Lärare och elever

Fru talman! I går talade jag här i kammaren om problemen i svensk skola och om de 600 skolklasser som lämnar grundskolan varje år utan behörighet till gymnasiet. Jag talade också om att mer än var fjärde elev i årskurs 6 hade icke godkänt i något eller några ämnen vid den senaste betygsättningen. Detta är en förfärande utveckling som måste brytas. Alla barn ska klara skolan och nå sin fulla potential.

Allt står och faller med en engagerad och duktig rektor. I Sverige har vi 3 900 rektorer i grundskolan och 1 200 i gymnasieskolan. Skolverkets granskning visar tyvärr att bland dem som var rektorer läsåret 2014/15 är det endast 40 procent som är kvar på samma skola efter tre år. Efter fem år är det bara 20 procent av dem som var rektorer 2014/15 som är kvar på samma skola. Av alla dem som har slutat har 57 procent till och med lämnat yrket och skolans värld.

Vi moderater är övertygade om att ledarskapet i skolan är otroligt viktigt. Vi skrev därför en separat motion om just rektorer och skolledning. Vi borde tala mycket mer om våra rektorer, rektorsutbildningen, behovet av kompetensutveckling och rektorernas arbetssituation. Det är förödande att bara en femtedel av rektorerna är kvar på samma skola efter fem år. Vi behöver stärka våra rektorer och ge dem mandat att leda och leda ordentligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

När den internationella undersökningen Timss, som egentligen mäter kunskaper i matematik och naturvetenskap bland elever i OECD, presenterades i höstas fanns även avsnitt med om skolledningen i respektive land. Där finns både intressanta och oroande uppgifter om skolledningen i Sverige jämfört med i andra länder.

Andelen rektorer med det som Timss kallar för den högsta utbildningsnivån är lägre i Sverige än genomsnittet i OECD och EU. I årskurs 4, till exempel, har fyra av tio elever i Sverige en rektor med den utbildning som Timss rankar som den högsta. Snittet i OECD är sex av tio elever. I Finland, där hela utskottet var och tittade på skolor, möter 98 procent av barnen i årskurs 4 en rektor med den högsta utbildningen.

Går man sedan till årskurs 8 är siffrorna ungefär desamma i Sverige: Fyra av tio elever möter en rektor med den högsta utbildningen. Snittet i OECD och EU är högre för den högre årskursen; där har 65 procent av eleverna en rektor med den högsta utbildningen. I skolorna i Finland har 99 procent av eleverna i årskurs 8 en rektor med den högsta utbildningen, jämfört med fyra av tio elever i Sverige.

Kanske, fru talman, borde uppgifterna i Timss få alla partier att vilja diskutera värdet av våra rektorer, rektorsutbildningen, kompetensbehovet och arbetssituationen. Om vi ska åstadkomma en bättre skola, där alla barn kan nå sin högsta potential och lämna skolan med fullständiga betyg, är rektorn nämligen en av de absolut viktigaste nycklarna.

Fru talman! Jag yrkar bifall till Moderaternas reservation nummer 6.

Fru talman! Låt mig först yrka bifall till reservation 23.

I ett betänkande med rubriken Lärare och elever är det såklart helt omöjligt att åtminstone inte i korta ordalag beröra den situation som har rått i skolan sedan drygt ett år tillbaka. Coronaepidemin har fått stora konsekvenser för både lärare och elever. Undervisningen har för de äldre eleverna fått styras om till digitala miljöer. Det är en omställning som inte bara är ny för många. Den har också ställt helt andra krav på studiedisciplin och anpassningsförmåga jämfört med reguljär undervisning. Många har lyckats med detta men långt ifrån alla.

Vi sverigedemokrater kan beklaga att det inte alltid funnits någon riktig stringens i de beslut som tagits när det gäller undervisningssituationen från regeringens och myndigheternas sida. Men vi är samtidigt glada för att lärarna trots allt har lyckats upprätthålla en hög kvalitet på undervisningen.

Att alla skolor är bra och ges de bästa förutsättningarna för lärande och kunskap är A och O för ett litet land med höga krav på välfärd och ekonomisk tillväxt. Med detta sagt hade man kunnat tänka sig att svensk skolpolitik skulle vara något alldeles enastående och att skolresultaten skulle ligga klart över förväntan. Så är, som vi alla vet, inte fallet. Decennier av socialdemokratisk skolpolitik har förvandlat den skola som en gång var både välfungerande och av hög internationell klass till något helt annat.

Jag tror till exempel att vi i snart sagt varje debatt på något vis kommer in på frågan om trygghet och studiero. Trots detta verkar regeringen helt oförmögen att åstadkomma förändringar som gör att elever känner sig trygga på sin skola och som innebär att de kan bedriva studier i lugn och ro i klassrummen.

För ett antal år sedan genomförde Skolinspektionen en undersökning om hur just studiero bäst kunde uppnås. Det var ganska tydliga resultat. I skolor där det fanns tydliga regler och där dessa regler till fullo upprätthölls rådde god studiero. I grund och botten är detta ett ansvar som vilar på rektorn. Ett starkt och tydligt ledarskap innebär en god studiemiljö.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Undersökningen visade också att det inte är elevgruppens sammansättning som är avgörande utan framför allt hur undervisningen bedrivs och i vilken utsträckning elever får extra stöd eller extra utmaningar. Kort sagt: Tråkig och enahanda undervisning stimulerar inte intresse. Och det leder till stök.

Det poängterades också att det är viktigt att lärarna är konsekventa med att upprätthålla ordningsreglerna på skolan. Samtidigt vet vi av andra undersökningar att lärarkåren efterlyser tydligare direktiv om vad de får och inte får göra för att upprätthålla ordningen. Ett typiskt exempel är frågan om huruvida man kan lyfta ut en elev ur klassrummet. Vem har i sådana fall tillsynsansvaret? Detta har vållat stora problem, och sådana problem borde inte finnas. Här måste skrivningarna i skollagen bli mycket skarpare och ge stöd åt lärarnas auktoritet i klassrummet. Sverigedemokraterna menar att elever som utgör hot för andra elever eller som stör ordningen ska kunna tas ut ur klassrummet och placeras i särskilda jourklasser.

