Utgiftsområde 24 Näringsliv

Näringsliv

Fru talman! Det tog näringsministern och regeringen åtta månader in i coronakrisen att komma med ett förslag för att hjälpa människor med enskild firma. Åtta månader. Vi pratar om frisörer, hantverkare, musiker och andra som har fått vänta orimligt länge för att regeringen och stödpartierna C och L har hanterat företagsstöden oskickligt.

Under månader har företag i form av handelsbolag frågat regeringen utan att få svar: Kommer vi att få hjälp eller inte?

Företag som har drabbats hårt av krisen under sensommaren kommer att få vänta ett halvår och en lång bit in på 2021 innan de kan få hjälp för att regeringen och stödpartierna C och L har hanterat företagsstöden oskickligt. Det är som statsministern brukar säga inte okej.

Jag väljer att börja denna debatt med krisen som möter så många företag och företagare. En del har klarat sig hyggligt, till exempel delar av industrin och dagligvaruhandeln. En hel del andra, sällanköpshandel, transport, kultur, idrott och inte minst besöksnäringen, fortsätter att vara pressade. En hel del företag har på kort tid tappat en del av sin omsättning. Turister har uteblivit, det är färre gäster på hotell och restauranger och det är glesare mellan besökarna i landets butiker.

Fru talman! Överlag finns det en stor respekt bland Sveriges företagare för att restriktiva åtgärder måste vidtas med den smitta som finns i vårt samhälle. Samtidigt finns det nog en vilja, en önskan och nästan ett krav på att man om man som företagare gör detta ska få en kompensation för att man begränsas och får en form av näringsförbud.

Så har det dock inte alltid varit. Flera av stöden, som skatteuppskov och permitteringsstöd, har fungerat väl för många. För andra är det långa handläggningstider och en stor osäkerhet.

Regeringen väntade alltså åtta månader in i krisen innan man kom till riksdagen med ett konkret förslag som skulle kunna hjälpa människor som driver en enskild firma, trots att det har varit klart för alla att det under lång tid har varit problematiskt för frisörer och andra företagare och trots att riksdagen hade fattat ett beslut om att kräva just detta av regeringen.

Jag tycker att det har hanterats oskickligt av regeringen och stödpartierna C och L.

Dessutom hamnade handelsbolagen vid sidan om för att det inte hanterades. Det var också oskickligt.

Företagare som tappar mycket av sin omsättning har under året kunnat få ett omställnings- eller omsättningsstöd. Det var i grunden en klok åtgärd. Men i praktiken har den varit dåligt hanterad. Först tog det lång tid för regeringen och stödpartierna att över huvud taget komma överens om huruvida man ska hjälpa företagare som har drabbats av krisen. Sedan har det i normalfallet dröjt månader innan man har återkommit med konkreta lagförslag till riksdagen. Efter att riksdagen har fattat beslut ska myndigheterna anpassa sina datasystem, och slutligen kan en företagare ansöka och få pengar.

Låt oss ta ett konkret exempel. Vad händer med en företagare i besöksnäringen som har haft en tuff sommar och ansöker för till exempel augusti eller september månad? Januaripartierna lovade att stöd skulle utgå, och en del har nog trott att pengarna snart skulle finnas på kontot. Men i praktiken har inte ens ett lagförslag kommit till riksdagen som ska kunna hjälpa dessa företagare. Det kommer först i januari nästa år. I bästa fall kan företagarna ha pengarna på kontot i mars eller april månad. Samtidigt rullar krisen på, och risken är att företag går under i väntan på stödet.

Det är ett oskick att regeringen och stödpartierna inte hanterar detta bättre, och under tiden drabbas företagare och människor runt om i hela landet.

Fru talman! Vi måste också blicka bortom den akuta krisen och se vilka åtgärder vi måste fatta beslut om på sikt som påverkar företagsvillkoren i Sverige.

Det finns ett antal frågor som ligger kvar bortom krisen. Sverige har ingen långsiktig migrationspolitik, och vi måste fortsätta att göra mer vad gäller talangattraktion. Vi fortsätter att se problem med skjutningar och annan brottslighet som påverkar landets attraktivitet, och redan före krisen hade Sverige problem och utmaningar med skattenivåer, skattekrångel, den oflexibla arbetsmarknaden och en bostadsmarknad som inte gör att man kan flytta till ett jobb eller en utbildning. Så var det före corona, och så är det nu. Detta måste vi ta tag i framåt för att stärka det svenska näringslivet.

El har länge varit en konkurrensfördel för Sverige, men detta utmanas när vi ser att Sverige inte längre är landet i Europa med de allra lägsta totalkostnaderna för elsystemet. Vi har haft tre elkriser inom loppet av mindre än ett år, och allt fler företag uttrycker medialt och på andra sätt en oro för både kapacitetsproblem och stora prisfluktuationer. Det måste till en ändring för företagens och den gröna omställningens skull.

Fru talman! 5G är ett annat område. Tidigare var Sverige pionjärer på områden som NMT och GSM, men nu ligger vi rejält efter andra länder. Vi vet samtidigt att behovet av 5G i samhället och näringslivet är jättestort. Uppkopplade fordon, hållbarhet inom jord- och skogsbruk, en utvecklad livsmedelssektor och att utveckla vård eller undervisning, ja, det finns stora behov. Självklart ska vi beakta säkerheten i detta, men vi måste också gasa på så att Sverige och svensk företagsamhet inte tappar här.

Ytterligare ett område, fru talman, är miljötillstånden, som vi måste göra något åt. Det spelar egentligen ingen roll om vi talar om ett kommunalt reningsverk, en elledning, ett flerbostadshus eller en etablering av en gruva eller en industri. Den gemensamma nämnaren är att det tar alldeles för lång tid att få ett miljötillstånd och att det kostar alldeles för mycket pengar. Dessutom är det för många företagare vardag med en sådan situation - att man inte vet exakt vad man ska göra för att leva upp till kraven och få ett nödvändigt tillstånd. Exempelvis tar det ungefär tio år att få en ny elledning på plats. För det berömda Hybritprojektet kan en försenad elledning påverka och försena projektet och därmed äventyra Sveriges möjligheter att nå klimatmålen.

Häromveckan presenterade LKAB en jättesatsning i Norrbotten: 20 miljarder per år i 20 år. Detta är välkommet för dem och välkommet för Sverige, men det kunde snabbt konstateras att våra tillståndsprocesser är en av de saker som kan hota, äventyra eller skjuta framåt i tid ett sådant viktigt projekt. Jag beklagar att regeringen inte konsekvent har tagit tag i detta. Det hotar företagsamhet och ekonomi, och det hotar också den gröna omställningen för Sverige. Mitt mål är att vi ska kunna kombinera en kraftig ekonomisk tillväxt med en grön omställning, men då måste vi ändra tillståndsprocesserna.

Avslutningsvis: Det viktigaste nu tycker jag är att lösa alla de misstag som näringsministern, regeringen och stödpartierna har gjort när det gäller krisstöden till företag. Annars är risken att Sverige tappar jättemånga företag och jobb helt i onödan.

Fru talman! Tack, Lars Hjälmered, för ett bra anförande! Det passar in i denna tid som inte ser ut som någon annan.

Du tog upp några saker som jag tänkte nämna, så det var väldigt bra. Det blev ridå för industrin när den förre moderate statsministern talade om för alla i Davos att industrin i Sverige var basically gone. Samma moderatledda regering hann knappt tillträda 2006 innan den strök Norrbotniabanan ur infrastrukturplanen, den bana som nu efter regeringsskiftet byggs och som är viktig för att på ett klimatsmart sätt transportera de råvaror och gods som ser till att Sveriges export är stark.

Det behövdes även en ny regering som ser till att utbildningsplatserna ökar i hela Sverige, som ser att samverkan mellan den högsta politiska ledningen, forskningen och näringen är viktig om man gemensamt ska kunna anta samhällets utmaningar och som vågar ta nya initiativ som testbäddar, klimat och industrikliv.

Det vi ser nu i norra Sverige är, precis som ledamoten tog upp, något helt fantastiskt: en klimatsmart industri som levererar en mängd arbetstillfällen som skapar framtidstro och inte minst bnp åt hela detta land. Jag tycker att det behövs en stark politisk vilja som ser till att infrastruktur byggs i hela Sverige och att det finns utbildningsplatser och att det satsas på forskning, innovation och samverkan.

Min fråga till ledamoten blir därför: Delar han den analysen? Ser ledamoten att industrin inte alls är borta utan att den konstant gör sig hållbar, att stora infrastrukturinvesteringar som Norrbotniabanan skapar tillväxt och att regeringens satsningar på testbäddar, klimat och industrikliv bär frukt?

Fru talman! Jag har själv en längre bakgrund i industrin och jobbade med flygmotorer och rymdraketer innan jag gav mig in i politiken, så jag tror att jag vet bättre än många i kammaren att industrin har betydelse för Sverige. Där ser vi fortfarande vilken potential som verkligen finns. Inte minst som västsvensk kan jag se detta, med tanke på det fantastiska fordonskluster som vi har där.

Sett till den kris som vi är inne i just nu har industrin överlag klarat sig ganska hyggligt. Det ska man veta. Permitteringsstöden har varit kraftfulla och välfungerande åtgärder för industrin. Jag skulle säga att de problem som vi har sett med regeringens oskick och oförmåga att hantera krisstöd snarare har drabbat viktiga områden som besöksnäring, handel, kultur, idrott och liknande.

Det som påverkar industrin nu skulle jag säga är en pågående omstrukturering. Tittar vi på ett företag som Volvo Cars ser vi egentligen inte i första hand coronapandemins effekter utan bytet från fossila förbränningsmotorer till elektrifiering och en stor omställning som måste ske. Det som vi behöver göra som land är att fatta beslut om viktiga strukturreformer.

Som jag sa förut är det klart sedan tidigare att Sverige har både fördelar och nackdelar. Vi vet att vi ofta är ett välfungerande land med en ganska utbredd tillit mellan människor, och vi brukar ha en hög rating i termer av innovation. Vi vet också att bostadsmarknaden brister och att vi har en oflexibel arbetsmarknad. Skattenivåer och skattekrångel är ytterligare områden som lyfts fram vid kritik från World Economic Forum, OECD, EU-kommissionen och andra när Sverige jämförs med andra länder.

Vi är en öppen ekonomi - det är känt sedan innan - och har egentligen kanske en tuffare konkurrenssituation då vi inte har en egen inre och stor marknad. Därför tror jag att det är flera andra områden som vi nu måste ta tag i, till exempel tillstånd för att saker snabbare ska kunna komma på plats. Vi måste gasa på när det gäller 5G och göra andra reformer, för annars är vi sålda när det gäller konkurrenskraft.

Fru talman! Tack för svaret, Lars Hjälmered!

Fast jag inte riktigt fick svar antar jag att det som ledamoten sa var att han delar min analys att man måste satsa på stora infrastrukturinvesteringar och bygga ut ett kunskapslyft i hela Sverige. Kanske hade vi sett en helt annan utveckling i norra Sverige ifall Norrbotniabanan redan hade varit byggd.

Nu ser vi att det händer saker i Skellefteå, Kiruna, Gällivare och Luleå. Vi ser fantastiska saker hända, och det finns en framtidstro. Politiken kan bestämma att den ska driva företagen framför sig eller att man ska samverka tillsammans.

Jag hörde egentligen inte något annat än att ledamoten inte tycker som den förre moderate statsministern, att industrin är basically gone, utan att investeringar och kompetens är viktiga i samverkan med näringen om man vill få till investeringar.

Fru talman! Jag vet bättre än många andra att industrin är utomordentligt viktig. Det man gör i Trollhättan med flygmotorer och rymdraketer tillhör det allra mest avancerade man kan hålla på med. Den läkemedelsforskning som sker i till exempel Mölndal är avgörande för att bota och mildra sjukdomar och är viktig för exportintäkter och allt annat.

Om vi ska ta fasta på detta ska vi se de glädjeämnen som finns och de verkliga fördelarna, men jag tycker också att vi ska prata klartext om en del av problemen. Elsituationen är ett sådant. Vi kan lyssna på vad kemiklustret i Stenungsund eller till exempel kemiföretaget Kemira i Helsingborg har sagt. De varnar för att regeringen inte tar de prisfluktuationer som slår stenhårt mot industrin riktigt på allvar, och det finns en oro för att kapaciteten inte räcker till. Eller så kan man se på en sådan sak som tillståndsfrågorna inom gruvområdet eller andra områden, där man säger att regeringen måste agera. Och så kommer det ingen proposition från näringsministern. Där måste det bli bot och bättring.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation med anledning av statens budget inom utgiftsområde 24.

Oannonserat och helt utan förvarning vände det kinesiska viruset upp och ned på såväl vardagen som finanserna för svenska näringsidkare i början av året. Vissa har klarat sig förhållandevis bra medan andra har nödgats plocka ned skylten eller med nöd och näppe lyckats hålla huvudet över vattnet, hittills.

Tyvärr är det inte över ännu, varken pandemin eller den ekonomiska kris som har följt i dess kölvatten, trots alla de åtgärder som vidtagits för att antingen begränsa smittspridningen eller de ekonomiska konsekvenserna. Den kris som vi befinner oss i är inte att likna vid en klassisk finanskris. Ingen särskild marknad kan pekas ut eller hållas ansvarig för den situation som vi har hamnat i, likt vid finanskrisen 2008 och den övervärderade och överbelånade bostadsmarknaden.

