Äldrefrågor

Fru talman! Så här framemot slutet av kvällen har vi äntligen kommit till de frågor som handlar om slutet av livet. Men även om arbetsdagen har varit lång finns det mycket kvar, precis som när vi blir äldre. Sträckan bakåt må vara lång, men det är viktigt att se till att den sträcka som ligger framför oss har de bästa förutsättningarna och att vi kan göra det bästa av de år som återstår.

I det betänkande som vi nu ska debattera behandlar vi 130 yrkanden från allmänna motionstiden. Det är en mängd olika förslag som rör äldres rättigheter, äldres hälso- och sjukvård, anhörigas insatser och deras behov i vård och omsorg. Vi berör kvalitet, tillsyn, boendefrågor, frågor om mat och näring, bemanning, innovationer och inte minst våld mot äldre.

När det gäller det sista är jag glad över att hela utskottet har ställt sig bakom Alliansens förslag om att kartlägga och synliggöra våld mot äldre i nära relationer och hedersrelaterat våld mot äldre. Detta är ett område där det fortfarande finns kunskapsluckor, och vi måste fylla dem för att kunna nå den trygghet varje åldrande person har rätt till och förtjänar.

Äldreomsorgen och vården av äldre är sedan länge en av Kristdemokraternas prioriterade frågor. Under de åtta år då vi senast satt i regeringsställning kunde vi också bidra till att det gjordes stora framsteg. Om det tillåts tänkte jag räkna upp några av dem.

Vi införde en nationell värdegrund i socialtjänsten.

Vi gav stöd till kommunerna för införande av en värdighetsgaranti.

Vi införde en parboendegaranti så att par som vill ska kunna fortsätta att bo ihop, även när den ena behöver särskilt boende.

Vi införde lagen om valfrihetssystem, LOV.

Vi införde en lagstadgad skyldighet för kommunerna att erbjuda anhörigvårdare stöd.

Vi satsade ca 4 miljarder kronor för att förbättra och samordna vården och omsorgen för de mest sjuka äldre.

Vi införde heltäckande nationella uppföljningar av hur äldre själva ser på kvaliteten och tillgängligheten.

Vi införde ett investeringsstöd för byggande av särskilda boenden och trygghetsboenden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

Vi skärpte lex Sarah så att all personal är skyldig att rapportera om missförhållanden och misstanke om missförhållanden i verksamheten.

Vi genomförde en stor utbildningssatsning för undersköterskor och vårdbiträden.

Vi införde IVO, Inspektionen för vård och omsorg, som ansvarar för tillsynen.

Vi införde ett nationellt system för öppna jämförelser.

Men detta är såklart inte tillräckligt.

Vårt allra största ansvar är mot de personer som har de allra största behoven. Därför är det extra viktigt att fortsätta det arbete som vi inledde genom att satsa särskilt på de mest sjuka äldre. Under regeringsperioden genomförde Kristdemokraterna tillsammans med allianskamraterna en satsning på de mest sjuka äldre. Som jag nämnde tidigare handlade det om 4 miljarder kronor. Arbetet ledde bland annat till säkrare läkemedelsanvändning för äldre och bättre vård i livets slutskede.

Något som allt fler kommer att drabbas av är demenssjukdom. En välfungerande demensvård är en av grundförutsättningarna för en välfungerande äldreomsorg. Vi kristdemokrater har föreslagit att alla med misstänkt demenssjukdom ska ha rätt till utredning, diagnos och behandling. Detta kräver rätt utbildad, kompetent och välmotiverad personal.

Forskningen på demensområdet har visat att relationen till vårdpersonalen är bland det allra viktigaste i vården av demenssjuka. Därför ska medarbetarna i vård och omsorg ges både tid och resurser samt specifik kunskap om demenssjukdomar för att de ska kunna skapa en så bra demensvård som möjligt.

Vi vill ta fram en nationell demensplan i syfte att främja ökade kunskaper om demenssjukdomar och en spridning av dessa kunskaper. Planen ska dessutom bidra till en effektivare användning av befintliga resurser, till exempel forskningssamarbeten, framtagande och spridning av bättre verktyg för arbetet vid utredning och diagnostik, i vård och omsorg eller för stöd till anhöriga.

Eftersom vi kristdemokrater i vår budget avsatte 100 miljoner kronor för det här finns ett sådant yrkande inte med bland de 130 yrkanden som vi behandlar i dagens betänkande. Så här är det med många av Kristdemokraternas förslag.

Vi har finansiering för ett omvårdnadslyft och för en satsning på personal i äldreomsorgen. Det ska överallt finnas hemtagningsteam som gör att hemgången efter en sjukhusvistelse blir trygg och att rehabilitering kommer igång utan dröjsmål i den mån det behövs. Vår satsning är större men, vilket kanske är ännu viktigare, mer långsiktig än det tillskott som regeringen har gjort. Vi har också avsatt särskilda medel för ett måltidslyft. Detta är bara några av våra prioriteringar. Med anledning av att det för dessa yrkanden handlar om pengar har de behandlats redan i samband med budgetbehandlingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

Fru talman! Låt mig återgå till några av våra förslag som specifikt behandlas i detta betänkande. Jag vill särskilt lyfta fram alla de anhöriga som gör en ovärderlig insats och utgör en ovärderlig resurs, både för den äldre med vård- och omsorgsbehov och för samhället som helhet.

För många är det både naturligt och positivt att hjälpa en anhörig eller närstående som är i behov av hjälp och stöd. Men om den offentliga vården och omsorgen inte ser sitt ansvar kan den uppgiften bli övermäktig. Det positiva byts i stället till krav och något som uppfattas som en belastning. Därför är det så otroligt viktigt att anhöriga får allt det stöd de behöver.

För några år sedan genomförde vi en förändring av socialtjänstlagen som innebär att kommunerna numera är skyldiga att stödja personer som vårdar och stöder en nära anhörig. Kommunerna inte bara bör utan ska göra det. Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att utarbeta vägledning och följa upp och utvärdera konsekvenserna av den här förändringen. Ändå ser vi att det inte räcker. Det är inte tillräckligt.

Vi kristdemokrater föreslår därför att ett ytterligare tydliggörande förs in i socialtjänstlagen: att socialtjänsten i samband med biståndsprövning och uppföljning av insatser till en person särskilt ska uppmärksamma de anhörigas behov. Om behov finns ska anhöriga och närstående erbjudas lämpligt stöd. Det kan till exempel ske i form av information eller en utbildningsinsats för de anhöriga.

