Cykelfrågor

Cykelfrågor

Fru talman och kära åhörare! Vi debatterar nu cykelpolitik och trafikutskottets betänkande TU11. Det är ett motionsbetänkande från allmänna motionstiden med totalt 115 yrkanden och 25 reservationer.

Jag vill börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nummer 5.

Vi är nog ganska överens om att ett ökat cyklande har många fördelar. Att cykla är i princip knäpptyst. Det är relativt billigt - de flesta har råd med en cykel, att jämföra med till exempel en bil som alla inte har råd med. Från cykeln kommer det dessutom inga utsläpp. Och det är bra för folkhälsan ifall vi cyklar mer.

Men att främja ökad cykling är dessvärre något som förbisetts i den nationella infrastrukturplaneringen. Visst finns det lite pengar i den nationella infrastrukturplanen, vårt viktigaste instrument när det gäller att bygga ny infrastruktur, för så kallade stadsmiljöavtal. Där delfinansierar kommunerna tillsammans med staten till exempel utbyggnad av cykelinfrastruktur. Det finns länsplaner i botten, och det finns en liten cykelpott med lite pengar. Så har det i alla fall sett ut hittills.

Hur det kommer att se ut i den framtida infrastrukturplanen vet vi inte. Men jag kan inte se att regeringen hittills har aviserat att det ska bli några stora cykelsatsningar. Några sådana finns inte heller i det förslag som Trafikverket har lämnat. Det är väldigt oroväckande. Om vi på allvar ska främja ett ökat och säkert cyklande måste staten vara med och ta ansvar för utbygganden av cykelinfrastrukturen. Vi behöver sammanhängande cykelstråk som inte upphör vid kommun- eller länsgränsen. De ska självklart gå genom kommuner, län eller regioner. Då måste staten ta ett större ansvar än man har gjort hittills.

Fru talman! Under pandemin har cykel faktiskt varit det enda trafikslaget som har ökat, och cyklandet har ökat kraftigt, åtminstone i våra städer. Det är positivt att folk upptäcker cykeln som transportmedel.

Runt om i världen ser vi en precis likadan trend. Och man har inte varit sen med att svara upp mot den ökade efterfrågan på att cykla mer. I städer som London, Milano, Berlin och Paris har man byggt tillfälliga cykelbanor. Man har tagit platser för bilar i anspråk och byggt så kallade popup-cykelbanor. Parkeringsutrymmen för bilar har också fått ge utrymme åt gång- och cykeltrafikanter och annat.

Paris är det kanske absolut främsta exemplet på omdaningen av våra städer till förmån för ökad cykling. I Paris har man gått ut och sagt att två tredjedelar av stadens parkeringsplatser ska konverteras till ytor för gång och cykling och till grönområden. Två tredjedelar är en ganska stor ombyggnad. Man bygger också nio regionala cykelstråk från Paris förorter in mot Paris centrum för att underlätta för cykelpendling. I Frankrike ger man även bidrag till dem som köper en ny, eller för den delen begagnad, cykel.

Paris vice borgmästare sa något tänkvärt. Han sa ungefär så här: Ju mer yta vi ger till cyklister, desto mer kommer människor också att cykla. Jag tror att det är precis så. I dag drar sig många för att cykla eftersom de inte upplever det som säkert att cykla mitt i vägbanan och trängas med bilar, bussar och lastbilar.

Därför vill vi i Vänsterpartiet ha kraftiga statliga investeringar i utökad cykelinfrastruktur. I dag ses cykel som någon sorts bihang som kastas in som jästen efter degen. Man kommer på: "Just det, vi kanske ska ha en cykelbana här också." Så får det inte vara längre. Vi måste ha en medveten utbyggnad av cykelinfrastrukturen.

Vi behöver också tänka på vad som händer när vi konverterar vägar till så kallade två-plus-ett-vägar. De är bra ur ett säkerhetsperspektiv, men vi bygger upp barriärer för gång- och cykeltrafikanter. Därför vill Vänsterpartiet att man när man bygger vägar med mittseparering och kanske tar en vägren i anspråk för att få till två filer måste passa på och också bygga en cykel- och gångbana längs med vägen.

Man borde också kunna få ta med sig cykeln i kollektivtrafiken, inte minst på tåg. Väglagen måste ändras - det har vi tagit upp i trafikutskottet tidigare - så att man ska kunna bygga cykelinfrastruktur oberoende av om det finns en befintlig bilväg där eller inte.

Vi kan också ändra på reseavdraget så att det främjar ökad cykling. Sådana initiativ är på gång.

Fru talman! En annan viktig fråga som diskuteras i ärendet är så kallade elsparkcyklar. Egentligen borde vi kalla dem elskotrar. Det är ju väldigt få som sparkar sig fram på dessa fordon. De har blivit ett stort inslag i stadsbilden i många städer i Sverige. Ifall jag skulle komma på en lämplig definition av ett urbant kaosartat inferno skulle jag säga: "Släpp 22 000 elsparkcyklar helt fria i staden. Låt dem ställas ut var som helst och parkeras var som helst."

Det är ungefär vad vi har fått i Stockholm och Göteborg och på många andra ställen. Det är inte okej. En elsparkcykel kan vara en kul leksak. En elsparkcykel kan också vara ett bra transportmedel, om den används på rätt sätt. Men dagens frihet för stora riskkapitalbolag att ställa ut sina elsparkcyklar var som helst i våra städer och för användarna att lämna dem var som helst har blivit en ofrihet för alla andra i det urbana utrymmet.

Fråga inte minst våra funktionshindrade vänner. Jag har pratat mycket med representanter som är exempelvis blinda. De säger att det nu är förfärligt att ta sig fram på en trottoar eller annat då det kan stå en elsparkcykel var som helst.

Det är bra att vi tar upp frågan i detta betänkande och att vi nu kräver regleringar från regeringen, så att det kan bli en bättre ordning för elsparkcyklarna. Det är också glädjande att regeringen själv har gått fram med ett förbud mot att parkera elsparkcyklar på gång- och cykelbanor. Det är helt rätt. Det är också bra att städer och kommuner, som Stockholm, har tagit initiativ till en begränsning av antalet elsparkcyklar på kommunens yta. Man har också vunnit i domstol, när det har överklagats av elsparkcykelbolagen.

Men mer måste kunna göras. Vi borde till exempel ha en reglering så att det ska vara självklart för alla våra kommuner att det är de som bestämmer vad som ska finnas på den kommunala marken. Det ska självklart vara tillståndspliktig verksamhet, på samma sätt som om jag sätter upp en glassbar, falafelkiosk eller vad det nu kan vara. Då måste jag ansöka om tillstånd. Det bör också elsparkcykelbolagen behöva göra.

Det behövs också en definition, en klassificering, av fordonet elsparkcykel. Det borde rimligen ligga någonstans mellan moped klass 1 och klass 2, så att vi kan ställa krav på var de får framföras och inte, på hjälmtvång och annat.

Tillkännagivandet som utskottet föreslår i betänkandet är ett bra steg framåt. Men det behöver konkretiseras. Några av de sakerna tar vi i Vänsterpartiet upp i vår reservation i betänkandet.

