Kvinnornas framtid i skogslänen

Motion 1991/92:A435 av Inger Hestvik m.fl. (s)

Utflyttningen av unga kvinnor från skogslänen är enligt
samstämmiga bedömningar ett av de största hoten mot en
positiv glesbygdsutveckling. Ett särdrag på den kvinnliga
arbetsmarknaden i skogslänen är att den är mer begränsad
än i andra regioner. Det här är en viktig orsak till att så
många unga kvinnor väljer att flytta från landsbygden. Vi
förtroendevalda kvinnor från skogslänen fick, inte ett brev,
men ett ''fax'' från en ung kvinna från vår region. Vi vill i en
motion förmedla hennes tankar och önskemål till
riksdagen.

Att vara ung i dag innebär mycket. Livet är fyllt av
förväntningar och förhoppningar men också av krav och en
hel del ''måsten''. För oss tjejer som växer upp i skogslänen
är frågorna om framtiden många.

Jag, Vicki, en 17-årig tjej, har växt upp, bott och fått min
grundläggande utbildning i ett av våra skogslän, i ett
samhälle som i stort sett har levt av skogen och andra
naturresurser. Detta har skapat arbetstillfällen, gett
människor möjlighet till bra bostäder, utbildning på
hemmaplan. Vi har också fått möjligheter att utvecklas som
människor samtidigt som vi har haft vacker natur att vistas
i på vår fritid.

Men vad kommer framtiden att erbjuda mig som en tjej
i glesbygd? Jag har mina egna visioner. Vill ni som
förtroendevalda hjälpa mig och mina vänner att skapa
möjligheter så att vi kan bo och verka i den del av landet
som våra föräldrar har valt och som även vi vill välja för vår
framtid?

Utbildning

I dag har de flesta ungdomarna möjlighet att komma in
på gymnasiet efter grundskolan. Jag tycker att det är viktigt
att kommunerna fortsätter att bygga ut gymnasieskolan.
Men också att man noga planerar vilka
gymnasieutbildningar som behövs, inte enbart på en
enstaka ort utan i ett större geografiskt område. Vår
utbildning är ju ändå grunden för arbetslivet.

Efter gymnasiet skulle jag gärna fortsätta studera vidare
på någon högskola. De flesta högskolorna i skogslänen är
små eller mellanstora. Trots detta är det viktigt att våra
högskolor kan ge oss utbildningar, så att vi kan få jobb i våra
hemkommuner, när vi är färdiga med studierna. En
välplanerad utbildning på nära håll lockar oss ungdomar att
studera på hemmaplan och ger då mer kunskaper på alla
nivåer. Våra högskolor skall också ha lika hög kvalitet på
sin undervisning som högskolorna i resten av landet. Därför
tycker jag att de också skall ha resurser för forskning.

Många av våra högskolor har prövat distansutbildning.
Det är ett bra alternativ speciellt för oss ungdomar, men
även för våra föräldrar som vill studera. Vi kan då bo,
studera och t.o.m. sköta hemmet samtidigt. Det skulle bli
mycket billigare. Det finns säkert behov av ännu mer
distansutbildning, med hjälpmedel som t.ex. interaktiv TV-
utbildning. Den är särskilt lämpad för vuxna, som på grund
av arbete, ekonomi och familj inte på heltid kan studera på
en annan ort.

Många av oss måste ändå söka till utbildningar på andra
orter längre bort från hemorten. Då är det viktigt att vi vet
att det finns arbete och en levande bygd att komma till när
vi studerat färdigt. Det kommer säkert att behövas olika
åtgärder för att locka oss hem.

Tänk om jag måste göra ett uppehåll i studierna! Tänk
om jag blir för gammal att gå i gymnasieskolan! Tänk om
jag inte får behörighet att söka in på högskolan! Ja, då
måste den kommunala vuxenutbildningen finnas kvar,
annars blir jag helt låst. Jag får annars varken fortsatt
utbildning eller ett arbete.

Arbete

Tyvärr har många unga kvinnor redan lämnat mina
hemtrakter. En del på grund av utbildning på annan ort, en
del på grund av arbetslöshet. I våra trakter har det oftast
varit de manliga arbetsplatserna som har dominerat, t.o.m.
de flesta arbetsmarknadspolitiska åtgärder har varit
inriktade för det manliga arbetet.

Men under de senaste åren har faktiskt
utvecklingsfonden tillsammans med kommunen startat
särskilda utbildningar och kurser för kvinnor. Det har gjort
att vi i mitt län har flera kvinnor som startat egna företag.
Men nu verkar det som om det är slut med detta eftersom
den borgerliga regeringen nu har föreslagit att
utvecklingsfonderna skall få mycket mindre pengar att röra
sig med. Det är synd eftersom det hos oss gäller att hitta nya
sätt att skapa arbetsplatser.

