Åtgärder mot Iran

Interpellation 2022/23:161 av Alexandra Völker (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2023-01-25
Överlämnad
2023-01-26
Anmäld
2023-01-27
Sista svarsdatum
2023-02-09
Svarsdatum
2023-02-21
Besvarad
2023-02-21

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Utrikesminister Tobias Billström (M)

 

"Sanktionerat dödande." Så beskriver FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter den iranska regimens verkställande av dödsdomar. Varje morgon vaknar vi med oron att ytterligare en människa ska ha avrättats för sin kamp för frihet. Varje dag möter det iranska folket regimens brutalitet.

När Sverige på nyårsnatten tog över ordförandeskapet i EU tog vi på oss ledartröjan. Nu är det Sverige som har till ansvar att leda EU:s arbete. Det är vår svenska ambassadör som det här halvåret är EU:s representant på plats i Teheran. Det är vår svenska statsminister som leder mötena i ministerrådet. Med det kommer stort ansvar.

Det har nu gått över fyra månader sedan mordet på Mahsa (Jina) Amini som skulle bli inledningen på den kvinnoledda frihetskamp som sedan dess pågått i Iran. En frihetskamp som mötts av brutalt våld, fängslanden och avrättningar.

I Strasbourg samlades den 16 januari 12 000 människor från hela Europa utanför EU-parlamentet för att stötta kampen för frihet och demokrati i Iran och för att uppmana EU att bedriva en hårdare linje mot Iran genom att bland annat terrorlista revolutionsgardet. 

I samband med sitt framträdande vid World Economic Forum i Davos den 17 januari uttryckte Ursula von der Leyen, ordförande för EU-kommissionen, sitt stöd för att terrorlista revolutionsgardet.

Den 19 januari beslutade ett näst intill enat Europaparlament att uppmana EU att terrorlista revolutionsgardet. Endast 9 ledamöter röstade emot medan 598 ledamöter röstade för.

I interpellationsdebatten den 13 december 2022 menade utrikesministern att en terrorlistning av revolutionsgardet inte skulle få någon betydelse. Att revolutionsgardet redan har sanktioner mot sig med anledning av spridning av massförstörelsevapen. Vidare menade utrikesministern att terrorlistning av det iranska revolutionsgardet inte innebär att enskilda medlemmar skulle träffas av sanktioner utan att de skulle behöva listas separat.

Samtidigt tyder mycket på att en terrorlistning av revolutionsgardet skulle öka möjligheten att tillämpa svensk terrorlagstiftning på personer som har samröre med eller på olika sätt stöder revolutionsgardet. De straffbara gärningarna enligt terroristbrottslagen är betydligt bredare än vad som är förbjudet enligt sanktionsbrottslagen. Begreppet "samröre" med en terroristorganisation enligt terroristbrottslagen är således betydligt bredare än den typ av stöd som typiskt sett är otillåtet enligt sanktionsbrottslagen. Vidare är straffskalan generellt högre i terroristbrottslagen än i sanktionsbrottslagen. 

Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Tobias Billström::

 

  1. På vilka omständigheter och fakta har ministern baserat sin ståndpunkt om terrorlistning av revolutionsgardet?
  2. Avser ministern att omvärdera sitt ställningstagande i frågan mot bakgrund av von der Leyens ståndpunkt att en terrorlistning är ett nödvändigt svar på kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Iran?
  3. Kommer Sveriges regering arbeta för att samla stöd för att terrorlista revolutionsgardet?
  4. Vilka försäkringar har ministern gett i sina samtal med representanter för Iran?

Debatt

(19 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2022/23:161, Åtgärder mot Iran

Interpellationsdebatt 2022/23:161

Webb-tv: Åtgärder mot Iran

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Utrikesminister Tobias Billström (M)

Fru talman! Alexandra Völker har frågat mig på vilka omständigheter och fakta jag baserat min ståndpunkt om terrorlistning av revolutionsgardet i Iran. Vidare frågar hon om jag avser att omvärdera mitt ställningstagande i frågan mot bakgrund av EU-kommissionens ordförande von der Leyens ståndpunkt. Völker frågar om regeringen kommer att arbeta för att samla stöd för att terrorlista revolutionsgardet. Slutligen frågas också vilka försäkringar jag har gett i mina samtal med representanter för Iran.

Som jag återkommande framfört här i kammaren och i andra sammanhang ser regeringen med största allvar på situationen för mänskliga rättigheter i Iran och den våldsamma repressionen, inklusive dödsdomar och avrättningar, som utövats mot de fredliga protesterna i landet. Sverige har varit pådrivande inom EU för att öka det politiska trycket på Iran och ge internationellt stöd till den iranska befolkningens rättmätiga krav på mänskliga rättigheter.

Sedan protesterna utbröt i höstas har situationen i Iran diskuterats vid varje tillfälle som EU:s utrikesministrar sammanträtt i rådet för utrikes frågor. Vid varje sammanträde har rådet också antagit skärpta sanktioner mot Iran. Sanktionerna består bland annat av inreseförbud i EU och frysning av tillgångar i EU. EU har också, under en separat sanktionsregim, infört listningar av iranska aktörer med anledning av Irans försäljning av drönare som använts av Ryssland i Ukraina.

Revolutionsgardet i Iran, IRGC, sanktionslistades redan 2010 under sanktionsregimen mot Irans spridning av massförstörelsevapen. Andra centrala individer och enheter som hör till IRGC är också sanktionslistade under relevanta sanktionsregimer för IRGC:s agerande i regionen, dess roll i MR-kränkningar i Iran och det materiella stödet till Ryssland.

När det gäller att motarbeta våldet mot protesterna i Iran har EU hittills bedömt det vara mest ändamålsenligt att använda det sanktionsramverk som är inriktat just på allvarliga MR-kränkningar i Iran och rikta sanktionerna mot individer och enheter som varit direkt ansvariga. Många befälhavare och enheter inom IRGC har därför listats under MR-regimen, senast vid gårdagens utrikesministermöte där ett femte sanktionspaket antogs.