Tillgång till utbildade lärare är också en viktig förutsättning för lärandet. Sverige har ett stort behov de närmaste åren. Det behövs - det har vi hört många gånger - cirka 45 000 lärare till år 2033. Det är ett mastodontuppdrag att klara av detta.

Dagligen kan vi läsa i medier om att många lärare ute på skolorna är obehöriga. Ibland kan skälen vara ekonomiska. Ibland kan det vara ren bekvämlighet som styr detta. Inget av detta är såklart bra. Men samtidigt måste debatten nyanseras. Det är bra att Sverige har en uttalad ambition att öka andelen behöriga lärare och att den som anställs som lärare i första hand ska vara behörig. Det ska vi inte ge avkall på. Men vi vet också att det på många håll i landet är svårt att rekrytera just behöriga lärare. Det kan handla om mindre kommuner eller glesbygdskommuner, där ett oflexibelt förhållningssätt skulle få oerhörda konsekvenser för barnens skola.

Det kan också handla om lämplighet. I en intervju i tidningen Skolvärlden för en månad sedan säger några rektorer rakt ut att det ibland är lämpligheten som avgör valet mellan en behörig och en obehörig kandidat. Här måste såklart lärarutbildningarna ta sitt ansvar. De måste vässas till. Det är inte acceptabelt att utexaminera lärare som sedan bedöms inte vara lämpliga som just lärare.

Det finns många obehöriga lärare som har de formella ämneskunskaperna - det glömmer vi många gånger bort - men som saknar den pedagogiska delen. Sverigedemokraterna tycker att det vore bra om det fanns större möjligheter för obehöriga lärare att komplettera sin utbildning med en pedagogisk utbildning på kortare tid. Vi ser även gärna att detta kan göras under anställningen. I stället för att kritisera obehöriga lärare borde vi göra allt för att få dem att bli behöriga. Det behövs om vi ska klara av att vaska fram 45 000 nya lärare på bara ett drygt decennium.

För en tid sedan kom det alarmerande rapporter om svenska elevers läromedel. Läromedelsförfattarna har, i brist på officiell statistik, undersökt hur det ser ut med läromedel i skolan. Hela 86 procent av de tillfrågade lärarna i undersökningen menar att det inte kan köpa in de läromedel som de behöver i undervisningen. Läromedelsinköpen varierar från - hör och häpna - 0 till mer än 1 500 kronor per elev och läsår. Snittet är 600 kronor, men mer än var femte skola köper in för ungefär 400 kronor per elev och läsår. Det är inte mycket böcker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Enligt undersökningen finns det en strukturell ojämlikhet i läromedelstillgången. Elever i familjer med sämre ekonomi har sämre tillgång till läromedel. För den elev som inte har böcker tillgängliga i hemmet blir problemen större. Det är allvarliga signaler. Vi sverigedemokrater tycker att det vore bättre att ta tag i detta än att diskutera systemfrågor och annat. Det här är saker som rör elever väldigt mycket och som präglar deras förmåga att ta till sig kunskap.

Fru talman! Få frågor, skulle jag vilja säga, engagerar elever så mycket som skolmaten. Så har det varit i alla tider. Jag tror att vi alla har minnen av skolmaten - goda eller dåliga. Antingen älskar man den eller så gör man det inte.

Sverige är ett av tre länder i världen som erbjuder gratis skolmat för alla - det är ett dukat bord. Dessutom är det flera individuella alternativ. Det är extremt kostsamt för kommunerna, för kommunerna får inga extra pengar för all den individanpassade mat som serveras. Ju mer specialrätter, desto mindre pengar blir det till övrig mat. Det tycker vi är ohållbart. Det är viktigt att barnen får mat i skolan, men det är inte bra att detta spräcker budgeten. Vi efterlyser därför nationella riktlinjer om att det dagligen ska serveras en kötträtt, en vegetarisk rätt och specialkost endast för dem som behöver det av medicinska skäl och som kan styrka det med läkarintyg.

Maten ska vara näringsrik. Den ska vara av god kvalitet. Den ska vara välsmakande, och den ska vara vällagad. All mat ska i möjligaste mån vara härproducerad. Allt kött ska vara producerat i enlighet med svensk djurlagstiftning, och all mat ska serveras enligt tallriksmodellen. Vi anser inte att det ska erbjudas specialkost av religiösa eller kulturella skäl. Där finns det vegetariska alternativet att tillgå.

Med detta sagt, fru talman, förutsätter vi sverigedemokrater att den skolpolitiska debatten nu börjar fokusera på frågor som är viktiga för just elever och lärare och inget annat.

Fru talman! Det är sällan jag får chansen att prata skolpolitik. I veckan när jag satt och skrev ett anförande fick jag därför feeling. Då blev utkastet på ungefär 28 sidor, men jag ska verkligen försöka behärska mig och hålla tiden.

Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation nummer 16 i betänkandet.

Att prata om skolan är först och främst att prata om det som dagens debatt egentligen handlar om, nämligen eleverna, lärarna, rektorerna och personalen i elevhälsan. Det är dessa människor som skapar skolan. Vi kan som politiker i bästa fall skapa förutsättningarna, men det är dessa människor som skapar förändringarna i klassrummen i vardagen.

Det är uppenbart att svensk skola har en del problem. Förändringar har skett över tid, och fler förändringar måste ske. I dag lämnar alldeles för många barn skolan utan de förutsättningar som krävs för att de ska kunna skapa sig en egen bild av sin framtid. Det måste vi få slut på. Sedan kom det en pandemi i vägen som har skapat nya problem som måste adresseras väldigt snabbt så att vi inte förstärker de utmaningar som redan finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Fru talman! Vi lever i ett land med stora möjligheter. Sverige är, corona till trots, ett av världens rikaste och mest jämställda länder. Samtidigt står Sverige inför stora utmaningar och präglas sedan länge av en allvarlig social klyvning, en klyvning som riskerar att fördjupas ytterligare i spåren av pandemin.

Var i Sverige man föds, vart man kommer och var man växer upp, bor och rotar sig påverkar människors ekonomiska förutsättningar och livschanser. Det vet vi. Vissa platser, både i städer och på landsbygden, hamnar efter medan andra blir attraktiva och spännande.

