med anledning av prop. 2000/01:44 Föräldraförsäkring och föräldraledighet

Motion 2000/01:Sf12 av Fanny Rizell m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om föräldrars önskemål att få mer tid för barnen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inriktningen av en familjepolitisk reform.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skapa ekonomiska och praktiska förutsättningar för val
mellan olika och flexibla barnomsorgsformer.

4. Riksdagen beslutar, med avslag på regeringens förslag till förlängd
föräldrapenning, införa ett barnomsorgskonto som omfattar alla barn i
enlighet med vad som anförs i motionen.

5. Riksdagen beslutar införa en avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader i enlighet med vad som anförs i motionen.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring enligt vad
i motionen anförs om rätten till tre års tjänstledighet i samband med
barns födelse.

7. Riksdagen beslutar att höja garantibeloppet i föräldraförsäkringen i
enlighet med vad som anförs i motionen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om flexibel arbetstid.

9. Riksdagen beslutar att återinföra två kontaktdagar per år och barn från
det kalenderår barnet fyller fyra t.o.m. det år barnet fyller tolv år i
enlighet med vad som anförs i motionen.

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att föräldrapenningen förlängs med
30 dagar. Vidare föreslås det att den tillfälliga
föräldrapenningen skall kunna övertas av annan försäkrad än
fader eller moder. Förutsättningen är dock att det inte finns
någon fader med rätt till tillfällig föräldrapenning eller att
fadern avstår från sin rätt till desamma eller att modern är
avliden. När en förälder på grund av egen sjukdom eller
smitta inte kan vårda sitt barn skall denne kunna överlåta sin
rätt till tillfällig föräldrapenning till annan försäkrad som
avstår förvärvsarbete för att vårda barnet. Regeringen
föreslår även att en femte förmånsnivå motsvarande en
åttondels förmån införs i föräldraförsäkringen och att lagen
förtydligas avseende arbetstagarens rätt till förkortning av
normal arbetstid med upp till en fjärdedel för vård av barn.
Arbetstagaren får således ett ökat inflytande över hur
ledigheten skall tas ut vid förkortad arbetstid. Vidare föreslås
det att sex kontaktdagar införs, en per år för barn mellan 6
och 11 år. Vid spädbarnsdöd skall ett bättre
försäkringsskydd utgå.

Familjefrågorna i
centrum

Familjefrågorna har haft en central ställning i
Kristdemokraternas politiska arbete ända sedan partiet
bildades. Det handlar dels om synen på familjens oersättliga
ställning och dess uppgifter i samhället, dels om
utformningen av familjestödet. Vi har hela tiden arbetat för
att hitta de modeller för likvärdighet och mångfald som kan
skapa de bästa förutsättningarna för föräldrar och därmed för
barnen. Vi kommer även fortsättningsvis att lyfta fram
familjepolitiken som en huvudfråga för barnets bästa på
grund av den betydelse den har för hur vårt samhälle byggs.

Många undersökningar visar att både mammor och pappor skulle vilja
ägna mer tid åt barnen särskilt när de är små. Det är en inställning som bör
uppmuntras och stödjas på olika sätt. En fördelning mellan förvärvsarbete och
omsorg om barnen, som passar den specifika familjens önskemål, skulle
förmodligen medföra många positiva effekter när det gäller ökad
familjestabilitet och inte minst när det gäller förbättrad kontakt mellan pappor
och barn. Familjepolitiken måste utformas så att den skapar förutsättningar
för föräldrarna att tillbringa mer tid med sina barn. Att barn och föräldrar har
ett ömsesidigt behov av mer tid tillsammans börjar nu gå upp för allt fler.

