Aktuell debatt om villkor för upphandling

Aktuell debatt om villkor för upphandling

Herr talman! I går träffade jag svenska företagare och anställda i taxibranschen. Vi träffades för att de ville beskriva sin arbetssituation och de villkor som de arbetar under. De beskrev social dumpning, en social dumpning som många inte kan tro existerar i vårt land, arbetstider som ligger i nivå med vad vi hade i Sverige vid förra sekelskiftet, löner som man inte kan försörja sig på, otrygghet som genomsyrar vardagen.

En av förarna tittade på mig och beskrev hur allt annat i samhället blir dyrare men hans lön sjunker för varje år. Han behöver jobba elva, tolv eller tretton timmar om dagen, ofta sju dagar i veckan, för att ha en chans att försörja sig själv och sin familj.

Om vi inte hade kunskap, om vi inte hade tillgång till statistik skulle vi kunna tro att deras berättelser är överdrivna. Om detta var ett helt nytt fenomen hade vi kunnat tro att det handlade om enskilda, unika exempel, unika händelser. Problemet är att det inte är så. Deras berättelser var varken överdrivna eller unika. Det är en del av verkligheten på den svenska arbetsmarknaden 2016.

Herr talman! Denna verklighet - detta avsteg från den svenska modellen - är inte ett effekt främst av privata konsumenters beteende. Det är inte en effekt av den fria marknaden. Det är en effekt av medvetna politiska beslut.

Herr talman! Stat, kommun och landsting köper varor och tjänster för drygt 600 miljarder kronor per år. Det är en femtedel av Sveriges ekonomi. I taxibranschen står det offentliga för hälften av inköpen, hälften av konsumtionen. Det är precis dessa inköp som orsakat social dumpning för svenska löntagare och företagare i dag.

Det är inte så att upphandlande myndigheter inte känner till hur deras beteende påverkar förhållanden för dem som arbetar i verksamheterna. Hade Stockholms läns landsting bestämt att krav på villkor enligt svenska kollektivavtal skulle följas vid färdtjänstupphandlingarna, att dumpning av svenska löner och arbetsvillkor inte skulle vara en konkurrensfördel vid upphandlingen, då hade de åkare och förare som jag träffade i går haft en annan verklighet.

Vissa upphandlande myndigheters logik är att upphandlingar måste bli så billiga som möjligt: ju lägre lön för dem som jobbar, desto mer valuta för skattebetalarnas pengar - att det är rätt att låta företag som har lägre lönekostnader ha en konkurrensfördel.

Herr talman! Priset är aldrig så högt som när vi inte tror att någon betalar. Men det är alltid någon som betalar. Sveriges riksdag kan lösa detta. Sveriges riksdag kan och bör stå upp för svenska löner och villkor på svensk arbetsmarknad.

Vi kommer i dag att få höra att det inte går. Vi kommer att få höra att EU-rätten sätter stopp för detta. Men det är klart att det går - om vi vill. Problemet är att vi i Sverige är mer katolska än påven när det gäller implementeringen av EU-rätten. Det går bevisligen i andra EU-länder, som också har EU-rätt. Där går det att ställa krav på sjysta villkor. Varför ska vi skämmas för den svenska modellen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

Folk kommer att säga att vi kommer att diskriminera svenska företag om vi ställer krav. Herr talman! Det är i dag som seriösa svenska företag diskrimineras när löner och villkor under svenska nivåer är en konkurrensfördel. Till den som inte tror detta har jag ett tips. Det är att slå en signal till folk i den svenska åkeribranschen.

(Applåder)

Herr talman! Den som ska köpa en diskmaskin till det egna hemmet går oftast inte och köper första bästa. Man jämför priser och kontrollerar vattenförbrukningen och att den passar de egna behoven. På samma sätt måste det vara med de inköp som vi gör till vårt gemensamma. Vi ska prisjämföra. Vi ska kontrollera kvalitet, miljö och arbetsvillkor hos dem som tillverkar våra varor och levererar våra tjänster. Vi ska göra ansvarsfulla inköp av datorer till skolor, städtjänster till sjukhus och bilpooler hos myndigheter. Rent praktiskt sker det genom att vi ställer krav vid upphandlingen, genom att vi underlättar för så många som möjligt att vara med och få upp konkurrensen och genom att vi följer upp och kontrollerar det som sedan levereras.

Herr talman! Vi delar helt och fullt regeringens ambition att vi ska ha sjysta villkor på den offentliga marknaden. Vi ska vara medvetna konsumenter. Oseriösa företag ska aldrig tillåtas konkurrera ut seriösa företag genom att använda sig av våra skattepengar på ett osjyst sätt.

27 kronor i timmen för anställda i upphandlade kontrakt är ett skräckexempel som brukar lyftas fram av ministern. Oavsett vilka åsikter som han brukar vilja tillskriva oss i olika sammanhang vill jag vara väldigt tydlig med att vi anser att det är varken sjyst eller rimligt. Det är resultatet av ganska dålig upphandling och också av bristande kontroll hos myndigheter.

Men, herr talman, svaret på att det förekommer osjysta villkor i offentlig upphandling kan inte stavas osjysta villkor för landets alla jobbskapare. Att lagstifta om krav enligt kollektivavtal är att välja en mycket enkel väg som leder oss fel. Den enkla vägen är en väg som slår urskillningslöst och som främst drabbar de små företagen, de som är Sveriges jobbmotor, de som utgör 99 procent av alla företag.

Herr talman! Lösningen på problemen handlar alltså inte främst om lagstiftning. Det som behövs är bättre kompetens hos upphandlande myndigheter, en vilja att ställa krav och en förmåga att följa upp. Det handlar om att bättre känna till och använda sig av den lagstiftning som redan finns på plats.

De som upphandlar har redan i dag en tydlig skyldighet att ifrågasätta alltför låga bud. Får man ingen bra förklaring till ett misstänkt lågt bud ska man förkasta det. Det är ett verktyg som man använder sig av alldeles för lite i svensk upphandling i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

Ett annat område som ofta brister är uppföljningen. Om ett företag vinner en skolmatsupphandling och utlovar en viss kvalitet på kycklingen ska man också hålla den kvaliteten under hela upphandlingsperioden. Vi ska helt enkelt få det vi betalar för. Om vi inte kontrollerar att så sker riskerar vi också att oseriösa företag konkurrerar ut seriösa. Avtal som inte hålls ska hävas.

Många upphandlande myndigheter har blivit duktiga på uppföljning, men alltför många har ingen uppföljning alls. Här måste vi bli bättre.

Herr talman! Vi lever i en alltmer globaliserad och integrerad värld. I en tuffare internationell handel måste svenska företag kunna verka under konkurrensmässiga villkor. Om svenska företag lyckas blir det fler som kan ställa klockan på morgonen för att gå till jobbet.

Mot denna bakgrund är det helt obegripligt att regeringen lägger fram ett förslag som diskriminerar svenska jobbskapare jämfört med utländska företag.

En del av de krav som regeringen vill ställa på svenska företag kan man nämligen inte ställa på dem som använder arbetskraft från andra länder när de levererar jobb här i Sverige. Det handlar exempelvis om försäkringar och pensioner. Det tillåter inte EU-rätten, och det är mycket tydligt.

Matematiken är enkel. Om svenska jobb straffas blir det färre svenska jobb. Då frågar man sig naturligtvis: Är regeringen inte medveten om detta? Jo, tyvärr är den det.

Regeringen skriver själv i sina överväganden: Det finns sakliga skäl för en reglering som medger att utstationerade arbetsgivare i praktiken behandlas förmånligare i en upphandling än övriga leverantörer.

Övriga leverantörer är alltså de svenska företagen, de som skapar jobb för oss här i Sverige.

Detta är ett obegripligt agerande av Sveriges regering, en regering som redan är försenad med den nya upphandlingslagstiftningen. Och jag måste säga att jag är lite förvånad över ministerns fokus. Om sex dagar är det nämligen deadline för implementeringen av EU:s direktiv. Regelverket är alltså kraftigt försenat, och Lagrådet har haft historiskt omfattande kritik. Men i stället för att fokusera på att förbättra detta förslag och se till att få regelverket på plats fokuserar man i stället på helt andra regler som vi inte alls behöver få på plats och som dessutom leder till färre jobb.

Herr talman! Vi kan aldrig ställa oss bakom ett förslag som medvetet leder till färre jobb i Sverige.

I dag framkom att statsministern har en ny jobbplan. Den bygger på ett vallöfte från april 2014. Han sa då: Om jag får bilda regering kommer jag att kräva besked av varje statsråd och varje myndighetschef om ett beslut innebär fler jobb eller ej.

Detta förslag syftar inte till att få fram fler jobb. Det försvårar för Sveriges jobbskapare. Att slopa förslaget om krav enligt kollektivavtal skulle vara ett väldigt bra första steg för statsministern i hans så kallade jobbplan.

(Applåder)

Herr talman! Frågan om arbetarnas förutsättningar och arbetsvillkor i Sverige är bland de viktigaste frågorna för oss sverigedemokrater. Just att stoppa lönedumpning och osjysta konkurrensvillkor är något som vi ständigt jobbar med, och det är också grunden för att vi som parti ständigt växer bland arbetare och numera har blivit största parti bland till exempel LO:s medlemmar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

Medan övriga partier slåss om vem som är mest arbetarparti är vårt parti det parti som verkligen företräds av arbetare. Vi vet själva hur det har varit ute på den riktiga arbetsmarknaden. Vi har stått sida vid sida med personer som har arbetat för en bråkdel av våra löner. Vi har också med egna ögon sett hur människor med stödanställningar tagit över jobben från vanliga arbetare.

