med anledning av prop. 1989/90:12 om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar

Motion 1989/90:K2 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:K2

av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1989/90:12 om
ändring i lagen (1976:633) om kungörande av
lagar och andra författningar

Miljöpartiet de grönas utgångspunkt är att internationella överenskommelser
som Sverige ingår bör ha en svensk originaltext. Så är dock inte fallet i
dag. Det finns exempel på konventioner som avfattas på främmande språk,
vilka sedan inkorporeras genom lag i den svenska rätten. Detta innebär att
en utländsk och inte en svensk text blir gällande rätt i Sverige. Enskilda,
myndigheter och domstolar måste sålunda tillämpa och följa en utländsk
text. Risken för rättsosäkerhet är uppenbar. För att i någon mån motverka
detta har man valt att i de fall det inte finns någon svensk konventionstext
samtidigt med originaltexten också kungöra en svensk översättning.

En sådan översättning utgör dock inte någon omedelbar rättskälla utan får
väl mera ses som en handledning till den gällande konventionstexten.

Riksdagen har tidigare uttalat, att om en konvention saknar svensk autentisk
text, bör huvudregeln vara att transformationsmetoden skall användas
(se bl.a. LU 1984/85:17). Riksdagen har också anbefallt försiktighet med användande
av inkorporeringsmetoden, vilken endast kan komma i fråga om
särskilda skäl talade för det. Det föreliggande förslaget innebär en principiell
utvidgning av när inkorporeringsinstitutet bör få användas.

Av regeringens proposition framgår också att det främsta motivet för att
nu i större utsträckning än tidigare använda inkorporering och inte transformering
som metod för att göra innehållet i internationella överenskommelser
gällande i Sverige är det pågående harmoniserings- och integrationsarbetet
med EG. Syftet är sålunda att de avtal som träffas med EG på ett snabbt
och enkelt sätt skall bli gällande i Sverige. De skall inte behöva bli föremål
för granskning och prövning i den normala utrednings- och lagstiftningsproceduren.

EG-länderna har inte kommit överens om något gemensamt konventionsspråk.
Avtal mellan EFTA och EG innebär i princip att ett tiotal språk, däribland
svenska, kan bli jämställda. Avtal mellan Sverige och EG kan innebära
att alla i EG förekommande språk blir jämställda i en konvention och
gällande i Sverige men däremot inte svenska.

Att inkorporera en överenskommelse i svensk rätt som har flera originalspråk
medför också i princip att alla texter måste kungöras.

Enligt propositionen förväntas i framtiden ett stort antal svenska avtal
med EG, vilka kommer att utgöra en del av EG-rätten. EG-rätten kan så

lunda bli direkt tillämplig inte bara inom hela gemenskapen utan också i Sve- Mot. 1989/90

rige, där den kan åberopas av enskilda inför domstolar och myndigheter. K2

Det stora antalet avtal med flera språk är uppenbarligen ett problem för
regeringen vilket måste lösas på något sätt, då det befaras medföra höga
tryckkostnader. För att minska publiceringskostnaderna har regeringen valt
att begränsa antalet konventionstexter som får kungöras. Men regeringen
stannar inte där utan går vidare med att också spara på kostnaderna för översättning
av avtal till svenska.

Enligt regeringens förslag skall det sålunda inte vara nödvändigt att kungöra
en svensk översättning. Här nämns särskilt texter som enbart tillämpas
av personer med speciella fackkunskaper och för vilka det inte kan antas innebära
några svårigheter att ta del av konventionstexten. I detta sammanhang
nämns vidare utpräglat tekniska överenskommelser med fackuttryck
som är svåra att översätta till svenska eller som saknar motsvarigheter på
svenska.

Å andra sidan sägs i regeringsförslaget att om texten emellertid riktar sig
till en bredare allmänhet, bör den alltid kungöras med en svensk översättning.
Mellan utpräglat tekniska överenskommelser och överenskommelser
som riktar sig till en bredare allmänhet finns uppenbarligen utrymme för
konventioner som varken är riktade till en bredare allmänhet eller är utpräglat
tekniska. Här finns ett allvarligt gränsdragningsproblem.