För att föräldrar och barn skall kunna få mer tid tillsammans måste de
olika regelsystemen för föräldraförsäkring, barnomsorg och rätt till
tjänstledighet samverka på ett sådant sätt att det blir praktiskt möjligt. Barn
är
olika, med olika behov. Konsekvensen av detta blir att det som passar den ena
familjen kanske inte fungerar i en annan. Ledstjärnan i konstruktionen av sy-
stemen måste vara att varje familj så långt möjligt får hitta lösningar som
passar de egna behoven. Vi tror att en generös föräldraförsäkring, möjlighet
till föräldraledighet i minst tre år med barnomsorgskonto, tillgång till god
barnomsorg av olika slag som kan väljas efter föräldrarnas önskemål och
barnets behov är viktiga inslag för att göra kombinationen
föräldraskap/arbetsliv möjlig.

Dagens system - orättvist,
oflexibelt, styrt

Kristdemokraterna har länge arbetat för tillräckligt goda
ekonomiska resurser till familjerna för att de ska kunna
fullgöra sina uppgifter på ett bra sätt. Den
socialdemokratiska familjepolitiken strider mot viktiga
principer som rättvisa, valmöjligheter och god
fördelningspolitik.

Den mycket höga beskattningen även av låga inkomster kombinerad med
inkomstrelaterade bidrag och taxor innebär att orimliga skattekilar skapas.
Kostnaden för den som själv ordnar sin barnomsorg, i egen regi eller genom
att köpa tjänsten osubventionerad, blir orimligt stor. För att motverka detta
och skapa drivkrafter för förvärvsarbete tillhandahåller stat och kommun
kraftigt subventionerad offentlig barnomsorg. Sambandet mellan
barnomsorgens verkliga kostnader och den avgift som föräldrarna betalar är
mycket svagt. I praktiken innebär det att en stor grupp föräldrar gynnas på en
annan grupps bekostnad.

Det familjepolitiska system som byggts upp genom åren har brister från
såväl valfrihets- som fördelningspolitisk synvinkel. Fördelningspolitiskt
därför att barnomsorgssubventionerna i stor utsträckning tillfaller redan
resursstarka hushåll. Föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk situation
kvinnan har innan hon får barn och omvänt högre för redan välavlönade
kvinnor. Barnbidraget utbetalas lika för alla. Endast bostadsbidraget kan
sägas särskilt gynna resurssvaga hushåll. Bostadsbidraget har dock skurits ner
och försämrats kraftigt under senare år. Från valfrihetssynpunkt är det en brist
att det familjepolitiska stödet inte medger flera alternativa
barnomsorgsformer. Friheten för föräldrar att välja barnomsorgsform för sina
barn är mycket begränsad. För de allra flesta finns bara möjligheten att ha
barnen inom kommunalt subventionerad barnomsorg. Många som skulle
önska en annan lösning har inte ekonomiska möjligheter till det. I dag är det
bara de mest välbeställda som kan välja den barnomsorgsform som passar
dem bäst.

Med barnens och familjernas behov som utgångspunkt för familjepolitiken
är det angeläget att alla har möjlighet att välja den barnomsorgsform som
passar de egna förhållandena bäst. Behoven och önskemålen kan naturligtvis
variera över tiden och därför ställs stora krav på att samhällets stöd till
barnfamiljer är organiserat så att det kan användas på ett flexibelt sätt.

