med anledning av prop. 2000/01:53 Försvarsmaktens framtida fartygsunderhåll m.m.

Motion 2000/01:Fö13 av Henrik Landerholm m.fl. (m)

Sammanfattning

Propositionen "Försvarsmaktens framtida fartygsunderhåll" innebär att
regeringen begär ett fritt mandat för utformningen av underhållet.
Dessutom saknas en tydlig politisk och strategisk inriktning som grund
för de krav som ställs på fartygsförbanden avseende utbildning och
sjöoperativ verksamhet i enlighet med statsmakternas krav. Enbart av
dessa skäl bör regeringens proposition avslås.

Planerat underhåll skall upphandlas i konkurrens. På sikt bör även
underhåll av icke specifik karaktär upphandlas i konkurrens bl.a. genom att
fristående leverantörer anlitas för denna typ av verksamhet.

Underhållsåtgärder som följd av haverier och årsöversyner för att För-
svarsmakten skall kunna bedriva sjöoperativ verksamhet i enlighet med
statsmakternas beslut måste kunna genomföras vid de två marina baserna
samt därutöver, om än i begränsad omfattning, kunna organiseras inom andra
geografiska områden såväl nationellt som internationellt. Skall
Försvarsmakten ha tillgång till tillräckliga underhållsresurser måste
Musköanläggningen behållas.

Mot bakgrund av krav på "omedelbar tillgänglighet" och den successivt
minskande volymen av stridsfartyg kommer det specifika underhållet att
reduceras. Risk föreligger att denna volym kan komma att underskrida en
sådan nivå att kompetens och kapacitet inte går att upprätthålla för framtiden.
Var denna gräns går, kan man inte nu förutse.

Genom att samordna kompetens och kapacitet för "omedelbar
tillgänglighet" med det förbandsanknutna underhållet kan detta bidra till
bevarande och fortgående uppbyggnad av kompetens och kapacitet i det
förbandsnära underhållet vilket direkt påverkar förbandens möjligheter att
anpassa tillgängligheten till de krav på sjöoperativ verksamhet i enlighet med
statsmakternas beslut.

Muskö örlogsvarv bör således tills vidare behållas inom Försvarsmakten.
På sikt bör det överföras till Försvarsmaktens kommande gemensamma
organisation för underhållstjänst och stödverksamhet. Muskö örlogsvarv bör
därutöver utveckla kompetens, kvalitet och kapacitet att tillfälligt organisera
underhållsproduktion inom andra geografiska områden än de marina
huvudbaserna.

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2000/01:53 Försvarsmaktens
framtida fartygsunderhåll m.m.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Försvarsmaktens framtida fartygsunderhåll.

Motivering

Regeringens proposition

Regeringens proposition är ett tydligt exempel på regeringens svårigheter
att för riksdagen föreslå en målmedveten och konsekvent utveckling av
"det nya försvaret". Dessa svårigheter är genuina och kännetecknar varje
verksamhet som saknar en hållfast och långsiktig strategi. Propositionen
är ytterligare ett exempel på att regeringen saknar en helhetslösning för
utvecklingen inom försvarets område.

I grunden begär regeringen fritt mandat att antingen sälja ut
fartygsunderhållet eller om detta inte går finna andra verksamhetsformer.
Vilka verksamhetsformer menar regeringen? Propositionen borde, som grund
för utformningen av alternativa verksamhetsformer, ha innehållit politiska
och strategiska krav som bör ställas på fartygsförbandens förmåga att bedriva
och anpassa den sjöoperativa verksamheten i enlighet med statsmakternas
krav. Sådan grund saknas.

Moderata samlingspartiet är i grunden positivt till att produktion skall
genomföras så kostnadseffektivt som möjligt och av en mångfald av aktörer
under konkurrens. Även produktion som upphandlas av offentlig verksamhet
kan med fördel genomföras av fria aktörer på en fri marknad. Det finns i detta
sammanhang emellertid en gräns som berör kärnverksamheten inom de tre
fundamentala områden som staten vilar på; rättsväsen, polis och försvar. Det
är enligt vår mening viktigt att denna gräns klarläggs så att det flexibla
utnyttjandet av stridskrafterna innebär - snarare än totalförsvar mot totalt
krig
- en möjlighet till avvägningar mellan verkliga alternativ och större utrymme
för politiska ställningstaganden. Det nya säkerhetspolitiska läget, med dagligt
nyttjandet av våra stridskrafter, kräver på sitt sätt både mer politisk ledning
och mer av den politiska ledningen. Detta grundläggande ansvar kan inte
överlåtas till andra aktörer.