Fru talman! I dag debatterar vi trafikutskottets betänkande TU11 Cykelfrågor med motioner från den allmänna motionstiden.

Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 16 angående elsparkcyklar.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill att fler människor - såväl unga som äldre, de som bor i städer eller på landsbygd och tjejer och killar - ska kunna transportera sig delar av eller hela sträckan med cykel. Därför är jag glad att regeringens ambition är tydlig på detta område. Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att öka cyklingen och stärka dess roll i samhällsutvecklingen. Särskilt den nationella cykelstrategin, som slogs fast under förra mandatperioden, har haft stor betydelse. I den slås det fast att cyklingen ska öka, men man ska också bidra till ökad trafiksäkerhet. Det här är viktigt och en utgångspunkt för vårt arbete. Men för att vi ska kunna nå detta mål måste vi hjälpas åt och också göra ännu mer.

Regeringen vill se ett ökat cyklande i hela landet. En ökad och säker cykling kan bidra till att minska resandets miljöpåverkan, stärka folkhälsan och bidra till en bättre stadsmiljö och minskad trängsel i tätorter.

För att andelen som reser med cykel ska öka krävs bland annat att potentialen för ökad cykling i och kring tätorter tas till vara och att kommunerna har de verktyg som krävs för att kunna planera effektiva och bra cykelstråk med god framkomlighet.

Fru talman! Förutsättningarna ser olika ut i vårt land, och därför är det viktigt att utgå från detta när vi pratar om att fler ska kunna cykla. Jag vill därför särskilt nämna regionernas och kommunernas roll i arbetet. Kommunerna ansvarar nämligen för cirka 80 procent av cykelvägnätet. Jag vill också nämna organisationen Svenska Cykelstäder, som samlar en rad svenska kommuner, som går i framkant för att främja cykling och stärka den infrastruktur som behövs. De delar kunskap och samarbetar precis så som vi måste göra.

Vi behöver alla hjälpas åt. Alla parter på olika nivåer och i olika delar av samhället måste ta sitt ansvar för att cykeln ska få precis den plats i samhällsbilden som lyfts fram i den nationella cykelstrategin.

I cykelstrategin pekas en rad områden ut som ligger fast som regeringens utgångspunkt. Det första området är att lyfta cykeltrafikens roll i samhällsplaneringen. Det andra området är att öka fokus på grupper av cyklister. Det tredje området är att främja en mer funktionell och användarvänlig infrastruktur. Det fjärde området är att främja en säker cykeltrafik. Det femte och sista området är att utveckla statistik och forskning.

Fru talman! I höstas gav regeringen Transportstyrelsen i uppdrag att utreda och analysera en rad frågor som vi såg som nödvändiga för att vi ska kunna komma vidare i att öka cyklingen i vårt land utifrån den nationella cykelstrategin.

Uppdragen som utreds just nu omfattar hur reglerna för enkelriktad trafik på lämpligt sätt kan ändras för att möjliggöra cykeltrafik i båda riktningarna där det för motortrafik i dag är enkelriktat. Transportstyrelsen ska även lämna ett förslag på regeländring vad gäller enkelriktat och ändring i övriga fall där man tycker att det är lämpligt. Uppdraget handlar också om hur cyklister på ett trafiksäkert sätt kan medges undantag från reglerna om stopplikt vid röd signal när cyklisten gör en högersväng.

I uppdraget ligger att analysera så kallat allgrönt för cyklister, det vill säga när alla cyklister i en korsning med trafiksignaler får grönt samtidigt. Det ska vidare utredas hur ändrade trafikregler kan främja säker omkörning av cyklister. Man ska även se om behov finns av förtydliganden eller regeländringar avseende cykling i bredd. Sist men inte minst ska man utreda behovet av andra ändringar av trafikregler som kan medföra att andelen som reser med cykel kan öka.

Fru talman! Frågan om mål för cyklingen har diskuterats mycket. Därför är det bra att regeringen gav Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, där Cykelcentrum ingår, i uppdrag att utreda och utarbeta förslag till mål som komplement till de befintliga. Detta ska med hänsyn till cyklingens samhällsekonomiska effekter främja ökad cykling inom alla åldrar och socioekonomiska grupper i hela landet. Syftet är att cyklingen ska öka på ett sådant sätt att den bidrar till ökad tillgänglighet och ökad folkhälsa samt att klimat- och miljökvalitetsmålen nås. Förutom själva målformuleringen ingick i uppdraget att ta fram en målstruktur och föreslå indikatorer och system för uppföljning av de föreslagna målen. Utredningen har precis färdigställts och bereds nu vidare, vilket är väldigt bra.

Fru talman! Jag vill säga något om den reservation som Socialdemokraterna har tillsammans med Miljöpartiet och Kristdemokraterna.

I det tillkännagivande som förmodligen kommer att få majoritet här i kammaren står det att regeringen skyndsamt bör säkerställa att det genomförs nödvändiga förtydliganden av regelverket för hyrda cyklar och elsparkcyklar, inte minst för att minimera personskador och parkeringsproblem. Detta, fru talman, är att slå in öppna dörrar. Jag vill understryka att det är en prioriterad fråga för regeringen. Regeringen har gett Transportstyrelsen i uppdrag att beskriva de regelverk som gäller och utreda behovet av förenklade regler för eldrivna enpersonsfordon, däribland elsparkcyklar och elcyklar.

Vi socialdemokrater är tydliga med att man både måste sätta trafiksäkerheten och ordning och reda om vilka regler som gäller främst, men vi ser samtidigt också att man måste ta vara på och möjliggöra för ny teknik och innovation på transportområdet.

I inte mindre än tre rapporter redovisar Transportstyrelsen olika problem och förslag när det gäller elsparkcyklar. Rapporterna har varit ute på remiss och bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Dessutom har regeringen tagit fram en promemoria om ett förbud mot att parkera elsparkcyklar på gång- eller cykelbana annat än vid uppställningsplatser avsedda för cyklar. Det är viktigt att regeringen men främst kommuner och elsparkcykelföretag tar ett större ansvar för att reda upp situationen runt om i landet med slarvigt parkerade elsparkcyklar. Förslaget i promemorian är ett stort steg på vägen och innebär att kommunerna ges ytterligare ett verktyg för att skapa ordning och reda genom införandet av ett parkeringsförbud på gator och cykelbanor.

Jag vill dock understryka att det redan i dag finns möjligheter att agera på den kommunala nivån gällande regelverk, inte minst avseende parkering och trafiksäkerhet. Vår ambition måste vara att skapa ordning och reda, inte att förbjuda elsparkcyklar.

Slutligen, fru talman: För att Sverige på riktigt ska kunna bli det första fossilfria välfärdslandet och nå en grön hållbar omställning i transportsektorn måste cykeln ses som en viktig nyckel.

(Applåder)

I detta anförande instämde Denis Begic, Johan Büser och Jasenko Omanovic (alla S).

Fru talman! Jag håller med om mycket av det som Elin Gustafsson säger om vikten av att bygga ut cykelinfrastrukturen. Visst förvaltar kommunerna en stor del av det som har byggts hittills. Men det är också en del av problemet. Vi lägger över nästan hela ansvaret på kommunerna att bygga ut cykelinfrastrukturen. Men kommunerna, cykelorganisationerna och andra säger att de vill ha en kraftfull statlig medfinansiering för att bygga ut cykelinfrastruktur. Men det får inte bara vara en liten pott som finns där och skvalpar, utan det ska vara ett kraftfullt anslag för att bygga ut cykelinfrastruktur i hela landet.