Det finns flera typer av konkurrens riktad mot arbetarnas löner. Det handlar om konkurrens från personer som är här tillfälligt, från till exempel Estland och Polen och som ska betala skatt i sitt hemland. Men det handlar också om en mer inhemsk sned konkurrens. Jag tänker då på de frikostiga bidrag som ges till vissa för att dessa ska få jobb. Alltför ofta sätter företag i system att utnyttja människor som har olika former av stöd för att kunna hålla nere priset och därmed vinna upphandlingen.

Herr talman! Konkurrensen från människor som inte betalar skatt i Sverige tvingar ned priser och anbud hos svenska företagare. Många av oss arbetare har engagerat oss just i Sverigedemokraterna på grund av de problem som vi har sett på vår egen arbetsplats, där svenska arbeten slagits ut av arbetare från låglöneländer som inte betalar någon skatt på sin inkomst i Sverige.

Att företag som inte betalar skatt i Sverige inte heller konkurrerar ut svenskt företagande genom att hålla ett lägre pris är viktigt för att bevara den välfärdsmodell som vi har. Vi som politiker kan inte först besluta om höjda skatter för företag och människor i Sverige för att sedan välja bort de företag och de människor som faktiskt tvingas betala denna höga skatt med motiveringen att det blir billigare att anlita ett företag som betalar en lägre skatt, eller kanske inte betalar någon skatt alls. Det är faktiskt hyckleri att göra så.

Herr talman! Precis som det vid upphandling av all mat måste gå att ställa krav på att djuren har haft drägliga förhållanden och att de krav vi ställer på svenska lantbrukare efterlevs av dem som levererar mat till våra skolor, våra sjukhus och våra äldreboenden i Sverige, måste det också gå att ställa krav på att arbetarna har drägliga förhållanden och drägliga löner. Vi vill alltså se krav som hjälper upp villkoren för arbetarna på riktigt.

Sverigedemokraterna är i grunden positiva till det som kallas för vitajobbmodellen, dock med vissa förbehåll. Det är viktigt att vi kommer åt att begränsa och se till att våra gemensamma resurser aldrig kommer att användas för att betala ut svarta löner och utnyttja utsatta arbetare på ett otillbörligt sätt.

Krav på motsvarande avtalsenliga löner enligt facket som miniminivå kan man givetvis kräva, men inte att företaget ska ha avtal med facket. Det är två skilda saker.

Tyvärr för inte fackförbunden alla arbetares talan, och dessutom har de flesta facken själva varit tydliga med att de inte vill föra alla arbetares talan. Jag tänker då på uteslutningar av politiskt aktiva inom fackförbunden och förbud att inom fackförbunden välja företrädare som representanter eller till förtroendeposter om de har ett politiskt engagemang i fel parti. Detta omöjliggör givetvis att facken kan ses som arbetarnas oberoende kontrollanter, och det diskvalificerar dem även från att få mer insyn i företag än de redan har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

Mer naturligt är det om kontrollen av företagen sker av någon som är mer oberoende, till exempel någon som är utsedd av köparen. Om en kommun eller staten gör en upphandling bör vi som köpare ha rätt att kontrollera att vi faktiskt har fått det som vi har beställt. Innefattar upphandlingen villkor för löner och arbetsmiljö måste vi givetvis kunna kontrollera att vi har fått det som vi har betalat för.

Herr talman! För att det ska vara möjligt att göra upphandlingar med krav på mer än pris finns det ett behov av att införa ett huvudentreprenörsansvar, alltså att den som vinner upphandlingen också måste garantera att de underentreprenörer som anlitas lever upp till samma krav. Det finns annars en uppenbar risk att huvudentreprenören utnyttjar underentreprenörer för att gå runt kraven i upphandlingen, vilket givetvis aldrig får accepteras. Har vi ställt vissa krav ska dessa hållas av alla som utför arbete under denna upphandling.

Herr talman! I grunden handlar upphandlingar om att vi ska kunna använda vår gemensamma konsumentmakt. Precis som vi när vi är privatpersoner kan använda vår konsumentmakt för att påverka marknaden måste vi även kunna göra det som kommun eller stat. Själv köper jag enbart svenskt kött för att jag vill stödja de regler som vi har satt upp för svenska lantbrukare.

Om vi är medvetna konsumenter kan vi påverka en marknad som inte gärna låter sig styras av politiska beslut. Vid kommunala och statliga upphandlingar ska vi agera som medvetna konsumenter. Vi ska ställa krav på arbetsmiljö och på lönenivåer, så att konkurrensen från oseriösa aktörer på marknaden försvinner, krav som ger bättre villkor för arbetarna på riktigt.

Herr talman! Det är en viktig debatt som vi har här i kammaren i dag. Den handlar ytterst om hur politiska beslut kan bidra till ekologisk och social hållbarhet och huruvida man som politiker gillar den idén eller inte. Vi i Miljöpartiet tycker att det är en självklarhet.

De pengar som det allmänna förfogar över måste hela tiden användas på allra bästa sätt för att nå de samhällsmål som vi har satt upp. Om vi vill förbättra miljön och människors livsvillkor kan vi inte använda de pengar vi själva förfogar över till att styra mot andra mål.

Historiskt sett har offentlig upphandling inte väckt så mycket intresse. Upphandlingsansvariga i kommuner och landsting sågs länge som administrativ personal som skulle köpa in saker utan att göra alltför mycket väsen av sig. Men i takt med att en allt större del av de offentliga utgifterna går till upphandlad verksamhet har intresset ökat. Under lång tid var uppfattningen att upphandling bara handlar om att köpa in varor och tjänster till så lågt pris som möjligt. Att ställa miljökrav eller sociala krav var varken önskvärt eller möjligt. Ändå var det på 1980- och 1990-talet den offentliga upphandlingen som banade vägen för att få bort till exempel klorblekning av papper.

Det har funnits stora oklarheter med lagen om offentlig upphandling. Efter det klargjorde EU-domstolen i början av 2000-talet att det var tillåtet att ställa miljökrav trots att det innebär högre priser. Därefter har utvecklingen fortsatt med miljökrav i allt fler upphandlingar. Miljöstyrningsrådet var länge världsledande på att ställa relevanta miljökrav som togs fram i nära samarbete med företag i den aktuella branschen. Trots det valde den borgerliga regeringen att lägga ned Miljöstyrningsrådet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

Herr talman! Ett stort antal utredningar och rapporter de senaste åren har lyft fram hur viktigt det är att ställa miljökrav och sociala krav. I Anders Wijkmans utredning Goda affärer - en strategi för hållbar offentlig upphandling från 2013 lyfts sociala hänsyn och miljöhänsyn fram som naturliga komponenter i upphandlingsförfarandet. Utredaren konstaterar att offentlig upphandling, rätt använd, kan ha en viktig dimension som ett verktyg för att förstärka den sociala sammanhållningen i samhället.

Genom att använda krav på miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling kan vi på ett effektivt sätt använda skattemedel för att skapa ett mer rättvist, jämställt och hållbart samhälle. Den inriktningen har nu också stöd av EU. I de direktiv som nu håller på att införas i Sverige finns regler som gör det lättare att ställa krav som har till syfte att nå gemensamma mål som skyddet av miljön, kampen mot klimatförändringarna och social integration. Krav på miljö eller arbetsrätt kan, om de ställs på rätt sätt, innebära inte bara att det uppnås ett gott ekonomiskt resultat utan också att samhället utvecklas i rätt riktning med fler miljövänliga produkter och tjänster och arbetstagare som arbetar under goda villkor.

Herr talman! En viktig anledning att ställa krav på bra arbetsvillkor är att det skapar en rättvis konkurrens på marknaden. Om det enda sättet att vinna en upphandling är genom ett lågt pris finns det annars en uppenbar risk att seriösa företag som vill ge skäliga arbetsvillkor väljer att inte ens lämna något anbud. Det kan såklart leda till att seriösa företag får svårare att nå lönsamhet, och det försämrar konkurrensen. De offentliga upphandlarna har ett stort ansvar för att seriösa företag ska fortsätta att delta i offentliga upphandlingar.

Det är naturligtvis möjligt att ställa sådana krav redan i dag. Men de nuvarande frivilliga reglerna kan inte anses vara tillräckliga. Då hade vi inte hört sådana exempel som vi nu har gjort. Det ställs alltför sällan arbetsrättsliga krav i upphandlingar. Det motiverar att man skriver in tydligare krav på detta i kommande lagstiftning. Miljöpartiets inställning är att upphandling i betydligt större utsträckning än i dag måste ta samhälleliga hänsyn. Det kan inte bara vara lägsta pris som avgör vilken leverantör som vinner en upphandling. Av det skälet bör både miljökrav och arbetsrättsliga krav skärpas i de nya upphandlingslagarna.

Herr talman! En viktig aspekt när man utvecklar upphandlingen som verktyg för hållbar samhällsutveckling är uppföljningen. Det är inte ovanligt att det ställs bra och relevanta krav i upphandlingar som är formulerade på ett sådant sätt att det blir svårt och kostsamt att följa upp. Därför måste uppföljningsarbetet hela tiden utvecklas och förbättras. Det kan göras dels genom att upphandlingen blir mer strategisk, vilket vi nu ser är på gång, dels genom att Upphandlingsmyndigheten får ett tydligt ansvar att stödja metodutveckling för uppföljning. Det är också viktigt att ledningarna för kommuner, landsting och statliga myndigheter uppmärksammas på betydelsen av att resurser inte bara läggs på att genomföra bra upphandlingar utan att det också krävs resurser för att följa upp de avtal som är tecknade.

