Sysselsättningsåtgärder (väckt med anledning av händelse av större vikt)
Motion 1995/96:A45 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
Ärendet är avslutat
- Motionsgrund
- Motionskategori
- -
- Tilldelat
- Arbetsmarknadsutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1996-05-28
- Bordläggning
- 1996-05-29
- Hänvisning
- 1996-05-30
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Inledning
Regeringens handlingsförlamning i sysselsättningsfrågorna är inte acceptabel. Undantagsläget på arbetsmarknaden gör det nödvändigt att riksdagen, om det behövs vid extramöten under sommaren, samlar sig till ett krisprogram mot arbetslösheten.
Med hänvisning till bestämmelsen i riksdagsordningen 3 kap 15 § - om motionsrätt vid inträffad händelse av särskild vikt - begär vi att få väcka denna motion som innehåller yrkanden om sysselsättningsåtgärder. Den uteblivna sysselsättningspropositionen i kombination med de nya katastrofuppgifterna från arbetsmarknaden är enligt Folkpartiet tillräckliga skäl för motionsrätt enligt denna specialbestämmelse. Idag kom AMS statistik för vecka 21 som visar att ytterligare 500 personer blir arbetslösa varje dag.
Enligt Folkpartiet är det två åtgärder som bör vara spjutspetsen i ett krisprogram för fler jobb:
- Kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter i tjänstesektorn finansierade genom sänkta företagsstöd - Reformerad arbetsrätt i enlighet med Arbetsrättskommissionens förslag.
Det behövs självfallet en rad ytterligare åtgärder som främjar fler jobb i företag, som bl a Folkpartiet motionerat om tidigare. Om det går att få en riksdagsmajoritet för några av dem, t ex slopande av de nya reglerna för momsinbetalning, bör fler åtgärder tillfogas.
Folkpartiet har under våren vid flera tillfällen efterlyst förslag från regeringen för att få fart på de nya jobben. Bl a väckte vice ordföranden i arbetsmarknadsutskottet Elver Jonsson en interpellation i februari till dåvarande arbetsmarknadsministern med krav på snara åtgärder.
Men knappast något konkret har hänt. I dag samlar regeringen parterna till en ny diskussion, trots att detta korporativa arbetssätt redan totalt misslyckats vad gäller arbetsrätten. Det står redan nu klart att förslag till riksdagen inte kan komma förrän till hösten. Det är för sent. Statsminister Göran Perssons uttalanden i helgen att "parterna måste ta sitt ansvar" duger inte som formel. Därför bör riksdagen ges chansen att ta initiativet i processen.
Alarmerande läge på arbetsmarknaden
Arbetsmarknadsläget har under våren successivt försämrats. Den öppna arbetslösheten är säsongsrensat nu uppe på 8 %. Den "totala" arbetslösheten är ca 13 %. Den sysselsättningsökning som Socialdemokraterna talat så mycket om har enligt SCB:s aprilstatistik försvunnit - antalet sysselsatta var då 53 000 personer lägre än vid samma tidpunkt för ett år sedan.
AMS veckostatistik visar på en uppgång med 2 400 till 313 700 öppet arbetslösa under den fjärde veckan i maj, detta redan innan skolorna slutat för terminen vilket i sig regelmässigt ökar på antalet personer som söker jobb.
Enligt SCB:s prognos, som möjligen redan är förbisprungen av den än dystrare verkligheten, stannar tillväxten av nya jobb i år vid 20 000. Det är bara en fjärdedel av antalet nya jobb 1994.
Gör det billigare att anställa!
Vi tror att det finns ett samband mellan priset på arbetskraften och antalet sysselsatta. Den åtgärd som på kort sikt skulle ha den största effekten på arbetslösheten bedömer vi vara en sänkning av arbetsgivaravgiften, särskilt om den riktas till hela eller stora delar av tjänstesektorn.
