med anledning av prop. 1992/93:214 Ändringar i upphovsrättslagen

Motion 1992/93:L17 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s)

I propositionen behandlas bl.a. vissa förslag till
förändringar av det rättsliga skyddet för fotografier och för
litterära och konstnärliga verk i upphovsrätten. Till grund
för förslagen ligger bl.a. Upphovsrättsutredningens
slutbetänkande, Översyn av upphovsrättslagstiftningen
(SOU 1990:30). Förslagen syftar till att dels förstärka
skyddet för upphovsmännen, dels lösa vissa problem som de
nu gällande reglerna har medfört.

Vi ställer oss i huvudsak bakom de förslag som framförs
i propositionen. Dock anser vi att propositionen i vissa delar
inte ger tillräckligt uttryck för den offensiva vilja till
förstärkning av upphovsrätten som präglat
Upphovsrättsutredningens förslag. Flera av utredningens
viktigaste förslag finns inte med i propositionen.

Allmänt positiva uttalanden till förmån för en stark
upphovsrätt varvas med en tveksam eller direkt negativ
inställning till flera av de förslag som skulle kunna stärka
upphovsrätten. Vi anser också att förhållandet till övriga
Europa är i överkant defensivt. Det gäller särskilt
inställningen till sådana regler som i olika avseenden
diskuteras inom EG.

Vidareförsäljningsavgift

Upphovsrättsutredningen föreslog i sitt slutbetänkande
bl.a. införandet av en rätt till ersättning vid
vidareförsäljning av konstverk, s.k. droit de suite. I
propositionen har detta förslag, med hänvisning till
utvecklingen inom EG, lämnats utan åtgärd.

Upphovsrättsutredningens förslag innebär att en
ersättning till upphovsmännen om 5 % på all yrkesmässig
vidareförsäljning av konst införs. Konstnärens egen
försäljning och kommissionsförsäljning undantas. Pengarna
tillfaller upphovsmannen eller dennes arvtagare.
Efterlevande har rätten i 50 år efter det att upphovsmannen
avlidit, dvs. den normala skyddstiden i upphovsrättslagen.
Avgiften inkasseras av en organisation. Rätten kan inte
överlåtas/efterges.

Åtta av tolv EG-länder har droit de suite i sin
upphovsrättsliga lagstiftning. EG-kommissionen skall
studera frågan men det finns inga planer på att genomföra
en harmonisering av upphovsrättslagstiftningen i denna del.
Enligt vår mening utgör utvecklingen inom EG inget hinder
för Sverige att nationellt införa ersättning till
upphovsmännen i detta avseende.

Enskilda konstnärer och konstnärsorganisationer har
också framfört förslag till en separat, kompletterande,
lagstiftning innebärande att en avgift av samma storlek som
den ovan angivna upphovsrättsliga ersättningen även skulle
utgå för vidareförsäljning av konstverk som inte skyddas av
den upphovsrättsliga lagstiftningen på grund av att
skyddstiden har gått ut. Ett liknande förslag har tidigare
diskuterats av riksdagen (1988/89:KrU7).

Ett införande av de ovan omtalade ersättningarna och
avgifterna skulle leda till att såväl konstnärer som deras
efterlevande kan få en individuell ersättning och att resurser
kan skapas för att genom en representativ
konstnärsorganisation ge utövande konstnärer stipendier
m.m.

Förslagen ligger väl i linje med internationella
åtaganden, EGs kulturpolitik och upphovsrättsliga synsätt.
I Norden har Danmark redan infört en
vidareförsäljningsavgift. Norge har en
kompensationsordning av en något annan typ än Danmark.

Också på Island finns en typ av vidareförsäljningsavgift.
Den finska Upphovsrättskommittén har nyligen lagt fram
förslag om en liknande modell.

Förslagen kombinerar den individuella rätten med det
kollektiva behovet. En sådan reform skulle tillföra
bildkonstnärerna dels individuella ersättningar, dels medel
till kulturpolitiskt riktade stöd.

En reform av ovan angivet slag är naturligtvis inte utan
problem. Det kan inte uteslutas att införandet av en
vidareförsäljningsavgift får vissa negativa effekter på
konstmarknadens sätt att fungera. Det är angeläget att söka
åstadkomma sådana administrativa och andra praktiska
regler att eventuella störningar kan minimeras. Även risken
för att det skall uppstå en okontrollerad grå/svart marknad
för vidareförsäljning av konst måste särskilt
uppmärksammas och följas upp.