Fru talman! Även om vi hittills har arbetat hårt med att förbättra uppföljningen, infört öppna jämförelser och på olika sätt stärkt forskningen kring äldres vård och omsorg kan vi se att det finns brister och att det är stora resultatmässiga skillnader mellan olika kommuner. Att fortsätta utveckla bedömningsverktygen är därför angeläget. Det tas också upp i en av våra reservationer.

Vi har flera reservationer i detta betänkande. För tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 9, även om jag såklart står bakom samtliga våra reservationer.

(Applåder)

Fru talman! I kvällsdebatten denna vårkväll i april behandlas ett motionsbetänkande om äldrefrågor. Jag kan inte stå här i talarstolen utan att sända en tanke till vår kollega Margareta B Kjellin - eller Maggan, som vi kallade henne - som avled för drygt en månad sedan. Äldrefrågorna var hennes hjärtefrågor. Det var hon som skulle stå här i talarstolen i kväll, men jag är säker på att hon är med oss uppe i sin himmel och är med oss i debatten.

Bara några dagar innan Maggan gick bort hälsade min kollega Cecilia Widegren och jag på henne i det boende i Hudiksvall där hon tillbringade sina sista veckor i livet. Det är ett boende som ligger vackert på en kulle med utsikt över en liten insjö, ett boende där det finns lägenheter för dem som kan sköta sig själva, korttidsboende för dem som behöver det och vård för dem som är i livets slutskede. Det är en harmonisk och rofylld miljö.

Fru talman! Visst är det så vi vill att boenden ska se ut. Vi ska ha valfrihet och kunna välja det boende som passar var och en av oss bäst och där vi får god vård och omsorg. Vi moderater anser att det bör införas en äldreboendegaranti.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

Vi har i dag en utmaning i äldrevården, då vi är fler än 2 miljoner människor över 65 år i Sverige. Många av oss är väldigt pigga, men med åren vet vi att krämporna kommer och sjukdomarna med dem. Den framtida personalförsörjningen inom äldreomsorgen måste lösas långsiktigt. Det råder omfattande rekryteringsbehov på såväl kort som lång sikt.

Därför behövs ett samlat helhetsgrepp. Det behöver arbetas fram en långsiktig nationell handlingsplan som följs av lokala strategier för kompetensförsörjningen inom äldreomsorg och äldrevård. Det är viktigt att det sker snarast, för det tar tid innan dagens utbildningsinsatser påverkar verkligheten.

För att kunna säkra den framtida personalförsörjningen måste man se till att arbetsvillkoren, arbetsmiljön och möjligheterna att påverka sin situation på arbetsplatsen utvecklas. De behöver bli mer omfattande än i dag. Det handlar konkret om exempelvis lön, möjligheter till heltid och ett ökat samlat inflytande över arbetstider, men också om att kunna utvecklas genom ökade möjligheter till vidareutbildning, liksom till karriär för den som vill och kan utvecklas till exempelvis chef eller ledare för verksamhet inom äldreomsorg eller äldrevård.

Fru talman! Det finns många andra utmaningar som rör äldres möjligheter till en god livskvalitet. Det handlar förutom om bristande kvalitet och kontinuitet i bemanning av äldreomsorg också om den mat som våra äldre serveras i äldreboenden och i hemtjänsten, men även om den ofrivilliga ensamhet som många äldre upplever och om de utmaningar och möjligheter som finns till en rörligare nära vård för våra mest sjuka äldre.

Maten kan och ska vara ett glädjeämne i vardagen för äldre. Många äldre i äldreomsorgen äter inte tillräckligt bra. Vi får oroväckande rapporter om att äldre är undernärda. De tycker att maten inte smakar något över huvud taget eller att formen för hur måltiderna genomförs är otillfredsställande. Måltiderna blir i alltför många fall ett måste att genomföra i stället för en glädje och höjdpunkt under dagen att uppleva och göra tillsammans med andra. Vi föreslår därför, fru talman, att en nationell satsning med strukturerade försöksprojekt påbörjas för att åstadkomma ett måltidslyft inom äldreomsorgen.

Ett arbetssätt som har stor potential är den mobila nära vården i hemmiljö. Den har många förutsättningar att kunna bidra till att skapa en mer tillgänglig och bättre vård för äldre. Den mobila nära vården vänder sig till äldre patienter och individer som har komplexa behov av medicinsk vård och omsorg. Denna form av vård kräver en tydlig samverkan mellan kommunens hemsjukvård, primärvården och slutenvården.

Där denna arbetsform har prövats och utvecklats har gensvaret från patienterna genomgående varit positivt. Det framgår av en rapport från Närvård västra Skaraborg att patienterna är nöjda. De ser detta som positivt. Även personalen är nöjd. Patienterna slipper ta sig till sjukhuset. De upplever tryggheten i att få vård i hemmet. Patienterna uppger vidare att de blir lyssnade på och att läkaren tar sig tid.

Resultaten är hittills, enligt samma rapport, tydliga och positiva. Enligt utvärderingen minskade akutbesöken för de allra sjukaste med 80 procent. Antalet vårddagar på sjukhus minskade med 92 procent och antalet mottagningsbesök med 89 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

Enligt en annan rapport, från Sveriges Kommuner och Landsting, beräknas den mobila äldreakuten i Uppsala ha minskat kostnaderna med drygt 9 miljoner kronor per år i slutenvården och med 2 ½ miljon kronor i öppenvården. Dessa resurser kan i stället användas till att stärka kvaliteten i andra delar av vården, exempelvis i primärvården.

Att fortsätta det systematiska arbetet med att utveckla uppföljning, tillsyn och utvärdering inom äldreomsorg och äldrevård är nödvändigt. Det här var någonting som alliansregeringen startade under förra mandatperioden. Socialstyrelsen ska fortsätta att genomföra den nationella brukarundersökningen om äldres vård och omsorg på ett sätt som gör att resultat kan redovisas på enhetsnivå för särskilt boende och hemtjänst. Det är bra, så länge syftet är att vidareutveckla metoder och redskap för att synliggöra kvalitet och såväl brister som goda exempel.

Att utveckla den nya tekniken är också viktigt. Den kan aldrig komma att ersätta den mänskliga kontakten, men så kallade smarta golv, kameror och robotar kan vara hjälpmedel som gör att äldre kan klara sig bra och känna sig trygga i sina hem.

