med anledning av prop. 1992/93:14 Skolskjuts m.m.

Motion 1992/93:Ub27 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s)

I regeringens prop. 1992/93:14 rättas ett par av misstagen
i beslutet om statliga bidrag till privatskolor till. Det är bra.
Fortfarande återstår dock en rad frågor att lösa innan
bidragssystemet är rättvist och bidrar till en riktig
resursanvändning.

I vår motion 1991/92:Ub62 redovisar vi vår syn på
privatskolor. I korthet går den ut på att privata skolor kan
vara viktiga pedagogiska komplement till den kommunala
skolverksamheten som förtjänar samhällets stöd.

Vi anser därför att privata skolor som godkänts skall
kunna få statligt stöd på samma villkor som kommunernas
skolor -- dvs. styrt av elevernas behov. Vi anser dessutom
att privata skolor skall delta i uppföljning och utvärdering,
att avgiften för undervisningen inte skall tillåtas och att de
skall tas med i kommunens skolplan.

Vi menar att den hittillsvarande erfarenheten har
förstärkt behovet av ändringar i statsbidragssystemet.
Dessutom vill vi peka på ytterligare frågor som är
motiverade av uttalanden i den nu aktuella propositionen.

Resursfördelning

Riksdagen fattade i maj beslut om ett nytt
statsbidragssystem för privata skolor. Det hade redan före
beslutet kritiserats hårt.

Bl.a. Kommunförbundet, vars medlemmar --
kommunerna -- har ansvaret för både ekonomin för skolan
och genomförandet av riksdagens beslut, protesterade
kraftfullt mot såväl modellen för medelstilldelning som dess
storlek.

Kommunförbundet menade att detta system skulle leda
till allvarliga ingrepp i den kommunala självstyrelsen, men
också till högre kostnader för den samlade
skolverksamheten, merkostnader som lastas över på
kommunerna.

Dessvärre tillkom också regeringens förslag i stor hast.
Den utredning som hade som uppdrag att göra en översyn
av de fristående skolorna inväntades inte. Månaden efter
propositionen presenterade ensamutredaren skoldirektör
Sven-Åke Johansson sitt förslag. Denna utredning visade
att om man valde den modell regeringen gjort, borde inte
grundbidraget överstiga 75 % av genomsnittskostnaden i
kommunens skolor. Regeringen valde att föreslå hela 85 %
vilket nästan alla anser är en överkompensation.

Erfarenheterna har redan visat att kritikerna hade rätt.
Vi vill peka på två exempel som visar hur riksdagens beslut
kan leda till högre kostnader och orättvis resursfördelning.

I stadsdelen Älvsborg i Göteborg presenterade
skolledningarna ett förslag om att ta över hela
verksamheten i privat regi. För elever och föräldrar skulle
det innebära att man inte har någon valfrihet inom sin egen
stadsdel. Ekonomiskt skulle det innebära att de beslut om
resursfördelning, som de förtroendevalda i Göteborg har
fattat, åsidosätts. Efter diskussion har
privatiseringsplanerna i Älvsborg skrinlagts.

I Heby kommun avsätts detta budgetår 380 000 kr för 11
elevers skolgång i Livets Ords skola i Uppsala. Nästa år
budgeteras 500 000 kr, men beloppet kan komma att bli
högre. För Heby kommun innebär detta ett hot mot att
driva vidare i varje fall en av de små byskolorna i norra
kommundelen.

Dessa exempel visar att kommunens uppgift att fördela
resurserna efter behov mellan skolorna i kommunen sätts ur
spel genom det resursfördelningssystem med
överkompensation till privata skolor som riksdagen lagt
fast.

Dessa exempel understryker behovet av att riksdagen
snarast ändrar vårens beslut, så att resursfördelningen
grundas på elevernas behov, inte på privata intressenters
rätt att starta skolor. Statsbidragen skall kunna uppfattas
som rättvisa och bidra till en effektiv resursanvändning. En
förutsättning är att besluten fattas nära verksamheten,
alltså i kommunerna.

Vi anser att det är anmärkningsvärt att regeringen inte
nu tar chansen att förändra ett statsbidragssystem som är så
ifrågasatt. Vi kräver därför att regeringen snarast
omarbetar statsbidragssystemet till privata skolor. Detta
bör riksdagen ge regeringen till känna.