I stället ser vi att den ekonomiska krisen orsakats av de åtgärder som vidtagits för att begränsa smittspridningen och av de generella förändringar i rörelsemönster och beteende som följt av desamma. Mot denna bakgrund har vissa branscher drabbats hårdare än andra. Initialt såg vi hur stora svenska industribolag, beroende av de globala värdekedjor som de själva utgör toppen av, såg en brist på insatsvaror och därför stod stilla. Tiotusentals svenskar riskerade att varslas och bli arbetslösa.

Som tur var agerade vi politiker snabbt, åtminstone för att vara just politiker. Vi säkerställde ett omfattande permitteringsstöd, vilket möjliggjorde för inte minst industrin att övervintra under den tidiga pandemikrisen.

Som skaraborgare och Skövdebo vet jag mycket väl hur viktigt permitteringsstödet har varit. Jag har släkt, vänner och bekanta som i omgångar varit permitterade från Volvofabrikerna där hemma. Även om de fann det understimulerade att inte kunna arbeta i samma takt som innan var de glada över att de ändå fortsatt hade ett arbete.

Fru talman! Alla har inte haft det så bra. Industrin klarade sig förhållandevis bra, dels tack vare de politiska stödåtgärderna som kom på plats, dels som en konsekvens av att insatsvarorna ganska snabbt blev tillgängliga på nytt. Den globala och internationella handeln återhämtade sig.

Värre har det varit för de näringar vars konsumenter uteblev som följd av de tidigare nämnda smittspridningsåtgärderna och beteendeförändringarna. Det gäller inte minst besöksnäringen och handeln.

Skara Sommarland, den stora nöjesparken hemma i Skaraborg som jag själv tillbringade tid på som liten, kunde inte öppna alls under säsongen. Andra turistattraktioner såväl som hotell, restauranger, persontransporter, barer, kaféer och så vidare har haft ett mardrömsår utan slut.

För en politiker och ekonom med tilltro till marknadens egen förmåga och en i grunden skeptisk inställning till att det politiska och offentliga ska beblanda sig med marknaden och subventionera densamma har det varit ett minst sagt annorlunda år. Den extraordinära situationen vi fortsatt befinner oss i har nämligen krävt sällan skådade stimulanser till näringslivet. Jag är glad men inte nöjd över att vi lyckades få på plats stöd vid korttidsarbete, omställningsstöd, hyresstöd, tillfälligt sänkta socialavgifter, stöd till enskilda näringsidkare med mera. Det har skett trots att det återkommande har krävts att oppositionen pressade regeringen framför sig.

Fru talman! Jag vågar till och med säga att flertalet stödåtgärder aldrig hade kommit på plats eller förlängts om det inte varit för att en mer eller mindre samlad opposition drev på för detsamma. Dessvärre har regeringen varit både senfärdig och snål sett till de mer generösa stödåtgärder som kom på plats i våra grannländer och i andra jämförbara stater.

Med det sagt kan dock konstateras att pandemin fört de politiska partierna närmare varandra. Jag bedömer att vi på det stora hela agerat förhållandevis konstruktivt och enat för att försöka vidta de stödåtgärder som krävts för att rädda det svenska näringslivet.

Däremot får ingen tro att jag och Sverigedemokraterna är nöjda. Vi fortsätter tvärtom att ligga på för att förlänga och förenkla redan existerande stöd. De näringsidkare som drabbas av alla nya smittspridningsåtgärder som vidtas ska kompenseras skäligt. Och vi måste säkerställa att förutsättningarna finns för en snabb återstart så fort det är möjligt.

Därutöver måste vi även skyndsamt verka för att garantera att stöden de facto når näringsidkarna. Jag nås av alldeles för många näringsidkare vars öden avgörs av huruvida Tillväxtverket lyckas betala ut stöd eller inte. Här måste regeringen agera.

Fru talman! Vissa av dessa välbehövda näringspolitiska åtgärder ryms i detta betänkande, inte minst i vår reservation. Våra riktade satsningar innebär bland annat att vi har högre anslag än regeringen till turistfrämjande åtgärder, Tillväxtverket, näringslivsutveckling med mera.

Avslutningsvis vill jag säga att det sannolikt är många politikers våta dröm att det utskott man sitter i tilldelas betydande pengar i budgetpropositionen. Men jag kan endast konstatera att jag ser fram emot den dag då näringslivet inte längre är i behov av de stödåtgärder som nu tillfälligt blåser upp vårt utgiftsområde.

Fru talman! Jag delar synen på en del av det som Tobias Andersson sa i sitt anförande, bland annat det som handlade om korttidspermitteringar. Det fanns över huvud taget inget sådant under finanskrisen, trots att andra stater redan då hade det. Lagförslaget började för övrigt förberedas långt innan pandemin kom. Det var en åtgärd som den här regeringen verkligen ville göra. Vi har nämligen en statsminister som tidigare har stått på andra sidan och krävt av den förra regeringen att den skulle införa det här. Men det var inte detta jag tänkte ta upp i min replik.

Bransch efter bransch i vårt land lämnar in färdplaner till Fossilfritt Sverige, som är ett nationellt initiativ som ska göra Sverige till världens första fossilfria välfärdsland. Det handlar om 22 stycken nu. De visar att de kan öka sin konkurrenskraft genom att bli fossilfria eller klimatneutrala 2045. Det handlar om branscher som betong, bygg och anläggning, dagligvaruhandel, skog, skidanläggningar, flyg, åkerinäring, för att nämna några.

Färdplanerna täcker just nu mer än 70 procent av utsläppen i Sverige. Och det är Sveriges branscher som talar om för oss vilka åtgärder de är beredda att vidta, men de talar också om vad politiken ska bidra med.

När jag läser Sverigedemokraternas budgetmotion samtidigt som jag läser vad svenska branscher vill göra för att ställa om och bli mer konkurrenskraftiga ser jag inte att de går hand i hand. Jag vill därför fråga Tobias Andersson hur Sverigedemokraterna ser på det nationella initiativet Fossilfritt Sverige. Vad - om något - vill Sverigedemokraterna göra för att förverkliga branschernas färdplaner?

Fru talman! Tack så mycket för frågan! Det är uppskattat att höra en socialdemokrat som inser att näringslivet kan gå före politiken och att det inte alltid behöver vara tvärtom så att politiken ska sätta ramverket och driva andra framför sig. Precis som vi har sett i Sverige under en längre tid har det svenska näringslivet inte sällan haft en högre ambitionsnivå på detta område än vad svenska politiker har. Varken jag eller Sverigedemokraterna ämnar på intet sätt begränsa deras förutsättningar eller ambitioner på området.

Det som däremot är väldigt bekymmersamt om Sverige ska minska sina utsläpp är onekligen det faktum att vi återkommande står i behov av att importera el till Sverige. Det är inte sällan el producerad under oetiska former med ett högt fossilt avtryck. Vi hade i stället kunnat skapa förutsättningar i Sverige för en inhemsk elproduktion av icke-fossilt slag. Det är en möjlighet som Socialdemokraterna aktivt har bidragit till att begränsa. Det är inte minst en konsekvens av att man har stängt en och snart två reaktorer för kärnkraftsproducerad el som på intet sätt påverkar det fossila avtryck som Sverige gör.

I stället har man valt att hylla förnybar energiproduktion, trots det faktum att det inte alls räcker till för att producera tillräckligt mycket för att täcka efterfrågan i Sverige. Det har lett till att vi har hamnat i en situation där vi titt som tätt behöver importera fossilt producerad el. Det bekymrar mig väldigt mycket. Jag anser att det är ett avsevärt större problem för Sverige, för det svenska näringslivet och dess omställning och för våra utsläpp än vad som står i vår motion på området.

Fru talman! Som socialdemokrat tror jag naturligtvis på samverkan mellan forskningen och näringen och på det innovationsråd under statsministern där man ses för att ta fram de stora dragen, där klimathotet faktiskt är en av de största utmaningarna.

Vad jag hörde ledamoten säga är att om kärnkraft byggs så har vi löst de 22 färdplanerna. Det var det enda jag hörde ledamoten säga om hur Sverigedemokraterna vill bidra i 22 färdplaner som, kan jag tala om, inte handlar om kärnkraft.

Det enda svaret jag fick från ledamoten var att bygger man kärnkraft löser man också de här 22 färdplanerna för ett konkurrenskraftigare näringsliv i Sverige. Det måste jag säga att jag har svårt att tro.

Fru talman! Anna-Caren Sätherberg tycks ha en selektiv hörsel. Jag inledde min replik med att konstatera det faktum att Sverigedemokraterna på intet sätt avser att stå i vägen för att åstadkomma och möjliggöra dessa färdplaner. Tvärtom tycker jag att det är klokt att politiken kan ta ett steg tillbaka och låta näringslivet verka för att nå sin fulla potential utan att detaljreglera eller gå in med diverse punktskatter som begränsar vår förmåga att ställa om eller att nå ett önskat resultat.

Samtidigt måste man konstatera det faktum att vi har en situation i Sverige i dag där elstopp börjar bli ett vanligt förekommande ord ute på industrierna där man titt som tätt inte kan producera som vanligt som en konsekvens av den energipolitik som nuvarande regering för.

Det är bekymmersamt. Det faktum att industrier av olika slag nödgas investera utomlands i stället för i Sverige är ett problem. Det är det jag skulle vilja lägga fokus på i detta replikskifte.

Fru talman! Coronapandemin har verkligen utmanat och fortsätter att utmana oss som samhälle. Konsekvenserna ser vi. De svenska småföretagen drabbas hårt inom de flesta områden. Besöksnäringen, lokalhandeln och den småskaliga produktionen har fått betala ett extra stort pris. Vi blir påminda om hur sårbara vi är i den globala världen, där en stor del av våra råvaror och produkter importeras från andra kontinenter. Kanske behöver vi tänka om i frågan om hur företag ska drivas, hur produktionen ska se ut och hur vi egentligen ska stötta våra småföretag.

Vänsterpartiet har en budget som satsar på att minska de enorma klyftorna som finns i Sverige i dag. Vår budget går också ut på att stärka välfärden och ställa om samhället till ett grönare samhälle. Det gör vi genom att reformera skattesystemet för att kunna fördela resurser där de behövs som mest.

Om det är något som den här pandemin visat är det att vi alla vinner på att ha ett starkt, gemensamt samhälle. Den visar också att kriserna slår hårdast mot dem som redan drabbats av ekonomiska och sociala ojämlikheter.

Ojämlikheten skapar sämre förutsättningar för företag. Bostadsbrist, dåligt underhåll och elnät som inte täcker behovet, avsaknad av utbyggd tågtrafik, bristande tillgång till kollektivtrafik, utarmning av landsbygd och förorter och ett segregerande skolsystem bidrar inte till att ge en bra grund för att odla fram nyskapande, hållbara företag. Vår politik ger en lösning på detta.

I vår budget lägger vi ungefär 70 miljarder mer än regeringen. Det är pengar som läggs på reformer som skulle kunna påbörja arbetet med att bygga ett starkare, rättvisare och grönare samhälle för alla.

Vi befinner oss i en pandemi som genererat en ekonomisk kris. Speciellt oroväckande är arbetslösheten. För att motverka detta behöver vi ta ett rejält omtag, stärka samhället och förbereda oss för att skapa nya möjligheter till jobb och framtid. Vi tror att det är läge att investera i det gemensamma, att ställa om, rusta upp och driva utvecklingen framåt.

Därför presenterar vi en investeringsplan för framtiden. Det är stora offentliga investeringar som stimulerar ekonomin och skapar jobb. Genom dessa investeringar ser vi också till att möta de stora samhällsbehov som länge har präglat stora delar av det gemensamma.

Investeringsplanen innehåller stora satsningar på grön omställning, bostadsbyggande, infrastruktur, energieffektivisering och ny teknik för att ställa om ekonomin i en mer klimatvänlig riktning.

Vi vill alltså att Sverige ska göra massiva investeringar de kommande åren. Över tid handlar det om hundratals miljarder kronor som behöver satsas på statlig nivå. Vårt förslag omfattar totalt en satsning på cirka 30 miljarder kronor i investeringsplanen redan 2021.

Fru talman! Sverige har en könsuppdelad arbetsmarknad. Företagandet utgör inget undantag. Det största ansvaret måste ligga på företagen själva, men det finns sätt att driva utvecklingen åt rätt håll.

Vi menar att stödet till kvinnors innovation är ett eftersatt område. Många av de statliga stöd som finns för innovation och försöksstudier visar på en viss snedfördelning, och många berörda kvinnor upplever svårigheter. Därför vill vi se en aktiv, jämställd innovationspolitik som ger utrymme till kvinnors innovation. Statens innovationsstöd måste ta hänsyn till kvinnors innovation.

Vi föreslår också att man ska rikta stöd till kvinnors företagande genom att stötta kvinnliga yrkesnätverk. Att skapa sådana samarbetsformer har visat sig vara ett viktigt verktyg för att kompensera de könsorättvisor som märks inom företagande. Det är också viktigt att ett jämställt företagande blir en prioriterad målsättning även inom det företagsfrämjande arbete som görs på olika nivåer.

