Försvarspolitik

Fru talman! Försvarspolitik är en fråga som verkligen berör oss alla. Det har verkligen accentuerats på senare tid. Från att ha haft ett försvar som ställts om till en helt annan organisation på grund av den så kallade gyllene freden har vi nu ett läge där sådant som inträffat i vår omvärld gjort att vi fått satsa betydligt mer på försvaret än vi gjort historiskt.

Vi har en försvarsindustri i Sverige som i dag sysselsätter ungefär 22 000 medarbetare, dels direkt kopplat till företag, dels indirekt via underleverantörer och annat.

För ett år sedan, den 22 oktober, antog vi i bred enighet en försvarsindustristrategi här i kammaren. Det var en strategi som vi socialdemokrater hade jobbat mycket med att få till. Vi tycker att staten också måste ta ett stort ansvar när det gäller de industriella satsningarna.

I dag är vi världsledande i mångt och mycket i dessa delar. Vi är duktiga när det gäller ubåtar, artilleri, stridsfordon, avancerade sensorer, robotar och stridsflygplan. Det är viktigt att vi utvecklar den svenska försvarsindustrin.

Vi ser också att detta är sådant som även gagnar den civila marknaden. Flera tekniska landvinningar inom försvarsmateriel kan också användas på den civila marknaden. Det är viktigt att vi snäppar upp detta.

Vi socialdemokrater tycker att det är viktigt att vi också får rådighet över produktionen i försvarsmaterielindustrin. Vi har pekat på att vi vill ha ett statligt ägarskap i strategiskt viktiga frågor när det gäller försvarsindustrin. Det är då framför allt Saab vi har pratat om.

Saab står inför en jättestor utmaning framöver när det gäller framtidens stridsflygplan. Alla känner till Viggen, Draken och Tunnan, och numera har vi också Gripen – väldigt goda och utvecklande leveranser som man har varit fantastiskt duktig på att ta fram och som också har vuxit och i dag exporteras till många länder, sedan en tid tillbaka också till Ukraina.

Det gäller verkligen att bygga vidare på detta. Jag kommer från Östergötland där flygets huvudstad Linköping ligger, och när det regnar på prästen skvätter det på klockaren – eller hur man nu säger. Vi har väldigt många småindustrier i Östergötland som är underleverantörer och också påverkas av detta. Här gäller det verkligen att stimulera så att det blir fler som kan leverera till försvaret och till försvarsindustrin.

Det finns alltså många delar. Vi socialdemokrater kommer att följa detta utifrån vår strategi och den inriktning som övergångsregeringen gav kopplat till den delen, där vi också var politiskt överens i riksdagen, för att se till strategin verkligen förverkligas fullt ut.

(Applåder)

Fru talman! Telegram kom från Aftonbladet i natt vid tvåtiden om att två personer dödats och 20 skadats i ryska attacker mot Kyjiv. 16 personer vårdas på sjukhus efter att ett niovåningshus drabbats i ytterligare en rysk attack.

Det är en sak att läsa om kriget, som nu snart är inne på sitt femte år. Det är en annan sak att göra som många av kollegorna här i kammaren med mig har gjort, det vill säga vara på plats i Kyjiv för att stödja och se vad Sverige kan göra mer för att Ukraina ska vinna. Där kan man också se en stad som lever, där kaféerna håller öppet och där drömmen om Europa ändå består trots de massiva angrepp som har skett under så många år.

I januari intervjuade Military Times ukrainska soldater vid fronten om fredsförhandlingarna, som då hade initierats av USA. En av dem sa att han aldrig skulle stödja ett fredsavtal som innebär att hans barn kan tvingas strida mot samma fiende som hans far och han själv hade gjort. Det där är värt att ta in: tre generationer mot samma fiende. Ändå framhärdar Ukraina.

Fru talman! Säkerhet är ingen engångsinsats. Stödet för Ukraina är brett och stort, inte minst i denna kammare. Det är en styrka för Ukraina, och det är en styrka för Sverige. Men vi vet hur snabbt det kan svänga i försvarspolitiken. Jag är glad för att Johan Andersson lyfte upp just försvarsindustrins ställning och betydelse, men så har det inte alltid låtit.

I försvarsbeslutet från 2004 avvecklade den socialdemokratiska regeringen massiva mängder av krigsförband. I Göteborg försvann helikoptrarna från Säve flygplats. De lokala socialdemokraterna var givetvis emot det, men de hade inte mycket att säga till om när den socialdemokratiska nedläggningsivern fick fotfäste.

Vi vet att det kostar att rusta upp. Stödet för detta är kompakt i kammaren. Vi ska veta det, och vi ska ta det med oss. Men vi ska också bära med oss att det väsentliga i upprustningen av det militära och civila försvaret i Sverige just nu inte handlar bara om fregatter, flygmaskiner, drönare och tekniska system. Det börjar i grund och botten med den enskilda människans försvarsvilja, med den värnpliktiga som har ryckt in på Amf 4 hemma i Göteborg, med officerarna som utbildar nästa generations soldater och med hemvärnsmannen eller hemvärnskvinnan som alltid står redo.

