Allmänpolitisk debatt - Bostadspolitik

Fru talman! Vad kul att vi är framme vid detta viktiga och angelägna ämne!

Bostaden är en mänsklig rättighet. Det må låta som en enkel princip. Men det är en av grundförutsättningarna för det jämlika samhället och en väldigt viktig del i vårt samhällsbygge.

För snart 70 år sedan sattes bostadspolitiken i centrum för folkhemsbygget. Ambitionen då var mycket tydlig. Alla människor skulle ha möjlighet att leva i en god boendemiljö med trygghet, värdighet och framtidstro. Bostaden sågs inte som vilken vara som helst.

Sedan dess är det väldigt mycket som har hänt, och vi kan konstatera att utvecklingen har gått åt ett annat håll. Köerna växer, och kravet på det egna kapitalet ökar. Oron för nästa hyreshöjning är ständigt närvarande.

Ungdomar tvingas bo kvar hemma mycket längre än de önskar eller tvingas flytta mellan tillfälliga boenden utan den trygghet som ett eget hem innebär. Vi kan konstatera att vägen till en egen bostad för alltför många blivit alltför lång.

Tyvärr är detta en verklighet som förenar mångas vardag inte bara i vårt avlånga land utan i även i stora delar av Europa. Från Tyskland till Spanien, i land efter land, är vi vittnen till att människor tröttnar på att deras bostäder reduceras till enkla handelsvaror.

Det är en situation som vi inte ska acceptera. Ty varje generation förtjänar möjligheten att vrida om nyckeln till sin egen dörr. Det är en dörr bakom vilken frihet, självständighet och möjligheten till att bygga ett eget unikt liv väntar.

Sverige har tidigare visat att politiken kan göra skillnad inom just detta område. För snart hundra år sedan skapades den så kallade egnahemslånefonden för att ge vanliga arbetare möjlighet till ett eget hem. I min hemstad Malmö blev det startskottet för vanligt folks ägande av sitt boende.

Nu är det dags för en ny och modern egnahemsrörelse, där vanliga löntagare som går till jobbet varje morgon får en möjlighet att förverkliga drömmen om ett eget hem och det som följer med den drömmen. Det är kanske det klassiska Volvo, villa, vovve, eller så är det kanske bilpool, BRF och bondkatt.

Det är dags för en bostadspolitik som åter sätter människan före marknaden. Det är en politik där stat och kommun hand i hand öppnar dörren för flertalet, där fler kan ta steget till sitt första boende och där fler byggkranar reser sig över våra städer och samhällen.

Fru talman! Den egna bostaden ska inte vara toppen av ett berg som nås efter årtionden av kamp och hårt slit. Den egna bostaden ska vara stigen som gör resan möjlig. Den är inte slutmålet i livets slutskede. Den egna bostaden är en början.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring, Markus Kallifatides och Samuel Pettersson (alla S).

Fru talman! Moderaterna gick 2022 till val på att få ordning på Sverige. Vi är många som nu kan konstatera att vi fick ordning på Sverige. Vi gav polisen fler verktyg och de kriminella hårdare straff, vi antog en ny socialtjänstlag, och nu ser vi rekordfå skjutningar i Sverige. Vi tog också tag i energifrågan med nya investeringar i kärnkraft, och vi fick till en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Vi fick helt enkelt ordning på Sverige.

Den förra regeringen lyckades dock inte lösa alla samhällsproblem. Ett av de mest djupgående och strukturella problemen är den svenska bostadsmarknaden. Den moderatledda regeringen tog absolut viktiga steg för att komma till rätta med en del av problemen genom exempelvis regelförenklingar, kortare ledtider och mer byggbar mark. Men den svenska bostadsmarknaden har under alltför länge varit helt dysfunktionell.

Jag är till vardags fritidspolitiker i Malmö och kan där se alla de problem som finns med boendesegregation, inlåsningseffekter och områden som aldrig rustas upp. Men dagens bostadspolitik är inte optimal för någon del av vårt land, varken för de regioner som växer eller för de orter där befolkningen minskar.

