Livsmedelssektorn

Motion 1998/99:MJ256 av Göte Jonsson m.fl. (m)

Livsmedelssektorn behöver
bättre villkor för att kunna
bli en framtidsnäring

Det svenska jordbruket och livsmedelsindustrin är betydande
näringar med 271 000 sysselsatta uppdelat på jordbruk:
112 300, livsmedelsindustri: 69 600 och underleverantörer:
89 100. En bibehållen primärproduktion av jordbruksvaror
anses vara en förutsättning för att även kunna behålla den
svenska livsmedelsindustrin.

Ett konventionellt, miljömässigt hållbart och ekonomiskt bärkraftigt
jordbruk behövs även i framtiden som en bas för svensk livsmedels-
produktion och som en garant för landsbygdens överlevnad. Tyvärr saknas
en långsiktig strategi när det gäller grundläggande och långsiktiga framtids-
frågor för jordbruksnäringen. I stället växer hoten och problemen. Effekterna
av de höga svenska skatterna blir allt påtagligare. Livsmedelsexporten
tenderar att minska.

De senaste årens politik har varit till stor skada för konkurrensförmågan
hos svensk livsmedelssektor. De kraftigt höjda diesel- och energiskatterna
har dränerat jordbruksföretagen på mångdubbelt större belopp än vad årets
dåliga skörd innebär i uteblivna intäkter.

Sänk de politiska
kostnaderna

Genomför utredningen om
livsmedelssektorns skatter

I den statliga utredningen En livsmedelsstrategi för Sverige
(SOU 1997:167) framgår att svenska bönder har ett
underläge p.g.a. skatter och avgifter. Konkurrensnackdelarna
beräknas till mellan 1 och 1,5 miljarder kronor. Utredningen
har sammanställt följande jämförelse av de
konkurrenspåverkande skatterna:

Tabell: Siffrorna avser budgetåret 1996/97
Skatteobjekt
Sverige
Danmark
Finland
El
13,8
öre/kWh*
7 öre/kWh
2,6 öre/kWh
Eldningsolja
1 801 kr/m3
190 kr/m3
460 kr/m3
Diesel
2,67 kr/liter
0,19 kr/liter
0,46 kr/liter
Kvävegödselmed
el
1,80 kr/kg
0
0
Fosforgödsel
1,05 kr/kg
0
0
Växtskyddsmede
l
ca 4 %
13-27 %
0
Jordskatt
0
100-500
kr/ha
0
(Källa: SOU 1997:167)

? = Fr.o.m. 1 januari 1998 är elskatten i Sverige 15,4 öre/kWh
?
Det råder inget tvivel om att de politiskt betingade
kostnaderna för den svenska livsmedelsnäringen kommer att
leda till stora problem om förutsättningarna inte ändras. På
gårdsnivå leder skillnaderna i skatter mellan Sverige och
övriga länder till påtagliga nackdelar för svenska
producenter (gårdskalkyler enligt SOU 1997:167):

? Svingård med 40 suggor och 80 ha åker: 89 200 kr lägre skatt/år med
danska skattenivåer.
?
? Mjölkgård med 30 kor och 35 ha åker: 14 600 kr lägre skatt/år med
danska skattenivåer.
?
? Spannmålsgård i Östergötland med 100 ha: 34 200 kr lägre skatt/år
med danska skattenivåer.
?
Det är hög tid att förslagen i utredningen om jordbrukets
skatter genomförs. Budgetpropositionen visar dock tyvärr att
intresset från Socialdemokraternas sida för dessa frågor
knappast kunde vara mindre. Moderata samlingspartiet
föreslår bl.a. skattesänkningar för jordbruket med 850
miljoner kronor per år i enlighet med utredningen om
livsmedelssektorns skatter.

