sverigedemokraternas åsikt när det gäller synen på medborgarskapet. Det ser vi som otroligt allvarligt.

Vi tycker att det är djupt beklagligt att Liberalerna väljer att rätta in sig i det ledet. Liberalerna har haft en lång tradition av att stå upp för mänskliga fri- och rättigheter och en tradition av se på medborgarskapet som något grundläggande. Jag beklagar att det är på det sättet.

Vi tycker att medborgarskapet är en grundläggande rättighet. Jag sa inte att vi kommer att gå med på någonting över huvud taget, utan jag sa att vi är beredda att diskutera det. Men vi kan inte diskutera att man ska frånta människor medborgarskapet på grund av att de har lämnat uppgifter som senare visar sig vara osanna eller felaktiga när de inte har haft uppsåt. Det tycker inte vi är rimligt. Därför säger vi nej till förslaget.

Vi ska ha klart för oss att man, när man gör den här förändringen, öppnar dörren för krafter som vi vet inte går att lita på. Man öppnar för att ge dem makt att förändra hur vårt demokratiska system faktiskt ska fungera i framtiden. Det ansvaret vilar otroligt tungt på Liberalernas axlar.

Fru talman! Som tidigare nämnts debatterar vi konstitutionsutskottets betänkande KU34, som inkluderar en grundlagsskyddad aborträtt samt utökade möjligheter att begränsa föreningsfriheten och rätten till medborgarskap.

Den svenska aborträtten står sig stark i internationella jämförelser och har stöd av både svenska folket och våra politiska partier. Rätten är i dag dock inte reglerad i regeringsformen, och regeringen anser i samförstånd med kommittén att den borde komma till uttryck i grundlagen.

Både regeringen och kommittén anser även att rätten till abort är en grundläggande frihetsfråga med avgörande betydelse för ett jämställt samhälle. Vi i Sverige åtnjuter andra fri- och rättigheter, som rätten till liv och kroppslig integritet samt yttrande- och pressfrihet. Vi sverigedemokrater stöttar helhjärtat detta sunda förslag.

Fru talman! Jag går vidare till att tala om utökade möjligheter att begränsa föreningsfriheten. För att fortsätta på temat rättigheter har Sverige väldigt långtgående rättigheter även vad gäller föreningsfriheten, något vi naturligtvis ska värna om i största möjliga mån. Men vi lever i en föränderlig värld, och dagens samhälle har onekligen gått igenom så stora omvälvningar att det kan finnas fog för att, så som samhället har utvecklat sig, se över vissa rättigheter som vi tar för givna.

Det som vi har upplevt och som kommittén har kommit fram till är helt enkelt att de kriminella nätverken i stor omfattning ägnar sig åt systemhotande brottslighet och i viss mån har åtnjutit ett visst skydd i form av dagens lagstiftning. Det är denna, och endast denna, form av inskränkningar som har föreslagits och just för den specifika målgruppen. Regeringen håller med kommittén om att den organiserade brottsligheten hotar grundläggande värden, såsom vår demokrati, rättssäkerhet och tillit mellan både människor och stat.

Fru talman! Sist men inte minst föreslår regeringen att människor ska kunna fråntas svenskt medborgarskap som erhållits genom oriktiga eller vilseledande uppgifter eller annat otillbörligt handlande. Detta låter sig i dag inte göras enligt 2 kap. 7 § i regeringsformen, oberoende av hur stora bristerna har varit.

Här står Sverige verkligen ut i internationella jämförelser som ett av få länder där grundlagen hindrar fråntagande av medborgarskap som resultat av brott. Naturligtvis borde Sverige också ha denna möjlighet i samförstånd med våra grannländer och stora delar av resten av EU. Dessa får gärna ha samma eller snarlika regelverk så att ett land som har generösare regler inte riskerar att bli en tillflyktsort.

Med ökande terrorism och extremism i vårt närområde och land kan den föreslagna regeländringen faktiskt innebära en ökning av den nationella säkerheten, vilket är intentionen med förslaget. Regeringen hänvisar inte bara till våra grannländers mer progressiva lagstiftning utan även till medborgarskapskonventionen. I den uttrycks att en konventionsstat i sin nationella lagstiftning får föreskriva att medborgarskap kan förloras vid uppförande som allvarligt skadar konventionsstatens vitala intressen.

Regeringen har för avsikt att använda samma uttryck i regeringsformen för samstämmighet, och detta ligger även mer i linje med regelverket i våra nordiska grannländer. Detta är egentligen en självklar förändring.

Återigen är det här sunda förslag från regeringssidan, och jag avslutar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Fru talman! Tack för möjligheten att ge replik till ledamoten Andersson.

Jag hade nöjet att delta i den grundlagsutredning som kom fram till förslagen om möjligheten att återta medborgarskap och begränsa föreningsfriheten, samt om aborträtten som vi återkommer till senare.

Det som vi i Miljöpartiet hade som ingångsvärde, både i diskussionen om föreningsfrihet och om återtagande av medborgarskap, var ett krav på precision i beskrivningarna. Ledamoten Rojas var också inne på detta utan att närmare precisera vad det egentligen handlar om, så nu ställer jag frågan till Lars Andersson.

Vi kände från vår sida att vi i förväg behöver veta exakt vad det handlar om, eller åtminstone avsevärt mycket mer än vad resultatet blev i propositionen och för all del även i den utredning som så småningom lades fram.

Jag är medveten om att det finns vitala intressen i konventioner och annat, men i den situation som vi befinner oss i måste man veta vilken typ av brottslighet det i så fall ska omfatta och att det inte kan dras åt olika håll. Därför valde vi när det gäller båda förslagen att backa tillbaka till det vi har för att inte försätta oss i en situation där vi behöver bekymra oss om vad en framtida lagstiftare skulle kunna få för sig att göra.

Jag skulle gärna vilja få svar på de frågorna.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Riise för frågorna, som dock kändes mer som ett resonemang, vilket är helt okej. Jag är enig med ledamoten i många delar av resonemanget.

Det här är lagtexter som är svåra. Det blir väldigt ofta både tolknings- och definitionsfrågor. Hur definierar man vitala intressen? Det är jättesvårt. Det som är vitala intressen i dag kanske inte är det i morgon. Då får man se till den situation som man befinner sig i för att komma fram till vad vitala intressen kan anses innebära. Men det är nog väldigt svårt att specificera det mer, till exempel i fråga om byggnader eller adresser.

Både medborgarskapet och föreningsfriheten, som vi står inför här, normaliserar Sverige på mer global nivå eller EU-nivå. Vi har stått ut på väldigt många sätt i väldigt många år och har för det betalat ett väldigt högt pris. Som tur är har de flesta partier i Sverige i dag en helt annan syn på vissa av våra kärnfrågor än för både fem och tio år sedan.

Jag vet inte riktigt hur jag ska svara på din fråga, Jan Riise. Hur ska jag definiera ”vitala intressen” eller tolka det på något annat sätt än vad som framgår i utredningen? Det låter sig inte göras.

Jag tycker att det träffar rätt. Vi hoppas att det träffar rätt. Naturligtvis kan det alltid finnas några få människor som faller mellan stolarna. Det händer hela tiden bland alla möjliga medborgare, vilket är olyckligt. De ska givetvis skyddas. Men att precisera det mer än vad vi har gjort tror jag blir svårt, och jag är inte oenig med någonting i texten av det som föreslås här.