Vi tror att hållbara, demokratiska företag är framtidens företag. Det har också visat sig att dessa företag har klarat av krisen bäst. Vi vill se en större mångfald av drifts- och ägandeformer inom företagandet, och där utgör till exempel kooperativ och arbetstagarägda företag en viktig del.

Ett kooperativ är en form av samverkan där medlemmarna både äger och bedriver en ekonomisk verksamhet som de har behov och nytta av. Medlemmarna är i många fall delaktiga i verksamheten och får på så sätt inflytande och ökat ansvar. Kooperativa och arbetarägda företag har visat sig vara långsiktiga och hållbara. Det är en viktig väg framåt ur krisen, och det måste vi stötta.

Ett sätt är att rädda företag som är nedläggningshotade, trots att de har en relevant produktion, är att omvandla dem till arbetarägda företag. Men i dag är det inte en enkel uppgift för personalgrupper att ta över ett företag och rädda sina jobb till exempel vid generationsskifte eller när andra företag vill köpa upp och lägga ned för att minska konkurrensen. Det finns inte några direkta stöd för att till exempel lösa de skulder som företaget kan ha dragit på sig, samtidigt som man måste ha startkapital för att starta själva arbetet.

Detta är ett speciellt angeläget problem i spåren av coronakrisen, där många företag hotas av nedläggning. Det behövs nya satsningar för att öka möjligheten till kooperation i Sverige. Därför föreslår vi att det statliga företaget Almi bör få ett tillskott för att utfärda lån i syfte att de anställda ska kunna få förutsättningar att ta över annars nedläggningshotade företag. Efter genomgång av affärsplanen för det kooperativa företaget skulle Almi kunna bidra till att fler anställda själva kan rädda sina jobb.

Vänsterpartiet föreslår en ökning av anslaget med 100 miljoner kronor jämfört med regeringen 2021.

Vi anser också att man måste utreda hur man skulle kunna underlätta skapandet av kooperativa företag och övertagande av företag för att på så sätt stärka och utöka de kooperativa företagen.

En klimatomställning kräver ett omfattande omtag av näringslivet. I vissa avseenden är vi på god väg, men i andra avseenden behövs det en push framåt. Den pushen går genom vår föreslagna investeringsplan. Investeringsplanen omfattar många olika förslag. Ett av dem är omställningen av pappersindustrin.

Den svenska pappersindustrin har stora möjligheter att bidra till ytterligare produktion av förnybar energi. Därför föreslår vi ett tvåårigt program för grön omställning av pappersindustrin om totalt 600 miljoner kronor. Det här ska gå till investeringar för energieffektivisering och ökad produktion av förnybara bränslen.

Andra förslag som omfattas av investeringsplanen, men som tillfaller andra utgiftsområden, är ett nytt nationellt klimatstöd riktat till branscherna med statligt stöd för investeringar samt utveckling och forskning för ett fossilfritt Sverige, till exempel elektrifiering av vägar och att göra återvunnet material mer konkurrenskraftigt. Totalt uppgår klimatstödet till 1 miljard.

Fru talman! Jag förespråkar en rättvis handelspolitik som sätter människor, social rättvisa, djur, klimat och miljö främst. Det ska vara en handelspolitik som fokuserar på samhällsvinster för alla och inte bara på vinster för storföretag. Handeln med omvärlden är avgörande för Sveriges välstånd och utveckling, men jag vill ha en rättvis handelspolitik som inte innebär försämringar för medborgarna i de länder som omfattas av handeln.

Den rådande världsordningen är inte rättvis. Resurser och makt är djupt ojämlikt fördelade över världen. Möjligheterna att delta i det internationella utbytet och i handeln ser därför olika ut.

I och med coronapandemin har många länders ekonomi prövats hårt, och handeln har sjunkit både inom och mellan länder. Att pandemin kan utlösa en enorm ekonomisk kris är nästan naturligt i det här fallet, och många länder och företag är försiktiga med vilka investeringar de gör. För att lyckas återhämta sig ekonomiskt krävs att länder som har mycket ger mer och att länder som har mindre får större chanser. Om återhämtningen genomförs med hjälp av klimatsmarta investeringar ökar dessutom möjligheterna att nå klimatmålen.

Det finns ett feltänk inom handelspolitiken, nämligen att man inte ser helheten. Det handlar om konsekvenserna av förslagen och att man inte nyttjar de verktyg som finns i handelspolitiken för att främja demokrati, mänskliga rättigheter och klimat. Man skriver handelsavtal där man utökar volymerna för import av kött till Europa, men man vet att importen av köttet kommer att leda till konsekvenser för mänskliga rättigheter och miljö.

Ett annat exempel är det frivilliga partnerskapet med Honduras, som nu diskuteras i EU-nämnden. Skogsavverkningen där är i dag ett stort problem vad avser både mänskliga rättigheter och miljö. Samtidigt finns ett stort demokratiunderskott i Honduras, och där finns många problem med mänskliga rättigheter. Man hotar och dödar sociala ledare.

Även om avtalet i det här fallet ger en stämpel om att timmer produceras och avverkas på ett lagligt sätt kommer det antagligen inte att ge de resultat som förväntas. Därför behöver vi först stärka demokratin och skapa avtal som har bindande tvärfunktionella krav för att det ska funka. Här behöver Sverige göra ett ställningstagande som gynnar mänskliga rättigheter och klimat genom att ställa lagkrav för företag och deras kedjor samt genom handelsavtalen.

Jag hänvisar till vårt särskilda yttrande och deltar inte i beslutet till förmån för vår egen budget.

Fru talman! Vi kristdemokrater vill skapa förutsättningar för ett samhälle med god ekonomisk tillväxt och ett företagsklimat som står sig starkt i den globala konkurrensen. Det behövs genomtänkta reformer för arbetsmarknaden. I skattepolitiken måste människors förutsättningar att lämna arbetslöshet och utanförskap förbättras.

För att klara detta krävs ledarskap och förmåga att prioritera. Sveriges bästa måste komma före respektive januaripartis favoritreformer, där ingen just nu tar ansvar för helheten.

De åtgärder som regeringar världen över har tvingats vidta för att stoppa smittspridningen har resulterat i att Sverige och omvärlden har hamnat i synnerligen djup lågkonjunktur. I Sverige finns risk för att arbetslösheten biter sig fast på höga nivåer under lång tid framöver, vilket skulle ha negativa hälsoeffekter och medföra sociala problem och undergräva de offentliga finanserna och därmed välfärdens långsiktiga finansiering.

De jobbreformer som vi föreslår syftar till att arbetsgivare ska vilja anställa personer som i dag är arbetslösa i stället för att, som regeringens reformer, ge stöd till anställningar som redan finns.

Under det gångna året har olika företagsstöd kommit på plats, men det har alltför många gånger tagit onödigt långt tid och inte sällan har dessa beslut fattats via riksdagen. När regeringen väl har kommunicerat restriktioner eller olika stöd har frågorna bara blivit fler. Många företag väntar i dag fortfarande på svar när det gäller korttidsstödet. Handläggningstiderna är alldeles för långa, vilket Tillväxtverket är väl medvetet om. Regelverk och ansökningsvägarna upplevs inte sällan som en djungel.

Stödet till enskilda näringsidkare fattade riksdagen beslut om i juni i år. Nu har ett förslag presenterats, och förhoppningsvis kan de ta del av stöd någon gång under nästkommande år.

Vi vet att fyra av fem jobb skapas i små och medelstora företag. Därför är det otroligt viktigt att stötta de företag, som inte sällan är småföretag, som på grund av pandemin har haft uteblivna intäkter. Det i sin tur har varit på grund av restriktioner för att hindra en ökad smittspridning.

Fru talman! Läget för det svenska näringslivet har förändrats drastiskt under det gångna året. Jag vill understryka vikten av att de reformer som sjösätts nu inför 2021 måste vara strukturellt riktiga. Först då kan de föra Sverige ur krisen. Det finns ett behov av breda, snabba, träffsäkra och kraftfulla jobbreformer som bryter massarbetslösheten.

En nyckelfaktor i återhämtningen är ett gott företagsklimat där investeringar stimuleras och där det är enkelt och lönsamt att anställa. Nya jobb skapas inte av politiker vare sig här i riksdagen eller i regeringen. De skapas främst av människor som finner det mödan värt att starta och utveckla företag, förverkliga en idé eller riskera sitt sparkapital. Det är därför oerhört viktigt att lagar, regler och skatter utformas på ett sätt som gör det enklare för människor att starta och driva företag.

Fru talman! Några delar som vi kristdemokrater tror är nödvändiga för Sveriges företagsklimat är regelförenklingar i samklang med digitalisering. Jag tror att alla partier har lovat att när de väl sitter i en regering ska de arbeta med regelförenklingar. Men då gäller det att gå från ord till handling på rätt sätt. Ett exempel vi har med i vår budget, och som jag hade föredragit att riksdagen hade beslutat att anvisa medel till, är ett anslag för att inrätta en central plattform för regelgivning. Här har vi avsatt 3 miljoner kronor för detta ändamål. I dag utförs regelgivning av en rad offentliga aktörer, och företag har svårt att få en överblick över pågående och planerade insatser.

Genom en central plattform menar jag att det hade kunnat bli mer transparent för företagen när olika regelarbeten börjar och slutar och hur företagen ska gå till väga för att lämna synpunkter. Detta skulle stärka företagsperspektivet i regelgivningen.

Vi tror även att det är nödvändigt att ha en infrastruktur som passar vårt geografiskt avlånga land. Det gäller inte minst inrikesflyget. Här måste vi se till att politiken inte går bort sig och sätter käppar i hjulet för hur Sveriges konkurrenskraft står sig gentemot övriga Europa och världen. Flyget är en viktig del för svenskt näringsliv.

Sveriges elförsörjning är en annan del, som i dagsläget delar upp Sverige. Det senaste året har det uppstått enormt stora skillnader mellan de olika prisområdena. Företag ska kunna lita på att elen finns där när den behövs. Stabilitet och leveranssäkerhet är oerhört viktigt för Sveriges företagare.

Till sist myndighetsservice och engagemang. Det här kan vara helt avgörande för ett företags utveckling. Vi kristdemokrater vill införa servicegarantier för företagen i syfte att bidra till snabbare, mer kvalitativ och mer förutsägbar myndighetsservice.

Det står mycket på önskelistan, och i coronapandemin som vi nu befinner oss mitt i behöver det vidtas kraftfulla åtgärder.

Fru talman! Tack, ledamoten, för ett spännande anförande! Jag instämmer i mycket av det.

Jag behöver bara fråga om jag hörde rätt. Vi har ju lagt många hundra miljarder på resurser för att klara företagen, arbetstagarna och vården under coronapandemin. Jag hoppas att ledamoten inte sa att hon tycker att regeringen ska besluta det själv utan att vi fattar de besluten i Sveriges riksdag. Det får ledamoten klargöra för mig. Jag hörde något där.

Vad jag tänkte fråga ledamoten om är besöksnäringen, som finns och är viktig i hela Sverige.

Förra mandatperioden, när jag satt i näringsutskottet, jobbade jag tajt ihop med den kristdemokratiska ledamoten. Vi brann båda för besöksnäringen. Vi startade till exempel riksdagens första nätverk tillsammans med Visita.

Just nu har ingen av oss en aning om hur resandet eller besöksnäringen kommer att resa sig när pandemin är över. Det har gjorts en studie ibland annat Storbritannien som visar att unga män i storstäder är de första som kommer att sticka direkt medan alla andra kommer att vara lite mer tveksamma.

I somras började vi "hemestra" och "svemestra", vilket gjorde att orterna i Sverige på något sätt kunde upprätthålla infrastrukturen även om de inte hade lika många gäster som före pandemin.

Regeringen satsar nu på att Visit Sweden får ett annat uppdrag, det vill säga att sälja in Sverige inte bara till utländska gäster utan även till inhemska.

Vi satsar även på en omstart av besöksnäringen med en aviserad strategi. Just den satsningen avvisar Kristdemokraterna, så min fråga är hur Kristdemokraterna vill främja besöksnäringen.

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten, för frågorna! De var många, men jag ska försöka bena i dem.

Besöksnäringen i Sverige är ju en otroligt viktig bransch, och vi ser att den är extra utsatt just nu. Man väntar på stöden, man väntar förgäves och man får svaret "var god dröj". Handläggningstiderna är alldeles för långa, och man vet inte hur man ska klara nästa dag. Det är det korta perspektivet.

I det längre perspektivet ser vi att besöksnäringen behöver hjälp och stöd, absolut. Men vi ser också att det företagen i Sverige rent allmänt behöver är god tillgång till vård och ett trygghetssystem som man kan lita på, och just nu saknas detta.

För hela vår besöksnäring eller vilken bransch det än må vara har vi lagt medel till att man ska kunna klara av de grundläggande behov som alla Sveriges företagare har.

Här ser vi olika delar som vi har tryckt på, inte minst inom justitieutskottets område när det gäller de hot som finns gentemot olika branscher. Då gäller det att vi också tar ansvar för att se till att det grundläggande fungerar först och hjälper och stöttar de företag som faktiskt behöver hjälpen. Den är kortsiktig, och här anser vi att det har tagit alldeles för lång tid för regeringen att få stöden på plats.