Sammanfattningsvis gäller alltså att om vi ska lyckas med den hållbara omställningen måste vi också låta alla de offentliga pengarna användas på rätt sätt. Att upphandling inte bara handlar om att köpa in varor och tjänster till lägsta pris utan att upphandling också kan påverka samhället i en positiv riktning är numera uppenbart för de flesta. När upphandling dessutom omfattar så pass stora summor som 600-800 miljarder kronor per år blir det också tydligt vad som är möjligt att göra genom att använda den offentliga upphandlingen på ett smart och strategiskt sätt, nämligen att markant stärka arbetet med att nå andra mål såsom bättre miljö och ökad social hållbarhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

(Applåder)

Herr talman! Kära vänner! Det är inte utan att man funderar på vart samarbetsregeringen egentligen tog vägen någonstans. Nu är det ett helt annat ljud i skällan. Samförstånd och att gemensamt hitta breda lösningar är över huvud taget inte kvar i regeringens vokabulär längre. Nu är det konflikt och kamp som gäller. Det är någonting jag beklagar. Det är också någonting som kommer att bli regeringens fall inte minst i det ämne som vi nu diskuterar.

Vi kan se på upphandlingsfrågorna. Om vi rensar bort retoriken och det höga tonläget och ser på vad regeringen har aviserat vad den kommer att föreslå finns det ett antal stora problem med det. Det innebär inte att upphandlingen inte måste förbättras. Tidigare talare har pekat på det orimliga i att vi sätter en viss kvalitetsstandard när det gäller till exempel djurskydd och kvalitet i vår livsmedelsproduktion och att sedan staten, kommuner och landsting köper in till en helt annan kvalitet och ett helt annat pris. Det är orimligt. Här måste såväl staten som kommuner och landsting förbättra sig kraftigt.

Vi ser nu också att regeringens proposition, som den har aviserat att den ska lägga fram, kommer att missgynna de små och växande företagen genom ett krav på kollektivavtal. Det kommer att förknippas med en hel del krångel, och det kommer givetvis att gå ut över de totalt sett 60 procent av Sveriges småföretag som inte har tecknat kollektivavtal. Vi ser att de förändringar som regeringen aviserar kommer att missgynna svenska företag gentemot utländska konkurrenter. Ett antal krav, däribland de som rör försäkringsfrågor och tjänstepension, är sådana krav som man inte kan ställa på utländska konkurrenter. Svenska företag som deltar i en upphandling missgynnas gentemot sina utländska konkurrenter.

Detta är någonting som inte kan accepteras. Det får ses i ett sammanhang. Det är en del av regeringens ensidigt uppflaggade krigsförklaring till försvar för den svenska modellen. Men frågan är: Vad är det man egentligen menar med den svenska modellen? Jag trodde inte mina öron, eller för den delen mina ögon, när jag insåg att det nu plötsligt är en del av den svenska modellen att hundratals offentliga upphandlare på lokal, regional och nationell nivå helt plötsligt ska tolka och värdera kollektivavtal.

Sedan när blev det en del av den svenska modellen, frågar man sig? Det är inte det, och det kommer förhoppningsvis aldrig att vara det. Det är en i mångt och mycket ogenomtänkt produkt som regeringen aviserar att den ska lägga fram. Samförståndet och samarbetet, som skulle vara regeringens honnörsord, verkar tyvärr ha försvunnit. Nu är det konflikt och kamp som gäller. Det är tydligt.

Låt mig då vara lika tydlig i gengäld. Lägger regeringen fram en proposition som innebär att svenska småföretag missgynnas gentemot sina större konkurrenter kommer Centerpartiet inte att stå bakom den propositionen. Lägger regeringen fram en proposition som innebär att svenska företag missgynnas gentemot sina utländska konkurrenter är det en proposition som Alliansen inte kommer att stå bakom. Lägger regeringen fram en proposition som innebär att svenska småföretag och svensk företagsamhet som helhet missgynnas gentemot sina större respektive utländska kollegor är det en proposition som jag hoppas och tror inte kommer att samla stöd i Sveriges riksdag. Den kommer att fällas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

Min uppmaning till regeringen är helt enkelt att göra om och göra rätt. Lägg fram en produkt som präglas av det samarbete som regeringen åtminstone inledningsvis sa sig stå för. Då kan det mycket väl bli en produkt som går igenom och som innebär att den svenska upphandlingen blir lite bättre och som framför allt samlar stöd i Sveriges riksdag.

(Applåder)

Herr talman! För knappt två veckor sedan stod jag vid en parkering utanför Bromma flygplats och såg på när ett antal taxichaufförer samlades för att prata med varandra om sin pressade arbetssituation och om att försöka organisera sig bättre. Så småningom skulle de ta sig till huvudkontoret för ett av de företag de protesterade mot, en av de aktörer som dominerar taxibranschen.

Den här aktionen, en markering genom en kort arbetsnedläggelse, omgärdades av förhållanden som man skulle tro att vi var färdiga med i Sverige för flera decennier sedan. Företagsledningen hade spridit hot och rykten och talade om att detta skulle vara en vild strejk trots att det inte finns något kollektivavtal och alltså ingen fredsplikt. Det förekom hot om livstidsavstängning från växeln, och ledande företrädare hade åkt förbi och hånat dem som protesterade.

Som kulmen på detta kunde vi några dagar senare se på tv hur självaste vd:n för ett av bolagen slog sönder en förares mobiltelefon när han fick frågor om förhållandena.

Jag tror att många människor i Sverige med rätta tänker att detta är orimligt och att det finns saker som man borde se över och fixa till.

De bolag som dessa chaufförer och åkare kör för är inte vilka bolag som helst, utan det är de som har vunnit upphandlingen av färdtjänst i högerstyrda Stockholms läns landsting. Det är ett avtal på en bra bit över 1 miljard kronor, så här finns finansiella muskler för att ställa krav från det offentligas sida och göra villkoren i en svår bransch lite rimligare.

Men det är på många sätt motsatsen som sker. Anbudet har vunnits genom ett lågt pris, och vinstmarginalerna skapas genom att de som kör pressas ännu hårdare. Timlönen kan bli extremt låg, och när det inte finns någon garanterad lägstalön blir det till att jobba fler timmar för att få ihop en anständig mängd pengar. Det går ut över förarnas löner, sömn, hälsa och familjeliv.

Detta går inte att ordna upp genom att knäppa med fingrarna, men det borde vara självklart att det offentliga har en intention att bidra till sjysta konkurrensvillkor och arbetsvillkor i sina upphandlingar, inte motsatsen - att det offentliga bidrar till social dumpning och till att premiera skumrask i relationen till dem som gör jobbet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

Vad sa den ansvarige moderatpolitikern i landstinget när problemen uppmärksammades och det bland annat kom fram att det fanns chaufförer som hade kört 180 timmar i månaden och ändå tvingades söka försörjningsstöd? Jo, han sa: Det är inte min uppgift att uttala mig om hur våra entreprenörer bedriver sin verksamhet så länge de levererar det vi har ställt krav på att de ska leverera.

Det är ett fantastiskt svar. Ska man alltså aktivt blunda för att människor pressas och exploateras? Det allt tydligare moderata svaret på den frågan tycks vara: Ja.

I samma intervju får den ansvarige moderatpolitikern frågan om att ställa krav i linje med det som är basalt i den svenska modellen, nämligen branschens kollektivavtal. Det blir ett utsökt slirigt svar där också: Där är juristerna i Sverige väldigt tydliga med att det juridiska läget är väldigt oklart.

Herr talman! Detta är en illustrativ bakgrund till att vi är här i dag. Det ska inte vara så att det offentliga genom upphandlingsprocessen göder oseriösa bolagsägare på bekostnad av dem som gör jobbet. Det ska inte heller vara lätt att gömma sig bakom påståenden om det juridiska läget.

Det är därför glädjande att vi har denna debatt som i grunden handlar om vikten av att försvara och utveckla den svenska modellen. Vänsterpartiet var med och slöt en överenskommelse med regeringspartierna efter valet om vinstläckaget från välfärden. En av punkterna handlar om upphandling och kollektivavtal, och det är bra att se att arbetet med det går framåt.

Det är också talande och faktiskt lite tragiskt att se den reaktion som denna viktiga och enkla strävan har mött på högerkanten. Det är talande därför att det sätter fingret på prioriteringarna när det kommer till användningen av offentliga medel: De ska gå till att berika en ägarklass oavsett vilka konsekvenser det får.

Det är också tragiskt eftersom jag tror att det är många svenskar, även bland dem som röstar på Moderaterna och andra borgerliga partier, som inte vill använda skattemedel kravlöst och på ett sådant sätt att den svenska modellen undergrävs.

Jag hade ju skrivit "jag tror" i mitt anförande, men strax innan jag kom hit såg jag att TCO har tagit fram en undersökning som visar att 80 procent av Moderaternas väljare tycker att det är mycket dåligt eller ganska dåligt att företag kan vinna offentliga upphandlingar genom att dumpa löner och arbetsvillkor.

Så ser det ut, men Moderaterna väljer ändå i första hand att företräda betydligt smalare intressen. Det är trist att se och höra.

Herr talman! Jag har tagit den samhällsbetalda delen av taxibranschen som ett exempel, men dessa problem finns givetvis på många håll, till exempel vid upphandling av städning och busstrafik.

Jag vill understryka att en förbättrad lagreglering inte automatiskt löser dessa problem. Det är mycket annat som behöver fixas också. Senast i dag såg vi att det finns dåliga saker i Trafikverkets upphandling trots krav på underleverantörerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

Vad behövs då? Jo, bättre och mer effektiva sätt att följa upp. Här har det fackliga inflytandet en avgörande roll, men det vill de borgerliga partierna naturligtvis se ännu mindre av.

