Program för sparande och decentraliserat ägande 1988/89

Motion 1988/89:Fi605 av Gunnar Björk m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :Fi605

av Gunnar Björk m.fl. (c)

Program för sparande och decentraliserat ägande 1988/89

Fi605-608

Sparandets utveckling

Den privata konsumtionen utvecklades under sjuttiotalet i stört sett parallellt
med den disponibla inkomsten och med en ganska stabil sparkvot på 4-6 %. I
början på åttiotalet sjönk sparkvoten med i storleksordningen 4 %. 1986 och
1987 skedde en kraftig konsumtionsökning - sannolikt i första hand på grund
av avregleringen av kreditmarknaden - som till betydande del lånefinansierades.
Resultatet blev en negativ sparkvot 1987 på -3,3 %.

Prel. Nationalbudget 88/89

Diagram 7:2 Disponibel inkomst och privat konsumtion.

Miljarder kr., 1980 års priser

320

320

300

- 300

Disponibel inkomst

280

-280

Privat konsumtion

260

-260

:mo

220

4-220

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988

Källor■ Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet fich finansdepartementet.

1

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Fi605-608

Det svenska sparandets sammansättning Mot. 1988/89

Finansiellt sparande i olika sektorer. (Miljarder kr., löpande priser.) Prel. Nationalbudget
tabell 1:5.

Tabell 1:5 Finansiellt sparande

	1986	1987	1988	1989	1990 Alt. 1	Alt. 2
Offentlig sektor	-6,0	24,8	34,1	29,3	27,8	32,6
Hushåll	0,2	-13,1	- 15,3	- 11,1	- 15,6	- 14,8
Företag	6,4	- 18,4	-29,2	-32,3	- 30,5	-36,6
Bytesbalans	0,6	- 6,7	- 10,4	-14,1	- 18,3	- 18,8

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Anm.: Exkl. engångsskatten på försäkringsbolagen 1987.

Som synes är det finansiella sparandet i företagen lågt till följd av
investeringsverksamhet. Detta sparande kompenseras inte av det positiva
sparandet i offentlig sektor och den finansiella sektorn. Vi måste låna
utomlands och får därför ett bytesbalansunderskott. Det finansiella hushållssparande!
är negativt. Det är att notera att en hushållssparkvot på 5 % (dvs.
att hushållen sparade fem procent av sin disponibla inkomst) skulle ge ett
överskott i bytesbalansen.

Sparandets betydelse för ekonomin

Sparandet i ekonomin är i princip en minskad konsumtion i dag för en ökad
konsumtion i framtiden. Sparade medel används för uppbyggande av
infrastruktur, näringsliv och bostäder för att kunna ge en högre produktion i
framtiden att använda till privat eller offentlig konsumtion.

När sparandet är lågt stiger priset på pengar, dvs. räntan. Detta höjer
lönsamhetskraven för investeringar i det privata näringslivet. En investering
måste ge en riskpremie för att anses lönsam i förhållande till investeringar
med låg risk som t.ex. statsobligationer. Följden av för lågt sparande blir
därmed att färre investeringar blir gjorda, tillväxten sjunker, arbetslösheten
ökar, det framtida konsumtionsutrymmet minskar. För att kunna bygga ut
kapitalstocken vilket är förutsättningen för varaktig tillväxt krävs med andra
ord ett sparande. En kapitaltillväxt i industrin är oftast delvis lånefinansierad
och ger därför ett relativt stort negativt finansiellt sparande i denna sektor.

Ett positivt sparande i andra sektorer i ekonomin måste kompensera för
detta. Hushållssektorn och den offentliga sektorn är huvudalternativen.

Vilken sektor man föredrar att sparandet skall ske i är en ideologisk fråga.

Enskilt sparande bättre än kollektivt sparande

Långtidsutredningen anger som målsättning att förbättra den konsoliderade
offentliga sektorns sparande. Detta sparande anser man är nödvändigt för att
finansiera investeringar i industrin. Sparandet i den offentliga sektorn är
traditionellt mycket viktigt i Sverige. Den socialdemokratiska strategin har

under en längre period i hög grad varit att flytta sparandet från den privata till 2

den offentliga sektorn med tydlig avsikt att få en större politisk kontroll över Mot. 1988/89
investeringarna: Fi605

- Den offentliga sektorn har i ett längre perspektiv kraftigt byggts ut.

Investeringar i bostäder och service har i hög grad skötts inom den
offentliga sektorn.

- Socialförsäkringssystemet - pensionerna, arbetslöshetsförsäkringen,
sjukförsäkringen m.fl. har flyttats över i statlig regi.

- Investeringar i näringslivet har genom löntagarfonder, AP-fonder, investeringsfonder,
investeringsbank och förnyelsefonder i allt större grad
styrts av samhället.

- Ytterligare delar av pensionssparande! har förts över i offentlig regi
genom engångsskatten.

Det finns dock, enligt vår mening, i ett längre tidsperspektiv inte något
egenvärde i ett sparande genom statliga budgetöverskott, ej heller i ett
sparande i socialförsäkringssystemet.