Fru talman! Tack, Lars Andersson, för svaret på min reflektion!

Låt oss gå in på det lite mer detaljerat. Ingen ska sväva i tvivelsmål om att Miljöpartiet naturligtvis är emot all organiserad brottslighet och att vi gärna skulle se att den minskade, men jag är ute efter exaktheten i beskrivningarna. Vad för typ av brottslighet talar vi om?

När det talades om föreningsfriheten användes begrepp som ”allvarlig brottslighet” och ”kriminella sammanslutningar”. ”Systemhotande brottslighet” har det också talats om. Detta ska användas som underlag för beslut om att förbjuda det ena eller det andra, och jag tycker inte att det är tillräckligt detaljerat. Det ger utrymme för godtycke och för förändringar över tid, ett utrymme som vi kanske inte ska lämna.

Det skapar dessutom ett mycket stort utrymme för rättspraxis att utvecklas i takt med det. Det var därför vi tycker att det är bättre att stanna där vi är.

Vi är ju inte alls ensamma om denna åsikt. Flera remissinstanser av dem som vi räknar som tyngre, till exempel Institutet för mänskliga rättigheter, Sveriges advokatsamfund, Civil Rights Defenders, fackföreningar och Uppsala universitet, har varnat för en sådan godtycklig tillämpning.

Jag vill fortfarande gärna få ett svar, och jag ska försöka formulera det i en ordentlig fråga. Hur ser ledamoten Andersson och partiet Sverigedemokraterna på definitionerna av ”systemhotande brottslighet”, ”allvarlig brottslighet” och ”vitala intressen”? Det måste finnas någonting som gränsar av det hela mot någonting som vi i förväg kan förstå inte är tillåtet utan går över gränsen.

Fru talman! Återigen tackar jag för frågan som ställs i syfte att få mig att definiera ”allvarlig brottslighet”, ”systemhotande brottslighet” och ”vitala intressen”. Det här är saker som står i jättemånga dokument om regeringsformen. Det är svårt att precisera det mer. ”Brottslighet” – ska vi definiera hela brottsbalken utifrån om något är allvarligt eller systemhotande? Och snatteri – det är ingen fara.

Väldigt mycket är självklarheter. Jag vet inte om det låter sig göras att specificera det tydligare. Jag tycker att det här fångar upp det som ska fångas upp. Jag är nöjd med förslaget. Jag hoppas som sagt att allt går igenom så som det är skrivet.

Jag delar inte ledamoten Riises oro för framtiden. Men svaret får vi förr eller senare, och det är bara att hoppas att jag har mer rätt än ledamoten Riise.

Fru talman! Riksdagen beskrivs ofta som folkets främsta företrädare, men vi får inte glömma bort att vi också är en av rättsstatens sista försvarslinjer. Vårt uppdrag är inte bara att stifta lag i en stabil takt utan att säkerställa att de lagar som lämnar det här huset håller hög kvalitet och vilar på en trygg konstitutionell grund.

Från Centerpartiets sida har vi en djupt rotad respekt för behovet av att anpassa lagstiftningen när samhället förändras. Vi ser utmaningarna som Sverige står inför med en grov organiserad brottslighet som äter sig in i samhällskroppen. Vi delar regeringens ambition att svara med kraft. Men, fru talman, styrkan i en demokrati mäts inte bara i de beslut vi fattar utan också i hur vi fattar dem.

Vi ser med växande oro på hantverket bakom de beslut som vi i dag förväntas fatta. Studieförbundet Näringsliv och Samhälles, SNS, demokratiråd, visar i sin senaste rapport att den sittande regeringen har fått betydligt mer kritik från Lagrådet än vad tidigare regeringar har fått. Problemet är inte bara en avsevärd kritik, utan problemet ligger i att kritiken ofta avfärdas. Det framstår som att snabba politiska beslut är målet, inte rättssäkerheten.

I en rättsstat får snabbhet aldrig trumfa kvalitet, särskilt inte när det gäller grundlagen. Om hantverket brister i regeringsformen sprider sig sprickorna i hela vårt rättsliga system. Denna brist på respekt för processen blir smärtsamt tydlig i dagens ärende.

I 2023 års fri- och rättighetskommitté fanns en bred majoritet för att medborgarskap ska kunna återkallas vid bedrägeri eller brott mot rikets säkerhet. Det var ett genomlyst förslag. Men regeringen har valt att lämna den vägen och i stället plocka upp ett förslag som inte har remissbehandlats på ett godtagbart sätt. Detta förslag innebär att medborgarskap ska kunna återkallas vid brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen.

Fru talman! Låt mig vara tydlig. När det gäller medborgarskap är Centerpartiets hållning klar. Ja, det finns gånger då ett medborgarskap kan och bör återkallas, till exempel om det har köpts med mutor, om det har fåtts genom bedrägeri eller om personen i fråga hotar rikets säkerhet. Det handlar dels om att värna medborgarskapets status, dels om att värna oss som nation.

Med regeringens hantering landar vi dock rakt i vad som också öppnar för rättsosäkerhet. Vad utgör ett vitalt intresse? Det är ett gummibegrepp som expertisen varnar för. I en liberal rättsstat är förutsägbarhet fundamentalt. En människa måste veta exakt var den rättsliga gränsen går.

Att införa begrepp som saknar förankring i vår lagstiftningstradition är att öppna dörren för godtycke och politiska bedömningar. När det juridiska rekvisitet blir luddigt sviktar rättssäkerheten. Vi kan inte acceptera att medborgarskapets status görs beroende av så otydliga och svårtolkade kriterier.

Fru talman! När det gäller utvidgningen av möjligheten att begränsa föreningsfriheten vill jag också vara väldigt tydlig. Centerpartiet delar regeringens bild. Låt ingen tro att Centerpartiet backar för tuffa tag mot kriminalitet. Vi vill komma åt gängtopparna. Vi vill komma åt dem som sätter vapen i 13-åringars händer. Vi vill komma åt dem som äter sig in i samhällskroppen. Vi vill knäcka de organisationer som vill Sverige illa och som undergräver vårt samhällsbygge.

Fru talman! Vi ställer oss därför bakom möjligheten att begränsa föreningsfriheten för kriminella sammanslutningar. För oss är det en självklarhet att en person som vill Sverige illa inte ska kunna gömma sig bakom föreningsfrihetens skydd för att organisera systemhotande brottslighet. Här har regeringen vårt fulla stöd i sak.

Men just för att vi vill ha effektiva verktyg kräver vi också juridisk precision. Om vi använder otydliga formuleringar riskerar vi att lagstiftningen antingen blir verkningslös eller att den i framtiden träffar fel. Rättssäkerhet är inget hinder för att bekämpa brott. Det är tvärtom en garanti för att vi gör det på ett sätt som håller över tid i en demokrati.

Jag har lyft fram hur regeringen har valt att lämna den trygga, förankrade vägen, hur den har plockat upp förslag där remissinstanserna inte har haft en chans att fullt ut belysa konsekvenserna, hur den tar lättvindigt på den konstitutionella förankringen och hur den låter tidsaspekten påverka kvaliteten.