Listningar under EU:s terrorismsanktioner syftar till att förhindra terrorism och finansiering av terrorism. De är juridiskt komplexa och kräver att särskilda kriterier är uppfyllda. Som tidigare framförts kan inte IRGC listas under terrorismsanktioner enbart för de MR-kränkningar som pågår i Iran.

För detta ändamål har vi den specifika sanktionsregimen för MR-kränkningar. För att en listning under EU:s terrorismsanktioner ska vara möjlig krävs bland annat att individen eller enheten varit involverad i en terroristhandling och att detta bekräftats av en rättslig eller likvärdig nationell behörig myndighet, såsom en domstol eller åklagare. De politiska och rättsliga förutsättningarna för ytterligare åtgärder mot IRGC, inklusive under sanktionsregimen mot terrorism, och vilka åtgärder som skulle vara mest verkningsfulla diskuteras nu inom EU.

Regeringens inriktning har hela tiden varit att Sverige, i synnerhet under vårt ordförandeskap, ska verka för en EU-gemensam, stark och strategisk Iranpolitik. Vi ska bidra till största möjliga tryck mot Iran och IRGC, genom de verktyg som är juridiskt tillämpliga och som har störst förutsättningar att påverka Irans agerande. Detta kan handla om ytterligare skärpta sanktionslistningar, inklusive mot IRGC.

Jag noterade den kommentar från kommissionsordförande Ursula von der Leyen som Alexandra Völker hänvisar till. Som jag återgett diskuteras denna fråga och andra möjliga åtgärder mellan EU:s medlemsländer och EU:s utrikestjänst inom rådet för utrikes frågor, där Sverige fortsätter att verka för en sammanhållen och kraftfull EU-gemensam Iranpolitik.

Slutligen, när det gäller frågan om mina samtal med iranska företrädare, har jag i mina samtal med min iranske motpart naturligtvis inte gett några försäkringar, vare sig om EU:s kommande agerande, såsom sanktionslistningar, eller något annat. Jag har tydligt framfört hur allvarligt Sverige och övriga EU ser på utvecklingen och Irans agerande, som föranlett de åtgärder som hittills vidtagits, och att vi fortsatt följer utvecklingen nära och överväger ytterligare åtgärder.


Anf. 2 Alexandra Völker (S)

Fru talman! När utrikesministern i går hade möte med EU:s övriga utrikesministrar för att diskutera den gemensamma utrikespolitiken fylldes gatorna i Bryssel av demonstranter som visade sitt stöd för kampen för frihet, för liv och för demokrati, demonstranter som krävde att EU ska agera kraftfullare och demonstranter som krävde att EU ska terrorlista revolutionsgardet.

I Iran har kvinnor under de senaste månaderna modigt protesterat mot den förtryckande regimen. Trots det våld och den fruktansvärda brutalitet som de har mötts av fortsätter de med sina protester och att göra sina röster hörda. På bilder från Iran ser vi i dag en förändrad stadsbild. Vi ser bilder på hur kvinnor modigt går på gatorna utan den obligatoriska slöjan.

Den iranska regimen har förlorat all form av legitimitet. Det enda som egentligen är kvar i dag är en våldsapparatur och en regim som lägger hela sin legitimitet i sitt våldskapital. Det är ett våldskapital som sträcker sig långt utanför landets egna gränser. Att Iran stöttar Ryssland med drönare i kriget mot Ukraina visar att den iranska regimen inte bara är ett hot mot sina egna medborgare utan också mot vårt absoluta närområde.

Hur vi och andra länder agerar är avgörande, och som ordförandeland i EU är Sveriges hållning ännu viktigare. Vi som ordförandeland måste visa mod och arbeta för att samla EU:s medlemsländer för att terrorlista revolutionsgardet. Vi måste möta kampen från Irans modiga kvinnor. Men i stället för att som ordförandeland driva på verkar regeringen snarare se sig som någon form av klassamordnare med uppgift att hålla ihop klassen. Och i stället för att driva en tydlig politisk agenda för att stötta det iranska folkets vilja till frihet anser sig regeringen ha en samordnande roll där man försöker hitta minsta gemensamma nämnare, stämmer av var de andra står och anpassar sig efter det.

Under vår förra interpellationsdebatt förklarade utrikesministern att en terrorlistning av det islamiska revolutionsgardet inte skulle få någon praktisk betydelse i och med att de redan står på sanktionslistan. Detta är ett ganska anmärkningsvärt påstående som väcker många frågor. Jag menar att terrorlistning har stor betydelse. En sådan är att det öppnar upp för andra juridiska åtgärder, juridiska möjligheter som att tillämpa svensk terrorlagstiftning på personer som har samröre med eller på olika sätt stöder revolutionsgardet. Det är en hårdare straffskala. Den är bredare, och den gör att begreppet samröre med en terroristorganisation enligt terroristbrottslagen är mycket bredare än den typ av stöd som är otillåtet enligt sanktionsbrottslagen.

Det är klart att terrorlistning har betydelse. I dagens debatt får vi i stället höra juridiska invändningar till varför det inte är aktuellt - att det inte bara kan göras på grund av MR-kränkningar mot den egna befolkningen.

Islamiska revolutionsgardet är en våldsam islamistisk organisation under den iranska regimen. I sitt indoktrineringsmaterial använder de samma verser för att rättfärdiga jihad som al-Qaida och Isis gör. De agerar, och de rättfärdigar jihadism. Och de agerar långt utanför Irans gränser för att nå sina syften.

USA:s tidigare administration tog beslutet att terrorlista revolutionsgardet. Den nuvarande har vidhållit det. När ska Sveriges regering agera för att göra detsamma?

(Applåder)


Anf. 3 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Riksdagen följer utrikesministerns arbete med Iran väldigt noggrant. Det har vi sett i de tidigare interpellationsdebatterna som har hållits i frågan. Det har varit ett stort intresse att debattera Iran. Och jag är väldigt glad över att Socialdemokraterna i dag ställer upp med ett starkt kvinnligt kavalleri här i debatten. Det har nämligen varit lite för mycket män i denna debatt. Och signumet för detta är faktiskt slagorden kvinna, liv, frihet.