I grund och botten måste alla vuxna ha chansen till jobb och försörjning och varje barn chans till en bra skolgång. Att arbetsmarknaden och utbildningsområdet fyller så mycket i det januariavtal som ramat in mandatperiodens riksdagsarbete är därför ingen slump. Att bygga en möjligheternas ekonomi som främjar den enskildes frihet och bryter klyvningen mellan människor och platser, är förutom klimatkampen, det stora och avgörande projekt som Sverige står inför nu.

Jag vill därför fokusera på de utanförskapsområden som vi i dag inte lyckas få med på resan - inte för att lärare, skolledare och elever inte gör storverk överallt i Sverige eller inte behöver bättre förutsättningar överallt i Sverige men för att det är i dessa områden som problemen är som störst.

För att bryta negativa spiraler och för att vända utanförskapsområden krävs samverkande insatser som gör området tryggt och attraktivt. Politiken måste vara konsekvent över tid och vara tuff mot både dagens brottslighet och gängkriminalitet men först och främst mot de sociala drivkrafterna bakom brottsligheten så att den utrotas från grunden. För detta finns ingen plats som är så avgörande som skolan.

Skolorna och barnens sociala situation är ofta inte starka nog för att ge en realistisk, meritokratisk dröm för varje barn om att hårt arbete i skolan, med engagerade och kunniga lärare, kan lyfta individer till en god framtid. Därför är det helt avgörande att utsatta skolor kan vändas och göras till ljuspunkter för området som gör att familjer vill stanna. Skolor som misslyckas måste därför inte bara få stärkta resurser; vid behov behöver de snabbt kunna tas över av en annan ledning eller huvudman. Varje månad och termin som unga människor tappar kursen mot att kunna läsa, skriva och räkna och mot att kunna få bra jobb i en modern ekonomi är extremt kostsamma för samhället.

Centerpartiet har därför drivit på för fler karriärtjänster i utanförskapsområden för att de mest erfarna lärarna ska finnas på de skolor där behoven är som störst. Genom att satsa på högre löner kan staten bidra till att vi får fler förstelärare i våra utanförskapsområden. Men vi behöver naturligtvis göra mer.

Skolor i och nära utanförskapsområden har haft mycket olika utveckling. Några har tack vare en kraftfull ledning trotsat svåra sociala förutsättningar för eleverna och nått utmärkta resultat. Många fler skolor har i stället fått mycket dåliga resultat, lärare med låg erfarenhet samt ordningsproblem som ytterligare försämrat framtidsutsikterna för de boende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Tiden börjar rinna ut, och ett sista område som jag vill nämna är det svenska språket. Vi behöver stärka nyanlända barns utbildning genom intensivare och mer systematiskt utarbetad språkutbildning.

Språkintroduktionsprogrammet ska rikta sig till de elever som nyligen kommit till Sverige. Elever ska parallellt med deltagande i språkintroduktionsprogrammet slussas in i den ordinarie verksamheten.

Nyanlända elever ska även framöver kunna beredas möjlighet att läsa in kärnämnen i skolan på sitt modersmål för att säkerställa att de inte hamnar efter kunskapsmässigt. Även nationella prov på andra språk bör utredas. För att stärka barnens språkutveckling bör en utredning tillsättas om införandet av språkfritis i områden med stor andel utrikesfödda barn eller barn till utrikesfödda.

För att vända utanförskapsområden måste man börja med att vända utsatta skolor och göra dem till ljuspunkter för området. Så skapar vi en bättre integration och framtidstro. Skolan är och kommer även i fortsättningen att vara motorn i det långsiktiga integrationsarbetet.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 19.

Det råder stor brist på lärare och pedagoger i svensk förskola, skola och fritidshem. Bristen på behörig personal gör att det i praktiken är möjligt att som obehörig få arbeta flera år i sträck på samma skola eller förskola.

Vänsterpartiet är övertygat om att den som väljer att fortsätta arbeta som lärarvikarie under flera år också har kapaciteten att klara av att ta en lärarexamen. Detsamma gäller även pedagoger inom förskola och fritidshem. I dag saknas dock tillräckliga incitament för många huvudmän att stötta sina vikarier och obehörig personal att läsa sig till behörighet. Det går även att konstatera faktum att många fristående skolor har färre behöriga lärare, eftersom det är billigare att ha obehöriga lärarvikarier. På så sätt kan de vinstdrivande koncernerna utöka sina vinstmarginaler.

Vänsterpartiet vill underlätta personalförsörjningen inom välfärdens olika bristyrken, såsom lärare och förskollärare, genom att införa den så kallade Dalamodellen nationellt. Modellen innebär en ny utbildningsform där studenterna får anställning med lön samtidigt som de studerar.

Vänsterpartiet vill ställa högre krav på att huvudmännen ska möjliggöra fortbildning och vidareutbildning av obehörig personal inom förskolan och skolan.

Även inom fritidshemmen är situationen vad gäller personalförsörjning bekymmersam. Fritidshemmens verksamhet ska hålla hög pedagogisk kvalitet, och för Vänsterpartiet är det en självklarhet att andelen personal med fritidspedagogexamen och fritidslärarexamen behöver öka. De som redan är anställda på fritidshemmen men saknar relevant utbildning, som pedagogisk högskoleexamen, bör självklart vara en målgrupp att rikta särskilda insatser till genom vidareutbildning och validering.

Regeringen bör därför utreda möjligheten att ställa krav på huvudmännen att möjliggöra fortbildning av obehörig personal inom förskola, förskoleklass och skola.

Men, fru talman, om vi ska kunna lösa problematiken med personalbristen måste vi också ta tag i systemfelen. Vi måste ta tag i och avskaffa marknadsskolan. Vi måste avskaffa segregerande skolvalssystem. Vi måste avskaffa finansieringsmodeller som leder till den ojämlikhet som växer alltmer i den svenska skolan. Vi måste ge mer makt till skolans personal och profession, och vi måste se över den sistelärarreform som majoriteten av riksdagens partier tyvärr införde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Fru talman! Vänsterpartiets ideal kring demokrati bygger på upplysta samhällsmedborgare. Det kräver både ett sammanhållet utbildningssystem och en hög nivå av kunskap hos hela befolkningen. Vi vill skapa en jämlik och sammanhållen skola. Förskolan och skolan ska lägga grunden för ett liv med möjligheter, inte bidra till att förstärka och utöka klassamhället.

