Glesbygdsdelegationens roll för landsbygdens

Motion 1988/89:A477 av Börje Hörnlund m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :A477

av Börje Hörnlund m.fl. (c)
Glesbygdsdelegationens roll för landsbygdens
utveckling

Inledning

Vid mitten av 1800-talet var Sverige i huvudsak agrart till sin struktur. Ett
drygt halvsekel senare hade landet omvandlats till en modern industristat
med en helt förändrad social och ekonomisk struktur. Den förändrade
näringsstrukturen innebar i korthet att arbetar- och företagargrupperna
inom industrin - i förhållande till antalet sysselsatta inom jordbruket - ökade
kraftigt från slutet av 1800-talet. En av förutsättningarna för industraliseringsprocessen
var den goda tillgången på arbetskraft inom jordbruket.
Befolkningstillväxten på landsbygden var under 1800-talet mycket kraftig
och då i synnerhet bland den egendomslösa delen av befolkningen.

Befolkningsökningen medförde att de obesuttna fick allt svårare att
erhålla stadigvarande sysselsättning inom jordbruket. Industraliseringsprocessen
innebar att dessa grupper fick helt andra utkomstmöjligheter än
tidigare. Under 1800-talets sista decennier lämnade de sämst ställda grupperna
landsbygden i en allt större utsträckning och sökte sig till städer, industrioch
brukssamhällen.

Under de senaste decennierna har en liknande omdaning av näringsstrukturen
skett. På bekostnad av både jordbruk och industri växer ett tjänsteeller
informationssamhälle fram. En allt större andel av befolkningen får sin
utkomst inom de privata eller offentliga tjänstenäringarna.

Under 1900-talets lopp förstärks urbaniseringsprocessen alltmer och i
synnerhet under efterkrigstiden, framförallt 1960- och 1980-talen, har en
tillväxt av befolkningen ägt rum i de stora städerna på bekostnad av såväl
landsbygden som de mindre tätorterna.

På samma sätt som utpräglade jordbruksbygder drabbades av avfolkning
under mellankrigstiden och perioden efter andra världskriget och skogsbruksbygder
drabbades mycket hårt av avfolkning under 50- och 60-talen
genom skogsbrukets mekanisering, har under 70- och 80-talet utpräglade
industribygder och industriorter fått vidkännas strukturomvandlingens negativa
effekter. Det gäller framför allt orter med ensidig industristruktur, t ex i
Bergslagen och delar av norrlandskusten. Områden med småindustri och
mer mångsidig näringsstruktur, t.ex. i västra Småland och i Västergötland,
har på ett helt annat sätt lyckats hävda sin ställning, och t.o.m. haft en positiv
utveckling.

Befolkningsutvecklingen har inte varit entydig, även om huvuddragen
varit avfolkning på landsbygden och av mindre tätorter.

Mot.

1988/89

A477

1 Riksdagen 1988/89.3sami. Nr A477

I stora områden runt expansiva skol-, förvaltnings- och tjänstestäder har Mot. 1988/89
både landsbygd och småorter haft en positiv utveckling genom bosättning av A477
pendlare. Detsamma kan ofta gälla runt industriorter som själva haft en
negativ befolkningsutveckling. Denna tendens är ett bevis för att många
familjer värderar landsbygds- och småortsmiljön högt som boendemiljö om
försörjning och kommunikationer kan ordnas.

På vissa håll i landet har också områden fjärran från stora metropoler fått
uppleva en positiv utveckling. Det gäller t ex Siljansbygden, och den tidigare
nämnda småindustribygden i inre västra Götaland. Det finns där en stark
småföretagarkultur som grund för denna positiva befolkningsutveckling.

Utvecklingen har dock inte varit likformig över tiden. Under början av
70-talet växte den gröna vågen fram och gav förnyat hopp till många
bygder. Många människor lämnade storstäderna och försökte etablera en ny
tillvaro på landsbygden. Denna tendens var förhärskande ända in på 80-talet.

Men under 80-talet vände utvecklingen. Ett kärvare ekonomiskt klimat, med
bl a kraftiga höjningar av resekostnaderna, var en orsak. En annan var den
snabbt sjunkande lönsamheten i jordbruket.

- Ökad materiell välfärd

Industraliseringsprocessen har emellertid för såväl Sverige som andra
industriländer medfört en kraftigt ökad materiell standard för de enskilda
människorna. De flesta i vårt land har genom industraliseringen fått
tillfredsställande levnadsbetingelser materiellt sett. Samhället har tillförts
ekonomiska resurser för angelägna reformer på olika områden. Målsättningen
med dessa reformer har bl a varit att skapa en likvärdig ekonomiskt trygg
tillvaro och ett större inflytande över den egna livssituationen för de enskilda
människorna. Samhället har vidare fått resurser till en förbättrad offentlig
service.

Industraliseringen har således i många hänseenden inneburit en positiv
utveckling för både individ och samhälle. Parallellt med industrialiseringsprocessen
har dock en riksdagsmajoritet mot centerns bestämda vilja fört en
koncentrationsinriktad politik som gjort att centraliseringstendenserna i
samhället kraftigt förstärks med bl.a. en allt starkare befolkningskoncentration
som följd.