Inspektionen för vård och omsorg är ett led i ett långsiktigt arbete för att skärpa tillsyn och tillståndsgivning inom bland annat socialtjänsten. Ambitionen är att det ska vara enkelt att kunna framföra sina klagomål om upplevd bristande kvalitet, till exempel i hemtjänsten.

Myndigheten för vårdanalys ska utveckla strukturerade metoder att undersöka och följa upp kvaliteten i äldreomsorgen betraktat ur ett brukarperspektiv.

Arbetet med öppna jämförelser är nödvändigt i strävan att utveckla bättre kvalitet i äldrevård och äldreomsorg. Metoden bidrar till att stimulera drivkrafter att förbättra sig, att belöna öppenhet och att sprida lärdomar via goda exempel.

Vi moderater föreslår att en nationell handlingsplan tas fram för att stärka äldreomsorgen och den nära vården för de mest sjuka äldre. Vi vill också se nationell demensplan som tydlig färdriktning och strategi för den ökade andelen demenssjuka.

Till sist, fru talman, välkomnar vi tillkännagivandet från ett enigt utskott att arbetet mot våld i nära relationer och hedersrelaterat våld också får ett äldreperspektiv. Nationellt centrum för kvinnofrid framhåller i rapporten Våld mot äldre kvinnor att det på många håll råder stor okunskap om det våld som äldre kvinnor utsätts för. Det behövs insatser för att kartlägga och synliggöra våldet så att lämpliga åtgärder kan sättas in för att motverka detta.

Fru talman! Vi moderater ställer oss bakom samtliga moderata reservationer, men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation 9.

(Applåder)

Fru talman! Vi ska i dag debattera socialutskottets betänkande Äldrefrågor. Vi sverigedemokrater har fyra reservationer i detta betänkande som jag ställer mig bakom. Men för tids vinnande kommer jag bara att yrka bifall till reservation 14.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

Fru talman! Jag ska ta er med tillbaka i tiden, närmare bestämt till 2010. Ni kommer säkert alla ihåg när Uppdrag granskning gjorde ett uppmärksammat reportage om den bristfälliga bemanningen inom äldreomsorgen. Bilderna man fick se på tv var ensamma demenssjuka äldre personer som endast var iklädda blöjor och som irrade omkring i korridorerna på ett demensboende i Piteå.

Det var många då som förfasade sig över att det kunde hända i Sverige. Detta fick till följd att Socialstyrelsen gjorde oanmälda besök på 94 demensboenden i 48 kommuner. Det som då framkom var att demenssjuka låstes in och lämnades ensamma på drygt 60 procent av boendena. Dessutom var bemanningen så låg på 70 procent av boendena att det inte gick att garantera trygghet och säkerhet nattetid.

Som en följd av detta drev vi och den dåvarande rödgröna oppositionen i riksdagen igenom att Socialstyrelsen skulle få i uppdrag att ta fram riktlinjer för bemanning på demensboende. I samband med att de första föreskrifterna från Socialstyrelsen presenterades 2012 utvidgades uppdraget till att omfatta samtliga äldreboenden.

I november 2014 presenterade till sist Socialstyrelsen sitt färdiga förslag, som innebar krav på personal dygnet runt samt bindande regler för bemanning på äldreboenden. Men efter en lång remissrunda valde den nuvarande rödgröna regeringen att kasta Socialstyrelsens förslag om nya föreskrifter i papperskorgen. I stället lanserade man ett eget förslag som endast innebar regler för tillgång till personal på äldreboenden och inte så som i det tidigare förslaget från Socialstyrelsen att avdelningar på äldreboende ska vara bemannade. Med andra ord: En fin rock bidde en tumme, som mästerskräddaren sa.

Fru talman! Vi sverigedemokrater varnade och påtalade att regeringens förslag till regler inte kommer att förbättra bemanningen på landets äldreboenden ett endaste dugg. Även Socialstyrelsens förre generaldirektör, Lars-Erik Holm, var starkt kritisk till regeringens förslag, men tyvärr för döva öron.

De nya regler som regeringen har tagit fram har nu gällt i snart ett år. Då undrar man: Hur blev då resultatet av dessa nya regler? Inspektionen för vård och omsorg har nyligen släppt en tillsynsrapport för 2016.

Jag ska citera Michaela Hecht Gunnarsson, som är inspektör på IVO: "Det har inte blivit någon större skillnad utan vi ser ju fortfarande samma brister på vissa äldreboenden där man har för låg bemanning och de äldre blir inlåsta på sina avdelningar."

När man själv tar del av IVO:s anmälningar som handlar om bristande nattbemanning som de har utrett det senaste året finns det exempel på äldreboenden där två personer har uppsikt över patienter på fyra olika våningsplan. Många av dessa är demenssjuka. Oftast är de oroliga nattetid, vilket innebär att de vandrar runt och försöker ta sig ut.

Många äldreboenden har också infört kodlås på dörrarna. Det innebär att patienterna i praktiken är inlåsta eftersom de inte klarar att trycka in koden själva. Det är egentligen inte är tillåtet. Där ska finnas personal som tar hand om de äldre.

Anledningen till att det har blivit så här illa är enligt oss att regeringens skrivning i socialtjänstförordningen är alldeles för luddig och tolkbar. Det har inneburit att kommunerna har tolkat det till sin egen fördel, och de äldre har fått betala priset.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

Men det mest anmärkningsvärda är nog ändå att regeringen inte står fast vid kravet på bemanning som man drev när man satt i opposition. Vi anser att regeringen bör göra om och göra rätt. Dagens äldreboenden är hem för samhällets allra sköraste och äldsta. Det får inte vara så att svårt sjuka äldre lämnas ensamma under nätterna, som IVO:s tillsyn har visat.

Därför anser vi att det behövs bindande krav att äldreboende ska vara bemannade så att de äldre får omedelbar hjälp och kan känna sig trygga. Vi menar också att de äldre ska kunna vara säkra på att det finns personal till hands när de väl behöver den oavsett var de bor i landet.

Fru talman! Ett samhälle ska bedömas utifrån hur de svagaste personerna behandlas och omhändertas. Vid en bedömning med den utgångspunkten kan Sverige inte få riktigt godkänt när det gäller omhändertagandet av de allra äldsta och sköraste.

Alltför ofta får vi höra om hur äldre inte får den omvårdnad som de behöver och har rätt till. Många äldre nekas fortfarande äldreboende för att det inte finns platser att tillgå. Dessutom avvecklas boenden trots att antalet äldre ökar.