I en demokratisk skola möts alla elever av positiva förväntningar, inte minst eftersom det finns stark evidens för att det är så det bästa lärandet sker. I en demokratisk skola arbetar man också utifrån premissen att det är skolans och undervisningens kvalitet som avgör hur det går för eleverna och eftersträvar aktivt att motverka de skillnader i förutsättningar som följer med elevernas bakgrund. Det innebär att skolan måste bli mycket bättre på att erbjuda elever särskilda stödinsatser.

Fru talman! Det är när samhället möts av kriser som skolan blir extra viktig. Det har vi bevittnat inte minst under det senaste året. För många barn är skolan den enda trygga punkten i vardagen. För Vänsterpartiet har skolan alltid varit det band som håller samhället samman. Det är bland annat därför vi länge har krävt en mer sammanhållen skola där barn från olika bakgrunder möts.

Under våren har vi sett lärare och elever kämpa för att få skolan att fungera trots den pågående pandemin. I skolmatsalar har all personal fått rycka ut för att få serveringen att fungera. Lärare och förskollärare har fått ägna raster åt att tvätta och desinficera dörrhandtag, bänkar och bord.

För Vänsterpartiet är erfarenheten av coronapandemin att vårt arbete för mer pengar till välfärden är viktigare än någonsin. Skolan är en av de viktigaste delarna för att hela samhället ska fungera.

Fru talman! Rätt till utbildning för papperslösa är ännu ett ämne som Vänsterpartiet har tagit upp i dagens betänkande, och jag tänkte avsluta mitt anförande med detta ämne.

I juli 2013 genomfördes en lagändring som ger papperslösa barn rätt att gå i skolan. Det innebär att alla papperslösa barn mellan 6 och 18 års ålder har laglig rätt till skolgång, men de omfattas inte av skolplikten. En person som är papperslös och börjar gymnasiet innan hen har fyllt 18 år har rätt att avsluta utbildningen även efter det att hen har fyllt 18. Ett papperslöst barn har även rätt till anpassad utbildning i särskolan och skolskjuts på samma sätt som alla andra barn.

Det är svårt att veta hur många papperslösa barn som använder sin rätt till skolgång, men när Stockholms Stadsmission gjorde en rundringning till 51 kommuner i Sverige kunde man visa att hälften av kommunerna uppgav att de har, eller har haft, papperslösa elever i åtminstone grundskolan. Samma undersökning visade även att det finns stora brister i hur kommunerna har förberett sig för att säkerställa de papperslösa barnens rätt till skolgång och att skolgången ska bli så trygg som möjligt. Bristerna gäller bland annat rätten till individuell prövning av utbildningsbehov och studiestöd för papperslösa barn. Papperslösa barn får inte alltid ut sina skolbetyg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Utbildning, fru talman, är en central del i det långsiktiga arbetet med att bryta den fattigdom och utsatthet som papperslösa barn lever i. Det är därför viktigt att säkerställa att lagändringen från 2013 får önskad effekt. Vänsterpartiet menar att reformen nu behöver utvärderas i syfte att säkerställa alla barns rätt till utbildning.

Regeringen ska utvärdera, menar vi, i vilken mån reformen från 2013 har lett till att rätten till utbildning värnas, och regeringen ska återkomma med förslag om hur vi kan stärka papperslösa barns rätt till utbildning.

Fru talman! Lagen från 2013 ger, som sagt, papperslösa barn rätt att gå i skolan, men den inkluderar inte deltagande i förskoleverksamhet. I förarbetena till lagändringen fanns förslag om att ge alla barn rätt till förskoleverksamhet utifrån argumentationen att barn i förskoleåldern riskerar att bli ännu mer isolerade på grund av ett större beroende av föräldrarna för att röra sig utanför hemmet. Därmed såg man en ökad risk för att små barn som lever som papperslösa skulle osynliggöras än mer om de inte gavs möjlighet att gå i förskolan. Trots detta gavs inte papperslösa barn lagstadgad rätt att gå i förskolan. Det är något som Vänsterpartiet vänder sig mot. Vi menar helt enkelt att det behövs en utvärdering av frågan om att införa en rätt för papperslösa barn att gå i förskolan.

Fru talman! Jag tackar Daniel Riazat för hans debattinlägg.

Jag hade egentligen inte tänkt att begära replik på Daniel Riazats inlägg, men jag reagerade ändå på hans ordval för att beskriva hur svensk skola är och de utmaningar som vi i vissa avseenden kan vara ense om.

Vi har exemplet marknadsskolan. Jag vill påminna Daniel Riazat om att knappt 80 000 av 442 256 anställda i svensk skola jobbar för fristående huvudmän. En av fyra skolor har fristående huvudmän, och 95 procent av dem har en eller två enheter. Det är betydligt högre lärartäthet i fristående verksamheter. Fler barn med utrikes bakgrund går i fristående verksamheter, och nöjdheten bland både elever och föräldrar är signifikant högre hos fristående huvudmän.

Jag undrar varför Daniel Riazat ger denna verklighetsbeskrivning av skolverksamheten.

Fru talman! Välkommen, Alireza, till utbildningsutskottets debatter!

Jag vet inte hur jag ska besvara frågan utan att låta otrevlig. Trots alla fakta som Alireza presenterade här, som han menar är fakta, är det så mycket som inte stämmer.

Den här interpellationen borde Centerpartiet ställa till alla forskare som har kommit fram till alla slutsatser som jag redogjorde för i mitt anförande, till lärarfacken som håller med om exakt de slutsatser som jag föredrog i talarstolen, eller till dem som tar fram Pisaundersökningarna, till OECD och alla andra organ som har konstaterat att svensk skola blir mer ojämlik. Det är på grund av att systemet är uppbyggt på ett marknadstänk och att vi separerar elever.

De decennier som experimentet i svensk skola har fått fortgå har lett till större segregation, till sämre villkor för personalen och till att barn med olika bakgrunder inte längre möts. Jag menar inte enbart nationell eller etnisk bakgrund utan också utifrån klasstillhörighet. När Alireza Akhondi pratar om fler elever med utländsk bakgrund på skolorna, säger det inte så mycket om den situation vi står inför. Där har eleverna också olika klassbakgrunder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Till sist måste jag också bemöta det som presenterades som fakta angående personalen inom friskolor. Vänsterpartiet har många medlemmar som jobbar på friskolor. Det är inte dem vi vänder oss emot, utan det är systemet, marknadslogiken, som dessutom har försämrat för den kommunala skolan. Det är vad vi vänder oss emot.

