med anledning av prop. 1990/91:191 Vissa livsmedelspolitiska frågor

Motion 1990/91:Jo158 av Karl Erik Olsson m.fl. (c)

Inledning

Regeringen föreslår i propositionen att gränsskyddet för
livsmedel ensidigt sänks i Sverige. Detta står i strid mot
riksdagens beslut om livsmedelspolitiken sommaren 1990.
Om förslaget vinner riksdagens gehör innebär det ett stort
avsteg från det jordbrukspolitiska beslutet. Förtroendet för
den omställning som pågår inom jordbruket försvagas och
hela framtiden för jordbruksnäringen ställs på spel.

Tidigare beslut

Riksdagens beslut om livsmedelspolitiken
(1990/91:JoU25) innebär att det svenska gränsskyddet i
form av rörliga införselavgifter skall behållas i avvaktan på
resultat av GATT-förhandlingarna. Utskottet anför:

Det skall inte ske någon ensidig neddragning av
gränsskyddet, utan resultatet av GATT-förhandlingarna
blir avgörande för anpassning av detta.

Vad gäller gränsskyddets utformning m m, skriver
utskottet:

Frågan om förändringar av gränsskyddet, såväl tekniskt
som nivåmässigt, bör avgöras i en takt som en kommande
överenskommelse i GATT anger. En nordisk utgångspunkt
är härvid att sänkningar skall göras i reala termer, varvid
tidigare sänkningar från 1986 får tillgodoräknas. Utskottet
vill understryka att någon ensidig neddragning eller
förändring av gränsskyddet för Sveriges del inte bör komma
i fråga.

I prop 1989/90:145 skriver jordbruksministern:

Ett gränsskydd i form av rörliga införselavgifter bör
behållas i avvaktan på resultatet av GATT-förhandlingarna.
Det skall inte ske någon ensidig neddragning av
gränsskyddet, utan resultatet av GATT-förhandlingarna
blir avgörande för anpassningen av detta.

Riksdagsbeslutet om jordbrukets omställning togs i
samförstånd mellan alla partier i riksdagen, förutom
miljöpartiet. Det gav beslutet en nödvändig stadga inför
framtiden. Det är nu nödvändigt att de partier som deltog i
uppgörelsen står fast vid denna. Om grundläggande delar av
beslutet förändras måste centern ompröva sin medverkan i
det fortsatta genomförandet av den nya jordbrukspolitiken.

Omställningsprogrammet måste fullföljas av såväl
samhället som näringen. Annars kommer den olönsamma
överskottsproduktionen att fortsätta. Därför måste
beslutets grundläggande delar ligga fast och omställningen
fortgå.

Centerns utgångspunkter

Den svenska åkermarken ska användas till produktion
av livsmedel av hög kvalitet, råvaror till energi- och
industriändamål. Därmed ges förutsättningar att hålla
kulturlandskapet öppet.

Centern anser att speciella långsiktiga mål och fasta
spelregler för jordbrukspolitiken bör sättas upp. Den
biologiska produktionen ställer speciella krav på
producenten och på långsiktigheten i de politiska besluten.
Det krävs stabilitet i statsmakternas agerande för att ge
nödvändigt förtroende för de politiska besluten.

Jordbruket är en biologisk näring som styrs både av
naturens gränser och av marknaden. Produktion av
nötkreatur eller spannmål kan inte jämställas med
produktion av t ex bilar eller muttrar. Den biologiska
produktionen ställer speciella krav på producenten och på
långsiktighet i de politiska besluten. Den övergripande
målsättningen bör vara att jordbruket ska vara långsiktigt,
uthålligt och ha en produktionsförmåga så att insatta
resurser ger hög avkastning. Jordbruket ska dessutom vara
både miljövänligt och effektivt.

Ett väl fungerande jordbruk är en förutsättning för en
levande landsbygd och ett öppet landskap. En
målmedveten strävan måste vara att utveckla landsbygden
som livsmiljö.

