med anledning av prop. 1988/89:91 om medel för en Mot.

Motion 1988/89:Fi38 av Birgit Friggebo m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Fi38

av Birgit Friggebo m.fl. (fp)
med anledning av prop. 1988/89:91 om medel för en Mot.

folk- och bostadsräkning år 1990, m.m. 1988/89

Fi38—42

Regeringen föreslår i propositionen att en ny allmän folk- och bostadsräkning
skall genomföras 1990 (FoB 90). Uppgifterna föreslås bli insamlade dels
genom enkäter till allmänheten, dels genom utnyttjande av uppgifter som
redan finns tillgängliga i dataregister. Arbetet skall ledas av statistiska
centralbyrån med medverkan från kommunerna.

1 propositionen föreslås att riksdagen beviljar ett anslag på 28 Mkr för
budgetåret 1989/90. De sammanlagda kostnaderna (stat och kommun) för
FoB 90 blir dock ca 180 Mkr.

Vissa frågor återstår enligt föredragande statsråd att behandlas och en
separat lagproposition från civildepartementet aviseras därför.

Såväl den föreliggande propositionen som den väntade, som skall ta upp de
legala aspekterna av FoB 90, reser en rad datapolitiska spörsmål. Frågan om
en ny folk- och bostadsräkning måste sättas in i ett större datapolitiskt
sammanhang.

Vi säger nej till regeringens proposition om en FoB 90. I motionen
utvecklar vi först våra principiella skäl för detta och därefter de specifika
argument som talar mot FoB 90.

Liberal datapolitik

Folkpartiet värnar om individen i förhållande till myndigheternas krav på
insyn och kartläggning. Det innebär att vi har en i grunden restriktiv syn på
nya dataregister, samkörningar och integritetskränkande uppgiftsinsamlande.

Mot denna inställning måste vägas forskningens och samhällsplaneringens
legitima krav på uppgifter och statistik. Vi finner inte att regeringen gjort
denna avvägning på ett tillfredsställande sätt när den föreslår en ny FoB
redan fem år efter den förra och dessutom genom utnyttjande av samkörning.

Datorer och databaser finns överallt. En del människor har sett denna
utveckling som hotfull. De upplevda hoten är av flera slag. I detta
sammanhang är ökade kontrollmöjligheter gentemot enskilda medborgare
det främsta.

Andra betonar den nya teknikens möjligheter. Den innebär en överlägsen
teknik att lagra, finna, sortera, bearbeta och sända information.

Enligt vår uppfattning är fördelarna med datoriseringen betydande. Detta
innebär dock inte att vi förlorar individperspektivet. Även om nya informa

1 Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr Fi38-42

tionsdatabaser, kommunikationer och sammanställningar öppnar fascine- Mot. 1988/89

rande möjligheter får detta inte leda till att den enskilde medborgarens Fi38
integritet hotas. Utbyggnaden av olika personregister har varit alltför
omfattande - sannolikt mer omfattande i Sverige än i något annat land. De
tekniska möjligheterna att samköra olika dataregister är stora och används
mer och mer.

Samhällets sårbarhet har också ökat i och med att de stora datasystemen
byggts upp. Stora informationsmängder överförs i dag på olika datanät både
nationella och internationella.

Ny datalag

Regeringens proposition om en ny FoB aktualiserar vårt tidigare resta krav
på att hela datalagen måste ses över. Folkpartiet anser att utgångspunkten
för översyn av datalagen bör vara:

- Möjligheterna till samköming av och sambearbetningar i dataregister
måste kraftigt begränsas för att stärka integritetsskyddet.

- Det måste i framtiden bli självklart att en myndighet endast samlar in och
registrerar de personuppgifter, som är absolut nödvändiga för verksamhetens
genomförande. I dag förekommer enligt vår uppfattning i alltför
hög grad insamling av tradition och slentrian eller av uppgifter ”sorn kan
vara bra att ha”.

- Uppgifter insamlade och registerade för ett ändamål skall i princip inte
användas för andra ändamål.

- Regler om sekretess, rättelse och gallringsfunktioner måste utformas till
stöd för den enskilde.

Integritet

Begreppet personlig integritet kan ha olika innebörd, men inom datapolitiken
omfattar det främst individens rätt att bli lämnad i fred, det vill säga
skydd gentemot intrång från offentliga myndigheter, företag, massmedia
eller enskilda personer. Samtidigt har det moderna samhället behov av
information om den enskilde för planering och service samt för att förhindra
antisocialt beteende.

Då samhällets krav kolliderar med den personliga integriteten uppstår
svåra avvägningsproblem. I sådana situationer brukar den enskildes intressen
oftast komma till korta. Enligt folkpartiet måste det tas större hänsyn till
den enskildes krav på en privat och skyddad sektor.