Men mitt i allt detta hafsverk finns det något som är märkligt, och det är vad man inte har hunnit med. Trots sin iver att snabbt ändra i reglerna för medborgarskap och föreningsfrihet har man helt tappat bort skyddet för äganderätten. Att regeringen prioriterar att forcera fram otydliga gummiparagrafer men inte förmår att inkludera ett stärkt grundlagsskydd för äganderätten, en hörnsten i en liberal ekonomi och en fri demokrati, visar också på en tydlig brist i prioriteringarna. Det tyder på att vi har en regering som är mer fokuserad på att begränsa rättigheter än på att skydda de rättigheter som bygger individens frihet.

Fru talman! Jag yrkar bifall till Centerpartiets reservation nummer 6. Vi välkomnar kraftfulla åtgärder mot kriminalitet, men vi accepterar inte att rättssäkerheten offras för politiska poänger.

(Applåder)

Fru talman! Grundlagar ska naturligtvis användas för att definiera de principer som måste vara bärande i ett demokratiskt samhälle. Grundlagar ska inte definiera en politisk inriktning åt ena eller andra hållet utan spelregler som vi alla kan stå bakom.

Detta innebär naturligtvis att en grundlagsförändring kommer att innebära avvägningar mellan olika intressen, för det är klart att rättssäkerheten gällande utvisningar också kan innebära en inskränkning på andra sidan. Ett brott är en av de största inskränkningar i den personliga friheten som kan förekomma. Den som utsätts för ett inbrott har också rätt att känna trygghet och rättssäkerhet.

De här avvägningarna är varken enkla eller självklara – det visar väl debatten så här långt. Men de måste göras i den situation där de uppstår, för på ett teoretiskt plan kan vi skapa så många motsättningar att detta inte går att lösa.

Fru talman! När vi nu diskuterar dessa ändringar i grundlagen i ett antal avseenden måste vi hitta en grund där vi i så hög grad som möjligt står bakom samma principer. Sedan kommer vi, baserat på politiska uppfattningar, ibland att betona lite olika. Men det innebär inte att vi inte alla delar de demokratiska principer som grundlagarna ska vara uppbyggda på.

Fru talman! Jag vill beskriva några av de överväganden som jag gör inför detta ärende.

Om vi börjar med aborträtten är det naturligtvis en fråga som väcker känslor. Min mejlkorg har exploderat av mejl i frågan – alltifrån sakligt resonerande, relativt lågmälda mejl, ibland till och med lite nedstämt skrivna, till närmast hotfulla, där man hotar med Guds straff om vi gör den här ändringen. Därför, fru talman, finns det anledning att säga att jag har full förståelse för att man kan göra olika bedömningar beroende på personliga uppfattningar.

Men just därför att detta är en fråga som talar till den privata moralen – hur jag ser på frågan – är det rimligt att vi slår fast vem det är som faktiskt har avgörandet, vems moraliska uppfattning som ska avgöra frågan om abort. Det är naturligtvis uppfattningen hos den som är gravid – den som har att bära konsekvenserna för det ställningstagande som görs. Det är rimligt ur ett frihetsperspektiv att det också är den personen som gör avvägningen och att det inte står någon vid sidan om och säger att det inte får ske eller, vilket kanske inte är lika vanligt, att det måste ske. Det är viktigt att vi säger vems moral det är som avgör detta.

Därför tycker jag att det förslag som nu föreligger är väl avvägt. Jag kan förstå att några vill ha en mer långtgående skrivning som garanterar ytterligare delar, och jag kan förstå att några vill ha en mer inskränkande skrivning. Men det är viktigt att vi står eniga kring att avgörandet faktiskt ligger hos den person det berör, den som är gravid.

Fru talman! Detta med förverkande av medborgarskap har redan diskuterats. Frågan har varit om man uppsåtligt måste ha lämnat oriktiga uppgifter. Någonstans måste vi i alla fall kunna förutsätta att medmänniskor kan ge uppgifter som är sanna, för i annat fall undergräver vi förtroendet människor emellan. Och förtroendet människor emellan är också en viktig grund för demokratins funktionssätt. Om vi börjar säga ”okej, du har bara glömt eller slarvat med uppgifterna” börjar vi också undergräva möjligheten att få detta att fungera.

Därför tycker jag att det är rimligt att säga att oriktiga uppgifter – om de avslöjas, naturligtvis – är en grund för att kunna återkalla medborgarskap. Detsamma gäller – det tror jag att vi alla är överens om – om man är här i syfte att skada Sverige. Då ska man inte vara medborgare i Sverige. Jag ska komplettera med att säga att det i den här bestämmelsen är viktigt att detta enbart gäller dem som har dubbelt medborgarskap. Vi gör alltså inte någon statslös genom det här förslaget.

Jag tycker att det är en rimlig princip att vi skyddar demokratin på detta sätt.

När det gäller föreningsfriheten är det lite grann som jag var inne på i början: En organisation, sammanslutning eller vad vi nu kallar det som har till syfte att inskränka andra medborgares fri- och rättigheter genom brottslig verksamhet ska inte ha det skydd som föreningsfriheten ger. De inskränker de facto allas vår frihet, och det är inte acceptabelt. Det går inte att ställa sig bakom.

Fru talman! Samtliga de förslag vi nu har på bordet försvarar, tycker jag, viktiga principer och är dessutom väl avvägda och kan fungera som en fortsatt grund för ett demokratiskt samhälle.

Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande nummer 34 med det fantastiska namnet En grundlagsskyddad aborträtt samt utökade möjligheter att begränsa föreningsfriheten och rätten till medborgarskap.

Fru talman! I dag har vi alltså att debattera och senare besluta om att grundlagsskydda rätten för den som är gravid att avsluta en graviditet enligt bestämmelser som meddelas i lag, men också att utöka möjligheten att begränsa föreningsfriheten och rätten till medborgarskap. Vi kristdemokrater yrkar bifall till utskottets förslag till beslut, och jag kommer kort att redogöra för varför.

Bakgrunden till den här propositionen är i mångt och mycket den kommitté som under ett och ett halvt år jobbade fram texter. Den hade uppdraget att utreda grundläggande fri- och rättigheter som gäller enligt kapitel 2 i regeringsformen.

Fru talman! Ett av de förslag som vi i dag har diskuterat och fortsätter diskutera är fråntagandet av svenskt medborgarskap. Här föreslår regeringen att den som förvärvat medborgarskapet genom oriktiga eller vilseledande uppgifter eller genom annat otillbörligt handlande ska kunna fråntas sitt svenska medborgarskap. Man föreslår också att den som döms för brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen ska kunna fråntas det svenska medborgarskapet. Detta är välkomna förslag.

Ett sätt att beskriva det som regeringen föreslår är att säga att vi gör Sverige mer likt vår omvärld, våra nordiska grannländer. I svensk rätt saknas nämligen i dag möjlighet att återkalla ett svenskt medborgarskap även om det förvärvats på oriktiga grunder. Inte ens om det uppdagats att den som är handläggare har utsatts för hot – mot personen själv eller dennes familj – och detta i sin tur har lett till att medborgarskap beviljats kan vi i efterhand justera detta. Det är givetvis helt orimligt.