Herr talman! Utgångspunkten måste vara att våra gemensamma resurser ska användas till anständiga arbetsvillkor och till att stärka den svenska modellen, inte till lönedumpning och premiering av oseriösa aktörer.

Vänsterpartiet ser med glädje möjliga framsteg inom detta område, men tydligen tycker det före detta nya arbetarpartiet Moderaterna att det är besvärligt med sådant som är bra för dem som faktiskt gör jobbet. Det säger mycket om Moderaterna. Det säger också mycket om vikten av en tydligare och bättre lagstiftning.

(Applåder)

Herr talman! Civilminister Ardalan Shekarabi har i dag kallat till en aktuell debatt om villkoren för offentlig upphandling. Jag ställer mig tveksam till varför vi har samlats här för att debattera en potentiell förlaga till ett osäkert förslag i stället för en rak och tydlig proposition till regeringen.

Frågan är om inte debatten handlar lika mycket om villkoren för offentlig upphandling som villkoren för hur Sverige styrs under osäkerhetsregeringen. Är vi här för att regeringen vill sondera terrängen i en ogenomförbar fråga innan man springer till Sverigedemokraterna för att söka stöd? Är det ett spel för att se vilka krafter som fortfarande håller protektionismen och nationalismen högre än liberalismen och frihandeln?

Låt mig svara civilministern: Det här är inte ett spel. Det handlar om mig och andra småföretagare av kött och blod. Det handlar om hur regeringen vill svartmåla mig, mitt företag och andra småföretagare för att vi inte har blivit tillräckligt stora för att räknas in i den socialdemokratiska industrifamiljen. Det handlar om oss småföretagare som strävar efter att göra ett gott jobb och bidra till vår gemensamma välfärd men som saknar kollektivavtal.

Gör det mig till en bedragare? Är jag en sämre företagare för det? Är mina skattepengar till vård, skola och omsorg mindre värda för det?

Jag har några frågor till civilministern. Tycker civilministern att jag är en oseriös företagare om jag inte har ingått ett kollektivavtal? Tycker civilministern att jag är en sämre företagare än en företagare med kollektivavtal? Vad säger civilministern i sådant fall till alla de dussintals företagare, egenföretagare såväl som småföretagare, som saknar kollektivavtal?

Herr talman! Regeringen bedriver en näringsfientlig politik, och det görs i en sådan omfattning att Spotifygrundarna, Daniel Ek och Martin Lorentzon, under morgonen kände sig tvungna att skriva ett öppet brev där de hotar att flytta sin verksamhet från Sverige om inte något görs. Något måste göras för att företag som Spotify och landet Sverige inte ska förlora och bli omsprungna av den stenhårda konkurrens vi möter från omvärlden.

Herr talman! Enligt siffror från Företagarna saknar 60 procent av små och medelstora företag kollektivavtal. Det motsvarar ca 140 000 av landets småföretag. Små och medelstora företag utgör en betydelsefull del av Sveriges ekonomi och framgång och måste respekteras av såväl fackförbund som beslutsfattare och andra.

Några av dessa företagare är egenföretagare som inte har insett vitsen med att teckna kollektivavtal med sig själva. Andra tycker att anställningen som form och koncept tillhör historiens soptipp och väljer att driva sitt start up-företag med delägande kollegor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

Är civilministern fientligt inställd till start up-bolag får han kontakta näringsministern och komma överens i frågan. "Den ena handen vet vad den andra gör" - för att citera det gamla proggbandet Blå tåget.

Herr talman! Resultatet är, som vanligt med osäkerhetsregeringen, mer osäkerhet. Jag lovar civilministern att det finns få saker som företagare tycker så illa om som just osäkerhet.

Jag frågar mig vad som har hänt med Socialdemokraterna. Kan det vara så att världen har kommit i kapp och att man nu försöker lappa och laga för att hålla en dröm som aldrig fanns under armarna? Partiet har utvecklats från ett progressivt parti till ett konservativt och bakåtblickande parti.

Det gamla Sverige med storföretag och en hemlig underrättelsetjänst som opererade med fackets goda minne är över, och tur är det. Ett sådant förhållningssätt står sig inte länge i dagens globaliserade värld som värderar omställningsförmåga, flexibilitet, kreativitet och öppenhet i betydligt högre utsträckning. Kraven på omställning har gjort företagen mindre, och det har gjort dem mycket smartare.

För oss liberaler är frågan om kollektivavtal en frihetsfråga. Det handlar om rätten att engagera sig fackligt - i Karl Staaffs fotspår - men även rätten att stå utanför facket. Det handlar om att kunna förverkliga sina drömmar genom företagande och genom utveckling, om att kunna skapa någonting i stället för att riva någonting och om att se någonting växa i stället för att begränsa.

Herr talman! Vi är Liberalerna.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill fortsätta där Said Abdu avslutade, det vill säga med det debatten egentligen ska handla om i dag.

En debatt kan resultera i två olika saker. Antingen resulterar den i att man kan hitta korn av möjligheter för att komma överens, korn av möjligheter för att hitta en bredare lösning i Sveriges riksdag. Det kan också upptäckas att vi kanske står längre ifrån varandra än vi trodde innan.

Socialdemokraterna talar mycket om den svenska modellen och villkor enligt svenska kollektivavtal. Men Miljöpartiet gör inte likadant. Ändå sitter de i samma regering. Jag skulle vilja få klarhet i om regeringen är överens om vad den vill föreslå. Vill regeringen föreslå att vi ska skriva in att man ska följa de svenska kollektivavtalen eller inte?

Vi kristdemokrater är inte beredda att skriva in det i den nya lagen. Vi kan se att den nya lagen behöver ses över. Det gäller självklart de sociala kraven. Jag tänker främst på lön och arbetstid för de anställda i de upphandlade företagen. Jag tror att man kan hitta lösningar för de delarna så att kommunerna kan känna sig trygga med att de anställda i de upphandlade företagen har rimliga villkor.

Ett krav på att de svenska kollektivavtalen ska skrivas in i lagen kommer att innebära att många stängs ute från att kunna lägga anbud till svenska kommuner. Jag tänker till exempel på en svensk bonde, ett familjeföretag, som i en kommun som min, Kungsbacka, försöker komma överens med kommunen i ett anbud om att leverera potatis till kommunens skolor. Det kan man inte göra om vi skriver in svenska kollektivavtal som ett krav. Jag tror att vi medborgare tycker att närheten till företagen är viktigare än att sådant som försvårar ska skrivas in.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

Man ska veta att den svenska lagstiftningen för upphandlingar syftar till att säkerställa att den offentliga sektorn använder de svenska skattemedlen på bästa sätt genom att konkurrensutsätta sina inköp av varor och tjänster. Syftet är gott. Jag tror att den offentliga sektorn har haft gott av detta. Men det behöver moderniseras.

Jag ser helst att den regering vi har i stället för att vilja ha en debatt lägger fram ett förslag till kammaren så att vi kan diskutera det. Jag tror att det finns många möjligheter för att komma överens. Jag tror ändå att regeringen är en samarbetsregering, vilket gör att vi kan komma överens. Men man måste komma överens inom regeringen först.

Den svenska offentliga sektorn köper varje år tjänster för uppskattningsvis 600 miljarder kronor, vilket Socialdemokraterna sa. Jag tror att de svenska företagen vill göra mycket för att vara med och dela på den kakan. Men det finns problem som vi måste ta hand om.

Många anbud läggs fram på ett sådant sätt att de överklagas. Lagen om offentlig upphandling är svårtolkad vilket leder till att många upphandlingar överprövas. 3 500 upphandlingar per år överprövas i Sverige. I Norge och Danmark är antalen 350 och 250. Vi måste se över den möjligheten så att ett mindre antal överprövas och så att det blir en rakare linje i fråga om vad som är möjligt att göra och inte.

Möjligheterna för att ta bort de låga anbuden måste också bli tydligare. Man ska inte behöva ha så goda kunskaper för att kunna tacka nej till ett lågt anbud när det är självklart att det inte fungerar. Som kristdemokrater ser vi givetvis att sjysta villkor för de anställda är oerhört viktigt. Men vi tror också att kollektivavtal stänger ute i alltför hög grad.

(Applåder)

Herr talman! Det går inte. Det är vad vi får höra. Om vi lägger fram en proposition kommer de svenska företagen att missgynnas. Det kommer att strida mot EU-rätten. Hur kommer det här att gå?

Det är det vi har hört i 20 år. Och det är det som har begränsat vårt beteende. Jag har en nyhet: Det är i dag vi missgynnar svenska företag. De företag som erbjuder löner och villkor under miniminivåerna som de svenska parterna har kommit överens om har en konkurrensfördel i varje upphandling som går på lägst pris och där man inte ställer krav på villkor för anställda.

I dag, just i dag, genomförs säkert ett antal upphandlingar runt om i landet. Vi missgynnar våra egna företag, som följer kollektivavtalen, och gynnar företag som har villkor enligt utländska avtal eller inga avtal alls. Det är verkligheten i dag. Det är därför jag uppmanar er ledamöter att ta kontakt med åkeribranschen. Prata med taxichaufförerna som kör taxi, de som kör er riksdagsledamöter! Lyssna på dem, och lyssna på företagarna i de branscherna! Hör deras berättelser om hur de missgynnas och diskrimineras!

Precis som har sagts här är det inte bara löntagare och företagare som diskrimineras med dagens modell; vi diskriminerar till och med våra egna bönder aktivt. Vi ställer krav på att de ska ha djurskötsel i världsklass. Det kostar lite mer. När vi sedan ska köpa kött ställer vi inte krav på att de villkoren ska ha följts. Vi diskriminerar aktivt våra egna bönder. Nu sägs det att det är dåligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

Under åtta år gjorde den förra regeringen absolut ingenting för att förändra detta. Den här regeringen kommer att säkerställa att vi ska ställa krav på att de svenska djurskyddsreglerna ska följas i samband med upphandlingar av kött. Vi ska inte diskriminera våra egna bönder.

