Anpassning av svensk rätt till EU-förordning om byggprodukter

Herr talman! Den 1 juli i år upphör EU:s byggproduktdirektiv att gälla, och Europarådets förordning börjar gälla i sin helhet. På grund av detta har regeringen lagt fram ett lagförslag där svensk rätt ska anpassas till byggproduktförordningen. Förslaget innebär att EU:s byggproduktförordning blir tillämplig och svensk rätt därmed måste ge vika för den förordningen. Förordningen innebär bland annat att det införs krav på att en stor del av alla byggprodukter ska CE-märkas, det vill säga en gemensam standard för hela EU. Det finns positiva sidor med en gemensam standard. Vissa talar exempelvis om att det sannolikt kan sänka kostnaderna för dessa produkter och i det långa loppet även sänka kostnaderna för de projekt produkterna ska användas till. Dock bör man också se till förslagets baksidor. Jag är övertygad om att CE-märkningen också kan leda till signifikanta kostnader som hämmar verksamheten för alla de små och medelstora företag som tillverkar byggprodukter. När Sverige redan har ett väl fungerande och inarbetat system med typgodkännande kan det vara en mycket dålig idé att prompt anpassa sig till EU. Vårt nuvarande system omfattar avsevärt många fler produkter än det nya europeiska systemet. Det är med andra ord väl utarbetat över en längre period. Detta system kommer inte att kunna användas för de produkter som i framtiden får en CE-märkning, vilket innebär att kostnaderna för en övergång till CE-märkningen kan bli avsevärt stora, inte minst för små och medelstora företag. Min fråga är om inte dessa företag klarar av att hantera sin bransch själva. Kort sagt riskerar detta lagförslag att innebära att dessa företag, som i mångt och mycket redan har det svårt i dag, får det ännu svårare att hålla i gång sin verksamhet. Herr talman! Det skulle som sagt vara bra med en gemensam standard. Med detta sagt vill jag även förtydliga min ståndpunkt att ingen EU-byråkrati ska få skada svenska företag. EU ska vara till för att hjälpa företag och stimulera tillväxt och ska inte hämma svenska företag. Jag yrkar bifall till reservation 1 och därmed också bifall till motionen.

Herr talman! Sverige är sedan länge medlemmar i EU. Det innebär att vi också är skyldiga att se till att EU:s förordningar kan tillämpas och få genomslag i vårt land. Detta betänkande handlar om anpassning av svensk rätt till EU-förordningen om byggprodukter. För att underlätta handel med byggprodukter inom EU kom byggproduktdirektivet 1988. Syftet var att medlemsländernas lagar skulle närma sig varandra. Direktivet fick inte önskad effekt, och tolkades även olika i medlemsländerna. Därför föreslog kommissionen 2008 att en förordning skulle ersätta direktivet. Målen för gemenskapslagstiftningen skulle definieras bättre och genomförandet skulle underlättas för att minska den administrativa bördan, särskilt för små och medelstora företag. För att anpassa svensk rätt till byggproduktförordningen föreslår regeringen i propositionen ändringar i plan- och bygglagen. Sverigedemokraterna yrkar i sin motion avslag på regeringens lagförslag och hävdar att vi har ett fungerande system i Sverige. Att Sverige har ett bra system med typgodkännande kan jag hålla med om. Men nu handlar det om att underlätta handeln över gränserna, och då gäller det att ha en CE-märkning som är lika inom EU. Markus Wiechel hade synpunkter på att det blev fördyrande för småföretagen. Anpassar man till EU-bestämmelserna har man hela Europamarknaden att göra affärer med. Bakgrunden till regeringens förslag är att det ska vara lika inom EU. EU:s byggproduktdirektiv upphör att gälla den 1 juli i år, och samtidigt blir EU:s byggproduktförordning tillämplig. Herr talman! Jag vill påpeka att regeringens förslag inte innebär att det svenska systemet för typgodkännande avvecklas för de byggprodukter som inte omfattas av en harmoniserad standard, utan det kvarstår som tidigare. Jag tillstyrker betänkandet och yrkar avslag på motionen. (Applåder)