Fru talman! En annan viktig förändring som föreslås här i dag är att införa utökade möjligheter att begränsa föreningsfriheten när det gäller kriminella sammanslutningar. Regeringen poängterar, precis som kommittén, att skyddet för föreningsfriheten är ett centralt inslag i skyddet för fri- och rättigheter och att en sänkt skyddsnivå för föreningsfriheten endast bör komma i fråga om det finns starka skäl för det. Och det finns det, för få levande individer i vårt land, om ens någon, har inte skakats om av den utveckling vi sett när det gäller sprängdåd eller dödligt skjutvapenvåld under det senaste decenniet.

Vi ser en brottslighet som utgör ett allvarligt hot även mot personer utanför den kriminella miljön. Vi ser hur barn och ungdomar involveras i kriminella nätverk. Det är barn och ungdomar som utnyttjas för att förvara och/eller sälja narkotika eller vapen men också för att utföra grova våldsbrott.

För några veckor sedan ombads jag av en vän att begrava hans son Hugo. Jag är ju präst. Hugo var en ung 20åring i Örebro som satsat hela sitt liv på att bli det han drömde om, fotbollsproffs. Han hade precis fått sitt första Alagskontrakt i BK Forward. När han inte tränade fotboll umgicks han med sin familj: mamma, pappa och småsyskonen. Småsyskonen har alla döpts av mig. Sedan var han med i Citykyrkan. Han avrättades av en gärningsman som tog fel på person.

Huruvida detta hade kunnat förhindras med en bättre grundlag som möjliggör att vi kan stoppa vissa typer av sammanslutningar låter jag vara osagt. Men när jag skulle skriva mitt tal insåg jag att det ändå är avgjort viktigt att vi skaffar oss den möjligheten. Det är detta som regeringen vill att vi ska få.

Fru talman! Regeringen föreslår också ett införande av en bestämmelse om att den som är gravid har rätt att avbryta sin graviditet enligt bestämmelser som meddelas i lag. Kristdemokraterna står sedan ett trettiotal år tillbaka bakom den svenska abortlagstiftningen, i vilken kvinnan själv har rätt att besluta om hon vill göra abort till och med graviditetsvecka 18 och det därefter är Socialstyrelsens rättsliga råd som beslutar om tillstånd för abort.

Vi menar att samhället ska arbeta för att minska antalet aborter genom stöd och förebyggande verksamhet. Jag tror att det är allmänt känt att jag har varit emot denna bestämmelse och menat att den inte hör hemma i grundlagen. Jag har ett otal gånger också argumenterat för min uppfattning.

För mig står det nämligen väldigt klart att den här frågan aktualiserades i kölvattnet av den debatt som ägde rum när man i USA upphävde Roe versus Wade sommaren 2022. Det var en gammal dom i USA från 1973 som innebar att aborträtten garanterades i hela landet. I och med att den upphävdes kunde delstaterna skapa sina egna lagar.

Man behöver inte ha bott i USA i flera år, som jag har gjort, eller följa amerikansk politik dagligen för att förstå att det är skillnad mellan Sverige och USA, inte minst när det kommer till synen på abort. Faktum är ju att i den här riksdagen står samtliga politiska partier bakom svensk abortlagstiftning. Jag känner inte en enda riksdagsledamot som vill förbjuda möjligheten att få en abort utförd. Trots detta valde kommittén det här förslaget.

Jag kan alltjämt tycka att det är märkligt att man lyfter ut en specifik vårdinsats som ska få grundlagsskydd. Ska man lyfta ut en specifik vårdinsats tycker jag att det finns annat som känns angelägnare. Även om vårdköerna nu har kortats med 30 procent, inte minst tack vare oss kristdemokrater i regeringsställning, är det fortsatt vanligt att människor får vänta olagligt länge. Det finns cancersjuka som får vänta olagligt länge. Det hade kanske känts lite mer logiskt att lyfta in detta med väntetider i grundlagen, om man nu ska lägga in enskildheter i en grundlag.

Och varför finns inte rätten till liv med i förslaget? Den finns ju med i Europakonventionen, som vi faktiskt har skrivit under. Den borde ha grundlagsfästs i Sverige.

Den gamle KD-ledaren Alf Svensson har sagt många kloka saker. En sak som han skriver om i Världen idag är att han oroar sig för trenden att man vill grundlagsskydda sina hjärtefrågor: könsbyte, kollektiv äganderätt eller public service. Han ställer också en obehaglig följdfråga: Om abort skrivs in i grundlagen, är det då bara en tidsfråga innan vi ser krav på att grundlagsfästa rätten att avsluta sitt liv?

Kristdemokraternas partistyrelse och vårt högsta beslutande organ, som kallas för riksting, beslutade i november förra året med mycket tydlig majoritet att vi ställer oss bakom införandet av denna bestämmelse i svensk grundlag. Den ställer oss inför frågan om det ska finnas en abortlagstiftning eller inte. Vi kristdemokrater har i drygt 30 år svarat jakande på den frågan. Vi anser att vi ska ha en abortlagstiftning i Sverige.

Fru talman! Jag har i utarbetandet av denna proposition faktiskt fått vara med och bearbeta texterna. Politik handlar ju sällan om att allting är svart eller vitt, utan det handlar om att göra det bästa möjliga. I det arbetet har vi lyckats få till viktiga förändringar och tillägg.

Jag tänkte citera något som gäller en av dessa, på sidan 10 i propositionen: ”Abortlagen bygger på en avvägning mellan en kvinnas rätt till självbestämmande och fostrets rätt till skydd under sin utveckling. Abortlagen kan sägas ha två centrala utgångspunkter: att kvinnan har en principiell bestämmanderätt och att fostret ges ett successivt starkare skydd i takt med att det utvecklas. Frågan hur de närmare förutsättningarna för abort bör regleras kräver ställningstaganden i flera olika hänseenden. Som kommittén är inne på finns det i grunden en etisk konflikt mellan en gravid kvinnas rätt till abort och fostrets rätt att få utvecklas till ett barn. Regleringen innebär bl.a. att alla gravida har rätt till fri abort till och med artonde graviditetsveckan. Beslutet fattas av kvinnan själv och det krävs inte något särskilt skäl. Efter artonde graviditetsveckan får abort utföras endast om Rättsliga rådet lämnar kvinnan tillstånd till åtgärden, vilket förutsätter att det finns synnerliga skäl för aborten och att det inte finns anledning att anta att fostret är livsdugligt.”

För mig är detta helt avgörande. Att blunda för eller vifta bort att det i grunden finns en etisk konflikt mellan en gravid kvinnas rätt till abort och fostrets rätt att få utvecklas är både vrickat och direkt okänsligt.

Fru talman! Som kristen menar jag att livet börjar i befruktningsögonblicket. Men det betyder inte att jag kan, ska eller för den sakens skull vill tvinga på någon annan den uppfattningen. Den är min.

Som präst har jag många gånger fått frågan av nyfikna konfirmander hur jag resonerar kring detta. Jag har då redogjort för kvinnans rätt att avsluta sin graviditet. Jag står bakom denna abortlagstiftning men menar ändå att ett liv har börjat spira. För mig har det alltid känts naturligt och självklart att jag i Sverige får leva med denna etiska konflikt, alldeles särskilt som jag aldrig någonsin vill tvinga någon att göra abort på ett osäkert sätt.