(Applåder)

Om slutsatsen är att vi ska sluta diskriminera våra egna och stå upp för vår samhällsmodell, stå upp för våra regler och villkor på vår arbetsmarknad, måste vi också agera på den arbetsmarknad som råder. Det är logik. Då måste vi våga och ha självförtroendet att stå upp för den svenska modellen, också i europeiska sammanhang.

Vi har problem med EU:s lagstiftning. Den här regeringen sa att vi skulle agera för att förändra EU:s lagstiftning vad gäller utstationerad arbetskraft. Då sa oppositionen att det inte går. Statsministern drev linjen, och nu har kommissionen inlett ett arbete för att förändra utstationeringslagstiftningen med syftet att vi ska kunna ha svenska villkor och löner för all arbetskraft som arbetar i Sverige, en likabehandling.

Hur agerade Moderaterna i arbetsmarknadsutskottet när det kom upp? De motsatte sig denna förändring.

Vi måste sluta skämmas för vår samhällsmodell. Det kan vi göra här.

Jag lovar att vi kommer att beakta alla aspekter som lyfts upp här när vi lägger fram propositionen. Inga små och medelstora företag ska diskrimineras. Vi ska beakta deras särskilda behov. Därför kräver vi inte heller att man ska teckna kollektivavtal utan att man ska följa villkoren i kollektivavtalen.

Vi ska säkerställa att vi har en uppföljning i världsklass. Därför var ett av regeringens första beslut på upphandlingsområdet att vi startade Upphandlingsmyndigheten som har en enda uppgift: att ge stöd till leverantörer och upphandlande myndigheter i bland annat uppföljningsfrågor.

Vi ska ha en dialog med de små och medelstora företagen. Därför har vi tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting och Teknikföretagen satt igång arbetet med tidig dialog inför offentliga upphandlingar. Det är så vi står upp för den svenska modellen. Det är så vi ger sjysta villkor till våra svenska företagare och löntagare.

(Applåder)

Herr talman! En sak står i alla fall klar efter att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har gjort sina inlägg. Det är att EU-rätten och andra juridiska aspekter är helt irrelevanta. Lag och rätt ska tydligen inte gälla här.

Regeringen måste skapa ett regelverk som stämmer med den EU-rätt som gäller just nu och inte den EU-rätt man hoppas få igenom om ett antal år. Eller menar ministern att den här lagstiftningen inte är så viktig så att vi egentligen kan vänta ett par år tills processen är klar i EU?

Det talas mycket om den svenska modellen. Det är ett brett begrepp som har utvecklats över tid. På senare tid har Socialdemokraterna utvecklat det på ett drastiskt sätt, till att omfatta nästan allt som partiet tycker just nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

I själva verket tycks den nya socialdemokratiska svenska modellen vara att konsekvent motarbeta alla reformer som kan tänkas skapa jobb.

Det som traditionellt sett har förknippats med den svenska modellen är den svenska arbetsmarknadsmodellen. Den innebär att parterna själva bestämmer villkoren på arbetsmarknaden - inte vi politiker. Ofta sker det genom kollektivavtal, men i modellen ingår också rätten att inte teckna kollektivavtal. Det är helt enkelt upp till parterna själva. De ska bestämma - inte vi. Inte minst gäller detta lönenivåerna.

Trots denna historiska tradition vill regeringen nu genom offentlig upphandling överlåta till oss politiker att bakvägen lagstifta om villkoren på den svenska arbetsmarknaden. Med tanke på hur stor offentlig sektor vi har får detta också stor påverkan.

Den som inte lyder regeringen kommer att utestängas från hela den offentliga marknaden. De utestängs från 50 upphandlingar per dag, från 600 miljarder kronor om året och från en femtedel av Sveriges bnp. Det är i allra högsta grad att från politiskt håll definiera villkoren på den svenska arbetsmarknaden. Det strider mot den svenska modellen, som man ibland anklagar oss moderater för att vilja överge. I själva verket är det regeringen som skakar fundamenten för den svenska modellen. Men som bekant: Anfall sägs ofta vara bästa försvar.

Herr talman! Regeringen skickade ett tjockt brev till Lagrådet. Det innehöll ett förslag till ny upphandlingslagstiftning. Svaret de fick var nästan lika tjockt, men betydligt skarpare. De direktiv som den nya lagstiftningen bygger på lämnar en hel del övrigt att önska. Men det ursäktar inte att regeringen föreslår en helt obegriplig lagstiftning som kommer att ställa till det ordentligt för dem som skapar jobb och för dem som köper in till det offentliga.

Lagrådet kritiserade också förslagets omfattning - 1 000 paragrafer! Det är en helt omöjlig produkt för både inköpare och företag att sätta sig in i.

Från regeringens sida borde man jobba för att minska regelbördan och ta fram ett bättre förslag till lagstiftning. Men i stället gör man precis tvärtom genom att lägga till ännu fler regler som ställer krav enligt kollektivavtal, i alla led - ända ned till minsta underleverantör. Detta ska till och med gälla den enskilda företagaren utan anställda, kanske en elektriker som gör jobb på ett bygge. Förslaget har ännu inte varit i Lagrådet, men jag kan tänka mig att de har en och annan synpunkt. Remissinstanserna har varit extremt kritiska.

Hur vi gör våra offentliga inköp är viktigt. Offentlig upphandling ska vara en ansvarsfull process som hjälper företag att växa, som tar hänsyn till arbetstagarna och som tar ansvar för varje skattekrona. Offentlig upphandling får inte tillåtas att bli en lekplats för socialistiska projekt, vars egentliga syfte endast är att gynna fackföreningarna.

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att EU är lite överskattat som ursäkt. Jag vill inleda med att säga att Socialdemokraterna liksom Alliansen är välkomna att söka stöd hos oss för sina synpunkter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

Jag tycker att det är självklart att kraven i en upphandling ska kunna ställas även utifrån arbetsmiljö- och arbetsvillkor, även om de inte kan gälla att man ska ha avtal med en speciell part eller ett speciellt fackförbund.

Dock får det aldrig bli så att kraven baseras på önskemål om sammansättningen av arbetare utifrån ålder, kön eller ursprung. Här måste företagen ha frihet att själva organisera sig. Dessutom kan krav på arbetarnas ursprung, kön eller ålder leda till att företagen tvingas till diskriminering vid anställning. Därför bör kraven vid upphandling främst beröra kvalitet, arbetsförhållanden och arbetsmiljö.

En sak som jag tror är viktig för våra mindre företag är att man delar upp upphandlingarna. För att kunna öka konkurrensen om upphandlingarna krävs att dessa är tillräckligt små för att bli intressanta för ett mindre företag. Ett misstag som kommuner ofta gör är att lägga ut alltför stora projekt i en upphandling. Då blir det omöjligt för mindre företag att vara med och konkurrera. Genom att dela upp upphandlingarna i flera bitar kan konkurrensen ökas, och fler företag får möjlighet att delta. Detsamma gäller naturligtvis för staten. Jag tror att detta är ett mycket större hinder än det faktum att man skulle behöva hålla en viss lönenivå.

Herr talman! Vågar vi tala om det som är det grundläggande problemet - det som har lett fram till att situationen ser ut som den gör? Under hela 2000-talet har övriga partier genom sin flyktingpolitik bedrivit en överutbudspolitik på arbetsmarknaden där man har ökat antalet arbetstagare i en takt som företagen och samhället i övrigt inte har kunnat svara upp till. Detta har man gjort gemensamt och i samförstånd, och alla som har ifrågasatt det rimliga i att det skulle bildas 100 000-tals jobb på mycket kort tid i Sverige har man snabbt stämplat som rasister.

Denna överutbudspolitik har gett oseriösa företagare en nästan outtömlig massa av arbetssökande som kan utnyttjas, då alternativa arbeten knappast finns. På en välbalanserad arbetsmarknad är det svårare att utnyttja en arbetstagare, då denna lättare kan byta till en seriös arbetsgivare och på så vis själv förhindra att bli utnyttjad av sin arbetsgivare.

Detta är i grunden enkel tillgång och efterfrågan, som helst ska vara i balans. Det är grundläggande för all ekonomi och även för politiken, men det har övriga partier valt att blunda för. I stället har man fortsatt med en politik som utgår från att efterfrågan ska komma, om inte omedelbart så i alla fall mycket snart. Man påstod tidigare att bara 40-talisterna går i pension så skulle bristen på arbetare bli enorm. Nu vet jag inte hur många 40-talister som faktisk fortfarande jobbar, men jag tänker på min egen far som är född 1940 och nyligen firade sin 76-årsdag.

Det som förespråkarna av denna överutbudspolitik verkar ha missat, medvetet eller omedvetet, är att företagen konstant har arbetat för att minska behovet av arbetskraft. Svenska företag producerar alltmer per arbetare räknat och denna utveckling fortsätter, på gott och ont. Man måste anpassa politiken till den verklighet som faktiskt råder, och man kan inte bara hoppas på att det ska lösa sig. Det kommer inte att komma några killar från TV3 och fixa till det.

Egentligen borde både den nuvarande och den tidigare regeringen ha fått besök av Lyxfällan för länge sedan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

Herr talman! Även om det kanske inte låter så i delar av debatten här i dag händer det mycket saker runt om i landet på området. I allt fler kommuner, regioner och landsting lyfts upphandlingen redan i dag till en strategisk nivå och tilldelas alltmer resurser för att arbetet ska kunna utvecklas.