När man en gång i tiden började registrera via datorer var det ekonomiskt
motiverat att välja system med stora centrala register. Idag finns knappast
dessa motiv kvar. Dessutom börjar äldre stora dataregister medföra ökande
underhållskostnader. Mot denna bakgrund är det dags att mer planmässigt
arbeta för en decentralisering av olika offentliga dataregister. Regeringen
bör ges ett sådant uppdrag.

All statlig och kommunal förvaltning måste sträva efter så enkla och
generella regelsystem som möjligt. Det är de komplicerade regelsystemen
som motiverar att samla in stora mängder personuppgifter och att utföra de
mest integritetsstörande kontrollerna. 2

Personnummer

Användningen av datorer inom den offentliga sektorn har blivit allt mer
omfattande under senare år. Personnumret har t.ex. banat väg för en ökad
personregistrering med hjälp av ADB. Inom många verksamheter är kravet
på säker identifiering av klienter, patienter och kunder av största betydelse.
Personnummer är onekligen ett mycket säkert sätt att identifiera en individ.

Lagstiftningen släpar till vissa delar efter när det gäller denna utveckling.
Användningen av personnummer är inte lagreglerad på annat sätt än att det i
en del författningar finns bestämmelser om att uppgift och personnummer
skall lämnas eller att sådan uppgift får registreras för vissa angivna ändamål.
Personnumret är endast undantagsvis sekretesskyddat. Det har gjort att
personnumret kommit att brukas i vitt skilda sammanhang, vilket har skapat
irritation hos allmänheten. Det gäller dels risk för intrång i den personliga
integriteten, dels reaktion på onödigt användande av personnummer. Ibland
förefaller det som om personnummer används slentrianmässigt och t.o.m. i
sammanhang där det saknar funktion.

Personnummeranvändningen är så utbredd i samhället att det är nödvändigt
med en rejäl begränsning för att förstärka skyddet av den enskildes
integritet. Detta bör regleras i en särskild personnummerlag.

Registerlagar

Data- och offentlighetskommittén (DOK) föreslår i ett delbetänkande att
särskilda registerlagar stiftas. Regeringen bör föra fram sådana förslag till
registerlagar för beslut i riksdagen. Det framhålles dock att det ibland finns
skäl att överlåta till regeringen eller datainspektionen att lämna dispens från
bestämmelser i registerlag. Vi anser emellertid att meningen med registerlagar
är att den enskilde skall känna säkerhet vad gäller dennes rättsliga
ställning. Ett dispensförfarande urholkar en sådan säkerhet och ger regeringen
en alltför stor möjlighet att fatta beslut baserade på egna värderingar.
Folkpartiets uppfattning är att en sådan dispensmöjlighet inte bör finnas i
registerlagar.

Samkörningar

Samköming mellan register med personuppgifter kan skapa kunskap om de
berörda individerna som är utomordentligt detaljerad. Det kan vara
integritetshotande. Samkörningar bör därför medges med största försiktighet.
I princip skall en uppgift som är insamlad för ett ändamål inte användas
för ett annat ändamål.

Offentlighet och sekretess

Offentlighetsprincipen ger varje människa som så önskar rätt att ta del av
statliga, landstingskommunala och kommunala handlingar. Denna grundlagsfästa
rätt är ett omistligt inslag i vår demokrati.

Hittills har i stort sett alla offentliga dokument funnits på papper. Varje
medborgare har kunnat besöka en myndighet och där ta del av för denne

Mot. 1988/89

Fi38

1* Riksdagen 1988189.3 sami. Nr Fi38-42

intressanta handlingar. För en rimlig kostnad har det också i de flesta fall gått
att få en kopia.

Nu håller emellertid situationen på att förändras. Fler och fler handlingar
finns tillgängliga endast på data. Specialkunskap krävs för att kunna ta del av
dem. Myndigheter har också rätt att ta ut kostnaderna för papperskopiorna.
Folkpartiet anser att medborgarnas rätt till insyn enligt offentlighetsprincipen
inte får begränsas eller försvåras av den nya tekniken. Det ankommer på
varje myndighet att underlätta för den enskilde.

Myndigheters försäljning av personuppgifter

Idag finns en omfattande verksamhet med försäljning av personuppgifter
från flera myndigheter. Det har hittills varit oklart vilka lagar och regler som
gäller för utlämnandet av i och för sig offentliga uppgifter ur myndigheternas
olika register.

Den av DOK föreslagna lagen inleds med ett uttryckligt förbud för
myndigheterna att sälja personuppgifter utan riksdagens bemyndigande. Till
den föreslagna lagen har utredningens majoritet fogat en lista med register ur
vilka försäljningsverksamhet kan tillåtas.