När platserna på äldreboende inte räcker till är det lätt för kommunerna att höja ribban för vilka krav som ska gälla för att få en plats. Äldres rättigheter regleras som ni vet i socialtjänstlagen. Men lagparagraferna är både vaga och otydliga. Eftersom äldreomsorgen har så svagt stöd i lagen är det enkelt att spara på den. Andra verksamheter går före för att de har ett starkare lagstöd.

Vi menar att det är dags att ge de äldre med omsorgsbehov en starkare ställning i samhället. Därför anser vi att man bör tillsätta en utredning med uppdrag att ta fram ett förslag till lag som stärker de äldre rättigheter när de har behov av äldreomsorg.

Fru talman! God afton! Vi debatterar i dag alla de motionsyrkanden som har kommit in under 2015 och 2016 som rör äldrefrågor. Som vanligt ser vi att det är ett angeläget område där det har inkommit inte mindre än 130 förslag.

Jag och Centerpartiet står bakom alla våra reservationer, men jag väljer att yrka bifall bara till reservation 9.

Svensk äldreomsorg är bra, men den står inför stora utmaningar. Vi ser i olika mätningar att de flesta är nöjda, men samtidigt får vi rapporter om tillkortakommanden och missförhållanden. Det finns behov av många förändringar och förbättringar. På nationell nivå ser vi från Centerpartiets sida att det framför allt är två större förändringar som måste till.

Det första är att de äldre måste få mer makt över sin vardag. Lika självklart som det är för dem som är mitt i livet att själva kunna fatta avgörande beslut måste det vara för dem som är äldre och inte längre har samma funktioner och förmågor som tidigare att också ha rätten att fatta avgörande beslut över sitt eget liv och sin verklighet.

I Centerpartiet tycker vi att det är självklart att alla äldre, precis som människor med funktionsnedsättning, själva ska kunna bestämma vem de ska få hjälp av när det behövs. I 200 av landets 290 kommuner har man i dag flyttat makten från politiker och byråkrater till de äldre genom att man tillämpar lagen om valfrihetssystem i hemtjänsten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

Vi tycker att även de som bor i återstoden av landets kommuner behöver den rätten. Varför ska 85-åringen i Linköping ha rätt att bestämma vem som ska komma hem och ge omsorg, medan den som bor några mil bort i en annan kommun inte har den rätten? Den skillnaden är inte rimlig.

Lika självklart som att vi alla i hela landet kan välja primärvård måste det också vara att vi ska få bestämma vem som kommer hem till oss när vi blir äldre. Den förra regeringen lät en utredning ta fram ett förslag. Det förslaget behöver dammas av och bli till lag. De äldres rätt att bestämma är för oss viktigare än kommunpolitikers möjlighet att styra över hemtjänsten.

Men det räcker inte. De äldre måste också få påverka innehållet i hemtjänsten. Här är min hemkommun Linköping ett föredöme. Där har äldre med hemtjänst den möjligheten. Det finns de som hävdar att detta strider mot socialtjänstlagen. Men om det strider mot lagen att ge äldre rätt att bestämma måste lagen ändras.

Därför har vi från Centerpartiet föreslagit en lagändring. Den som fått hemtjänst beviljad ska också kunna påverka innehållet i den. Om jag den dag som var avsedd för dusch och rakning i stället vill komma ut för att höra fåglarnas vårkvitter måste jag själv kunna få avgöra det.

Dessutom måste det bli möjligt för de allra äldsta att bestämma när tidpunkten har kommit för att inte längre bo kvar i den bostad man haft som sitt hem så länge. Från 80 års ålder tycker vi att alla ska ha möjlighet att välja en bostad som ger trygghet och gemenskap om man det vill. Visst är det bra med hemtjänst för alla dem som vill ha det, men människan söker ofta trygghet och gemenskap, och är man gammal, ensam och bräcklig och vill bo nära andra ska man få göra det.

Det andra stora området där det krävs reformer handlar om att riva alla murar som finns för att få till ett gott samarbete mellan kommuner och landsting vad gäller just vård och omsorg om de allra äldsta. Det börjar växa fram bra modeller för hur detta ska kunna ske. Västra Skaraborg, Tiohundra och Ängelholm är några exempel. Problemet är att det finns många fler områden där det inte finns goda exempel.

En del av förklaringen är att äldreomsorgen även vad gäller lagstiftning är uppdelad i en del som styrs av socialtjänstlagen och en del som styrs av hälso- och sjukvårdslagen. Ena stunden kan sjuksköterskan baserat på hälso- och sjukvårdslagen fatta ett omedelbart beslut om en insats, men i nästa stund krävs ett myndighetsbeslut av en biståndshandläggare.

Så här kan man inte organisera framtidens moderna äldreomsorg. Det är dags att vi får en modern äldreomsorgslag som utgår från de behov som den äldre har och inte efter om det är landsting eller kommun som är ansvarig.

Trots att svensk äldreomsorg står inför många och stora utmaningar kommer det inga förslag från vänsterregeringen. I stället ägnar man sig åt att ta fram förslag som allvarligt kommer att försämra äldreomsorgen, inte förbättra den.

Det som kommer att få störst konsekvenser är utan tvekan förslaget om att förbjuda privata företag inom äldreomsorgen, Reepaluutredningen. Blir den verklighet kommer ett stort antal privata äldreboenden och privat hemtjänst att få stänga - inte på grund av de har dålig kvalitet, inte på grund av att de äldre och deras anhöriga är missnöjda och inte heller beroende på personalen är missnöjd utan endast av det skälet att vänsterpartierna misstror privata företag inom välfärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

Svensk äldreomsorg har tillräckligt stora utmaningar utan att väl fungerande enheter ska behöva stängas av ideologiska skäl.

Fru talman! Sverige behöver ett nytt ledarskap, inte minst för att kunna hantera de utmaningar som äldreomsorgen står inför.

(Applåder)

Fru talman! Jag vet inte om riksdagsledamot Danielsson och jag har läst samma utredning. Den ligger på mitt bord där. Han säger att vi ska förbjuda alla privata äldreomsorgsalternativ och de entreprenörer som finns. Men det finns inte ett ord om det i den utredningen. Den är på 700 sidor. Ledamoten Danielsson kanske kan plöja den i påsk.

