Högskolefrågor

Motion 1988/89:Ub673 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Ub673

av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)
Högskolefrågor

I denna motion redovisar vi vår syn på vissa utbildningar och föreslår i några
fall dimensioneringsförändringar. De ekonomiska konsekvenserna redovisas
i vår motion angående budgetfrågor inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde.

Under de senaste fyra åren har vi i våra motioner påvisat hur den stora
ökningen av akademiker för femton år sedan främst togs om hand av den
starkt expanderande offentliga sektorn. De flesta högskoleutbildningarna är
alltjämt riktade mot denna sektor, medan grunden för Sveriges framtida
utveckling främst ligger inom den privata sektorn. Våra förslag om minskning
av antalet platser på flera av de utbildningslinjer som är riktade mot den
offentliga sektorn har i flera fall vunnit gehör.

Vi har länge förespråkat minskad styrning och planering och större
flexibilitet vid våra universitet och högskolor. Ett slopande av flera utbildningslinjer
inom det filosofiska fakultetsområdet skulle inte bara ge ökad
frihet för de studerande utan också göra det lättare att anpassa utbildningen
till en förändrad verklighet. I andra fall, där linjesystemet har en reell
funktion att fylla, har vi efterlyst större långsiktighet i dimensioneringen.

Av budgetpropositionen att döma har denna syn vunnit förståelse inom
utbildningsdepartementet och UHÄ. UHÄ har fått i uppdrag att bedöma
framtida behov av högskoleutbildad arbetskraft och möjligheterna att
rekrytera studerande. De demografiska förändringarna och de minskade
ungdomskullarna kommer att leda till ökad konkurrens om de ungdomsstuderande.
Från den utgångspunkten är det riktigt av regeringen att nu stoppa
fortsatt utbyggnad av nya högskolor.

Utlokalisering av högskoleutbildning kan givetvis ske. Men några nya
organisatoriska enheter bör inte byggas upp. I stället måste ansträngningarna
koncentreras till att förbättra högskoleutbildningarna i kvalitativt hänseende.
Vi har i vår motion rörande utbildningspolitiken av detta skäl föreslagit
att forskning skall ingå i tjänsten för alla forskningskompetenta högskolelärare.

Vi ser hur den socialdemokratiska regeringen stegvis har anammat våra
förslag på högskoleområdet. Konkreta exempel är bl.a. avskaffande av
regionstyrelserna, införande av en fil.kand.-examen och av s.k. individuella
linjer. Det är också ett steg i rätt riktning, då regeringen nu föreslår att de
fristående kurserna tillförs ökade resurser. Det återstår emellertid mycket att
göra och vi har i vår partimotion på det utbildningspolitiska området
föreslagit en rad åtgärder för att komma till rätta med problemen på
högskoleområdet.

Regeringens budgetproposition föreslår vissa förstärkningar av resurserna
till de samhällsvetenskapliga och humanistiska utbildningssektorerna i
enlighet med vad vi tidigare begärt. Samtidigt sker en neddragning av
resurserna till de tekniska utbildningarna liksom till vård- och lärarutbildningarna.
Vi finner detta olyckligt. Det finns stora såväl kvalitativa som
kvantitativa brister inom dessa utbildningsområden. Den nu föreslagna
neddragningen av resurser kommer att resultera i en ryckighet, som inte
främjar en positiv utveckling. Regeringen har vid ett tillfälle valt att främja
forskningen, vid ett annat grundutbildningen. Resultatet har blivit en kraftig
minskning av anslagen per capita. Regeringen bör analysera grundutbildningens
problem och redovisa sina förslag i nästa års budget.