- Försämrad miljö

I storstäderna har den pågående befolkningskoncentrationen bl a inneburit
försämrad social- och naturmiljö, kommunikationsproblem, dyrt boende
m.m.

För landsbygden och dess tätorter har befolkningsunderlaget kraftigt
minskat. Stora svårigheter har uppstått på grund av vikande befolkningsunderlag
att kunna bära nödvändig offentlig och privat service. Landsbygden
och dess tätorter har fått en kraftigt minskad andel av investeringar för
underhåll och upprustning av infrastruktur, försämrad arbetsmarknad,
minskat bostadsbyggande m m.

I en nyligen framtagen rapport från expertgruppen för forskning om
regional utveckling (ERU) konstateras bl.a. att befolkningen i de mest 2

utsatta kommunerna minskat med nära 1 miljon invånare under det senaste Mot. 1988/89

decenniet. Detta har bl.a. inneburit en starkt snedvriden åldersstruktur i A477

många avfolkningskommuner.

I en partimotion om regionalpolitiken från centerpartiet föreslås bl a mot
denna bakgrund kraftfulla satsningar för att åstadkomma en mer balanserad
befolkningsutveckling i syfte att förbättra den regionala balansen. Det krävs
såväl infrastrukturella insatser som företagsinriktade och individinriktade
åtgärder om den nuvarande utvecklingen mot en allt större koncentration av
både befolkning och näringsliv till några få områden skall kunna brytas. I
föreliggande kommittémotion tar vi upp de problem regeringens koncentrationsinriktade
politik medfört för landsbygden och dess tätorter samt lägger
förslag till insatser för att ta till vara de resurser som finns på landsbygden och
därmed skapa förutsättningar för en positiv landsbygdsutveckling.

Ideologiska utgångspunkter

Enligt centerpartiets mening kan kravet på en allsidig välfärd innefattande
såväl goda ekonomiska levnadsbetingelser som en god livsmiljö bäst
tillgodoses i ett decentraliserat samhälle.

Centern tror på den enskilda människans initiativförmåga, kreativitet,
förmåga och vilja att ta ta ansvar och fatta självständiga beslut samt vilja till
solidaritet och ansvarstagande.

Produktionsförutsättningar i form av mänskligt kunnande, samhällsinvesteringar
och råvarutillgångar måste tas tillvara över hela landet. Det finns ett
nära samband mellan ekonomisk utveckling och en bevarad ekologisk
balans. En politik som inte tar hänsyn till kravet på en god miljö leder
ofelbart till miljöskador som inte kan åtgärdas och därmed även till stora
ekonomiska förluster för samhället.

En central del i en politik för en decentralistisk utveckling och en bra miljö
är insatser för att utveckla landsbygden. En levande landsbygd med ett vitalt
och differentierat näringsliv, fungerande service och ett öppet landskap m m
har stor betydelse för långt fler än dem som är direkt engagerade i de areella
näringarna. Det gäller alla som är bosatta på landsbygden och i dess tätorter
men även för de större tätorternas befolkning. Landsbygden är en resurs som
måste tas tillvara och utvecklas till gagn för hela Sveriges befolkning.

En positiv utveckling för landsbygden förutsätter en bättre samordning av
planeringen inom och mellan olika samhällssektorer. Det krävs en helhetssyn
från såväl beslutande politiska organ som statliga verk och myndigheter
på central, regional och lokal nivå på planeringen av infrastruktur, bebyggelse,
service m m om en positiv utveckling skall kunna uppnås. Det krävs en
medveten vilja och en medvetenhet om att de insatser som görs måste
inriktas på att främja landsbygdens utveckling - inte motverka den.

Konkreta politiska beslut måste ta sikte på att skapa förutsättningar för en
mer balanserad befolkningsutveckling i landet som helhet. Vid sidan av
generella åtgärder som syftar till att skapa en bättre regional balans krävs
riktade insatser i avsikt att rusta upp och utveckla landsbygdens basfunktioner.
En levande landsbygd förutsätter bra kommunikationer, närhet till
skolor, en fungerande service m m. Målsättningen måste vara att Hela
Sverige ska leva.

Regeringspolitiken missgynnar landsbygden Mot. 1988/89

Utvecklingen efter regeringsskiftet 1982 har medfört en allt kraftigare A477
regional och inomregional obalans. Landsbygdens problem och framtidsfrågor
har behandlats mycket styvmoderligt i samhällsarbetet. Mycket liten
hänsyn har tagits till de speciella förhållanden som råder på landsbygden. I
t.ex. den närings-, bostads- eller utbildningspolitiska planeringen negligeras
nästan helt behovet av en positiv utveckling på landsbygden. Den socialdemokratiska
politiken har i hög utsträckning haft udden riktad mot landsbygden
och de mindre kommunerna.

Denna koncentrationsinriktade politik har förts samtidigt som den av
Europarådet initierade s k landsbygdskampanjen pågått. Kampanjen syftar
till att försöka vända den negativa utvecklingen för landsbygden i Europas
länder.