Herr talman! Det är få talare anmälda till den här debatten, men jag anklagar inte några för att de inte är här. Endast ett motyrkande finns, och det yrkar jag avslag på. Däremot är det många i det här huset som i andra sammanhang talar om de höga byggkostnaderna, den bristande konkurrensen och vad det betyder för det låga bostadsbyggande vi har i dag. Svårigheterna att nyproducera och renovera till en rimlig kostnad drabbar hyresgästen eller bostadskonsumenten i form av höga hyror och byggkostnader som på vissa håll ligger långt över marknadsvärdet. Just det är ett problem som Centerpartiet särskilt vill peka på. Alla som tycker det är viktigt att det blir billigare att bygga borde vara här och säga någonting positivt om det här förslaget, som går ut på att harmoniera standarden för byggprodukter och införa den europeiska gemensamma CE-märkningen och inte enbart kräva ett svenskt typgodkännande. Att byggproduktdirektivet införts i de flesta av EU:s medlemsländer är positivt, inte minst för de svenska byggföretagen och tillverkarna som säljer och bygger i annat medlemsland. Den inre marknaden för byggprodukter är splittrad, och därför blir byggsektorn väldigt nationell. Det blir svårare för svenska företag, utom möjligtvis de stora bjässarna, att verka utomlands. Givetvis leder det till motsvarande brist på konkurrens i byggsektorn här hemma. Herr talman! Jag menar att vi skulle tjäna på en gemensam europeisk byggmarknad även här i Sverige. Vi har ett motyrkande. Det är från Sverigedemokraterna, som envist hävdar att endast svenskt typgodkännande ska gälla i Sverige. Blott Sverige svenska krusbär har, skrev poeten Carl Jonas Love Almqvist för 200 år sedan. Att nationell lag successivt införlivas i EU-rätten är något som följer av medlemskapet. Men det utesluter inte att vi tillämpar egna godkännanden i de fall där CE-märkningen inte gäller. Därmed finns heller inte någon risk för att några byggprodukter som kontrollerats och märkts inte går att lita på, exempelvis när det gäller risken för astma och allergi eller produktsäkerheten. Herr talman! Förr i tiden, för några år sedan, fanns två svenska biltillverkare som successivt tvingades anpassa sig till en växande global marknad med ökad konkurrens. Där har det varit helt naturligt att från en egen plattform skapa produkter med hjälp av standardiserade komponenter som är tillverkade i hela världen. Utan dessa komponenter kan vi försöka föreställa oss vad en bil skulle ha kostat i dag. En tidigare generaldirektör för Boverket, Fredrik von Platen, skriver i en bok som Boverket gav ut 2009 att om bilindustrin haft samma kostnadsutveckling som byggbranschen har skulle en Volvo i dag kosta någonstans mellan 800 000 kronor och en miljon. Det gör den inte. Dessutom har en standardbil utvecklats enormt, om man jämför min första bil, en Volvo Amazon av 65 års modell, med en sprillans ny Volvo V60. Om vi drömmer oss tillbaka till den tid när det fanns två helsvenska bilmärken kommer en till jämförelse här: Tänk er att Saab och Volvo skulle utveckla en ny bilmodell varje år och att den bilmodellen bara fick säljas i Sverige. Sådana är förutsättningarna för dem inom byggindustrin som ska satsa på industriell tillverkning av bostadshus. Så fort en husmodell ska säljas utanför Sverige måste den anpassas till det andra landets nationella byggregler och i vissa fall dessutom till regionala och lokala bestämmelser. Som om inte detta krångel vore nog har varje land dessutom sina specifika branschbestämmelser som materialindustri, entreprenörer och fack inte bryr sig om att stävja över huvud taget. Hur långt ska till exempel ett fönsterbleck sticka ut från fasaden? Det är ibland stora skillnader, men för det mesta rör det sig om små saker som ska justeras på plats. I själva verket rör det sig om och får konsekvensen att