Vi föreslår att ett utrymme på tolv miljarder kr skapas genom besparingar och att det används för en sådan riktad sänkning av arbetsgivaravgiften. Vi har i vår motion med anledning av regeringens vårproposition fört fram flera besparingsförslag. I första hand bör sänkta företagsstöd i olika former komma i fråga som besparingsåtgärd.
Vi har i riksdagsmotioner sedan valet 1994 haft några olika förslag till hur en sådan sänkning ska läggas ut. Den exakta avgränsningen av begreppet tjänstesektor kan diskuteras. Vi har i vår senaste partimotion bl a föreslagit att sektorn hushållstjänster, som enligt bl a NUTEK bedöms ha en stor sysselsättningspotential, helt skulle befrias från arbetsgivaravgifter under en försöksperiod av fyra år.
Om hela den av oss angivna summan används för en sänkning av arbetsgivaravgiften i tjänstesektorn skulle det - med en rimlig definition av sektorn - ge en sänkning på 7 procentenheter. Vi är öppna för att i utskottsarbetet kompromissa fram en sådan mix av åtgärder som kan samla en riksdagsmajoritet.
Reformera arbetsrätten!
I likhet med Arbetsrättskommissionen och dess ordförande Tony Hagström anser vi att förändringar i arbetsrätten är mycket angelägna. Vi har länge varit övertygade om att det finns ett samband mellan arbetsrättens utformning och arbetsgivarnas vilja att nyanställa.
De nya utvecklingstendenserna på arbetsmarknaden ställer krav på förändring av lagstiftningen. Permanenta heltidsanställningar i ett och samma företag blir mindre vanliga. I stället utvecklas nya kontraktsformer, tidsbegränsade anställningar, uppdragstagande, underentreprenörskap, företagande, växling mellan dessa olika former etc. Vad betyder regler om arbetsmiljö när allt fler personer arbetar tidvis på distans i hemmet, tidvis på "arbetsplatsen"? Vad betyder avtal om semestertillägg eller ersättning för obekväm arbetstid när allt fler personer har kontraktsanställning för ett visst uppdrag, oberoende om detta utförs på tre eller fyra månader, på vardagar eller helgdagar, på dagtid eller kvällstid? I existerande lagstiftning om arbetsmiljö, medbestämmande och anställningsskydd med flera lagar är det de fackliga organisationerna som kan ställa krav och har rättigheter. På den nya arbetsmarknaden blir därmed många medarbetare som inte låter sig lika lätt inordnas i existerande fackliga organisationer utan sådant inflytande. Det var ett svårt misstag av den socialdemokratiska regeringen att av rena demonstrationsskäl avskaffa den sittande arbetsrättskommittén och ersätta den med ett arbete i korporativistiska former. Det arbetet har nu misslyckats och dess ordförande försöker i stället få gehör för sina idéer på DN-debatt.
Vi har tidigare krävt att en parlamentarisk arbetsrättskommitté återinrättas med uppgift att snabbt komma med förslag på bl a de områden vi här nämnt. Ett minimikrav är att staten är neutral mellan fack och arbetsgivare i utformningen av lagar och regler. Ett annat att lagstiftaren inte bara tar hänsyn till existerande parter, utan också tänker på dem som ännu inte kommit in på arbetsmarknaden (framförallt ungdomar och invandrare) och på de företag som ännu inte sett dagens ljus. Avtal och lagar som utgår från de stora, välartikulerade och resursstarka organisationernas perspektiv missar ofta helt detta dynamiska synsätt på arbetsmarknad och nya jobb.
Tyvärr nödgas vi nu konstatera att tiden runnit iväg och anser att riksdagen i stället för att avvakta ytterligare en utdragen process med parterna bör komma till ett beslut i lagstiftningsfrågan. Vi är inte helt främmande att stödja ett moratorium av det slag Tony Hagström föreslagit i en tidningsartikel, om det skulle kunna samla en riksdagsmajoritet. Vår principiella hållning är emellertid att Sverige behöver långsiktiga spelregler för företagandet, varför det vore bättre att nu samla sig kring en mer permanent lösning. Vi yrkar därför på att de förändringar av arbetsrätten som genomförts under innevarande mandatperiod återtas.