Fru talman! Jag tackar för Daniel Riazats svar, även om jag uppfattade att svaret som ledamoten gav var obegripligt på flera plan.

Jag vill påminna Daniel Riazat om hur verkligheten såg ut tidigare. Många föräldrar flyttade för att barnen skulle få möjlighet att gå i en bättre skola. I dag är det möjligt för barn i socioekonomiskt utsatta områden att själva välja skola.

Dessa fakta som jag redogjorde för är inget som jag har hittat på, utan det är statistik som finns att tillgå i offentliga databaser. Jag rekommenderar Daniel Riazat att titta på nöjdheten bland elever, föräldrar och personal. Det går inte att komma ifrån.

Vi har problem med likvärdigheten i svensk skola. Men de beror inte på de parametrar som Daniel Riazat lyfter fram. Skolpengssystemet behöver ses över. Men bristerna beror i viss utsträckning på att kommunerna inte räknar skolpengen på ett adekvat sätt. Det säger jag som tidigare förvaltningschef i kommunal verksamhet.

Det finns också problem kring transparensen och hur man kan välja skola. Det finns vissa som redan på BB ställer sina barn i kö till vissa utvalda skolor. Men detta adresserar man inte med Vänsterpartiets politik. Den retorik som Daniel Riazat står för är direkt kontraproduktiv.

Fru talman! Om jag hade tillhört ett parti som sprang ärenden åt Svenskt Näringsliv och Friskolornas riksförbund hade jag förmodligen sagt precis samma saker som Alireza Akhondi just sa från talarstolen.

Det här med statistiken är ganska lustigt, eftersom Centerpartiet har röstat emot att vi ens ska ha offentlig statistik om skolor. Senast i november, när jag lade fram ett förslag i utbildningsutskottet, var Centerpartiet ett av de partier - tillsammans med resten av de borgerliga partierna och det högerextrema partiet - som röstade ned att vi skulle ha offentlig statistik. Den statistik som Alireza Akhondi hänvisar till kommer från Friskolornas riksförbund, som i sin tur är en lobbyorganisation vilken framhäver olika slags siffror som på något sätt ska stå emot den forskning och all den evidens som nu finns om hur misslyckat marknadsexperimentet har varit för svensk skola.

Fru talman! Den här debatten tydliggör på ett väldigt bra sätt skillnaden mellan höger och vänster när det kommer till skolan. Alireza Akhondi sa att man tidigare, när vi hade ett annat skolsystem, inte kunde få sina barn till en bättre skola om man inte flyttade. Det är det här som är grundskillnaden mellan våra synsätt. Jag vill att alla skolor i vårt land ska vara bra. Man ska inte behöva resa 50 minuter eller en timme för att komma till en så kallad bra skola, utan vi ska ha en likvärdig skola och ett sammanhållet skolsystem, där det inte är föräldrarnas plånbok som avgör vilken utbildning man får. Det är detta som är följden av att vi har segregerande skolvalssystem, en orättvis finansieringsmodell och en marknadslogik som råder i skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Kristdemokraternas reservation 13.

En bra rektor, med ett tydligt skolledarskap som genomsyrar hela skolan, och riktigt bra lärare är de viktigaste framgångsfaktorerna för en skola. Kristdemokraterna har därför flera förslag för att säkerställa att vi har skickliga rektorer och lärare med de bästa förutsättningarna att förmedla den kunskap som krävs för att våra elever ska kunna ta makten över sitt liv och forma sin framtid. Rektorsutbildningen bör exempelvis öppnas för dem som vill bli rektorer och inte bara finnas för dem redan är utsedda rektorer - lite som det fungerar i Finland. Alla rektorer bör också återkommande erbjudas fortbildning och handledning för att utveckla sitt skolledarskap.

Fru talman! I gårdagens debatt förklarade jag att Kristdemokraterna vill se en mer kunskapsbunden skola, med mer undervisningstid och tidiga kunskapskontroller, så att stödinsatserna ska kunna sättas in tidigt. Men allt börjar förstås med riktigt bra lärare som tack vare sin ämneskunskap inspirerar eleverna till kunskap, leder klassen framåt och håller ordning i klassrummet.

Vi behöver höja behörighetskraven till lärarutbildningen och behöver även fortsatta satsningar på karriärtjänster i form av exempelvis förstelärare och lektorer, detta för att möjliggöra fler karriärvägar och ett lönelyft för landets lärare. Karriärtjänsterna behövs inte minst i våra utanförskapsområden. Men det behövs också satsningar på vidareutbildningar för alla lärare. Lärarna måste kontinuerligt få del av forskning och utveckling. Vi skulle exempelvis vilja se mer av utbildning i ledarskap och konflikthantering, både inom ramen för lärarutbildningen och som vidareutbildning i kommunerna.

Fru talman! Det gäller också att de bästa lärarna väljer att stanna inom yrket. Att en gång för alla göra upp med ordningsproblemen och stöket i skolan är en viktig sak för att förbättra lärarnas arbetsmiljö, men lärarna behöver också få fokusera mer på undervisningen. Det handlar om att se över dokumentationskrav och att rensa i arbetsuppgifter, vilket är möjligt med fler vuxna i skolan.

Ett sätt att avlasta är att ha särskilda mentorer, så att de undervisande lärarna kan fokusera på just själva undervisningen, men man kan också exempelvis dra nytta av en ideellt engagerad klassmorfar. En sak är i alla fall säker, och det är att mer tid till lärarledd undervisning är det bästa sättet att förbättra skolresultaten.

Fru talman! Alltför många elever lämnas dessvärre efter i Socialdemokraternas Sverige. Eleverna kommer inte alltid till sin rätt, och stöket och trakasserierna gör att många barn mår dåligt eller hamnar efter i skolan. I värsta fall slutar de till och med att komma. Skolfrånvaron är ett enormt problem.