Internationalisering

Sorn vi framhållit i flera andra sammanhang är internationaliseringen av
högskolan ett viktigt mål. Inte minst gäller detta samverkan inom Europa
med sikte på en svensk EG-integration. Detta förutsätter - som UHÄ
påpekat - en intensiv satsning på utveckling av utbildning på främmande
språk för att det internationella studerandeutbytet skall kunna intensifieras.
UHÄ har därför föreslagit en uppräkning av anslaget D6. med två miljoner
kronor. Regeringen ställer sig dock kallsinnig till en ökning av anslaget,
vilket vi finner anmärkningsvärt mot bakgrund av den ökade internationaliseringen.
Vi delar UHÄ:s bedömning och anser det väsentligt att anslaget
ökas med två miljoner kronor.

Däremot finner vi det mot bakgrund av resursknappheten mindre
angeläget att under samma anslagspost bevilja ökade medel för information
och systemkostnader för datasystem för central antagning genom ett
engångsanslag på sju miljoner kronor. Vi har i vår partimotion om
utbildningspolitiken krävt ändrade tillträdesregler, vilket kraftigt minskar
den centrala antagningen.

Därtill har vi krävt minskat uppgiftslämnande till LADOK (lokalt
ADB-baserat studiedokumentationssystem). Regeringen föreslår ytterligare
en och en halv miljon kronor till LADOK och för allmänt administrativt
utvecklingsarbete inom högskolan. Vi anser det orimligt att förstärka
byråkratin samtidigt som nedskärningar görs av resurserna för högskolans
grundutbildning.

Vi har i vår partimotion rörande Sverige och den Europeiska gemenskapen
föreslagit att särskilda medel bör anvisas för information om det europeiska
samarbetet. Anslaget bör kunna användas för enskilda organisationers
informationsverksamhet men även utnyttjas för stipendier till skolelever och
högskolestuderande.

Vi har i samma motion framhållit behovet av att EG-litteratur finns
tillgänglig vid högskolorna.

Vi föreslår i en annan motion att ett nytt anslag inrättas för ”Information
och stipendier för att främja samverkan med EG”. Vi föreslår att 5 miljoner
kronor anvisas för detta ändamål.

Mot. 1988/89

Ub673

4

Ekonomutbildningen

I slutet av 1988 publicerade Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) en
rapport, som närmare granskade ekonomutbildningen på högskolenivå. Den
i hög grad kompetenta granskningsgruppen var synnerligen kritisk till den
nuvarande utbildningen.

Av ekonomutbildningen i Sverige kan enligt IVA bara en liten del sägas
vara ”av högsta internationella klass”. Svårigheterna är stora att rekrytera
lärare och forskarstuderande. Den svenska forskningen har svårt att hävda
sig internationellt. Det saknas enligt IVA en ämnesmässigt professionell
ledning och utbildningen saknar kvalitetsprofil.

”Kort studietid, få undervisningstimmar och schablonmässig examination
gör att kunskaper om fundamentala metoder och modeller ofta är mycket
ytliga”. Basblocket beskrivs som ”en misslyckad hybrid”. Som skäl för det
kategoriska påståendet anförs: ”En grundlig teoretisk skolning å ena sidan
och en solid träning i ekonomiska tekniker å den andra sidan låter sig inte
utan vidare förenas i en och samma utbildning. De förhoppningar som fanns
att enbart basblocket i ekonomlinjen skulle ersätta handelsinstitutens
utbildningar har inte infriats”.

Även om vissa punkter kan diskuteras, förefaller arbetsgruppens slutsatser
vara väl underbyggda. Ekonomutbildningen har i dag inte den kvalitet som
kan krävas. Detsamma gäller många andra högskoleutbildningar.

Vi har från början varit starkt kritiska till uppdelningen av ekonomutbildningen
i ett basblock och en fördjupningsdel. Vi har aldrig accepterat att
basblocket på ett fullgott sätt kan ta över handelsinstitutens utbildning av
”praktiska ekonomer”.