När vi för ungefär ett år sedan behandlade infrastrukturpropositionen fanns det inga sådana förslag. Och när jag tittar på Trafikverkets förslag till infrastrukturplan finns det heller inte där någon rejäl satsning på cykelinfrastrukturen.

Jag vill därför fråga Elin Gustafsson: Vill inte Socialdemokraterna ha en kraftfull statlig satsning på utbyggnad av cykelinfrastruktur i hela landet? Om Socialdemokraterna vill ha det, hur mycket vill ni i så fall investera?

Fru talman! Jag delar Jens Holms engagemang för cykelfrågorna. Det gör också hela det socialdemokratiska partiet. Så svaret på frågan om och hur Socialdemokraterna vill se att cyklingen ska kunna öka i hela landet är tydligt, vilket jag också försökte lyfta fram i mitt anförande. Vi har steg för steg bidragit till att öka cyklingen i hela landet, både i stad och på landsbygd. Det har vi gjort inte minst genom den nationella cykelstrategin, regelförändringar och annat.

Jens Holm tar upp konkret finansiering av infrastrukturen, och även i det avseendet har vi successivt ökat ambitionerna totalt sett. Det har vi gjort under både förra och den här mandatperioden. Jag vill understryka att stadsmiljöavtalen har spelat en väldigt viktig roll och gör så fortfarande.

Jag har själv en bakgrund som tidigare kommunalråd i en stor cykelkommun, Lund. Där har jag egen erfarenhet av hur den här potten har bidragit positivt till utvecklingen.

Visst har det spelat roll och visst spelar det roll med de pengar som vi har lagt in i form av stadsmiljöavtal, i trimningsåtgärder och ny infrastruktur. Det är viktigt att vi också fortsätter och att vi håller i det arbetet.

För oss är det tydligt att cyklingen ska öka i hela landet och inte bara i våra storstäder där de flesta redan väljer cykeln utan även utanför våra storstäder.

Fru talman! Det finns mycket bra med stadsmiljöavtalen. Men det finns också en del problem med stadsmiljöavtalen. Det gäller till exempel det faktum att kommunerna måste stå för en stor del av finansieringen. Det är inte alla kommuner som har de pengarna.

När man tittar på nationell infrastrukturplanering ser man att det är som att cykelinfrastruktur i praktiken glöms bort. Det finns inte med som en bärande del av planeringen eller finansieringen.

Det var därför jag ville fråga Elin Gustafsson om just finansieringen och om Socialdemokraterna vill ha ett robust eget anslag i den nationella infrastrukturplanen för att bygga ut cykelinfrastrukturen.

Jag minns till exempel att cykelbranschen har föreslagit att ungefär 10 procent av utvecklingsanslaget, det som handlar om att bygga ny infrastruktur, borde kunna gå till att bygga cykelinfrastruktur.

Det handlar om 10 procent av den nationella infrastrukturpotten. Så ser det verkligen inte ut i dag. Vi har en cykelpott som jag tror är 100 miljoner kronor per år. Det räcker inte ifall man ska bygga ut cykelinfrastrukturen storskaligt.

Vill Socialdemokraterna bygga ut cykelinfrastrukturen storskaligt? Hur mycket vill då Socialdemokraterna finansiera det med i form av statliga medel?

Fru talman! Tack, Jens Holm!

Nu är inte detta en debatt om infrastrukturpropositionen eller nationell plan. Men jag kan ändå konstatera, som jag var inne lite på i mitt första anförande, att vi ungefär vid den här tiden förra året kunde besluta om en historiskt stor ram för infrastruktur. Det är bra, och det är viktigt.

För oss socialdemokrater är det tydligt att vi behöver fortsätta att öka ambitionerna när det gäller att bygga ut infrastrukturen. Vi behöver inte minst se till att bidra till den gröna omställningen. För oss är det tydligt att cyklingen självklart har en viktig del i det.

Det kommer också cyklingen till del när vi höjer ambitionerna som vi har gjort inom ramen för infrastrukturpropositionen och stadsmiljöavtalen. Det är inte minst kopplat till olika regelförslag och andra konkreta förslag. Det utgår från den nationella cykelstrategi som vi har.

För oss socialdemokrater är det tydligt att cyklingen tillsammans med andra transportslag har en viktig del i den kommande infrastrukturplaneringen. Vi behöver se till att cyklingen kan öka i hela landet, både i stad och på landsbygd.

(forts. § 11)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag håller med båda de föregående talarna, som talade här för ett par timmar sedan, om mycket av det de sa. Jag ser speciellt fram emot att cykla till Jens Holms framtida glass och falafelkiosk.

När vi i dag diskuterar trafikutskottets betänkande 11 Cykelfrågor, kan man tycka att det är en liten perifer eller politiskt marginaliserad fråga, speciellt ett valår. Men det stämmer inte. Detta är en fråga med direkt beröring på framtiden för den moderna stadens utveckling, folkhälsa och trygghet. Dessutom ser vi i dag i cyklingen en utveckling som på vissa sätt skapar både sysselsättning och tillväxt.

Cykelfrågor

Jag kan känna igen mig lite i bilden av cykling från mitt tidigare yrkesliv, där kulturpolitik tenderar att reduceras till bidrag för fria konstnärer men där frågorna egentligen knyter an till både föreningsliv, besöksnäring och sektorer där tusentals jobb, inte minst för ungdomar och nyanlända, skapas.

Dagens debatt kan därför ses som ett bidrag för att bredda förståelsen för frågan om cykling.

Fru talman! Sverige har en allt tydligare pågående urbanisering. Så har det egentligen varit sedan andra världskriget. Människor söker sig till städerna för att där bygga ett liv. Invandringen, där de flesta av våra nya landsmän bosätter sig i städerna, har kraftigt ökat antalet boende i våra städer. Det byggs och anpassas här i Stockholm och i de flesta större samhällen.

I detta sammanhang är hela logistiken med pendling och människor som ska förflytta sig avgörande för utveckling och trygghet. Då är cyklingen en väldigt viktig del av många människors kommunikation. Detta är ett färdmedel som är helt fossilfritt, smidigt och snabbt och som tar väldigt liten plats både när det rullar och står parkerat. På köpet får de som cyklar nyttig motion som stärker folkhälsan - vinn-vinn, kan man säga!

Fru talman! En modern cykelpolitik måste lösgöra sig från gamla politiska låsningar och föreställningar. Regeringen sitter bekvämt där bak på tandemcykeln och har låtit Miljöpartiet, som mest är intresserat av politiska symboltroféer, styra där fram. Det är snuttifierade bidrag till nya cykelvägar som i många fall knappt påverkar cyklingens förutsättningar på marginalen.

Cyklingen har, tillsammans med tåg, blivit en av två symboler för det goda och rena, medan alla andra färdmedel är onda och bidrar till en stundande klimatkatastrof. Så har det låtit i retoriken från regeringen, och det är naturligtvis både olyckligt och oseriöst. Varken Sverige som nation eller cyklingen som enskild företeelse vinner på en sådan konstruerad polarisering.