Moderata samlingspartiet föreslår dessutom i motionerna 1998/99:Sk311
och 1998/99:Sk302 en rad andra skattesänkningar som leder till förbättrad
konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter inom svensk
livsmedelsproduktion samt förbättrade livsbetingelser på landsbygden:

? Dieselskatten för arbetsredskap som används inom jord- och
skogsbruket skall sänkas med 1,70 kronor per liter.
?
? Skatten på el som används inom jordbruket skall slopas så att samma
regler gäller för jordbruket som för tillverkningsindustrin.
?
? Bensinskatten skall sänkas.
?
? Förmögenhetsskatten skall slopas och kapitalinkomstskatten skall
sänkas.
?
? Dubbelbeskattning på avkastningen av riskkapital skall slopas.
?
? Skatten för låg- och medelinkomsttagare skall sänkas.
?
? Skatten för barnfamiljer skall sänkas extra mycket och en finansiering
av barnomsorgen som är mer rättvis för landsbygden skall införas.
?
Konkurrensen på
livsmedelsmarknaden tilltar

När man betraktar den svenska livsmedelssektorn är det
viktigt att jämföra förhållandena i våra konkurrentländer.
Många av dessa ger i dag särskilda stöd till jordbruket som
saknar motsvarighet i Sverige. Sådana exempel på åtgärder i
olika länder är:

Irland

Tidigarelagda utbetalningar av djurpremier 980 miljoner
kronor. Ersättning för dålig grovfoderskörd 120 miljoner
kronor.

Italien

3,9 miljarder kronor satsas för nya jobb, modernisering av
livsmedelssektorn, exportpromotion och för att stötta
missgynnade områden. Finansieringen är osäker.

Frankrike

Jordbruksbudgeten ökar med 1,2 miljarder kronor på
årsbasis. Nya åtgärder för yngre lantbrukare. Stödpaket p.g.a.
svinmarknadens fall.

Finland

Regeringen planerar sätta av 500 miljoner kronor för
skördeskador. Ytterligare belopp diskuteras för
kvalitetsförluster.

Tyskland

En miljard kronor har satts av för att mildra effekterna av
den svaga svinmarknaden. Stöd i form av lån med låg ränta.
Ökade promotionsåtgärder.

USA

18 miljarder kronor i total skördeskadeersättning, varav 12
miljarder kronor för årets skördebortfall, 5,3 miljarder
kronor för fleråriga skördeskador och 700 miljoner kronor
för foderstöd. 13,2 miljarder kronor som inkomststöd för
dåliga exportpriser.

Ovanstående understryker ytterligare nödvändigheten av att de politiska
kostnaderna för det svenska jordbruket måste minska, vilket också klart
motiveras i den statliga utredningen om livsmedelssektorns kostnader.

Skatten på handelsgödsel

Moderata samlingspartiet förespråkar vidare en utredning av
skatten på handelsgödsel. De höga svenska skatterna på
handelsgödsel leder till påtagliga konkurrensnackdelar för
svensk livsmedelsnäring. Det finns också anledning
understryka att det är enbart drygt en procent av
kväveläckaget till Östersjön som kommer från svenskt
åkerbruk. En stor del av detta kommer dessutom
förmodligen från stallgödsel och från det läckage som
naturligt sker från all mark. Det bör därför utredas om de
senaste årens kraftiga höjningar av skatten på handelsgödsel
haft några positiva effekter när det gäller att minska
närsaltläckaget. Visar det sig att skatten inte har någon effekt
bör den avskaffas.

Även möjligheterna att använda andra medel i syfte att begränsa
närsaltläckaget, än en hög beskattning av handelsgödsel, bör utredas.
Utvärderingen bör ske i samarbete med berörda näringars företrädare.
Information, ökad kunskap, bättre uppföljning och användande av gårdsvisa
kvävebudgetar kan vara sådana åtgärder.

Reavinstbeskattningen

En annan skattefråga som utgör ett hot mot svensk
livsmedelsproduktion är återinförandet av
reavinstbeskattning på jordbruksfastigheter. Reavinstskatten
tas ej upp i utredningen om livsmedelssektorns
konkurrenssituation (SOU 1997:167) och kräver en speciell
redogörelse:

Sedan skattereformen 1990 gäller en övergångsregel som eliminerar
reavinstbeskattningen vid försäljning av jordbruksfastigheter. Fr.o.m. år 2000
upphör dock övergångsregeln med automatik varefter full reavinstskatt
gäller. Eftersom de jordbruk som överlåts i dag inte sällan är köpta på 1950-
talet blir reavinstskatten då extremt hög, vilket försvårar generationsskiften i
jordbruksföretag och leder till bl.a. onödigt hårda skogsavverkningar i
samband med ägarväxlingar.

Moderata samlingspartiet har i skatteutskottet tidigare tagit initiativ till
överläggning mellan utskottet och företrädare för ansvarigt departement i
denna fråga. Regeringen har dock inte meddelat att man tänker eliminera
detta nya skattehot mot livsmedelsnäringen och landsbygden. Riksdagen bör
därför besluta att regeringen snarast återkommer med ett förslag som innebär
att reavinstbeskattningen inte återinförs för jordbruksfastigheter.