Fartygsförbandens behov av underhåll - två principer

Den ena principen gäller det planerade underhållet. Detta omfattar dels
sådana underhållsåtgärder som vidtas av fartygens besättningar under
pågående sjöexpedition såväl till sjöss som åtgärder vid varv och dels
generalöversyner eller halvtidsmoderniseringar då fartygen är avrustade.
Denna typ av underhåll lämpar sig väl för upphandling i konkurrens och
som ett led i kompetensöverföring från drift till halvtidsmodernisering
och utveckling av nya stridsfartyg.

Den andra principen gäller det underhåll som uppkommer som följd av
olika typer av haverier. Detta kräver omgående underhållsinsatser och har stor
betydelse för fartygens förmåga att bedriva sjöoperativ verksamhet och
utbilda besättningar i enlighet med statsmakternas krav. Denna typ av
underhåll är mindre lämpad för upphandling i konkurrens. Vid haverier måste
åtgärder snabbt kunna sättas in. Det betyder att Försvarsmakten i princip
måste ha erforderlig kapacitet "omedelbart tillgänglig" antingen i egen regi
eller i form av "beredd-avtal" med civil industri. Oberoende av alternativ
måste Försvarsmakten betala för att såväl kompetens som arbetstid finns
tillgänglig året runt.

Den omstrukturering, från ett mobiliserande försvar till ett insatsberett
försvar med krav på såväl nationella som internationella operationer, som
pågår inom Försvarsmakten förändrar kraven på understödsresurserna. Det
mobiliserande försvaret har i stor omfattning kunna förlita sig på samhällets
totala resurser som, vid krigsfara eller i krig, delvis eller helt kan ställas
till
försvarets förfogande. Det insatsberedda försvaret måste i större utsträckning
förlita sig på egna resurser, dvs. tillgängligheten på underhållsresurserna
måste vara desamma som på fartygsförbanden och därmed väsentligt större än
tidigare. Konsekvensen av detta blir att det förbandsanknutna underhållet
måste bli av större omfattning än tidigare samtidigt som vissa specialister och
specialfunktioner liksom torrsättningsmöjligheterna av kostnadsmässiga och
praktiska skäl inte kan tillföras förbanden.

Tillräckliga underhållsresurser, förbandsanknutet och basanknutet, måste
således finnas vid såväl Ostkustens som Sydkustens marinbas. Skall de
marina förbanden jämväl kunna genomföra integrerade övningar på
västkusten erfordras att begränsat stöd, av specialister och specialfunktioner
liksom torrsättningsmöjligheter, kan ges till det förbandsanknutna
underhållet. Samma förhållande uppstår längs Norrlandskusten då utbildning
och sjöoperativ verksamhet bedrivs inom detta område liksom när marina
förband bedriver sjöoperativ verksamhet i internationella operationer.

Slutsatsen av detta resonemang blir att underhållsåtgärder som blir en följd
av haverier motsv. - för att Försvarsmakten skall kunna bedriva sjöoperativ
verksamhet i enlighet med statsmakternas beslut - måste kunna genomföras
vid de två marina baserna samt därutöver i begränsad omfattning kunna
organiseras inom andra geografiska områden såväl nationellt som
internationellt.

Underhållsverksamhet

Ett stridsfartyg består av många delsystem där alla dessa utgör var sin del
i en helhet. Ett litet fel i ett delsystem får därmed stor påverkan på andra
delsystem och därmed funktion och prestanda hos det enskilda fartyget.
Den omstrukturering av Försvarsmakten som nu pågår, från
mobiliserande till insatsberedd och reduktion av antalet stridsfartyg,
kräver sammantaget att de enskilda stridsfartygens tillgänglighet ökas.
Det kräver också att planerat, förebyggande underhåll koncentreras i tiden
för att därmed minska den tid då fartyget ej kan utnyttjas för utbildning
och i sjöoperativ verksamhet.

För att nå upp till detta krävs såväl kompetens som kvalitet och kapacitet i
de båda marina basområdena. I dag finns denna kapacitet i Sverige vid
Kockums i Karlskrona och vid Muskö örlogsvarv. Samtidigt måste förmåga
finnas att organisera, om än tillfällig och begränsad, sådan
underhållsverksamhet i ytterligare ett par andra geografiska områden utan att
den grundläggande förmågan vid respektive basområden eftersätts.

Kraven på ökad tillgänglighet för stridsfartygen medför att
underhållsverksamheten blir än mer beroende av annan produktion än
årsöversyner. I dag utgörs produktionen vid Muskö örlogsvarv till 100 % av
haverireparationer, generalöversyner och modifieringar. Vid Kockums i
Karlskrona utgör motsvarande produktion ca 30 % av den totala
beläggningen. Muskö örlogsvarv har således ingen annan verksamhet som
kan utjämna beläggningen.