Det har gjorts åtskilliga undersökningar och skrivits mängder av rapporter om problemen på den svenska bostadsmarknaden. Jag som moderat är väldigt säker på att de problemen har uppstått därför att marknadens mekanismer i princip helt har satts ur spel. Det gäller allt från hyresregleringen och kommunernas planmonopol till stelbenta planprocesser, skattesystem och detaljerade byggregler.

Jag menar inte att var och en av dessa saker skapar dagens problem utan att de tillsammans skapar en trögrörlig sörja av faktorer som varken låter människor bo så som de vill eller skapar förutsättningar för tillväxt i hela vårt land.

Vad jag därför mest av allt skulle önska av en kommande regering är att den förutsättningslöst utreder och utvecklar den svenska bostadspolitiken. För det är Sveriges framtida välstånd som vi pratar om. Det är när stora grupper inte kommer in på bostadsmarknaden som jobbmöjligheter och flyttplaner krossas. Kompetensförsörjningen hotas, och företagens tillväxt stannar upp.

Men lika allvarligt är den ofrihet som breder ut sig när människor inte har möjlighet att bo på det sätt som allra bäst passar deras livsval. Vi vet att omkring 70 procent av svenskarna drömmer om att få bo i småhus men att långtifrån alla dessa kommer uppnå denna dröm. Men det finns lösningar.

Det finns mycket att lära av andra länder som på olika sätt har försökt att få bostadsmarknaden att fungera bättre. Finland har erfarenheter av friare hyressättning, Tyskland har arbetat med att förenkla och harmonisera byggregler, och Nederländerna har utvecklat modeller för en mer samordnad mark- och samhällsplanering.

Inget land har hittat den perfekta lösningen. Men exemplen visar att det finns fler vägar för Sverige att gå än vad vi hittills har prövat. Moderaterna är ett parti som ser samhällsproblemen och är berett att göra vårt jobb för att hitta de bästa lösningarna. Vi måste våga se bortom tidigare politiska låsningar och genomföra de övergripande förändringar som krävs för att få bostadsmarknaden att fungera.

För talman! Vi ska samtidigt veta att ”ingen handling” eller ”ingen omläggning” av nuvarande bostadspolitik kostar staten och samhället många miljarder i minskade skatteintäkter och ineffektivt använda resurser. När människor inte kan flytta dit jobben finns skadas tillväxten. När människor inte kan bo som de vill inskränks friheten. När regler och regleringar blir för omfattande blir alla förlorare.

Även på det bostadspolitiska området gäller: Om vi gör som vi alltid har gjort får vi det vi det resultat som vi alltid har fått.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka dig, Tony, för din sedvanliga tydlighet om att friare hyressättning behövs! Du är en varm förespråkare för marknadshyror, och det var du också den här gången.

Min fråga till dig gäller något annat. Den lyssnare som var uppmärksam noterade kanske att jag och Tony refererade till samma kommun. Det är för att vi bägge två sitter i samma fullmäktige, jag och ledamoten Tony Rahm.

Vi har bägge kunnat följa den nationella bostadspolitikens effekt på det lokala byggandet under de senaste fyra åren. Därför är jag nyfiken på att höra vad ledamoten, som följt detta på mycket nära håll inte minst i sin roll i stadsbyggnadsnämnden, anser.

Vad är din dom över den förda bostadspolitiken de senaste fyra åren och hur den har påverkat inte minst vår gemensamma hemkommun Malmö?

Jag påminner om att det här inte är kommunfullmäktige, utan det är riksdagen.

Jag vill även påminna om tilltalet: att inte använda ”du” och ”dig” utan att i alla inlägg, även i repliker, tala indirekt via talmannen. Det kan verka konstigt, men det är en praxis sedan länge och en del i att hålla nere konfliktnivån i kammaren.

Fru talman! Jag vill börja med att rätta ledamoten Arwin Sohrabi: Jag har inte pratat om marknadshyror. Jag har pratat om en friare hyressättning, och då finns det olika modeller i olika länder – några av de länderna lyfte jag i mitt anförande – som är värda att titta på och ta inspiration från. Men att gå från dagens hyresreglering till en helt fri hyressättning är inget som jag eller Moderaterna förespråkar. Vi kan alltså avskriva det från den politiska agendan.