Fru talman! Vi kristdemokrater står bakom den nuvarande abortlagstiftningen och anser att den är välavvägd och att den i praktiken har fungerat väl. Därför står vi också bakom föreslagen grundlagsbestämmelse.

Fru talman! Vi debatterar i dag tre viktiga grundlagsreformer, som vi i Liberalerna helhjärtat ställer oss bakom. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Den första reformen gäller att grundlagsskydda aborträtten. Detta är ett krav som Liberalerna gick till val på 2022. I vårt valmanifest stod det: ”Kvinnans rätt att bestämma över sin kropp ska skyddas i grundlagen tillsammans med andra fri- och rättigheter som yttrandefrihet, religionsfrihet och äganderätt. Sverige ska arbeta långsiktigt för att rätten till abort erkänns internationellt som en del av de mänskliga rättigheterna.” I dag tas det första steget mot att förverkliga detta liberala mål, och det är vi mycket glada för.

Fru talman! Den andra reformen handlar om att begränsa föreningsfriheten så att den inte omfattar kriminella sammanslutningar som ägnar sig åt allvarlig brottslighet för ekonomisk vinning eller annan otillbörlig fördel. Motiveringen är enkel: Den organiserade brottsligheten är systemhotande. Samtidigt hindrar dagens grundlagsskydd för föreningsfriheten en heltäckande kriminalisering av deltagande i sådana sammanslutningar. Det måste vi ändra på.

Våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter finns inte till för att skydda kriminella organisationer. Tvärtom hotar dessa organisationer just de fri- och rättigheter som grundlagen är avsedd att värna. Att i frihetens namn skydda dem som systematiskt undergräver andras frihet är ett svek mot alla laglydiga medborgare som vill leva trygga och fria liv.

Det finns dock de som tycker annorlunda. Miljöpartiet skriver i sin motion: ”Fokus bör i stället ligga på att bekämpa konkreta brottsliga handlingar och stärka rättsväsendets förmåga, snarare än att kriminalisera deltagande i sammanslutningar som sådana.” Det är en märklig, för att inte säga apart, ståndpunkt.

Den är också värd att notera eftersom det handlar om ett parti som gör anspråk på att sitta i en framtida regering tillsammans med Socialdemokraterna. Frågan blir därför: Hur trovärdiga är Socialdemokraternas löften om att med full kraft bekämpa den organiserade brottsligheten genom exempelvis antimaffialagstiftning när deras tilltänkta samarbetspartner i praktiken vill skydda de kriminella sammanslutningarnas existens? Det går helt enkelt inte ihop.

Fru talman! Den tredje reformen – och den mest omdebatterade – gäller möjligheten att återkalla medborgarskap. Regeringen föreslår att svenskt medborgarskap ska kunna återkallas för den som har dubbelt medborgarskap och som har förvärvat sitt svenska medborgarskap genom oriktiga uppgifter eller annat otillbörligt handlande eller som har dömts för brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen.

Detta är inte bara ett rimligt förslag utan ett nödvändigt steg i kampen mot den organiserade brottsligheten. Det är värt att påminna om att Polismyndigheten i sin senaste lägesbild över aktiva gängkriminella i Sverige, offentliggjord i november 2025, uppskattar att drygt 67 000 personer antingen är aktiva i kriminella nätverk eller har nära kopplingar till dessa. I samma rapport uppskattar man att det finns cirka 5 500 personer med dubbelt medborgarskap som skulle kunna omfattas av möjligheten att återkalla svenskt medborgarskap om denna grundlagsreform går igenom.

Detta innebär i praktiken att Sverige närmar sig den ordning som redan gäller i stora delar av Västeuropa. Sverige är i dag ett av få länder som helt saknar denna möjlighet. Länder som Danmark, Norge, Finland, Nederländerna, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Belgien, Spanien, Italien, Portugal, Österrike och Grekland har redan sådana regler. Detsamma gäller USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland.

Det vi nu gör, både vad gäller möjligheten att kriminalisera deltagande i kriminella sammanslutningar och vad gäller möjligheten att återkalla medborgarskap, är alltså varken radikalt eller unikt. Det är i stället en anpassning till vad som redan är etablerad praxis i jämförbara demokratier och ett svar på det allvarliga hot som den organiserade transnationella brottsligheten utgör i vår tid.

Fru talman! Det verkligt anmärkningsvärda är inte att vi nu genomför dessa reformer utan att det tog så lång tid att göra det. Denna senfärdighet inför en alltmer brutal verklighet har haft konsekvenser. Den kan mätas i skjutningar och sprängningar, i dödade och skadade, i allt yngre barn som rekryteras till gruppkriminalitet, i unga kvinnor som lever under hedersförtryck eller utsätts för sexualiserat våld och i äldre människor som inte längre vågar röra sig fritt i sina egna bostadsområden.

Fru talman! Den verklighet vi lever i kräver handling – snabb och beslutsam handling. Det är precis vad partierna inom Tidösamarbetet nu genomför. De reformer vi debatterar i dag är en del av ett större arbete syftande till att återupprätta tryggheten och tilliten i det svenska samhället. Mot denna bakgrund är det djupt oroande att partier som motsätter sig centrala delar av denna politik, såsom Vänsterpartiet och Miljöpartiet, skulle kunna få inflytande över Sveriges regering. Det är något varje väljare bör ha i åtanke när vi går till valurnorna i september.

Fru talman! Jag hade inte tänkt begära replik, men eftersom ledamoten Rojas angrep mitt parti är jag tvungen att svara.

Jag kanske inte kan återge ordagrant vad det handlade om, men det var någonting om att vi har skrivit i vårt svar att vi hellre satsar på brottsbekämpning än på att jaga kriminella föreningar – eller föreningar som kan misstänkas ägna sig åt kriminell verksamhet. Jag kan inte se hur detta innebär en oansvarig inställning till kriminalitet. Ledamoten Rojas får gärna berätta lite mer om hur den tankegången går.

I mitt tidigare replikskifte hade jag uppe detta med precision i beskrivningen av de brott som vi tycker ska utgöra grund för ett eventuellt återkallande av medborgarskap – eller för den delen för lagföring av medlemmar, sympatisörer eller de som råkar vara i närheten av föreningar eller grupperingar som kan kallas kriminella.

Jag vill upprepa att det där i viss mån kan ge möjlighet till godtycke, och det är detta jag och vi i Miljöpartiet vänder oss mot. Vi kan inte ha den sortens saker.

Vi deltog i diskussionerna om medborgarskapet och hade nog kunnat acceptera eller diskutera att återta medborgarskap på grunden att man har fått sitt medborgarskap på felaktiga grunder eller genom någon form av otillbörlig påverkan. När det sedan drog iväg till att handla om allsköns typer av brott blev vi dock tvungna att säga: Nej, det här är för oexakt och precisionslöst. Vi måste backa angående detta och stå kvar där vi är tills vi har ett bättre förslag.

Mauricio Rojas får gärna svara på min fråga.

Fru talman! Majoriteten i denna kammare – nu också med Socialdemokraternas stöd – har uppfattningen att själva sammanslutningen, maffiorna eller vad man vill kalla det, måste kriminaliseras för att man på ett effektivt sätt ska kunna bekämpa den organiserade brottsligheten. Det är grunden till exempelvis Socialdemokraternas förslag om en antimaffialagstiftning där man försöker komma åt de delar av ett nätverk eller en sammanslutning som inte begår brotten direkt men som organiserar dem, finansierar dem och tjänar på dem.

