med anledning av skr. 1995/96:120 Vår miljö - Miljöarbetet under året

Motion 1995/96:Jo10 av Göte Jonsson m.fl. (m)

Regeringens årliga skrivelse om miljön innehåller i år inga
bedömningar eller besked om miljöarbetets framtida
inriktning, utan bara en beskrivning av det pågående
miljöarbetet samt avrapporteringen av miljösituationen.
Skrivelsen ger en bra bild av detta, men på vissa punkter
finns obesvarade frågor eller saknas viktiga slutsatser.

Naturvårdsverket har granskat ett antal av de miljömål som antagits av
riksdagen. Men bara ett av de nio miljömål som granskats har uppnåtts.
Regeringens resonemang i anslutning till detta nedslående resultat är
otillräckligt. Det är viktigt att miljömålen formuleras på rätt sätt och att de
är
mätbara. Men Naturvårdsverkets granskning borde också leda till en
omprövning av de medel som används för att uppfylla miljömålen. Under
senare år har man på miljöområdet allt mer uppmärksammat att marknadens
och kundernas miljökrav snabbare leder till miljöförbättringar än förbud och
regleringar. Det faktum att bara ett av nio granskade miljömål uppnåtts bör
kunna ge vägledning om vilka medel i miljöarbetet som är mest effektiva. En
översyn och omprövning av de miljöpolitiska medlen mot bakgrund av
granskningen av miljömålen bör därför komma till stånd.

Sverige drar på sig onödiga miljöbelastningar genom den för Västeuropa
unikt ålderstigna bilparken. Hade den svenska bilparken förnyats i samma
takt som i exempelvis Tyskland hade andelen katalysatorrenade bilar i
Sverige varit betydligt högre. Om bilparken förnyats i samma omfattning
under 1990-talet som under 1980-talet hade kväveoxidutsläppen från
biltrafiken varit upp till 37 procent lägre än i dag.

Den ålderstigna bilparken är ett miljöproblem som dessvärre försummas i
det pågående miljöarbetet. Regeringen bör därför analysera vilka konkreta
åtgärder som krävs för att få till stånd en snabbare förnyelse av bilparken.

Sjöfarten i Sveriges närhet lider av motsvarande åldersproblem som den
svenska bilparken. Det ålderstigna tonnaget på Östersjön ger upphov till
både miljöproblem och sjösäkerhetsproblem. Högre miljö- och säkerhetskrav
på fartyg kan dock bara åstadkommas inom ramen för internationella
överenskommelser. Regeringen bör därför komplettera det pågående
miljöarbetet vad gäller Östersjön och Nordsjön med att aktualisera frågan om
sådana krav i EU.

För innevarande budgetår sänktes anslaget för sjökalkning. Med nuvarande
nivå på anslaget kommer inte lika mycket sjökalkning att utföras som under
budgetåret 1994/95. Förmodligen kommer inga nykalkningar av sjöar att
kunna påbörjas med nuvarande anslagsnivå.

Försurningsproblemet är starkt relaterat till utifrån kommande luft-
föroreningar. Den största andelen av dessa härrör från övriga EU-länder.
Regeringen bör därför pröva om Sverige kan erhålla kompletterande
finansiering från EU av kalkningsinsatser.

En utredare ser för närvarande över kalkningsverksamheten för sjöar och
vattendrag i Sverige. Förhoppningsvis leder detta till att kalkningen kan
effektiviseras genom minskad byråkrati. Vår uppfattning är redan nu att
beslutsgången borde kunna förenklas och effektiviseras om länsstyrelserna
tog över kommunernas uppgifter. Avrinningsområdenas storlek gör att
länsnivån geografiskt sett är mer lämplig för att överblicka kalkningen. Det
bör också vara möjligt för flera län med relativt små kalkningsinsatser att
samordna verksamheten. Målstyrningen bör kunna ökas i upphandlingen av
kalkningen genom att definierade miljömål för olika mätpunkter upphandlas.

Våtmarkerna har stor betydelse för vattenreningen och den biologiska
mångfalden. Särskilt i jordbruksbygder har våtmarkerna minskat genom
utdikning och torrläggning. Därför är det riktigt att insatserna för att
återskapa våtmarker i dessa områden sker på rätt sätt. För att öka intresset för
anläggande av våtmarker i jordbruksområden bör regeringen se över
ersättningen för våtmarksanläggning så att ersättningen blir avhängig
åkermarkens produktionsförmåga. Enligt regeringens miljöredovisning kan
det komma att krävas ytterligare åtgärder för att minska näringsläckaget från
jordbruksmark. Samtidigt är det uppenbart att regeringens hittillsvarande
medel för detta, skattehöjningar på handelsgödsel, leder till utslagning av
svensk livsmedelsproduktion till förmån för intensiv jordbruksproduktion i
näraliggande länder.

Regeringen bör i stället pröva nya vägar för att minska näringsläckaget
från jordbruksmarken. Ett sätt att göra detta är att använda EU:s miljö-
program för jordbruket som olyckligtvis kommit igång sent i Sverige.
Mycket tyder dessutom på att programmet skulle kunna disponeras och
utnyttjas bättre än vad som sker i dag. För att göra detta möjligt bör
regeringen överväga att utöka stödet till vallodlingen inom ramen för EU:s
miljöprogram så att stöd till vallodling kan ges i fler områden än i dag.
Åtgärden kan öka andelen grön mark och få en viktig miljöeffekt.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn och omprövning av de miljöpolitiska
medlen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för snabbare förnyelse av bilparken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om högre miljö- och säkerhetskrav på fartyg,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kompletterande finansiering från EU av
kalkningsinsatser,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn av kriterierna för ersättning för
våtmarksanläggning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stödet till vallodlingen inom ramen för EU:s
miljöprogram.

Stockholm den 6 februari 1996

Göte Jonsson (m)

Ingvar Eriksson (m)

Carl G Nilsson (m)

Eva Björne (m)

Ola Sundell (m)

Peter Weibull Bernström (m)

Inger René (m)

Anders G Högmark (m)

Lars Björkman (m)

Jan-Olof Franzén (m)

Patrik Norinder (m)