I går var utrikesministern i Bryssel på Foreign Affairs Council, alltså utrikesministrarnas möte. Samtidigt pågick stora demonstrationer utanför byggnaden för att just terrorlista revolutionsgardet.

Jag tycker att det finns en väldigt stor diskrepans mellan den folkliga opinionen för att terrorlista revolutionsgardet och politikernas dagordning när Iran inte ens fanns med på dagordningen för FAC-mötet som en diskussionspunkt med slutsatser. Det var någonting som vi från oppositionens sida i utrikesutskottet kritiserade i förra veckan.

Det är välkommet att utrikesministern har drivit på för nya sanktioner mot bland annat IRGC. Vi ser att utrikesministern går i rätt riktning, så att säga, i många av dessa frågor. Men det krävs mer.

En sak som ändå har hänt, och som var väldigt bra, var Europaparlamentets beslut den 19 januari då man med stor majoritet röstade för att terrorstämpla revolutionsgardet. Det visar att det finns ett brett europeiskt stöd som parlamenten hör. Nu ska det bara nå fram till regeringarna i Europa också.

I förra veckan hade vi utrikespolitisk debatt här i riksdagen. Sverigedemokraterna och Liberalerna antydde då att de hade ett nytt ställningstagande, att de markerade att de såg en svängning i att de faktiskt ville terrorstämpla revolutionsgardet. De hade fortfarande vissa invändningar men såg ändå detta framför sig. Det gör i så fall att vi har en majoritet i denna riksdag för att terrorstämpla revolutionsgardet.

Av denna anledning presenterar jag i dag ett utskottsinitiativ till utrikesutskottet där vi föreslår att man helt enkelt tillkännager för regeringen att revolutionsgardet bör förklaras som en terroristorganisation. Det skulle innebära ett ännu tydligare direktiv till den svenska regeringen från en majoritet i Sveriges riksdag om ett sådant utskottsinitiativ går igenom. Utskottets behandling börjar på torsdag, och det kommer att bli spännande veckor då vi får se hur partierna svarar upp mot denna typ av förslag som nu ska behandlas.

Utrikesministern gömmer sig lite grann bakom att IRGC, revolutionsgardet, inte skulle vara en terroristorganisation. Jag vill då påminna om att det är denna organisation som var ansvarig för att ett civilt flygplan med 176 personer - ett antal var svenska medborgare - sköts ned. Trots att vi från omvärlden satte stor press på regimen har man inte tagit helt och fullt ansvar för det som har skett. Man har inte gett brottsoffren och de anhöriga det stöd som man borde ha gett. Det är terrorism.

Men detta är långt ifrån den enda gången som revolutionsgardet är inblandat i terrorism. Vi vet att man är en faktor i hela Mellanösternregionen som bidrar till väpnat våld och förtryck mot människor i många länder. Vi vet att man understöder väpnade grupper i Libanon, Jemen och Irak. Och det bidrar till att revolutionsgardet är en destabilisator för en fredligare värld. Det är terrorism som man håller på med. Men det är inom en stats hägn, så att säga, som denna terrorism pågår.

Jag hoppas att den juridiska processen inom EU ska bli klar. Man får gärna snabba på den från den svenska regeringens sida, så att vi faktiskt kan komma till den punkten att vi terrorstämplar revolutionsgardet.


Anf. 4 Linnéa Wickman (S)

Fru talman! Karwan Shahi Parvaneh är 23 år gammal. Han är en av de tiotusentals iranier som nu sitter fängslade under vedervärdiga förhållanden enbart för att han har utövat sina mänskliga rättigheter och protesterat mot den iranska regimens hårdföra och orättfärdiga förtryck mot sin egen frihetstörstande befolkning. Karwan är en av de politiska fångar som dessutom hotas av att dömas till dödsstraff som den fundamentalistiska iranska regimen både utdömer och börjat utföra på politiska fångar för att skrämma och kuva rörelsen för frihet och demokrati till underkastelse.

Det var inte så långt innan den moderatledda regeringen, med stöd av Sverigedemokraterna, tillträdde som protesterna efter mordet på Mahsa Jina Amini utbröt. Men de sammanfaller också, som min partikamrat Alexandra Völker beskrivit och ställt viktiga frågor om, med att Sverige som land har en särskild roll och ett särskilt ansvar som ordförandeland i EU detta första halvår 2023.

Både här i riksdagens kammare och i EU-nämnden är vi flera ledamöter, inte minst från Socialdemokraterna, som gång på gång lyft fram frågan om att Sverige ska driva på i EU för en terrorlistning av Islamiska revolutionsgardet, IRGC. Regeringen har med utrikesministern i spetsen visserligen uttryckt stöd för de fredliga protesternas krav på mänskliga rättigheter i Iran. Men det är trots allt en hygienfaktor för en svensk utrikesminister att göra det.

Den fråga som vi däremot inte tycks vara överens om är hur central terrorlistningen av revolutionsgardet är för att stödja det iranska folkets kvinnoledda frihetskamp.

Gång på gång spelas betydelsen av en terrorklassning ned av utrikesministern. Under månaderna som de modiga protesterna har pågått och mötts av besinningslöst våld har det inte, trots otaliga frågor i interpellationsdebatter, i skriftliga frågor eller i EU-nämnden, gått att få ett besked om vad som är den svenska regeringens åsikt oavsett vad som är möjligt att åstadkomma gemensamt i EU och om regeringen anser att revolutionsgardet är en terrororganisation som bör terrorlistas. Inte heller i svaret på Alexandra Völkers frågor kommer något besked om detta.