Miljöpartiet har ett principiellt ställningstagande som säger att vi inte ska göra detta. Vi ska inte ta i själva organisationen utan gå på det konkreta brottet. Då hamnar ni i en situation där ni inte kan komma åt dem som verkligen borde betala för dessa brott, alltså de som organiserar och tjänar på dem.

Jag säger därför att ni i Miljöpartiet ställer er upp för att skydda de här organisationerna. Det är detta ni gör i praktiken, för ni vill inte kriminalisera dem. Ni vill att det ska vara lagligt att ingå i en kriminell sammanslutning. Det är någonting som ni borde förklara, för jag tror att det för de flesta är obegripligt att det ska vara lagligt och inte kunna bekämpas.

Jag låter ledamoten tänka på det, och jag kan återkomma till den andra frågan senare.

Fru talman och Mauricio Rojas!

Det är naturligtvis ett fullständigt hårresande påstående att vi skulle försvara kriminella aktiviteter. Det vi är ute efter är att brottsbeskrivningen ska vara så tydlig eller att det kriminella ska beskrivas så tydligt att det inte kan riskeras bli något godtyckligt ingripande mot sådant som är i ytterkanten av detta. Vi har därför funnit det bättre att rikta in oss på själva handlingarna som är kriminella och på, i den mån det finns, handlingar som inte är kriminella men som borde vara det eller som borde betraktas som mer allvarliga, som exempelvis att engagera barn till olika typer av grova brott. Låt oss då göra det – självklart!

Det finns inom Miljöpartiet inget som helst försvar för grov brottslighet och inte från mig heller, det är självklart. Jag blir lite förvånad över att en liberal debattör som Mauricio Rojas kan komma till den slutsatsen. Han borde väl möjligen inse att det är ett orimligt antagande.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Tyvärr är det ni i Miljöpartiet som inte vill kriminalisera sammanslutningarna som har till syfte att begå systemhotande brott. Vi kan säga att ni vill skydda dem eller att ni inte vill göra något åt dem, men jag och en majoritet i denna kammare – inklusive Socialdemokraterna – tror att det är oerhört viktigt att komma åt hela det organiserade nätverket som den konkreta kriminaliteten leder till.

Om man bara fokuserar på konkreta handlingar skyddar man de facto dem som vi borde kunna sätta åt: de som organiserar, betalar och tjänar på detta.

Det här är en erfarenhet som gjordes i USA, och därför har de den antimaffialagstiftning som Socialdemokraterna pläderar för här i Sverige. Jag tycker att det är riktigt; den vägen måste vi gå. Men för att kunna göra det ska vi inte skydda den här typen av föreningsfrihet, för den föreningsfriheten är oförsvarlig och farlig.

Fru talman! Jag ska be om ursäkt å mina egna och mitt partis vägnar. Vi sjabblade lite med byten av roller här i dag, för det fanns fler roller att spela än vi hade ledamöter. Därför kom jag in lite sent och försökte återta den plats jag hade från början.

Jag ska på fyra minuter försöka förklara lite om vår inställning till abort. Jag har ju talat i repliker om det andra.

Vi vet ju att rätten till abort inte regleras i regeringsformen, men det finns vissa bestämmelser som behandlar vad som kan sägas vara närliggande frågor. Det handlar i första hand om den enskildes hälsa och välfärd i det så kallade målsättningsstadgandet i 1 kap. Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för offentlig verksamhet. Det allmänna ska särskilt trygga rätten till arbete, bostad och utbildning och verka för social omsorg och trygghet samt goda förutsättningar för hälsa.

Det finns också bestämmelser gällande skydd för kroppslig integritet i 2 kap. Det är ett antal bestämmelser som rör skyddet för den kroppsliga integriteten: förbud mot dödsstraff, kroppsstraff och tortyr samt skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp och kroppsvisitation. Dessa fungerar i betydande utsträckning som en förstärkning av skyddet för opinionsfriheten.

Bestämmelserna ger också uttryck för den respekt för den enskilda individens integritet som är utmärkande för ett rättssamhälle. Detta skrevs alltså in i en proposition 1975, det vill säga för 50 år sedan.

Jag vill också säga att abort i början av 50-talet var förbjudet i flertalet länder i Europa. Det är alltså inte jättelänge sedan, och några av oss har upplevt åtminstone delar av 50-talet. Abort är numera tillåtet i de allra flesta stater som skrivit under Europakonventionen om mänskliga rättigheter. I den finns som ni känner till också artikeln om rätten till privatliv och familjeliv.

Fru talman! Som andra ledamöter har varit inne på har en del människor hört av sig om sin oro för att rätten till abort ska bli grundlag. Jag har också fått alla dessa mejl, och jag inser att det finns en sådan etisk problematik som Hans Eklind var inne på nyss.

Jag landar ändå i att den förändring vi har sett över ett ganska stort antal decennier leder hit. Det finns väldigt få länder i dag som inte har aborträtt. En del av dem som skriver säger att de vill ha aborträtten, men inte i grundlagen. Det är ju den vägen vi går.

Jag landar i Europakonventionen och i FN-konventionerna om mänskliga rättigheter, till exempel. I 1 § i FN:s konvention om mänskliga rättigheter står det för övrigt att alla människor är födda fria. Jag är fullt medveten om att det finns diskussioner bakom detta, men det var vad man landade i, alltså att det är där det börjar räknas.

Jag delar alltså bedömningen att aborträtten bör ges ett uttryckligt skydd i regeringsformen. Ett sådant skydd markerar tydligt att rätten till abort är en grundläggande fri- och rättighet som inte kan göras illusorisk genom politiska svängningar. Samtidigt instämmer jag i de synpunkter som flera remissinstanser har framfört om att det föreslagna grundlagsskyddet riskerar att bli alltför tunt i praktiken om lagstiftaren ges alltför stort utrymme att inskränka rättigheterna genom vanlig lagstiftning.

Det är därför av stor vikt att regeringen i det fortsatta lagstiftningsarbetet säkerställer att aborträtten inte blir bara ett formellt utan också ett reellt innehåll, i enlighet med Sveriges internationella åtaganden.

Med det yrkar jag bifall till reservation 3 under punkt 1.

Fru talman! Det dubbla medborgarskapet används i dag av grovt kriminella för att undvika utvisning från Sverige. På det sättet skaffar de sig en säker fristad från vilken de kan fortsätta styra systemhotande brottslighet riktad mot vårt land.

Tycker ledamoten att det är rimligt att sådana yrkeskriminella ändå ska få behålla sitt svenska medborgarskap? Väljer man i så fall inte att skydda dem som hotar laglydiga medborgares trygghet i stället för att ställa sig på de laglydigas sida?

Fru talman! Tack för frågan, Mauricio Rojas!

Nej, det tycker jag inte att vi gör. Att ha dubbla medborgarskap, varav ett är svenskt, ger faktiskt möjlighet att vara svensk medborgare. Man måste se det svenska medborgarskapet inte som något slags ge-och-ta-effekt utan som ett väldigt tydligt exempel på verktyg för integration, delaktighet i ett samhälle och så vidare.