Eliminera problemen med EMU-
utanförskapet

Livsmedelsnäringen riskerar att drabbas hårt till följd av att
Sverige hamnar utanför valutasamarbetet EMU. Medan
jordbrukets intäkter i hög grad kommer att bestämmas av det
som sker inom EMU-området, kommer kostnaderna även
fortsättningsvis att anges i svenska kronor. En kapitalintensiv
bransch som jordbruket drabbas vidare extra hårt av den
högre räntenivå som förväntas bli följden av ett svenskt
utanförskap.

Regeringen har ett ansvar för de valutaförluster som jordbruket kan
drabbas av genom att Sverige inte är anslutet till EMU från starten. Alla
möjligheter att minska eller eliminera de problem som följer av detta bör
prövas.

Förenkla och förbättra
regelverken

Miljöersättningarna

Moderata samlingspartiet har tidigare kraftigt kritiserat de
krångliga svenska reglerna för att få del av EU:s miljöstöd
och då framför allt kulturmiljöprogrammet. Det har visat sig
att de komplicerade reglerna medfört stora nackdelar framför
allt för lantbrukarna men även för ansvariga myndigheter
och då inte minst för länsstyrelserna. Till detta kommer att
de centralt utarbetade reglerna inte varit regionalt eller lokalt
anpassbara och därigenom har också påtagliga miljöförluster
gjorts.

Bristerna i regelverken har dessutom lett till att hela miljöstödet inte har
kunnat utnyttjas. Stora belopp som kunde ha kommit Sverige och miljö-
vården till del har därigenom missats. För 1997 bedöms att 350 miljoner
kronor av 2,1 miljarder kronor inte har kunnat utnyttjas.

Vi anser att långtgående förändringar och förenklingar av regelverket kring
miljöstöden bör göras inför nästa femårsperiod för miljöstödsprogrammen.
Regelverket måste förutom att det skall göras enklare också bli mera flexibelt
och anpassbart till olika natur- och kulturförutsättningar. Beräknings-
grunderna måste förändras. Så anser vi t.ex. att systemet med såväl kvalifika-
tionspoäng som stödpoäng är onödigt krångligt och komplicerat, samtidigt
som det kan slå ut vissa viktiga objekt på administrativa grunder.

Utifrån den ordning som gällde vid framtagande av nuvarande miljö-
ersättningregler anser vi att en parlamentarisk beredningsgrupp snarast skall
tillsättas med uppgift att arbeta fram ett reviderat regelverk inför nästa
programperiod. Detta bör ske i samarbete med näringen. Denna berednings-
grupp har då att väga samman de olika intressen som gjort sig gällande på
detta område. Det är mycket angeläget att tidigare gjorda misstag, vid
upprättande av nu gällande regelverk, inte upprepas. Det är också efter-
strävansvärt att samtliga regler, oaktat tid för ikraftträdande, kommer att
gälla från samma tidpunkt.

Moderata samlingspartiet anser att följande punkter skall beaktas vid
förändringarna av miljöersättningarna:

? Det skall även fortsättningsvis finnas ett delprogram för
resurshushållande konventionellt jordbruk och detta bör omfatta hela
landet.
?
? Delprogrammen bör inte utformas så att stora brukningsenheter
missgynnas på bekostnad av små enheter. Miljöstödsprogrammen är
motiverade av miljöskäl och skall inte ta andra hänsyn än just
miljöhänsyn. Miljöersättningen skall därför inte vara beroende av
arealens storlek.
?
? Anslagna medel bör utnyttjas. Ersättningsnivåerna och reglerna bör
justeras så att detta blir möjligt. Bl.a. bör möjligheterna att höja vallstödet
och betesmarksersättningen studeras.
?
Vi anser att miljöersättningarna till jordbruket är av stor betydelse. Det är
därför anmärkningsvärt att regeringen vill utreda en kraftig minskning av
dessa ersättningar genom en neddragning av ramen med inte mindre än en
miljard kronor.

Blockdatabasen och kartavgifterna

Moderata samlingspartiet är kritiskt till det sätt på vilket
jordbrukets blockdatabas byggs upp. Vi anser att staten skall
finansiera uppbyggnaden av blockdatabasen inom ramen för
de anslag som ges till myndigheterna inom jordbrukets
område, i stället för den extra kartavgift som i dag belastar
jordbruksföretagen. Regeringen bör återkomma med ett
sådant förslag.