I praktiken innebär således inte förslaget något förbud, utan ett tillståndsförfarande
genom lagreglering av riksdagen. Redan nu skall nio register
tillåtas sälja personuppgifter. I huvudsak accepteras kommersiellt utnyttjande
av de register, som idag har försäljning i en viss omfattning och som säljer
mest. Så kommer t.ex. SPAR-registret att kunna fortsätta att sälja uppgifter
om exempelvis inkomst, personnummer, civilstånd, barn, förmögenhet och
adress m.m. De myndigheter som förbjuds sälja är de som säljer någon gång
då och då.

Lagreglering av vilka uppgifter som får säljas i registren föreslås inte. Inte
heller regleras eventuellt tillkommande uppgifter. Från integritetssynpunkt
är det mer intressant att veta vilka uppgifter som säljs och hur dessa
sammanställs än vilken myndighet som säljer. Någon analys till grund för en
sådan reglering har utredningen inte presenterat.

Slutsatsen är att försäljningen kan fortgå i stort sett som tidigare om
majoritetens förslag genomförs.

Principen om att uppgifter som insamlats endast skall användas för sitt
ändamål kommer att förhindra försäljning. Eventuella undantag skall
regleras i de av oss föreslagna registerlagarna.

Redan nu bör dock beslut fattas om att lägga ned SPAR-registret. Det
tillhandahåller i huvudsak kommersiell försäljning av person- och adressuppgifter.
Registret innehåller en lång rad uppgifter om i princip alla i Sverige
boende. Köpare av uppgifter ur registret är bl.a. flera direktreklamföretag.
Vi ser inga skäl för staten att syssla med den här typen av kommersiell
verksamhet. Enligt datalagen är det inte möjligt för privata företag att bygga
upp motsvarande register. Vi kan dock tänka oss att behålla den del av
SPAR-registret som tillhandahåller uppdatering av adresser till myndigheter.
Statens person-och adressnämnd, som är huvudman för SPAR-registret,
bör upphöra.

Mot. 1988/89

Fi38

4

Nej till FoB 90 Mot. 1988/89

Fi38

Folkpartiet avvisar tanken att folk- och bostadsräkningar baseras på centrala
register. Vi anser att folk- och bostadsräkningar, då de måste ske av
samhällsplaneringsskäl, bör utgå från enkäter. Då vet medborgarna vad de
lämnat för uppgifter och är informerade om hur de kommer att användas.

I propositionen föreslås en kombination av enkät och registersamkörningar.
Beskrivningen av hur uppgifter skall hämtas ur olika register, kompletteras
med enkätundersökning och sammanställas till ett nytt leder tanken till
FOBALT, dvs. den mycket omfattande folk- och bostadsräkning som bl.a.

SCB lanserade 1982, men som efter intensiv debatt och kritik inte genomfördes
i den ursprungliga tappningen. Eftersom vissa planerade register ännu
inte finns tillgängliga (framförallt lägenhetsregistret, som planeras bli klart
en bit in på 1990-talet) föreslås en kompletterande enkät i FoB 90. Ingenting
sägs emellertid i propositionen om att enkäter skall vara huvudmetoden
framöver, då ytterligare register finns att tillgå. Vi motsätter oss att
regeringen och de berörda myndigheterna smygvägen tycks vilja återinföra
FOBALT-metoderna.

Föredragande statsrådet tar i propositionen inte ställning till om det
upprättade FoB-registret senare skall avidentifieras eller inte, utan överlämnar
denna fråga till en parlamentarisk kommission. Föredragandens argumentation
på detta område är avslöjande: det handlar inte om att förhindra
otillbörlig framtida användning av uppgifterna, utan om att "dämpa medborgarnas
oro” för otillbörliga intrång!

Det finns nästan inget land som har folkräkning så tätt som vart femte år.

Resultatet av 1985 års bostadsräkning är nyligen färdigbearbetat. Vi anser att
enkätbaserade folk- och bostadsräkningar bör genomföras vart tionde år.

Sammanfattningsvis leder alla dessa skäl oss till att föreslår avslag på
regeringens proposition. 1990 års folk- och bostadsräkning bör inte genomföras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1988/89:91,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om översyn av datalagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt
anförs i motionen om datapolitikens inriktning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att folkoch
bostadsräkningar inte bör genomföras oftare än vart tionde år,

5

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i Mot. 1988/89

motionen anförs om enkätbaserade folk- och bostadsräkningar. Fi38

Stockholm den 13 mars 1989
Birgit Friggebo (fp)

Ylva Annerstedt (fp)

Lars Sundin (fp)

Lars De Geer (fp)

Ingela Mårtensson (fp)
Anne Wibble (fp)

Lars Leijonborg (fp)

6