med anledning av prop. 1990/91:3 Skogsbruket i fjällnära skogar

Motion 1990/91:Jo3 av Lars Werner m.fl. (v)

I takt med att medvetenheten om
miljöproblemen ökat, har också insikten om att
människan måste leva med naturen och inte
mot den vuxit fram.

Denna insikt har i allt högre grad kommit att
sätta sin prägel på debatten kring skogsbruket i
allmänhet och skogsbruket i de fjällnära skogarna i
synnerhet. En skarp motsättning mellan
naturvården och skogsbruket har formats. Ibland
har positionerna på båda sidor varit mycket låsta.

Det är vår fasta övertygelse att ett aktivt
skogsbruk går att förena med en hög
naturvårdsambition. Det är nödvändigt med
reservat av tillräcklig storlek för att garantera olika
naturtypers fortbestånd och biotopskydd för
hotade växt och djurarter, men också för att bevara
den genetiska rikedomen för dess egen skull. Men
utöver detta skyddsarbete måste vi öka våra
ansträngningar att bedriva det aktiva skogsbruket
inom de ekologiska ramarna.

Den första förutsättningen för att nå dit är att
utgå från dem som lever i de berörda områdena och
har sin utkomst av skogen. Vi måste bygga på deras
gedigna kunskaper och praktiska erfarenheter.

Under senare tid framför allt under 1980-talet
har den fjällnära skogen alltför hänsynslöst brukats
eller snarare förbrukats. Samhällets reaktioner har
varit alltför saktfärdiga och sporadiska. I synnerhet
storskogsbruket har gjort sig skyldigt till
övergrepp. Inte minst staten själv, vars stora
skogsinnehav förvaltas av domänverket, har
bidragit till missbruket av de fjällnära skogarna.

Den proposition regeringen nu lämnar till
riksdagen innehåller inte förslag som löser
problemen. Den snarare förvärrar konflikten
mellan olika intressen och leder inte med säkerhet
till minskad avverkning i den fjällnära skogen,
däremot leder den med all säkerhet till ökad
byråkrati och omfattande administrativ hantering.
Detta blir särskilt betungande för mindre
skogsägare, medan stora bolag kan avdela personal
att syssla med sådan hantering.

Nyligen har en övergripande skogspolitisk
utredning tillsatts. Vi föreslår att propositionens
förslag med vissa undantag översänds till
utredningen för att hanteras inom ramen för det
mer övergripande arbetet.

En del av förslagen i propositionen bör dock
kunna genomföras redan nu och leda till ett bättre
skydd för naturvården. Vi yrkar bifall till
propositionens förslag i följande punkter:
Begränsning av hyggesstorleken till 20 ha,
kalavverkning intill gamla hyggen tillåts ej innan
återväxten är säkerställd,förbud mot
hyggesplöjning och andra radikala
markberedningsmetoder,förbud mot
slutavverkning på skogliga impediment i
svårföryngrad skog,slopande av möjligheten att
tvinga fram slutavverkning i överårig skog,
upphävande av avverkningsskyldigheten i fjällnära
skog,förbud mot användning av främmande
trädslag i fjällnära skog.

Skogsvägar i det fjällnära området

Områden som kan kallas väglöst land blir allt
sällsyntare i vårt land. Särskilt de senaste åren har
en kraftig ökning skett av antalet vägar i tidigare
väglöst land. En väg medför negativ påverkan på
naturvårdsvärden och på rekreationsvärden -- både
direkt och indirekt. Oftast har utbyggnaden skett
utan övergripande planering, tillstånd till
vägutbyggnad har skett bit för bit.

Av dessa orsaker bör en stark restriktivitet råda
när det gäller att ge tillstånd för ytterligare
vägutbyggnad i tidigare väglöst land. Detta berör
många fjällnära områden. Vid nybyggnad av en väg
måste alla tänkbara värden -- rekreations-, kultur-
och naturvärden etc. -- tas med vid bedömningen av
värdet av en investering i en ny väg. Det skall
särskilt beaktas i ett större sammanhang, så att inte
enskilda projekt bedöms var för sig. Det görs delvis
redan i dag men verkligheten visar att större hänsyn
måste tas till de ovannämnda beskrivna värdena.

Förhållandet skogsbruket -- rennäringen

Med propositionens förslag angående samråd
med representanter för rennäringen så splittras
prövningsförfarandet ännu mer. Det leder till en
invecklad härva av olika kombinationer. Ibland
krävs tillstånd men ej samråd, ibland bara samråd.
Ibland både och men ibland varken det ena eller det
andra. Regeringen bör få i uppdrag att lämna
förslag på ett samordnat system. Detta bör närmare
belysas i den skogspolitiska utredningens arbete. I
avvaktan på detta bör riksdagen besluta att
samrådsskyldighet skall gälla inom hela
renskötselområdet, för arealer över viss storlek.
Tillståndsplikt skall gälla för året-runt-markerna
oavsett om de ligger inom området för
svårföryngrad skog eller inte.