Att det i den här gruppen medborgare finns ett antal som ägnar sig åt kriminella aktiviteter stämmer ju. Det finns det bland svenska medborgare födda i Sverige av svenska föräldrar också; det är liksom inget som skiljer den som har fått det som sitt andra medborgarskap från den som har det som sitt första medborgarskap. Vi måste alltså se medborgarskapet på det sättet, tänker jag – som i första hand ett verktyg för integration.

Med det sagt: Jag har förstått att det finns en ganska bred syn att väldigt många använder sitt svenska medborgarskap som skydd för brottslig verksamhet. Det är naturligtvis olyckligt, och vi har vid upprepade tillfällen pratat om det här i dag.

För att kriminalisera detta måste vi ha en tydlig beskrivning av vilka brott vi talar om. Bland våra grannländer känner jag till Norge något, och där handlar det om väldigt allvarliga kriminella handlingar, såsom förräderi i krig, spioneri i krigssituation och så vidare. Det vi talade om i den här utredningen är ju mer en lång lista av brott, och det tycker jag är olämpligt. Det är därför Miljöpartiet säger nej till att diskutera de frågorna.

Fru talman! Medborgarskap som verktyg för integration – det låter fint. Men förklara för mig hur Foxtrot och deras ”Jordgubben”, som begår mycket allvarlig systemhotande kriminalitet, ska använda det här fina verktyget för integration, Jan Riise!

I det här fallet omvandlar ni ett verktyg som är viktigt – men som ska förtjänas, eftersom det är så viktigt – till ett skydd för brottslingar. Det är det ni gör. Det här har ingenting med integration att göra; det är en retorik som egentligen inte är värd någonting. Det vore därför intressant att få förklarat hur ert ställningstagande i sådana fall fungerar.

Sedan har vi även hela frågan om att ni inte vill kriminalisera organisationerna, vilket vi redan har tagit upp. Det vore intressant att höra hur ni ska samarbeta med ett parti, Socialdemokraterna, som ju vill motsatsen. Hela deras kriminalpolitik och idé om brottsbekämpning bygger på att man ska kunna kriminalisera just de organisationer som ni inte vill kriminalisera, det vill säga som ni vill ska ha laglig möjlighet att vara här i Sverige. Det är väldigt märkligt att ni vill ha det så, men så är det.

I detta anförande instämde Lars Engsund (M).

Fru talman! Jag börjar bakifrån, med föreningsfriheten. Det är ett viktigt inslag i vårt land och vår kultur. Vi ska vara extremt försiktiga med att tumma på den sortens rättigheter. Det handlar om rätten att slå sig samman och driva ett ärende eller olika frågor, dela intressen och utveckla det civila samhället, som är så utomordentligt viktigt – inte minst för oss som sitter här, som genom det får kontakt med samhället utanför.

Det finns sammanslutningar som ägnar sig åt kriminalitet för egen vinnings skull, vilket har uttryckts här. Jag försökte i ett tidigare replikskifte förklara att det är de handlingar som begås som är kriminella. Det är dem vi ska rikta in oss på. Föreningsfriheten ska vi vara rädd om. Foxtrots ledare sitter väl för övrigt inte i Sverige längre utan i andra länder, så i just det fallet spelar våra svenska medborgarskap inte så himla stor roll. Men det är en annan sak, och vi ska inte gå in på det.

Försök att förstå, dock: Jag tror att vi och andra partier – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet – har möjlighet att prata om de här sakerna. Det är ju inte en avgrund som skiljer oss åt när vi talar om att bekämpa brottslighet och de sammanhang som brottsligheten äger rum i. Mitt fokus ligger kanske något mer på själva brottet än på sammanhanget.

Jag är rädd att människor som faktiskt inte är skyldiga till de grova brotten halkar med i den här godtyckliga och något precisionslösa beskrivningen av vilka människor det rör sig om.

Fru talman! I dag debatterar vi en grundlagsskyddad aborträtt samt utökade möjligheter att begränsa föreningsfriheten och rätten till medborgarskap.

Avseende möjligheter att begränsa föreningsfriheten och rätten till medborgarskap har jag i sak inga invändningar. Jag anser att utredningen har gjort ett bra jobb och att regeringen har lagt fram ett väl balanserat förslag, som vi i dag kommer att fatta beslut om.

Avseende en grundlagsskyddad aborträtt är jag inte bara tveksam, utan jag anser att denna typ av medicinska frågor inte hör hemma i själva grundlagen. Man kan också fundera över formuleringen i denna lag: ”Den som är gravid har rätt att avbryta sin graviditet enligt bestämmelser som meddelas i lag.”

Mig veterligen är det enbart personer som är födda som kvinnor som rent biologiskt kan föda barn, och det är smått tragikomiskt att vi nu kommer att anta en lagtext som inte förmår vara tydlig med detta. MP och C har även rätt i sin kritik att denna formulering egentligen inte reglerar sakfrågan på ett nämnvärt sätt.

Fru talman! Min kritik mot att vi i dag kommer att genomföra den första omröstningen avseende abort i grundlagen är av mer principiell karaktär. Jag hör till de politiker som bekänner sig till de naturrättsliga principer som ligger till grund för FN-stadgan avseende de mänskliga rättigheterna.

Denna naturrättsliga tradition kommer från Aten, Rom och Jerusalem. Naturrätten diskuterades under 1700- och 1800-talen, med Montesquieus maktfördelningsprinciper. Det är denna naturrätt som amerikanerna har i sin konstitution, och det är så Europalagstiftningen, konstitutionen och våra principer är uppbyggda. I Sverige har vi dock inte en sådan maktfördelningsprincip. Jag hade ju önskat att den utredning som pågått snarare hade utrett hur Sverige kan skaffa en riktig konstitution med en konstitutionsdomstol.

Tyvärr finns det inte möjlighet att rösta om en ny konstitution i dag, vilket gör att jag måste ta ställning till det förslag som faktiskt ligger på riksdagens bord. Utifrån det kommer jag i dag att rösta grönt, det vill säga ja, till alla förslag trots att jag anser att rätten till abort inte hör hemma i grundlagen.

Att rösta rött, det vill säga nej, vilket en del skribenter och debattörer utanför det här huset har försökt argumentera för, betyder i detta läge inte att man röstar nej. Det betyder i stället att man de facto röstar för ett ännu sämre förslag, oavsett om det är Centern eller Miljöpartiet som vinner en eventuell omröstning avseende reservationerna.

Jag skulle givetvis kunna rösta gult och därmed avstå, men det skulle i praktiken innebära att jag röstar på samma sätt som det parti som eventuellt förlorar en omröstning mellan Centerpartiet och Miljöpartiet. När det gäller detta betänkande finns således inget sätt att helt rösta nej, vilket många av dem som skrivit brev har argumenterat för.

Fru talman! Utöver att aborträtten inte hör hemma i grundlagen är det förvånande att frågan över huvud taget ligger på riksdagens bord. Alla partier som sitter i riksdagen står bakom abortlagstiftningen, och med det förslag som nu ligger på bordet kan riksdagen när som helst ändra lagen, oavsett inriktning.

Efter denna röstförklaring kommer jag att rösta grönt i eftermiddag.

Fru talman! Jag vill säga några ord om att skriva in aborträtten i grundlagen.