Företrädare för regeringen har vid upprepade tillfällen gjort en mängd
positiva uttalanden utan att i handling på något sätt följa upp dessa
deklarationer. T.o.m. var möjligheterna att slutföra kampanjen ovissa
eftersom man inte fick tillräckliga ekonomiska resurser. Med anledning av en
centermotion anvisade riksdagen ytterligare medel under våren 1988 så att
kampanjen kunde fortsätta. Andra exempel på regeringsbeslut som går helt
stick i stäv med denna kampanj är att:

- Regeringen har drivit igenom slopat sysselsättningsstöd i stödområde C

- Regeringen har försämrat skatteutjämningen för utsatta kommuner

- Regeringen har slopat stödet till investeringar i alternativa energikällor

- Regeringen har starkt minskat pengarna till länsvägnätet

- Regeringen har ordentligt minskat stödet till enskilda vägar

- Höjd kilometerskatt och höjd bensinskatt drabbar mest landsbygden

- Regeringen har tagit bort stödet till den kollektiva landsbygdstrafiken

- Regeringen tar bort ca 2 200 arbetstillfällen från församlingarna genom
att omorganisera folkbokföringen, vilket i huvudsak drabbar kvinnor i
glesbygd. Omorganisationen genomförs trots en merkostnad av ca 250
milj. kr. Medel som i stället kunde gått till landsbygdsutveckling.

- Regeringens politik leder till att ca 50-talet mindre försäkringskassekontor
upphör.

- M m, m m .

Det senaste exemplet i raden på åtgärder som missgynnar landsbygden är
upptrappningen av den garanterade räntan för ombyggnadslån och en
neddragning av det oprioriterade byggandet för att stoppa ombyggnadsverksamheten
i syfte att styra över resurserna till nyproduktion. Regeringens
ursprungliga förslag hade kraftigt missgynnat ombyggnadsverksamheten på
landsbygden. Genom bl.a. initiativ från centern kunde dock reglerna för
ombyggnadsverksamheten modifieras på ett för landsbygden positivt sätt.

Sammantaget har regeringen på kort tid fattat ca 50-talet beslut som
motverkar landsbygd och småorter. Det är däremot mycket svårt att hitta ett
enda beslut som är till landsbygdens och de små orternas fördel. Regeringens
koncentrationsinriktade politik har också fått genomslag i de statliga verkens
agerande. Posten, televerket, SJ m fl har genomfört och planerar ytterligare
försämringar av servicen för landsbygdens folk.

Denna politik skall jämföras med vad dåvarande industriministern fram- Mot. 1988/89

höll vid sitt tal på Skansen sommaren 1988 då budkavlar från hela landet A477

överlämnades till företrädare för de politiska partierna. Industriministern
konstaterade att 35 000 människor har deltagit i studiecirklar, vars syfte är
att ta fram lokala handlingsplaner och utvecklingsprojekt. Uppemot 150 000
människor har varit med i lokala utvecklingsgrupper. Uppemot 800 bygdekommittéer
har anslutit sig den Nationella Folkrörelsekommitten.

Industriministern underströk vidare att Hela Sverige ska leva-kampanjen
är den största mobiliseringsrörelsen någonsin på den svenska landsbygden.

Nu måste vi också se till att den kraften hålls vid liv också i framtiden.

Den enda konkreta åtgärd som industriministern aviserade från regeringens
sida var dock att den regionalpolitiska utredningen skulle få pröva de
uppslag som kommit fram via landsbygdskampanjen. Detta innebär att några
konkreta beslut i anledning av kampanjen först kan fattas om 2-3 år.

Landsbygdskampanjen Hela Sverige ska leva

På initiativ av Riksförbundet för hembygdsvård bildades 1987 den Nationella
folkrörelsekommittén för en levande bygd och natur. Kommitténs uppgift
har varit att stimulera och initiera folkrörelsernas arbete inom ramen för
europarådets kampanj i Sverige i samverkan med glesbygdsdelegationen
under tema Hela Sverige ska leva.

Kommittén skall avsluta sitt arbete i april 1989 med en landsbygdsriksdag.

En av de viktigaste effekterna av landsbygdskampanjen är att idéer och
förslag till många konkreta utvecklingsprojekt tagits fram av landsbygdens
folk. Det är av avgörande betydelse för en positiv utveckling att människors
engagemang tas till vara omgående. Det finns en uppenbar risk att
regeringens agerande skapar en misstämning och resignation. De vackra
orden har hittills inte varit något värda.

Det är därför nödvändigt att de krav och förslag till åtgärder som
framkommit genom kampanjen leder till omedelbara insatser från samhällets
sida.

De krav som ställs i de länsvisa sammanfattningarna är en sammanfattning
av de förslag som framkommit genom de många lokala aktiviteter som
genomförts. Kraven i de länsvisa sammanfattningarna är i mångt och mycket
identiska. Det ställs framförallt krav på upprustning av kommunikationerna.

Ökade resurser för ett förbättrat vägnät är ett av de mest centrala kraven.

Vidare framhålls vikten av ett mer flexibelt bostadsbyggande på landsbygden.
Det understryks bl.a. att även smålägenheter med hyresrätt måste
byggas på landsbygden och i dess tätorter avsedda för både ungdomars och
pensionärers behov. Ytterligare ett centralt krav är att skolan skall finnas och
de små skolorna bevaras.

