Bilstödet

Motion 1988/89:So324 av Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:So324

av Lars Werner m. fl. (vpk)
Bilstödet

Riksdagen fattade våren 1988 beslut om en omfattande reformering av bilstödet
för handikappade. Beslutet innebar att bidrag utgår i tre olika former
ett grundbidrag på högst 50 000 kronor, ett inkomstprövat bidrag därutöver
på högst 35 000 kronor och slutligen utrustningsbidrag som inte är
begränsat.

Det tidigare bilstödet var förbehållet personer som arbetade eller bedrev
yrkesinriktade studier. Det nya bilstödet har vidgats med avseende på personkretsen.
Nu ingår även personer under 50 år som inte har arbete men
som pga funktionshinder inte kan använda allmänna kommunikationsmedel.
Ingår gör även de som tidigare haft bilstöd, men som lämnat arbetsmarknaden
efter den 1 oktober 1988. Stödet öppnades också för familjer
med handikappade barn under 18 år.

En viss förbättring av bilstödet föreslås i årets budgetproposition. Förslaget
innebär att stödet även ska omfatta familjer med vuxna handikappade
barn som bor hemma eller bor i gruppboende eller på institution under
veckorna, men regelbundet vistas i föräldrahemmet under helger.

Vpk hävdar sedan många år att bil bör kunna ges som tekniskt hjälpmedel
till den som pga funktionshinder inte kan använda allmänna kommunikationsmedel.
Vi ansåg oss kunna acceptera fjolårets reform eftersom vi såg
den som ett väsentligt steg i rätt riktning. Det är emellertid beklagligt att
riksdagsmajoriteten inte kunde tänka sig att indexreglera bilstödet. Redan
med introduktionen av 1989 års bilmodeller kan vi konstatera att det reella
värdet av reformen har urholkats med ca 5 000 kronor vid köp av en ordinär
bil.

Vpk anser det vara väsentligt att värdet av bilstödsreformen inte försämras,
utan tvärtom förbättras efter hand. Vi föreslår därför att grundbidraget
höjs till 60 000 kronor och anskaffningsbidraget till 40 000 kronor fr. o. m.
den 1 januari 1990. Kostnaden härför bör uppgå till 22 miljoner kronor.

Efter uppräkning av grundbidrag och anskaffningsbidrag bör dessa indexregleras
och utrymme skapas för att vidga bilstödet till att omfatta flera.

Personer över 50 år och som inte förvärvsarbetar är uteslutna från bilstödet.
Motiven för denna åldersgräns var uteslutande samhällsekonomiska.
Frågan är hur relevanta de är. Resultatet blir att dessa personer hänvisas till
färdtjänst, som är ett avsevärt dyrare sätt att lösa rörelsehindrades transportproblem
än vad bilstöd är. Skillnaden är att medan färdtjänstens kostnader
i allt väsentligt stannar hos kommunerna, så betalar staten bilstödet.
Det är alltså endast fråga om olika delar av samhällsekonomin.

Färdtjänstens kostnader kan hållas nere genom restriktioner när det gäl

ler antal resor och/eller resornas längd. Men då inskränker man också på
ett socialt oacceptabelt sätt rörelsehindrades rörelsefrihet. Dessutom får
man ökade kostnader på andra vägar t. ex. via hemtjänsten som då får ta
över sådant som dagliga inköp.

Införandet av bilstödet har också fått konsekvenser som innebär att de
som är över 50 år i praktiken har hamnat i ett sämre läge än de var dessförinnan.
I landstinget har tidigare funnits det s. k. mopedbidraget, som ursprungligen
avsåg inköp av trehjuliga mopeder för personer med rörelsehinder.
Till detta bidrag var inte knutet något arbetsvillkor, utan det sågs
som en hjälp till ett tekniskt hjälpmedel för den som behövde det. Mopedbidraget
kom också att få användas som bidrag till inköp av egen bil och
uppgick i allmänhet till ca 10 000 kronor. I och med att bilstödet införts, så
har de flesta, om inte alla, landsting avskaffat mopedbidraget. På många
håll skedde det till och med som resultat av rykten om att bilstödet skulle
komma att reformeras, dvs. innan riksdagens beslut var fattat.

Vpk:s uppfattning är att regeringen bör utarbeta förslag om ytterligare
utvidgning av personkretsen för bilstödet och att man då ska ta med hela
kostnadsbilden inte bara det statliga anslaget. Man bör således räkna
med minskade kostnader för färdtjänst och hemtjänst. Man bör räkna med
värdet av att människor är aktiva under en längre tid av sitt liv. Man bör inte
minst räkna med det sociala värde som den enskildes rörelsefrihet innebär.
Målet bör vara att även den som är över 50 år ska få del av bilstödet.

Hemställan

Under hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen beslutar att grundbidraget inom bilstöd till handikappade
ska utgå med högst 60 000 kronor, fr. o. m. den I januari
1990,

2. att riksdagen beslutar att anskaffningsbidraget inom bilstöd till
handikappade ska utgå med högst 40 000 kronor, fr. o. m. den 1 januari
1990,

3. att riksdagen med ändring i prop. 1988/89:100 under bil. 7, Socialdepartementet,
Gil. Bilstöd till handikappade beslutar anvisa ett
med 22 000 000 kronor förhöjt belopp till 284 127 000 kronor,

4. att riksdagen beslutar att grundbidraget och anskaffningsbidraget
inom bilstöd till handikappade fr. o. m. den 1 januari 1990 ska
följa den allmänna prisutvecklingen,

5. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär
att även den som är över 50 år och står utanför arbetsmarknaden kan
komma i åtnjutande av bilstöd.

Mot. 1988/89

So324

14

Stockholm den 23 januari 1989
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)
Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Rolf L Nilsson (vpk)

Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Hans Petersson (vpk)

Mot. 1988/89

So324

15