Fru talman! Jag tyckte att ledamoten sa "god tillgång till vård". Då blev jag lycklig, för det är klart att vi ska ha god tillgång till vård. Det ska vi ha i hela Sverige. Den ska också vara efter behov och inte efter plånbok, så blir det ännu bättre.

Ledamoten svarade inte riktigt på min fråga. I det korta perspektivet svarade hon, men hon svarade inte på hur hon vill se omstarten.

Det här är ju en strategi som man har tagit fram tillsammans med näringen som nu kommer att läggas som en omstart för besöksnäringen som de så väl behöver när pandemin är över. Just det vill inte Kristdemokraterna lägga sina pengar på, utan just det stryker man. Därför undrar jag hur man vill främja en omstart av besöksnäringen.

Fru talman! Vi ser ju att besöksnäringen är en viktig del. Vi ser också vad de grundläggande behoven är och vad vi satsar på i vår budget.

Besöksnäringen behöver också ta sitt ansvar, men det är ingen hemlighet att man kan effektivisera genom digitalisering och så vidare. Vi behöver se till att vi har god effektivitet i alla de olika myndigheter men också organisationer som bedriver dessa verksamheter. Här vet jag att ett enormt arbete görs av till exempel Visita, som jag hoppas att regeringen lyssnar på när det gäller omstarten. Det gäller Sveriges alla olika delar och branscher, men besöksnäringen är en särskilt utsatt bransch i dagsläget.

Fru talman! Ledamoten nämnde att företagen är de som skapar jobben. Men nya jobb skapas ju också genom det offentliga och genom att man skapar förutsättningar för att företagen och deras arbetare ska kunna funka.

Jag har tittat lite på er budget, där ni trots pandemin och arbetslösheten och trots att ni gärna värnar företagen för att de ska kunna hålla sig flytande väljer att till exempel sänka a-kassan genom att stoppa förlängningen av ersättningsnivåerna. Ni vill också spara in pengar genom att ta bort deltidsregeln.

Jag håller med om att man ska rädda företagen, men varför vill ni inte rädda arbetarnas ekonomi under den här krisen?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Vi kristdemokrater anser att alla jobb är viktiga och att det är bättre att vara i arbete än att vara arbetslös.

Här gäller det att hitta och föra en ansvarsfull politik, för vi vet att fyra av fem jobb skapas i det privata näringslivet. Fyra av fem jobb skapas av små och medelstora företag. Om vi kunde underlätta för alla företag att anställa ytterligare en person, då skulle vi inte ha någon arbetslöshet kvar.

Här är det alltså otroligt viktigt att se vad som ger mest pang för pengarna. Det tycker vi att vi för en ansvarsfull politik kring.

Fru talman! Vi tittar också gärna på det som finns runt omkring företagen.

Arbetarna ska kunna behålla sin ekonomi under den här krisen och ändå bidra till samhället utan att vara inlåsta i någon effekt.

Vi tror också på att man ska investera för att kunna skapa jobb. Det kommer ju en tid efter krisen. Men ni har dragit ned på till exempel byggsubventionerna, som skulle underlätta för arbetare att få bostäder och vara nära företagen. Vilken framtid vill ni ha efter krisen för företagarna?

Fru talman! Det är jättebra att ledamoten tar upp byggsubventionerna. Byggbranschen har under lång tid varit ganska subventionerad. Vi behöver hitta ett bra samtalsklimat, så att pengarna går till rätt ställen. Vi måste investera i vår framtid om företagen ska kunna komma ut på den goda sidan efter krisen. Det tror jag att alla här inne håller med om. Men då gäller det att ge rätt stöd till rätt företag och branscher för att det här ska kunna ge en möjlighet. Man ska inte översubventionera vissa delar eller översubventionera det offentliga. Kommuner och regioner har fått enorma skattepåsar under den här krisen, och det finns väldigt många kommuner som just i dagsläget inte riktigt vet var de ska göra av sina medel.

Fru talman! I dag debatterar vi näringsutskottets betänkande 1, som behandlar en av de viktiga beståndsdelarna i skapandet av ett starkare samhälle, nämligen näringspolitiken. Målet för näringspolitiken är att stärka den svenska konkurrenskraften och skapa förutsättningar för fler jobb i fler och växande företag.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Fru talman! I Sverige och i hela världen ökar återigen smittspridningen. Vi behöver göra allt vi kan för att hejda den utvecklingen. Covid-19 har varit och är ett allvarligt hot mot människors liv och hälsa men har också fått konsekvenser för företag och anställda.

Besöksnäringen är ett exempel på en bransch som har det svårt, speciellt i storstäderna, när utländska gäster stannar hemma. Livsmedelsbranschen har gått bra, men inte gränshandeln. Det finns alltså regionala skillnader även under pandemin.

Vi hade vid pandemins början läget att vi genom finansminister Magdalena Anderssons ledning sparat i ladorna, och vi hade den lägsta statsskulden sedan 1977. Detta är en medveten ekonomisk politik som har gjort att regeringen tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna under 2020 haft möjlighet att lägga fram förslag om stödåtgärder på över 200 miljarder. Därutöver har det varit garantier och likviditetsförstärkningar på ytterligare hundratals miljarder.

Aldrig har Sverige så fort satsat så stora resurser, och det har gjort skillnad. Bara genom korttidspermitteringarna har hundratusentals svenska löntagare undgått risken att bli arbetslösa. Företagen har därmed haft råd att ha kvar sin personals kompetens. Det har funnits en stor enighet bland partierna. Därför har vi också i Sveriges riksdag snabbt kunnat besluta om tolv extrabudgetar.

Fru talman! I denna tid av stora samhällsutmaningar och ett ökande behov av en rättvis omställning till ett hållbart och inkluderande välfärdssamhälle behöver vi agera klokt, gemensamt och snabbt. Det är därför viktigt att vi fortsätter det innovationsfrämjande arbetet. I dag rankas Sverige som näst bäst på innovation i hela världen och bäst i Europa, vilket är av yttersta vikt för vårt lilla exportberoende land. Vi ska vara stolta över detta, men vi ska inte ta det för givet. Därför gläds jag åt att regeringen fortsätter arbeta för att utveckla och stimulera innovationstakten, bland annat genom Innovationsrådet, samverkans- och innovationsprogrammen och aviserade satsningar på RISE samt inom ramen för den forsknings- och innovationspolitiska propositionen.

Fru talman! Innovation och förnyelse är centrala områden i arbetet med att stärka den svenska konkurrenskraften och samtidigt bidra till de globala målen för hållbar utveckling. I klimatkrisen är det viktigt att vårt näringsliv får rätt förutsättningar för grön omställning. Regeringen har också redan inom strategin Smart industri utfört ett flertal åtgärder med avsikten att industrin i hela Sverige ska öka sin konkurrenskraft och sitt deltagande i främst de högkvalificerade delarna av de globala värdekedjorna. Det har gett en tydlig riktning för omställningen när det gäller digitalisering, hållbarhet, kompetensförsörjning samt innovation och forskning för svenska industriföretag.

Fru talman! I söndags lyste Lucia upp årets mörkaste tid. Men det finns andra ljusglimtar jag vill nämna, som att digitaliseringen under pandemin hoppat fram flera år i sin utveckling och att vi åstadkommer en långsiktig kompetensförsörjning genom utbyggnaden av Kunskapslyftet. År 2021 kommer det att finnas 144 400 fler utbildningsplatser i hela Sverige. Varför är då det viktigt, fru talman? Jo, för att vi vill att etablering och utbyggnad av företag ska vara möjligt i hela Sverige.

Det finns andra ljusglimtar, som den klimatsmarta industri som växer fram. I Skellefteå bygger Northvolt Europas största batterifabrik, som väntas skapa 10 000 nya jobb. Northvolt säger att hälften av råmaterialet till batterierna ska vara återvunnet år 2030. Det statligt ägda gruvbolaget LKAB har meddelat att de gör en av Sveriges största investeringar någonsin för att ställa om till fossilfri produktion i Kiruna och Gällivare. Satsningen kommer att minska koldioxidutsläppen hos bolagets kunder med ofantliga 35 miljoner ton per år och skapa 3 000 jobb. Volvo Cars meddelar att de investerar i elmotorproduktion i Skövde, vilket beräknas leda till 500 nya jobb. Stockholm Exergi skalar upp för att kunna fånga in ännu mer koldioxid, något de är världsledande inom. Scania miljardinvesterar i Södertälje för att kunna elektrifiera sina fordon med hjälp av battericeller från just Northvolts batterifabrik i Skellefteå. SSAB ska tillsammans med Vattenfall och LKAB bli först i världen med att producera stål utan kol. Våra svenska företag ligger i framkant, och det är viktigt att alla underleverantörer och personalen också är med på resan.

Fru talman! För den socialdemokratiskt ledda regeringen är handelspolitiken ett viktigt politiskt område. Vi är ett litet exportberoende land långt uppe i norr, och det är viktigt att vi finner handelspartner i vår omvärld. Den tid av protektionism och stängda gränser som utmanade såväl det europeiska som det nordiska samarbetet måste vara oss förbi. Än i dag läser vi om våra gränshandlare, vars kunder tidigare bestått av efterfrågade gäster, men som nu möts av tomma lokaler och hyllor. Än i dag vet vi inte vilken typ av brexit vi får. Vi måste tillbaka till en tid av samhörighet, öppna marknader och välkomnande gränser.

Fru talman! Coronavirusets spridning är en global kris. De företagsekonomiska effekterna är tydliga även i Sverige, inte minst för våra många småföretag, egenföretagare och särskilt utsatta branscher. En av företagens och företagarnas mest efterfrågade möjligheter har varit att kunna arrangera kompetensinsatser vid korttidsarbete för att säkra personalens kompetens och förbereda företaget inför tiden efter corona. Därför gläds jag åt att regeringen ger Tillväxtverket i uppdrag att få till arbetet med kompetensinsatser vid korttidsarbete.

Statens totala budget för 2021 är svindlande 105 miljarder. Den innehåller såväl åtgärder för att skapa jobb här och nu som långsiktiga reformer. Samtidigt är det viktigt att påpeka att vi fortfarande inte ens kan överblicka vad pandemin och dess konsekvenser kommer att göra. Det kommer säkert att krävas ytterligare åtgärder på det ekonomiska området och områden som berör olika delar av samhället.

För att sammanfatta det viktigaste i budgeten på utgiftsområde 24: Det är en politik för stärkt konkurrenskraft, näringslivets återhämtning, näringslivets gröna omställning, kompetensutveckling, digitalisering, life science, en stark och hållbar besöksnäring samt arbetet med förenkling för företagen.

Fru talman! I min hemby Åre, där besöksnäringen jul och nyår brukar slå rekord år efter år, blir det naturligtvis väldigt annorlunda detta år. Här som på andra turistorter har näringen gjort allt för att ställa om för att klara av att ta emot gäster hela vintern utan att smittan sprids. För besöksnäringen kommer satsningen på omstarten, den strategi som aviserats och Visit Swedens nya uppdrag att vara väldigt viktiga.

I denna tid är det viktigt att minnas två saker: Vi ska ställa upp, och vi ska ställa om. Vi ska ställa upp för samhället och våra grannar, och vi ska följa rekommendationerna och råden. Vi ska ställa om till digitala möten och hemarbete om vi kan, för då hjälper vi dem med samhällsviktiga tjänster som måste jobba på arbetsplatsen.

Fru talman! Det tog näringsministern, regeringen, Centerpartiet och Liberalerna åtta nio månader in i coronakrisen innan de kom till riksdagen med ett konkret förslag för att kunna hjälpa enskilda företagare. Många av dem - det kan vara frisörer, hantverkare eller musiker - har ännu inte fått pengarna och är mitt inne i en ansökningsprocess, trots att krisen har rullat under utomordentligt lång tid.

Fru talman! Dagens Nyheter skrev en längre artikel på detta tema så sent som i går, med rubriken "Kritik mot sent coronastöd", där de intervjuade en företagare som heter Daniel Hallgren. Han säger så här:

"När det i våras började diskuteras på presskonferenser om miljardstöd så tänkte jag, som nog alla andra företagare, att det kanske finns en chans att överleva det här. Men sedan visade det sig att det inte gällde enskilda företagare."

Denne företagare, Daniel Hallgren, är ju långt ifrån ensam. Vi pratar om mängder av människor inom viktiga områden - frisörer, musiker och en lång rad andra - som helt lämnades vid sidan om det arbete som Socialdemokraterna och de andra gjorde. Många har nu bokstavligen kämpat för sina företags och sin privatekonomis överlevnad.

Min fråga, fru talman, är om Anna-Caren Sätherberg tycker att det är rimligt att de har fått vänta så här länge och att många av dem fortfarande inte har fått besked om huruvida de över huvud taget kan få krisstöd.

Fru talman! Tack, ledamoten, för en viktig fråga!

Vi som sitter i näringsutskottet hade Tillväxtverket och Skatteverket hos oss just för att fråga varför det tar så lång tid med utbetalningarna. Det skjuts ju till pengar just till Tillväxtverket i den här budgeten för att se till att stöden ska komma ut, men vissa har väntat väldigt länge.