Många skilda förslag finns som rör möjligheterna att utveckla landsbygdens
näringsliv. Framförallt genom framtidssatsningar som gynnar småföretagsamheten
och underlättar kombinationssysselsättningar samtidigt som
man vill slå vakt om landsbygdens basnäringar. Kritiken mot förslag till
förändringar i beskattningen som anses missgynna landsbygden, ex höjd

bensinskatt och borttagande av resavdraget för arbetsresor, är kompakt. Mot. 1988/89

Vikten av olika typer av stöd för att bibehålla och upprätta servicefunktio- A477

ner, bevarat kulturlandskap, utvecklat kulturliv, förenklad offentlig administration
m.m. är andra exempel på förslag som framförs. Det bör slutligen
understrykas att man genomgående betonar nödvändigheten av en levande
landsbygd som ett led för att motverka miljöförstöringen och för en
bibehållen bra livsmiljö både i storstad och glesbygd.

Ett bibehållet engagement och fortsatt framtidstro hos de många människor
som deltagit i landsbygdskampanjen förutsätter att ovan redovisade
idéer och förslag omsätts i konkret handling. Ett fortsatt utredande leder till
att entusiasmen svalnar och och att planerade insatser inte kommer till
stånd.

Regeringens passivitet och brist på vilja till konkreta insatser är mot denna
bakgrund trist. Utarmningen av landsbygden har under det socialdemokratiska
regeringsinnehavet gått mycket långt. I vissa delar av landet krävs
kraftfulla och omedelbara insatser. Utflyttningen måste vändas i inflyttning
om inte många kulturbygder skall dö ut inom några få år.

Det krävs enligt vår mening att landsbygdskampanjens intentioner och
idéer omsätts i praktiken och - på grundval av bl.a. de förslag som framförts i
kampanjen - riksdagen tar beslut om konkreta riktlinjer och resurser för att
utveckla landsbygden med målsättningen att ge begreppet Hela Sverige ska
leva ett reellt innehåll.

Enligt vår mening måste, mot bakgrund av den passivitet statsmakterna
hittils visat, landsbygdskampanjens arbete fullföljas. Det bör lämpligen ske
genom en fortsatt folkrörelsesamverkan. En sådan kommitté skulle ha som
uppgift att ta till vara och initiera aktiviteter som syftar till en utveckling av
landsbygden på central, regional och lokal nivå. Målsättningen skall vara att
återta den eftersläpning som landsbygden fått vidkännas framförallt gentemot
de större tätortsregionerna.

Vidare bör enligt vår mening glesbygdsdelegationen få i uppdrag att
analysera effekterna av statliga myndigheters och verks åtgärder för landsbygden.
Delegationen bör därvid särskilt beakta där flera var för sig mindre
åtgärder sammantaget leder till att infrastruktur, sysselsättning och service
undergrävs på landsbygden och dess tätorter. Glesbygdsdelegationen bör
kontinuerligt i en särskild rapport redovisa effekterna av myndigheter och
verks agerande. Detta bör ges regeringen till känna.

Centerförslag till åtgärder för att utveckla
landsbygden

Den allt kraftigare befolkningskoncentrationen efter regeringsskiftet 1982
skadar stora delar av vårt land. Utarmningen har nu gått så långt att en
inflyttning krävs till många områden om de skall ha en reell chans att
långsiktigt överleva.

Den första förutsättningen härför är att statsmakternas beslut är så
utformade att resurser över hela det politiska fältet tillförs landsbygden i
rättvis omfattning. Detta i stället för att som nu föra en politik som utarmar
bygderna. En positiv utveckling för landsbygden måste bygga på att 6

landsbygd, småorter och småkommuner behandlas rättvist av statsmakterna.

Vi vill understryka att en utveckling av hela vårt land förutsätter en Mot. 1988/89

helhetssyn på planeringen av infrastruktur, bebyggelse, service, kulturutbud A477

m.m. Utifrån dessa utgångspunkter bör ett åtgärdsprogram för landsbygden
med nedan redovisad inriktning läggas fast.

Målsättning för befolkningsutvecklingoch
bebyggelseplanering

Hittills har synen på landsbygdens befolkningsutveckling varit ytterst passiv.
Landsbygdsbefolkningen har setts närmast som en restpost i statistiken. I en
del kommuner har man dock haft målsättningar om att utveckla vissa mindre
tätorter för att på så vis ge ytterområdena en tillräcklig styrka. Detta har varit
bra, men det måste utvecklas i många fler kommuner. Vi måste ha en aktiv
befolkningsplanering där målsättningen ska vara bibehållen eller ökad
befolkning i alla delar av landet. Den kommunala planeringen bör starkt
verka för att varje socken/församling får en positiv befolkningsutveckling. I
norra Sverige bör den enskilda byn vara utvecklingsenhet.

På de flesta håll måste svaga länkar i kedjan förstärkas, dvs på många
små orter måste målsättningen vara ökad befolkning. Endast med ett
tillräckligt tätt nät av småorter som utvecklas kan vi på sikt garantera
likvärdiga levnadsbetingelser i alla delar av landet.