Ett av skälen är att politiker på alla nivåer har sett vilken avgörande betydelse en väl fungerande offentlig upphandling kan ha både för att minska kostnader och för att påverka samhällsutvecklingen.

Ett tydligt sådant exempel är utvecklingen av livsmedelsupphandlingarna, som på många håll numera har stort fokus på ekologiska och miljömärkta varor och ofta även ett stort fokus på djurhänsyn. De är dessutom anpassade för att passa mindre och lokala livsmedelsproducenter. Inom detta område har det blivit tydligt vilken skillnad en väl genomförd upphandling kan innebära både för dem som producerar maten och för dem som ska äta den i skolan eller i servicehuset.

På samma sätt kommer krav på rättvisa arbetsvillkor i upphandlingar att ytterligare sätta fokus på vilken nytta upphandling kan göra för att på riktigt göra skillnad för människor. Den senaste kommunen i raden som börjar ställa sociala krav är Alingsås, som jag kommer ifrån. Upphandlingschefen Johanna Hellström berättar att sysselsättningskrav är det första steget men ser redan nu arbetsmiljö och integration som möjliga framtida krav. Tanken är att genom sociala krav kunna bidra till sunda arbetsvillkor och sund arbetsmiljö och att kunna främja lika rättigheter och tillgänglighet. Förståelsen för att upphandling kan göra skillnad finns på fler och fler ställen runt om i landet, och Miljöpartiet är med och driver denna utveckling framåt.

Det är positivt med de ökade möjligheterna att ställa miljökrav och sociala krav, men det finns fler förändringar i de nya upphandlingsreglerna som kommer att ge positiva effekter. Till exempel kommer det att vara möjligt att upphandla reserverade kontrakt som innebär att i vissa utvalda upphandlingar kan endast leverantörer med ett syfte om social integration lämna anbud. Detta kommer att underlätta för sociala företag och för att få in personer i arbete som skulle ha svårt att få ett jobb på egen hand.

En annan positiv förändring är att det kommer att vara möjligt att utvärdera en upphandling på en varas hela livscykelkostnad. Med livscykelkostnad menas inköpskostnad, energiförbrukning, underhållskostnad samt kostnad vid livslängdens slut. Även externa kostnader som utsläpp av till exempel växthusgaser och andra förorenande ämnen kan räknas med.

Det är viktigt med livscykelanalyser. Ett exempel är att en LED-lampa är energisnål och kvicksilverfri men mycket dyrare. Den håller dock mycket längre och minskar till exempel kostnaderna för dyra byten i tak eller gatlyktor, vilket gör den mycket billigare om man tar hänsyn till även till den kostnaden.

Återigen vill jag bara konstatera att en ny upphandlingslagstiftning är viktig att få på plats för att kunna stärka arbetet med att nå andra mål, såsom bättre miljö och ökad social hållbarhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

Herr talman! Det framkommer nyheter under pågående debatt här. Fram till för bara några minuter sedan hade åtminstone inte jag koll på att riksdagen genom sin taxiupphandling bidrar till lönedumpning. Om detta stämmer uppmanar jag herr talmannen att ta det vidare, för så kan vi givetvis inte ha det.

Jag vill tacka Janine Alm Ericson för ett klokt, lugnt och balanserat inlägg. Det är här någonstans frågan ligger - det sker redan i dag förbättringar inom den pågående lagstiftningen.

När det gäller saker som vi alla verkar vara hyfsat överens om, till exempel att det finns en hel del att göra kring livsmedel, såsom har nämnts, och kring vissa sociala hänsyn måste vi, precis som när det gäller riksdagens eventuella felaktiga eller problematiska upphandling av taxitjänster, se oss själva i spegeln och säga: Hur kan vi som makthavare och beslutsfattare på olika nivåer ta vårt ansvar?

Det är inte sant att det är lagstiftningen som är i vägen när det gäller exempel livsmedelsupphandling. Problemet är att vi har ett antal kommunala, regionala och nationella beslutsfattare som inte är beredda att betala priset. Hur vet vi det? Jo, för att vissa kommuner, landsting och statliga aktörer redan nu gör detta jobb riktigt bra och klarar det inom dagens lagstiftning.

Jag noterade att civilministern höll ett anförande på de socialdemokratiska kommundagarna. Jag hoppas att Ardalan Shekarabi då passade på att säga åt de dryga 100 socialdemokratiska kommunstyrelseordförandena att åka hem och göra hemläxan. Det finns ingen anledning till att vi ska vänta på en ny lagstiftning eller beslut i EU för att leverera på detta område. I de allra flesta kommuner handlar det bara om att bifalla en motion som Centerpartiet har lagt fram. Då skulle man slippa en massa onödigt jobb på Regeringskansliet.

Det grundläggande problem jag har med de processer jag refererade till i mitt förra inlägg är att det blir alltför mycket överbyggnad och krångel och att företag känner att de nästan måste anställa en egen jurist för att hålla koll på allt som gäller.

När det gäller att ställa krav på just kollektivavtal har vi nära 700 sådana avtal i Sverige. I många fall kommer det att handla om att det är svårt att avgöra vilket avtal som ska gälla för en viss bransch eller upphandling. Det kommer att vara väldigt svårt att avgöra vad som är kollektivavtalsliknande villkor i just det fallet.

För många mindre kommuner och upphandlare blir den naturliga följden av detta att man spelar säkert. Om man väljer ett av de större företag som har tecknat kollektivavtal sitter man säkert och riskerar inte att göra fel, vilket är en känsla som ofta infinner sig bland våra upphandlare. En stor del av de problem vi ser handlar om att kommuner och andra inte vill göra fel, och då tar man det säkra, som ibland kan vara lite sämre.

Det finns saker att komma överens och samtala om. Men det ska vi inte göra i aktuella debatter med ett visst tonläge eller genom att lägga fram förslag som vi vet att en majoritet i riksdagen troligtvis inte kan ställa upp på, utan det gör vi genom att hamra fram vad vi kan komma överens om och vad som kan vinna majoritet. Det är så jag tycker att en minoritetsregering ska jobba, så länge den nu sitter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

(Applåder)

Herr talman! Jag misstänker att det finns många ute i stugorna som avskräcks om de ser i tv-tablån att det är en aktuell debatt om offentlig upphandling. Det låter liksom fjärran och tråkigt. Det vore synd om det är så, för jag hoppas verkligen att det är många som lyssnar på denna debatt.

Debatten har blivit lite märklig och stundtals nästan surrealistisk, men den är ändå väldigt talande när det gäller de otroligt tomma och märkliga argument som kommer upp från högerkanten när man pratar om något så grundläggande som vilka villkor vi ska ha när folk jobbar i samhället och när det offentliga använder sina pengar till att köpa saker som företag konkurrerar om att få leverera till det offentliga.

Det har som sagt varit många märkliga argument som har snubblat över varandra. Från moderat håll hördes olika idéer om att detta är juridik och jättesvårt. Men man ska inte bara avfärda och säga att det finns juridik här. Det är ju precis detta det gör, och därför finns det ett stort arbete för att förenkla och se till att det blir bra.

Jag vet inte om man har olika traditioner i olika partier, men hos oss är det vanligt att man när ett ämne ska diskuteras kollar på de underlag som finns till debatten. Här i min hand har jag till exempel den offentliga utredningen Upphandling och villkor enligt kollektivavtal och regeringens utkast till lagrådsremiss Miljö, social- och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling. Det är precis detta som efterlyses - hur vi ska hantera de juridiska problemställningarna. Det är därför man tillsätter utredningar och skickar lagrådsremisser. Detta görs, och det vore fint om vi kunde diskutera det. Nu blev det inte så den här gången.

Som Ardalan Shekarabi var inne på är det intressant att detta är samma typ av agerande från de borgerligas sida som när det gäller utstationeringsdirektivet. När de själva regerade sa de: Vi vill verkligen värna om den svenska modellen, men tyvärr har Lavaldomen kommit. Det finns ingenting vi kan göra för att se till att det blir lika lön för lika arbete i Sverige.

Nu startar man en process just för att se till att utstationeringsdirektivet förändras till det bättre. Då kommer de och säger: Nej, det vill vi inte göra. Det vill vi inte röra. Det är ju jättekonstigt.

Men om man tänker efter är det inte så konstigt, för det är bekvämt att gömma sig bakom en diffus och komplex EU-lagstiftning. Det är lättare att säga att det inte går på grund av EU-rätten än att man inte vill att de gemensamma medlen ska användas till att upprätthålla anständiga villkor för den svenska arbetsmarknaden. Det är en mycket svårare ståndpunkt att argumentera för. Jag förstår att Moderaterna inte vill göra det öppet, men detta är inte ett bra sätt att debattera och argumentera på.

I grund och botten handlar det om att man verkar känna en avsky mot kollektivavtal, och man får det att låta som att det är en kul grej som socialister har hittat på. Men det är faktiskt det som styr det mesta på den svenska arbetsmarknaden - 85 procent är täckta av kollektivavtal.

Det som gäller på den svenska arbetsmarknaden och i den svenska modellen är att det är starka parter som kommer överens. Och hur uttrycks denna överenskommelse? Jo, genom kollektivavtal. Det är helt rimligt och självklart att villkor som ska vara anständiga och kunna följas upp på ett rimligt sätt måste ha någon koppling till de kollektivavtal som finns inom branschen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

Jag tycker att högerpartiernas väljare ska kunna fundera över vad det betyder att företrädare för dessa partier kallar kollektivavtal för en lekplats för socialistisk politik. Det tror jag att många fackligt aktiva borgerliga också skulle tycka är ganska provocerande.