Man ska också veta att det har varit många olika stöd. Alla stöd har inte träffat alla företag, men jag tror att nästan alla företag har hittat något stöd i den flora som har funnits. Det är ändå så att det är 200 miljarder som har betalats ut, och det är en massa krediter och uppskjuten skatt som ligger över detta. Det har ju gjorts historiska satsningar som vi har klarat av att faktiskt klubba igenom i Sveriges riksdag - tolv extrabudgetar!

Hade vi genomlevt en pandemi tidigare och tränat på det tror jag att vi hade haft mycket mer på plats än vad vi hade när vi startade. Men en sak som vi lärde oss under finanskrisen var korttidspermitteringar. Då hade vi en regering som inte ville lyssna på industrins krav på permitteringar, som många andra länder redan hade ordnat. Det gjorde att vi började att jobba med den frågan långt tidigare och att den var klar inför denna pandemi, vilket var tur.

Jag delar dock Lars Hjälmereds oro för de små företagen när utbetalningarna tar för lång tid; den oron delar jag.

Fru talman! Korttidspermittering har för många företag, inte minst i industrin, fungerat väldigt bra. Har man enskild firma är man dock per definition inte anställd och kan alltså inte permitteras.

Det är inte långa handläggningstider hos Skatteverket eller Tillväxtverket som har varit problemet, utan problemet har varit att näringsministern tog nästan nio månader in i krisen på sig innan han och regeringen kom till riksdagen med ett konkret förslag. Många har fått kämpa för sin privatekonomi och för sitt företags överlevnad.

En annan del, fru talman, har varit att stöd har gått väldigt mycket till dem med aktiebolag och att det så här långt in i krisen har visat sig att många med handelsbolag av något för mig outgrundligt skäl har lämnats därhän.

Den andra fråga som jag skulle vilja ställa till Anna-Caren Sätherberg är vilka skäl hon och Socialdemokraterna haft för att exkludera dem med handelsbolag så att de inte fått något krisstöd trots att de med aktiebolag har fått det.

Fru talman! Lars Hjälmered sa "den andra frågan". Den om handelsbolag var dock den enda jag uppfattade, så jag tar den.

Det har tagit tid, men nu kommer ju dessa stöd alldeles strax att finnas på plats. När det gäller de enskilda företagen har det tagit tid; det är sant. Det har varit tolv extra ändringsbudgetar i denna kammare. Det främsta syftet har naturligtvis varit att rädda människors liv och att klara sjukvården, kollektivtrafiken och det som gör att människor som måste göra de samhällsviktiga jobben kan vara på arbetet.

Det har ju också betalats ut mycket stora stöd till Sveriges företagare. Tyvärr är det några som har ramlat mellan stolarna. Det kommer dock att åtgärdas nu, som ledamoten mycket väl vet.

Fru talman! I dag debatterar vi näringslivet i Sverige. Det har varit ganska mycket fokus på de stöd som regeringen har beslutat om och som omfattar miljardbelopp. Varje dag får jag, och säkerligen också ledamoten Anna-Caren Sätherberg, samtal, mejl och sms från företagare som står där på sina bara knän och ber: När får jag ett besked? Detta har också eskalerat efter de restriktioner som kom i november - vi ser inte minst hur det har påverkat restaurangbranschen.

Att då inte samtidigt kommunicera ut vad som gäller för den här branschen kan vi tycka är lite oansvarigt i det här läget - under den pandemi vi ändå står inför - när man också har vetskap om att det är otroligt viktigt med kommunikation i detta läge.

Min fråga är: Tycker du, Anna-Caren Sätherberg, att det är rimligt att handläggningstiderna har blivit så här långa och att man från Tillväxtverket inte fullt ut fokuserar på att betala ut? Vi lyssnade ju båda till Tillväxtverket i förra veckan. Där lägger man också tid och energi på att leta upp företag och ser dem egentligen som bovar i det hela redan från början. Man kontrollerar så att allting ska gå rätt till. Här undrar jag om Socialdemokraterna tycker att man egentligen borde kunna betala ut stöden i mycket snabbare takt än vad som görs i dag.

Fru talman! Jag tackar Camilla Brodin för frågan.

Jag börjar med det sista. Jag tycker att det är superviktigt att vi har kontroll på de stöd vi betalar ut och ser till att de verkligen går till dem som har behov av stöden och som har rätt till dem. Jag är inte någon som tycker att man ska betala ut stöd och inte ha kontroll; kontrollfunktionen tycker jag är lika viktig som tidsaspekten på stöden.

Men vi var på ett möte, och Tillväxtverket berättade om hur man har fått hjälp av andra myndigheter och hur man har anställt flera hundra personer. Det tar dock för lång tid. Jag delar ledamotens åsikt - jag tror att hela utskottet gör det. Vi vill inte att det ska ta så här lång tid. Det handlar om likviditeten för de minsta företagen, och den börjar ta slut.

Som du säger har vi alla blivit uppvaktade eller uppringda eller fått mejl. Vi vet att det för några - absolut inte för alla - är en väldigt ansträngd situation, och den vill vi inte se. Det är därför det i detta budgetförslag, som jag precis sa till den andre ledamoten, ligger pengar både för att säkerställa kontrollen och för att se till att man kan anställa fler så att stöden kommer ut. Jag tycker naturligtvis att båda är lika viktiga.

Fru talman! Vi ser här behovet av en mer snabbfotad myndighetsprocess. När vi kräver att företag ska digitalisera och ställa om borde också Myndighetssverige kunna klara av detta i mycket snabbare takt.

Vi behöver ge dessa företag besked. Politiken behöver vara trovärdig när det gäller de besked man ger. Här har beskeden inte kommit. Enskilda näringsidkare undrar fortfarande hur de över huvud taget ska kunna betala ut lönerna. De väntar på besked. De vet inte ens om det kommer något besked och undrar: Vad innebär detta för mig?

Jag tycker att Socialdemokraterna och regeringen har ansvar för att leverera ett besked. Vad säger ni till alla företagare, Anna-Caren Sätherberg? Det är snart jul. Kommer de att kunna få ett stöd? Hur ska det utbetalas? Varje dag som går innebär en utebliven intäkt.

Fru talman! Jag, precis som ledamoten, tycker att stöden ska betalas ut i tid. Det handlar om företagen och deras likviditet, om att veta att man klarar resten av månaderna.

Jag sitter inte själv på myndigheten och kan inte tala om exakt hur lång tid det kommer att ta. Vi fick en uppskattning. Vi fick höra att de skulle ha klarat av att betala ut 75 procent, tror jag att det var, av stöden före jul. Det beskedet är också det enda som du och jag, som har en dialog med myndigheten, kan ge, Camilla Brodin.

Jag håller med om att det borde kunna ta kortare tid att få stöden. Samtidigt förstår jag Tillväxtverket, som har fått en mängd olika uppdrag gällande stödformer som de aldrig har jobbat med samtidigt som tiden är av sådan stor vikt.

Fru talman! Precis som såväl jag som Anna-Caren Sätherberg har påtalat i den här debatten är det tydligt att besöksnäringen är den näring som har drabbats hårdast av pandemin. Som en konsekvens av detta har man inom branschen försökt ställa om i den mån det är möjligt. Restauranger, krogar, fik och så vidare har runt om i hela landet börjat att i högre utsträckning erbjuda och leverera take away. Det har varit en möjlighet för dem att ställa om, ett försök att över huvud taget generera några intäkter. Men det har naturligtvis också underlättat för den smittspridningsmedvetna konsument som inte önskar äta ute. Det är med andra ord en vinst för såväl näringsliv som folkhälsa.

Trots det pågår arbetet från Socialdemokraternas sida med att under nästkommande år implementera en punktskatt på engångsartiklar i plast, däribland just take away-produkter. Utöver att det i grunden rör sig om ännu en symbolskatt riskerar det onekligen att försvåra för en redan hårt ansatt bransch samtidigt som det står i direkt motsättning till ambitionen att färre ska röra sig ute, äta på restaurang etcetera.

Fru talman! Jag förstår att Anna-Caren Sätherberg inte kan svara å regeringens vägnar. Frågan rör därför hur Socialdemokraterna i näringsutskottet ställer sig till förslaget. Avser Socialdemokraterna i näringsutskottet att stödja den tilltänkta punktskatten på upp till 7 kronor på en kaffekopp eller en take away-matlåda och därmed försvåra för näringslivet och riskera ökad smittspridning?

Fru talman! Ledamoten har rätt. Take away har verkligen ökat under pandemin. Det är bra att fler och fler köper take away för att stötta restaurangnäringen när man inte längre kan sitta trångt eller vara många i lokalerna. Handla på din restaurang på vägen hem! Det är otroligt bra.

Jag vet inte hur många gånger jag får med mig just plastbestick när jag handlar take away. Jag brukar inte få med några bestick alls; det är oftast pinnar till den mat som jag äter. Jag brukar också ha bestick hemma, om det är hem jag ska gå. Annars är de också oftast i trä.

Jag tror att du får diskutera punktskatten i en skattedebatt, Tobias Andersson. Men vi kan ändå ha en liten skattedebatt, nu när du talar så varmt om restaurangnäringen. Jag undrar hur man i just det här läget kan komma på att den bästa idén för att hjälpa besöksnäringen är att höja restaurangmomsen. Hur kommer det sig?

Fru talman! Jag kan konstatera att det blev ett uteblivet svar på frågan. Jag tycker att det är en central aspekt. Vi har alla hjälpts åt som riksdagsledamöter att försöka skapa bättre förutsättningar för besöksnäringen att övervintra i den kris de befinner sig i. Att då fortsätta med ett förslag på punktskatt som kraftigt skulle begränsa möjligheten för näringen att ställa om och att erbjuda oss som konsumenter ett säkert alternativ för att konsumera mat och samtidigt stötta näringslivet tycker jag är direkt anmärkningsvärt.

Även politiker kan fela. Teori kan stå i konflikt med praktik. Men då måste man också våga erkänna det, stå tillbaka, tänka sig för och i det här fallet kanske stryka en av punkterna i januariöverenskommelsen.

Jag vill återigen försöka få svar på hur Socialdemokraterna i näringsutskottet kommer att ställa sig till denna punktskatt. Den kommer att kraftigt minska möjligheten att erbjuda take away som alternativ.

Fru talman! Jag kan konstatera att jag inte heller fick något svar när det gäller restaurangmomsen och den höjning som jag tror att Sverigedemokraterna är det enda parti som vill genomföra. Är det något som restaurangbranschen definitivt inte behöver är det höjd restaurangmoms. Den gäller nämligen hela summan.

När det gäller en plastdebatt måste jag säga att jag gärna vill se att man i stället använder skogen för att göra sådana engångsartiklar. Jag vill att man använder andra saker än oljebaserade produkter, om det går.

Vi kommer inte att behandla punktskatten om plast här. Men jag är ledsen att jag inte fick svar på varför Sverigedemokraterna i det här läget går fram med en höjning av restaurangmomsen.

Fru talman! Det är inte alltid lätt att hålla sig till debattreglerna.

Jag har en fråga till ledamoten Anna-Caren Sätherberg. Vi är i ett läge där vi måste rädda vår ekonomi. Samtidigt har vi ett rutbidrag som inte är självfinansierande. Jag tror att varje jobb inom ruttjänstesektorn kostar ungefär 1,5 miljoner kronor per år. De grupper som får betala rutbidragen är alltså grupper som faktiskt inte ens nyttjar de tjänsterna. De grupper som nyttjar tjänsterna är till stor del den rikare delen av samhället. Förutom slöseriet leder det också till en större ojämlikhet.

Egentligen behöver vi lägga resurserna på att investera för att skapa jobb. Jag tror personligen på att komma väl ur krisen genom att investera klimatsmart och så vidare och genom att utbilda så att folk sedan verkligen står på fötterna. Men ni väljer att satsa miljarder på att utöka rutbidragen. Jag undrar om det är så klokt.

Fru talman! Tack, Lorena Delgado Varas, för frågan!

I pandemin måste vi se till att varje jobb behålls. Det tror jag är det viktigaste, vilken bransch det än gäller och hur det än ser ut.

Arbetslösheten har ökat. Jag tror därför inte att vi ska ändra på några reformer så att det skapas färre jobb i någon bransch. Just nu är det viktigt att människor har ett arbete att gå till.

Jag tar fasta på det Lorena Delgado Varas säger om chansen att utbilda sig eller göra något annat. Det vi gjorde tillsammans med Vänsterpartiet 2014-2018 och nu gör med andra är att bygga ut Kunskapslyftet och se till att det finns utbildningsplatser i hela Sverige. Nästa år är vi uppe i 144 400 platser sedan vi tog över makten. Detta är superviktigt, och det är också viktigt att de finns i hela Sverige. Vi vill ju att företag ska kunna växa och kompetensförsörjas i hela landet.

I dagens läge är de jobb som finns otroligt viktiga oavsett bransch. Under förra mandatperioden skapades det 300 000 jobb, varav över 100 000 i välfärden, och välfärdsarbetare är ju de som behövs allra mest just nu.

Fru talman! Det var bra att Anna-Caren Sätherberg tog upp välfärdsfrågan. Den coronarapport som kom i dag visar att det i den uppluckrade äldreomsorgen uppdelad på 1 000 företag ofta är svag anställningstrygghet, låga löner och dåligt med kompetenshöjning. Det kan vara en bidragande orsak till den situation som råder i äldreomsorgen.