Det måste betonas att vi inte ser det statistiska begreppet tätört som
gräns nedåt för en befolkningsutveckling. På åtskilliga håll är tätortsnätet
alltför glest för att motsvara kraven på service och närhet för landsbygdsbefolkningen.
Från kommunernas sida bör man sträva efter att ta fram
byggnadsplaner anpassade till en sådan decentraliserad bebyggelsestruktur.

Aktiva ansträngningar måste sättas in för att skapa sysselsättning, pendlingsmöjligheter,
service osv. Men i ett första steg är det avgörande att både stat
och kommun anger som mål att även dessa minsta orter ska utvecklas.

Bebyggelse i den rena glesbygden kan inte på samma sätt planeras.

Insatser för bevarad och förbättrad infrastruktur

Enligt vår mening krävs omfattande satsningar för att bevara och förbättra
landsbygdens infrastruktur.Vi föreslår omfattande insatser för utveckla
infrastrukturen och stimulera arbetsmarknad och näringsliv över hela landet.

Dessa innebär bl a:

- Kraftiga uppräkningar av länsanslagen för att med lokaliserings- och
glesbygdsstöd skapa bättre förutsättningar för investeringsprojekt och
arbetstillfällen i länen om sammanlagt mer än 600 milj kr. Totalt föreslår
vi 1 350 milj. kr. fördetta ändamål, varav400 milj. kr. till glesbygdsstöd

- Särskilda medel avsätts för att främja landsbygdens utveckling om totalt
200 milj

- Ett tioårigt program för förstärkning och beläggning av länsvägnätets
grusvägar. Vi föreslår för nästa budgetår ett riktat anslag om 500 milj kr
för samtidig förstärkning och beläggning av grusvägar.

- Ett öre/kWh av vinsterna från vattenkraften skall återföras till de regioner
där vattenkraftselen produceras. Detta ger dessa regioner ett årligt
tillskott på 600-700 milj. kr.

- Den kommunala skatteutjämningen förbättras kraftigt till ett belopp Mot. 1988/89
utöver regeringens förslag på 1,7 miljarder A477

- Vi föreslår åtgärder för att öka bostadsbyggandet i regioner som nu har
bostadsbrist. Stimulansbidrag utgår till kommunerna om 150 milj kr.

Förslaget riktas till byggande av smålägenheter.

- Vi föreslår ett program för upprustning av VA-nätet i kommunerna. 100
milj kr i stimulansbidrag avsätts till detta ändamål för i första hand orter
med ledig entreprenadkapacitet.

- Betydande satsningar görs för småföretagsamheten genom att bl a
arbetsgivaravgifterna sänks med 5 % på en lönesumma upp till 500 000.

Inga avgifter tas ut på egenföretagare på det första basbeloppet. Det
innebär ett minskat avgiftsuttag på mer än 10 000 kr. Skatteregler ändras i
syfte att underlätta möjligheterna för småföretagsutveckling.

- Vi föreslår industriella satsningar för att stärka småföretagsutvecklingen
m.m. om totalt 140 milj kr

- Insatser för utbildning och forskning ökas med över 500 milj kr. Profilen
är klart decentralistisk.

- Vi föreslår ökat stöd till lantbruksnäringen för omställning och miljöförbättringar
med över 300 milj kr

- Vi föreslår ökade resurser för arbetsmarknadsutbildning och bibehållet
rekryteringsstöd om sammantaget 250 milj kr med flera insatser på skilda
områden.

- Ökat stöd till kommersiell service som ryms inom anslaget till glesbygdsstöd.
Lanthandel har en mycket stor funktion att fylla på landsbygden.

Denna fråga har ytterligare behandlats i en särskild centermotion om
dagligvaruhandel.

Sammanfattningsvis innebär våra förslag på olika områden att mer än 5
miljarder avsätts i syfte att bredda och förbättra struktur och arbetsmarknad
för framför allt landsbygd och dess centra.

Bostadsbyggande på landsbygden och dess tätorter

Bostadsbyggandet i småorterna har nästan uteslutande skett i form av
friliggande småhus. Endast i utpräglade bruksorter och litet större samhällen
har hyresfastigheter byggts. Denna bebyggelsestruktur gör det i allmänhet
omöjligt för unga människor att bosätta sig i småorter direkt när de flyttar
hemifrån. Likaså tvingas äldre och splittrade hushåll ofta att söka sig till
större tätorter för att få bostad. Småorterna blir utpräglat segregerade, med i
första hand familjer med två vuxna och ungdomshushåll. Ungdomar över
gymnasieålder, ensamstående kvinnor och äldre har svårigheter att finna
bostäder. På så vis påskyndas helt i onödan utflyttningen från småorterna,
och personliga band och släktband försvagas.

Det är nu nödvändigt att stimulera till byggande av smålägenheter i byar
och småorter, både i form av hyreslägenheter och bostadsrätter. Kommunala
bostadsstiftelser måste ta sitt ansvar men även nya ägar- och brukarformer
bör prövas. Man kan t.ex. tänka sig att invånarna i mindre orter kooperativt
äger hus som hyrs ut till ungdomar och äldre. Det är väsentligt att det även på
landsbygden finns olika upplåtelseformer att tillgå.

Enligt vår mening måste också de försämringar som genomförts för
ombyggnader rivas upp och de tidigare regler som gällde för räntenivåer
återinföras.