Skolans syfte ska ju vara att varje enskild elev ska få skaffa sig så mycket kunskap och bildning som möjligt för att utvecklas som person och kunna förverkliga sin potential. Det kräver att vi på ett bättre sätt anpassar skolans undervisning till de enskilda elevernas förutsättningar och behov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Den inkluderingstanke som innebär att alla elever helst ska undervisas på samma sätt i samma klass har gått för långt och gör att många enskilda elever far illa. I stället behöver vi nu satsa på fler speciallärare och specialpedagoger. Vi behöver också ge våra skolledningar större frihet att bygga ut och utforma särskilda undervisningsgrupper. Regeringen måste dessutom omedelbart agera för att förbättra förutsättningarna för att bedriva resursskolor i Sverige. De elever som har de största stödbehoven måste också få det stöd de behöver.

Fru talman! Hur eleverna mår påverkar naturligtvis också hur det går i skolan. Vi skulle därför behöva en elevhälsogaranti som innebär att varje elev kan komma i kontakt med elevhälsan varje dag. Tillgängligheten behöver också förbättras på våra vårdcentraler och i barn- och ungdomspsykiatrin.

Kristdemokraterna vill därför ge regionerna det samlade ansvaret för den medicinska och psykosociala elevhälsan, samtidigt som skolsköterskor, skolläkare, kuratorer och skolpsykologer ska finnas kvar i skolverksamheterna. Detta skulle skapa bättre förutsättningar att tidigt fånga upp både de elever som mår dåligt och elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Fram tills ansvaret flyttas bör alla skolhuvudmän naturligtvis ha samverkansavtal med regionerna för att säkerställa att inte elever faller mellan stolarna. Alla barn behöver erbjudas rutinmässiga samtal med skolans kurator. Att stärka elevhälsan är helt avgörande om vi ska lyckas skapa en skola där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter.

Fru talman! I det här betänkandet har Liberalerna lyft fram krav på flera förändringar. Det gäller inte minst vår prioriterade fråga om att upprätthålla och förstärka studieron i klassrummet och lärarnas befogenheter.

Vi har nu jobbat gentemot regeringen under flera år för att ändra i skollagen och öka och förtydliga lärarnas befogenheter att ingripa mot stökiga elever. Vi vet att en av fyra lärare har utsatts för hot eller våld. Vi vet att sex av tio lärare avstår från att ingripa mot stökiga elever. Det är på grund av otydliga befogenheter men också av rädsla för att bli anmälda till Barn- och elevombudet och Statens skolinspektion.

Vi behöver också förstärka den disciplinära verktygslådan. Om man hotar eller våldför sig på andra elever, eller för den delen på skolans personal, ska man som elev lättare kunna stängas av eller omplaceras till en annan skolenhet. De förslag som nu är färdigutredda hoppas jag att det levereras konkreta propositioner och förslag om till Sveriges riksdag som jag hoppas att vi kan fatta beslut om inom kort, fru talman.

Jag vill särskilt lyfta upp våra förslag om resursskolor och särskild undervisningsgrupp som vi på flera områden har motionerat om både i partimotion och i kommittémotion och som behandlas i betänkandet. Därför vill jag särskilt, fru talman, följa upp och yrka bifall till vår reservation 9 om särskilda undervisningsgrupper och resursskolorna.

Liberalerna har fått in ett krav som vi har jobbat för under många år. Vi har kritiserat den så kallade inkluderingstanken under decennier. Jag minns när jag själv var kommunalråd för tio år sedan. Det var en oerhört känslig och spänstig debatt där vi hade helt olika ideologiska ingångar. Problemet i dag är kanske inte så mycket ideologi utan ekonomi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Vi ser i dag att vi har tusentals hemmasittare. Vi har tusentals elever som slås ut från den ordinarie skolan, oavsett huvudman. Vi har problem med att vi inte vet hur närvaron ser ut. Därför var det bra att utbildningsutskottet strax före jul gjorde ett tillkännagivande till regeringen om att ta fram en nationell frånvarostatistik för att bättre följa upp den generella närvaron och frånvaron men i synnerhet försöka identifiera elever med långvarig frånvaro från skolan.

Det gäller de elever med problematisk långvarig frånvaro, i debatten kallade hemmasittare. Många av de eleverna har olika typer av funktionsnedsättningar. De har inte fått det rätta och tidiga stödet i klassrummet, vilket har lett till utanförskap och utslagning från deras skolgång.

Vi vill betona de krav som vi också har fått igenom i den utredning som precis presenterades till regeringen om att i skollagen skriva in att det får finnas resursskolor och får bedrivas kommunala resursskolor. Den ändringen måste snart komma på plats. I den delen är jag inte orolig.

Jag är mer orolig för delen med särskild undervisningsgrupp. Vi kommer att fortsätta att aktivt slåss för att det ska bli lättare för alla elever som har särskilda behov att få en plats i särskild undervisningsgrupp.

Det är flera organisationer som har yttrat sig i den frågan till regeringen och instämt i att det i dag finns möjligheter. Men de säger också att tillämpningen, hur det fungerar i verkligheten, skiljer sig.

Det är korrekt. Bedömningarna av vilka elever som får stödet, vad som anses som särskilt stöd och om man ska få plats i den särskilda undervisningsgruppen skiljer sig dramatiskt mellan olika kommuner och mellan olika huvudmän i Sverige. Det är inte likvärdig bedömning och inte likvärdiga villkor.

Utredaren säger också att i den delen behövs det inga lagändringar för att regelverket redan finns på plats. Liberalerna delar inte den slutsatsen och den analysen. Därför är vårt budskap till regeringen och till dem som arbetar med den här produkten vidare innan den kommer till riksdagen att det måste innebära att det blir lättare nere på klassrumsnivå för dessa elever som skulle behöva en plats i särskild undervisningsgrupp.

Fru talman! Vi ser i stället besparingar, neddragningar på kringresurser, att det brister i det anpassade stödet och att det brister i det särskilda stödet. Vi ser att inte bara de formella kraven i skollagen utan också kraven i dag är för höga innan man som elev med särskilda behov kan komma i fråga för en plats i särskild undervisningsgrupp.

Som specialpedagog, ska skolmyndigheten också ha uttryckt det tidigare i utbildningsutskottet, talar man mer om placering än inkludering i svensk skola. Det smärtar en skolpolitiker att höra det om det som egentligen var tänkt som att eleven ska gå i en vanlig klass. Men det kräver rätt stöd, rätt kompetens och rätt närvaro av personer som kan de här eleverna och funktionshindren. Då kan det fungera för vissa elever. Men för andra elever gör det inte det.

