Kampanjen Hela Sverige skall leva

Motion 1988/89:A449 av Ove Karlsson m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :A449

av Ove Karlsson m.fl. (s)
Kampanjen Hela Sverige skall leva

Mot.

1988/89
A449451

Under våren 1989 ebbar landsbygdskampanjen successivt ut. 1 sepember
genomförs en summeringskonferens i Östersund som har till syfte att
sammanfatta kampanjens resultat och diskutera förutsättningarna för den
framtida glesbygds- och landsbygdspolitiken.

Även om varken glesbygdsdelegationen eller nationella folkrörelsekommittén
(NFR) ännu gjort någon utvärdering förefaller det fullt klart att
kampanjen blivit en oväntat stor framgång.

Efter knappt två års arbete har kampanjen givit följande effekter:

- Cirka 40 000 människor har deltagit i lokala studiecirklar med syfte att ta
fram handlings- och utvecklingsplaner för bygden, att stimulera nyföretagande
och företagsutveckling.

- Genom folkrörelsekommitténs arbete har minst 500 000 engagerats, bl.a.
i budkavleaktiviteter och lokala opinionsmöten.

- Cirka 800-1 000 s.k. bygdekommittéer har bildats som ett nytt nätverk
för att tillvarata bygdens gemensamma intressen. I många av dessa
kommittéer pågår f.n. ett intensivt utvecklingsarbete över skilda fält som
sysselsättning, kultur- och lokalkulturminnesvård, miljöfrågor i vid
bemärkelse.

- Genom kampanjen har nya grupper blivit engagerade i ett praktiskt
arbete för landsbygdsutveckling. På många håll beskrivs kampanjen som
en kvinnorörelse som vidgat kvinnornas roll och lett till nya lovande
initiativ. Likaså har många ungdomar engagerats vilket positivt tillvaratagit
det ökade intresset för nyföretagandet. Eftersom kvinnor och
ungdomar är nödvändiga för landsbygdens utveckling är detta betydelsefulla
framsteg.

- Kampanjen har breddat basen för regionalpolitiken genom att engagera
sektorsintressen av olika slag och stärkt samverkan mellan dem, exempelvis
statliga myndigheter, intresseorganisationer, kulturmiljövården, försvaret,
kulturen, idrottsrörelsen etc. Därmed har regionalpolitikens
karaktär av utvecklingspolitik stärkts. Genom samverkan, helhetssyn
och ett mer offensivt synsätt har flera intressanta initiativ tagits.

- Landsbygdskampanjen har haft störst framgång där den traditionella
regionalpolitiken hittills inte fått några påtagliga resultat, exempelvis
Norrlands inland, skärgårdarna, skogs- och mellanbygderna.

- I vissa typiska glesbygdskommuner som t.ex. Storuman har nästan halva
befolkningen varit delaktiga i det lokala studie- och utvecklingsarbetet.

Detta bekräftar den mänskliga resursens betydelse i ett regionalt 1

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. NrA449-45I

utvecklingsarbete. Människan, de lokala förutsättningarna och ett offen- Mot. 1988/89
sivt arbetssätt måste stå i förgrunden. A449

- Kampanjen har inneburit en viktig psykologisk signal från statsmakternas
sida om landsbygdens betydelse och tilltron till dess utvecklingsförmåga.

Detta har i långa stycken vänt pessimism och ett ensidigt kravformulerande
riktat mot samhället till egen aktivitet, lokal självtillit och en nyväckt
företagaranda.

- En lång rad intressanta proj ekt har kunnat initieras och finansieras genom
kampanjen. Exempel på sådana är satsningen på s.k. tele-stugor

(anpassning av modern data och teleteknik till landsbygdens behov som
skapar jobb, ger utbildning och fungerar som kontakt- och kommunikationscentra),
Framtidsbyar (breda fullskaleförsök för att visa den
traditionella byns utvecklingsförmåga i det moderna samhället projekt
som utvecklat kulturen som lokal utvecklingskraft m.m.

- Kampanjen har också haft en vidare opinionsbildande betydelse, framför
allt i städerna, och därmed nyanserat en tidigare alltför negativ bild av
landsbygden. Det är inte osannolikt att den därmed bidragit till den
faktiska återflyttning som skett under senare år.

Sammantaget kan alltså sägas att kampanjen inneburit en välkommen
förstärkning av 10-15 års aktiv glesbygds- och landsbygdspolitik.