De får ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Bättre fungerande lönebildning
En frågeställning som ständigt dyker upp i samband med diskussion såväl om EMU-medlemskap som om Sveriges långsiktiga utvecklingskraft är den om arbetsmarknadens funktionssätt. Om arbetsmarknaden blir mer flexibel och fungerar bättre kan tillväxten bli högre, om den fungerar som nu blir tillväxten lägre. Regeringen tycks emellertid inte dra någon konkret slutsats av detta, troligen på grund av bindningar till de fackliga organisationerna.
Regeringen och de fackliga organisationerna till trots håller arbetsmarknaden på att förändras. Arbetsmarknadens institutioner och regelsystem förändras däremot mycket långsamt, knappast alls, och riskerar därmed att bli en bromskloss.
Detsamma gäller lönebildningen. Under många år har lönebildningen varit den svenska ekonomins Akilleshäl. Kompensationstänkande mellan olika grupper har i hög grad styrt löntagarnas organisationer och en sned maktfördelning vid konflikter och förhandlingar har reducerat arbetsgivarnas motståndskraft. De återkommande devalveringarna har likaledes "lärt" arbetsgivarna att det är ofarligt att acceptera höga lönekrav _ när företagen har prissatt sig ur marknaden på grund av för högt kostnadsläge har statsmakterna ändå sänkt reallönerna genom devalvering av kronan.
Regeringen har insett att lönebildningen är ett problem. Dess förslag till lösning är emellertid föga nydanande - parterna på arbetsmarknaden inbjuds med början idag den 28 maj till överläggningar i Rosenbad och uppmanas att inom ett år komma fram med förslag till lösning. Sådana uppmaningar har givits många gånger tidigare. Senast i samband med Rehnberg- överenskommelsen 1991 var tanken att parterna skulle utnyttja den långa avtalsperioden för institutionellt nytänkande. Därav blev intet.
Ett antal uttalanden under de senaste avtalsförhandlingarna illustrerar fortsatt kompensationstänkande. Handeln skulle ha lika stora löneökningar som exportindustrin, kommunalanställda ville ha lika mycket som handeln och de statsanställda vill naturligtvis då också ha lika mycket. Vare sig på arbetstagar- eller arbetsgivarsidan tycks man ha tagit hänsyn till den dystra verklighet som kännetecknar arbetsmarknaden. Resultatet är att lönekostnadsökningarna tycks bli avsevärt högre än i vår omvärld med minskad sysselsättning som följd.
Med rörlig växelkurs och en riksbank som håller inflationen i schack är det främst sysselsättningen som blir förloraren när kostnadsökningen blir för stor. Med utgiftstak för den offentliga sektorn gäller även där att det är antalet arbetstillfällen som blir mindre än eljest vid stora lönekostnadsökningar.
Det är parterna på arbetsmarknaden som har det yttersta ansvaret för att problemen med lönebildningen löses. Vi har genom åren fört fram ett antal förslag som ligger inom det politiska systemets ram att besluta om. Dit hör t ex ett skattesystem som gör att det lönar sig att arbeta och utbilda sig. Att återställa grundtankarna i den stora skattereformen är mycket angeläget. En allmän arbetslöshetsförsäkring finansierad med egenavgifter skulle dels ge individen ett verkligt fritt val om han eller hon vill tillhöra en fackförening eller ej, dels öka motivationen för arbetstagarna att inte medverka till löneavtal som höjer arbetslösheten. Det är också viktigt att motverka den utveckling som nu tycks vara på gång där facken, förutom a-kassan, skall administrera kollektiva tilläggsförsäkringar på t ex sjukförsäkringsområdet. Förändringar i arbetsrätten som dels gör den mera lättadministrerad för småföretagare, dels stärker individens ställning är också angelägna. Vi har också, även om det med en strikt tolkning ligger utanför vad det politiska systemet bör lägga sig i, tillåtit oss att framföra den värderingen att det skulle vara bra om lönesättningen premierade kompetens och utbildning och att den inte försvårade ungdomars inträde på arbetsmarknaden.