Mot denna bakgrund anser vi att regeringen snarast bör
återkomma till riksdagen med förslag om rätt till ersättning
vid vidareförsäljning av konstverk i enlighet med vad ovan
redovisats.

Stärkt fotografiskydd

Fotografernas rättigheter skydddas i dag inte i
upphovsrättslagen, utan i en särskild lag, fotografilagen.
Skyddet enligt fotografilagen är av lägre kvalitet än det
upphovsrättsliga skyddet. Fotografilagen erbjuder endast
ett skydd mot direkt kopiering, men inte mot plagiat.

Många bilder ligger i dag i gränslandet mellan fotografi
och traditionell bildkonst. Det är troligt att
gränsdragningsfallen kommer att öka i antal. Det är rimligt
att all bildkonst behandlas lika i upphovsrättsligt
hänseende. Skyddet för fotografiska bilder bör vara lika
länge som för andra bilder. Den teknik varmed bilden är
framställd bör inte få avgöra skyddets innehåll. Det är
därför uppenbart att fotografier bör få fullt upphovsrättsligt
skydd.

Upphovsrättsutredningen föreslog en total integrering
av skyddet för alla fotografiska bilder i upphovsrättslagen.
Också i propositionen säger sig föredragande statsrådet
dela uppfattningen om att fotoskyddet bör integreras i
upphovsrättslagen. Det förespeglas att ett sådant förslag
kan komma mycket snart. Att inte redan nu föreslå en
sådan integrering motiveras med hänvisning till
utvecklingen inom EG vad gäller skyddstiden för verk i
allmänhet som också kommer att beröra fotografiska bilder.
Risken för att snart åter behöva gå in med ändringar i detta
avseende hindrar enligt regeringen att förslaget till nytt
fotoskydd läggs fram nu.

Det finns anledning att tro att frågans behandling i EG
kan dra ut på tiden. Redan det förhållandet att
upphovsrättslagens skyddstid är 50 år mot fotografilagens
25 år motiverar att vi i Sverige snarast bör besluta om en
total integrering av de båda regelsystemen för att stärka
fotografiets ställning ur upphovsrättslig synvinkel.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med
förslag till en integrering av fotoskyddet med
upphovsrättslagen.

Konst fast anbragt på offenlig plats utomhus

Enligt nuvarande lagstiftning kan konst som är fast
anbragt på offentlig plats utomhus fritt avbildas. Motivet för
denna inskränkning av konstnärernas rätt var ursprungligen
att konstnären inte skulle få förhindra att konstverk
utomhus avbildas som en del av t.ex. stadsparken eller
annan offentlig miljö. Det ansågs också kunna vara svårt att
praktiskt nå konstnären och faktiskt erhålla tillstånd till
återgivning.

Upphovsrättsutredningen föreslår att inskränkningen
upphävs genom att man anger att konst som är fast anbragt
på offentlig plats utomhus kan fritt avbildas såvida det inte
utgör huvudmotivet på bilden.

Utredningen motiverar sitt förslag med att det främst är
vykortsförlag och andra som driver förvärvsverksamhet
som haft nytta av inskränkningen. Den har därigenom
negativt inverkat på bildkonstnärernas rätt att få ersättning
vid sådan exemplarframställning. Andra som kan ha
intresse av att återge konstverk i dessa situationer kan göra
det med stöd av andra lagregler om t.ex. enskilt bruk,
pressens citaträtt vid dagshändelse m.m.

Regeln fungerar uppenbarligen som en begränsning för
den grupp bildkonstnärer som är verksamma i offentlig
miljö och ett överutnyttjande av regeln kan konstateras. Vi
anser att det inte finns några väsentliga skäl att bibehålla
regeln. Regeringen bör därför återkomma med förslag i
enlighet med upphovsrättsutredningens förslag i denna del.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införandet av ett avgifts- och
ersättningssystem vid vidareförsäljning av konstverk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en total integrering av
fotoskyddet i upphovsrättslagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om reglerna för återgivning av konst
som är fast anbragt på offentlig plats utomhus.

Stockholm den 16 april 1993

Maj-Lis Lööw (s)

Owe Andréasson (s)

Inger Hestvik (s)

Bengt Kronblad (s)

Gunnar Thollander (s)

Carin Lundberg (s)

Hans Stenberg (s)

Per Erik Granström (s)

Åke Gustavsson (s)

Maja Bäckström (s)

Berit Oscarsson (s)

Anders Nilsson (s)

Leo Persson (s)

Ingegerd Sahlström (s)

Björn Kaaling (s)

Monica Widnemark (s)