Regeringens motiv för lagstiftning måste starkt ifrågasättas.

Miljöpartiet de grönas principiella utgångspunkt är den att de internationella
överenskommelser som Sverige träffar som regel också bör ha en
svensk originaltext om de inte kan transformeras till svensk rätt.

Svenska medborgare och andra som bor och verkar i Sverige, sådana som
talar, läser och förstår svenska måste ha en möjlighet att på ett enkelt sätt få
reda på innehållet i de regler som gäller - oavsett av vilken anledning det
sker. Detta är ett viktigt inslag i informationsfriheten och utgör en nödvändig
förutsättning för en fungerande demokrati. Språket får därför inte vara ett
hinder.

Ett annat skäl är kraven på rättssäkerhet. Av staten uppställda eller sanktionerade
regler måste vara klara, entydiga och enkla att tillämpa i praktiken.
Det är här fråga om handlingsregler vars innebörd och konsekvenser
måste kunna förutses i det enskilda fallet. Den som avser att tillämpa en regel
måste på ett lättillgängligt och omedelbart sätt kunna få del av en regels
innehåll för att bilda sig en uppfattning om dess innebörd och kunna handla
därefter. Genom att inte ha en svensk originaltext kan möjligheten till rättssäkra
överväganden minska för den enskilde. En svensk översättning kan
något hjälpa upp förhållandet men är inte tillräckligt.

Enligt förslaget får en svensk översättning utelämnas då svensk konventionstext
saknas om inte särskilda skäl föranleder något annat. Motivuttalandet
är minst sagt svävande när det gäller gränsdragningen mellan fall när
översättning får utelämnas och när detta inte får ske. Här finns en påtaglig
risk för godtycke.

Regeringsförslaget vilar uppenbarligen på den förutsättningen att Sverige
saknar eller har ytterst begränsade möjligheter att vid överenskommelser
med EG eller andra få svenska accepterat som ett av originalspråken. Denna 3

förutsättning kan miljöpartiet de gröna inte godta. Vidare saknas i propositionen
en närmare redogörelse för framväxten och grunderna för att använda
olika metoder för att överföra överenskommelser till svensk rätt. I
propositionen tas det som en självklarhet att det måste bli fråga om inkorporering
av Sveriges avtal med EG. Det är inte alls givet.

Genom de föreslagna ändringarna skapas enligt miljöpartiet de gröna
goda förutsättningar för ett snabbt närmande till EG. Den rättsskapande
verksamheten som enligt författningen skall ligga hos riksdagen flyttar i accelererande
takt utomlands. Möjligheten till ett författningsenligt inflytande
och kontroll över regelprocessen minskar väsentligt. Svenskarnas rätt till
självbestämmande och Sveriges nationella suveränitet riskerar att gå förlorade.

Miljöpartiet ställer sig avvisande till inkorporering som metod när det gäller
förhållandet till EG.

Regeringsförslaget är som framgått ägnat att inge en hel del betänkligheter.
Det innehåller också påtagliga brister i fråga om utredning och skälen
för lagstiftning. Dessutom finns ett avgränsningsproblem, som påpekats.

Miljöpartiet de gröna kan därför inte acceptera att regeringsförslaget läggs
till grund för lagstiftning såvitt avser kungörande av internationella konventioner
som införlivas med svensk rätt genom inkorporering.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen avslår det genom regeringens proposition 1989/90:12
framlagda förslaget om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av
lagar och andra författningar i den del som avser kungörandet av internationella
konventioner som införlivas med svensk rätt genom s.k.
inkorporering.

Stockholm den 25 oktober 1989

Claes Roxbergh (mp)

Hans Leghammar (mp) Inger Schörling (mp)

Kent Lundgren (mp) Elisabet Franzén (mp)

Mot. 1989/90
K2

gotab 99110, Stockholm 1989

4