Kopplingen mellan löntagarnas organisationer och socialdemokratin har under åren medfört att maktbalansen mellan parterna på arbetsmarknaden har rubbats. Det duger därför inte att som statsminister Göran Persson säga att arbetsgivarna måste hålla emot bättre. Maktbalansen mellan parterna har rubbats genom politiska beslut, och det krävs politiska beslut för att återskapa den.
Effektivare arbetsmarknadspolitik
Arbetsmarknadspolitiken är ett viktigt komplement till den ekonomiska politik som skall skapa förutsättningar för tillväxt och jobb, men kan aldrig lösa problemet med arbetslösheten. Dess huvuduppgift är att underlätta för de arbetssökande att snabbt hitta och ta arbeten på den öppna arbetsmarknaden samt att hjälpa arbetsgivarna att fylla vakanserna.
En allvarlig utveckling är den resignation inför massarbetslösheten som börjar skönjas. På många håll i samhället har en gradvis tillvänjning skett till den höga arbetslöshetsnivån. Folkpartiet accepterar inte denna inställning. Vi menar att arbetslösheten går att bringa ned med hjälp av en klok och samlad politik för tillväxt, kombinerad med en offensiv arbetsmarknadspolitik.
Vi har i en rad motioner fört fram förslag och synpunkter på hur den egentliga arbetsmarknadspolitiken, AMS verksamhet, kan göras både bättre och billigare och bättre leva upp till de krav som ställs för att små såväl som större och nya företag snabbt hittar arbetskraft, för att hjälpa arbetssökande hitta nya vägar till jobb, eller till kompetenshöjning, och för att underlätta rörlighet på arbetsmarknaden. De många nya former av "kontrakt" eller "anställningar" som växer fram ställer krav på förnyelse av både arbetsförmedlingarna och åtgärdsarsenalen.
Vi skall inte i denna motion upprepa våra krav på effektivisering av AMS, eller vårt ideologiskt betingade nej till nedskärningar i de stöd som riktar sig till de allra svagaste på arbetsmarknaden, t ex arbetshandikappade. För dessa förslag hänvisar vi till vår partimotion med anledning av vårbudgeten, 95/96:Fi79.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett förslag, att presenteras skyndsamt, om sänkta arbetsgivaravgifter inom tjänstesektorn finansierade med besparingar, i första hand på de s.k. företagsstöden, 2. att riksdagen beslutar upphäva de förändringar i arbetsrätten som vidtagits efter valet 1994.
Stockholm den 28 maj 1996
Lars Leijonborg (fp) Isa Halvarsson (fp) Margitta Edgren (fp) Christer Eirefelt (fp) Eva Eriksson (fp) Elver Jonsson (fp) Anne Wibble (fp) Siri Dannaeus (fp) Bo Könberg (fp) Eva Flyborg (fp)
Yrkanden (4)
- 1att riksdagen hos regeringen hemställer om ett förslag, att presenteras skyndsamt, om sänkta arbetsgivaravgifter inom tjänstesektorn finansierade med besparingar, i första hand på de s.k. företagsstöden
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 1att riksdagen hos regeringen hemställer om ett förslag, att presenteras skyndsamt, om sänkta arbetsgivaravgifter inom tjänstesektorn finansierade med besparingar, i första hand på de s.k. företagsstöden
- Behandlas i
- 2att riksdagen beslutar upphäva de förändringar i arbetsrätten som vidtagits efter valet 1994.
- Behandlas i
- 2att riksdagen beslutar upphäva de förändringar i arbetsrätten som vidtagits efter valet 1994.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.