Vi har också ställt oss avvisande till regeringens förslag och riksdagens
beslut att ekonomlinjens fördjupningsdel skall inrättas på alla orter - 20
högskoleenheter - där basblocket finns. Som vi framhållit i vår partimotion
om utbildningspolitiken bör den forskningsförberedande högskoleutbildningen
(teoretiska utbildningar och påbyggnadskurser, som berättigar till
forskarutbildning) koncentreras till enheter med fasta forskningsresurser
samt till de större högskolorna Växjö, Karlstad och Örebro (de tidigare
universitetsfilialerna). Det hindrar inte, att fördjupningsdelen av ekonomlinjen
utlokaliseras till de mindre högskolorna, men ansvaret skall ligga kvar hos
de enheter som har att ombesörja den forskningsförberedande högskoleutbildningen.

Vi vill än en gång erinra om att utsplittringen av ekonomlinjens fördjupningsdel
står i bjärt kontrast mot vad som förordats på sakkunnigt håll. Bl.a.
anförde ordföranden i planeringsberedningen för AES-sektorn i en reservation
till den anslagsframställning från UHÄ, som föregick förra årets
budgetproposition, att beredningen ”förordar att de åtgärder som är möjliga
att vidta inom ramen för tillgängliga resurser disponeras så att satsningar för
att säkerställa och om möjligt höja utbildningens kvalitet prioriteras före
kvantitativ expansion av befintliga utbildningar, etablering av utbildningar
på nya orter respektive inrättande av nya utbildningar”. Detta ligger helt i
linje med såväl vår syn som den som lagts i dagen av IVA:s arbetsgrupp och
andra sakkunniga.

Mot. 1988/89

Ub673

5

Regeringen har emellertid valt en annan väg. Förra året beslutade
riksdagen i enlighet med regeringens förslag att fördjupningsdelen av
ekonomutbildningen skall finnas i Falun/Borlänge, Östersund och Eskilstuna/Västerås.
Nu vill man gå vidare och inrätta motsvarande utbildning i
Jönköping, Skövde och Gävle/Sandviken. Samtidigt vet vi, att vid de mindre
högskolorna har endast 25 procent av högskollärarna avlagt doktorsexamen
- andelen torde vara än mindre vid de ekonomiska institutionerna.

Om utbildningen skall ombesörjas av enbart institutionsbundna lärare vid
de mindre högskolornas institutioner, kan man inte längre hävda att den äger
rum på vetenskaplig grund. Skall det vetenskapliga kravet infrias, måste de
mindre högskolorna beträffande i varje fall fördjupningsdelen söka hjälp
från institutioner vid högskoleenheter som normalt har att meddela sådan
undervisning.

Vi motsätter oss inte att fördjupningsdelen av ekonomlinjen ges vid de
mindre högskolorna, men av kvalitetsskäl skall i sådana fall hela ansvaret vila
på de universitet och högskolor, som har att ombesörja forskningsförberedande
högskoleutbildning inom ekonomlinjen. Det är också de som bör
uppbära anslag för sådan undervisning.

Vi avvisar alltså förslaget att fördjupningsdelen av ekonomlinjen inrättas
vid högskolorna i Jönköping, Skövde och Gävle/Sandviken. Motsvarande
medel bör i stället fördelas på de universitet och högskolor som i sin tur kan
utlokalisera den aktuella undervisningen till de mindre högskolorna.

De problem som nu aktualiserats för ekonomlinjen gäller också till stor del
andra högskoleutbildningar inom AES-sektorn. Riksdagen begärde förra
året att regeringen skulle återkomma med förslag om kvalitativa förbättringar
inom sektorn. Regeringen har valt att föreslå vissa resursförstärkningar.
Problemen har dock inte lösts därmed.

Regeringen bör få i uppdrag att snarast möjligt inför riksdagen redovisa en
jämförelse mellan den högre utbildningen i Sverige och den i andra länder
inom AES-sektorn, särskilt ekonomlinjen, samt framlägga förslag om
kvalitetshöjande åtgärder. Dessa bör inte enbart avse resursförstärkningar
utan också innebära förslag beträffande utbildningens organisation och
ansvarsfördelningen mellan å ena sidan universiteten och de större högskolorna
och å den andra sidan de mindre (nya) högskolorna, allt i syfte att
garantera en utbildning enligt högskolelagens formulering ”på vetenskaplig
grund”.

