med anledning av prop. 1989/90:127 1989/90

Motion 1989/90:Fö33 av Kerstin Ekman m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fö33

av Kerstin Ekman m.fl. (fp)

Mot.

med anledning av prop. 1989/90:127 1989/90

Kustbevakningens roll i den framtida Fö33-35

sjöövervakningen m.m.

Inriktningen i regeringens proposition är bra. Regeringen klarlägger ansvarsförhållandena
och samordningsmöjligheterna mellan olika i sjöövervakningen
deltagande myndigheter m.m.

Sjöövervakningens problem är bl.a. det stora antalet medverkande myndigheter
och andra instanser. Ansvarsförhållandena blir därigenom lätt
oklara och kostnaderna ökar. Särskilt påfallande är detta i gränsövervakningen
m.m., där marinen och kustbevakningen tillsammans har ansvaret.

För att uppnå största effektivitet och lägsta kostnad för gränsövervakningen
hade det varit naturligast att låta en myndighet ta det fulla ansvaret.
Det blir praktiskt taget alltid billigast och bäst att låta ett enda verk ta anvard
för en statlig kontrollverksamhet. Denna lösning har valts i ett antal
andra länder.

I fallet gränsövervakningen till sjöss har emellertid riksdagen ansett att det
finns utrikespolitiska och andra fördelar med att fördela ansvaret mellan en
militär myndighet - marinen - och en nybildad civil myndighet - kustbevakningen.
Vi instämmer i denna slutsats, men vi anser också att problemen
med ett tudelat ansvar särskilt måste observeras. Ett tudelat ansvar innebär
ökade risker för att den totala effektiviteten sjunker, och det innebär med
säkerhet att kostnaderna ökar.

För att motverka effektivitetsförlusterna har riksdagen tidigare beslutat
att inordna kustbevakningens planering som en del i överbefälhavarens perspektiv-
och programplanering. Detta är bra. Det är ägnat att motverka riskerna
med det tudelade ansvaret utan att för den skull påverka myndigheternas
arbete på fältet. Kustbevakningens operativa ledning skall också samgruppera
med ledningen för marinens områdesförband och därvid utnyttja
gemensamma informations- och sambandssystem. Det är också bra och bör
öka effektiviteten samt minska kostnaderna. Det senare beslutet är principiellt
viktigt. Det innebär att riksdagen fastlagt att kustbevakningens civila
karaktär inte påverkas av att stödsystemen till den operativa ledningen är
militära och av att den ledande personalen är samgrupperad vid ett militärt
områdesförband.

Vi anser att de redovisade besluten i huvudsak innebär att det tudelade
ansvaret inte skall resultera i alltför stora effektivitetsförluster i långsiktig
planering och operativ ledning. Det är emellertid inte tillräckligt. Det är

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr F633-35

också nödvändigt att styra verksamheten under de närmaste åren så att de Mot. 1989/90

löpande kostnaderna för gränsövervakningen inte onödigtvis ökar. Fö33

Kustbevakningens expansion måste noga samordnas med den andra
gränsövervakningsmyndigheten - marinen. Marinen har redan en rad relevanta
investeringar genomförda runtom i landet och har i många fall en viss
överkapacitet på varje plats, eftersom marinens totala verksamhet har minskat
under 80-talet. Det är också klarlagt genom riksdagens tidigare beslut,
att t.ex. en materiell och byggnadsmässig samordning mellan kustbevakningen
och marinen inte på något sätt påverkar kustbevakningens karaktär
som civil myndighet.

Mot bakgrund av behovet av samordningsåtgärder mellan kustbevakningen
och marinen anser vi att regeringen måste ägna denna fråga särskild
uppmärksamhet för de närmaste åren. Det är endast alltför lätt att investera
på en ny plats, att välja fel ADB-stöd eller att motverka samordning. Lång
erfarenhet från det militära försvaret visar hur svårt det är att samordna i
efterskott när en etablering eller en investering väl är gjord.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör ägna särskild uppmärksamhet åt
den fortsatta nära samordningen av kustbevakningens och marinens
stödverksamhet och stödfunktioner regionalt och lokalt i syfte att begränsa
investerings- och driftkostnaderna för dylik verksamhet.

Stockholm den 17 april 1990

Kerstin Ekman (fp)

Hans Lindblad (fp) Siw Persson (fp)

Carl-Johan Wilson (fp) Gudrun Norberg (fp)

2