Sanningen är att inom ett drygt decennium kommer sannolikt alla färdslag att vara fossilfria. Det är fantastiskt! Utvecklingen går oerhört snabbt, och det handlar om att politiskt prioritera rätt färdslag i rätt del av Sverige. Cykeln är ett utmärkt färdslag i just städer på grund av sin litenhet och smidighet. Målet ska inte vara att göra det svårt för andra färdslag utan att skapa goda förutsättningar för cykeln som ett färdslag bland många andra som har en viktig plats och ett eget värde.

Fru talman! Moderaterna har en egen kommittémotion kring cykling. I denna ger vi ett antal exempel på områden som övergripande behöver förändras och förbättras. Det handlar om att förändra gammal omodern lagstiftning om vem som får bygga var. Det handlar om att dra lärdomar från andra länder avseende färgkoder för cykling och cykelvägar. Det handlar om att underlätta i trafikflödena, om att bygga ihop cykelstråk och om att använda oss av den digitala teknikens alla möjligheter.

En aktiv regering med modern politik för cykling borde naturligtvis redan för flera år sedan ha tillsatt utredningar som landat i propositioner kring alla dessa delar. Men regeringen agerar som vanligt saktfärdigt och ägnar sig mest åt att försöka använda cykeln som en bricka i ett politiskt spel för att hålla Miljöpartiet på gott humör. Det som borde vara en sammanhållen och modern politik för cykling med sikte på städers utveckling har blivit uppdelat i små politiska troféer. Det kostar mycket pengar och bidrar tyvärr till att viktiga beslut skjuts på framtiden. Det är inte bra för Sverige.

Fru talman! Över 35 000 människor kommer att delta i Vätternrundans evenemang i juni. Det är världens största motionscykelarrangemang. 4 000 funktionärer hjälper till, och cirka 10 miljoner kronor går tillbaka till föreningslivet varje år. Runt omkring i Sverige uppstår ständigt nya tävlingar med cykel - enskilt eller som en del av exempelvis triathlon. Människor tränar inför dessa tävlingar, vilket är bra för folkhälsan, och väl på plats bor, äter, dricker och handlar deltagarna och deras anhöriga. Sådant skapar jobb och tillväxt.

Cykeln blir en allt viktigare del av besöksnäringen och den moderna människans krav på en aktiv semester. Många vinterorter satsar i dag till exempel på olika typer av cykling för sommarsäsongen. Vi bör ta fasta på och tänka på cykel inte bara som ett hälsosamt nöje utan också som en viktig del av kommunikation, jobb och stadsplanering.

Samtidigt vet vi att kriminaliteten växer inom olika samhällssektorer och att cykelstölderna tyvärr också ökar, med bland annat organiserade ligor som åker runt med lastbilar och helt enkelt slänger upp cyklar på flaket som man sedan säljer vidare. Fler poliser och bättre brottsbekämpning är därför viktiga områden även för cyklingen.

Människors vilja att cykla påverkas av tillgången till sammanhängande cykelstråk. Som cyklist är du oskyddad, och en kollision med en bil eller ett annat motordrivet fordon kan få väldigt allvarliga konsekvenser i form av personskador. 25 personer omkommer årligen i cykelolyckor i Sverige. Många fler skadas allvarligt. Särskilt kritiskt är det vid korsningar och stråk där cyklister ska passera bilvägar.

Jag vill som morfar kunna känna trygghet i att mina barnbarn kan cykla säkert till skola och aktiviteter. På samma sätt måste både yrkesarbetare och pensionärer slippa den känsla av risk och osäkerhet som det innebär att cykla på en väg trafikerad av bilar, bussar och lastbilar. Mot denna bakgrund är byggandet av sammanhängande cykelstråk mycket viktigt för cyklingen.

Fru talman! För att runda av: Moderaterna vill se en modern, trygg och hållbar politik för cykling. Cykelns bästa tid är nu, och den går en ljus framtid till mötes - förutsatt att vi politiskt förmår att göra rätt saker och ge cyklingen bästa tänkbara förutsättningar. Detta kräver dock ett bättre ledarskap, en ny regering och en ny politik där cykeln inte reduceras till en bricka i ett politiskt spel utan där vi på allvar förmår att ta ett helhetsgrepp över lagar, cykelstråk, modern teknik, brottsbekämpning och olycksförebyggande arbete.

Herr talman! Jag avslutar med att vi ställer oss bakom alla våra reservationer men att jag för att spara tid under voteringen enbart yrkar bifall till reservation nummer 2.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill inledningsvis säga att vi står bakom samtliga våra reservationer. För att vinna tid yrkar jag dock bifall enbart till reservation nummer 11 rörande likriktning av regelverket för cykelpassager och cykelöverfarter.

Jag tror inte att jag är den ende som är förundrad över vilken utveckling vi har sett för elsparkcykeln. Så sent som för sex sju år sedan var den ett ganska okänt fenomen, i synnerhet för mig som skåning. Men detta färdmedel har fått ett otroligt genomslag, i synnerhet i större städer. Jag tror att du snart kan hyra elsparkcyklar i alla städer med fler än 50 000 invånare. Den är älskad av vissa, oälskad av andra. Den är smidig men kan också vara farlig. Den kan öka mobiliteten men också minska motionen. Den kan ge dig snabb transport i staden, men den kan också försvåra din framkomlighet om du är synskadad.

Oavsett vad man tycker om detta nya fenomen kan jag konstatera att det finns problem att lösa och att lagstiftningen inte riktigt har hängt med.

Det största problemet är att de i bästa fall står uppställda på en trottoar eller gågata men i sämsta fall ligger slängda i en klunga eller i närmaste vattendrag.

När jag här pratar elsparkcyklar vill jag vara tydlig med att jag syftar på dem som man hyr, alltså inte dem som ägs av privatpersoner. Det är nog ganska få eller inga som lämnar sin privata elsparkcykel på en trottoar.

Problemet med felplacerade hyrcyklar förefaller mindre, om än inte obefintligt, men det kan bero på att intresset för att hyra vanliga cyklar är lägre.

Att elsparkcyklar som står uppställda överallt är ett förfulande inslag i stadsbilden är en sak. Men när de hindrar framkomligheten - det kan vara för polis, för ambulans eller för renhållning men framför allt för dem som lider av en synnedsättning - måste vi ta till åtgärder. Där har vi varit i några år, men ingenting har gjorts som har löst problemet. Det är därför positivt att en majoritet i utskottet nu föreslår riksdagen att rikta ett tillkännagivande till regeringen om att skyndsamt säkerställa att det genomförs nödvändiga förtydliganden av regelverket för hyrda cyklar och elsparkcyklar, delvis för att minska personskadorna men även för att avhjälpa de parkeringsproblem som jag precis har belyst.

Möjligheten att använda elsparkcykel ska bestå, men det måste bli ordning och reda.

Vidare frågor för att öka säkerheten och minska personskadorna kan förslagsvis vara en översyn om krav på belysning, minsta hjulstorlek och bromsarnas beskaffenhet.