Är det inte dags att städa upp och prioritera rätt bland just välfärdsföretagen så att våra skattepengar går till det de ska gå till, som att anställa fler personer och ge dem säker anställning? Det är också ett sätt att skapa jobb, trygga jobb, så att vi kan komma framåt.

Fru talman! Regeringen satsar tillsammans med samarbetspartierna Liberalerna och Centerpartiet mycket på äldreomsorgen. Det är en av årets största budgetposter med bland annat ett äldreomsorgslyft för att man ska kunna utbilda sig på arbetsplatsen från vårdbiträde till undersköterska och vidare.

Under pandemin har vi ju sett vilka brister det finns i äldreomsorgen, och därför har det varit lätt att få med alla fyra partier på att det behöver göras stora satsningar för 2021.

Fru talman, åhörare och tittare! För tre veckor sedan ringde en kvinna till mig. Hon och hennes man äger en handfull restauranger i Stockholm. De har i många år lagt ned sin själ i företaget och satsat både tid och kapital. Det är deras livsverk.

Nästa vecka kan det vara så illa att kvinnan och hennes man måste försätta restaurangerna i konkurs och säga upp sin personal. Det skulle vara ett dråpslag mot paret och deras anställda. Hon berättade för mig att de har förlorat 90-95 procent av sin omsättning den senaste tiden, och efter fem månader har de fortfarande inte fått besked om företagsstöd. Jo, ett stöd fick de avslag på eftersom hon råkade göra en administrativ miss som hon inte fick ändra.

Så här ser verkligheten ut för detta par och för många andra företagare runt om i Sverige. Centerpartiet har därför tagit initiativ till att bjuda in näringsminister Ibrahim Baylan till näringsutskottet nu på torsdag, något som även övriga partier har ställt sig positiva till. Initiativet bottnar i en oro över att företagsstöden hanteras för långsamt av ansvariga myndigheter. Vi behöver veta vad den ansvarige ministern och regeringen ska göra för att lösa problematiken.

Januaripartierna har visserligen beslutat att tillskjuta mer pengar för ändamålet, vilket jag är glad för, men man kan inte som företagare i en ohållbar situation vänta till någon gång efter årsskiftet när det är kris i dag. Varje dag som går är avgörande för många företag. Ska sanningen fram är företagare alltmer förtvivlade och oroade över att hanteringen av omställningsstöd och ersättning för korttidsarbete går så trögt.

Politiken har avsatt pengar, och jag är stolt över att Centerpartiet tillsammans med de flesta andra partier i riksdagen har gjort sitt för att detta ska bli verklighet. Då är det inte acceptabelt att stödet sitter fast i systemet i stället för att hjälpa företagen.

Fru talman! Vi är många, inte minst i denna kammare, som har tagit del av vittnesmål både via medierna och direkt från företagare om att handläggningen av stöd tar lång tid, försvårar företagandet och skapar osäkerhet.

Därför hoppas jag att näringsministern i näringsutskottet nu på torsdag redogör för vad man har gjort och vad man kommer att göra för att snabba upp utbetalningen av stöden. Vi och framför allt hårt pressade företagare behöver få svar på om och i så fall när hanteringen kan fungera bättre.

Landets hårt kämpande företagare gör sitt yttersta för att rädda jobb och undvika att själva gå under. Jag hört om dem som har lånat allt de kan av Almi och till och med pantsatt sina hus för att kunna behålla sina anställda. Det är ganska hjältemodigt. Samtidigt väntar de på ett stöd de inte får besked om, och de vet inte om de får ja eller nej.

Fru talman! Många tusentals företagare runt om i landet kämpar för livet. Det handlar om att rädda det egna livsverket och den egna försörjningen. Det handlar som sagt också om att kunna behålla sina anställda. Det är jobb som är otroligt viktiga för den lokala ekonomin och helt centrala i de enskilda individernas liv.

Vi vet alla att pandemin och restriktionerna gjort den kampen tuff. Det blir glesare mellan kunderna och svårare att få plus och minus att gå ihop. För många i grunden sunda, omtyckta och välskötta företag har det varit röda siffror sedan i mars.

Det är därför riksdagen beslutat om stödåtgärder som ska underlätta och hjälpa företagen att härda ut i väntan på bättre tider. Som jag sa tidigare har i princip hela riksdagen pragmatiskt medverkat och bidragit till dessa stöd. Det är bra. Det finns pengar till företagsstöd.

Fru talman! Ändå fungerar det väldigt illa. Företagsstöden har tillåtits fastna hos myndigheterna, där långa handläggningstider och en omfattande byråkrati gör att företagare lever i oro och ovisshet. Det finns exempel på företagare som har ringt för att få svar på när utbetalningarna kan komma och mötts av att myndigheten lägger på luren. Det är naturligtvis under all kritik. Jag hoppas verkligen att det inte sker ofta.

Fru talman! När företagare kämpar och vänder på vartenda korvöre för att få verksamheten att gå ihop och politiken tar fram stödpengar får det helt enkelt inte fungera så här illa. Vi kan inte ha företag som går i konkurs och människor som sparkas ut i arbetslöshet därför att det offentliga inte levererar. Detta måste regeringen ta ansvar för.

Många företag har nu väntat i månader på besked från Tillväxtverket om fortsatt stöd för korttidsarbete men även ersättning för omställningsstöd. Man hamnar i en jätteknepig sits här. Man kan inte planera för framtiden. Det är inte acceptabelt att ha det på det sättet. Även de nya stöd som är bestämda inför nästa år kommer att beslutas av riksdagen först i mitten av februari.

När vi hade Skatteverket och Tillväxtverket hos oss i näringsutskottet i förra veckan berättade de att det kommer att ta upp till åtta veckor innan nya system är på plats, och då är vi inne i april. I dag står företagare och funderar på om de kan behålla sin personal eller inte. Under tiden måste de lägga ut pengar för att betala personalens löner.

Jag vet att myndigheterna gör så gott de kan. Jag vet också att Tillväxtverkets och Skatteverkets generaldirektörer sa till oss att de har fått direktiv från regeringen att de ska stävja fusk. Det är en av orsakerna till att olika fall undersöks manuellt, och det är därför det tar en sådan tid. I Tyskland har man valt att gå en annan väg. Där betalar man ut stöden på en gång och väljer att kräva tillbaka pengar i efterhand om så skulle vara fallet. Vi har helt enkelt valt olika modeller för att hantera utbetalningarna.

Självfallet ska skattebetalarnas pengar nyttjas på bästa sätt och möjligheten till fusk minimeras, men om företag går i konkurs och personalen förlorar sina jobb, vad har man då egentligen vunnit?

Fru talman! Jag tycker att Helena Lindahl verkligen sätter ord på den situation som många företagare befinner sig i. Man är långt in i krisen och har kämpat under lång tid. Man kanske har vidtagit åtgärder, sagt upp visstidspersonal, använt eget kapital och kanske skjutit till nya pengar och på andra sätt verkligen försökt få sina livsverk att funka och överleva.

Jag tycker att Helena Lindahl väl beskriver de problem som myndigheterna har här, det vill säga långa handläggningstider. Att det tar fem till åtta veckor att anpassa ett datasystem efter ett riksdagsbeslut tror jag för de flesta av oss framstår som ganska befängt i sammanhanget, när företagare har de problem de har i utsatta samhällssektorer.

Sedan, fru talman, har Centerpartiet ett stort ansvar i den situation som vi nu befinner oss i. Vi kommer inte ifrån att landet styrs av en koalition mellan S, MP, C och L, som har förhandlat fram olika typer av krisstöd. Det är ett faktum att det väldigt ofta tar lång tid för de fyra partierna att komma överens om huruvida man över huvud taget ska stödja och hjälpa företag. När man har gjort detta och haft en pressträff eller debattartikel har det sedan i vanliga fall tagit månader innan förslagen kommit hit till riksdagen. När riksdagen är klar tar det vid som Helena Lindahl beskrev när det gäller myndigheter och krångel i efterhand.

För det så kallade omsättningsstödet har besked getts att det ska förlängas för månaderna augusti och framåt. Förslaget är ute på remiss just nu och kommer till riksdagen nästa år. I bästa fall kan en drabbad företagare få pengar kanske i mars eller april 2021, ett drygt halvår efter aktuell månad. Jag tycker inte att det duger. Därför är min fråga: Vad är Centerpartiets ansvar, och vad tänker ni göra för att rätta till de felaktigheter som har skett?

Fru talman! Lars Hjälmered har rätt i att det har tagit tid, många gånger alltför lång tid, att förhandla fram stödet. Men jag kan säga att jag är jätteglad för att Centerpartiet har funnits med vid förhandlingsbordet, för annars är jag rädd att det kanske skulle ha blivit mindre pengar till företagen. Sedan ska jag inte säga att andra inte har bidragit till att sätta press på förhandlingarna. Det har naturligtvis hjälpt oss.

Det som jag egentligen tycker är mest anmärkningsvärt är att det tar en sådan enorm tid innan befintliga stöd kan betalas ut - det finns ju faktiskt pengar avsatta - och att det ska gå så långt att människor ringer varje dag och får beskedet att man inte kan svara på när de ska få besked. Under tiden kanske de väljer att försätta sitt företag, sitt livsverk, i konkurs. Det är ju inte riktigt det som är tanken.

Vi försöker göra det vi kan. Vi sätter press på regeringen och näringsminister Ibrahim Baylan i denna fråga. Vi var med och kallade näringsministern till utskottet. Näringsministern är mycket väl medveten, skulle jag gissa, om denna problematik. Det här måste lösa sig. Regeringen har naturligtvis gett direktiv till myndigheterna, för det är ändå regeringen som fattar beslut och som har den löpande kontakten med myndigheterna, inte vi. Till exempel ska man stävja skattefusk, vilket har gjort att det tar väldigt lång tid. Därmed inte sagt att det är oviktigt, men man måste kunna hålla två bollar i luften. Det borde kunna gå att både granska och betala ut.

Som jag sa i mitt anförande har Tyskland valt en helt annan väg. Det kanske skulle vara intressant att titta på även för Sverige.

Fru talman! Det finns flera problem med hanteringen av krisstöden till företag. Det handlar som sagt om att det tar tid för de samarbetande partierna att förhandla och kunna ge ett besked om huruvida man tänker hjälpa företag. Regeringen har haft väldigt svårt att snabbt komma med förslag till riksdagen. Det kan ta månader för flera av förslagen, vilket är helt orimligt i den akuta kris som vi är i.

Jag tycker att myndigheterna inom sina uppdrag många gånger kan agera snabbare, kvickare och mer resolut än vad man har gjort. Vi har också näringsministerns och regeringens ansvar för att styra myndigheterna, vilket de ärligt talat inte har klarat. I kläm mellan allt detta, fru talman, står många företagare i landet. Jag har sagt det tidigare: Sådana som driver enskild firma har fått vänta åtta nio månader in i krisen innan näringsministern har återkommit till riksdagen. Detta är för mig inget annat än ett haveri, och det skvätter delvis, tycker jag, också över på Centerpartiet, som måste ta ett ansvar i detta.

Fru talman! Återigen: Centerpartiet har varit väldigt drivande både för de stöd som finns att söka nu och för de stöd som kommer att kunna sökas nästa år. Problemet är byråkratin kring hanteringen. Detta tycker jag att man ska fokusera på nu, egentligen inte på vems fel det var, varför man inte har gjort si eller så eller varför besluten tog så lång tid.

Jag tror att vi i dagsläget ska se till att få ut pengarna till företagarna, för de står många gånger på ruinens brant. De är ju inte hjälpta av att vi pekar finger, utan nu är det bara att se till att de stöd som är avsatta till företagarna också kommer dem till del. Det är ju ändå så att företag som har gått i konkurs och fått friställa sin personal inte betalar skatt till staten, och då är det en ännu större förlust, både för staten och för individen, naturligtvis.

Fru talman! Tack till tidigare debattörer! Det känns som att det har varit en debatt som har belyst mycket av det som förslaget framför oss handlar om.

Jag vill börja på ett lite annorlunda ställe, fru talman, än där debatten har varit tidigare. Jag kommer att åtkomma i mitt anförande till corona, situationen för svenska företag just nu och den långsiktiga ekonomiska utvecklingen, men jag tycker att vi missar något här. Jag tycker att vi kanske lite grann mystifierar vad ett företag och näringslivet är. När man lyssnar på till exempel den breda, samlade vänstern låter det som att företag är något abstrakt och komplicerat, något annat än vanliga människor - att företagare är något annat. Men så är det ju inte.

Ett företag är bara två, tre eller flera människor som har gått samman och kommit överens om att göra något ihop. De har skrivit kontrakt med varandra om att den ene gör en sak och den andre en annan sak, och sedan delar man på bördan. Man gör något gemensamt. Sedan har de hittat andra personer - ibland enskilda personer eller andra sammanslutningar och kontaktbildningar med enskilda människor som gör eller erbjuder något annat. De har kanske pengar och vill köpa något. De har kanske en vara och vill byta mot något annat. Sedan har man genom företag organiserat det hela så att man på ett smidigt sätt kan hjälpa varandra med de behov man har.