Domen som jag vill avge över den förda bostadspolitiken är lite temat i mitt anförande, nämligen att jag och Moderaterna är självkritiska till en bostadspolitik som kanske inte har varit den absolut optimala. När vi tillträdde 2022 fanns det nämligen så många problem att ta tag i att andra problem fick stå lite åt sidan. Därför var min önskan i mitt anförande just att kommande regering ser till att lägga om den svenska bostadspolitiken.

Fru talman! Tack för råd och tips till en ny ledamot – det uppskattas!

Mitt korta svar till ledamoten Tony Rahm blir: Tack än en gång för din tydlighet gällande att bostadspolitiken nedprioriterades under de tidigare fyra åren! Men eftersom det inte skedde så mycket politik hade man kanske önskat att det inte heller hade varit nödvändigt att avveckla politik. Då tänker jag främst på de investeringsstöd som avvecklades väldigt snabbt med följden att byggandet näst intill kollapsade helt och hållet.

Fru talman! Jag håller inte med om att vi nedprioriterade vissa områden, till exempel bostadspolitiken. Det jag sa i anförandet och det jag upprepade tidigare var att andra akuta problem, till exempel kriminaliteten, energifrågan och migrationen, tog väldigt mycket kraft och resurser att lägga om.

Det här öppnar ju upp för att en tillträdande regering, kanske under Arwin Sohrabis partiledare, kommer att ha stor potential att ändra förutsättningarna för bostadspolitiken. Jag ser därför fram emot vad styret kommer att leverera.

Fru talman! Jag vill tacka Tony Rahm för hans anförande och hälsa honom välkommen till Sveriges riksdag!

Jag tycker att anförandet i stora drag var ganska intressant. Man kan inte beskylla Tony Rahm för allt som Tidöregeringen har genomfört, men vi kan konstatera att bostadsmarknaden helt och hållet bortprioriterades av Tidömajoriteten. Nu kan vi också konstatera att Tony Rahm har en insikt om att det här behöver reformeras.

Tony Rahm nämner ett antal frågeställningar som den tidigare regeringen har prioriterat, och det är ju helt korrekt. En annan del som Tidöregeringen inte prioriterade var arbetslösheten och byggandet. I en tidigare debatt lyfte jag att om man hade velat hade man kunnat föra en offensivare bostadspolitik och kanske samtidigt jobba lite mer för träbyggande för att fokusera på skogsindustrin och jobben.

Fru talman! Jag vill återigen påpeka att vi inte har nedprioriterat arbetet med bostadspolitiken, men det var andra områden som var så mycket viktigare.

De problem som jag redogjorde för i mitt anförande är inga nya problem för Sverige och bostadsmarknaden. De har funnits i decennier, och faktum är att under åren innan Tidöregeringen satt Socialdemokraterna i regering och hade all möjlighet att påverka de problem som fanns på bostadsmarknaden. Det gäller att inte låsa sig vid tidigare lösningar utan att se över helheten och gå igenom vilka problem vi faktiskt har och vad forskningen och aktörerna på bostadsmarknaden säger liksom hur vi kan få till breda politiska överenskommelser på detta område.

Nu när vi har löst de mest akuta problemen i Sverige kan vi ta tag i de här problemen på allvar. Min uppmaning till den kommande regeringen, oavsett färg, är att verkligen ta tag i det här.

Fru talman! Tony Rahm har ändå en viss självinsikt. I sitt sista inlägg kanske Tony Rahm kan komma tillbaka till arbetslösheten, bostadsbyggandet och bostadsbristen, kanske i Malmfälten i Norrbotten, där vi behöver bygga väldigt många bostäder som skulle kunna förse väldigt många arbetslösa med jobb. Har Tony Rahm någon idé hur det skulle kunna genomföras?

Fru talman! Det finns absolut idéer, och det är det jag menar med att man ska göra en förutsättningslös översyn av bostadsmarknadsområdet.

Jag kan bara konstatera att det i ledamotens underton säkert finns resonemang om att byggsubventioner och liknande skulle vara lösningen på de problem som nämnts. Men det har vi faktiskt testat i Sverige under väldigt många olika perioder, och det har inte löst problemen. Vi måste gå djupare och se bredare.