Fyrpartiöverenskommelse
n - flexibilitet, valfrihet
och mångfald

Vi kristdemokrater anser att förskoleverksamhetens
utformning är en föräldraangelägenhet. Det är föräldrarna
som ska bestämma hur de vill ordna sin barnomsorg. Vi vill,
till skillnad från regeringen, ge föräldrar och kommuner
resurser för att kunna skapa ekonomiska och praktiska
förutsättningar för val mellan olika och flexibla
omsorgsformer. Enligt vår mening omfattar begreppet
barnomsorg såväl föräldrarnas omsorg i det egna hemmet
som daghem, familjedaghem, öppen förskola, fritidshem,
föräldrakooperativ och andra former. Utgångspunkten för
alla val av barnomsorg måste vara barnets bästa, och
föräldrarna ska självfallet ha rätt att välja den
barnomsorgsform som passar deras barn bäst. Barn har olika
behov och förutsättningar. Familjepolitik måste handla om
att möjliggöra för föräldrarna att kunna tillbringa mer tid
med sina barn och att kunna kombinera yrkesarbete med
omsorg om barnen på ett bra sätt. Därför anser vi att
maxtaxan främst är ett sätt att tvinga föräldrar att välja en
viss form av barnomsorg, en form som regeringen
bestämmer. Regeringen hävdar att det är en reform för
barnen. I själva verket handlar det om att få föräldrar att
arbeta mera och längre. Maxtaxan förstärker ytterligare
dagens orättvisor mellan dem som kan och vill utnyttja den
kommunalt finansierade barnomsorgen och den som vill
eller måste ordna annan barnomsorg.

Eftersom vi anser att regeringens förslag om maxtaxa och allmän förskola
är alltför enkelriktat har vi presenterat ett alternativt förslag tillsammans
med
de övriga borgerliga partierna, kallat barnomsorgskonto. Principen för detta
barnomsorgskonto är densamma som för vårt tidigare s.k. vårdnadsbidrag,
nämligen att låta barnfamiljen bestämma vilken barnomsorgsform som passar
familjen bäst. Vårt förslag omfattar alla barn, ger valfrihet och flexibilitet
samt är rättvisare. Förslaget stärker alternativen i barnomsorgsverksamheten,
visar på en vilja att göra en familjepolitisk reform som tilltror föräldrarna
själva valet mellan heltid, deltid eller ingen tid alls på arbetsmarknaden under
olika perioder av livet. Vi vill myndigförklara föräldrarna. De fyra
målsättningarna för utformandet av barnomsorgskontot har således varit:
valfrihet för familjen, mångfald av barnomsorgsformer, alla barn skall
omfattas, ökad jämställdhet genom flexibla lösningar.

Barnomsorgskonto -
familjen bestämmer

Konkret innebär barnomsorgskontot att fr.o.m. den 1 januari
2002 införs som ett första steg ett barnomsorgskonto med
40.000 kronor för ettåringar och 20.000 kronor för
tvååringar. Maximalt 20.000 kronor per barn får tas ut per år.
Föräldrarna ska ha rätt att fritt välja barnomsorg. Styrkta
barnomsorgskostnader skall vara avdragsgilla i den
kommunala beskattningen. Rätten gäller för samtliga
barnomsorgskostnader oavsett tillsynsform. Avdraget får
göras med maximalt 50.000 kronor per barn och år.
Avdraget görs i den kommunala taxeringen och minskar
alltså kommunalskatten. Kommunerna kompenseras för
skattebortfallet. I en kommun med genomsnittlig skattesats
minskar den skatt som familjen betalar med en knapp
tredjedel av de kostnader som dras av. Avdragsrätten kan
utnyttjas under hela förskoleperioden. Barnomsorgskontot
omfattar alla barn och ger föräldrarna möjlighet att välja
barnomsorg, minska sin arbetstid eller stanna hemma under
en del av barnens uppväxt.

Med en mångfald av barnomsorgsformer kan olika verksamheter stimulera
varandra och bidra till en utveckling av hela barnomsorgen. Därför måste
olika barnomsorgsformer ha möjlighet att verka på lika villkor. Mångfald och
valfrihet är dessutom den bästa garantin för hög och jämn kvalitet.

Kostnader för förslaget

Kostnaderna för det i överenskommelsen lagda förslaget är
av samma storlek som kostnaden för regeringens förslag till
maxtaxa d.v.s. knappt 5 miljarder kronor.
Barnomsorgskontot motsvarar cirka 3,5 miljarder kronor,
och avdragsrätten för styrkta barntillsynskostnader med ett
tak på 50.000 kronor motsvarar cirka 1,5 miljarder kronor.
Med ovanstående förslag kommer föräldrarnas önskemål att
spela huvudrollen. På vilket sätt går inte att säga i förväg,
med tanke på den dynamik förslagen leder till. De 90
garantidagarna och den extra månaden i föräldraförsäkringen
slopas i samband med att barnomsorgskontot börjar gälla år
2002, från den dag barnet fyller ett år.