Fru talman! Jag förstår inte hur man kan prata om detta med ett sådant förakt som ibland görs. Ibland har man en oförståelse för att det bara handlar om vanliga människor som går samman, samarbetar och gör något för varandra.

När man är företagare och om man är duktig och gör saker som andra gillar - man kanske tillverkar något som andra har behov av eller har en tjänst som någon annan vill använda - kan man få en peng för det. Efter ett tag kan man om man har tur och är skicklig ta ut lite av denna peng i vinst. Denna vinst är företagarnas lön. Det är inte mer komplicerat än så.

När man lyssnar på den samlade vänstern låter det ibland som att vinst är något dåligt och att lön är någonting bra. Men det är ju precis samma sak. Det handlar om människor som gör något för andra. Kanske går man till jobbet på en fabrik, i offentlig sektor, i en butik, på ett kontor. Kanske investerar man sin tid och sitt arbete i att driva ett företag. Sedan plockar man ut en lön. Ibland kallar vi lönen för vinst, och ibland kallar vi den för en vanlig lön. Till syvende och sist handlar det bara om att man har gjort någonting för andra.

Fru talman! Industrier, stora som små, liksom småföretag, enskilda bolag, handelsbolag, kollektivt ägda och arbetarägda bolag, som vänstern gärna pratar om, har detta gemensamt. Om man gör mycket för andra och om man skapar mycket värde för andra kan man plocka ut en lite högre vinst.

Om man till exempel producerar många ansiktsmasker, om man är duktig på att snabbt producera mycket andningsstöd till vården, om man är duktig på att snabbt producera mycket vaccin eller om man är duktig på att bygga sjukhus, som andra behöver, kan man få en liten vinst för det. Jag förstår inte varför vänstern tycker att detta är så himla fult. Det handlar om småföretag som dessutom utmanar och skapar dynamik på marknaden. De driver fram innovation. Det är något helt fantastiskt.

Tidigare i dag har det sagts att fyra av fem jobb skapas i näringslivet. Sanningen är, fru talman, att fem av fem jobb finansieras av företagsamma människor och näringslivet. Man skulle inte kunna anställa en enda sjuksyrra, lärare, polis eller någon annan i offentlig sektor om inte en företagsam människa först hade skapat värde för andra och gjort en vinst som vi kunde beskatta. Varenda krona kommer från en ansträngning och en investering av någon som har varit företagare. Jag förstår inte hur vänstern kan vara emot det slags organisationsfrihet som det innebär när man frivilligt går samman och startar företag.

Fru talman! Om två eller tre personer kommer på en bra idé eller en bra innovation och vill göra något för andra och frivilligt organisera sig i företagsform kan de stöta på lite olika problem på vägen. Det kan handla om för höga skatter som gör att det är svårt att spara ihop till ett startkapital så att man kan göra verklighet av sin idé. Det kan vara svårt att anställa någon mer. Det kan vara svårt att få utrymme att driva innovation som ligger utanför kärnan av det man ägnar sig åt.

Detta slår självfallet hårdast mot de personer som från början har minst pengar. Om man från början är riktigt rik är det ganska lätt att få ihop startkapital, eftersom man inte behöver spara något eller streta och gneta för att få ihop detta. Man har det från början. Den som drabbas av höga skatter är den person som från början har små marginaler.

Fru talman! Annat man kan stöta på är regelkrångel, byråkrati eller tuffa och långa tillståndsprocesser. Detta är återigen något som framför allt drabbar de företagsamma människor som från början har små resurser. Det kan vara personer som kommer från en bakgrund där man kanske inte har en massa kompisar som jobbar som jurister som har stenkoll på hur byråkratin funkar. De har kanske inte några sociala kontakter som gör att de får hjälp med alla de problem som uppstår för företagare. Dessa personer drabbas hårdast av byråkrati.

Det handlar inte om de största företagen som gör de största investeringarna. Jovisst, det kan bli dyrare och något företag kan utebli för att byråkratin är för jobbig. Men de som drabbas absolut hårdast är de personer som från början har det tuffast.

Jag blir därför förvånad när Vänsterpartiet pratar om att man vill ge utrymme för kvinnors innovation. Det vill också jag. Det som står i vägen för kvinnors innovation är för höga skatter, för många regler, för mycket byråkrati och för långa och krångliga tillståndsprocesser.

Det som står i vägen för att en kille från förorten ska starta ett företag och lyckas med det är återigen höga skatter och tuffa regleringar. Han har kanske vuxit upp i en familj där inte båda föräldrarna arbetar och har kanske kompisar som inte utbildar sig. Det är för dessa människor som staten står i vägen.

Jag skulle önska att vi, som Vänsterpartiet pratade om, gemensamt kunde skapa utrymme för innovation och företagande.

Fru talman! I denna budget har vi bland annat fått igenom 30 miljarder i skattesänkningar på arbete och företagande. Det handlar precis om det som vi har varit inne på, nämligen att sluta stå i vägen för människors innovationskraft och sluta stå i vägen när människor frivilligt vill gå samman och skapa värde för andra.

Men vi måste göra mer. Det handlar såklart om att fortsätta se till att skatterna rör sig mot att åtminstone hamna på ett OECD-snitt så att vi kan konkurrera bättre med andra länder i världen. Vi måste se till att alltid ha el och energi så att det inte begränsar människor i deras livsval och begränsar företagarna. Vidare måste vi ha ett utbildningsväsen som fungerar. Vi måste göra det enklare för människor med rätt kompetens att komma hit och arbeta.

Det handlar helt enkelt om att se människors egen skaparkraft och låta folk, oavsett bakgrund, få utrymme. Det är bara då vi kan se ett näringsliv och en ekonomi som växer i hela landet. Det är bara när vi släpper lös denna kraft som vi kan få finansiering till framtidens poliser, sjuksyrror och lärare.

Jag yrkar bifall till det vi debatterar.

Fru talman! Väldigt många företagare i Sverige är nu hårt pressade i den pågående coronakrisen. En del branscher har klarat sig väl, såsom industri och dagligvaruhandel, men det är fortsatt väldigt pressat för många företagare, inte minst inom områden som sällanköpshandel, besöksnäring och delar av tjänstesektorn. Vi vet att det har funnits ett stort problem med hanteringen och handläggningen av alla krisstöd som har funnits.

Flera av dem har varit helt rätt att genomföra, till exempel skatteuppskov och permittering, som har fungerat bra för många företag. Det gäller även omställningsstödet, som har varit en principiellt helt riktig åtgärd och har riktat sig till dem som har drabbats särskilt hårt. Men det har funnits stora brister i hur januaripartierna har hanterat detta.

Så sent som i går skrev Dagens Nyheter om Daniel Hallgren, som driver ett koncept- och inredningsföretag. Han sa: "När det i våras började diskuteras på presskonferenser om miljardstöd så tänkte jag, som nog alla andra företagare, att det kanske finns en chans att överleva det här. Men sedan visade det sig att det inte gällde enskilda företagare." Detta är ett exempel bland flera.

Vi vet att många företagare tror att det förlängda omställningsstödet redan finns på plats. Där har ett förslag inte ens kommit till riksdagen. Det är nu ute på remissrunda. Tanken är att det ska komma först den 15 januari nästa år, om jag minns rätt.

Därför vill jag, fru talman, apropå det kommande lagförslaget fråga Joar Forssell vad han och Liberalerna konkret kommer att göra för att undvika samma misstag i förlängningen av omställningsstödet, det stöd som hans parti och andra ändå har fått på plats tidigare med de problem som har varit.

Fru talman! Jag vill faktiskt börja med att tacka Lars Hjälmered och de andra ledamöterna både i näringsutskottet och i finansutskottet för att vi under den här väldigt tuffa tiden har haft ett väldigt konstruktivt arbete. Jag har varit med på möten i finansutskottet där alla partier har bollat fram idéer och förslag och fångat upp och spelat in saker utifrån som sedan har blivit verklighet i någon av de nu rätt många ändringsbudgetar som lagts fram.

Det vill jag tacka Lars Hjälmered och andra ledamöter som har varit med i det arbetet för, för det här är en extremt tuff och svår situation.

Från Liberalernas håll har vi gång på gång bollat in precis de saker som ledamoten Hjälmered nu lyfter fram. Vi har bollat in anstånd med skatter, permitteringar och omställnings- och omsättningsstöden. Vi har bollat in Almi och Företagsakuten, och vi har också lyft de problem som Hjälmered tar upp i sitt anförande.

Fru talman! I en förhandling med andra partier får man inte alltid igenom allting. De saker som jag pratar om nu är jag väldigt glad över att Liberalerna har fått igenom, också med ett tryck från Moderaterna och Kristdemokraterna.

Jag tror faktiskt, fru talman, att det är precis detta som kommer att vara lösningen framåt: att vi har ett bra, konstruktivt arbete i Sveriges riksdag och att vi vid förhandlingsbordet, i det här fallet med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, ser till att driva på för reformer som handlar om att rädda företagare och se till att folk får det stöd som man faktiskt har rätt till.

Jag är också kritisk till att det har tagit för lång tid, men det är faktiskt inte Liberalernas fel. Jag vet att Hjälmered har ställt den här frågan till andra partier under den här debatten. Det tycker jag är rätt, för det som det handlar om här är att våra förhandlingspartner ibland inte har gått oss till mötes.

Fru talman! Jag tror inte att detta är enkelt i den svåra kris som vi är i. När det här kom som en flodvåg, bildligt talat, in över Sverige började man snabbt agera. En del blev rätt, annat blev inte rätt, men jag tycker att ett genomgående problem har varit att de fyra januaripartierna har varit senfärdiga i att ge besked. Kommer man till exempel att förlänga omställningsstödet till drabbade företag eller inte? Varför dröjer det så lång tid att ge ett riktat stöd till dem med enskild firma? Varför har handelsbolag bara kastats åt sidan utan några rimliga förklaringar från näringsministern?

Vi har dessutom hela den här myndighetsstyrningen. Ska man agera snabbare ska det ageras därifrån.

Liberalerna och andra har ett ansvar att påverka i kommande lagstiftning. Ska det vara krav på revisorsintyg? För vilken omsättning ska man ställa den typen av krav? Hur ska man hitta balansen mellan effektivitet och kontroll?

Där kan Liberalerna påverka också.

Fru talman! Jag kan bara hålla med. Det är klart att i grund och botten handlar det här om människor som i praktiken många gånger har fått näringsförbud. Det är dessutom så att skattepengar från början kommer från företagsamma människor som sliter och gör rätt för sig, och det är klart att man snabbt ska få det stöd som man behöver. Någonting annat vore orimligt.

Det är också så att om vi vill kunna skattefinansiera någonting i framtiden behöver vi ha ett näringsliv som inte bara överlever utan också lever och blomstrar.

Fru talman! Jag delar helt uppfattningen att vi i lagstiftningsarbetet framöver måste titta på de saker som ledamoten Hjälmered lyfter. En annan lärdom man kan dra av den situation vi befinner oss i, tycker jag, är att när man i framtiden presenterar restriktioner behöver man samtidigt presentera kompensationer. Det är inte rimligt att man kan göra det ena utan att se den andra kostnaden. Det skulle man göra om man samtidigt har krav på sig att presentera kompensationer.

Fru talman! Det är ett högt tonläge kring vad Vänsterpartiet tycker och inte tycker om företag.

För det första vill jag säga att vi absolut inte är emot företag. Men vi ser annorlunda på saker och ting. Vi ser att saker och ting hör ihop. De påverkar varandra, och man stöttar varandra.

Fru talman! För det andra står inte företag för sig själva. De tre personer som du nämnde har fått en utbildning. De har antagligen någonstans att bo, de får vård och så vidare. Det finns antagligen en väg som går ända fram till företaget, och man kanske har fått innovationsstöd för att kunna jobba vidare och utveckla sina produkter.

Nej - Vänsterpartiet är inte emot företag. Tvärtom lägger vi fram förslag för att stötta till exempel småföretags sociala trygghet. Jag tror att du behöver fundera kring den bilden och kanske även läsa i vår budget för att se vad vi har att erbjuda speciellt småföretagen.

Fru talman! Jag har läst både Vänsterpartiets budget och Karl Marx Kapitalet. Det gör mig inte mer trygg med att Vänsterpartiet gillar företag.

Det finns en grundläggande problematik med Vänsterpartiets syn på företagande, och jag skrev faktiskt ned någonting som Vänsterpartiet sa här tidigare i debatten: Våra företag behöver organisera sig på ett nytt sätt. "Våra företag."

Fru talman! Jag tror inte att det här handlar om bolag som Vänsterpartiets partiorganisation står som ägare till. Jag tror inte heller att ledamoten Lorena Delgado Varas refererar till sitt eget arbetarkollektivs företag.

Jag tror, fru talman, att när hon säger att "våra företag" måste organiseras på ett nytt sätt pratar hon om företagsamma privatpersoners företag som de har byggt upp. Hon pratar om personer som har skrivit kontrakt med varandra och frivilligt valt att göra någonting tillsammans för andra och kanske få en peng, en liten lön, en liten vinst för detta hårda slit.

Hon pratar om att bestämma över hur andra människor frivilligt ska organisera sig. Men det är inte längre särskilt frivilligt hur man organiserar sig när Vänsterpartiet kommer och säger att "våra företag" ska organisera sig på ett nytt sätt.