Jag noterar även att utrikesministern i sitt svar hänvisar till att listningar under EU:s terrorismsanktioner för att förhindra terrorism och finansiering av terrorism är juridiskt komplicerade. Men att finna exempel på hur revolutionsgardet hotar och begår terrorhandlingar både inom och utanför Iran är inte svårt, till exempel när vi ser hur IRGC hotar att genomföra attacker i och utanför Iran på journalister, demonstranter och andra som motarbetar det islamistiska iranska styret.

I januari ställde sig en överväldigande majoritet i EU-parlamentet bakom att EU:s medlemsländer ska driva frågan om en terrorlistning. Som Alexandra Völker beskrev har det även uttryckts av EU-kommissionens ordförande. Detta sker alltså samtidigt som Sverige är ordförandeland i EU och därmed har osedvanligt stort ansvar, makt och möjlighet att driva denna fråga i mål.

Efter att återigen ha tagit del av utrikesministerns svar om revolutionsgardet måste jag ställa frågan: Saknas de juridiska möjligheterna, eller saknas den politiska viljan? Tyvärr tycks svaret vara det sistnämnda.

(Applåder)


Anf. 5 Azadeh Rojhan (S)

Fru talman! I utrikesministerns svar till Alexandra Völker hävdas något som ministern även uttryckt vid ett flertal andra tillfällen, nämligen att det är rättsligt komplext att terrorlista revolutionsgardet. Men det räcker att titta på befintliga, tillgängliga EU-dokument för att inse att det egentligen inte finns några strukturella hinder för att klassa revolutionsgardet som terroristverksamhet.

EU:s rättsliga grund för att lista något som en terroristgrupp är dokumentet Common Position 931, eller CP 931, som togs fram 2001 som ett sätt att implementera FN:s säkerhetsråds resolution 1373. Enligt resolution 1373 uppmanas stater att kriminalisera terrorfinansiering och utan dröjsmål frysa medel eller andra tillgångar för dem som begår eller underlättar terroristhandlingar samt förhindra dem som är engagerade i sådana aktiviteter att använda en stats territorium för att finansiera, planera, underlätta eller begå terrordåd mot andra stater eller deras medborgare.

I dokumentet CP 931 slås vidare fast att en terrorstämpling kan baseras på ett fördömande av sådana gärningar även utan fällande dom. Ett beslut om terrorlistning kan alltså enligt CP 931 tas baserat enbart på allvarliga och trovärdiga bevis eller ledtrådar.

Utrikesministern har ett flertal gånger nämnt att revolutionsgardet inte kan listas under terrorismsanktioner enbart för de MR-kränkningar som pågår i Iran, men enligt dokument CP 931 är det möjligt att göra en terroristlistning på basis av information och underlag från tredje part. Det måste inte heller komma från EU:s medlemsländer, utan det står specifikt i dokumentet att persongrupper och enheter kan läggas till på listan på basis av förslag som lämnats av medlemsstaterna på grundval av ett beslut av en behörig myndighet i en medlemsstat eller ett tredjeland.

Utrikesministern har alltså sagt att detta inte gäller revolutionsgardet. Om vi därför fokuserar på vilka aktiviteter som revolutionsgardet har ägnat sig åt utanför Iran kan vi återigen gå tillbaka till dokument CP 931. Där definieras nämligen terroristhandlingar med följande exempel: attacker på en persons liv som kan orsaka dödsfall, kidnappning eller gisslantagande, tillverkning, innehav, förvärv, transport, stöd eller användning av vapen eller sprängämnen och deltagande i terroristgruppers aktiviteter. Ett terrordåd kan till och med vara något som syftar till att allvarligt destabilisera eller förstöra de grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturerna i ett land eller en internationell organisation.

Här blir Säpos dokument väldigt intressant. Säpo skriver så här: "Ryssland, såväl som Kina och Iran, agerar allt mer offensivt för att främja sina intressen, skapa intressesfärer och tvinga andra stater och aktörer att agera i enlighet med deras vilja, vilket i Rysslands fall blev tydligt redan innan invasionen av Ukraina."

Utöver detta har Iran under de senaste fem åren anstiftat minst 33 fientliga handlingar i Europa och i USA - flera av dem har vi hört om här tidigare. Dessa händelser har lett till att USA har terroriststämplat revolutionsgardet och att Storbritannien har en mycket aktiv diskussion och process igång för samma sak.

Utrikesministern brukar själv framhålla hur viktigt samarbetet med USA är i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Jag håller verkligen med, och därför borde vi verka för att gå samma väg. Det är också därför jag gärna vill fråga utrikesminister Tobias Billström om han kan redogöra för vad mer som krävs för att bedöma huruvida revolutionsgardet är en terroristorganisation som utgör ett hot mot Sverige och EU.

(Applåder)


Anf. 6 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Den iranska befolkningen har nu lidit under detta tyranniska system i över 40 års tid, och vi ser hur protesterna växer och växer. Nu har de tagit fart på nytt; under hela hösten var människor ute i praktiskt taget alla städer i landet efter Jina Mahsa Aminis död.

Det finns något väldigt tydligt i detta, fru talman: Den iranska regimen har redan fallit. Den har fallit som ideologiskt islamistiskt projekt. Det finns ingen legitimitet för den iranska regimen och detta system, och det finns inget kontrakt mellan regimen och dess medborgare.

Att i den här situationen erbjuda den iranska befolkningen en ny så kallad reformistisk president i form av en ny Khatami eller en ny Rohani är det ingen som vill. Det finns ingen legitimitet för att upprätthålla det här systemet över huvud taget. Människor är trötta på att se sina medmänniskor hängas i lyftkranar. Människor är trötta på att se fackföreningsaktivister få tungan avskuren. De är trötta på att se människor få elchocker under fötterna eller på olika sätt slås sönder och samman i Evinfängelset i Teheran eller någon annanstans.