(Applåder)

Herr talman! Vi liberaler vill att det ska vara enkelt, givande och lönsamt att driva företag. För oss liberaler är företagandet ett utryck för individens möjlighet att förverkliga sina drömmar. Det är genom företagens möjlighet att växa som jobb skapas. Fler jobb betyder fler livschanser för fler individer, det betyder ett minskat utanförskap och det betyder ökade skatteintäkter och ökat välstånd för vårt gemensamma samhällsbygge.

Utgångspunkten för vår politik är att det ska löna sig att driva företag och att ta risker. Då måste förutsättningarna för landets företag anpassas efter de utmaningar som entreprenörerna möter i globaliseringens, digitaliseringens och urbaniseringens spår.

Som gammal ordförande för Företagarna hemma i Trollhättan kan jag stolt säga att fyra av fem jobb skapas i små företag, eller till och med nio av tio jobb. Men då måste vi fortsätta med att först tänka småskaligt när det kommer till näringslagstiftningen. Det är synd att regeringen inte kan tänka så långt och ställa samma krav på företag oavsett storlek, oavsett kollektivavtal eller icke kollektivavtal.

Regeringens binära världsbild leder nu fram till att man vill ställa krav på svenska företag. Svenska företag måste ha kollektivavtal eller motsvarande kollektivavtal - som civilministern nämnde - för att kunna delta i offentliga upphandlingar. Det är ett svårt slag mot småföretag i Sverige som riskerar att utestängas från upphandlingar till ett värde av 600 miljarder. Regelförsvåringen och den näringsfientliga politiken stänger ute många av de egenföretagare som finns i landet.

Jag undrar vad man säger till tapetseraren som driver en egen firma och som lägger ett anbud på att reparera kommunens fåtölj. Jag undrar vad man säger till utbildningsföretaget som vill erbjuda landstiget en förvaltningsutbildning, men som bara drivs av två kompanjoner i ett handelsbolag.

Regeringens budskap är tydligt: Teckna kollektivavtal med någon av parterna som sitter med i Socialdemokraternas verkställande utskott och kom sedan tillbaka! Nej, herr talman, jag säger som Daniel Ek och Martin Lorentzon på Spotify: Någonting måste göras ifall vi inte ska bli omsprungna. Annars flyttar företag som Spotify sin verksamhet från Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Det har varit mycket diskussion om den svenska modellen. Då kan man fundera på vad som är den svenska modellen. Jag skulle gärna vilja ha en definition av det. Min definition är nog inte likadan som Socialdemokraternas. Definitionen för mig innebär inte att man ska utestänga svenska familjeföretag från att lägga anbud eller att utestänga småföretagare från en väsentlig del av möjligheten till försäljning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

Jag vill gå tillbaka till min bild av bonden som ville leverera potatis till skolan som ligger bredvid bondens mark. Det är där som vi måste sätta fokus för att man ska kunna hitta i den här djungeln av regler. Vi måste se vad det egentligen är som vi borde diskutera. Vi behöver inte diskutera svenska kollektivavtal som kommer att försvåra för de svenska småföretagen, utan vi behöver kanske diskutera en annan del av upphandlingen, till exempel upphandlingsprocessen som tar alldeles för lång tid i dag. Både processen och avtalsspärren tar ungefär två månader. Då räknar man inte in den tid som det tar att utarbeta upphandlingsunderlaget och fatta beslut om det.

Vi måste se till att det blir en snabbare process så att fler kan vara med och lägga anbud. Vi har varit inne på problemet med låga anbud. Vi ska ge kommunerna kunskapen att se när anbuden är så låga att de kan förkasta dem. Det kräver en viss kunskap, och det borde man lägga krut och kraft på. De oändliga paragrafer som finns i upphandlingsdirektiven gör att småföretagen dignar av funderingar kring alla dessa paragrafer. Det gör kanske att de avstår från att lämna ett anbud över huvud taget.

Vi måste förtydliga och förenkla dessa upphandlingsregler för att de svenska företagen ska kunna vara med och lägga anbud. Vi kan då inte ha ett perspektiv som gör att vi utestänger småföretagare.

Jag tog också upp detta med överklagandegraden i mitt anförande tidigare, och jag vill säga det igen: Alltför många upphandlingar överklagas. Därför måste man se över reglerna så att detta inte händer. Det skapar oreda och många problem för kommunerna. Om en upphandling överklagas och överklagandet bifalls kommer det att skapa mycket kaos och problem i kommunen, om man redan har startat ett bygge.

Jag tror att regeringen måste fundera igen. Vad innebär den svenska modellen? Är det att den svenska medborgaren ska känna sig trygg med det som kommunen levererar och att den svenska småföretagaren kan vara med och delta i upphandlingarna? I så fall är svenska kollektivavtal inte den rätta vägen att gå.

(Applåder)

Herr talman! Emil Källström satte nog fingret på den utmaning som vi har framför oss. Kommunerna kan och bör göra mer. De gör mycket och inte sällan i samarbete mellan regeringspartierna och Centerpartiet. Man går framåt med ett nytt strategiskt tänk kring offentliga upphandlingar. Man ser offentliga upphandlingar mer och mer som ett strategiskt verktyg för att modernisera offentlig sektor och förbättra vårt samhälle.

Problemet är att kommunerna gör detta trots eller tack vare lagstiftningen. Jag ska nämna ett exempel som gäller krav på djurhållningsnivåer i samband med köttupphandlingar. Där var lagstiftningen inte alls särskilt positiv. Juristerna var otroligt skeptiska. Ett kommunalråd i Sigtuna bestämde att man skulle ta fajten mot lagstiftningen, mot gällande praxis. Man ställde då krav på att de som skulle få leverera kött till kommunen skulle också respektera de djurhållningsregler som vi har i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

Ärendet blev överklagat av de anbudsgivare som förlorade. Saken hamnade i förvaltningsrätten, där kommunen förlorade. Men just i det här fallet råkade Sigtuna ha ett kommunalråd som stod på sig, som inte var rädd för överprövningar och som hade självförtroende. Kommunen överklagade alltså till kammarrätten, stod på sig och argumenterade för sin sak och vann. Och sedan ändrades praxis på detta område.

Kommunerna ska inte göra positiva insatser i strid med lagstiftningen. Vi ska ha en lagstiftning som är tydlig, som erbjuder möjlighet till upphandlande myndigheter att genomföra hållbara offentliga upphandlingar.

Samma problem som på djurhållningsområdet har vi nu på området som rör löntagare. Där måste det finnas tydlighet och klarhet, så att man inte premierar osjysta villkor i samband med offentliga kontrakt. Det borde vara en självklarhet.

Herr talman! Jag vill inleda med att vara tydlig. Kollektivavtal är jättebra för jättemånga. Men det är inte kollektivavtalen som jag vänder mig emot, utan det är mot tvånget, att tvinga människor in i kollektivavtal i små företag. Sex av tio företag med färre än 50 anställda har inte kollektivavtal, och de utgör 99 procent av alla företag.

Vi är alla överens om att de varor och tjänster som vi köper för våra gemensamma skattepengar ska skapas under sjysta förutsättningar. Ingen vill se att våra gemensamma medel går till lönedumpning, orimliga arbetstider eller miljöförstöring. Jag tycker att det är synd att man spelar bort korten här genom att försöka smeta på varandra olika inställningar.

Herr talman! Lösningen stavas inte mer krångel och färre svenska jobb. Precis som någon remissinstans påtalade bär regeringens förslag prägeln av kollektiv bestraffning. Bara för att det finns de som inte sköter sig väljer man att straffa alla.

Regeringens förslag leder till sämre konkurrens, högre priser och färre jobb, och vem gagnar det? Det gagnar inte de offentliga finanserna, inte företagen och inte jobben.

På svensk arbetsmarknad ska det finnas trygga anställningsvillkor. Men den största tryggheten för arbetstagare ligger i framgångsrika arbetsgivare. Den tryggheten riskeras med regeringens politik.

Herr talman! Detta är tyvärr en ideologiskt driven produkt som saknar förankring i EU-rätten, som missgynnar svenska småföretagare som driver jobben utomlands. Vi har tuffa utmaningar framför oss i Sverige. Ska vi klara integrationen och framtidens välfärd behöver det bli fler som ställer klockan på morgonen för att gå till jobbet. Med regeringens förslag blir det färre, och vi kan aldrig bidra till att genomdriva detta i den här kammaren.

(Applåder)

Herr talman! Jag kan konstatera att det finns klara skillnader mellan blocken. Man kan se tre olika vägar. Alliansen bryr sig mest om företagarnas rätt att skippa de fackliga avtalen. Man pratar till och med om att det är ett straff att tvingas att följa fackens avtal som lägsta nivå. Socialdemokraterna bryr sig kanske mest om fackförbundens avtal. Sverigedemokraterna, som jag själv företräder, försöker dock se till hur vi ska få en välfungerande helhet, där hela den svenska modellen försvaras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

Det går inte att lyfta ut upphandlingar från den övriga politiken, utan allt måste hänga samman. Med fungerande företag som konkurrerar på lika villkor och utan överbudspolitik på arbetsmarknaden kan arbetstillfällena i Sverige tryggas och välfärden bevaras. Detta kräver att man tänker i flera led innan man fattar beslut som påverkar den svenska arbetsmarknaden.

Vi behöver kommuner och stat som aktiv part när det gäller att ställa krav på marknaden, så att den utvecklas på ett sätt som vi kan vara stolta över. Vi ska följa upp, så att vi verkligen får det vi har beställt och det vi har betalat för. Men det är för viktigt för att överlåta åt fackliga organisationer med oklara ambitioner. Med huvudentreprenörsansvar kan vi förhoppningsvis garantera att inga pengar som betalas ut av det offentliga används för svarta löner eller annan skattesmitning. Vi ska ta ansvar för våra upphandlingar i alla led, och genom kontinuerlig uppföljning kan vi garantera att svenska arbetares rättigheter gäller alla på den svenska arbetsmarknaden. Kort sagt är det fråga om ett ansvarstagande för jobben på riktigt.