Därför behöver vi både stöd i den ordinarie klassen och stöd i den särskilda undervisningsgruppen. De som har långvariga och extra omfattande stödbehov kan skrivas in i resursskolor. Jag är väldigt glad att Liberalerna jobbar parallellt på olika fronter för att se till att alla elever får reell chans att klara sin utbildning i framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Fru talman! Jag ska inleda med att citera en gammal rektorskollega till mig. Han sa ibland: "Vi har en kärleksfull skollagstiftning." Han syftade såklart på den bestämmelse som innebär att varje elev ska ha det stöd, den ledning och den stimulans som hon behöver för att nå så långt som möjligt enligt sina förutsättningar och utbildningens mål.

Det är en bestämmelse som har både kollektiva bevekelsegrunder, det vill säga att det är bra för samhället som helhet att varje medlem har möjlighet att utvecklas så långt som möjligt, och individuella bevekelsegrunder, det vill säga att varje individ ska få känna växandets glädje och den tillfredsställelse det innebär att göra framsteg och övervinna svårigheter. På totalen är det en bra grundförutsättning för ett skolväsen som ska vara bra både för samhället och för varje individ.

Vad behövs då för att det ska kunna realiseras? I dag debatterar vi ett par hundra förslag från allmänna motionstiden som handlar om att göra förändringar som berör lärare och elever. Lärare och elever är också namnet på betänkandet.

Rektor i samråd med lärare, elevhälsa och vårdnadshavare har redan långtgående befogenheter att vidta de stödåtgärder som krävs för att utbildningen ska vara så bra som möjligt för varenda unge. Behövs särskilda undervisningsgrupper, anpassad studiegång, enskild undervisning eller andra anpassningar eller resurser kan sådana sättas in inom ramen för den redan befintliga, kärleksfulla lagstiftningen.

Fru talman! I den svenska skolan ska ingen lämnas efter och ingen hållas tillbaka. Därför arbetar regeringen och samarbetspartierna med flera förslag för att ge bättre möjligheter till individuell anpassning så att skolan bättre ger den ledning och stimulans som behövs för att en elev ska nå så långt som möjligt.

Det betyder både att vi arbetar med att permanenta spetsutbildningar på högstadiet och gymnasiet och möjligheten för elever att gå snabbare fram. Men det betyder också att vi arbetar med förslag för att ytterligare stärka elevhälsan både genom tydligare reglering av uppdraget och av en acceptabel lägstanivå.

Det betyder att vi arbetar med förslag för att få på plats bättre bestämmelser om resursskolor, att vi har förslag framme för att stärka särskolan och att vi arbetar med analyser av hur problematisk skolfrånvaro och individuella tilläggsbelopp ser ut för att skolan bättre ska möta enskilda individers behov.

Vi arbetar med en nationell plan för trygghet och studiero. Vi har fått förslag på hur anmälningsförfarandet till Skolinspektionen kan förändras för att bli mer ändamålsenligt.

Vi har redan på plats statsbidrag för stärkt bemanning i elevhälsan, garanti för tidiga stödinsatser i lågstadiet och nya regler för undervisning i förberedelseklass, nya regler för att följa och vidta åtgärder med anledning av elevfrånvaro, utökad timplan i idrott och hälsa och samling för daglig rörelse. Detta är några exempel på viktiga reformer för att komplettera en redan kärleksfull skollagstiftning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Fru talman! Jag noterar dock mina utskottskollegors övertro på exkluderande lösningar. Att sortera elever baserat på diagnoser eller stödbehov är ett verktyg som jag anser bör användas med försiktighet.

Varje elev ska ha det stöd som hon har rätt till, men jag är inte lika övertygad som många andra företrädare i den här kammaren om att allt löser sig om bara skolan får möjlighet att sortera in elever i olika fack och ordna utbildning på vissa vis för vissa barn.

Det är inte så många decennier sedan som vi - med anledning av forskningsresultat - lämnade resterna av systemet med olika typer av hjälpklasser och började använda en begreppsapparat som innebär att elever betraktas "vara i behov av stöd" i stället för det mer permanenta "ha behov av stöd". Vi har gått från elevvård till elevhälsa.

Självklart ska professionen ha mandat att använda den kärleksfulla skollagstiftningen för varje elevs bästa, det vill säga ha mandat att vidta de åtgärder som de bedömer krävs för att anpassa utbildningen på bästa sätt efter elevens behov. Men ordningen där vi sorterade elever baserat på funktionssätt och delade in dem i grupper efter det får inte idylliseras. Stödet till eleverna var, i detta avseende, inte bättre förr.

Fru talman! När det gäller lärares arbetsmiljö, löner och status har den sittande regeringen redan vidtagit flera åtgärder för att läraryrkets attraktivitet ska öka. Vi har under förra mandatperioden gjort stora satsningar på fortbildning för lärare, på lärarlöner och på mer personal i skolan.

Vi har sett över lärares administrativa börda och satsat på lärarassistenter och annan personal i skolan. Vi har förstärkt styrkedjan genom att reglera skolchefens roll i skollagen och gjort förskolechefer till rektorer med motsvarande rätt till utbildning. Och vi fortsätter att arbeta med skolprofessionernas villkor och status tillsammans med våra samarbetspartier. Vi ska få ett professionsprogram på plats. Vi har justerat i lärarutbildningarnas innehåll och fortsätter att satsa på lärares kompetens.

Men, fru talman, den som menar allvar med att vilja höja läraryrkets status kan inte runda frågan om mandatet eller makten som varje lärare har. Det marknadssystem som skolan har blivit har skiftat makten i klassrummet från läraren som myndighetsföreträdare och eleven som utsatt för myndighetsutövning till eleven och hennes föräldrar som kunder och läraren som leverantör.

Utbildning är dock inte en vara som vilken som helst. I skolan ska elever självklart ha både inflytande över och ansvar för sitt lärande. Men i skolan har kunden inte alltid rätt. Ändå har elever och vårdnadshavare som är missnöjda stora möjligheter att vända sig till skolvärldens reklamationsnämnd, det vill säga Skolinspektionen, vilket också blir allt vanligare som maktmedel.