Transportstyrelsen föreslår att den motoreffektsbegränsning på 250 watt som finns i dag ska tas bort, men detta menar vi kan vara trafikfarligt. Vi föreslår därför att 250-wattsgränsen kvarstår, detta för att elsparkcyklarna inte ska få en alltför kraftig acceleration och för att vi ska kunna undvika samma utveckling på privatägda elsparkcyklar som på dagens Atraktorer, där vi ser en frekvent förekommande manipulation av fartregulatorerna.

Herr talman! Det ska vara lätt att göra rätt, men det kan man verkligen inte påstå att det är med dagens regelverk kring cykelpassage kontra cykelöverfart. Såväl cyklister som bilister är ofta ovetande om skillnaden, och jag ska vara ärlig med att även jag själv har problem med detta ibland. Av denna anledning har vi från Sverigedemokraternas sida valt att yrka bifall till vår reservation om att lagen ska ändras och att samma regler ska gälla. Här menar vi att det rimligtvis vore bäst om alla cykelöverfarter helt enkelt gjordes om och fick samma regelverk som cykelpassager.

Cyklister är i relation till bilister oskyddade, och här måste vi för att minska skadefrekvensen införa krav på att cyklisterna ska stanna och lämna bilar och andra fordon företräde.

Vi menar också att det ska göras en översyn om färgsättning av cykelbanor. Att färgsätta en cykelbana är ett bra sätt att påkalla uppmärksamhet. För att det inte ska vara förvirrande bör dock denna färg vara enhetlig oavsett vilken kommun i landet du befinner dig i.

Herr talman! Det fokuseras ofta på bilister när det talas om trafiksäkerhet. Men faktum är att cyklister är den trafikantgrupp som står för flest allvarligt skadade i trafiken. Det glöms ofta bort. År 2019 var ungefär 2 000 av 3 850 allvarligt skadade i trafiken cyklister, alltså mer än hälften. 150 av dessa färdades på elsparkcykel, vilket i varje fall för mig var en förvånade liten andel. Antalet omkomna fluktuerar ganska mycket. År 2019 var det färre än föregående år: bara 17 stycken, men ändå 17 stycken för många.

Man kan föranledas att tro att en kollision med bil eller annat motorfordon är vanligast, men 8 av 10 olyckor med allvarligt skadade är faktiskt singelolyckor. Orsaker som kan relateras till drift och underhåll ligger bakom nästan hälften av dessa olyckor. Positivt i sammanhanget är dock att kollisionsolyckor mellan motorfordon och cyklister minskar.

Vidare menar vi att det från samhällets sida bör tas ett större ansvar för att säkerställa att barn lär sig cykla trafiksäkert. Man kan tycka att detta främst är föräldrarnas uppgift, och absolut har vårdnadshavare detta ansvar. Men alla kan inte cykla, och om man till exempel har en funktionsnedsättning kan detta omöjliggöra att man lär ut cyklande till sina barn.

Denna kunskap bär man med sig hela livet, och att samhället träder in och hjälper till här menar vi vore en billig trafiksäkerhetsfrämjande insats. Kanske vore det lämpligt att återinföra de gamla trafiklekskolorna där barn på ett lättsamt och lekfullt sätt fick lära sig trafikregler och vägskyltar.

Herr talman! Kammaren beslutade i fjor om ett tillkännagivande till regeringen om att den bör återkomma med förslag som gör det möjligt att anlägga friliggande cykelvägar utan krav på direkt anslutning till vägar avsedda för motortrafik, vilket sannolikt kommer att innebära en ändring av väglagen. Väglagen kräver i dag att det ska finnas ett funktionellt samband mellan cykelväg och allmän väg. Genom att göra väglagen mindre rigid skulle cykelvägar både kunna göras genare och trevligare när de inte måste ligga i direkt anslutning till allmän väg. Detta beslut togs i fjor, men ännu har jag inte sett något konkret förslag på åtgärd från regeringen. Förhoppningsvis kommer vi snart att få något sådant att ta ställning till.

Herr talman! Väldigt många väljer att ta cykeln till tåget, tunnelbanan, bussen eller någon annanstans, och tyvärr finner en stor del av dessa cyklister att någon annan väljer att ta cykeln därifrån. Jag talar alltså om cykelstöld. Detta gissel har drabbat mig, det har sannolikt drabbat någon av er här i kammaren och framför allt drabbar det tiotusentals svenskar varje år.

År 2020 anmäldes det enligt Brå hela 77 200 cykelstölder, och här finns säkert ett mörkertal. Mer än 10 procent av landets hushåll drabbas varje år. Även om det inte är samhällets allvarligaste brott är det ändå väldigt frustrerande att få sin cykel stulen.

Min cykel står oftast i källaren. Antingen går jag eller kör bil då det är bökigt att ta fram cykeln. Jag skulle aldrig få för mig att ställa den vid stationen när jag åker till Stockholm, även om jag helst hade cyklat till stationen. Jag går i stället.

Jag tror att många liksom jag minskar sitt användande av cykel på grund av rädsla för att få den stulen. Enligt Svensk Försäkring betalas det årligen ut drygt en kvarts miljard i ersättningar för stulna cyklar i Sverige. Det är ganska mycket pengar.

Det går givetvis inte att placera ut vakter eller poliser vid varje cykelställ. Vi menar dock att lagen om kameraövervakning borde stärkas så att kameraövervakning skulle kunna vara mer tillgänglig vid platser som stationer, högskolor, sjukhus med mera där det finns många uppställda cyklar.

Dessutom borde tullens möjligheter öka när det gäller att kunna stoppa lastbilar för att kolla om det finns stöldgods som cyklar som ska föras ut ur landet. Resurserna måste stärkas, och det måste finnas bättre möjligheter än i dag att stävja detta.

Herr talman! Det ska inte bara vara tryggt att cykla, utan det ska också vara tryggt att ha en cykel och att parkera sin cykel, och man ska kunna veta att man har kvar sin cykel när man ska använda den.

Herr talman! Cykeln passar för hela landet och är inte enbart en stadsfråga. Jag bor själv på landsbygden och ser hur andelen resor med cykel och elcyklar växer snabbt och att cyklarna används brett. Cykeln är viktig för hela landet.

Det är viktigt att lyfta fram de fördelar som finns med cykeln. Den tar mindre plats än bilen, och den genererar inte några utsläpp. Att kunna transportera sig med cykel är viktigt för en framtida hållbar stadsutveckling, och det är också bra för folkhälsan.

Vi från Centerpartiet vill framhålla vikten av att öka framkomligheten för cyklister genom att bygga fler lokala och regionala cykelbanor och så kallade cykelmotorvägar och genom att minska barriäreffekter i form av korsande spår och vägar. Det är också viktigt att se över behovet av åtgärder, regelförenklingar och lagändringar som möjliggör cykling i hela landet. Särskilt viktigt är det att cyklister och gångtrafikanter ges en säkrare plats i trafikplaneringen genom exempelvis cykelgator och säkra korsningar och genom att parkeringsplatser längs gator kan omvandlas till cykelfält.

Det är oerhört viktigt att planering av infrastruktur görs så att bilister och cyklister kan samsas i trafiken och att det blir så säkert som möjligt för alla. Något som också är av stor vikt är att studenterna vid utbildningar i stadsplanering och motsvarande lär sig att tänka in cykelperspektivet i den fysiska planeringen.