Att bli äldre är ingen sjukdom, inget undantagstillstånd, utan en del av livet. En del äldre slår in golfbollar i Portugal högt upp i åldern och är väldigt pigga, medan andra har kroppar som inte hänger med eller en ekonomi som inte heller tillåter den typen av extravagans. Klass och ålder avspeglar sig i ekonomi men även i åldrandet.

Många äldre hamnar i en situation då de behöver handfast hjälp med olika saker, och att släppa in människor i sitt hem är ett stort steg. Det måste finnas en tillit; det är självklart.

Äldre ska känna trygghet i sin tillvaro och få den omsorg som de är i behov av. Det är samhällets ansvar att det finns en äldreomsorg som är tillgänglig och likvärdig och håller en hög kvalitet. De besparingar och nedskärningar som tidigare har gjorts och görs inom äldreomsorgen har försämrat kvaliteten. Personalen hinner inte ge den hjälp och omsorg som behövs. I värsta fall har det inneburit att äldres säkerhet och trygghet inte har tillgodosetts.

Vänsterpartiet vill ha en jämlik och jämställd äldreomsorg med hög kvalitet, där de äldre har ett reellt inflytande över sin situation och sin vardag och där personalen har bra arbetsvillkor. Personalen är nämligen nyckeln i äldreboenden och i äldreomsorgen. Det är superviktigt att vi värnar dem på olika sätt.

Äldreomsorgen får heller aldrig bli en arbetsmarknadsregulator, som den var exempelvis i Stockholm under åtta år med en borgerlig majoritet, där många i hemtjänsten kom direkt från jobbtorgen. Sådant är direkt kontraproduktivt.

Vänsterpartiet har länge haft som krav att bemanningen inom äldreomsorgen ska bli bättre, och under hösten 2014 kom vi överens med regeringen om en satsning på 2 miljarder kronor på helårsbasis under mandatperioden för att stärka möjligheten att höja kvaliteten på äldreboenden, något som är en lång process.

En stärkt bemanning leder till bättre äldreomsorg genom att skapa utrymme för personalen att göra mer saker med de äldre men också att utveckla arbetet.

I februari publicerade forskare vid Institutionen för socialt arbete på Stockholms universitet en ny rapport om hur äldreomsorgens arbetsvillkor har förändrats mellan 2005 och 2015. Studien bygger på enkätsvar från ca 1 200 undersköterskor och vårdbiträden i den svenska äldreomsorgen och från ca 4 400 i motsvarande yrkespositioner i Danmark, Finland och Norge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

Rapporten visar på flera stora förändringar inom den svenska äldreomsorgen. Antalet hjälptagare som en hemtjänstanställd möter under en arbetsdag har ökat påtagligt, samtidigt som personalens handlingsutrymme har minskat. Kontakten med cheferna funkar inte längre, helt enkelt. Personalen på äldreboenden upplever sitt arbete som betydligt mer psykiskt och fysiskt tungt och även mycket mer tidspressat år 2015 än 2005. Det går inte framåt. Det gick bakåt. Så får vi inte fler som vill arbeta i äldreomsorgen.

De senaste decenniernas privatiseringar i välfärden har inte lett till bättre villkor för de anställda - tvärtom. Jag menar att det här är allvarligt, för det är de anställda som sedan ska värna om och jobba med de äldre.

De anställa inom privat driven omsorg har genomgående sämre villkor och lägre löner än de som arbetar i kommunalt drivna verksamheter, och skillnaderna ökar. På två år har löneskillnaderna mellan privat och kommunalt anställd personal i äldreomsorgen fördubblats. Det finns också en rapport att läsa - Så mycket bättre? - som kom från Kommunal 2016.

Personaltätheten inom äldreomsorgen behöver öka, men det är minst lika viktigt att de som arbetar inom äldreomsorgen har rätt kompetens och adekvat utbildning. Det har precis kommit en utredning - den presenterades för en vecka sedan - Läs mig! Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre personer. Där finns en mängd bra förslag. Jag hoppas verkligen att några av dem kan genomföras. I utredningen tas legitimering av undersköterskor upp som en viktig fråga.

I dag saknar runt 20 procent av dem som arbetar på äldreboenden rätt gymnasieutbildning från omvårdnadsprogrammet. I hemtjänsten är motsvarande andel 25 procent. Här behöver mycket göras. Mot bakgrund av detta bör regeringen uppdra åt lämplig myndighet att utreda ett nationellt utbildningskrav för arbete inom äldreomsorgen. Det handlar också om att se över hur undersköterskeutbildningen ser ut nationellt eftersom den inte är specifikt superbra.

De flesta äldre vill bo kvar hemma så länge som möjligt. Men när ångesten kommer, när besöken på akuten blir många och när hemtjänstpersonalen springer ut och in genom dörrarna i ett snabbt tempo funkar det inte längre.

Antalet platser i permanent vård- och omsorgsboende, det som kallades särskilt boende tidigare, har mellan 2002 och 2011 minskat med 20 000 platser. Många platser har försvunnit. Det här var tidigare hem för lite skröpliga personer. För dem som i dag kommer in till den typen av boenden är det mer fråga om palliativa avdelningar. Det är sorgligt. Vi måste fokusera på äldre som verkligen har ångest, är rädda och inte kan bo hemma. Jag återkommer till den frågan.

Det finns ett tydligt mönster i utvecklingen av kommunernas äldreomsorg. Man erbjuder helt enkelt färre platser. Dessvärre är det inte så stor skillnad mellan de blå kommunerna och de röda kommunerna. Det är något som vi måste jobba med tillsammans.

När äldre nekas plats på äldreboenden och hänvisas till hemtjänst kan de med ekonomiska resurser köpa fler tjänster. Det finns en hel marknad för det. Man kan få hjälp med både det ena och andra som hemtjänsten inte kan fixa. Det blir då en klassfråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

Socialstyrelsen skriver i sin rapport Vård och omsorg om äldre att möjligheten för äldre att bo i särskilt boende har begränsats under de senaste fem åren. Detta skrev Socialstyrelsen 2015. Det är allvarligt.

I socialtjänstlagen anges att äldre ska få leva ett värdigt liv och känna välbefinnande och att kommunerna ska inrätta särskilda boendeformer för service och omsorg för dem som behöver. Den lagen används inte så ofta på riktigt. Det här är en jättefråga.