Vi föreslår samtidigt avsevärda förenklingar i regelverken, framförallt när
det gäller miljöersättningarna. De resurser som då frigörs hos myndigheterna
bör användas för att finansiera uppbyggnaden av jordbrukets blockdatabas.

Mjölkkvoterna

Introduktionen av kvotsystemet för mjölk var besvärlig för
många lantbrukare. Det ligger i sakens natur att det uppstår
problem när man skall gå in i ett sådant begränsningssystem.
Regeringens förseningar i genomförandet och den onödiga
kopplingen av inhemska regler i anslutning till
kvotfördelningen var olycklig. Den direkta kopplingen till
gödselvårdsanläggningar var ett sådant nationellt krav som
vi moderater motsatte oss. Det är nu angeläget att onödiga
styrande regler sorteras bort ur systemet.

Vi anser att en fri handel med mjölkkvoter skall införas i Sverige. Detta
skulle ge såväl en billigare och smidigare administration som en möjlighet
till mer flexibla lösningar för enskilda mjölkproducenter. På sikt bör
systemet med produktionskvoter avskaffas.

Djurskydds- och miljöfrågor

Den svenska livsmedelsproduktionen och djurhållningen har
gjort sig känd för hög kvalitet. Detta skall till stor del
tillskrivas jordbruksnäringen själv som gjort stora insatser
genom bl.a. programmet "Mot världens renaste jordbruk"
och den frivilliga s.k. miljöhusesynen.

Dessa kvalitetsmål är också viktiga konkurrensmedel. Vi tror att frågan om
kvalitet och god djurhållning kommer att ha fortsatt stor betydelse framöver,
inte minst när det gäller export av livsmedel.

Hela det svenska jordbruket har som målsättning att utforma
resurseffektiva, kretsloppsbaserade produktionssystem, som ger låg miljö-
påverkan och producerar livsmedel med hög kvalitet. Svenska jordbruks-
företag är också måna om att ge djuren livsbetingelser, som tillgodoser deras
naturliga behov. Beträffande djurskyddskraven anser vi att reglerna i första
hand skall utformas utifrån funktionskrav och mindre utifrån
detaljregleringar. Tillämpningen av reglerna beträffande båspallarnas längd
är ett exempel på hur fysiska detaljregler kan komplicera verksamheten för
enskilda brukare.

De regler och förbehåll Sverige förhandlade sig till, såsom frihet från
antibiotika och förbud att använda kadavermjöl, måste värnas. Förståelsen
för de svenska kraven synes öka och goda förhoppningar finns nu om att EU
slutligen skall godkänna dessa regler och även införa dem i hela unionen.
Sverige skall också arbeta för att de höga djurskyddskrav som finns i vårt
land även skall gälla i övriga EU-länder.

Konsumenternas intressen måste hävdas starkt vad gäller livsmedlens
kvalitet och säkerhet. För många konsumenter är etik, miljö och hälsa
avgörande, när de handlar sina livsmedel. Konsumenternas fria och
medvetna val skall i framtiden enligt vår uppfattning styra produktionen av
ekologiskt framställda livsmedel.

Lantbruket har en nyckelroll i strävan att uppnå en hållbar utveckling.
Vägarna till miljövänligare produktion är olika. Övergång till ekologisk
produktion är en, men konventionell produktion inriktad på minsta möjliga
användning av kemiska hjälpmedel, och en stor medvetenhet då det gäller
kraven på en god miljö, är en annan. Därför bör också det konventionella
jordbrukets strävan till en allt miljövänligare produktion uppmärksammas
och stödjas.

Veterinärorganisationen

Det råder i dag en betydande osäkerhet när det gäller
ansvarsområdet för distriktsveterinärorganisationen. På
många håll finns klagomål över att Jordbruksverkets
veterinärer med hjälp av skattepengar tar marknadsandelar
från övriga veterinärkåren, bl.a. när det gäller vård av
sällskapsdjur. Detta har bl.a. uppmärksammats av
Småföretagsdelegationen.

I förra årets budgetproposition angavs att distriktsveterinärernas roll är att
tillgodose behovet av sjuk- och hälsovård hos djur inom animalieproduk-
tionen och hos hästar som används inom jord- och skogsbruket. Det faktum
att denna skrivning slopats i årets budgetproposition ökar ytterligare
osäkerheten kring distriktsveterinärernas ansvarsområde.