Utveckla landsbygdens näringsliv

Möjligheterna att vända den negativa befolkningsutvecklingen i många
kommuner förutsätter en breddning och differentierng av näringslivet.
Landsbygdens basnäringar jord- och skogsbruk med binäringar kan inte
längre ensamt ge försörjningsunderlaget.

Det behövs därför såväl en nyetablering av företag som utveckling av
befintliga företag utanför de areella näringarna. Småindustrier, hantverk,
hemslöjd, turism m.m. är exempel på verksamheter som kan utgöra
komplement till landsbygdens basnäringar.

På den rena landsbygden och i skärgården är sysselsättningen av naturliga
skäl dock främst anknuten till jord- och skogsbruk med binäringar och fiske.
Det är enligt vår mening väsentligt att i huvudsak all åkermark som i dag är
avsedd för livsmedelsproduktion hålls öppen. Detta kan kräva ett nytänkande
inom jordbruket och en vilja att pröva nya verksamhetsfomer. Detta bör
bl.a. kunna ske genom en mer differentierad produktion där jord- och
skogsbruket t.ex. på ett aktivt sätt medverkar i förnyelsen av energisystemet.
Odling av energigrödor och energiskog bör få stor betydelse vid denna
förnyelse. Stimulanser för nya verksamhetsformer bör därför införas. En
annan väsentligförutsättning för en sådan utveckling är att det finns en reell
vilja hos statsmakterna att skapa en marknad för inhemsk drivmedeletanol.
Inhemskt producerad drivmedeletanol bör därför få skattefrihet.

Centerpartiet anser även att fler enskilda människor bör ges tillfälle att på
hel- eller deltid äga och bruka egen jord. Kombinationssysselsättningar och
olika typer av brukningskombinationer är önskvärda och måste underlättas.
Det är också särskilt viktigt att insatser görs för att förbättra kvinnors
möjligheter att få sysselsättning på landsbygden.

Ett åtgärdsprogram för landsbygden måste även innehålla företagsinriktade
och individinriktade stimulanser för lokalisering resp bosättning på
landsbygden och i dess tätorter såsom t.ex. avskrivning av studielån vid
bosättning i utsatta delar av landet.

Utlokalisering av tjänsteproduktion och förvaltning

En stor del av den ekonomiska tillväxten på senare år har skett inom
tjänstesektorn, både privata och offentliga tjänster. Det är nödvändigt att
denna tillväxt även kanaliseras till småorter och landsbygd.

Kommunerna kan här ta egna initiativ. Ett exempel är utlokaliseringen av
Sollefteå taxiväxel till Junsele. Det finns ingen som helst anledning till att
växeln måste sitta just i centralorten. Kontakten med chaufförerna sker ändå
med radio, och med kunderna via telefon.

På liknande sätt skulle man inom all statlig och kommunal förvaltning
kunna flytta ut enheter till mindre orter. Det kan antingen ske genom att hela
enheter utlokaliseras eller genom att vissa funktioner utlokaliseras. Det kan
vidare ske genom att vissa funktioner läggs ut på entreprenad till småföretag

Mot.

A477

och enskilda i småorter eller genom att arbete läggs ut som distansarbete. I Mot. 1988/89
anslutning till datastugor som byggs upp runt om i landet kan arbetsuppgifter A477
fördelas till människor i orten som är i behov av arbete. Datastugan kan
fungera som en mötesplats och kontaktpunkt för distansarbete.

Arbetsuppgifter som kan vara lämpliga finns på alla nivåer inom statlig och
kommunal verksamhet. Alltifrån utrednings- och konsulttjänster till löneberäkningar,
revision, registreringsarbete, fakturering osv.

Även vårdarbete kan på detta sätt decentraliseras till småorter och
glesbygd. Detta måste dock ske med långsiktig planering och med aktivt stöd
från patienterna. Det är heller inte rätt metod att - som nyligen föreslogs - i
en akut situation transportera långvårdspatienter från Huddinge till Sollefteå.
Det finns dock säkerligen hundratals patienter, t.ex. utan anhöriga, som
skulle föredra vård av högre och jämnare kvalitet ute i landet än i en
överbelastad vård i storstad.

Inom konvalescentvård, rehabilitering och friskvård finns stora möjligheter
att ta vara på landsbygdens speciella miljö, kvalitéer och förutsättningar.

På landsbygden har länge bedrivits missbrukarvård, kriminalvård och
ungdomsvård. På senare år har även flyktingmottagningar inrättats. Många
landsbygdsbor undrar om landsbygden alltid ska ta hand om det urbana
samhällets avigsidor. En mer positiv syn säger att landsbygd och småorter
kan erbjuda läkande och socialt fungerade miljöer samtidigt som arbetstillfällen
skapas. Det är dock viktigt att den här typen av arbetsplatser utvecklas
stegvis i nära samarbete med lokalbefolkningen för att undvika konflikter
och samtidigt ta vara på befolkningens eget engagemang och intresse.