Rätt till tre års
tjänstledighet

Ett kristdemokratiskt krav är en lagstadgad rätt till tre års
tjänstledighet (hel eller deltid) när man blir förälder.
Föräldrarna ska ha bibehållen rätt att återvända till sitt
arbete. De skall kunna dela upp ledigheten mellan sig, om
båda föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar. Vi kan se att
på en del håll i landet, tar allt fler pappor pappaledigt och det
är en utveckling som vi vill stödja och uppmuntra.

En föräldraförsäkring
med högre garantinivå

Dagens föräldraförsäkring innebär att föräldrapenningen är
lägre ju sämre ekonomisk situation kvinnan har innan hon
får barn och omvänt högre för redan högavlönade kvinnor.
Bakgrunden till detta förhållande är att det är
inkomstbortfallsprincipen som tillämpas. Rimligheten i
denna princip är dock tveksam när det gäller just
föräldraförsäkringen. Föräldraförsäkringen är inte någon
försäkring i traditionell mening, utan en transferering som
konserverar inkomstskillnader mellan olika familjer. En
grupp som särskilt har drabbats är studerande som ännu inte
tagit steget ut på arbetsmarknaden. De har varit tvungna att
välja mellan socialbidragsberoende eller att inte avstå från
arbete och/eller studier ens under barnets första levnadsår.
På universitet och högskolors anslagstavlor är det inte
ovanligt med nödrop från föräldrar som behöver
barnpassning redan när barnet endast är några månader
gammalt. Socialbidrag är inte tänkt som ett system för att
försörja dem som vill skaffa barn. Tyvärr har dagens system
lett till ett sådant resultat. Om familjerna skall uppmuntras
att föda barn kan inte sådana brister finnas i
föräldraförsäkringen att de ger upphov till starka
ekonomiska incitament att istället avstå från att föda barn.

För att utjämna skillnaderna vill Kristdemokraterna därför höja
garantibeloppet i föräldraförsäkringen från dagens nivå på 60 kronor per dag
till 150 kronor per dag. De 60 kronorna som nu gäller som bottennivå för dem
som har låg eller ingen sjukpenninggrundande inkomst (SGI) har gällt sedan
1987. Det är således inte för tidigt med en ordentlig uppräkning av nivån för
dem som har det sämst ställt. Ersättningsnivån ska för dem som har högre
SGI än garantibeloppet utgöra 80 procent av SGI. Denna nivå har
Kristdemokraterna hela tiden stått fast vid, även under de år som regeringen
trots fagra vallöften sänkte ersättningsnivån till 75 procent av SGI.

När det gäller såväl sjuk- som föräldraförsäkringen finns det vidare skäl att
det tydliggörs vilka inkomster som man "försäkrar" och att denna inkomst
inte i allt för stor utsträckning går att påverka på kort sikt.
Kristdemokraterna
anser därför att den sjukpenninggrundande inkomsten ska beräknas på ett
genomsnitt av de senaste två årens inkomster. Skattepliktiga förmåner samt
semesterersättning ska vara SGI-grundande.