Många av de unga tjejerna som har flyttat härifrån har
gjort det eftersom de inte har fått ett arbete som det går att
försörja sig på. De arbeten som finns här för tjejer är oftast
deltid och en deltidslön kan man inte klara att försörja sig
på. Jag tycker att det är jätteviktigt att de arbeten som finns
ger möjlighet till att arbeta heltid om man vill det.

En stor del av de kvinnor som jag känner arbetar inom
vård och omsorg. Nu föreslår den borgerliga regeringen en
nedskärning av statsbidragen till kommuner och landsting
och det finns en stor oro bland kvinnorna här i glesbygden.
Försvinner de sista kvinnoarbetsplatserna? Här hos oss
betyder arbeten inom kommuner och landsting oerhört
mycket. Många av oss arbetar där och genom att
barnomsorgen och äldreomsorgen fungerar kan vi också få
ett arbete.

Vad har en ungdom att komma hem till, om det inte finns
arbete, och om du får ett arbete finns det ingen barnomsorg,
äldreomsorg eller sjukvård på nära håll?

Om jag och mina vänner ska stanna kvar här så måste
det finnas flera arbetsplatser, olika typer av arbete att välja
på. Varför inte flytta några statliga verk, fackförbund eller
folkrörelser till skogslänen. Det börjar bli trångt i
storstäderna. De nya telekommunikationerna gör det
möjligt att arbeta med många nya och gamla
arbetsuppgifter även i våra län.

Om vi får ett arbete och vill flytta tillbaka till hemorten
är flyttkostnaderna ett hinder. Då skulle det vara bra att få
ett återflyttningsbidrag. De som får flyttningsbidrag i dag
flyttar som regel åt andra hållet, från landsbygd till större
orter. Jag vill att bestämmelserna blir sådana att jag, när jag
får ett arbete på min hemort, kan få flyttningsbidrag, även
om jag har ett arbete på den ort jag flyttar från. Det skulle
innebära att fler unga kvinnor kan lockas att flytta tillbaka
till hembygden även om de har ett arbete på annat håll.

Kommunikationer

För oss är det viktigt med kommunikationer. Det är långt
mellan skolorna, det är långt till arbetet, det är långt mellan
orterna och det är långt till regioncentra.

Bilen är ett måste i våra trakter. Därför hoppas jag att
teoridelen för körkort införs i gymnasieutbildningen. Jag
har hört att det finns försöksverksamhet som ger arbetslösa
kvinnor möjlighet att ta körkort med hjälp av AMU. Detta
måste vara bra för alla kvinnor i glesbygd.

Men de allmänna kommunikationerna bussar, tåg och
flyg bör förbättras. Det skulle också vara bra för vårt
näringsliv. Det är också viktigt att telekommunikationerna
byggs ut.

Bostäder

För att kunna leva, studera och arbeta måste man ha en
bra bostad. Vi kanske inte har direkt bostadsbrist, men ofta
finns det inte mindre bostäder, hyres- eller bostadsrätter för
oss yngre eller de äldre som inte orkar ha ett eget hus. Som
ung har jag inte råd att köpa, därför vill jag att kommuner
planerar fler bostäder som är anpassade till olika
generationer.

Kultur och fritid

I våra trakter har vi gamla kulturtraditioner. Tyvärr har
det ofta blivit den manliga kulturen och fritiden som har fått
stöd, bandyplan, jaktskyttebanor osv. Jag har inget mot
bandy, jakt och fiske, de är en del av kultur i skogslänen,
men vi tjejer behöver också utveckla vår kultur och fritid.
Som ett exempel vill jag ta hästsporten. Jag har själv
deltagit i ridning och fått betala en terminsavgift på 600
kronor.

Studiecirklar och andra föreningsaktiviteter har alltid
varit grunden för vår verksamhet och detta stöd kommer vi
behöva även i framtiden. Därför kommer en nedskärning
av statsbidragen inom detta område att slå hårt mot oss
ungdomar i glesbygden.

EG och kvinnorna i skogslänen

Hur blir det när vi kommer med i EG?

Det får inte bli så att bara de som bor i
tillväxtregionerna, får fördelar av ett medlemskap eller de
som är välutbildade, språkkunniga och fria att välja om de
vill flytta inom EG.

Jag vill inte att vi i glesbygden bara ska få nackdelar av
ett medlemskap; vi som bor i bygder där de flesta arbetar
med vård, omsorg och utbildning. Vi måste i Sverige se till
att vi har råd med en gemensam sektor, lika stor som i dag.
Vi måste själva få bestämma över våra skatter.