I de utredningar som genomförts avseende möjliga andra lösningar för att
skapa underhållsresurser vid eller i anslutning till Ostkustens Marinbas har
inga andra praktiska och ekonomiska alternativ än att utnyttja
Musköanläggningen framkommit. Skall Försvarsmakten, helt i linje med
regeringens förslag, ha tillgång till tillräckliga underhållsresurser måste
således Musköanläggningen behållas.

Upphandling i konkurrens - militär eller civil ägare

En upphandling i konkurrens förutsätter att det finns flera aktörer som har
såväl kompetens som kapacitet att genomföra de uppdrag som
upphandlas. De måste dessutom kunna innehålla de krav på "omedelbar
tillgänglighet" som utbildning och sjöoperativ verksamhet kräver, dvs. de
måste ha en flexibilitet i sin planering så att annan planerad, kontrakterad
och pågående verksamhet inte blir lidande. Dessutom måste aktörerna
vara etablerade i Sverige för att kunna innehålla "omedelbar
tillgänglighet". Det vore dessutom anmärkningsvärt om denna kapacitet
"omedelbar tillgänglighet" koncentrerades till en leverantör som då
ensidigt kan diktera villkoren. Ett enskilt företag kan svårligen tillåtas
bestämma grunden för stridsfartygens tillgänglighet.

Grunden för att upprätthålla erforderlig kompetens och kapacitet är att
produktion av underhåll bidrar till kompetensbevarande och att den upplevs
stimulerande. Sådan produktion är såväl generalöversyner som
halvtidsmoderniseringar av stridsfartyg. En hyfsat jämn grundbeläggning av
denna typ av produktion över året är därför önskvärd. Samtidigt måste
utrymme finnas i produktionsvolymen för "omedelbar tillgänglighet" vid
haverier. Att mot denna bakgrund, med avsteg från upphandling av viss
underhållsproduktion, koncentrera ubåtsunderhåll och halvtidsmodifieringar
av korvetter som regeringen antyder innebär att en mycket stor volym
planerat underhåll ej blir konkurrensutsatt. Detta kan inte ligga vare sig i
statsmakternas eller Försvarsmaktens intresse.

Försvarsmakten kommer, oberoende av val av leverantör, att tvingas betala
"abonnemang" för "omedelbar tillgänglighet". Denna kostnad kan fördelas på
två leverantörer eller upphandlas av en leverantör alternativt bedrivas inom
Försvarsmakten. För det senare alternativet talar behovet av att tillfälligt
kunna organisera kvalificerad produktion av underhåll även inom andra
geografiska områden utanför de egentliga marina baserna.

Genom att samordna kompetens och kapacitet för "omedelbar
tillgänglighet" med det förbandsanknutna underhållet kan tillgängliga resurser
utnyttjas effektivt samtidigt som en sådan gränsöverskridande
underhållsproduktion starkt bidrar till bevarande och fortgående uppbyggnad
av kompetens och kapacitet i underhållsproduktionen.

Att konkurrensupphandla annat än planerat fartygsunderhåll i varje enskilt
fall får sannolikt stora och långsiktiga konsekvenser. Den långsiktighet som
är en förutsättning för kompetensbevarande och utveckling skulle sannolikt
förloras. Ett annat alternativ, inte minst mot bakgrund av krav på "omedelbar
tillgänglighet" och den successivt minskande volymen är att genom kostnads-
jämförelser och fallstudier kontinuerligt pröva att nyttjade resurser används
effektivt. Hur detta senare alternativ skall utformas utreds för närvarande av
Försvarsmakten och kommer att ligga till grund för utformning av och
verksamhet inom Försvarsmaktens nya stödorganisation.

Med hela eller delar av Muskö örlogsvarv kvar inom Försvarsmakten och
en ökad samverkan med förbandsanknutet underhåll kan bättre förutsättning
för "omedelbar tillgänglighet" åstadkommas samtidigt som möjligheterna att
tillfälligt organisera underhållsproduktion med den kompetens, kvalitet och
kapacitet som erfordras för utbildning och sjöoperativ tillgänglighet av
marina förband inom andra områden än inom de två marina huvudbaserna blir
bättre.

Stockholm den 18 januari 2001

Henrik Landerholm (m)

Olle Lindström (m)

Rolf Gunnarsson (m)

Anna Lilliehöök (m)

Björn Leivik (m)

Lars Lindblad (m)

Gunnar Hökmark (m)

Liselotte Wågö (m)

Anders Björck (m)

Carl Fredrik Graf (m)

Inga Berggren (m)

Ingvar Eriksson (m)