Precis som någon av de föregående talarna nämnde - jag tror att det var Alexandra Völker - är det de repressiva organen som upprätthåller regimen, fru talman. Det är säkerhetsapparaten allena som upprätthåller den iranska regimen i dag - bara den. Och vilka är då dessa organ? Ja, det är Sepah-e Pasdaran och Sepah-e Quds, som alltså är IRGC, revolutionsgardet. Sedan har man den reguljära armén, Artesh, som är någonting annat. Men det är Sepah-e Pasdaran och Basijmilisen, som också är en del av det här komplexet, samt ytterligare ett antal milisgrupper.

Det som nu borde vara omvärldens politik gentemot den iranska regimen - och det är det jag vill framföra till utrikesministern - är arbetet för att reducera dessa våldsgruppers kapacitet. Det handlar om att i första hand skydda den iranska befolkningen men också om att skydda människor i andra länder som också utsätts för de här våldsamheterna, inte minst i Syrien men även i Irak, Jemen och så vidare. Att terrorstämpla revolutionsgardet är ett led i detta.

Det är ingalunda så att det skulle innebära att situationen på gator och torg i iranska städer blev bättre direkt, men det ger bättre verktyg att kunna gå på pengarna. Man förleds lätt att tro att detta bara är en väpnad gruppering, men det iranska revolutionsgardet har tagit en allt större plats inom den iranska ekonomin i mycket vidare mening, särskilt de senaste 10-15 åren. De har stora businesskomplex och så vidare. Det innebär att man på ett helt annat sätt kan försvåra den iranska regimens import av sådana produkter som den sedan använder för att till exempel förfölja befolkningen.

När man ser det konkreta som Sverige och EU-länderna har gjort ser man att det har tagits steg framåt, och det är väldigt positivt. Det är också positivt att det finns en bred enighet i riksdagen om en tuffare Iranpolitik; det är jätteviktigt att det finns. Men det är också viktigt att Sverige inom ramen för det svenska ordförandeskapet använder rollen som ordförande till att alltmer trycka på för att få till stånd en tuffare Iranpolitik. Det handlar även om att se de väsentliga skillnaderna mellan å ena sidan en terrorlistning och å andra sidan de övriga sanktionsregimer som finns, som är betydligt svagare och som man använder sig av i dag.


Anf. 7 Lawen Redar (S)

Fru talman! Det är inte med en jättestor förhoppning om agerande från utrikesministern som jag i dag deltar i den här interpellationsdebatten. I de hittills genomförda interpellationsdebatterna och frågestunderna, liksom i svaren på de inskickade skriftliga frågorna till utrikesministern från oss ledamöter, har vi mötts av en anmärkningsvärd återhållsamhet.

Jag tycker också att man kunde reagera efter en tio sidor lång utrikesdeklaration där Iran nämndes med tre meningar, men där angavs i alla fall att vi från EU:s sida ska utöva hårt politiskt tryck för att den våldsamma repressionen ska upphöra. Nu menar alltså utrikesministern att Sverige aktivt bidrar med det hårda politiska trycket för att den våldsamma repressionen i Iran ska upphöra, fru talman. Jag delar nog inte helt den uppfattningen.

I tidigare debatter har vi ledamöter frågat utrikesministern vilka åtgärder Sverige företar på eget initiativ. Vi har frågat om den iranska ambassadören har blivit uppkallad till Utrikesdepartementet i takt med att allt fler döms till avrättning och allt fler avrättningar genomförs av den iranska regimen och dess juridiska infrastruktur. Vi har ställt frågan om Sverige tillsammans med andra EU-länder kan verka för att terrorklassa revolutionsgardet, vilket skulle ha en påtaglig - om inte helt avgörande - inverkan på den iranska regimen i nuläget.

Inget av detta har gjorts. I den förra debatten visade det sig dessutom att utrikesministerns telefonsamtal med den iranske ambassadören skedde på den iranske ambassadörens initiativ. Min inledande fråga är om det var så.

Fru talman! Vi är ledamöter från alla partier i Sveriges riksdag som just nu engagerar oss för den nya, frihetssträvande generationen i Iran, som vill stoppa den iranska regimens terrorverksamhet i ett otal andra länder och som vill försvaga Rysslands förmåga i kriget mot Ukraina. Den iranska regimen är en nyckelspelare och leverantör av massmördande drönare i den förödelse vi just nu bevittnar i Ukraina.

Några av oss har därtill engagerat oss för att stoppa utdömda dödsstraff för unga i Iran. Vi samtalar med Amnesty. Vi utvecklar interparlamentariska nätverk. Vi följer enskilda människors rättsfall och skickar protestbrev till den iranska ambassaden i respektive land.

För någon månad sedan fick jag svar på min vädjan om att stoppa det utdömda dödsstraffet för en enskild människa vid namn Saman Yasin. Han är en kurdisk rappare och välkänd artist som visat stöd för de folkliga protesterna i Iran. Irans ambassadör svarade på mitt protestbrev och skrev till mig, som är svensk riksdagsledamot, att jag är ignorant och okunnig, att jag har ett eurocentriskt perspektiv på världen, att jag inte har att göra med den inhemska rättsordning som råder i Iran och att jag ska göra mig bekant med internationell rätt.

Fru talman! Det behöver inte sägas i den här kammaren att folkrättens principer och konventioner om de mänskliga rättigheterna har kommit till just för att begränsa vad en stat och en regim får göra inom sitt territorium mot sin befolkning. Konventionerna ger politiska och juridiska verktyg för att agera vid övergrepp, och i enlighet med dessa agerar vi ledamöter av Sveriges riksdag mot en regim som använder våld och dödsstraff för att tysta en hel generations strävan efter frihet.

Min fråga till utrikesministern är hur han ser på den iranska ambassadörens svar till oss ledamöter som har skickat dessa protestbrev samt om Sverige nu kommer att ta initiativ till en annan Iranpolitik och utöka möjligheterna att terrorklassa revolutionsgardet.

(Applåder)


Anf. 8 Stefan Olsson (M)

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för att han har redogjort för hur det ligger till med processen för att eventuellt terrorstämpla revolutionsgardet i Iran.

