Lagstadgad negativ föreningsrätt

Motion 1988/89:K217 av Filip Fridolfsson m.fl. (m, fp, c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:K217

av Filip Fridolfsson m.fl. (m, fp, c)
Lagstadgad negativ föreningsrätt

Ingen ifrågasätter i dag den självklara rätten att fritt organisera sig på
arbetsmarknaden.

Denna rätt är skyddad i grundlagen och för arbetsmarknaden också
infogad i 7 § Medbestämmandelagen. Enligt denna paragraf ges ”rätt för
arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra arbetsgivare- eller arbetstagareorganisation
att utnyttja medlemskapet och verka för organisationen eller för
att sådan bildas”.

Någon motsvarande rätt att stå utanför en arbetsmarknadsorganisation
finns inte inskriven i lag trots att en sådan rätt i en demokratisk stat bör vara
lika självklar.

Frågan om ett skydd också för den negativa föreningsrätten behandlades
av nya arbetsrättskommittén som trots flera års arbete inte kom fram till att
en negativ föreningsrätt skulle införas. Kommittén drog slutsatsen att en
sådan lag som skulle utsträckas att omfatta även arbetssökande, i sak blir en
fråga om man skall lagstifta mot s. k. organisationsklausuler, dvs. förbehåll i
kollektivavtal om att en arbetsgivare åtar sig att endast anställa arbetskraft
som tillhör en viss organisation.

Så kan naturligtvis bli fallet. Vi menar emellertid att den enskildes rätt att
fritt välja om vederbörande vill ansluta sig till en ideell organisation eller ej
måste överordnas arbetsmarknadens parters möjligheter att utestänga
arbetsgivare/arbetstagare från att erhålla arbete enbart på grund av att
vederbörande inte är medlem i en avtalsslutande organisation.

Behovet av en negativ föreningsrätt har tidigare illustrerats med att en av
de största organisationerna på arbetsmarknaden, Landsorganisationen,
tillämpar ett system som i princip omöjliggör medlems utträde. Behovet av
en negativ föreningsrätt har därtill förstärkts genom några fackliga organisationers
försök och beslut att teckna kollektiva försäkringar för samtliga
medlemmar utanför det kollektivavtalsreglerade området.

Visserligen har LO fattat beslut med innebörden att rätten till utträde i
fortsättningen skall vara ovillkorlig. Genom bristfällig lagstiftning är det
emellertid fortfarande möjligt att vägra medlem i facklig organisation
utträde. Något intresse från arbetsmarknadens parter att lösa dessa problem
torde inte heller finnas utan det enda skyddet för den enskilde individen är att
lagstifta om införandet av en negativ föreningsrätt.

Någon ny utredning för att bereda frågan behöver inte tillsättas för att
utreda denna självklara rätt att i en demokratisk stat stå utanför en förening.

Det bör därför ankomma på regeringen att utarbeta ett förslag till negativ Mot. 1988/89
föreningsrätt. K217

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstadgad negativ
föreningsrätt.

Stockholm den 23 januari 1989

Filip Fridolfsson (m)

Ivar Franzén (c)

Stig Bertilsson (m)

Gudrun Norberg (fp)

Lars De Geer (fp)

Bengt Harding Olson (fp)
Siw Persson (fp)

Charlotte Cederschiöld (m)

11