Herr talman! En tredjedel av våra resor är kortare än fem kilometer, och då är cykeln ofta ett bra alternativ. I dag sker knappt 10 procent av våra resor med cykel. Intresset för cykeln som transportmedel har ökat kraftigt. Med bra cykelleder, bättre vinterunderhåll av cykelvägarna och bättre bytespunkter mellan cykel och kollektiva färdmedel skulle cyklandet kunna öka betydligt mer.

Vi kan konstatera att en stor del av besluten som rör cykeltrafik fattas på lokal och regional nivå. Vi måste från den nationella nivån bidra genom att skapa förutsättningar ute i landet för regionalt och kommunalt samarbete och kunskapsutbyte, enklare regler för uppförande av cykelinfrastruktur och möjlighet att införa anpassade trafikföreskrifter för cykel.

Herr talman! I januari 2021 beslutade riksdagen om ett tillkännagivande till regeringen om att den bör återkomma med ett förslag som gör det möjligt att anlägga friliggande cykelvägar utan krav på direkt anslutning till vägar avsedda för motortrafik. Centerpartiet menar att det är viktigt att fortsätta att driva frågan om en översyn av nuvarande lagstiftning avseende gång- och cykelvägar och allmänna vägar i syfte att förenkla lagstiftningen för anläggning och vidmakthållande av gång- och cykelvägar.

I dag har kommunerna rådighet över att anlägga gång- och cykelvägar på kommunal mark, men om man däremot vill bygga gång- och cykelvägar parallellt med en statlig väg eller järnväg regleras detta av väglagen, och därmed blir Trafikverket ofta huvudman för projektet. Därför kan det med den nuvarande väglagen i praktiken innebära att många viktiga infrastrukturinvesteringar i gång- och cykelvägnätet försvåras eller helt enkelt inte blir av.

Det är därför viktigt att regeringen ser över regelverket och lagstiftningen, bland annat när det gäller att utreda perspektiv och aspekter av en förändring i väglagen. Men i samband med en sådan översyn är det fortsatt mycket viktigt att markägarperspektivet tydligt finns med så att cykelvägar inte blir ytterligare en åtgärd som leder till en ökad expropriering och att äganderätten åsidosätts.

Vidare är det viktigt att belysa behovet av att göra en inventering av de arbetsvägar som löper parallellt med vägar och järnvägar och som skulle kunna klassas som cykelvägar. På detta sätt skulle vi kunna få till ännu bättre gång- och cykelvägar.

Vi från Centerpartiet vill understryka att vi behöver arbeta på flera fronter för att underlätta framkomligheten för cyklister. Vi menar att regeringen lämpligen bör göra det genom att ge ett uppdrag rörande detta till Trafikverket.

Det är också av största vikt, herr talman, att det blir en tydligare styrning av våra statliga myndigheter. För att kunna nå målen med att förbättra för cyklingen i framtiden krävs det också att det finns resurser och rätt prioriteringar hos våra myndigheter så att man arbetar i rätt riktning.

Vi kan konstatera att regeringens styrning av myndigheterna till stor del sker via de regleringsbrev som skickas ut. Här menar vi att det är oerhört viktigt att exempelvis regleringsbreven till Trafikverket innehåller tydliga instruktioner om att ge arbetet med cykeltrafik högre prioritet. Det är viktigt att arbetet med cykeltrafik ges lika hög prioritet som arbetet med andra vägar, järnvägar, sjöfart, flyg och it.

Herr talman! Flera ledamöter har tidigare lyft upp frågan om elsparkcyklar. Just elsparkcyklar är sedan några år tillbaka ett nytt inslag i Sverige. De är klimatsmarta, underlättar framkomligheten på vägarna och upptar väldigt liten plats.

Centerpartiet vill dock betona att det måste bli mer ordning och reda när det gäller elsparkcyklarna i våra städer. Det pågår ett arbete, och det förs en dialog mellan i första hand kommunerna, i egenskap av markägare, och de företag som hyr ut elsparkcyklar. Vi menar att man på nationell nivå bör ge dessa aktörer fler verktyg för att det ska bli mer långsiktigt hållbara lösningar.

Centerpartiet vill också att kommunerna ska få bättre förutsättningar för att se till att det blir ordning och reda när det gäller elsparkcyklarna. Regeringen bör se över hur kommuner kan ges större möjlighet att genom upphandlingsverktyget reglera och kravställa vilka elsparkcykeloperatörer med så kallade friflytande flottor som får vara verksamma i kommunerna.

Vi vet att Transportstyrelsen och regeringen har presenterat förslag på hur parkeringsmöjligheterna kan se ut för elsparkcyklarna framöver. Vi får helt enkelt se hur förslaget landar. Mycket kritik har väckts mot det. Men det är bra att någonting görs.

Herr talman! Centerpartiet och Moderaterna har en gemensam reservation om att det ska bli lättare att ta med sig cykeln på de kollektiva färdmedlen. När man ska resa är det viktigt att tänka på hela resan, från dörr till dörr. En viktig del i detta är som sagt att kunna ta med cykeln på tåget. Det gäller både på de regionaltåg som finns runt om i landet och på fjärrtågen som körs över Sverige.

Många regionala tågoperatörer tillåter redan i dag att man tar med sig cykeln på tåget. Men det är svårare på fjärrtågen. Här behöver regeringen utreda möjligheterna för att man på ett enkelt sätt ska kunna ta med sig cykeln på tåget samt hur det ska frigöras plats på tågen för cyklar.

Cykeln är ett transportmedel som kommer att ha fortsatt snabb tillökning och behövas i hela landet.

Herr talman! Därmed vill jag yrka bifall till reservation nummer 4 från Centerpartiet.

Herr talman! Vi kristdemokrater står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation nummer 6.

Cykeln fyller en viktig funktion och är ett attraktivt transportmedel vid korta avstånd samt i välplanerade städer med närhet mellan service, arbetsplatser och boende. Men ofta är trafikmiljön inte tillräckligt anpassad för cykling. Det är viktigt att fortsätta arbetet med att öka säkerheten för cyklister i trafiken. Det behövs också ett mer strategiskt och förebyggande arbete för att minska antalet cykelolyckor.

Kommuner och regioner har det huvudsakliga ansvaret för att bygga fungerande gång- och cykelvägar. Samtidigt vill Kristdemokraterna att staten ska vara med och bidra till ett sammanhållet cykelnät. Det ska vara enklare att bygga gång- och cykelvägar mellan kommuner, och dessa vägar ska inte behöva vara kopplade till annan nationell infrastruktur.

I januari 2021 beslutade riksdagen om ett tillkännagivande till regeringen om att den bör återkomma med förslag för att göra det möjligt att anlägga friliggande cykelvägar utan krav på direkt anslutning till övrig trafik. Det är också viktigt att väglagen ändras så att det blir möjligt för Trafikverket att anlägga friliggande cykelvägar utan krav på anslutande biltrafik.

Det är viktigt att framkomligheten för cyklister tas med i stadsplaneringen men också att gångtrafikanter och cyklister kan separeras i större utsträckning. Cykeln måste på ett tydligare sätt ses som ett eget trafikslag och prioriteras dels i kommuners och regioners stadsplanering, dels i infrastrukturinvesteringar i tätortsmiljö.