Den systemvetenskapliga linjen är den viktigaste högre utbildningen för
administrativt inriktat arbete inom dataområdet. Från denna linje kommer
en allt större del av systemerare, projektledare och utredare att hämtas.
Dessa yrkeskategorier får en avgörande betydelse för den framtida utvecklingen.
Det är särskilt viktigt att utbildningen behandlar systemteknik och
relationerna teknik, människa och samhälle. Här ställs stora krav på kvalitet i
utbildningen liksom också inom vissa specialområden som systemutformning,
systemförvaltning och datakommunikation.

Vi föreslår, att den systemvetenskapliga linjen förlängs från 120 till 160
poäng för att trygga kvaliteten i utbildningen. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.

Mot. 1988/89

Ub673

6

V årdutbildningar

Regeringen föreslår beträffande läkarutbildningen en utökning av antalet
nybörjarplatser på läkarlinjen i Umeå, vilket vi tidigare föreslagit för att
komma till rätta med den regionala obalansen. Samtidigt föreslår regeringen
en motsvarande minskning av antalet platser vid läkarlinjen i Lund.

Såväl socialstyrelsen som landstingsförbundet anser att det framtida
behovet av läkare har underskattats och att antalet nybörjarplatser bör ökas.
När dessutom läkarförbundet i en samnordisk prognos förutspår en framtida
läkarbrist i Sverige bör en utökning ske i Umeå utan att motsvarande
minskning sker i Lund. Dessutom är argumentationen för en minskning i
Lund svag - enda skälet skulle vara att tidigare nedskärningar av läkarutbildningen
skett i Stockholm, Linköping och Göteborg men icke i Lund. Detta är
knappast tillfyllest.

Antalet nybörjarplatser bör - som regeringen föreslagit - öka med 20 i
Umeå. Däremot bör inte motsvarande minskning göras i Lund. Detta
medför enligt regeringens beräkningar en ökning av kostnaderna under
budgetåret på 543 000 kronor.

Därtill har emellertid regeringen motsatt sig den utökning av anslaget för
medicinsk forskning och forskarutbildning till Umeå, som enligt UHÄ bör
följa med utökningen av antalet platser i grundutbildningen.

Vi delar inte regeringens uppfattning och är inte beredda att acceptera
några nya principer beträffande anslagstilldelningen på det medicinska
området. Samma kvalitet i utbildningen och kostnader för övrigt bör gälla för
Umeå som för läkarutbildningen i övrigt.

Lärarutbildningar

Vi har tidigare med all kraft motsatt oss beslutet om ny grundskollärarutbildning,
då det enligt vår mening leder till en kvalitetsförsämring. Eftersom den
nya utbildningen nu kommit igång, blir det angeläget för oss att i fortsättningen
påvisa brister och sträva efter att åstadkomma förbättringar.

Vid behandlingen av förra årets budgetproposition visade det sig, att
prognosen var felaktig. Det behövdes långt fler lärare än man räknat med.
Riksdagen tog hänsyn till detta och motsatte sig regeringens förslag till
nedläggning av lärarutbildningarna i Kalmar och Gävle/Sandviken. Vidare
beslöts att utbildning av grundskollärare med inriktning på tidigare årskurser
skulle finnas i Uppsala. Nu tar regeringen den bristfälliga rekryteringen till
intäkt för att föreslå en ”frysning” av antagningen till utbildningen på dessa
orter. De bör dock enligt regeringen få fortsatt planeringsanslag.

Vi kan inte acceptera regeringens synsätt. Den har trumfat igenom en dålig
lärarutbildning i riksdagen. Svaret har blivit långt färre sökande än man
räknat med. Samtidigt har behovet av nya lärare visat sig större än vad som
förutspåtts. Skolan riskerar att hamna i en besvärande lärarkris.