Jag är ledamot i utrikesutskottet, tillsammans med bland andra interpellanten Völker. Vi får ju väldigt mycket information från regeringen om hur denna process framskrider. Det har väl inte gått ett sammanträde i utskottet utan att dessa frågor har diskuterats. Jag är även ersättare i EU-nämnden, och inte heller där tror jag att ett sammanträde har passerat utan att nämnden har diskuterat dessa frågor när det har diskuterats utrikesfrågor.

Informationen från regeringen om hur denna process framskrider är alltså god, men varför dröjer det? Vi vill självklart ha en enig EU-linje - jag har förstått att detta även är Socialdemokraternas önskan, så som den har uttryckts i utrikesutskottet och i EU-nämnden. När ett land är ordförande i EU kan detta land inte vara det mest aktivistiska utan måste, som en ordförande ofta gör, lyssna och samla ihop den gemensamma ståndpunkten. Detta är inte alls ovanligt.

Det som framför allt rör till det hela är rättssäkerheten. Jag tycker att ledamoten Rojhan beskrev den juridiska situationen mycket väl. Grunden för terroristlistning är som sagt den gemensamma ståndpunkten - 931 tror jag är det rätta numret. Den talar dock inte om kränkningar av mänskliga rättigheter i allmänhet eller om allmänt dåligt uppträdande av en stat. Till exempel omfattas inte det ryska anfallskriget mot Ukraina av detta juridiska utrymme. Man kanske skulle vilja terrorstämpla Ryssland, men det går inte på grund av det här lagrummet - i alla fall inte i detta lagrum.

Varför är då rättssäkerhet viktigt även när man ska terrorstämpla och när man känner att man ska klämma till revolutionsgardet i Iran så att det skakar om? Jo, därför att rättssäkerheten alltid skyddar enskilda individer.

Som ledamoten Malm redogjorde för i sitt anförande är det iranska revolutionsgardet inte bara ett garde utan även en ekonomisk verksamhet. Detta är i och för sig ett skäl till att man ska terrorstämpla revolutionsgardet. Det kan dock finnas individer som, utan att vi riktigt vet varför, har någon form av koppling till gardet och som kan hamna i kläm om man inte gör detta på ett rättssäkert sätt.

Lagstiftningen säger att det måste finnas en behörig myndighet som inleder till exempel en förundersökning mot det iranska revolutionsgardet. Tyvärr kan utrikesministern inte inleda förundersökningar. Regeringen får inte bestämma att Åklagarmyndigheten i Sverige, eller i något annat land, ska inleda en förundersökning mot det iranska revolutionsgardet även om man så skulle vilja. Man är förhindrad att göra detta.

Därför, fru talman, tycker jag att vi ska låta denna process inom EU ha sin gång. Det kommer att komma ett svar på den här frågan i god tid.


Anf. 9 Utrikesminister Tobias Billström (M)

Fru talman! Jag tackar ledamöterna för inläggen hittills i debatten.

Som jag har redogjort för pågår det diskussioner i Bryssel om ytterligare åtgärder mot Iran, inklusive möjliga ytterligare sanktionslistningar. Jag tycker att det är viktigt att vi här i debatten i kammaren ser till de sanktionsregimer som bedöms vara juridiskt mest tillämpliga och politiskt mest effektiva.

EU:s sanktionsregim är ju, som flera av talarna har varit inne på, specifikt utformad för att motverka allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran. Den har hittills använts för att införa sanktioner - inklusive sanktioner mot delar av IRGC - som en reaktion på den brutala repressionen av protesterna i landet. Dessa omfattande sanktionspaket har utgjort kraftfulla politiska markeringar. De har varit direkt riktade mot dem som är ansvariga i Iran, inklusive befäl och förband inom IRGC. Därtill är IRGC i sin helhet redan tidigare sanktionslistat under regimen mot Iran i fråga om spridning av massförstörelsevapen.

Listningar under EU:s terrorismsanktioner, som har varit uppe i dagens debatt, syftar till att förhindra terrorism och finansiering av terrorism. För att en individ eller organisation ska listas i EU:s terrorismlagstiftning krävs bland annat, precis som Stefan Olsson nyss redogjorde för, ett nationellt beslut från en behörig myndighet, exempelvis en domstol, som fastställer att individen eller enheten varit involverad i en terroristhandling.

Vad gäller svensk straffrättslig terrorismlagstiftning kan man konstatera att det finns straffbestämmelser i till exempel terroristbrottslagen som förbjuder olika handlingar kopplade till terroristorganisationer. Att en sammanslutning förekommer på EU:s eller FN:s lista över organisationer som omfattas av internationella sanktioner är en omständighet som starkt talar för att det rör sig om en terroristorganisation i lagens mening, men det är varken nödvändigt eller under alla omständigheter tillräckligt för att så ska vara fallet.

Om IRGC som organisation skulle listas också under EU:s terrorismsanktioner skulle det inte heller per automatik innebära att enskilda medlemmar träffas av den frysning av tillgångar som dessa sanktioner omfattar, utan de skulle behöva listas separat. Revolutionsgardet i Iran är, som Stefan Olsson just redogjorde för, inte en tydligt avgränsad organisation utan genomsyrar stora delar av styret och samhället i Iran och uppskattas omfatta hundratusentals medlemmar.

Därtill är det, som jag tidigare har redogjort för, fru talman, centralt att EU agerar med full enighet i alla dessa åtgärder gentemot Iran.

Här har Sverige en viktig uppgift under ordförandeskapet, för det är bara när EU talar med en röst och samtliga 27 medlemsstater står bakom som vi är kraftfulla och har möjlighet att få genomslag för våra åsikter.


Anf. 10 Alexandra Völker (S)

Fru talman! Precis som i tidigare debatter är engagemanget för Iran stort i denna kammare. Det är verkligen tydligt.