Herr talman! Det står väl ganska klart att syftet med reglerna i det nya upphandlingsdirektivet är att skapa bättre möjligheter att använda upphandling för att nå samhälleliga mål genom till exempel utökade möjligheter att ställa miljökrav och sociala krav i offentliga upphandlingar.

Den ökade användningen av miljökrav och sociala krav innebär att färre upphandlingar jämfört med i dag kommer att utvärderas enligt lägsta pris. Trots att det händer en del måste vi tydligare gå ifrån att fokusera på vem som sätter det lägsta priset och i stället fokusera på vem som har den bästa produkten eller levererar den bästa tjänsten.

Miljöpartiet stöder och välkomnar kraven på att leverantörer som producerar varor och tjänster som har upphandlats åt det offentliga gör detta med beaktande av skäliga arbetsvillkor. Allt annat vore ovärdigt, vilket har konstaterats tidigare i den här kammaren. Det finns otaliga exempel de senaste åren på genomförda upphandlingar som inneburit att arbetstagare utnyttjats på ett sätt som aldrig kan vara acceptabelt i Sverige. Detta är någonting som regeringen har uppmärksammat och som nu kommer att hanteras genom lagstiftning, så att det blir obligatoriskt att ställa vissa arbetsrättsliga krav i de upphandlingar där det är motiverat.

Med det nya regelverket och en upphandlingsmyndighet som blivit varm i kläderna finns förutsättningar för att på allvar höja nivån och skapa en strategisk offentlig upphandling i Sverige. Då blir upphandlingen på riktigt ett av de verktyg samhället kan använda för att nå ett modernt och hållbart samhälle.

(Applåder)

Herr talman! Vi var nog flera som var lite skeptiska till själva syftet med den här debatten. Om det är en proposition på gång tar man i vanliga fall diskussionen när propositionen läggs fram. Men om vi ska försöka se någon form av silver lining på att vi har stått här denna eftermiddag tycker jag att det har tydliggjorts var olika partier står i de här frågorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

Jag kan konstatera att regeringen nu har ett vägval. Vill man, efter att det skett en process på EU-nivå, förnya och modernisera den svenska upphandlingslagstiftningen, förtydliga vad som gäller i ett antal frågor och ge kommunerna stöd i att ställa ett antal krav på såväl vissa sociala hänsyn som kvalitet och liknande, då finns det nog goda möjligheter att komma överens kring detta. Men väljer man konflikt i stället för samförstånd, väljer man vägen att ställa krav som gäller alla och går ut över alla småföretag i Sverige, som missgynnar alla svenska företag i konkurrensen med utländska företag, då är det någonting som man antingen inte kommer att få igenom i denna kammare över huvud taget eller får igenom med mycket svag majoritet. Det vore olyckligt vilket som.

Jag hoppas att den här processen kommer att sluta med att vi i brett samförstånd får igenom en klok uppdatering av den svenska upphandlingslagstiftningen. Men sedan gäller det också att vi fortsätter det som nu initierats lite, att vi fortsätter att ligga på både oss själva och våra kollegor på lokal och regional nivå och ser till att vi upphandlar så att det blir sjysta villkor och god kvalitet och så att det inte bara är lägsta pris som gäller i varje läge, för att det är att bita sig i svansen. Det jobbet kommer att krävas oavsett var den här propositionen landar.

(Applåder)

Herr talman! Det här är en debatt som i grunden handlar om huruvida de enorma summor pengar som vi gemensamt använder till att upphandla saker i kommuner, landsting och stat ska användas till att stärka anständiga arbetsvillkor för dem som gör jobbet eller till att snarare undergräva dem. Hos svenska folket finns ett väldigt brett stöd för det förstnämnda. När vi använder våra gemensamma pengar är det helt självklart att vi också ska kunna ha en del gemensamma mål för användningen av pengarna.

I den här kammaren är det tyvärr inte lika självklart. Det är beklagligt, tycker jag, att en del av de borgerliga partierna låter sitt förakt för ett grundläggande element i den svenska modellen, nämligen teckningen av kollektivavtal, skina igenom och undergräva det nödvändiga arbete som görs för att förbättra och modernisera lagarna om offentlig upphandling. Det är trist, tycker jag, men jag hoppas att debatten så småningom kommer att få fler på bättre tankar på det området.

Det har sagts en del i den här debatten om att saker och ting ska vara enkla. Och det är precis därför det här arbetet är så himla viktigt. Det blir ju betydligt enklare med tydliga spelregler. Det blir också betydligt enklare att både genomföra och följa upp de villkor som finns om man lutar sig mer mot de gällande och väl genomarbetade metoder som finns för att komma överens om och nedteckna de villkor som ska gälla, nämligen kollektivavtalen. Det är så det funkar när man genomför lagstiftning som pekar mot den roll kollektivavtalen ska ha, nämligen som grunden för hur den svenska modellen kommer till uttryck. Parterna kommer överens om vad som ska gälla, och så hänvisar man dit. Så hoppas jag att vi kan förnya och förbättra upphandlingslagarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

(Applåder)

Herr talman! Lagrådet har haft svårt att förstå regeringens förslag om vilka krav som får och bör ställas vid offentliga upphandlingar. Miljökrav och sociala krav bör ställas i offentliga upphandlingar när det är lämpligt. Frågan är således: När är det lämpligt? Det lämpliga är att skapa en tydlig lagstiftning som inte leder till osäkerhet för vare sig företagen eller allmänheten. Lagtexten ska inte vara ett forum för tyckande utan ska stipulera tydliga regler som följs av sanktioner ifall de överträds.

I stället för att komma med ny regelförsvårande politik borde regeringen utbilda sina myndigheter i att bli goda beställare, vilket har nämnts här i dag. Dagens regelverk för att gynna goda och resurseffektiva upphandlingar räcker långt nog. Redan i dag finns det goda möjligheter för upphandlande aktörer att avvisa misstänkt låga anbud, vilket exemplifierats i dag. Här måste samma princip som i näringslivet gälla: Är det för bra för att vara sant är det förmodligen inte sant. Detta tror jag att det offentliga kan stå för självt, med ett återinfört ämbetsmannaansvar som sanktionsmöjlighet.

I de folkvalda församlingarna måste regeringen se till sig själv och sina partikamrater. Man sitter i beslutande ställning i en majoritet av landets valda församlingar. Men detta gäller även oss som är i opposition runt om i landet.

Slutligen vill jag uppmana civilministern att ha med småföretagens och egenföretagarnas perspektiv i det fortsatta arbetet med utformningen av propositionen.

(Applåder)

Herr talman! Upphandling av varor och tjänster för offentlig verksamhet måste ske på ett öppet, rättssäkert och transparent sätt. Det är viktigt att alla aktörer har möjlighet att lämna sina anbud i samband med upphandling och att det finns en fungerande konkurrens. Stat, landsting och kommuner måste också få förstärkta förutsättningar att ta etiska, miljömässiga och sociala hänsyn vid upphandlingar. Hinder som höga kostnader och snäv tidsram för att ta fram anbud måste motverkas på det sätt som är möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om villkor för upphandling

Upphandlingar är en stor och viktig del för kommunerna i dagsläget. Ur kommunernas synvinkel vill man givetvis ha så mycket verksamhet och kvalitet som möjligt för pengarna, och ur företagarnas synvinkel har man en möjlighet att få vara med och leverera till kommunerna.

En lag måste, förutom att se till att det blir så lika villkor som möjligt för dem som lämnar anbud, även kunna understödja ett gott samarbete mellan de bägge parterna i upphandlingen.

Den nuvarande lagen behöver förändras för att kunna understödja det som vi vill uppnå och förenkla för företag att kunna ta del av upphandlingar på ett bättre sätt.

Vår önskan är att vi får fram ett förslag till riksdagen så snart som möjligt, så att vi kan diskutera utifrån ett verkligt förslag. Det skulle vara mycket välkommet. Tiden har sprungit ifrån den lagstiftning som är i dag, och vi är nog alla överens om att vi behöver hitta en förändring.

Vi är också överens om att lönedumpning inte är okej. Vi kan reglera detta på annat sätt än genom att kräva kollektivavtal, och det är vi beredda att göra.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill inledningsvis tacka för denna debatt. Det har varit en viktig debatt. Partiernas positioner har tydliggjorts, och det underlättar det fortsatta arbetet.

Efter Sveriges Radios rapportering vet vi att i dag är det förmodligen en taxichaufför som kör färdtjänst i Stockholm för som lägst 27 kronor i timmen. Det kan vara historia den 1 januari 2017, om regeringen gör sitt jobb och om riksdagen gör sitt jobb.

Jag kan lova riksdagen att vi kommer att göra allt vi kan för att lägga fram en proposition som löser det här problemet och som beaktar de olika perspektiv som måste beaktas: små och medelstora företag, tydlighet och öppenhet och alla de andra perspektiven på den offentliga upphandlingen. Men det är rimligt att vi ställer krav på sjysta villkor. Det är rimligt att vi har en lagstiftning som sätter stopp för att företag med osjysta villkor ges konkurrensfördel.

När vi lagt fram förslaget förutsätter jag att Sveriges riksdag fattar ett beslut och sätter stopp för denna sociala dumpning, för vi är skyldiga våra medborgare detta. Det är våra skattepengar vi pratar om. Våra skattepengar ska aldrig användas till social dumpning. Och det är vi som beslutar om det, inte EU eller någon annan. Det är Sveriges riksdag som stiftar lagen.

Tack för den här debatten!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.