I den krissituation som uppstått bör dock enligt vår mening kvalitetsaspekten
överordnas kvantitetsaspekten. Ingenting säger, att de tre berörda
högskoleenheterna skulle få färre sökande än de andra. Tvärtom kan de på
grund av ett års uppehåll ha ett större rekryteringsunderlag och vara bättre
rustade än andra.

Mot. 1988/89

Ub673

7

Vi föreslår därför, att grundskollärarutbildning skall äga rum som planerat
i Kalmar, Gävle/Sandviken och Uppsala, allt enligt riksdagens tidigare
beslut.

Regeringen föreslår en minskning av antalet nybörjarplatser på värdlärarlinjen
med 30, att fördelas med 6 platser vardera i Stockholm, Uppsala,
Lund, Göteborg och Umeå. De föreslagna neddragningarna är marginella
och samtidigt anges behovet av vårdpersonal öka. Den splittrade minskningen
leder heller inte till någon påtaglig besparing. Förslaget är enligt vår
mening dåligt underbyggt. Det bör därför avvisas.

Lärarhögskolan i Stockholm

Regeringen begär bemyndigande av riksdagen att lokalisera huvuddelen av
lärarhögskolans i Stockholm verksamhet till Södertälje. Detta skulle enligt
regeringens mening lösa högskolans lokalproblem.

Det framgår av budgetpropositionen, att en väsentlig del av HLS:s
verksamhet förutsätts bli kvar i Stockholm eller dess nära grannskap, hela
den ämnesteoretiska delen vid universitetet samt idrottslärarlinjen och
förskollärarutbildningen i Solna och Blommensberg. Högskolestyrelsens
krav om en till en plats sammanhållen utbildning tillgodoses inte genom
förslaget.

De långa resorna kan bidra till att göra studier vid HLS mindre attraktiva.
Detta är besvärande i en situation, då rekryteringen av lärarkandidater
framför allt sviktar i storstadsregionerna och även i Stockholm. Till detta
kommer, att endast överslagsmässiga beräkningar redovisats beträffande
kostnaderna. Inte heller har några andra alternativ till lokalisering redovisats.
Vi anser att lärarhögskolan i Stockholm måste finnas på en plats som
innebär att den kan vara hela Stockholmsområdets lärarhögskola.

Regeringen bör utreda HLS:s lokaliseringsproblem närmare och återkomma
till riksdagen med alternativa förslag.

Journalistutbildning

Inom sektorn för kultur- och informationsyrken föreslår regeringen en
välbehövlig upprustning. Vi hälsar med tillfredsställelse, att en ny variant
införs inom journalistutbildningen. Alternativet med en 40-poängs kurs efter
avslutade 120 poäng inom valfria områden men med behörighet för
forskarutbildning, dvs en fil.kand.-examen, bör kunna tillföra yrket en
behövlig kompetensförstärkning.

Det har framstått som alltmer angeläget, att det görs en åtskillnad mellan
journalistens och informatörens roll. Från den utgångspunkten är det bra att
regeringen föreslår en allmän informationslinje.

Vi förutsätter att den journalistutbildning som skall förläggas till Norrland
lokaliseras till Umeå. Endast Umeå universitet har tillräcklig mångsidighet
och kapacitet för att ge en kvalitativt acceptabel utbildning.

Mot. 1988/89

Ub673

8

LIF-anslaget

Genom att huvuddelen av resurserna anslås via yrkesutbildningssektorerna något
som vi kritiserat i andra sammanhang - är vissa ämnesområden
ständigt hotade. Det är inte sällan fråga om kanske ”udda” språk, som dock
varken universiteten eller det svenska samhället har råd att vara utan.
Slaviska institutionen i Lund har nämnts som ett sådant exempel.