Den 7 mars 2024, fru talman, blev Sverige fullvärdig medlem i Nato. Efter decennier av allianslöshet hittade vi hem med den största säkerhetspolitiska kursändringen sedan 1809. Ett medlemskap i Nato är en stor förpliktelse. Sverige har bidragit, ska bidra och kommer att bidra till att Nato blir säkrare och att därmed också vår del av världen blir säkrare.

Det är här det börjar tjorva till sig lite. Det pågår som bekant en regeringsbildningsprocess, och det ska röstas om en statsminister i denna kammare i morgon. Hur kommer socialdemokratisk säkerhetspolitik se ut, ifall olyckan är framme och man bildar regering?

Vi vet att Vänsterpartiet och Miljöpartiet är emot Sveriges Natomedlemskap. Socialdemokraterna har däremot på goda grunder och med gott resultat drivit på för det svenska medlemskapet. Detta skapar en säkerhetspolitisk klyfta, fru talman. Man kan inte både ha kakan, äta den och samtidigt fundera på någonting annat.

Sverige kan inte riskera att drabbas av den osäkerhet som en sådan säkerhetspolitisk linje skulle innebära om olyckan skulle vara framme. Våra allierade ska inte behöva undra vad som egentligen gäller.

I kontrast till detta finns en bred samsyn i försvarspolitiken. Det är värt att ta fasta på, inte minst för att det stärker Sverige, vårt försvar och vårt stöd till Ukraina.

Fru talman! Tack, ledamoten Gustaf Göthberg, för ditt anförande! Det var några frågor i det som jag reflekterade över.

En handlade om när vi i mitten av 00-talet avvecklade tidigare försvarsbeslut. Jag var själv verksam som kommunpolitiker i Östergötland. Där drabbades vi också väldigt hårt. Linköping avvecklade tre stora regementen med allt vad det innebar.

Efteråt måste man ändå säga att det på de allra flesta platser sköttes på ett bra sätt. Ny verksamhet flyttade in. Man fyllde på med annat, allt från bostäder till administrativa lokaler och så vidare.

Nu står vi i stället inför en expansion. Vi socialdemokrater har föreslagit ett par områden. Kiruna är ett sådant. Gotland är ett annat. Och vi vill gärna ha ett regemente i Kvarn.

Gustaf Göthberg nämnde inte mycket om det, men i dag är det svårt att få med sig Försvarsmakten i detta. Det känns som att de vill ha fri rådighet. Hur ser Gustaf Göthberg på detta?

Fru talman! Tack, min käre kollega Johan Andersson, som jag vill ta tillfället i akt att berömma! Vi har ett starkt och fint samarbete i försvarspolitiken i Sveriges riksdag. Det är väl värt att komma ihåg och påminna om att vi är åtta partier som gemensamt står upp för den svenska försvarspolitiken och försvarslinjen.

Jag höll på att säga att vi har det ganska mysigt tillsammans. I grund och botten håller vi med varandra och arbetar brett tillsammans för Sveriges intresse och Sveriges bästa. Det är viktigt att ha med sig det i den här diskussionen.

Sedan kommer vi till de berömda käpphästarna: nytt regemente i Kiruna och nytt regemente i Kvarn i Östergötland. Frågan har avhandlats. Försvarsberedningen har varit inne på den och sinsemellan diskuterat och resonerat om den. Man har kommit fram till att det inte är prioriterat med nya organisationsenheter i den uppbyggnad som det svenska försvaret befinner sig i. Det är viktigare att få lite mer pang för pengarna i den svenska försvarspolitiken.

Sedan kan saker ändras. Det vet inte minst Johan Andersson. Då får man kanske anledning att återkomma till det.

Fru talman! Tack, Gustaf Göthberg, för svaret!

Nu har en ny försvarsberedning installerats, och vi är naturligtvis förhoppningsfulla att frågorna om etableringsorter kommer upp ånyo. Javisst, det handlar väldigt mycket om pang för pengarna. Otroligt stora beställningar ligger i röret, dessvärre med långa leveranstider. Jag ser dock med tillförsikt fram emot ett nytt försvarsbeslut eller ett beslut i Försvarsberedningen.

Fru talman! Jag kan inte annat än hålla med. Jag ser med stort intresse fram emot vad Försvarsberedningen kommer att landa i.

Johan Andersson tog upp att man inte ska ge Försvarsmakten full rådighet i frågan, utan det ska också finnas utrymme för politisk styrning. Jag kan i grund och botten hålla med om den inställningen. Men viktigast är att det är Försvarsmakten som ska sätta ramarna och ange standarden för vad som egentligen behövs. Det är så vi får pang för pengarna och en stark försvarsvilja. Fortsättning följer.

Fru talman! I Jämtland har en amerikansk techmiljardär nyligen köpt 15 000 hektar svensk mark, ett område ungefär lika stort som hela Malmö kommuns landyta och med en prislapp på 240 miljoner kronor. Det handlar om fjäll, skogar och marker där människor levt, jagat och vandrat i generationer.