Turism

Det är nödvändigt att vid sidan av den framväxande massturismen kring vissa
heta turistregioner, som t.ex. Jämtlandsfjällen och Sommarland i Skara,
skapa förutsättningar för en mer småskalig och lokalt anpassad turism. Med
stöd från glesbygdsdelegationen har också ett sådant arbete inletts i syfte att
utveckla t.ex. med fäbodsturism och byturism. Sedan många år tillbaka har
även LRF arbetat med att ordna bondgårdssemestrar. Utvecklingen av
turismen längs inlandsbanan är ett annat exempel på lågpristurism som
bygger mycket på resenärernas egen initiativkraft. Det är viktigt att
turistrådet och andra samhällsinsatser inte ensidigt stirrar sig blinda på de
stora koncentrerade turistprojekten utan aktivt stöder även denna typ av
decentraliserad och enkel turism, som har förutsättningar att ge sysselsättning
i många delar av landet.

En resurs för turismen på landsbygden är de stora kulturella värden som
finns där i form av otaliga kyrkor, slott, bruksmiljöer, kulturlandskap,
fornminnen, småstadsmiljöer osv, vilka bättre bör utnyttjas för småskalig
turism.

Ett särskilt uppdrag bör ges till turistrådet att utreda möjligheterna till en
småskalig turism på landsbygden utifrån landsbygdens egna förutsättningar.

10

Bredda och utveckla landsbygdens kultur- och föreningsliv

En god landsbygdsutveckling måste utöver materiella förhållanden, sysselsättning,
bosättning och kommunikationer även innefatta en utveckling av
kultur- och föreningsliv.

För att dagens människor ska trivas och vilja stanna på landsbygd och i
småort krävs ett utvecklat kulturliv och tillgång till olika fritidsaktiviteter för
alla familjemedlemmar. Den tiden är sedan länge förbi då jakt, fiske och en
vacker natur kändes som tillräckliga beståndsdelar i fritiden på landsbygden.
TV, radio och video kan inte ersätta behovet av utvecklat kultur- och
föreningsliv. Det är särskilt angeläget att bredda och utveckla möjligheterna
till fritidsaktiviteter för kvinnor och ungdomar. För många män är fortfarande
jakt, fiske och friluftsliv en dominerande fritidsverksamhet.

Många kommuner har uppmärksammat att kultursatsningar skapar ökad
sammanhållning på en mindre ort, ger större självkänsla och utrymme för
kreativitet samt kontakter med människor från andra delar av landet. Det är
enligt vår mening en betydelsefull uppgift för kulturrådet att stimulera en
fortsatt utveckling av kulturprojekt i mindre orter. Villkor för stöd ska vara
att projektet genomförs på en ort med mindre än 5.000 inv och att projektet
engagerar en stor del av lokalbefolkningen. Projekten bör också vara
nyskapande i någon mening. Stöd bör kunna ges även till befintliga projekt
för utvecklingsarbete.

Utbildning för landsbygdens behov

En viktig del i en positiv landsbygdsutveckling är en bra och fungerande
skola. Det är väsentligt att både bildnings- och utbildningsbehov inte
eftersätts. Nedskärningar på skolan drabbar oftast först skolor i glesbygd.
Centerns krav på rejäla satsningar i skolan är också en garanti för att
landsbygdens skolor kan bibehållas och utvecklas.

En annan viktig resurs för landsbygden kan folkhögskolorna vara. Dessa
har betydande möjligheter att lokalt spela en roll som centrum på landsbygden
för bildning och kultur. De bör också kunna stimulera till nytänkande
och innovativa insatser för att främja landsbygdens utveckling. Vuxenutbildningen
är av stor betydelse för landsbygden.

Forsknings- och utvecklingsinsatser

Det är viktigt att forskningsinsatser som syftar till att utveckla landsbygden
baseras på landsbygdens förutsättningar Det är därför nödvändigt att
betydande insatser sker på forskningsområdet som syftar till att utveckla
landsbygdens basnäringar. Tillvaratagandet av jord, skog och andra resurser
är av stor betydelse för hela samhället. Vi anser att lantbruksuniversitet
måste få ordentliga resurser avdelade för forskningsinsatser i syfte att
utveckla landsbygden.

Insatser för informationsteknologi i glesbygd är ett annat viktigt område
som måste stimuleras. Berörda statliga verk och myndigheter som t ex
televerket och STU, har här ett stort ansvar för att den nya tekniken
kommer landsbygden till del på samma villkor som mer tätbefolkade
områden.

Mot.

A477

Folkbokföringen Mot. 1988/89

A477

På regeringens förslag har riksdagen fattat beslut om att folkbokföringen
skall flyttas från de små församlingarna till de lokala skattemyndigheterna.

Denna koncentration och försämring av servicen till enskilda människor
genomförs till en merkostnad på en kvarts miljard. Beslutet innebar att ca
2 200 arbetstillfällen försvinner från församlingarna. Detta drabbar främst
kvinnor på landsbygden. Centerpartiet anser att detta beslut måste omprövas
och ett nytt beslut fattas, där det fastslås att församlingarna skall ha ansvaret
för folkbokföringen.

Avdrag för arbetsresor

För arbetsresor med egen bil får i självdeklarationen göras ett reseavdrag på
kronor 10:20 per körd mil. Från detta avgår schablonavdraget på 3 000
kronor. Införandet av schablonavdraget har inneburit att mellan 250 till
närmare 300 mil får köras utan arbetsreseavdrag för det stora flertalet
arbetspendlare.