Jordbruket är nu inne i en viktig omställningsperiod. Det
jordbrukspolitiska beslutet 1990 innebär att olönsam
överskottsproduktion ska ställas om till lönsam produktion
av råvaror till energi- och industriändamål. Genom att
använda dessa råvaror kan jordbruket vara en resurs i
miljöarbetet. Utsläpp av miljöförstörande ämnen minskar
och samhällets råvaruhantering kan inrättas i fungerande
kretslopp.

Den energipolitiska uppgörelse som fattats mellan
centern, socialdemokraterna och folkpartiet liberalerna är
en viktig förutsättning för den omställning som nu sker
inom jordbruket. Genom uppgörelsen kommer biobränslen
att kunna användas i större utsträckning.
Biobränslemarknaden kommer att vara mycket viktig för
det svenska jordbruket i framtiden.

Enligt centerns uppfattning begår regeringen ett
strategiskt misstag om man gör bedömningen att de
näringar som sysslar med förnybara resurser inte är
framtidsnäringar. Dessa näringar har tvärtom, enligt våra
bedömningar, en mycket god framtid i Sverige, om de ges
möjlighet att utvecklas. I Sverige finns mark och vatten,
som ej förstörts av miljöföroreningar. Det borde vara
naturligt att satsa på svenskt jordbruk, det ger landet
naturresursberedskap. Det skall finnas möjlighet att
använda åkermarken till produktion av livsmedel eller
råvaror till energi och industri. Den svenska åkermarken
behövs för att på sikt kunna användas för produktion till en
allt större världsbefolkning.

Regeringens politik riskerar att leda till att våra naturliga
resurser i landet inte utnyttjas, trots att de utgör en
strategisk resurs för framtiden.

Vi anser att Sverige ska slå vakt om de strategiska
fördelar vi har inom alla områden. Landet bör inte i
internationella förhandlingar ''ge upp'' vissa områden för att
hoppas på fördelar inom andra områden. I de pågående
EES-förhandlingarna finns en stor risk för att resultatet blir
betydande nedskärningar inom de sektorer som arbetar
med de förnybara resurserna, medan storindustrin, t ex
verkstadsindustrin gynnas.

De nu föreslagna förändringarna av gränsskyddet
kommer även att leda till negativa miljökonsekvenser och
hotar det öppna landskapet. Den inhemska produktionen
av nöt- och fårkött drabbas vilket leder till svåra
konsekvenser för skogs- och mellanbygder.

Misslyckad regeringspolitik

Det jordbrukspolitiska beslutet stöddes i riksdagen av de
fem största partierna. Det borde ge beslutet stadga över
valperioder och jordbruksnäringen vet vilka förutsättnigar
som gäller. Den stora uppslutningen bakom beslutet var
viktig för trovärdigheten. Den socialdemokratiska
regeringen har under det knappa år som förflutit haft stora
problem att genomföra riksdagens beslut. Det har gällt bl a
omställningsstödets utformning, möjligheterna att
exportera överskott pga säsongsvariationer m.m.
Regeringens oförmåga att bedriva den jordbrukspolitik
riksdagen fattat beslut om har lett till att omställningen
riskerar att bli mindre bra. Jordbruket är en biologisk
näring som kräver långsiktiga planeringsförutsättningar.
Det går inte att ställa om produktionen från en vecka till en
annan. Detta är en avgörande skillnad från mången annan
produktion.

EG:s stödnivå och gränsskydd

I den allmänna debatten hävdas ofta att det svenska
jordbruksstödet och gränsskyddet är högre än motsvarande
stöd inom EG. Detta stämmer inte helt med verkligheten.
Jämförelser visar att för vissa produkter är den svenska
stödnivån högre och för vissa lägre än inom EG. För
gränsskyddet är förhållandet sådant att EG för en huvuddel
av produkterna har ett högre skydd än i Sverige. Se tabell
1.