Vi kvinnor i glesbygden är beroende av en regering som
för regionernas talan och en aktiv regionalpolitik. Därför är
det viktigt, att vår regering och riksdag får föra en egen
regionalpolitik även inom EG.

När vi ska folkomrösta om EG-medlemskapet måste vi
få lära oss mer om och diskutera kvinnorna och
regionalpolitiken.

Sammanfattning av Vickis krav

Vi anser att Vicki har berättigade krav och önskemål.
Vill vi att unga flickor skall leva och bo i glesbygd och på
landsbygd och då måste vi också vara beredda att ge dem
förutsättningar för detta. Därför ställer vi upp för Vicki och
hennes medsystrar och sammanfattar önskemålen på
följande sätt:Kommunerna måste ges ekonomiska
möjligheter att bygga ut den treåriga gymnasieskolan.
Högskolorna i skogslänen måste byggas ut, både till
omfattning och med resurser för forskning.
Distansutbildningen är viktig i glesbygden. Staten måste
stimulera en utbyggnad.Den kommunala
vuxenutbildningen är viktig för att ge alla som behöver det
en behörighet till att studera vid högskolan eller för att
skaffa sig en gymnasiekompetens.Ett
återflyttningsbidrag skulle stimulera kvinnor att flytta
tillbaka till sina hembygder. Inför ett sådant.
Utvecklingsfonderna betyder mycket för skogslänen och
kvinnorna. Därför måste de ha ekonomiska förutsättningar
att även fortsättningsvis stödja kvinnor i glesbygd.Den
som vill ha heltidsarbete måste ges den möjligheten när
arbetstillfällen finns. Lagstifta om deltidsanställdas rätt till
heltidsarbete i sådana fall.Den offentliga sektorn betyder
mycket för kvinnornas möjligheter till arbete. Vi motsätter
oss den borgerliga regeringens nedskärning i den offentliga
sektorn.Utbyggda kommunikationer, både
kollektivtrafik och telekommunikationer, är viktigt för
kvinnorna i skogslänen.Kvinnorna måste ges möjligheter
till körkortsutbildning. Denna kan ges i gymnasieskolan
men också inom arbetsmarknadsutbildningens ram.
Stimulera byggande av hyres- och bostadsrätter på
landsbygden.Kvinnors behov av kultur och fritid måste
respekteras i hela landet. Detta måste stimuleras t.ex. med
hjälp av statliga bidrag för anläggningar som gynnar
kvinnors kultur och fritid. Se till att en rättmätig del av de
satsningar som görs på kulturområdet kommer kvinnorna
till del.Folkbildningen betyder mycket för kvinnorna i
skogslänen. Anslagen till folkbildningen får inte skäras ner
på det sätt som den borgerliga regeringen föreslår. Detta
förslag måste avvisas.Det är viktigt att EG-debatten
också handlar om regionerna och kvinnorna. Se till att
kvinnorna får sin del av de resurser som ställs till förfogande
inför folkomröstningen.

Avslutning

Kvinnornas insats på arbetsmarknaden är en av
förutsättningarna för fullföljande av den ekonomiska
politiken. För ett fullt kapacitetsutnyttjande krävs att
kvinnornas tillgång till arbete, kultur, fritid m.m. blir
likvärdig i hela landet. För en god regional utveckling
är kvinnors kompetens och särskilda erfarenheter
nödvändiga inslag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av att bygga ut
gymnasieskolan till tre år,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de små och medelstora
högskolorna måste byggas ut både till omfattning och
beträffande resurser till forskning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om distansutbildning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunal vuxenutbildning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att återflyttningsbidrag skall
införas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas betydelse
för stöd till kvinnor i glesbygd,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av lagstiftning om
deltidsanställdas rätt till förtur till heltidsarbete,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av utbyggd
kollektivtrafik och telekommunikationer i skogslänen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om körkortsutbildning,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnors rättmätiga del av
statliga satsningar på kultur- och fritidsområdet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av fortsatt satsning på
folkbildningen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av resurser för
information till kvinnor i bl.a. glesbygd inför
folkomröstningen rörande EG-anslutning.1

Stockholm den 24 januari 1992

Inger Hestvik (s)

Iréne Vestlund (s)

Margareta Winberg (s)

Berit Andnor (s)

Kristina Svensson (s)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)

Monica Öhman (s)

Ewa Hedkvist Petersen (s)

Britta Sundin (s)

Elvy Söderström (s)

Sinikka Bohlin (s)

Sigrid Bolkéus (s)

Ulrica Messing (s)

Lena Boström (s)

Carin Lundberg (s)

1 Yrkande 12 hänvisat till KU