Vi vill erinra om att den s.k. ”minikrysslistan” reglerar villkoren för ett
antal små discipliner. Genom denna lista, som är intagen i statsliggaren,
fastställs var ansvaret skall ligga för att studiemöjlighet finns i vissa ämnen
med få studerande.

För att undanröja den oro som finns och för att åstadkomma viss behövlig
upprustning bl.a. av de små institutionerna föreslår vi, att LIF-anslaget
förstärks med ytterligare fem miljoner kronor.

Forskning och forskarutbildning

Vi har en ambition att åstadkomma största möjliga drägliga förhållanden för
de forskarstuderande. Det är därför angeläget, att i flertalet fall utbildningsbidragen
omvandlas till doktorandtjänster. Vi anser att denna utveckling bör
påskyndas. Vid vissa fakulteter har det dock visat sig mera ändamålsenligt att
förena utbildningsbidrag med assistenttjänster, vartill kommit att högskolan
i fråga tecknat avtal med försäkringsbolag för att trygga doktoranden i socialt
hänseende.

Riksdagen bör föreslå regeringen, att respektive fakultet ges möjlighet att
disponera anslaget för stöd åt forskarstuderande på sådant sätt att den för
fakulteten och den studerande bästa utformningen uppnås.

Regeringen föreslog i sin proposition om särskilda regionalpolitiska
insatser för Bergslagen och norra Sveriges inland en tillfällig förstärkning om
2.4 miljoner kronor till informationsteknologisk forskning vid universitetet i
Umeå. Riksdagen beslutade, att medel av motsvarande storleksordning
skulle anvisas även för budgetåret 1989/90 och därefter bli permanenta.
Oberoende av detta har dessutom en professur inrättats i datalogi vid
universitetet i Umeå. Regeringen tar nu detta till intäkt för att föreslå att
endast 1,2 miljoner kronor bör anslås som förstärkning till den informationsteknologiska
forskningen i Umeå.

Detta synes vara ett missförstånd av regeringen. Riksdagen bör därför
anslå ytterligare 1,2 miljoner kronor som förstärkning till den informationsteknologiska
forskningen vid Umeå universitet för budgetåret 1989/90.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en studie av utvecklingen av
per capita-resurserna inom grundutbildningen inom teknisk sektor
samt att regeringen återkommer med förslag med anledning av den
utförda analysen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av resurser för att verka för en ökad
internationalisering,

Mot. 1988/89

Ub673

9

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ansvaret för utbildning utöver grundnivån,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om att inrätta ekonomlinjens
fördjupningsdel vid högskolorna i Jönköping, Skövde och
Gävle/Sandviken,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjligheterna att bedriva utlokaliserad utbildning,

6. att riksdagen hos regeringen begär analys och åtgärder i syfte att
höja utbildningens kvalitet inom AES-sektorn i enlighet med vad som
i motionen anförts,

7. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till förlängning av
den systemvetenskapliga linjen i enlighet med vad i motionen anförts,

8. att riksdagen beslutar att läkarutbildning skall bedrivas i Umeå
utan att motsvarande minskning av antalet utbildningsplatser sker i
Lund,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om principerna rörande anslagstilldelningen på det
medicinska området,

10. att riksdagen beslutar att grundskollärarutbildning från och med
budgetåret 1989/90 skall bedrivas i den omfattning som anges i tidigare
riksdagsbeslut,

11. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska antalet
nybörjarplatser i vårdlärarutbildningen,

12. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen återkommer
med alternativa förslag till lokalisering av högskolan för lärarutbildning
i Stockholm,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om journalistutbildningens lokalisering,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förstärkning av LIF-anslaget, samt

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om doktorandtjänster och utbildningsbidrag.

Stockholm den 25 januari 1989

Ann-Cathrine Haglund (m)

Göran Allmér (m) Hans Dau (m)

Birger Hagård (m) Rune Rydén (m)

Ulf Melin (m) Elisabeth Fleetwood (m)

Mot. 1988/89

Ub673

10