Tabell 1. Gränsskydd, januari 1991 (öre/kg)

Relativtal
Vara
EG
Sverige
EG/Sverige

Vete
167
100
167
Korn
130
100
130
Socker
390
280
139
Soja
0
120
--
Nötkött
2 500
2 000
125
Fläsk
599
1 460
41
Kyckling
291
1 335
22
Ägg
324
805
40
Ost
1 735
1 280
136
Smör
2 382
1 345
177
Mjölkpulver
1 172
1 430
81
K-mjölk
250
420
60

PSE-talen är högre i Sverige än i flera andra länder.
Regeringen hävdar att detta är en av anledningarna att
sänka gränsskyddet i Sverige. Det är dock fel att jämföra
PSE-talen och sedan angripa gränsskyddet. EG:s
gränsskydd är högre än Sveriges.

Det finns dessutom andra jämförelser att göra.
Produktionskostnaderna i Sverige är betydligt högre än i
EG-länderna. Nedanstående jämförelser (tabell 2--4) visar
att kostnader för foder, handelsgödsel och arbetskraft är
betydligt högre i Sverige. Detta beror på den felaktiga
ekonomiska politik som regeringen i Sverige bedrivit under
1980-talet och som lett till hög inflation och skapat svåra
problem för de svenska företagen inklusive jordbruket.

Vid en jämförelse mellan PSE-talen och gränsskydd i de
olika länderna måste hänsyn tas till de olika kostnader som
jordbruket har i respektive land. I och med att EG-länderna
generellt sett har lägre produktionskostnader har de ett
slags förstärkt gränsskydd. Sverige har med sina höga
kostnader ett motsvarande försvagat gränsskydd. De höga
produktionskostnaderna slår även igenom på matpriserna i
respektive land. De höga produktionskostnaderna
motiverar ett högre gränsskydd. Att pressa
produktionskostnaderna leder till omedelbara effekter på
konsumentpriserna. Detta kommer att bli resultatet med en
ny ekonomisk politik som centern presenterat i annat
sammanhang.

Tabell 2. Priser på fodermedel (år 1988)

Vara
Danmark
Västtysk-
Nederlän-
Storbri-
Sverige

land
derna
tannien

Sojamjöl
1,77
2,14
1,73
2,24
3,36
Nötkonc.
1,57
1,26
1,70
1,62
2,40
Tabell 3. Priser på handelsgödsel (år 1988)

Vara
Danmark
Västtysk-
Nederlän-
Storbri-
Sverige

land
derna
tannien

NPK,
20-15-5
1,51
1,52
1,49
1,45
2,43
Tabell 4. Arbetskostnader

Land
Arbetskostnad 1988 (kr/tim)

Sverige
102,30
Danmark
90,10
Västtyskland
89,80
Nederländerna
99,70
Storbritannien
62,30

GATT

GATTs förhandlingar, den s k Uruguay-rundan, avbröts
före jul 1990 utan att några resultat uppnåtts. Detta
berodde främst på att EG och USA inte kunde komma
överens. När och hur förhandlingarna kan återupptas är
oklart. Ännu mindre vet någon när det kan föreligga ett
slutligt förhandlingsresultat.

Enligt centerns bedömning kommer de flesta länder att
vilja ha en egen försörjningsbas för livsmedel även i
framtiden, bl a beroende på miljöförstöringens negativa
effekter för livsmedelsproduktion. Detta är en viktig
utgångspunkt för Sveriges agerande i förhandlingarna.
Enskilda länders möjligheter att ha en egen
livsmedelsförsörjning måste slås fast.

Nordiska rådets internationella
havsföroreningskonferens 16--18 oktober 1989 uppmanade
deltagarländernas regeringar ''att säkerställa att
internationella överenskommelser (exempelvis GATTs
jordbruksavtal) till fullo beaktar de miljömässiga
konsekvenserna av sådana överenskommelser.'' Den
svenska regeringen måste i de förhandlingar som nu sker
inom GATT hårdare driva miljökraven. Eventuella
överenskommelser får inte leda till att frihandel sätts före
de miljöpolitiska målsättningarna. Det innebär att Sverige i
förhandlingarna ska betona det som i GATT-
överenskommelsen från april 1989 benämns som sanitära
och fytosanitära regler.