Riksdagen bör med anledning av detta ge regeringen till känna att det
ansvarsområde för distriktsveterinärorganisationen som framgick av förra
årets budgetproposition skall gälla.

Jordbruket i norra Sverige

Att möjliggöra en jordbruksproduktion över i princip hela
landet är, och har sedan länge varit, en svensk målsättning i
jordbrukspolitiken.

Målsättningen att bibehålla och utveckla jordbruket i norra Sverige skall
vara densamma nu som före EU-inträdet. Jordbruket, inte minst i Norrlands
glesbygd, har en avgörande betydelse för att upprätthålla sysselsättning,
samhällsstruktur och en tilltalande landskapsbild. Målsättningen - ett
livskraftigt jordbruk även i Norrland - kräver en acceptabel nivå på
produktionen.

Utifrån de erfarenheter vi fått beträffande regelverken efter EU-inträdet
anser vi att de nuvarande åtgärderna inom struktur- och regionalpolitiken
uppvisar en mycket splittrad och svåröverskådlig bild, varför en samordning
och förenkling är nödvändig. Samtidigt är situationen och förutsättningarna
mellan olika delar av unionen mycket olika, varför decentraliserade eller
lokala lösningar i många fall kan vara att föredra.

En kontinuerlig uppföljning beträffande effekterna av de olika stöd-
formerna för Norrland måste göras. Det gäller för övrigt även situationen på
Sydsvenska höglandet. I Jordbruksverkets "Utvärdering av de regionala
stöden till jordbruket" framkommer viktiga fakta som bör ligga till grund för
en samlad översyn som bör göras av de regionala stöden, deras regleverk och
deras geografiska gränser.

Gemensam jordbrukspolitik
i EU

Vi anser att det inom ramen för medlemskapet är helt
nödvändigt med en gemensam jordbrukspolitik inom EU. Vi
avvisar bestämt alla förslag om en renationalisering av
jordbrukspolitiken.

Det finns samtidigt ett stort stöd för en reformering av jordbrukspolitiken
inom EU. Vi moderater anser att Sverige skall verka för en avreglerad och
förenklad jordbrukspolitik. Vi bedömer att det svenska jordbruket utifrån en
hög rationaliseringsgrad och gediget kunnande är konkurrenskraftigt i ett
sådant sammanhang. Detta förutsätter dock, som vi tidigare påpekat, att
inhemska konkurrenshämmande kostnader och regler undanröjs.
Avregleringen måste genomföras successivt och med respekt för näringens
anpassning till en friare marknad. En avreglering och marknadsanpassning är
på sikt en överlevnadsfråga för hela det europeiska jordbruket.

Livsmedelsproduktionen är en viktig del av EU:s näringsliv och av dess
kultur. Det är därför viktigt att såväl primärproduktion som industri finns
kvar efter en reform och kan dra nytta av den öppnade världsmarknad som
kommer att bli följden av såväl redan genomförda som kommande
förhandlingar i WTO. Ambitionen måste vara att europeiska livsmedel skall
vara vinnare på världsmarknaden efter ytterligare avregleringar.

En annan viktig utgångspunkt är att EU:s livsmedelsförsörjning inte får
riskeras. Om avregleringar och liberaliseringar sker i någorlunda samma takt
i samtliga större producentområden finns enligt vår mening ingen större risk
att EU:s produktion drastiskt skulle minska. Om däremot en snabb och
ensidig avreglering genomförs är risken uppenbar att andra världsdelars
jordbrukare och industrier blir de enda vinnarna. Någon form av korrektiv
bör dock alltid finnas om produktionen skulle nå en kritisk nedre gräns.

En tredje utgångspunkt är att CAP i första hand och primärt skall omfatta
livsmedelsproduktionen.

Självklart skall jordbruk bedrivas inom ramen för en hållbar utveckling
och omfattas av samma miljöhänsyn som andra verksamheter och lika
självklart skall regionalpolitiken (strukturfonderna) också omfatta
jordbruksföretag.

