Anf. 114 Ola Johansson (C)
Herr talman! Det är få talare anmälda till den här debatten, men jag anklagar inte några för att de inte är här. Endast ett motyrkande finns, och det yrkar jag avslag på.
Däremot är det många i det här huset som i andra sammanhang talar om de höga byggkostnaderna, den bristande konkurrensen och vad det betyder för det låga bostadsbyggande vi har i dag. Svårigheterna att nyproducera och renovera till en rimlig kostnad drabbar hyresgästen eller bostadskonsumenten i form av höga hyror och byggkostnader som på vissa håll ligger långt över marknadsvärdet. Just det är ett problem som Centerpartiet särskilt vill peka på.
Alla som tycker det är viktigt att det blir billigare att bygga borde vara här och säga någonting positivt om det här förslaget, som går ut på att harmoniera standarden för byggprodukter och införa den europeiska gemensamma CE-märkningen och inte enbart kräva ett svenskt typgodkännande.
Att byggproduktdirektivet införts i de flesta av EU:s medlemsländer är positivt, inte minst för de svenska byggföretagen och tillverkarna som säljer och bygger i annat medlemsland. Den inre marknaden för byggprodukter är splittrad, och därför blir byggsektorn väldigt nationell. Det blir svårare för svenska företag, utom möjligtvis de stora bjässarna, att verka utomlands. Givetvis leder det till motsvarande brist på konkurrens i byggsektorn här hemma.
Herr talman! Jag menar att vi skulle tjäna på en gemensam europeisk byggmarknad även här i Sverige.
Vi har ett motyrkande. Det är från Sverigedemokraterna, som envist hävdar att endast svenskt typgodkännande ska gälla i Sverige. Blott Sverige svenska krusbär har, skrev poeten Carl Jonas Love Almqvist för 200 år sedan.
Att nationell lag successivt införlivas i EU-rätten är något som följer av medlemskapet. Men det utesluter inte att vi tillämpar egna godkännanden i de fall där CE-märkningen inte gäller. Därmed finns heller inte någon risk för att några byggprodukter som kontrollerats och märkts inte går att lita på, exempelvis när det gäller risken för astma och allergi eller produktsäkerheten.
Herr talman! Förr i tiden, för några år sedan, fanns två svenska biltillverkare som successivt tvingades anpassa sig till en växande global marknad med ökad konkurrens. Där har det varit helt naturligt att från en egen plattform skapa produkter med hjälp av standardiserade komponenter som är tillverkade i hela världen. Utan dessa komponenter kan vi försöka föreställa oss vad en bil skulle ha kostat i dag.
En tidigare generaldirektör för Boverket, Fredrik von Platen, skriver i en bok som Boverket gav ut 2009 att om bilindustrin haft samma kostnadsutveckling som byggbranschen har skulle en Volvo i dag kosta någonstans mellan 800 000 kronor och en miljon. Det gör den inte. Dessutom har en standardbil utvecklats enormt, om man jämför min första bil, en Volvo Amazon av 65 års modell, med en sprillans ny Volvo V60.
Om vi drömmer oss tillbaka till den tid när det fanns två helsvenska bilmärken kommer en till jämförelse här: Tänk er att Saab och Volvo skulle utveckla en ny bilmodell varje år och att den bilmodellen bara fick säljas i Sverige.
Sådana är förutsättningarna för dem inom byggindustrin som ska satsa på industriell tillverkning av bostadshus. Så fort en husmodell ska säljas utanför Sverige måste den anpassas till det andra landets nationella byggregler och i vissa fall dessutom till regionala och lokala bestämmelser.
Som om inte detta krångel vore nog har varje land dessutom sina specifika branschbestämmelser som materialindustri, entreprenörer och fack inte bryr sig om att stävja över huvud taget.
Hur långt ska till exempel ett fönsterbleck sticka ut från fasaden? Det är ibland stora skillnader, men för det mesta rör det sig om små saker som ska justeras på plats. I själva verket rör det sig om och får konsekvensen att helt nya produktionslinjer behövs eller att "stickspår" i fabriken måste etableras.
Helst ska en ny fabrik byggas för en utlandsmarknad som är tillräckligt stor; annars gör hustillverkaren bäst i att tacka nej till affären. Var och en inser att det vore stora fördelar med samma regler i fler länder över hela Europa. Först då kan det bli tal om en verklig konkurrens.
Herr talman! Det är därför positivt att svenska byggprodukter också inlemmas i CE-märkningssystemet. Det vore också bra om de nationella energikraven i Boverkets byggregler anpassades till de länder i Europa där man har antagit direktivet om nära-nollenergibyggnader på stort allvar och tidigt satt standarden för det.
På motsvarande sätt hoppas jag att vi i större utsträckning kommer att kunna använda vattenarmaturer, toalettstolar, isoleringsmaterial, rör och fönster som har en hög och certifierad kvalitet men som kan bidra till att sänka boendekostnaden, både för dem som bygger själva och för den som ska hyra.
Herr talman! Jag yrkar bifall till propositionen och avslag på motionen.
(Applåder)