Herr talman! Allt fler upptäcker cykelns fördelar när det gäller framkomlighet och hälsa. På många ställen delar cyklister väg med bilister, och i dessa sammanhang behöver trafiksäkerheten förbättras. Det gäller inte minst när bilar kör om cyklister. För ökad trafiksäkerhet bör motorfordon hålla ett tillräckligt respektavstånd vid omkörning av cyklister. Det skulle även öka den upplevda tryggheten, vilket möjliggör för fler att cykla. Vi menar därför att det är viktigt att utveckla ett regelverk för att förebygga en ökning av antalet cykelolyckor i takt med att antalet cyklister ökar.

Omfattande forskning från flera länder visar att omkörningar där motorfordon och cyklister delar vägbana ökar risken för cykelolyckor. Vi har uppmärksammat att lagar i många länder i Europa innehåller ett specifikt avstånd på en och en halv meter vid omkörning av cyklister. Vi anser att det är rimligt att även i Sverige tydliggöra vad som är ett gott respektavstånd vid omkörning av en cyklist. Därför bör regeringen skyndsamt införa ett avståndsvillkor på en och en halv meter för en bil som kör om en cyklist.

Herr talman! Antalet elsparkcyklar har ökat snabbt. Men det finns en del oklarheter om vilka regler som gäller för dessa. Det är bra att regeringen har gett Transportstyrelsen ett brett utredningsuppdrag om eldrivna enpersonsfordon, däribland elsparkcyklar. Transportstyrelsen har redovisat olika problem och förslag när det gäller elsparkcyklarna.

Det är också bra att det finns ett förslag om förbud mot att parkera elsparkcyklar på gång- eller cykelbanor utöver vid uppställningsplatser som är avsedda för elsparkcyklar. Kommuner och elsparkcykelföretag måste ta ett gemensamt ansvar för att hantera det slarv som parkering av elsparkcyklar tyvärr för med sig.

Herr talman! Vi vill lyfta fram behovet av cykelfrämjande åtgärder. Cykling behöver stärkas bland barn, ungdomar samt invandrare. Många kommuner köper cykelkurser för att nå nya målgrupper i syfte att de ska få möjlighet att lära sig att cykla.

Det sker många cykelolyckor i trafiken. De vanligaste olyckorna är singelolyckor. Bättre kommunalt underhåll av vägbanor samt borttagande av grus och löv kan innebära stor skillnad i olycksstatistiken.

Ökad fart hos cyklister ställer också högre krav på förmågan att sänka farten när så krävs. Trafikverket saknar i dag effektiva medel för att reducera cykelhastigheten i zoner där hänsyn bör vara extra påkallad, exempelvis vid skolor. Där förutsätts bilar sänka hastigheten. Det är också viktigt att polisen har resurser för att granska så att även cyklister följer våra trafikregler.

Herr talman! Jag står bakom alla mina reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation nummer 7 om infrastruktur för cykling.

Herr talman! Den två år långa pandemin satte fokus på cyklingens fördelar. Allt fler valde att cykla i stället för att åka kollektivt. Man reser ute i stället för i ett begränsat utrymme, kan hålla fysiskt avstånd till folk runt om och behöver inte beröra ytor. Genom att cykla minskar vi också riskerna för en eventuell nästa coronavåg. Låt oss hoppas att intresset för cykling håller i sig framöver.

Andra fördelar med att människor cyklar, som bättre hälsa och mindre trängsel, gör att Liberalerna vill underlätta för cyklister. En mycket viktig förutsättning för att det ska vara smidigt att cykla är att det finns sammanhängande, säkra stråk och framför allt att de underhålls kontinuerligt.

Det finns alltför många ogenomtänkta trafikmiljöer som försvårar för cyklisten. Jag tänker främst på den komplexa infrastrukturen i våra städer och orter. Vi måste arbeta för att cykelbanenätet ska hänga ihop och, kanske ännu viktigare, för att underhållet av cykelbanorna genomförs.

Ett hål i vägen blir för en bilist ett litet gupp, men för en cyklist kan det sluta i en olycka där man skadar sig riktigt allvarligt. Jag har flera vänner som har slutat cykla på grund av olyckor som har varit relaterade till fel i infrastrukturen. Här måste vi ta krafttag. Dock är detta främst kommunernas ansvar.

För att underlätta pendling med cykel vill vi se en sammanhållen planering av cykelvägarna på regionnivå där kommunerna samverkar över gränserna. För cyklisten ska inte standarden på en cykelväg behöva försämras när man cyklar från en kommun till en annan. Det är inte rimligt. Vi vill se fler satsningar på sammanhängande regionala cykelstråk för att göra det lättare att cykla längre sträckor.

Jag vill också särskilt peka på behovet av en enhetlig nationell skyltning för cykling. Cyklar man över kommun- och regiongränser behövs en tydlig skyltning som gör det lättare att se vart man ska åka. De statliga huvudmännen behöver samverka med kommunerna så att skyltningen framför allt genomförs men också ser likadan ut överallt.

Väglagens texter om byggnation av cykelvägar har diskuterats här under en rad år. Cykelvägar som inte har en direkt koppling till bilvägar betecknas inte som vägar enligt väglagens definition, vilket bland annat innebär att det kan vara svårt att med hjälp av väglagen använda mark för en cykelväg. Det finns heller inte samma möjligheter för att ta mark i anspråk som för allmänna vägar. För Liberalerna är det av stor betydelse att man tar stor hänsyn till äganderätten då man bedömer eventuella ändringar i väglagen för att underlätta byggnation av cykelvägar.

Liberalerna vill också öka möjligheten att ta med cykeln på pendeltåget. Genom att kombinera kollektivtrafik och cykel kan fler låta bilen stå och därmed göra en insats för miljön och minska trängseln på gator och vägar.

Den nya utvecklingen med elsparkcyklar är utsatt för mycket diskussion, men som ett fordon för att transportera sig till och från kollektivtrafiken ur ett dörr-till-dörr-perspektiv är elsparkcykeln mycket intressant. Den tar liten plats på tåget och tar dig sedan smidigt de kortare sträckorna från och till kollektivtrafiken.

Herr talman! Liberalerna är väldigt positiva till elsparkcyklar. Dessa utgör en tydlig nisch i hur vi kan resa. De har nu funnits några år, och både de positiva och tyvärr negativa effekterna av elsparkcyklarnas intåg har visat sig. Liberalerna vill utreda hur ett tydligt regelverk ska se ut för att undvika de negativa effekter som vissa städer har fått uppleva. Vi måste komma till rätta med parkeringsproblemen samt de ökande personskadorna; personer kan få men för livet när de ramlar. Framkomligheten på trottoarer för alla gångtrafikanter, inte minst äldre och personer med funktionsnedsättningar, är avgörande för oss. Regeringen behöver säkerställa att nödvändiga förtydliganden av regelverket för elsparkcyklar genomförs så att de negativa effekterna minimeras.

Herr talman! Cyklister är oskyddade i trafikmiljön. Separata cykelvägar finns på många platser, men samtidigt delar cyklisten ofta vägbanan med bilister. Trafiksäkerheten behöver förbättras på många ställen, inte minst där cyklister blir omkörda.