Betydelsen av en värnad
äganderätt

Den odlade jorden, det öppna kulturlandskapet och det
kulturarv som ligger i byggnaderna och miljöerna på
gårdarna runt om i vårt land har ett stort värde för hela
landet. För den svenska bondebefolkningen har det varit
självklart att äga och vårda, och förvaltarskapstanken har
genomsyrat sättet att handla. Det finns ett klart samband
mellan generationers brukande av jorden och inriktningen
när det gäller en långsiktig och hållbar framtida
jordbrukspolitik.

Svenskt jordbruk är klart förankrat i det privata ägandet. Den självägande
bonden har varit en symbol genom generationer. Det spridda ägandet måste
som vi ser det vara en viktig faktor även för framtiden. Tyvärr återkommer
alltemellanåt förslag som innebär inskränkning av den fria äganderätten.
Vissa av avsnitten i miljöbalksförslaget samt diskussionerna kring nya
tolkningar av allemansrätten är sådana nyligen aktualiserade exempel. Vi
anser att den fria äganderätten är fundamental och anser att det av
grundlagen bör framgå att äganderättens princip är okränkbar.

Det svenska jordbrukets framtid måste också ses i det livsmedelspolitiska
försörjningsperspektivet där, som framgår av regeringens redovisning,
jordens livsmedelsproduktion behöver fördubblas fram till år 2025.

Miljön i odlingslandskapet är en viktig faktor. Detta gäller hela den fysiska
miljön såsom odlingarna, den biologiska mångfalden och kulturmiljön.
Redan innan EU-medlemskapet påbörjades ett utvidgat gemensamt ansvar
för bibehållande av miljö- och kulturvärden i det agrara landskapet. Efter
EU-inträdet ökade våra möjligheter på detta område genom de
framförhandlade miljöersättningarna. Vi anser att dessa ersättningar är
värdefulla och viktiga. Det är helt rimligt och riktigt att lantbrukarna får
ersättning för skötsel av områden och miljöer som har ett stort allmänt
intresse ur bevarandesynpunkt. Jordbruket som konkurrensutsatt näring och
därtill med begränsad lönsamhet kan omöjligen själv bära kostnaderna för
viktiga gemensamma bevarandeintressen. Som vi tidigare påtalat i denna
motion måste dock regelverken utformas så att de är praktiska och
ändamålsenliga ur såväl brukar- som bevarandesynpunkt.

Landsbygden - en värdefull
livsmiljö

De senaste årens politik har lett till
snabbt befolkningsras

Många uppfattar landsbygden som en värdefull miljö att leva
och verka i eller där man kan tillbringa sin fritid för
rekreation och vila. För att kunna ta till vara landsbygdens
resurser krävs bedömningar utifrån en helhetssyn, och med
en positiv tilltro vad gäller olika möjligheter och resurser. En
väl fungerande jordbruksnäring är en förutsättning för en
levande landsbygd.

Produkterna från skogen utgör vår viktigaste exportvara och det svenska
jordbruket tillhör de mest effektiva i världen. Kulturlandskapet, som är en
följd av de areella näringarnas verksamhet, är vackert och skiftande.
Diskussionen måste nu föras om hur man kan avlägsna hinder för
entreprenörer, nya företag och investeringar i syfte att dra nytta av dessa
resurser.

Den socialdemokratiska regeringen har i många avseenden drivit en
negativ politik gentemot landsbygden. Detta har resulterat i en rekordsnabb
befolkningsminskning i glesbygdslänen.

Skatte- och avgiftshöjningarna har drabbat den bilberoende landsbygden
särskilt hårt. Som exempel kan anges höjd bensinskatt, höjd fordonsskatt och
försämrat reseavdrag. Fastighetsskattehöjningen är särskilt negativ för
skärgårdsområdena.

På det sociala området och inom skolan har också politiken varit till
nackdel för landsbygdens livskraft och mångfald. Slopat vårdnadsbidrag och
attackerna mot friskolorna är exempel på detta.

Utvecklingen på landsbygden hämmas genom den politik som förs av
regeringen. Detta är allvarligt i ett läge när vi behöver ta tillvara de
möjligheter som finns i hela vårt land. Resurser från jord och skog kan bättre
tas tillvara och kulturlandskapets och naturens värden är också en
framtidsresurs. Svensk landsbygd är värd en bättre politik.

Underlätta boendet på landsbygden

Många människor föredrar att bosätta sig på landet där man
har tillgång till naturen och kan känna frihet. Det är
angeläget att man underlättar boende på landet och att regler
och bestämmelser utformas så att dessa inte utgör ett hinder
för boendet.