När affären blev känd fick flera lokala jaktlag besked om att deras jakträtter inte skulle förlängas. För människor som levt med skogen som en självklar del av tillvaron innebar ägarbytet en plötslig och stor osäkerhet.

Köparen har sedan dess meddelat lokala jägare att det kommer att erbjudas nya jakträtter. Det är såklart positivt, men det förändrar inte den principiella frågan om hur mycket av vårt lands mark- och naturresurser ska kunna samlas i händerna på utländska kapitalstarka intressen.

Fru talman! Jag har ingenting emot utländska investeringar. Sverige är ett land som har byggt mycket av sitt välstånd på handel, företagande och öppenhet mot omvärlden. Men det måste finnas en skillnad mellan att investera i svensk ekonomi och att förvärva betydande delar av det svenska territoriet.

Skogen är inte vilken tillgång som helst. Den är en del av vårt lands historia, vår ekonomi, vår framtid och, kanske främst, vår frihet som individuella personer. Äganderätten är grundläggande. Men det är också vårt ansvar som lagstiftare här att avgöra vilka villkor som ska gälla för framtida förvärv. För mig handlar det ytterst om ett förvaltarskap – om att det vi har ärvt av tidigare generationer också ska finnas kvar för dem som kommer efter oss.

Det finns också en säkerhetspolitisk dimension.

I Västerås har en rysk-ortodox kyrkas placering intill flygplatsen väckt allvarliga säkerhetsfrågor. Kommunen har begärt att få överta fastigheten, och ärendet ligger fortfarande hos regeringen. I ett läge där Ryssland bedriver ett fullskaligt invasionskrig i Ukraina, i vårt närområde, måste Sverige ha möjlighet att skydda strategiskt viktiga platser och samhällsviktig infrastruktur.

Det jag har lyft här nu är bara två exempel, men de aktualiserar samma övergripande fråga: Vilken kontroll ska Sverige ha över marken inom våra egna landgränser?

Jag anser därför att reglerna för utländska förvärv behöver skärpas, för vårt lands säkerhet och framtid i både freds- och krigstid. Sverige är mer än bara en plats på kartan. Vår mark är inte bara en ekonomisk tillgång. Den är ett arv att förvalta och ett ansvar att lämna vidare.

(Applåder)

I detta anförande instämde Kevin Sahlin och Leonid Yurkovskiy (båda SD).

Fru talman! I ett oroligt och osäkert världsläge är samarbete viktigare än någonsin. Det stämmer att Miljöpartiet inte ville gå med i Nato. Men nu är vi med, och vi gör det bästa av situationen.

De stora aktörerna, Ryssland, Kina och USA, visar gång på gång att de struntar i folkrätten och den internationella ordning som vi har byggt upp. Det är viktigt att både Sverige och EU står starkt i försvaret av vår och Ukrainas frihet och att vi tillsammans står upp för rättvisa och demokrati i Europa och världen.

I detta allvarliga säkerhetspolitiska läge behöver Sverige stärka sitt totalförsvar och sitt samarbete med andra demokratiska länder för att försvara demokratin och våra rättigheter. Miljöpartiet har stått bakom alla viktiga försvarsbeslut sedan återuppbyggnaden tog fart 2015, och vi är beredda att fortsätta bidra konstruktivt i försvarsöverläggningarna.

För att öka Sveriges säkerhet måste vi bygga ett robust samhälle med motståndskraft. Vi behöver ett starkt totalförsvar, både ett militärt och ett civilt försvar, med starka institutioner och stärkt samhällsgemenskap. Kriser och krig kan i värsta fall drabba oss samtidigt. Vi behöver rusta samhället för stormar såväl som för pandemier och säkra en stark välfärd.

Efter kalla kriget rörde sig världen mot nedrustning och diplomatisk dialog. Stödet för FN och den internationella ordningen var starkt, och demokratin var på frammarsch. Att rusta ned var också att visa en tro på att en annan väg var möjlig.

Men Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och stormakternas återgång till en världsordning där den starke tar det den vill ha har ändrat den bilden. Den världsordning vi byggt upp, baserad på internationell rätt, är satt ur spel. Demokrati och frihet backar drastiskt i världen. Dessa faktorer gör att ett starkt militärt försvar är helt nödvändigt för att skydda demokratin och friheten i Europa. Ett trovärdigt totalförsvar är ett skydd för våra värderingar och vår befolkning.

Miljöpartiet har jobbat hårt för att Sverige även ska investera i det civila försvaret – ett starkt civilt försvar med en robust sjukvård, ett stabilt energisystem och en väl utbyggd räddningstjänst som kan skydda vår befolkning även mot andra kriser än krig, såsom skogsbränder, översvämningar eller pandemier.

Att enbart investera i militärt försvar är en återvändsgränd. För att öka vår säkerhet måste Sverige också investera stort i diplomati och konfliktförebyggande arbete. Vi måste stärka FN:s roll när stormakterna struntar i folkrätten. Att satsa på bistånd för att minska fattigdom och hindra klimatförändringar och konflikter i andra delar av världen är en säkerhetspolitisk investering också för Sverige.