Vänsterpartiet menar att det inte är rimligt att äldre inte erbjuds plats på äldreboenden när de uttryckligen vill flytta dit. Oro och otrygghet bedöms inte längre som tillräckliga skäl för att bevilja vård och omsorgsboende. I många fall krävs en demensdiagnos för att få plats. Vänsterpartiet menar att det behöver göras en översyn över gällande bedömningskriterier för beviljande av plats på äldreboende. Denna fråga vill vi flagga för, och det är den reservationen vi yrkar bifall till.

För tids vinnande yrkar vi bifall endast till reservation 13. Vi står förstås bakom övriga reservationer, och vi yrkar avslag på övriga motioner.

Fru talman! De äldrefrågor vi diskuterar i dag rör en femtedel av befolkningen direkt och indirekt alla deras anhöriga och närstående. Det är många i Sverige som berörs av de 72 motioner och 132 yrkanden som behandlas i betänkandet. Tidigare talare har varit inne på bredden i yrkandena. De har visat att somt har blivit bättre, somt har inte alls blivit bättre och somt borde bli mycket bättre.

I betänkandet framgår hur många som är sysselsatta på myndighetsnivå och på andra nivåer med dessa frågor. Jag räknade till nio statliga myndigheter som har äldrefrågorna på sitt bord. Det är Socialstyrelsen, Vårdanalys och så vidare. Jag ska inte upprepa dem. Sedan finns SKL och en rad olika specialistcentrum, forskargrupper och så vidare.

Informationen har inte varit tillräckligt sammanhållen och överblickbar. Det kan vara ett skäl till varför den inte kommer till användning. Nu har rapporten Läs mig! Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre personer om 978 sidor kommit. Nu finns allt samlat, och vi behöver inte gå ut på olika webbsidor och leta efter informationen.

Det finns en del förslag, men det som har slagit mig när jag har läst rapporten och har sett analysen av patientlagen är att vi vet vad vi behöver göra. Jag tror att vi är eniga över parti- och blockgränserna, men varför tar det stopp på statlig nivå och riksnivå? Vi skriver, pratar och lägger ut på webbsidor, men varför når vi inte ut till landsting, kommuner och regioner? Det går trögt.

Jag har inte på dessa sidor hittat djupgående analyser av varför det tar stopp. Är det pengarna? Är det att den här generationen inte prioriteras tillräckligt mycket? Finns ålderism bakom? Är det bristande samordning? Är det brist på tid? Många säger att vi springer och springer och hinner inte läsa och tänka. Men det måste vi göra. Vi måste alltså ta vara på all kunskap för målgruppens skull och genomföra många av de förslag som har tagits fram. Det har varit tillkännagivanden i riksdagen, och vi har försökt att föra ut informationen på annat sätt.

Vilka far illa när vi inte för ut kunskapen? Främst är det den femtedel av befolkningen, de årsrika personerna, som inte får sina behov tillgodosedda. Det gäller också deras anhöriga och närstående. Det här leder också till ett politikerförakt, att vi i det här huset inte skulle lyssna eller försöka göra situationen bättre. Det gäller också på de politiska nivåerna ute i landsting och kommuner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

Vi ska inte debattera alla dessa sidor i dag, men jag blir bekymrad över tidsplanen 2019-2034. År 2034 ska förslaget vara genomfört. Tror ni att man ute i kommuner, landsting och regioner startar i dag det man borde ha startat i förrgår för att bli färdig 2034? Det är för många mandatperioder bort. Vi måste här och nu verka för att utvecklingen går framåt med bättre fart än vad den har gjort hittills.

Nu är vi inte ensamma i världen om att det går långsamt. Redan 2002 antog FN och WHO en plan för utvecklingen av livet för äldre, alltifrån möjligheter att arbeta, att inte diskrimineras, till vård och omsorg under livets sista skede. Det har inte hänt så mycket med den planen heller utanför Sveriges gränser.

Vi har ett uppdrag i riksdagen att följa upp våra beslut och att tillkännagivanden verkställs i Regeringskansliet. Men vi måste också driva på våra kollegor ute i landsting och kommuner att ta det vi skriver i betänkandena på allvar.

Jag vill runda av med att glädjas åt tillkännagivandet om en kartläggning av våld och övergrepp mot äldre, andra former av våld och hedersvåld. Jag har många gånger sagt i talarstolen att vi inte ska glömma att också män i denna generation utsätts för våld.

Det finns en undersökning gjord i Stockholmsområdet som visar att årsrika män är lika utsatta som årsrika kvinnor för våld och övergrepp i nära relationer.

Jag tror att en del av ointresset för våld i den här generationen beror på att det skiljer sig från våld och övergrepp i yngre generationer, där det är främst kvinnor som har utsatts.

Jag står naturligtvis bakom Liberalernas reservationer i det här betänkandet, men jag tänker faktiskt inte yrka på någonting eftersom jag tycker att kammarens tid kan användas bättre.

(Applåder)

Fru talman! Jag tyckte om Barbros summering. Vi är eniga om det mesta som står i de här motionerna. Men varför tar det stopp? Egentligen är det den stora fråga vi skulle ha diskuterat här i kväll. Varför tar det stopp? Vi vet ju vad vi vill och är ganska eniga allihop.

Äldreomsorgen, fru talman, står inför stora utmaningar nu när befolkningen blir allt äldre. För att säkra en mer jämlik och jämställd vård och omsorg där människor är trygga och känner delaktighet behöver vi förändra både arbetssätt och organisation.

I fredags presenterades resultatet av den stora utredningen som regeringen har beställt med förslag till en nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen. Där finns en rad bra förslag, bland annat att

undersöka legitimationskrav för undersköterskor

kraftigt öka antalet platser inom vård och omsorgsutbildningarna

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

införa nya bestämmelser för enhetschefer inom särskilda boenden - de ska ha lämplig utbildning för att få ha det jobbet

införa en skyldighet för landsting och kommuner att tillsammans erbjuda en helhetslösning för multisjuka äldre genom multiprofessionella team

införa ett nationellt kompetenscentrum om äldre och psykisk hälsa

underlätta användningen av välfärdsteknik genom en nationell strategi och ge stimulansbidrag till kommuner som är innovativa på det området

införa nationella inriktningsmål för antal anställda per chef - i dag har man ju på tok för många

ge kommunerna möjlighet att besluta om införande av förenklad biståndsbedömning för personer över 80 år för vissa insatser, alltså betydligt mer flexibla former för beslut inom äldreomsorgen.

Utredningen föreslår också en treårig utbildningsinsats för personer som arbetar med mat åt de äldre. Det är också viktigt.