Fru talman! Jag vänder mig emot den här bilden. Företag ägs av privatpersoner och drivs av företagsamma människor som vill göra någonting bättre och som vill bidra. Det är också när man lyckas skapa värde för andra som man kan göra en vinst. Det är inte farligt; det är det som får ekonomin att rulla och samhället att fungera.

Fru talman! Den hårda tonen fortsätter.

För att förklara lite för ledamoten Joar Forssell: Ja, företagen behöver organisera sig på rätt sätt, för det vi såg när pandemin började och krisen kom var att väldigt många företag som tog ut väldigt mycket vinst under väldigt många år inte var förberedda ens på att möta ett par veckor av kris.

Det var det vi såg i början, och tack vare att staten ändå stöttade de här företagen på olika sätt har de lyckats behålla en del av sin personal och hålla sin verksamhet levande.

Det andra jag ville ta upp var det här med OECD som du nämnde. Det kom ut en rapport för bara en månad sedan som visar att Sverige har de sjunde konkurrenskraftigaste skatterna i en internationell jämförelse. Vi har låga fastighetsskatter och låga förmögenhetsskatter. Egentligen är det inte så dåligt att vara företagare i Sverige.

Fru talman! I vanliga fall hade en liberal blivit glad när Vänsterpartiet säger att staten ska göra mindre. Det är bara det att den här krisen inte är en vanlig kris. Det här handlar inte om företag som har skötts dåligt och därför hamnat i trångmål. Det här handlar om att staten har sagt att du som är företagare, du som driver en krog eller har ett resebolag - du får inte bedriva din verksamhet. Ni som har varit kunder får inte köpa det den här företagaren erbjuder. När man i praktiken ger någon näringsförbud är det rimligt att man ger stöd.

Men då, fru talman, får vi påminna om att varje krona som kommer att gå i form av företagsstöd till en företagsam person är en krona som från början har skapats i näringslivet och inte på Näringsdepartementet i Powerpoints eller hos Vänsterpartiets partikansli. Varenda krona i företagsstöd kommer från början från företagarna eftersom det är där ekonomin och bnp på riktigt skapas.

Fru talman! Coronakrisen är återigen här med full kraft. Vi hörde här i en liknelse att den är som en flodvåg som sköljer över oss. Det är en passande liknelse. Det råder tyvärr återigen en stigande smittspridning, och det är ju sannolikt att det blir så den här tiden på året.

Företagen har det tufft. De kämpar. Folk förlorar sina jobb, och deras livsverk går i spillror. För att möta detta har regeringen och samarbetspartierna jobbat för allt vad tygen håller för att få stöd på plats. Ingen kunde vara förberedd på den typen av kris. Vi har levererat ändringsbudget efter ändringsbudget. Visst har vissa saker blivit lite knas, och vissa saker har kommit för sent, men det har varit ett kontinuerligt arbete med att förbättra och försöka se det som har ramlat mellan stolarna, fånga in och förbättra. Det är bra att riksdagens partier hjälps åt att fånga in och ständigt driva på för Sveriges bästa.

Stödet för korttidspermittering har kommit på plats. Det är det allra mest använda stödet. Som vi tidigare har hört var det ingenting som kom på plats under finanskrisen när industrin ville ha det. I december var det så många som en halv miljon anställda som omfattades av stödet till korttidspermittering.

Frågan om de minsta företagen har varit uppe flera gånger. Jag vill påminna om att arbetsgivaravgifter och egenavgifter tillfälligt sänktes de fyra första månaderna. Den sänkningen träffade alla företag. Det har givits riktade stöd till kultursektorn, som ju har många enskilda näringsidkare. Visst hade stödet till de enskilda näringsidkarna kunnat komma tidigare, och det är viktigt att vi nu sänker omsättningsgränsen - tröskeln - så att fler kan ta del av stödet. Så kommer det också att bli en ändringsbudget framöver.

Vad gäller Tillväxtverkets handläggningstider förs en kontinuerlig dialog mellan regeringskansli och myndighet; vidare ges information till utskottet. Vi skjuter nu till 15 miljoner i budgeten för att förbättra Tillväxtverkets arbete.

När krisen inleddes var Tillväxtverket inte rustat för den typen av utbetalning av stora stöd. Verket har lånat in personal, försökt att få bort dubbelrapportering och automatiserat så mycket som möjligt. Det behövs förbättringar, men det görs också mycket förbättringsarbete.

Sedan är det frågan om kontroll. Stöd ska betalas ut snabbt, men det behöver ske en kontroll inte minst för företagarna så att de inte i efterhand blir återbetalningsskyldiga. Det är inte heller en rolig sits att hamna i som företagare.

Men vi står inte bara i en global pandemi, utan vi befinner oss också i en klimatkris. Den har av många kallats en existentiell kris. Den påverkar hur våra liv kommer att se ut på planeten nu och framöver. Vi befinner oss också i en artkris där den biologiska mångfalden minskar i en rasande takt i något som kallas det sjätte massutdöendet.

FN gick för ungefär två veckor sedan ut med att vi är på väg mot en tregradersuppvärmning. Det kopplas tydligt ihop med ekonomin. World Economic Forum pekade ut klimat och biologisk mångfald som de två största riskerna för ekonomin framöver. Vi kan inte gå tillbaka ur krisen eftersom gårdagen ju var problemet, utan vi måste gå framåt med en grön omställning. Här har regeringen och samarbetspartierna tagit fram en klimathandlingsplan och en strategi för cirkulär ekonomi som pekar ut riktningen för detta.

Miljöpartiet har under hösten blivit kallat för den gröna industrivännen. Om jag ska sammanfatta vår industripolitik handlar den om långsiktiga och tydliga spelregler, strukturerad samverkan och att dela på riskerna med näringslivet. För de långsiktiga spelreglerna finns klimatlagen på plats, Bränslebytet med mera. För den strukturerade samverkan finns samverkansprogram för näringslivet på klimatområdet. Vidare är det Fossilfritt Sverige med alla dessa klimatfärdplaner. När det gäller att dela på riskerna är det fråga om forskning, innovationsmedel och gröna krediter på sammanlagt 50 miljarder. Det handlar alltså om förmånliga lån för industri som vill ställa om till fossilfritt.

Vi har under hösten sett att Preem varit en debatterad fråga. De beslutade till sist att dra tillbaka den ansökan som kunde ha gjort dem till Sveriges största utsläppare av koldioxid. I stället satsar de på biodrivmedel. Det var en följd av en massiv folkstorm och en kombination av långsiktiga spelregler och att dela på riskerna.

Både DN, Dagens industri och Flamman har uppmärksammat detta. Av Dagens industri framgår att ett regeringsskifte i realiteten är en affärsrisk om det gröna trycket på näringslivet försvinner eller försvagas.

Jag vill också ta upp den cirkulära ekonomin. Även här finns satsningar i budgeten. Här handlar det helt enkelt om att vi inte kan fortsätta att gräva upp och ta material ur jordskorpan ohämmat. Vi konsumerar i dag som om det fanns fyra planeter, och det är inte hållbart. Vi har en planet. Ytterst är det naturresurserna som sätter gränserna, inte ekonomin.

I budgeten finns en satsning på metaller och mineral ur sekundära källor som ska rulla 2021 och 2022. Där har SGU sedan tidigare haft ett uppdrag, som nu ska fortsätta att utvecklas. I det tidigare uppdraget framgick att i slagghögar i Sverige finns hälften av EU:s behov av vanadin. För att möta upp den cirkulära ekonomin har Industriklivet utökats och breddats så att det också ska omfatta batteriproduktion.

Men detta handlar inte bara om ett teknikskifte utan också om ett kompetensskifte. Vi har tidigare hört om det oerhört viktiga Kunskapslyftet. Jag vill också lyfta fram digitalisering. Digitalisera eller dö var ett begrepp som myntades i och med corona. Almi stöttar små företag för att lotsa dem i hur man kan ställa om digitalt. Det finns också samverkansprojekt och demonstrationsprojekt där staten satsar pengar för att vi ska utvecklas digitalt.

Sedan finns samverkansprogrammet Kompetensförsörjning och livslångt lärande, som regeringen har sjösatt tidigare. Det har varit värdefullt också i coronatider. Där har vi ständigt stämt av med företag. Nu görs en ändring så att även korttidsarbete kan användas för att passa på att kompetensutveckla. Det ska inte bara vara fråga om att permitteras utan också om att ställa om och få ny kompetens som är till gagn för individ, företag och samhälle.

Fru talman! De senaste åren har det presenterats ett antal spänstiga och spännande projekt. Hybrit är ett exempel som ofta tas upp i den politiska debatten. Häromveckan var det LKAB:s stora tänkta satsning i Norrbotten. Och det finns en serie andra projekt.

En hel del av detta handlar om framträdande industrisatsningar där man i någon mening kombinerar ekonomisk utveckling och tillväxt med grön omställning.

Amanda Palmstierna tog i sitt anförande upp Fossilfritt Sveriges alla handlingsplaner, som jag tycker är väldigt stimulerande.

En av dessa är en så kallad batteristrategi, där man lite förenklat tar fasta på batteriernas möjligheter i samhället för fordon och en massa annat. I den pratar man inte bara om energitillgång, som är en kritisk punkt, utan även om miljötillstånd. Jag har noterat att vice statsministern och språkröret Isabella Lövin har omhuldat den här strategin. Men också här, fru talman, kan vi se att ett av problemen i Sverige är miljötillståndsprocesser.

Det är alltså inte bara Moderaterna som lyfter detta. Det räcker att läsa Dagens industri eller ringa nästan vilket industriföretag som helst för att se att det ofta finns en enorm vilja. Man har pengar som man vill investera i nya projekt på temat hållbarhet. Men man ser att tillståndsprocesserna tar lång tid och kostar mycket pengar, och det finns en stor osäkerhet om utfallet i det hela. Viktiga industriprojekt och sådant som kan göra att Sverige kan nå sina klimat- och energimål kan alltså äventyras för att vi har sådana tillståndsprocesser.

Så här långt har jag inte sett några konkreta initiativ, men jag vill ändå fråga Amanda Palmstierna vad hon och regeringspartierna har för initiativ de tänker komma med som kan kraftigt korta handläggningstiderna för industrier och andra företag.

Fru talman! Tack, Lars Hjälmered, för frågan! Jag skulle vilja säga att vi har flera olika initiativ på gång.

Vi har en utredning om att korta tiden för miljöprövningar, som också är överenskommen i klimathandlingsplanen. Den finns, och arbetet pågår.

Vad gäller sådant som redan har kommit på plats skjuter vi till pengar till länsstyrelsen. Det är för att man ska klara av miljöprövningarna snabbare, för det är också en resursfråga.

Det här behöver utredas, och förslagen behöver komma fram så att vi får detta på plats. Det är en oerhört viktig fråga.

Jag skulle också vilja säga att en vanlig missuppfattning är att vi i Miljöpartiet skulle vara enbart negativa till att ändra miljötillstånden. Det stämmer inte, utan vi tycker att det är viktigt att man inte tar mer tid än vad som behövs. Däremot är det viktigt att miljöfrågorna inte tullas på och att rättssäkerheten finns där. Ibland kan det ju vara komplexa avvägningar, och då behöver de få göras så som de ska göras. Vi vill kapa den dödtid som finns, men vi vill inte tulla på miljöskyddet.

Det finns som sagt utredningar på gång, och länsstyrelsen har fått tillskott av pengar för att klara detta på ett bättre vis.

Fru talman! Jag hoppas att vi kan återkomma till diskussion och även beslut.

Jag tror att man behöver stärka rätten till ändringstillstånd, se till att vi inte har en dubbelreglering med utsläppsdirektiv för industrin och miljöprövning i Sverige och vidta flera andra konkreta åtgärder, för det kan ta både fem och tio års tid.

Jag tycker, fru talman, att Amanda Palmstierna hade en viktig poäng i sitt anförande med cirkulariteten när det gäller gruv- och mineralfrågorna. Jag ser gärna att vi kan öka återvinning och återanvändning.

Men lika sant är att vi har behov av mer gruvverksamhet i Sverige. Det som plockas upp behövs för att bygga i Sverige, för förnybar energi, för mobiltelefoner och mycket annat.

Här tycker jag att det finns ett problem, fru talman, för regeringen har haft färdiga gruvansökningar för till exempel projekten Kallak och Laver liggande på sitt bord i åratal. Då kommer vi tillbaka till tillståndsfrågan. Vi kan gärna kapa handläggningstiden, men om det ligger i flera år på till exempel näringsministerns bord är det ett problem.

När kommer beslut om sådana viktiga gruvprojekt?

Fru talman! Tack, Lars Hjälmered, för frågan!

Jag kan inte säga när beslutet om detta kommer eftersom vi nu väntar på att Unesco ska uttala sig vad gäller Kallak. Det beror också på hur lång tid det tar för dem.

Jag ska också säga som jag sa tidigare att vi är måna om att miljöprövningen görs på ett bra sätt och att man ser till ett långsiktigt hållbart samhälle.

Sedan tänker inte jag stå och försvara att det har tagit lång tid i Kallakfrågan. Det har också vår ledamot i konstitutionsutskottet varit tydlig med. Det är ju liksom ett lidande både för dem bor på platsen och för företaget. Här behöver vi helt enkelt jobba bättre framöver.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 december.)