Det är förvånande att socialdemokraterna mitt under Europarådets
kampanj för landsbygdsutveckling kommer med ett förslag som skulle bli
förödande för människorna på landsbygden och dess små orter. Socialdemokraterna
har i sitt förslag om stor skattereform föreslagit att inga som helst
reseavdrag skall få göras för de första fem milen enkel väg, arbetsresa. Detta
kommer att drabba landsbygds- och småortsboende omänskligt hårt. Många
pendlar emellertid också ut från stora orter till mindre orter. Dessa drabbas
på motsvarande sätt.

Reseavdraget (10.20/mil) är efter skatt som reseersättning i reda pengar
värt mellan ca 1 krona till 7.50 kronor per körd mil. Detta beroende på
inkomstläge och schablonavdrag. Detta skall jämföras med att riksdagsmän
och andra som har rätt att köra bil i tjänsten har rätt till en reseersättning på
19-19.30 per körd mil, dvs. mångdubbelt mer per körd mil.

Enligt vår mening får inte reseavdragen försämras som socialdemokraterna
föreslår utan reseavdragen bör tvärt om förbättras. T.ex. bör reseavdragen
inte drabbas av hela schablonavdraget på 3 000 kr.

Det kan också noteras att medan reseersättningen för tjänsteresor stegvis
höjts till nu 19-19.30 per mil så har reseavdragen för arbetsresor inte alls höjts
i motsvarande grad.

I det pågående skatteutredningsarbetet bör också utredas om reseavdragen
för arbetsresor skall få göras i form av en skattereduktion, exempelvis 6
kronor i skatteminskning på slutskatten per körd mil. En sådan skattereduktion
skulle vara en klar förbättring för minst 9 av 10 som har reseavdrag för
arbetsresor. Reseavdragen skulle då inte bli inkomstberoende utan ha ett
lika värde för såväl den deltidsarbetande låginkomsttagaren som för
höginkomsttagaren.

12

Anslagsfrågor Mot. 1988/89

A477

- Landsbygdsutveckling

Sammantaget krävs det betydande insatser för en positiv landsbygdsutveckling.
Vi föreslår att 200 milj. kr. anvisas nästkommande budgetår för
utvecklingsinsatser på landsbygden. Dessa medel är avsedda för projekt som
inte kan få stöd inom ramen för det ordinarie regionalpolitiska stödet.

- Landsbygdens elektrifiering

Det kvarstår enligt vår mening fortfarande ett betydande behov av
upprustning och nyanläggning för att vidmakthålla och fullfölja landsbygdens
elektrifiering. Centerpartiet anser det därför mycket angeläget att det
utöver de 2,5 miljoner som anvisas i budgeten för stödåtgärder anvisas
ytterligare 3 miljoner om totalt 5,5 milj. kr. Detta är nödvändigt om det skall
vara möjligt att fullfölja de uppgifter som riksdagen avsåg när beslut fattades
om upprustningsprogrammet för landsbygdens elektrifiering.

Sammanfattningsvis innebär våra viktigaste förslag för landsbygdsutveckling
följande:

- att det direkta stödet till landsbygdsutveckling ökar med 200 milj kr

- att glesbygdsstödet utökas till 400 milj kr

- att en kraftfull upprustning sker av grusvägnätet genom möjligheter att
genomföra beläggningsarbeten för 500 milj kr

- att de landsbygdsboende får rimliga villkor för sina arbetsresor genom
bevarad avdragsrätt med lika värde för alla

- att ytterligare medel avsätts för att genomföra programmet för landsbygdens
elektrifiering

- att de arbetstillfällen som folkbokföringen ger ute i församlingarna inte
centraliseras i statlig förvaltning utan finns kvar inom kyrkan.

- att jordbruket ges en bra möjlighet att ställa om och utvecklas för en ny
situation genom att ett särskilt omställningsstöd utgår.

- att ungdomen får bättre möjligheter att bo och forma sina liv på
landsbygden och i småorter genom stimulanser till ungdomsbostäder

- att småföretagsutvecklingen får en särställning i näringspolitiken bl.a.
genom att i differentierade arbetsgivaravgifter ge de små rättvisa villkor i
förhållande till storföretagen.

- att den statliga verksamhetens service garanteras

- att de vattenkraftsproducerande kommunerna erhåller en återbäring
motsvarande 1 öre kwh.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av insatser för landsbygdens utveckling
samt hemställer om att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett
åtgärdsprogram i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen beslutar till Landsbygdsutveckling m.m. (nytt
anslag) anvisa 200 000 000 kr. för insatser i syfte att utveckla
landsbygden i enlighet med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i Mot. 1988/89

motionen anförts om glesbygdsdelegationens roll för en positiv A477

utveckling av landsbygden.

Stockholm den 25 januari 1989
Börje Hörnlund (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Kersti Johansson (c)

Göran Engström (c)
Marianne Andersson (c)
Håkan Hansson (c)

Roland Larsson (c)
Ivar Franzén (c)
Kjell Eriksson (c)
Jan Hyttring (c)

14

16803, Stockholm 1989