Sverige har en lång tradition som främsta land inom trafiksäkerhet. Vi bör därför gå före även när det gäller cykling. Cyklisternas upplevda osäkerhet på vägarna vill Liberalerna åtgärda genom ett hastighetsberoende avstånd vid omkörning. Regeringen bör utreda och införa ett hastighetsberoende avstånd på minst en och en halv meter för omkörning av cyklister. En sådan regel skulle signalera till bilförare att fler faktorer än bara avståndet påverkar trafiksäkerheten och att det krävs riskkompensation vid omkörning. Samtidigt vill jag betona att det måste vara enkelt för bilförare att komma ihåg regeln för att den ska få effekt.

Herr talman! Tekniken utvecklas snabbt, och vi ser en ständig utveckling av cykelkonceptet, inte minst som elcyklar och elsparkcyklar. Vad kommer härnäst? Liberalerna ser positivt på utvecklingen samtidigt som trafiksäkerheten måste värnas. De senaste åren har vi kunnat se en ökande trend i antalet cykelolyckor. Det är därför viktigt att forskningen om olika aspekter av cykling får ökat stöd, så att vi kan förstå hur cykling kan underlättas och hur vi kan minimera antal cykelolyckor framöver när nu intresset för cykling ökar. Cykelcentrums kunskapshöjande arbete bör också få fortsatt stöd för att få en kontinuitet i arbetet.

Vi i Liberalerna står bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall till reservation nummer 7 om infrastruktur för cykling.

Herr talman! Cykelfrågorna har under många år varit skamligt bortprioriterade och bortglömda i den nationella politiken. Bland de andra färdslagen har cykeln helt enkelt glömts bort både i debatten och när pengar ska fördelas. Det är väldigt synd, för cykeln har en enorm potential att minska utsläppen. Cykeln är otroligt klimatsmart. Dessutom är cykeln bra för folkhälsan, och utöver detta är cykeln ett väldigt yteffektivt transportmedel. En cykel tar mindre plats i en stad än vad en bil gör. I våra städer är det stor konkurrens om ytan, och om vi kan genomföra en storskalig övergång till cykel kan trafiken ta mindre plats och vi får i stället mer yta till exempelvis grönområden, uteserveringar, lekplatser och bostäder.

Hälften av alla bilresor som görs är kortare än fem kilometer, det vill säga sträckor som de allra flesta kan cykla utan problem. Många regioner genomför cykelpotentialstudier som visar att cyklandet skulle kunna öka väldigt mycket. Flera regioner har bland annat tittat på hur många som skulle kunna nå sina studier eller sin arbetsplats inom 30 minuter. I Skåne är det nästan hälften. I Västra Götaland är det 37 procent. Och i Stockholms län skulle 70 procent kunna nå studier eller arbetsplats inom 30 minuter förutsatt att det var tillåtet att cykla på alla vägar. Det här är inte bara en fråga för storstadsregionerna. I Gävleborg skulle 48 procent kunna nå sin skola eller sitt arbete inom 15 minuter på cykel. Det är tydligt att vi skulle kunna minska biltrafiken, och därmed utsläppen, mycket genom att öka cyklandet.

För att utnyttja cykelns fulla potential och öka cyklandet måste stora satsningar på infrastruktur göras. Miljöpartiet menar att regeringen bör ta fram en nationell cykelplan som bland annat bör innehålla förslag till ett nationellt cykelvägnät och också följa upp den nationella cykelstrategin med konkreta åtgärder för att fler ska cykla.

Det behövs fler och bättre cykelvägar både i städerna och på landsbygden. I dag saknas många viktiga länkar i cykelinfrastrukturen mellan våra städer och tätorter, vilket gör det onödigt svårt att cykla mellan orter som egentligen ligger på cykelavstånd. För att binda ihop städer och tätorter behövs en plan för utbyggnaden av ett nationellt stomvägnät för cykel. I denna fråga är det, som flera tidigare talare har tagit upp, otroligt viktigt att kommuner, regioner och Trafikverket samverkar. Det är viktigt att cykelinvesteringar ökar kraftigt i den nationella planen.

Herr talman! Ytterligare ett misstag som ofta görs i trafikpolitiken är att klumpa ihop gång och cykel. Detta görs ofta i infrastrukturen genom så kallade GC-banor. Vi klumpar ihop gång- och cykeltrafik, trots att det är två helt olika trafikslag och trots att cyklister och gångtrafikanter har olika sätt att röra sig på och gör det med helt olika hastigheter. GC-banor skapar otrygghet och bristande framkomlighet för både fotgängare och cyklister. GC-banor bör därför mönstras ut och ersättas av separata gångbanor respektive separata cykelbanor.

Det är inte bara den nationella cykelpolitiken som är alldeles för defensiv och långsam. Utvecklingen går på sina håll också i fel riktning.

Ett exempel är att VTI har konstaterat att cykling bland barn har minskat på nästan samtliga orter där det har genomförts observationer. I dag är cyklandet ungefär 30 procent lägre vid grundskolor och 60 procent lägre i bostadsområden än vad det var för 25 år sedan. Dessutom visar statistik från Folkhälsomyndigheten att alltför få barn når upp till rekommenderad nivå av fysisk aktivitet.

Nu behövs det därför kraftfulla åtgärder för ökad cykling bland barn och unga. En förutsättning för att öka cyklingen är säkra cykelvägar till skolor, förskolor och fritidsaktiviteter. Om det finns säkra vägar kan föräldrar i högre grad känna sig trygga med att låta barnen cykla själva.

Därför anser Miljöpartiet att regeringen bör arbeta för att få kommuner att prioritera säkra cykelvägar för barn till skolor, förskolor och fritidsaktiviteter. Det finns goda initiativ i kommuner för att exempelvis skapa bilfria zoner runt skolor. Dessa initiativ borde självklart den nationella politiken stödja. Jag vill med detta yrka bifall till reservation 21.

Herr talman! Det är lätt att bli lite nedslagen av läget i cykelpolitiken. Men det är ändå värt att påminna sig om att det har skett väldigt mycket under de gångna åren. Mycket återstår att göra. Men Miljöpartiets sju år i regering har inneburit stora kliv framåt i cykelpolitiken.

Det finns nu en cykelpott i förslaget till nationell plan. Regeringen har gett VTI i uppdrag att ta fram ett förslag på mål för ökad cykling. Häromdagen presenterade VTI också sitt förslag.

Genom stadsmiljöavtalen kan kommuner få medfinansiering från staten när de gör cykelsatsningar. I budgeten för innevarande år satsas till exempel 450 miljoner på cykelsatsningar i stadsmiljöavtalen.

Cykelfrågor

Regeringen har infört en skattelättnad för förmånscyklar, som började gälla vid årsskiftet. År 2017 kom den nationella strategin för ökad cykling, och år 2018 invigdes det nationella forskningscentret för cykel, Cykelcentrum, som ska bidra till ökad cykling i hela landet.

Det har alltså börjat hända saker i cykelpolitiken. Men mycket mer måste göras för att öka cyklingen och minska utsläppen. Det är hög till att accelerera den nationella cykelpolitiken.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 maj.)

Vattenvård