Ett högt hushållssparande däremot är ett alternativ som fyller flera syften.

För det första ger det hushållen ekonomisk trygghet att ha en stor finansiell
buffert.

För det andra ger ett sparande i egen bostad, aktier, vinstandelsfonder och
i eget företag en positiv makt- och ägandespridning i samhället.

För det tredje har de skatter som ligger till grund för det offentliga
sparandet en snedvridande effekt på samhällsekonomin. Ett offentligt
sparande kräver ett högre skattetryck.

För det fjärde innebär ett lågt sparande i hushållssektorn definitionsmässigt
en högre konsumtion och därmed en större risk för överhettning med en
ökad inflation som följd. En hög konsumtion ger inte minst en negativ press
nedåt på bytesbalansen då den privata konsumtionen har ett högt importinnehåll.

Centern anser därför att sparande i ekonomin i första hand skall ske i
hushållssektorn.

Decentralistisk sparpolitik

Centern anser att det är hög tid att bryta utvecklingen med offentlig och
privat ägarkoncentration och föra en politik som decentraliserar ägandet till
enskilda. Detta bör ske genom ett ökat hushållssparande.

Vad som krävs för att öka hushållssparande är en kraftig markering från
samhällets sida och genomförande av en rad konkreta åtgärder för att öka
lönsamheten för sparande. Centern föreslår att ett program för ökat
sparande och decentraliserat ägande skall tas fram. Målsättningen för det
totala finansiella sparandet bör sättas högt. Det bör genomsnittligt uppgå till
en procent av BNP årligen. Detta för att kunna nettoamortera statsskulden.

Överskottet skall i huvudsak genereras i hushållssektorn. Målsättningen för
hushållssparande bör vara att på sikt få en sparkvot för hushållen på 10 %.

1* Riksdagen 1988189.3sami. Nr Fi605-608

Mot. 1988/89

Fi605

Den viktigaste åtgärden för att stimulera sparandet är att föra en ekonomisk
politik som begränsar inflationen. Avkastningen på det finansiella sparandet
får inte urholkas genom återkommande negativa realräntor. En politik för
hållbar och varaktig tillväxt som ger höjda reallöner kombinerat med en
rättvis fördelning är också en förutsättning för att sparandet skall öka.

Vidare måste det råda stabila villkor för sparandet. Ekonomiska aktörer i
företag och i hushåll är tämligen vana vid att beräkna risker i form av
variation i avkastning vid aktiesparande m.m. Att lägga in ett ytterligare
osäkerhetsmoment genom politiska beslut som skedde vid engångsskatten på
pensionssparande minskar intresset för sparandet.

Skattereformen

En av de stora orsakerna till det låga finansiella sparandet under 1970- och
1980-talen har varit den låga reala avkastningen efter skatt. Sänkta skatter,
som begränsar avdragens värde, vilket gynnar sparande och missgynnar
lånekonsumtion måste bli resultatet av den stora skattereform som nu
diskuteras. Lägre marginalskatter en i huvudsak lika beskattning av arbetsoch
kapitalinkomster samt över tiden stabila skatteregler och en fördelningspolitiskt
rättvis finansiering av skattereformen utgör enligt vår bedömning en
viktig grund för ett ökat hushållssparande.

Lägre ränta

Räntan måste pressas ned ytterligare. I dag är räntenivån i omvärlden lägre
(eurodollarmarknaden) än i Sverige. Genom en stram finanspolitik, försäljning
av statlig egendom samt avskaffad valutareglering kan räntan i Sverige
pressas ned. Detta skulle gynna industriinvesteringar.

Sparandet i personliga investeringskonton som föreslås gynna speciellt
yngre personer. För att stimulera sparandet i övriga grupper bör sparavdraget
höjas och indexeras för att undvika en urholkning. Sparavdraget bör ej
utgå till dem som utnyttjar privata investeringskontot. Höjningen bör
samordnas med införandet av personliga investeringskonton.

Spardelegationen

Vi har tidigare kritiserat uppläggningen av Spardelegationens verksamhet.

Skälet var bl.a. de oklara rollerna mellan banker, bankinspektion och
spardelegationens verksamhet. Likaså sker forskning i dessa frågor på
handelshögskolan.

Under förutsättning att rollfördelningen bättre kan klargöras och att
spardelegationen klart skiljs från departementets löpande verksamhet, samt
att delegationsstyrelsen får ett avgörande inflytande på delegationens
utåtriktade verksamhet gör vi bedömningen att delegationens verksamhet
kan medföra en positiv spareffekt.

Allmänna åtgärder
Inflationsbekämpning

4

Stimulera aktiesparande Mot. 1988/89

Hushållsägandet av aktier har minskat kraftigt under 70-talet med anledning Fi605

av de oförmånliga skattereglerna. I början på 50-talet var 70 % av
börsaktierna ägda av hushållen. I dag är siffran nere i omkring 20 %. Det
institutionella ägandet har i motsvarande mån ökat. Det är idag svårt för
fysiska personer att förvalta en aktieportfölj effektivt. Skatten på hushållens
aktieägande bör minska och skatten på det institutionella ägandet öka i
motsvarande mån.