Detta är ett historiskt beslut. Vissa säger att det är en udda fågel. Kanske är det så, men faktum är att det är nödvändigt. Om aborträtten urholkas, vilket vi ser i land efter land, hotas de grundläggande mänskliga rättigheterna, och det är just dem vi ska skydda med grundlagarna.

Centerpartiet har länge varit en tydlig förespråkare för att grundlagsskydda aborträtten. Tyvärr såg vi det här komma tidigt.

De huvudsakliga argumenten för aborträtten är följande: Fria och säkra aborter är en mänsklig rättighet och en grundläggande förutsättning för en fungerande demokrati. Kvinnan ska själv ha makten över sin kropp. Genom att denna rätt skrivs in i grundlagen skyddas den från att enkelt kunna ändras av framtida politiska majoriteter, även om vi är helt överens i dag. Detta ses som särskilt viktigt i en tid då aborträtten är hotad.

Fru talman! Det tycks finnas ett någorlunda brett politiskt stöd i kammaren för att grundlagsskydda aborträtten. Jag tänker på ett enhälligt beslut här, Fri- och rättighetskommittén och dagens proposition.

Då kommer vi till ett stort ”men”. Vad är det vi har på bordet? Egentligen är det ju en chimär. Flera remissinstanser, inklusive Lagrådet, har slagit fast att förslaget har brister. Den föreslagna grundlagsbestämmelsen hänvisar endast till bestämmelser i vanlig lag, och det blir den lagen som fortsättningsvis blir vägledande för hur rätten till abort ska tolkas. Abortlagen kan ändras med enkel majoritet. Med det vi beslutar i dag saknas fortfarande de formella skyddsmekanismer som grundlagsändringar är till för. Konsekvensen blir alltså att grundlagsregleringen de facto inte spelar så stor roll – kanske ingen alls. Det enda som den skyddar mot är om någon skulle vilja förbjuda abort helt och hållet. Det står heller ingenting om detta i förarbetena.

Sedan har vi den smått osannolika detaljen att regeringen gör det möjligt att undanta utlandsfödda kvinnor från den grundlagsskyddade aborträtten. Smaka på den! Vi har fortfarande inte fått något svar på varför man gör detta. Vi vet inte varför man lägger in det här. Som flera remissinstanser har påpekat strider det med all säkerhet mot Europarätten, vilket i sig är en grund för att avslå förslaget.

Regeringen har inte kunnat motivera varför kvinnor med utländskt medborgarskap ska kunna undantas. Är man rädd för något slags abortturism eller för att gravida kvinnor ska spionera när de kommer hit och gör abort? Vi vet inte riktigt.

Att regeringen väljer att gå fram med en så ingripande lagstiftning utan att kunna motivera behov och utan att ha gjort en konsekvensanalys är faktiskt förfärligt. Det är omotiverat och borde därför avslås. Jag finner det märkligt att inget annat av de stora partierna – inte heller oppositionspartierna – kommenterar detta faktum.

Jag vill också ta upp lite som vi har fått höra här i dag och sådant vi har fått ta del av via mejl.

Jag har så svårt att jämföra. Det sägs att vi nu skriver in en vårdinsats i grundlagen, men vi pratar inte om en vårdinsats utan om en grundläggande rättighet. Jag tycker att det är osmakligt att jämföra detta med cancerbehandling. Det skulle innebära att det redan i dag föreligger konkurrens mellan abort och cancervård, och så är det ju inte. Abort görs många gånger som en medicinsk abort i hemmet. Jag tror att det ligger någonting annat bakom det här. Det faktum att vi fick höra ett inlägg som bara handlade om abortlagen i sig är, som någon ledamot sa tidigare, ett gott skäl att skriva in rätten till abort i grundlagen.

Fru talman! Jag har i många år engagerat mig för livets okränkbarhet. Det är en övertygelse som är förankrad i min och Kristdemokraternas grundläggande människosyn. Människovärdet följer människans existens – inte hennes ålder, funktion eller prestation. Detta gäller från livets början till livets slut.

Jag vill vara tydlig med var jag står: Abort hör inte hemma i grundlagen. Det är inte bara min uppfattning. Expressens ledarsida skrev i januari förra året att förslaget är ren symbolpolitik och att grundlagen inte ska bli ett instrument för politisk signalering. Nya Wermlands-Tidningens ledarsida varnar för att grundlagen riskerar att förvandlas till ett opinionstorg snarare än ett skydd för demokratin.

Rätten till liv finns i Europakonventionens artikel 2. Den är en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, som Sverige är bundet av sedan 1952. Den borde grundlagsfästas, men det hade Grundlagskommittén inte tid med.

Med detta sagt kommer jag ändå att stödja propositionen. Omröstningen står mellan två alternativ: majoritetens förslag och, sannolikt, Centerns reservation. Av dessa två är majoritetens förslag bättre. Centerns förslag är mer långtgående.

Fru talman! Den grundlagstext vi i dag röstar om är kortfattad och neutral. Paragrafens lydelse är: Den som är gravid har rätt att avbryta sin graviditet enligt bestämmelser som meddelas i lag. Notera de sista orden – det är alltså fortfarande riksdagen som bestämmer var gränsen går. Det är abortlagen från 1974 som reglerar detta, och det är även fortsättningsvis riksdagen som beslutar om huruvida förändringar ska göras.

I propositionens motiveringstext erkänns att det i grunden finns en etisk konflikt mellan den gravida kvinnans rätt till abort och fostrets rätt att utvecklas till ett barn. Det här är viktiga formuleringar som Kristdemokraterna har verkat för och även lyckats få in i texten.

Fru talman! Det som behövs är en politik som tar både kvinnan och fostret på allvar. Kristdemokraterna har ett tydligt medicinsk-etiskt handlingsprogram. Kvinnan och fostret är två skyddsvärda individer, och därför måste samhället sträva efter att minska antalet aborter – inte genom förbud utan genom stöd och alternativ. Svaga inkomster ska inte tvinga fram en abort. Stödsamtal ska erbjudas. Att vilja se färre aborter är absolut inte någon extrem position.

Lars Engqvist, som var socialminister 1998–2004, sammanfattade det väl: Vi kan alla vara överens om att det är angeläget att försöka hålla nere antalet aborter så mycket som möjligt. Detta sa alltså den socialdemokratiske socialministern när jag började i riksdagen 1998. Det var sant då, och det borde vara sant i dag.

I Danmark beräknas det sista barnet med Downs syndrom födas år 2030. Det är ingen framgång, utan jag tycker att det är en skrämmande utveckling. Vad är nästa egenskap som ska sorteras bort?

SVT rapporterade i höstas om kvinnor som gör abort enbart för att fostret har fel kön. Detta är ett fenomen som tycks öka. Ordföranden för Statens medicinsk-etiska råd var tydlig: Vi ska inte välja egenskaper hos våra barn. Det var ett viktigt ställningstagande.

Vi behöver ha en restriktiv och livsbejakande hållning när det gäller fosterdiagnostik. Vilket samhälle kommer vi annars att få?

Jag hade gärna varit utan dagens beslut. Jag konstaterar att det här är symbolpolitik som inte förändrar abortlagen. Det vi verkligen behöver göra är att minska antalet aborter och bygga ut det förebyggande arbetet. Detta arbete fortsätter, fru talman.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 22.)