Fru talman! Tack, Tony Rahm, för att du lyfter den viktiga frågan om bostadspolitiken!

Tidöpartierna har haft ansvar för bostadspolitiken under de gångna fyra åren, och resultatet är ganska tydligt: Vi har i dag 200 000 unga som bor hemma ofrivilligt, utan möjlighet att flytta hemifrån. Vi ser en ökad arbetslöshet inte minst bland byggnadsarbetare, och vi ser många konkurser bland byggföretagen.

När vi var i en lågkonjunktur 2022 med ett världsläge som såg ut som det gjorde och bostadsbyggandet ändå inte var rekordhögt, varför tog man då bort en så pass viktig reform som investeringsstödet? Detta gjorde att unga inte har kunnat flytta hemifrån under de fyra år som Tidöpartierna haft ansvar för bostadspolitiken.

Fru talman! Jag skriver helt under på de problem som ledamoten nämner. Men som jag sa tidigare är det här inte några nya problem. Det här är problem som har funnits i många år, flera decennier, i det här landet.

Under de åtta år som Socialdemokraterna senast satt i regering gjorde man ingenting åt dessa problem, och som jag var inne på tidigare finns det en underliggande idé om subventioner och olika stöd till sektorn för att få igång bostadsbyggandet. Men forskningen är väldigt tydlig: Det här ger inte den effekt man vill åt.

Därför krävs det, återigen, en bredare och djupare analys av bostadsmarknaden och de lösningar som faktiskt finns i andra länder. Vi ska inte kopiera något annat land, utan vi ska ta det som förmodligen kommer att fungera i Sverige. Subventioner riktade till bostadsbyggare är dock inte lösningen.

Fru talman! Tony Rahm och Tidöpartierna är inte ensamt ansvariga för bostadspolitikens utveckling, men det Tidöpartierna har gjort är att ta bort investeringsstödet mitt i en lågkonjunktur med resultatet att unga inte har kunnat flytta hemifrån.

Vi hade en positiv utveckling under de rödgröna åren 2014–2022 när bostadsbyggandet successivt ökade fram till pandemin.

Fru talman! Det är absolut så att Tidöpartierna eller regeringen tog bort de riktade subventionerna. Men då är frågan: Ska vi inte lita på forskningen som konstaterar att dessa subventioner inte ger de effekter man vill åt?

Vi ska dessutom vara ärliga med att stöden togs bort under 2023. Det tar väldigt lång tid att bygga bostäder, så även om stöden inte hade tagits bort och det hade byggts bostäder på grund av detta så hade de inte varit klara i dag. Problemet med att ungdomar inte får bostad i dag uppstod när ni hade regeringsmakten.

Fru talman! Vi som är bostadspolitiskt intresserade kan säga att vi befinner oss i en mycket spännande tid. Detta är en tid då människor över hela världen mobiliserar sig för rätten att få tillgång till något så basalt som en bostad och kunna bo under värdiga förhållanden.

Det som borde vara en självklarhet är många gånger tyvärr inte det. I Spanien ser vi just nu hur människor organiserar sig och att bostadspolitiska frågor står högst upp på agendan. Det är så allvarligt att Spanien kommer att gå till extraval just på grund av detta.

I Mexiko ser vi en annan utveckling. Vänsterregeringen där, under ledning av president Claudia, tar fram ambitiösa program för bostadsbyggande. Inom sex år ska man genom statliga investeringar bygga en miljon bostäder. Parallellt med detta bygger man spaanläggningar, simhallar och skateparker så att även människor som inte har det gott ställt ekonomiskt ska kunna ta del av det. Det är så man skapar fler jobb, inger hopp och bygger samhällen som håller ihop.

Hur ser då den bostadspolitiska situationen ut här hemma i Sverige? Det är så illa att jag knappt törs säga det. Enligt Socialstyrelsen lever drygt 27 000 människor i någon form av hemlöshet, och cirka 9 400 barn har en förälder som lever i hemlöshet.

Den bostadspolitiska situationen är en realitet för många människor i Sverige i dag. Den påverkar unga som vill kunna forma sin framtid. Den påverkar personer som lever med våld i nära relationer och som på grund av dagens bostadssituation får det ännu tuffare att ta sig ur relationen.