GATT-förhandlingarna är viktiga för en effektivare
världshandel. Ett bra resultat i förhandlingarna är viktigt
för ett litet land som Sverige, där utrikeshandeln är av stor
ekonomisk betydelse. Detta får dock inte leda till att
regeringen i förhandlingarna bortser från att försöka göra
en för jordbruket så bra uppgörelse som möjligt.

Regeringen har vid ett flertal tillfällen visat stor iver att
gå före andra länder i åtaganden i GATT-förhandlingarna.
Det gällde bl a notifikationen till GATT i oktober 1989.
Regeringen drog också förhastade slutsatser vad gällde
förändringen av gränsskyddet. Detta ledde till införandet av
kontantstöd.

Jordbruksminstern anförde i prop 1989/90:146 med
anledning av när frågan om gränsskyddet skulle behandlas
nästa gång:

Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga när
GATT-förhandlingarna är avslutade.

I budgetpropositionen (1990/91:100) anförde regeringen
att gränsskyddet skulle sänkas ''i ljuset av GATT-
förhandlingarna''. Sedan dess har inget hänt i GATT-
förhandlingarna. Mot denna bakgrund bör ingen förändring
av gränsskyddet ske med ledning av regeringens argument i
januari 1991.

Men tydligen har regeringen bytt argument sedan
januari. Nu bryter regeringen mot överenskommelsen och
hävdar att gränsskyddet skall sänkas, oavsett vad som
händer i GATT. Regeringens svängning i denna fråga är
anmärkningsvärd och gör att förtroendet för den
socialdemokratiska regeringen blir än lägre. Man måste
kunna lita på att ingångna uppgörelser hålls.

Det är från centerns utgångspunkt helt klart att
gränsskyddets utformning i Sverige skall vara fullständigt
kopplat till GATT-förhandlingarnas resultat. Innan ett
resultat uppnås där kan inte Sverige förändra sitt
gränsskydd. Detta är också innebörden av riksdagens beslut
om jordbrukspolitiken 1990.

Sänkning kallas anpassning

I propositionen hävdas att den sänkning av gränsskyddet
som föreslås inte är en sänkning utan en ''anpassning''. Om
en anpassning av gränsskyddet till en lägre nivå inte är en
sänkning frågar vi oss vad en sänkning är.

I internationella sammanhang kommer Sveriges
''anpassning'' naturligtvis att tolkas som en sänkning,
eftersom det är en sänkning. Det finns stor risk att detta
kommer att användas som argument i GATT-
förhandlingarna och att dessa ytterligare försvåras eftersom
Sverige gjort ensidiga åtaganden. Samarbetet i den
nordiska förhandlingsgruppen har med den
socialdemokratiska politiken försvårats avsevärt.

Importen ökar och producentpriset går ned

Enligt propositionen skall ''anpassningen'' av
gränsskyddet inte leda till sänkt pris till bonden och inte
leda till ökad import.

Producentpriserna kommer att sjunka när gränsskyddet
sänks. Det är en naturlig följd av nuvarande system.
Jordbruksministern erkänner även detta i propositionen:
''Den lägre prisnivån för bonden är en ofrånkomlig och
förutsedd effekt av den interna avregleringen.'' Senare
påstår jordbruksministern att priserna inte påverkas.
Logiken är bristfällig.

Priset på produkterna kommer att sänkas. Enligt
preliminära beräkningar kommer t ex priset på
fabrikspotatis att sänkas 5,5 öre fr o m höstens skörd. Skulle
löneökningarna bli större än beräknat blir sänkningen ännu
större.

Under 1990 ökade importen av flertalet
jordbruksprodukter. Ostimporten ökade med 22%, ägg och
äggprodukter med 95% och spannmålsprodukter med 14%.
Även om det rör sig om relativt små kvantiteter totalt sett,
är det stora förändringar. Regeringens farhågor om en
minskad import är således mycket obefogad, närmast
felaktig.