Skulle det ändå inte räcka för att få leverantören att göra som kunden begär finns alltid, i det nuvarande systemet, möjligheten att byta leverantör, det vill säga att ta sin skolpeng med sig och gå till en annan skola - när som helst och hur ofta som helst.

Detta påverkar inte bara systemet på så sätt som framgick av gårdagens debatt om övergripande skolfrågor; det påverkar också hur makt och mandat fördelar sig i klassrummet. Det är värt att komma ihåg när vi diskuterar läraryrkets status och viktigt att fundera över för dem som vill värna det nuvarande marknadssystemet i skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Med detta yrkar jag bifall till utbildningsutskottets förslag i betänkande UbU11 och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Fru talman! Jag hade gråtit i två timmar i högstadieskolans spiraltrappa. Nu stod jag där, och i darrande händer höll jag mitt manus. Jag hade fått välja ämne själv. Men samhällskunskapsläraren gav inga fler dispenser - nu skulle talet hållas, och i publiken satt tio klasskompisar.

Jag hade ont i magen. Minuten innan det var min tur tänkte jag: Om inte jag berättar för de här tio klasskompisarna om det ämne som jag har valt - hur kvinnor och flickor som blir utsatta för våldtäkt får stå med skulden och skammen - på ett bra sätt kanske de aldrig får höra det här från någon! De kanske aldrig kommer att förstå problemet.

Det var mitt första tal. Nervositeten släppte när jag insåg att mina ord hade makt och betydelse - en större betydelse än vad folk tyckte att jag hade. Om jag inte där och då hade hållit det där talet hade jag inte heller stått i den här kammaren i dag.

Det är mycket tack vare min lärare i samhällskunskap i högstadiet som jag gick från en blyg elev som brydde sig mer om vad andra tänkte om mig än om det som var viktigt att förändra i samhället till en elev och till en människa som står upp för att förändra världen. Den fråga som var viktig för mig då är viktig också här i dag. Och den finns med i det betänkande om lärare och elever som vi i dag debatterar.

Min motion om att modernisera sex- och samlevnadsundervisningen för att ha fokus på samtycke har blivit verklighet. I dag kan vi avslå den med motiveringen att regeringen i Sverige nu har ändrat läroplanen så att det som förr var sex och samlevnad nu blir sexualitet, samtycke och relationer. Alla barn ska få lära sig att skammen vid ett sexuellt övergrepp hör hemma hos förövaren och att ansvaret för att vara säker på att den man har sex med deltar frivilligt ligger hos var och en. Det är ett gemensamt ansvar hos oss alla. Det här är ett led i en större förändring i samhället som började med samtyckeslagen.

Nästa steg, fru talman, är att se till att alla lärare som nu ska undervisa i det här ämnet får den här kunskapen med sig. Vi har sett till att detta nu blir obligatoriskt på lärarutbildningen. Men något som vi som jobbar med utbildningspolitik är väl medvetna om är att det tar ett tag innan skolan är full av lärare som nu börjar lärarutbildningen. Vi måste också se till att alla lärare som redan arbetar i skolan får denna uppdaterade kunskap. Det handlar en att-sats i betänkandet om.

Fru talman! Området sexualitet, samtycke och relationer är bara ett exempel på förändring i samhället. Det är ny kunskap som kräver att även lärare och rektorer uppdaterar sin kunskap. Är det egentligen inte lite märkligt att vi fortfarande inte har ett nationellt system för att erbjuda kompetensutveckling till alla lärare och alla rektorer?

Faktum är att insikten att det i dag inte finns ett fungerande kompetensutvecklingssystem för dem som ska förmedla kunskap baserat på aktuell forskning är ganska svindlande. Men det var faktiskt en av de saker som föll bort i en radda reformer som har gjorts under årens lopp.

Nu är vi på väg att rätta till det. Vi ska införa ett professionsprogram för lärare och rektorer med möjligheter för alla till kontinuerlig kompetensutveckling genom hela yrkeslivet. Det är jätteviktigt för att eleverna när de möter sina lärare ska få tillgång till den forskningsbaserade senaste kunskapen, oavsett ämne. Men det är också viktigt när det kommer till ledarskapet i klassrummet och inte minst hos våra pedagogiska ledare, Sveriges viktigaste chefer, rektorerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Vi håller just på att ta fram detta professionsprogram tillsammans i regeringen och med samarbetspartierna. Det här är en av flera frågor som vi i Miljöpartiet har drivit på och gått till val på för att vi vill se till att vi stärker läraryrkets och rektorsyrkets attraktivitet.

Det är också ett sätt att se till att professionerna får en större makt och ett ägande över sin egen utveckling och i förlängningen över skolan. Jag tror att det är jätteviktigt att vi ger lärare och rektorer makt och visar dem tillit, för det är de som har kunskapen att utforma undervisningen i skolan på det sätt som är bäst för eleverna utifrån tillgänglig kunskap och forskning.

Fru talman! Det är många viktiga saker i dagens betänkande. Jag hinner inte gå in på alla, men avslutningsvis vill jag säga några ord om ett mycket aktuellt ämne.

I dag är det många föräldrar och elever som har en klump i magen av oro för att deras så kallade resursskolor hotas av nedläggning. Resursskolorna är skolor som är specialiserade på elever med stora individuella behov av stöd i skolan. Dessa elever har många gånger varit hemmasittare under en längre tid eller åtminstone haft stor problematisk skolfrånvaro och svårigheter att hänga med i den vanliga undervisningen.

Vi kan länge diskutera vikten av att utforma undervisningen så att den passar alla elever i ett och samma klassrum. Det ligger mycket klokt i det. Men när vi har hamnat i ett läge där många elever som varit hemmasittare har hittat tillbaka till skolan i den här skolformen måste vi politiker, både på nationell nivå och på kommunal nivå, ta ansvar för att de får slutföra sin skolgång. De har hittat något som fungerar, och kostnaden för att ett barn inte klarar skolan är enormt stor för hela samhället.

Vi i Miljöpartiet har på nationell nivå sett till att Skolverket har fått ett uppdrag att se över de tilläggsbelopp som i dag är kärnan i att resursskolorna kan bedriva sin särskilda undervisning. Det är ett led, men mer kommer att behöva göras.

Med de orden, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet Lärare och elever.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 april.)