helt nya produktionslinjer behövs eller att "stickspår" i fabriken måste etableras. Helst ska en ny fabrik byggas för en utlandsmarknad som är tillräckligt stor; annars gör hustillverkaren bäst i att tacka nej till affären. Var och en inser att det vore stora fördelar med samma regler i fler länder över hela Europa. Först då kan det bli tal om en verklig konkurrens. Herr talman! Det är därför positivt att svenska byggprodukter också inlemmas i CE-märkningssystemet. Det vore också bra om de nationella energikraven i Boverkets byggregler anpassades till de länder i Europa där man har antagit direktivet om nära-nollenergibyggnader på stort allvar och tidigt satt standarden för det. På motsvarande sätt hoppas jag att vi i större utsträckning kommer att kunna använda vattenarmaturer, toalettstolar, isoleringsmaterial, rör och fönster som har en hög och certifierad kvalitet men som kan bidra till att sänka boendekostnaden, både för dem som bygger själva och för den som ska hyra. Herr talman! Jag yrkar bifall till propositionen och avslag på motionen. (Applåder)

Herr talman! Jag vill först yrka bifall till civilutskottets förslag i betänkande CU20 om anpassning av svensk rätt till EU-förordning om byggprodukter och yrka avslag på motionen. Ordet för dagen, eller åtminstone i den här debatten, är harmonisering. Hur ofta möter vi inte det här uttrycket i civilutskottet och i andra utskott i samband med att vi tar upp frågor kopplade till den europeiska gemenskapen? Jag ser det som positivt att medlemsländerna i EU får en alltmer gemensam hållning och gemensamma regler som underlättar i olika frågor. Detta betänkande handlar alltså mycket om harmonisering. Det gäller en anpassning av svenska regler för byggprodukter så att de överensstämmer med EU-förordningen. Vad är då bra med det här? Jo, byggprodukter köps och säljs över hela världen i dag, även från EU och inom EU:s inre marknad. Det gynnar marknaden när vi har enhetliga regler. I dag skiljer sig reglerna stort åt mellan olika länder. En harmonisering kommer att gynna tillverkare i Sverige som vill sälja till annat land, eftersom det bland annat leder till mindre administration. Med andra ord förbättrar en harmonisering den inre marknaden i EU genom en större omsättning av byggprodukter. Regeringen föreslår en del ändringar i den svenska plan- och bygglagen så att svensk rätt anpassas till den nya förordning, byggproduktförordningen, som Europaparlamentet har beslutat om. Resultatet blir en överensstämmelse mellan länderna i EU. Det innebär också att den så kallade CE-märkningen kommer att gälla. Det är, för den oinvigde, en produktmärkning inom EES, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. En produkt med CE-märkning får säljas inom EES-området utan ytterligare krav. Förutsättningarna för att få CE-märka en produkt är att produkten överensstämmer med grundläggande krav på exempelvis hälsa, säkerhet, funktion och miljö och att man har följt en föreskriven kontrollprocedur. Byggproduktförordningen som det har beslutats om i EU är tillämplig i svensk rätt. Det innebär att vi som medlemsstat också har en skyldighet att se till att förordningen tillämpas i praktiken och verkligen genomförs. Herr talman! Låt mig till sist förklara hur vi kristdemokrater ser på EU. De första kämparna som var med och formade den europeiska gemenskapen var kristdemokrater - Konrad Adenauer, Robert Schuman och flera andra. Vi kristdemokrater är i grunden positiva till EU. Det gäller självklart miljön och också freden. Det handlar om en kontrollerad och fungerande inre marknad. Samtidigt har vi en kritisk hållning när det gäller all form av överstatlighet, och vi håller hårt på subsidiaritetsprincipen. Vi vill ha besluten så nära människorna som möjligt. Jag tror att det var Robert Schuman som yttrade följande: Ett samhälle kan inte byggas utan människor, och ett samhälle kan inte bestå utan institutioner.