Regeringen har genom åren genomfört stora satsningar på äldreområdet. Man har påbörjat en historiskt stor satsning på ökad bemanning inom äldreomsorgen, beslutat att det ska finnas personal tillgänglig dygnet runt inom äldreomsorgen, genomfört ett stort nytt investeringsstöd för att öka antalet platser på äldreboenden och erbjudit gratis öppenvård för människor som är äldre än 85 år.

Många av de 130 motionerna handlar om just de här frågorna.

Fru talman! Kravet på att öka de äldres självbestämmande är en fråga som många motionärer tar upp. Det är en viktig fråga men också en självklar uppgift för kommunerna att arbeta med. Där har man absolut inte kommit tillräckligt långt.

När jag läser denna stora mängd motioner ser jag att många är engagerade. Många motioner visar på stort intresse, stor kunskap och samsyn över partigränserna när det gäller vad som behöver förändras och förbättras.

Många motioner handlar om att man ska öka resurserna - mer pengar. Men många handlar också om ett annat förhållningssätt och ett annat sätt att organisera omsorgen med de ganska stora resurser den redan har.

Mycket av det man kräver i motionerna ligger redan i dag under kommunernas ansvar. Jag har ändå uppfattningen att det behövs betydligt mer nationell styrning av äldreomsorgen. Den måste bli större i de stora och viktiga nationella frågorna, för det ska inte ha avgörande betydelse i vilken kommun man bor. Man ska veta vilken äldreomsorg vi har i vårt land och vilken äldreomsorg man kan få och känna sig trygg med det.

En av motionerna i det stora motionshäftet, den om äldreperspektiv på våld i nära relationer, råder det alldeles särskild enighet om. Den bifalls av alla partier.

Våld mot äldre kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem som med rätta har fått ökad uppmärksamhet under de senaste åren.

Våldsutsatta äldre kvinnor befinner sig i en särskilt sårbar situation, då de i betydligt större utsträckning än yngre kvinnor har varit vana att hantera våld i familjen som något man inte bör tala om med utomstående.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

Upptäckten av våld i familjer försvåras också av att tecknen kan misstas för tecken på naturligt åldrande. En del anhörigas svårighet att acceptera att pappa slår mamma gör det än mer komplicerat. Att mamma kanske vill skilja sig från pappa efter ett långt äktenskap är också svårt att acceptera för en del anhöriga.

För att kunna upptäcka det så tidigt som möjligt behöver personer som arbetar med äldre få betydligt mer kunskap så att de känner igen tecknen på våld. Här är det viktigt att det finns utbildning även för alla de vikarier som är inne och arbetar i äldreomsorgen.

Man kan också behöva ekonomiskt bistånd och hjälp till annat boende för att komma ifrån sin partner. Här finns mycket att förbättra.

Fru talman! Vi ställer oss alltså bakom tillkännagivandet om våld mot äldre.

Äldre är inte en homogen grupp; det vet vi väl egentligen allihop. Ändå behandlas äldre som ett kollektiv. Men alla blir faktiskt inte precis likadana över en natt när de blir ålderspensionärer.

Rätten att fortsätta bestämma över sitt liv beskärs kraftigt den dagen man behöver lite hjälp för att klara vardagen. Det är alldeles oacceptabelt.

Det handlar egentligen inte i första hand om att bestämma vilket företag man ska få hjälp av. Det hjälper ju inte ett enda dugg. Det handlar om vad vardagen ska innehålla, vad man vill ha hjälp med och när man vill flytta till ett särskilt boende.

Vi vet i dag att det sällan är den äldre själv som väljer att flytta från sitt hem utan att det är anhöriga som får putta på.

I dag är dessutom biståndsbesluten på tok för olika mellan våra kommuner, vilket skapar stor oro. På de stora orterna är det en väldigt kort tid man bor på äldreboende medan man ute i landsortskommunerna kanske bor i många år.

Jag är övertygad om att man inte skulle få någon rusning till särskilda boenden om man helt släppte på biståndskravet så att de äldre själva får välja när de vill flytta till ett boende. De allra flesta vill bo kvar hemma så länge det någonsin går och kanske till och med lite för länge. Ingen rusning skulle det bli, men det skulle ge stor trygghet.

Fru talman! Att få känna doften av nylagad mat borde vara en självklarhet, inte minst för våra äldre. Mat är inte bara en överlevnadsfråga utan också något som både är förebyggande och hjälper till att hålla oss friska, glada och pigga.

Det hjälper dock inte att näringsinnehållet är bra om maten inte är aptitlig och måltidssituationen är tråkig, trist och kanske ensam. Man ska faktiskt få längta till måltiderna, och man ska få välja mellan flera olika alternativ. Det ska finnas mumsiga och goda mellanmål att tillgå hela dygnet för den äldre, och tiderna då måltiderna serveras ska utgå från den äldre och inte från personalens schema, vilket sker många gånger i dag.

Vi vet att både yrsel, att man faller, en del sjukdomar och depression i många fall är resultat av en dålig matsituation och ett allmänt trist liv.

Jag tycker att det får vara slut på att man kör mat i plastlådor kors och tvärs eller slevar upp mat ur rostfria kantiner när de äldre ska äta. Mat ska ätas i gemenskap vid trevligt dukade bord. Mat, livskvalitet och välbefinnande hänger ju ihop.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

Undernäring är ett minst lika allvarligt tillstånd som fetma i vårt land, inte minst bland våra äldre. Att förändra det är inte alltid någonting som kostar stora pengar. Det handlar mer om engagemang, kunskap och intresse.

När man gör biståndsbedömningen tycker jag att det borde vara en självklarhet att någon med dietistkompetens finns med som ser till att rätt varor handlas hem till den äldres kylskåp utifrån den äldres specifika behov. Det är inte säkert att de alltid överensstämmer med vad man handlat tidigare i sitt liv. Det har kommit nya varor, och man har lite andra behov.

Fru talman! Vi har i dag en kvalitetsmässigt god äldreomsorg, tycker jag. De braskande rubriker om vanvård i äldreomsorgen som vi då och då möts av hör inte alls till vardagen. Men det som brister i dag är möjligheten till ett gott liv när det gäller glädje och meningsfullhet. Det måste få finnas tid för saker som man vill göra, som man tidigare varit van vid eller som man nu vill göra när man bor på ett boende. Det kan vara allt från att baka en kaka till att snickra, spela på travet eller vistas ute och titta på fåglar eller påta lite i ett trädgårdsland - allt beroende på vad man har för ork, möjlighet och förmåga. Vi vet ju att den psykiska ohälsan bland våra äldre är otroligt hög.