En mindre statsbidragsfråga behandlas i propositionen,
nämligen att privata skolor tillförsäkras medel under en
övergångsperiod upp till två månader, i de fall en elev byter
skola. Det kan anses rimligt med tanke på att inte alla
kostnader är direkt knutna till eleven, utan ofta till gruppen
eller hela skolan. T.ex. gäller det lokaler och personal.

Det betyder dock att en kommun en tid tvingas betala
dubbelt för de elever som byter skola. Eftersom bidragen
till de privata skolorna inte är påverkbara för kommunen,
kan den paradoxala situationen uppstå att en elev kostar
mer på en utbildningsplats han/hon inte använder än i den
skola där han/hon faktiskt går.

Detta förhållande understryker behovet av att
kommunerna får möjligheter att bedöma en privat skolas
behov av resurser på samma sätt som man bedömer de egna
skolorna.

Skolor med få elever

Enligt Skolverkets katalog över godkända privata skolor
finns det i dag 17 skolor med färre än 15 elever. Flera av
dessa skolor har färre än tio elever. (Vi har då inte räknat
med små skolor med elevgrupper med mycket speciella
behov.) Ofta ägs skolan av någon religiös grupp. Läraren
hämtas självklart från den egna gruppen.

Om man bara ser till föräldrarnas rätt att välja skola är
detta förhållande inte mycket att orda om.

Men om man dessutom väger in barns rätt till en allsidig,
kreativ skolmiljö med möjlighet att möta och lära sig om
den verklighet som omger skolan, finns det anledning att
befara att så små och ensidigt sammansatta skolor har svårt
att erbjuda ett fullgott alternativ.

Skolverket har i sina instruktioner inget stöd för att ta
hänsyn till elevantalet när ett godkännande prövas. I
Danmark, som det ofta hänvisas till i den svenska debatten,
finns en nedre gräns vid 28 elever för att få statliga bidrag.
Deras skäl är både ekonomiska och pedagogiska.

Vi anser att en sådan nedre gräns för elevantalet bör
diskuteras också i Sverige för att tillförsäkra alla barn en
allsidig och stimulerande skolmiljö.

Självfallet kan man i ett uppbyggnadsskede göra
undantag från en sådan regel för att medge en skola att växa
in i sin organisation.

Vi anser att frågor om de mycket små privata skolorna
bör belysas och att denna faktor bör vägas in vid
Skolverkets beslut om skolornas godkännande. Detta bör
ges regeringen till känna.

Närhetsprincipen

En grundläggande princip i svensk skolpolitik är att barn
har rätt att gå i den skola som ligger närmast deras bostad.

Vi anser att detta skall gälla såväl kommunala som
privata -- av skattemedel finansierade -- skolor. Vi är
medvetna om att vissa privata skolor har en särskild
profilering och/eller vänder sig till särskilda grupper, t.ex.
med religiös tillhörighet. En sådan skola skall ha rätt att
använda sig av andra tillträdesregler och undantas från
närhetsprincipen. Detta bör framgå vid ansökan av
godkännande respektive uppföljning av Skolverket och
framgå i kommunens skolplan. Även om privata skolor i
likhet med kommunens skolor ger företräde åt barn som
bor i närheten kommer säkert många skolor att ha ett stort
geografiskt upptagningsområde.

Vår uppfattning att närhetsprincipen också skall omfatta
de privata skolorna understryker vikten av att dessa finns
med i kommunernas skolplaner. Vi har tidigare föreslagit
detta i samband med vårens beslut, och vi anser att
riksdagen nu bör upphäva sitt beslut och därmed tillförsäkra
eleverna rätten att gå i den närmast belägna skolan. Detta
bör riksdagen ge regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om resursfördelning till privata
skolor som är grundad på elevernas behov och med samma
krav om rättvisa och effektiv resursanvändning som gäller
för kommunernas skolor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätten för barn och föräldrar att
välja den närmast belägna skolan oavsett huvudmannaskap.

Stockholm den 21 oktober 1992

Lena Hjelm-Wallén (s)

Bengt Silfverstrand (s)

Ingvar Johnsson (s)

Berit Löfstedt (s)

Ewa Hedkvist Petersen (s)

Eva Johansson (s)

Jan Björkman (s)

Inger Lundberg (s)

Lena Öhrsvik (s)

Inger Hestvik (s)

Anders Nilsson (s)

Ingegerd Sahlström (s)

Ulrica Messing (s)

Margareta Israelsson (s)