Mina vänner! Jag tror att det är många som lyssnar på den här kammarens debatt och frågar sig varför det inte görs någonting. Till dem vill jag säga: Jag delar er frustration.

För inte så länge sedan träffade jag en hyresgäst i Järva. Han beskrev för mig hur hans hyresvärd, slumvärden Victoriahem, år efter år kan missköta sig och inte åtgärda de felanmälningar som kommer in men ändå kan fortsätta stapla vinsterna på hög. Detta sker samtidigt som hyresgästerna kämpar och sliter och gör allt i sin makt för att få ekonomin att räcka till.

En annan hyresgäst beskrev för mig hur hon ser till att hennes familj inte spolar toaletten alltför ofta. Anledningen till det är att även vattnet numera är avgiftsbelagt i vissa bostäder.

Vi har alltså en förfärlig bostadssituation samtidigt som antalet arbetslösa har ökat markant under Tidöstyret. Till alla er som röstat på oss i Vänsterpartiet och som längtar efter att vi snart ska kunna ta itu med de utmaningar som finns på bostadsmarknaden vill jag säga: Stort tack för era röster! Det är för er vi kämpar, och vi kommer att göra allt i vår makt för att vända på den här utvecklingen.

(Applåder)

Fru talman! Låt oss föreställa oss två ungdomar som är 22 år gamla, som har gått samma utbildning och fått sina första jobb. De har samma drömmar, samma ambitioner och samma vilja att stå på egna ben. Den ena har föräldrar som kan hjälpa till med kontantinsatsen till en bostad. Den andra har föräldrar som knappt klarar sin egen hyra. Dessa två ungdomar har samma arbetsvilja och samma framtidsdrömmar men helt olika möjligheter att förverkliga dem.

Är det så frihet ska fungera i Sverige? För mig är svaret enkelt: Nej. När möjligheten till ett eget hem avgörs av föräldrarnas plånbok riskerar också frihet och ofrihet att gå i arv. Det är en utveckling som vi socialdemokrater aldrig kan acceptera.

Fru talman! Bostadsbristen handlar inte bara om hur många bostäder som finns utan också om vilka bostäder människor faktiskt har råd att bo i. I Boverkets senaste bostadsmarknadsenkät uppger 114 kommuner att det råder underskott på bostäder för unga. I omkring sju av tio av dessa kommuner är förklaringen att de lediga bostäderna helt enkelt är för dyra.

Tänk på vad detta innebär. En bostad kan stå ledig samtidigt som den är utom räckhåll för den som behöver den. När en ung undersköterska inte har råd att flytta till ett arbete, en student tvingas tacka nej till en utbildningsplats eller två människor skjuter på drömmen om att bilda familj är det inte bara deras eget problem utan också ett samhällsproblem. Ett samhälle som inte förmår erbjuda människor bostäder som de har råd med begränsar också människors möjligheter att arbeta, utbilda sig och forma sitt liv.

Fru talman! Marknaden har en viktig roll. Företag ska bygga och investera, och människor ska kunna köpa och äga sina hem. Men marknaden bygger där kalkylen går ihop och inte nödvändigtvis där människors behov är som störst. Det är just därför vi behöver en aktiv bostadspolitik.

Socialdemokraterna vill införa statliga byggkrediter som underlättar finansieringen av nya bostäder. Vi vill ha ett modernt investeringsstöd som gör det möjligt att bygga hyresrätter med rimliga hyror, inte minst studentbostäder och bostäder på orter där jobb växer fram. Vi vill att staten och kommunerna tar ett tydligare gemensamt ansvar för bostadsförsörjningen. Vi vill stärka hyresgästernas trygghet och ge fler unga möjlighet att flytta hemifrån.

Vi vill även göra det lättare för människor att köpa sin första bostad, inte bara för den som har välbeställda föräldrar i ryggen. Socialdemokratisk bostadspolitik handlar inte om att alla ska bo likadant. Den handlar om att alla ska ha verkliga möjligheter att välja hur de vill leva.

(Applåder)

I detta anförande instämde Markus Kallifatides (S).