Kampanjen har i den meningen inte varit en kampanj i vanlig mening,
d.v.s. utformad som ett "jippo och avgränsad i tid. I stället harden syftat till
att ge stöd åt en redan pågående process med ett mer långsiktigt och
övergripande mål. D.v.s. stöd åt den nya aktiva regionalpolitiken med siktet
inställt på 90-talet som förhoppningsvis kan bli landsbygdens decennium.

Därmed närmar sig nu kampanjen "sanningens minut.

Under detta år måste det pågående arbetet växlas in i en ny fas som ger
förtroende åt de insatser som gjorts hittills.

Det aktiva arbetet måste fördjupas och intensifieras. Den lokala processen
i bygdekommittéer och projektgrupper behöver aktivt stöd, såväl personellt
som ekonomiskt, för att de lokala projekt- och företagsidéerna skall kunna
utvecklas på bästa sätt.

Det övergripande folkrörelsesamarbetet måste utvecklas i nya former.

Samarbete och samordning mellan statliga myndigheter och serviceorgan
måste i större utsträckning än nu kunna prövas för bibehållande och
utvecklande av närservice.

Det statliga och kommunala sektorssamarbetet måste ledas vidare och öka
i omfattning. Samarbetet med näringslivet utvecklas o.s.v.

Dessa exempel ger stöd åt en uppfattning som är väl företrädd inom såväl
länsorgan, folkrörelser som lokala grupper. Det är angeläget att det aktiva
arbete som kampanjen resulterat i inte avslutas eller dämpas i och med årets
kampanjavslutning, utan att utvecklingsarbetet fortsätter.

Risk finns annars att de förhoppningar som landsbygdskampanjen väckt
förbyts i besvikelse och brustna illusioner. Detta har inte landsbygden råd
med. Därför måste konkreta initiativ omedelbart tas på alla nivåer.

Vi vill i detta sammanhang också påpeka att de grundläggande problemen
som motiverade kampanjens tillkomst fortfarande finns kvar.

För att den positiva utvecklingen under de senaste åren definitivt skall 2

befästas, fordras fortsatta insatser och en större bredd i arbetet. Mot. 1988/89

Många bygder, inte minst de små industri- och mellanbygderna, har A449

fortfarande en låg mobiliseringsgrad och omställningsberedskap. Fackliga
organisationer och näringslivet är fortfarande för passiva när det gäller att
stimulera till ny ekonomisk verksamhet i lokal, småskalig regi.

Flertalet kommuner och länsorgan är ovana att möta starka lokala nätverk
vilket fordrar en anpassningsprocess i båda riktningar. Formerna för

samhällsplaneringen och den dagliga kommunikationen måste utvecklas.

Och självfallet måste glesbygdspolitiken ges stöd av den övergripande
regional- och industripolitiken så att storstadstillväxten dämpas och styrs till
regioner med outvecklade resurser.

Det ena kan emellertid inte prioriteras på det andras bekostnad. Regeringen
måste därför under våren ge riktlinjer och förutsättningar för ett fortsatt
brett och offensivt arbete.

Exempel på sådana insatser kan vara:

- Fortsatt stöd åt glesbygdsdelegationens och folkrörelsernas sammanhållande
arbete.

- En strategi presenteras för det fortsatta arbetet efter landsbygdskampanjen.

- Direktiv till länsstyrelserna om nödvändiga resursavsättningar för projektverksamhet
och ett offensivt utvecklingsarbete byggt på rådgivning,
stöd till lokala grupper, utveckling av nya studie- och projektgrupper.

- Effektivare samordning av de statliga sektorsmyndigheternas insatser i
syfte att öka servicegraden, flexibiliteten och försök med nya arbetsformer.

- En friare användning av de regionala stödmedlen så att lokala projektoch
utvecklingsgrupper i ökad utsträckning kan ges stöd.

- Särskilda satsningar på geografiska områden och nyckelgrupper (exempelvis
fackliga organisationer) som ännu inte engagerats i landsbygdsutvecklingen.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppföljning och utveckling av Hela Sverige skall
leva-kampanjens arbete.

Stockholm den 25 januari 1989

Ove Karlsson (s)

Nils-Olof Gustafsson (s)

Roland Brännström (s)

Bo Holmberg (s)

Magnus Persson (s)
Axel Andersson (s)
Alce Selberg (s)

1* Riksdagen 1988/89.3samt. NrA449-451