Glesbebyggelserätten bör återinföras. Endast starka skäl skall få hindra
bebyggelse. Den lagstadgade huvudregeln skall vara rätten att bygga på
landet. Förbudet att bygga i strandnära områden bör ses över i syfte att
underlätta för människor att bygga längs fler kust- och sjöområden.

Många människor önskar kunna äga mark. Den möjligheten har ökat
genom bättre förutsättningar att göra avstyckningar från jordbruksfastigheter
genom lantmäteriförrättning och genom förändringar i
jordförvärvslagstiftningen. Vi anser att man bör gå ännu längre och införa
generösare regler för sådana avstyckningar. Detta kan gälla
familjemedlemmar som gärna vill äga en bit mark i anslutning till det
tidigare föräldrahemmet, eller andra som vill bedriva verksamhet med
anknytning till markbehov.

Valfrihet gynnar landsbygden

Hemmets gemenskap och den lilla världen spelar ofta en stor
roll på landsbygden. En ökad bosättning i glesbygd stärker
den sociala gemenskapen. Medelåldern är ofta hög. Ett ökat
inslag av yngre familjer skapar en kontinuitet och ger ökad
trygghet.

På det familjepolitiska området krävs reformer. Lägre skatt, vårdnads-
bidrag och lagstadgad frihet inom barnomsorgen är moderata krav. Skol-
pengen är mycket viktig när det gäller att rädda nedläggningshotade
landsbygdsskolor och möjligheten att starta nya skolor på landsbygden.

Vi anser att man skall gå vidare på denna valfrihetens väg. Detta kan t.ex.
gälla äldreomsorgen, där en utvidgad rätt till valfrihet skulle skapa möjlighet
att etablera små ålderdomshem eller att hemtjänsten ordnas på ett flexibelt
sätt.

Ny teknik ger landsbygden nya
möjligheter

Den nya tekniken, inte minst inom dataområdet har öppnat
nya vägar för arbete och sysselsättning. Man är nu mindre
beroende av vart arbetet lokaliseras. Detta medför också
ökade möjligheter för nya sysselsättningar på landsbygden.

För att underlätta en sådan utveckling krävs en ny syn i relationen
arbetsgivare och arbetstagare. De gamla strukturerna passar ofta inte in i en
ny tid. Anställningsförhållandena kan bli mera informella och entreprenör-
skapet utvecklas på områden där tidigare strikta anställningsregler varit
gällande. Här anser vi att man bör se över arbetsmarknadslagstiftningen i
syfte att underlätta och öka flexibiliteten för små, nystartade företag.

Kommunikationer och service

Bilen är en oersättlig resurs och kommer att så förbli för
människorna som bor på landet. Målsättningen måste därför
vara att göra bilarna ännu mer miljöanpassade, utan att
försvåra för människor att använda bilen. Den höga
bensinskatten slår hårt mot landsbygden och måste därför
sänkas.

Den kommersiella servicen på landsbygden är viktig. Etableringar kan
underlättas genom översyn av regelverken. Att ställa för höga krav på
lanthandeln, kaféägaren eller hårfrisörskan kan göra etableringar omöjliga.
Regler som syftar till att förbättra servicen får inte motverka sig själva och
leda till det motsatta. Vi anser att en samlad översyn av de regler, som
påverkar etablerings- och servicemöjligheterna på landsbygden, skall göras
skyndsamt.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om genomförande av utredningen En livsmedelsstrategi för Sverige
(SOU 1997:167),

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt skatt för
arbetsredskap i enlighet med vad i motionen anförts,1

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopad elskatt i enlighet
med vad i motionen anförts,1

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skatten på handelsgödsel,1

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om reavinstbeskattningen,1

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EMU-utanförskapet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöersättningarna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jordbrukets blockdatabas,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mjölkkvoterna,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om djurskyddskraven,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om veterinärorganisationen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stödformerna för Norrland och Sydsvenska höglandet,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s gemensamma jordbrukspolitik.

Stockholm den 28 oktober 1998

Göte Jonsson (m)

Ingvar Eriksson (m)

Carl G Nilsson (m)

Catharina Elmsäter-Svärd (m)

Lars Lindblad (m)

Per-Samuel Nisser (m)

Berit Adolfsson (m)

Inger René (m)

Anders G Högmark (m)

Patrik Norinder (m)

Lars Björkman (m)

1Yrkandena 2-5 hänvisade till SkU.