Sänk matpriserna

Ett sänkt gränsskydd kommer inte nu att leda till sänkta
matpriser. Det leder till fortsatt låga eller sänkta priser till
producenterna. Under 1990 sjönk producentpriserna
med ca 5% i Sverige men trots detta steg
konsumentpriserna med ungefär lika mycket.

Centern föreslår istället att momsen på mat sänks. Detta
skulle ge en direkt effekt på matpriserna.

Konkurrensfrågor

Regeringens tidigare förslag (prop 1990/91:147) att
förhindra gemensam finansiering av förluster vid export av
livsmedel strider mot det jordbrukspolitiska beslutet
sommaren 1990. Jordbruksutskottet (1989/90:JoU25)
anförde:

Enligt utskottets mening bör den grundläggande
principen om ömsesidighet som utskottet understrukit i ett
inledande avsnitt om gränsskyddets nivå m.m. gälla även i
denna fråga. Utskottet är dock i detta sammanhang inte
berett att föreslå någon avvikelse från den förhandlingslinje
som Sverige intagit i frågan om exportstöd. En förutsättning
för detta ställningstagande är att de fortsatta GATT-
förhandlingarna blir framgångsrika vad gäller avskaffande
av handelssnedvridande stöd. Det måste också finnas
möjligheter att hantera årsmånsvariationer,
säsongvariationer och tillfälliga exportkvantiteter i övrigt
och genom t.ex. branschvisa säljbolag avsätta sådana
tillfälliga exportkvantiteter på världsmarknaden.

Centern har i en motion slagit fast att exportverksamhet
måste få bedrivas inom branschvisa säljbolag utan hinder av
konkurrenslagstiftning. Avvecklingen av exportstöd bör gå
i samma takt i Sverige som i omvärlden. Detta bör ges
regeringen till känna.

Direktstöd

Regeringen lägger inte fram något förslag om hur
direktstöden inom animalieproduktionen skall utformas.
Eftersom reslutatet av GATT ännu inte går att förutse bör
riksdagen lösa denna fråga nu. Direktstödet bör enligt vår
uppfattning utgå som ett direkt stöd till producenterna
under 1991. Jordbruksutskottet bör pröva frågan om på
vilken nivå och på vilket sätt stödet bör utgå. Jordbrukarna
bör kunna få besked i frågan vid halvårsskiftet 1991.

Finansiering av spannmålsexporten

Eftersom regeringens förslag till finansiering av
spannmålsexporten sker med redan inbetalda medel finns
ingen anledning att behålla de förhöjda
prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och
bekämpningsmedel efter 1 juli 1991. Vi föreslår därför att
avgifterna ska sänkas motsvarande de två senaste
höjningarna, dvs 20+30% från den 1 juli 1991.

Äggkontroll

Regeringen föreslår att en särskild kvalitetskontroll av
ägg införs. Vi anser att detta är välbehövligt men
ifrågasätter om hälso- och miljöskyddsförvaltningarna har
möjlighet att genomföra detta. Enligt Kommunförbundets
remiss kan det vara tveksamt.

Vi föreslår att branschen och Livsmedelsverket ges i
uppdrag att utforma kontrollen. Enligt vår uppfattning
måste kontrollen utformas så att den är fullständigt
konkurrensneutral. Vi vill särkilt understryka att systemet
inte får drabba småskalig produktion och närdistribution.
Branschen har utformat ett förslag som kan ligga till grund
för hur en egenkontroll kan utformas.

Hemställan

Med stöd av vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1990/91:191 i
den del som avser förändrat gränsskydd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheterna till finansiering av
export av tillfälliga överskott,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformningen av direktstöd till
animalieproducenter,

4. att riksdagen beslutar att prisregleringsavgifterna på
handelsgödsel och bekämpningsmedel sänks i enlighet med
vad i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformningen av en obligatorisk
äggkontroll.

Stockholm den 13 maj 1991

Karl Erik Olsson (c)

Lennart Brunander (c)

Karin Starrin (c)

Stina Gustavsson (c)

Sven-Olof Petersson (c)

Marianne Jönsson (c)

Göran Engström (c)

Birgitta Hambraeus (c)