Vi har alltid höga förväntningar på regeringen att driva på i den EUgemensamma utrikespolitiken. Men nu är det så mycket större, för det är Sverige och ingen annan som har ordföranderollen. Utrikesministern må inte leda just utrikesministrarnas möten, men vi har en unik roll. Som ordförandeland har vi ett unikt inflytande och en alldeles särskild roll - och med det också ett alldeles särskilt ansvar. Vår frustration här i dag handlar om precis just detta, för det är Sverige och inget annat land som har detta uppdrag.

Jag instämmer med ledamoten Olsson om att vi vill ha enighet och ett samlat stöd. Skillnaden är att Socialdemokraterna vill att regeringen ska arbeta aktivt för att få till detta stöd. Socialdemokraterna vill inte bara ha enighet utan verka för att skapa enighet.

Jag instämmer också med ledamoten i att vi får en hel del information i utskottet - i huvudsak på vårt och övriga oppositionens initiativ. Det är också därför vi har fått klart för oss att regeringen inte arbetar aktivt med att försöka samla stöd. Det är verkligen skillnad på att vilja ha och att arbeta för.

Vi förväntar oss ändå att regeringen agerar mer kraftfullt framöver och att man tar till vara Sveriges roll som ordförandeland. Att argumentera för att detta gör att man inte kan agera känns otroligt främmande inom politiken.

Låt mig även följa upp min kollega Lawen Redars fråga. Under hösten fick vi förklarat för oss att man inte ansåg det nödvändigt att kalla upp Irans ambassadör eftersom utrikesministern hade fördömt agerandet direkt till Irans utrikesminister. Vi har fått bekräftat av kabinettssekreteraren att detta samtal skedde på Irans initiativ eftersom Irans utrikesminister hörde av sig för att gratulera till utnämningen.

Det var bra att utrikesministern använde tillfället till att fördöma regimens agerande. Men att framföra sin ståndpunkt när man själv blir uppringd kan knappast vara skäl nog att inte agera vidare.

Därför blir frågan än en gång: Var är initiativen?

Läget är allvarligt och frågorna akuta. Sverige har ledartröjan, och vi vill att Sverige tar vara på chansen, tar sitt ansvar och agerar och inte gömmer sig bakom ordförandeskapet utan snarare kliver fram.

(Applåder)


Anf. 11 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Jag tycker faktiskt att vi partier har närmat oss varandra i dag. Jag hör en tendens till att vi gör en liknande analys och att vi därför kanske kan hitta en väg framåt.

Jag drog lite på smilbanden när moderaterna Stefan Olsson och utrikesminister Billström lyfte fram rättssäkerhet, för jag har själv många gånger pratat om rättssäkerhet vid sanktionslistningar, om vikten av att kunna bli rentvådd med mera. Jag tycker att ni framför en viktig poäng i att det behöver vara rättssäkert när man inför listningar. Vi ska inte måla med breda penseldrag och peka ut folk hej vilt, utan det måste finnas en rättssäkerhet i detta.

Det är bra att vi har listat befäl och entiteter, det vill säga organ, i Iran genom listningarna i femte paketet. Men som vi hör i debatten är det tydligt att det behövs mer omfattande sanktioner. Vi kommer fortfarande inte åt de ekonomiska intressena, som liberalen Fredrik Malm är inne på, alltså grunden för finansieringen av den repressiva organisation som regimen utgör. Vi kommer inte åt att många barn och barnbarn lever lyxliv i EU genom de pengar IRGC drar in.

Regeringen behöver samla EU, göra klart den juridiska analysen och få upp Iran på dagordningen igen, inte bara som sanktionspaket och informationspunkt utan som diskussionspunkt med slutsatser, för EU behöver komma till slutsatsen att terrorstämpla Iran.

Nu går vi vidare. Jag lägger i dag fram ett utskottsinitiativ i utrikesutskottet, och vi kommer att fortsätta diskussionen. Om regeringen inte kommer framåt i Bryssel tror jag att pressen från Sveriges riksdag kommer att öka ännu mer.

Jag tackar Alexandra Völker för interpellationen och övriga ledamöter och utrikesministern för deltagandet i debatten och avslutar med att säga: Zan, zendegi, azadi! Jin, jiyan, azadi!

(Applåder)


Anf. 12 Linnéa Wickman (S)

Fru talman! Jag beklagar att vi fortfarande inte fått något besked av utrikesministern om vad som är regeringens åsikt om huruvida revolutionsgardet är en terrororganisation som bör terrorklassas.

Så sent som i förra veckans utrikespolitiska debatt uttryckte både Liberalerna och Sverigedemokraterna ett stöd för en terrorlistning av IRGC, och det är ett viktigt besked om det är deras eller Moderaternas ord som gäller i denna fråga eftersom regeringsunderlaget här varken talar eller agerar med gemensam röst.

Med tanke på det kritiska läget i Iran, där de folkliga protesterna pågått sedan september och våldet blir allt grövre, är uthålligheten i omvärldens stöd avgörande för att trycket på den fundamentalistiska regimen inte bara ska upprätthållas utan stärkas. Det betyder att olika former av ekonomiska sanktioner inte räcker utan måste kompletteras.

Att Sverige visar ledarskap och driver frågan om en terrorlistning till beslut är viktigt eftersom EU:s medlemsländer då skulle kunna vidta rättsliga åtgärder genom sina terrorlagstiftningar och bestraffa alla personer som har samröre med, finansierar eller rekryterar till revolutionsgardet.

Att gömma sig bakom att det är juridiskt komplicerat duger inte. Alla måste någon gång välja mellan det som är enkelt att göra och det som är rätt att göra. Här har utrikesministern och regeringen ett val att göra: att stödja det iranska folkets längtan efter frihet.

Ta ansvaret och ledarskapet som EU-ordförandeskapet ger! Ta ställning för kvinna, liv, frihet!

(Applåder)


Anf. 13 Azadeh Rojhan (S)

Fru talman! Vi har flera gånger hört från talarstolen att revolutionsgardets verksamhet och kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran och mot iranier inte är tillräckliga förutsättningar för terrorlistning. Låt mig betona att det inte är det vi menar heller. Vi menar att det går att terrorlista revolutionsgardet på grund av dess verksamhet utanför Iran.

