med anledning av prop. 2000/01:141 Rätt för sparbanker och medlemsbanker att driva verksamhet utomlands m.m.

Motion 2000/01:Fi40 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att någon ytterligare förlängning av övergångsperioden -
utöver den som föreslås i propositionen - för sparkassor och vissa
finansieringsföretag inte skall komma i fråga.
Bakgrund

Förlängning av övergångsperioden
för sparkassor

I bankrörelselagen (1987:617) definierades tidigare
bankrörelse som "verksamhet i vilken ingår inlåning från
allmänheten på sådan räkning som bank allmänt använder". I
januari 1996 ändrades bankrörelselagen genom att
allmänhetsbegreppet togs bort. Den nya definitionen lyder:
"verksamhet i vilken ingår inlåning på konto om
behållningen är nominellt bestämd och tillgänglig för
insättaren med kort varsel."

Därmed vidgades begreppet, vilket fick till följd att s.k. sparkasseinlåning
ingick i bankrörelsebegreppet, och därmed också omfattas av tillståndskrav.
Samtidigt tillsattes en utredning som skulle överväga ett regelsystem för
sparkassorna. Därmed ansåg regeringen att det fanns skäl att under en
övergångsperiod, nämligen till dess att utredningen var färdig, tillåta
sparkassor att fortsätta sin verksamhet utan tillstånd. Övergångsperioden
skulle gälla till och med den 31 december 1997.

I maj 1996 överlämnade utredaren betänkandet Skydd för sparande i
sparkasseverksamhet till regeringen (SOU 1996: 81). Förslaget innebar att
ekonomiska föreningar skulle tillåtas ta emot inlåning som är förbehållen
banker under vissa förutsättningar. Då ett stort antal remissinstanser avstyrkte
förslaget beslutade regeringen att utredningens förslag inte kunde läggas till
grund för lagstiftning. I stället skulle Banklagskommittén göra en översyn av
gränserna för bankrörelselagens tillämpningsområde. Samtidigt förlängs den
nämnda övergångsperioden för sparkassorna till att gälla till och med den 31
december 1999.

I januari 1999 överlämnade Banklagskommittén ett betänkande (SOU
1998:160) där det bl.a. föreslås att bankernas ensamrätt att ta emot inlåning
avskaffas. Det innebär samtidigt att det krävs bankoktroj för sparkassor.

Under 1999 förlängdes övergångstiden för sparkassorna med ytterligare
två år. Regeringen ansåg att det då var önskvärt att samordna beredningen av
sparkassefrågan med Banklagskommitténs förslag.

I proposition 2000/01:141 föreslår nu regeringen att övergångsperioden
förlängs ytterligare till att gälla till och med den sista december 2002. Som
skäl anger regeringen att beredningen av Banklagskommitténs betänkande
inte har kunnat genomföras inom den tid som tidigare beräknats.

Förlängning av övergångstiden för
vissa finansieringsföretag

Lagen om finansieringsverksamhet (1992:1610) trädde i
kraft i januari 1994 och reglerar finansieringsverksamhet
som drivs av finansieringsföretag som inte är banker.
Tidigare omfattades denna verksamhet av lagen om
finansbolag eller lagen om kreditaktiebolag.

Genom den nya lagen skärptes en del villkor för de företag som bedriver
finansieringsverksamhet. Därför beslutades det att en övergångsperiod skulle
införas där företag som tidigare drivit finansieringsverksamhet som enligt den
förra lagstiftningen inte fordrat tillstånd fick fortsätta sin verksamhet till
utgången av 1994.

Sedan dess har den ursprungliga övergångsperioden förlängts ett antal
gånger senast till att nu gälla till utgången av 2001. Banklagskommittén har
lämnat ett betänkande (SOU 1998:160) där det föreslås ändringar av bl.a.
lagen om finansieringsverksamhet och vad som enligt den lagen utgör
tillståndspliktig finansieringsrörelse. Även i detta fall anser regeringen det
önskvärt att samordna beredningen av frågan om tillståndsplikt för de företag
som omfattas av övergångsbestämmelser med Banklagskommitténs förslag. I
propositionen föreslår därför regeringen att övergångsbestämmelsen till lagen
om finansieringsverksamhet, av samma skäl som anförts gällande för
sparkassor, bör förlängas till utgången av 2002.

Viktigt värna
konkurrensneutraliteten

I likhet med Finansbolagens förening, som avstyrker
propositionens förslag, anser vi att konkurrensneutraliteten
väger tungt, och att denna rubbas med att vissa företag via
undantag tillåts verksamhet som är förbjuden för andra
företag. Vi anser emellertid att det i detta fall funnits skäl till
övergångsperioder där vissa företag tillfälligt tillåtits bedriva
fortsatt verksamhet utan tillstånd.

Det är dock mycket viktigt att dessa övergångsperioder blir tillfälliga och
så korta som möjligt. Då övergångsperioderna, både vad gäller sparkassor och
vissa finansieringsföretag, har förlängts ett flertal gånger är det av stor vikt
att
den nu föreslagna förlängningen blir den sista, och att slutdatumet 31
december 2002 i bägge fallen ligger fast. Detta bör göras tydligt genom att
riksdagen tillkännager för regeringen att någon ytterligare förlängning av
övergångsperioden inte skall kunna komma i fråga.

Stockholm den 14 juni 2001

Gunnar Hökmark (m)

Lennart Hedquist (m)

Anna Åkerhielm (m)

Gunnar Axén (m)

Carl-Axel Johansson (m)

Catharina Hagen (m)

Per Bill (m)

Carl Erik Hedlund (m)

Margit Gennser (m)

Lars Tobisson (m)