I en situation där de stora institutionella placerarna får en allt mer
dominerande roll på börsen är det viktigt att skapa balans genom att
stimulera det enskilda aktiesparandet. Det är ett sätt att sprida ägandet och
motverka koncentration. Aktiebeskattningen måste ges en sådan utformning
att sparandet i hög utsträckning får en sådan inriktning att sparkapitalet står
till förfogande för produktiva investeringar i näringslivet.

Ett utmärkt system för att sprida ägande av aktier är de vinstandelsfonder
som byggts upp på många svenska företag. Våren 1987 beslöt en riksdagsmajoritet
av socialdemokrater och kommunister att belägga dem med socialavgifter.
Detta ansåg vi vara felaktigt. De system som skapats på många företag
är vida att föredra framför det starkt centraliserade system för vinstdelning
som löntagarfonderna innebär.

Löntagarfonderna motverkar strävandet mot maktspridning och bör
därför avskaffas. Vi har i en trepartimotion föreslagit att fondmedlen bl.a.
skall användas för att stimulera till aktiesparande inom allemanssparandet.

Staten äger många företag som med fördel kan drivas i privat regi. Centern
har vid ett antal tillfällen föreslagit försäljning av vissa delar av dessa genom
emittering av folkaktier för att sprida aktieägandet. Emissionen av aktier i
Procordia och UV-shipping är exempel som visar det stora intresse som finns
för detta bland allmänheten.

Stimulera bostadssparande

Ägande av den egna bostaden är en viktig ägandespridningsreform. Det är
också samhällsekonomiskt riktigt att eftersträva ett ökat samband mellan
ägande och brukande av bostaden. Underhållet har visat sig bli billigare och
bättre. Vi anser att en genomgripande bostadsägarreform bör genomföras
under 90-talet, för att åstadkomma en ökande ägarspridning i boendet.

Målsättningen med denna reform skall vara att öka möjligheterna för den
som så önskar att äga sin bostad. Detta kan bl.a. ske genom att omvandla
delar av allmännyttans bostäder till bostadsrätter. Personliga investeringskonton
blir en lämplig sparform för ett genomförande av en sådan reform (se
nedan).

Stimulera långsiktigt banksparande

Avkastning på banksparandet har under den största delen av 1970- och
1980-talen varit negativ efter skatt. Införandet av allemanssparandet har
sannolikt inte gett något ökat nettosparande, utan endast medfört en
överflyttning från annat banksparande. Insatser behövs för att göra målspa

rande verkligt attraktivt. Centern vill därför införa personliga investerings- Mot. 1988/89
konton. Fi605

Centern beslutade på sin riksstämma i Borås 1988 om följande riktlinjer för
personliga investeringskonton.

- Personliga investeringskonton införs för långsiktigt målsparande.

- Insättningarna maximeras till ett halvt basbelopp per år (f.n. ca 14 000
kr.) och undantas från beskattning.

- Avkastningen görs skattefri.

- Uttag utan skattekonsekvenser får endast göras till investeringar i
permanentbostad eller i eget företag.

- Beskattningen sker när tillgången avyttras.

- Vid uttag till annan användning sker beskattning omedelbart.

Ett system med personliga investeringskonton kommer att aktivt bidra till
ett ökat enskilt sparande i bank. Det bidrar också till ett ökat intresse för att
starta eget företag samt att äga sin egen bostad. Detta målsparande riktar sig
framförallt till yngre människor. Systemet kan också användas för pensionssparande.

Detta sparsystem skulle till skillnad från allemanssparande! ge ett system
för långsiktigt sparande. Personliga investeringskonton kan vara ett komplement
till institutionaliserade pensionssparande!. Systemet kan också fylla ett
behov för dem som vill trappa ned på arbetstiden tidigare än vid 65 års ålder.

Systemet skulle också kunna bidra till en sundare aktiemarknad med fler
aktörer och en större andel aktier ägda av enskilda och färre via institutioner.

Tillgångarna på det personliga investeringskontot skall inte gå att belåna.

Detta tillsammans med långsiktigheten i sparandet minimerar risken för
skattearbitrage.

Slutligen kan det personliga investeringskontot kraftigt stimulera hushållssparande
och därmed minska konsumtionstillväxten.

Ett införande av personliga investeringskonton kräver väl genomtänkta
tekniska lösningar. De slutliga reglerna bör utformas av en utredning om
stimulans av hushållssparande.

Stimulera sparandet i eget företag

I en speciell motion utvecklas vår syn på småföretagsbeskattningen. Bl.a.
föreslås minskade arbetsgivaravgifter och slopad förmögenhetsskatt på
arbetande kapital.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning om införande av
personliga investeringskonton,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett samlat program för hushållssparande och
decentraliserat ägande.

6

Stockholm den 25 januari 1989
Gunnar Björk (c)

Görel Thurdin (c)

Gunilla André (c)

Martin Olsson (c)

Mot. 1988/89

Fi605

Ivar Franzén (c)

Rolf Kenneryd (c)

Håkan Hansson (c)