Inventeringar

Kunskaperna om de fjällnära skogarna är
bristfälliga. Resurser saknas hos de myndigheter
som har uppgiften att bevaka naturvårdens
intressen. Länsstyrelsernas miljövårdsenheter
behöver förstärkas. Vi föreslår därför en
omfördelning av samhällets resurser så att en större
andel går till länsstyrelsernas miljövårdsenheter.
Med utgångspunkt i inventeringarna kan områden,
där ett uthålligt skogsbruk är möjligt, definieras.
Det är därför viktigt att inventeringar görs innan
avverkningstillstånd ges.

Statens skogsbruk

Det är angeläget att staten själv går i spetsen för
ett ekologiskt anpassat skogsbruk. Så är det inte i
dag. I avvaktan på en övergripande bedömning av
vilka arealer som behöver skyddas för att bevara
levnadsbetingelser för växt- och djurarter bör
domänverkets avverkning i fjällnära skog upphöra.
Till detta avverkningsstopp bör fogas en
dispensmöjlighet att användas med stor
restriktivitet. Det är angeläget att i den mån detta
ger upphov till negativa sysselsättningseffekter
kompensera det genom andra verksamheter som är
arbetsintensiva. Det bör påpekas i sammanhanget
att den genom åren starkt minskade
sysselsättningen i skogen inte beror på ökad
naturvårdshänsyn utan på den långt drivna
rationaliseringen, effektiviseringen och
storskaligheten. Ett mer naturvårdsinriktat
skogsbruk leder i själva verket till fler
sysselsättningstillfällen.

Privata skogsbruket

Medan den skogspolitiska utredningen arbetar
föreslår vi att en frivillig modell kan tillämpas för
det privata skogsbruket i regionen. Om
skogsägaren är beredd att avverka med extra hög
hänsynsnivå kan ett naturvårdsbidrag utfalla på ca
3 000 kronor per hektar.

Extra hög hänsynsnivå skulle innebära
avverkning utan fast anlagt vägnät, utförsel av virke
på snötäckt mark eller med fordon som ej ger
bestående markskador, fjällskogsblädning eller
beståndsföryngring under tall, hyggen om högst 3
hektar, plantering med samma trädslag som
avverkats och med regionens proveniens.
Dessutom skall 21 § tillämpas strikt och ingen
skyddsdikning eller markavvattning får
förekomma.

Finansieringen kan ske över de tidigare § 5:3-
medlen, som kan utnyttjas för naturvårdsåtgärder i
skogsbruket.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar i enlighet med
propositionens förslag beträffande

a) begränsning av hyggesstorleken till 20 ha,

b) att kalavverkning intill gamla hyggen ej tillåts
innan återväxten är säkerställd,

c) förbud mot hyggesplöjning och andra
radikala markberedningsmetoder,

d) förbud mot slutavverkning på skogliga
impediment i svårföryngrad skog,

e) slopande av möjligheten att tvinga fram
slutavverkning i överårig skog,

f) upphävande av avverkningsskyldigheten i
fjällnära skog,

g) förbud mot användning av främmande
trädslag i fjällnära skog,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om
nybyggnad av vägar i fjällnära området,

3. att riksdagen beslutar att samrådsskyldighet
mellan skogsbruket och rennäringen skall gälla i
hela renskötselområdet för arealer över viss
storlek,

4. att riksdagen beslutar att tillståndsplikt skall
gälla för rennäringens året-runt-marker oavsett om
de ligger inom området för svårföryngrad skog eller
inte,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att länsstyrelsernas miljövårdsenheter
skall stärkas i syfte att öka de naturvårdsinriktade
inventeringarna,

6. att riksdagen hos regeringen begär att
avverkningen på statens marker i de fjällnära
skogarna stoppas, med viss dispensmöjlighet, i
avvaktan på ett genomtänkt helhetsförslag,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att skogsbruket på statligt ägda marker i
högre grad bör inriktas på ett naturvårdsanpassat
skogsbruk,

8. att riksdagen avslår propositionens förslag i
övrigt och att dessa tillställs den nyligen tillsatta
skogspolitiska utredningen för fortsatt behandling,

9. att riksdagen anslår ett bidrag på 3 000 kronor
per hektar som bidrag till privata skogsägare vid
extra hög hänsynsnivå vid avverkning enligt vad
som anges i motionen.

Stockholm den 17 oktober 1990

Lars Werner (v)

Berit Eriksson (v)

Lars-Ove Hagberg (v)

Bo Hammar (v)

Margó Ingvardsson (v)

Ylva Johansson (v)

Bertil Måbrink (v)

Annika Åhnberg (v)