om myndigheters skadeståndsansvar

Motion 1987/88:L608 av Sten Svensson m. fl. (m, fp, c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Sten Svensson m. fl. (m, fp, c)
om myndigheters skadeståndsansvar

Mot.

1987/88

L608-617

Skadestånd från staten för en ren förmögenhetsskada utgår enligt 3 kap. 2 §
skadeståndslagen endast då felet av myndigheten begåtts under myndighetsutövning.
Denna regel har tolkats snävt vilket inneburit att ett pressmeddelande
utgivet av en myndighet inte betraktas som myndighetsutövning. Nu
senast har detta bekräftats av en dom i högsta domstolen av den 20 juli
1987. I denna dom fann domstolen enhälligt "att konsumentverket förfar
klart felaktigt genom det missvisande sätt på vilket provningsresultatet
presenterades i pressmeddelandet”. Domstolens majoritet fann emellertid
att det inte var fråga om myndighetsutövning varför skadeståndstalan, trots
den funna felaktigheten, ogillades.

Bakgrunden i detta mål var att konsumentverket under 1981 uppdrog åt
statens provningsanstalt att prova och jämföra ett antal lackskyddsmedel för
bilar. Några av dessa innehöll s. k. polymerer. När provningsresultaten
förelåg utarbetade verket en rapport och i samband därmed ett pressmeddelande.

Rubriken på pressmeddelandet var ”Miljonbelopp förbrukas på värdelösa
bilvårdsmedel”. I pressmeddelandet gjordes ett antal uttalanden om att
särskilt de medel som innehöll polymerer inte motsvarade de kvalitetskrav
som marknadsföringen rörande dessa syntes utlova osv.

Innehållet i pressmeddelandet fick ett snabbt och starkt genomslag på
marknaden. Ett företag vars polymerbaserade polermedel inte ens fanns
med i undersökningen fick se sin avsättning kraftigt reducerad praktiskt
taget över en natt.

När det sedan visade sig att konsumentverkets uttalanden i pressmeddelandet
grundats på felaktigt återgivande av provningsresultaten väckte företaget
talan mot staten med stöd av skadeståndslagen med yrkande om
skadestånd p. g. a. konsumentverkets handlande.

Genom begränsningarna i skadeståndslagen har området inom vilket den
enskilde kan erhålla ersättning när en myndighet agerar felaktigt på ett
allvarligt sätt inskränkts. Den skadelidande saknar ett adekvat medel mot
överträdelser av den grundläggande rättviseprincip som 1 kap. 9 § RF ger
uttryck åt.

Enligt gällande rätt kan m. a. o. myndigheter generellt sett göra sig
skyldiga till många slag av felaktigheter som inte föranleder ansvar eller
skadestånd.

Myndigheter kan begå felaktigheter. Att räkna med annat vore omänskligt.
Men dessa felaktigheter kan åsamka den enskilde individen eller den
juridiska personen stor ekonomisk skada. Därför måste det i skadestånds- 1

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr L608-617

lagen slås fast att all verksamhet som med verkan mot tredje man utförs av Mot. 1987/88
en myndighet kan föranleda ersättning enligt skadeståndslagen. L608

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i skadeståndslagen
så att där fastslås att all verksamhet som med verkan mot
tredje man utförs av en myndighet kan föranleda ersättning enligt
skadeståndslagen.

Stockholm den 21 januari 1988

Sten Svensson (m)

Bertil Danielsson (m)

Rune Backlund (c)

Ylva Annerstedt (fp)
Bengt Harding Olson (fp)