Fru talman! Ett antal motioner från de flesta partier tar upp frågan om de äldres rättigheter och möjligheter att påverka sin vardag inom äldreomsorgen; de är alltför små. Det håller jag helt med om. I dag står det skrivet att våra äldre ska ha en skälig levnadsnivå, och detta begrepp vill många motionärer ändra till god levnadsnivå - att man får mer att säga till om i sin vardag.

Socialtjänstlagen är numera väldigt gammal, och en översyn och omarbetning ska göras så att den anpassas till dagens behov. Den har lappats och lagats under många år, så denna fråga måste arbetas in i det uppdraget.

En efterlängtad förändring är förslaget om att införa ett förenklat beslutsfattande, vilket är väldigt efterfrågat av kommunerna. Detta innebär att man kan erbjuda äldre personer omsorgsinsatser utan att göra en individuell prövning. Detta är positivt för de äldre, som själva kan bestämma när de vill ha insatserna. Det ökar delaktigheten och självbestämmandet, och det blir också förebyggande och avlastar anhöriga. Kommunerna sparar också in massor på administration, som kan användas till omsorg i stället. Förhoppningsvis gör detta också att personal och brukare får mer tid tillsammans.

Sammanfattningsvis, fru talman, har vi en bra äldreomsorg i vårt land, men samhället utvecklas och förändras i rask takt och därmed också kravet - vad vi vill ha och vad som är en värdig äldreomsorg för dagens pensionärer och kommande generationer. Vi måste ha en vård och omsorg som är lyhörd för de äldres behov och önskemål. Den ska vara ödmjuk, stimulerande, öppen för anhöriga, flexibel, tillgänglig och trygg.

Jag yrkar bifall till tillkännagivandet och avslag på motionerna.

(Applåder)

Fru talman! Den rödgröna feministiska regeringen fortsätter det långsiktiga, tålmodiga arbetet med att göra Sverige till ett ännu bättre land att leva i. Den svenska modellen, som präglats av ett gemensamt och solidariskt ansvarstagande, utgör själva grunden för den välfärd så många andra länder skulle vilja dela med oss. Ett trygghetssystem från vaggan till graven ger den enskilde möjligheter, mod och kraft att utveckla hela sin potential till gagn för hela samhällsbygget, utvecklingen och tillväxten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

Äldreomsorgen är ett centralt område i detta välfärdsbygge. Socialutskottets betänkande 9 om äldrefrågor är ett motionsbetänkande där yrkanden från allmänna motionstiden 2015 och 2016 behandlas.

Fru talman! Att komma som sista talare innebär att mycket förmodligen blir upprepningar. Kvaliteten på omsorgen av de äldre berör inte bara de äldre själva utan, som redan sagts, även deras anhöriga. Men vi ska inte heller glömma att vi allesammans sakta är på väg mot en förhoppningsvis välförtjänt och händelserik ålderdom. Äldrefrågorna är alltså något som berör alla och därför verkligen borde engagera.

Under 2015 hade över 300 000 personer hemtjänst eller bodde på ett särskilt boende för äldre. Oftast handlar debatten om de äldres situation och kvaliteten på de olika boendena. Minst lika viktig är dock frågan om kvaliteten på hemtjänsten eftersom de flesta äldre berörs av den stödformen.

Förutom 10 miljarder extra årligen till kommunsektorn, bland annat för att ge kommunerna möjlighet att lokalt anpassa satsningarna inom äldrevården, har Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i budgeten för åren 2016-2018 lagt in fortsatta satsningar på ytterligare 2 miljarder årligen specifikt på äldreomsorgen för att det ska finnas mer personal runt om i kommunerna. Mer personal skapar utrymme för att exempelvis höja kvaliteten på måltiderna, ge mer tid till utevistelser och på olika sätt utforma omsorgerna utifrån de äldres behov och önskningar.

Men det finns fortfarande brister inom äldreomsorgen, och det finns stora utmaningar inför framtiden. Därför tillsatte regeringen 2015 en nationell utredare för att ta fram förslag som kan bidra till, och underlätta för kommunerna, att möta alla dessa utmaningar.

Det handlar inte enbart om att ökad medellivslängd, som vi ju faktiskt i grunden ser som väldigt positivt och önskvärt, leder till ett ökat personalbehov inom äldreomsorgen och att konkurrensen om arbetskraften är tuff när det i så många sektorer i samhället saknas arbetskraft. Det handlar också om organisation och innehåll i verksamheten.

Vi behöver stärka utvecklingen mot en äldreomsorg som är jämställd och trygg och utmärks av ökad delaktighet och ökat inflytande om både brukarna och personalen ska uppleva att verksamheten är den rätta och den de har rätt att förvänta sig.

För att stötta kommunerna, som ju de facto är de som har ansvar för äldreomsorgen, kan staten naturligtvis göra fler insatser än att bara tillföra ekonomiska medel. Här är några exempel på åtgärder som regeringen har vidtagit för att bidra till en fortsatt positiv utveckling på området äldrefrågor:

Regeringen har i samverkan med Sveriges Kommuner och Landsting och Kommunalarbetareförbundet inlett ett arbete för att stärka kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen. Syftet är bland annat att underlätta för personer inom omsorgen som har en lägre utbildningsnivå att kunna bli undersköterskor.

Regeringen har låtit utreda förutsättningarna för en nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Äldrefrågor

Svenska standardiseringsinstitutet har fått ett utökat uppdrag och utökade medel för att utveckla nationella standarder för kvalitetssäkringar av bland annat äldreomsorgen.

Regeringen har även gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram åtgärdsförslag för att utveckla primärvården så att den bättre anpassas efter de äldres behov.

Våld mot äldre kvinnor, som jag tror att alla har talat om, har också uppmärksammats, bland annat genom uppdrag till Socialstyrelsen, uppdrag till Nationellt centrum för kvinnofrid och inte minst det påbörjade arbetet med att inrätta en jämställdhetsmyndighet.

Detta, fru talman, var bara några exempel på åtgärder, och i förra veckan kom den nationella utredaren, Susanne Rolfner Suvanto, med sina förslag för att säkra och öka kvaliteten i äldreomsorgen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 6 april.)