Den lilla och stora
familjen

Alla ingår vi i någon form av familjegemenskap. Under de
allra första levnadsåren är det lilla barnets behov av trygghet
och närhet störst. Föräldrarna är då de viktigaste, mest
naturliga och självklara personerna och också de som bäst
kan tolka barnets behov och signaler. De utgör den "lilla
gemenskapen" för barnet. Under livets gång förekommer
dock olika avbrott i den invanda tryggheten. Man blir sjuk,
råkar ut för en olycka, blir arbetslös, förlorar kontakten med
arbetskamrater, förlorar någon anhörig, någon nära vän och
så vidare. Därför är även gemenskapen över
generationsgränserna både inom och utom familjen, ett stöd
som behövs. De två förslag som återfinns i propositionen
avseende möjligheten att i vissa situationer överlåta sin
tillfälliga föräldrapenning till annan försäkrad visar
förståelse för just detta behov. Kristdemokraterna tillstyrker
därför förslagen.

Flexibel arbetstid

Kristdemokraterna anser att flexibel arbetstid för anställda
bör underlättas. En undersökning som Hem och Skola har
gjort visar att föräldrar önskar flexiblare - inte kortare -
arbetstid i första hand för att kunna förena föräldraskap och
arbetsliv. Undersökningen visade att 39 % anser att flexibel
arbetstidsförläggning är bästa botemedlet mot
ansvarskrockar. Det ökar möjligheten att också ha mer tid
för sina barn när de nått skolåldern eller behöver
föräldrastöd som tonåringar. Det möjliggör att följa med
både till tandläkaren och simhallen. Flexibel arbetstid
innebär till exempel att arbetstagaren tillsammans med
arbetsgivaren kan välja hur arbetstiden ska förläggas. Tack
vare den tekniska utvecklingen är det idag lättare att arbeta
hemifrån. Denna möjlighet bör tas tillvara i högre grad än
vad som är fallet idag och bör kombineras med ekonomiska
insatser från stat eller kommun. Arbetet bör kunna
organiseras så att möjlighet ges till frivillig arbetsdelning
och/eller att tjänstledighet underlättas.

En förutsättning för att både kvinnor och män ska ha möjligheten att
utvecklas i sin yrkesroll och samtidigt kunna fungera i den viktiga
föräldrarollen är att vi kan skapa ett barnvänligt arbetsliv, alltså en
arbetsmiljö
där det ses som en kompetenshöjning och en viktig samhällsuppgift att vårda
och fostra sina barn. Detta gäller både män och kvinnor. Om män i större
utsträckning blir aktiva deltagande föräldrar skapas förutsättning för kvinnors
möjligheter till karriär och makt inom arbetslivet. Mycket tyder på att en ökad
förvärvsfrekvens och ett högre tempo i arbetslivet försvårar kombinationen
med föräldraskap. Det är förödande för en nation om det inte skapas utrymme
för barn att födas och för vuxna att vara föräldrar. Kristdemokraterna
välkomnar således förslaget om ett förtydligande av lagen när det gäller
arbetstagarens önskemål om förläggningen av den förkortade arbetstiden.
Samtidigt torde formuleringen "om en sådan förläggning inte medför påtaglig
störning i arbetsgivarens verksamhet" även kunna tillgodose arbetsgivarens
krav. Även förslaget om att införa en femte förmånsnivå i
föräldraförsäkringen tillgodoser på ett bättre sätt arbetstagarens möjlighet att
välja på vilket sätt denne skall kombinera arbetsliv och föräldraskap.
Kristdemokraterna vill dock se att denna flexibilitet även finns när
föräldraförsäkringen upphört. Därför är barnomsorgskontot en lösning som
tillåter föräldrarna att i mycket större utsträckning välja hur man vill
disponera sin tid med barnen även efter det första året.

Återinför
kontaktdagarna!

Tidigare fanns så kallade kontaktdagar. Dessa dagar kunde
användas av föräldrarna från och med det kalenderår barnet
fyllde fyra till och med det år barnet fyllde tolv. Föräldern
hade möjlighet att avstå från förvärvsarbete två dagar per år
och barn i samband med föräldrautbildning, besök i barnets
skola eller besök i förskoleverksamhet eller
skolbarnsomsorg. Kontaktdagarna har varit mycket viktiga
för föräldrarna. Dessa dagar togs bort och regeringen
utlovade i den senaste höstbudgetpropositionen att de skulle
"återinföras". Kristdemokraterna har de senaste åren
motionerat om återinförandet av kontaktdagarna samt avsatt
pengar för detta ändamål. Tyvärr visar det sig nu att
regeringen har brutit sitt löfte om ett återinförande. Endast
en kontaktdag per år och barn fr.o.m. det kalenderår under
vilket barnet fyller sex år t.o.m. det kalenderår under vilket
barnet fyller elva år, införs. Detta innebär inte att regeringen
"återinför" kontaktdagarna enligt tidigare system.
Kristdemokraterna upprepar kravet på att kontaktdagarna
återinförs enligt tidigare regler.

Trygghet i studierna

Kristdemokraterna vill i denna motion även peka på brister
på samordning i trygghetssystemet för studenterna.
Satsningar på utbildningssystemet måste följas upp av
satsningar som säkerställer den enskilde studentens trygghet.
Kristdemokraterna har vid ett flertal tillfällen pekat på att en
studiesocial utredning bör tillsättas för att se över den
problematik som kvarstår trots olika systemförändringar.

Det nyligen sjösatta studiestödssystemet visar på uppenbara brister. I
själva verket gynnas de som redan har trygghet medan de som har det
besvärligt missgynnas. Som exempel kan nämnas regeringens nya förordning
om studiemedel. I studiemedelspropositionen, som kom förra året, aviserades
ett tilläggslån på högst 1.600 kronor per månad för studerande över 25 års
ålder ovanpå det ordinarie studiemedlet. Detta skulle erbjudas personer "för
vilka studier medför en ansträngd ekonomi". På en direkt fråga svarade
ministern att lånet kunde ges t ex till dem som fått barn. Nu kan man läsa att
det omtalade tilläggslånet skall ges till personer som är över 25 år och haft en
tidigare arbetsinkomst. Detta innebär att en student som har en "ansträngd
ekonomi" till följd av exempelvis barnafödande, men inte har arbetat tidigare,
inte får rätt till lånet trots att det för denne verkligen finns ett behov.
Regeringen gör en uppdelning mellan "ungdomsstuderande" och
"vuxenstuderande" där gränsen går vid 25 år. Den som inte anpassar sitt liv
efter den mallen får således inget extra stöd. Det finns ytterligare en orimlig
konsekvens av det nya systemets konstruktion. En person som är över 25 år
och har haft arbetsinkomst och börjar studera får rätt till det extra lånet. När
samma person får barn, erhåller föräldrapenning och efter föräldraledigheten
börjar studera igen och ansöker om tilläggslånet blir denne nekad om hon/han
haft en föräldrapenning under 12.500 kronor per månad, 80 % av tidigare lön.
En person som tidigare haft en högre föräldrapenning, dvs tidigare högre
inkomst, blir däremot beviljad lånet. Systemet ger således pengar till dem
som redan har en skaplig ekonomi men nekar bidrag till dem som har det
sämre ställt. Högskolepolitiken är hela samhällets ansvar och utformningen av
studiestödssystemet får konsekvenser i flera avseenden. Vi menar att mål som
att minska social snedrekrytering och öka jämställdheten är direkt kopplade
till studiestöds-
systemet. De studerande i Sverige behöver ett studiestödssystem inför 2000-
talet som är tryggt, rättvist och förutsägbart.

Stockholm den 31 januari 2001

Fanny Rizell (kd)

Inger Davidson (kd)

Yvonne Andersson (kd)

Magda Ayoub (kd)

Sven Brus (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Lars Gustafsson (kd)

Ulla-Britt Hagström (kd)

Dan Kihlström (kd)

Kenneth Lantz (kd)

Maria Larsson (kd)

Ester Lindstedt-Staaf (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Ingvar Svensson (kd)

Gunilla Tjernberg (kd)

Erling Wälivaara (kd)