Som jag nämnde i mitt första anförande har Iran under de senaste fem åren anstiftat minst 33 fientliga handlingar i Europa och USA. I närtiden kan attacken mot en synagoga i Tyskland, nedskjutningen av det ukrainska flygplanet, där även svenska medborgare fanns ombord, hotet mot det oberoende iranska mediehuset Iran International i London, där ett flertal journalister blivit dödshotade och kidnappningsförsöket av och anstiftan till mord på New York-baserade journalisten och kvinnorättsaktivisten Masih Alinejad nämnas. Detta är bara några få exempel på hur revolutionsgardet har agerat utomlands.

Låt oss som sagt inte heller glömma Irans inblandning i kriget mot Ukraina. Iran har i dag en aktiv roll i det kriget, och vi måste bestämma oss för hur länge till vi ska tillåta att det pågår.

Återigen vill jag rikta mig till utrikesminister Tobias Billström och fråga: Vad mer behövs? Vad mer krävs för att förstå att revolutionsgardet är ett hot även mot oss, mot våra friheter och mot vår demokrati och att det inte bara är det iranska folkets rättigheter vi behöver skydda utan faktiskt även våra?

(Applåder)


Anf. 14 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Jag vill tacka interpellanten som skrivit denna mycket viktiga interpellation och även utrikesministern för svaren och resonemangen.

Det är väldigt viktigt att vi kommer framåt nu, och det handlar i grund och botten inte om Sveriges riksdag. Det handlar självklart om vad man kan göra på EU-nivå. Men Sverige spelar en viktig roll som ordförandeland nu och är ett viktigt land i många andra processer i olika internationella sammanslutningar, genom vår diplomati och på många andra sätt.

Jag tycker dock, fru talman, att det är viktigt att betona att vad vi talar om här är en struktur eller egentligen en ganska viktig och central del av ryggraden för hela det repressiva systemet i Iran. Det är inte riktigt samma sak som att man skriver upp en enskild individ på en lista och ger till exempel inreserestriktioner till Europeiska unionen eller vad det nu må vara. Det handlar inte bara om individer som på något sätt skulle gå utanför reglementet och begå övergrepp eller våldsdåd eller andra brott, utan det handlar om en hel struktur, en hel organisation, som är skapad för att utöva våld mot oliktänkande och andra mycket grova brott mot människorätten.

Iran har så att säga en ordinarie armé eller militär. Sepah-e Pasdaran är något annat. Det är en ideologisk, islamistisk organisation som skapades för att skydda revolutionen 1979. Även om den har fått en bredare roll i det iranska samhället - eller tagit en bredare dominans, kan man säga - innebär det fortfarande att det finns en tydlig beslutsstruktur och mycket nära kopplingar till andra terroristgrupper, inte minst Hizbollah i Libanon.

Jag hoppas att man kan komma framåt i den här frågan.

(Applåder)


Anf. 15 Lawen Redar (S)

Fru talman! Ledamoten Stefan Olsson uttryckte i sitt inlägg att Sverige inte bör agera aktivistiskt i rollen som ordförandeland. Jag delar den analysen.

Sverige bär ordföranderollen i en exceptionellt viktig tid. Det här är det värsta säkerhetspolitiska läget vi erfarit på decennier. Vi utmanas säkerhetspolitiskt, ekonomiskt, infrastrukturellt, demokratiskt och kulturellt.

Att samverka för att motverka och bekämpa Rysslands krigsförmåga är kanske den viktigaste roll som ålagts Sverige. Det är det som vi bär ett ansvar för nu - att samverka med alla demokratiska länder inom EU för att bekämpa denna krigsregim.

Åtgärder mot den iranska regimen kan inte uteslutas i det arbetet. Rysslands krigsförmåga baserar sig inte bara på landets egen förmåga. Den baserar sig på de auktoritära regimer som Ryssland samverkar med militärt och ekonomiskt, och vi vet att Iran utgör en sådan part.

Min förhoppning när det gäller utrikesministerns arbete och agerande i samverkan med de andra EU-länderna är att man ska vara pådrivande - inte aktivistisk utan pådrivande. Pådrivande för att samla EU-länderna i att analysera vad man kan vidta för åtgärder för att försvaga både Iran och Ryssland. Den ena är en tydlig krigsmakt. Den andra är en regim som agerar i terrorsyfte i många andra länder. De agerar tillsammans för att utmana och bekämpa demokratier. Min förhoppning är att Sverige vidtar åtgärder i samverkan med andra EU-länder för att adressera båda.

(Applåder)


Anf. 16 Stefan Olsson (M)

Fru talman! Tack till ledamoten Alexandra Völker för interpellationen och tack till utrikesministern för svaren!

Jag vill i mitt sista inlägg bara upprepa vad jag sa om att det krävs en så kallad behörig myndighet för att en terroristlistning ska kunna bli fallet.

Jag tycker att ledamoten Rojhan anförde ett exempel på en terroristhandling som skulle kunna föranleda en terroristlistning, nämligen attentatet mot en synagoga i Tyskland. Det är ett rimligt fall. Det är bara det att Sveriges regering inte kan besluta om en förundersökning i Tyskland i det här fallet. Sveriges regering är inte den behöriga myndigheten här, utan det är en åklagarmyndighet i Tyskland som måste göra detta. Om det inte sker finns det inte ett juridiskt fall enligt lagstiftningen så som den ser ut just nu.

Det är det här som är det juridiskt komplicerade. Därför är det inte en enkel process, och jag är inte alls förvånad över att det tar tid för EU att reda ut vad som faktiskt ska gälla så att vi till sist kan få enighet i EU även om hur juridiken ska se ut när vi väl terroristlistar revolutionsgardet.


Anf. 17 Utrikesminister Tobias Billström (M)

Fru talman! Jag vill börja med att än en gång uttrycka min uppskattning av det engagemang som finns i Sverige för den allvarliga situationen i Iran och som visar sig här i riksdagen såväl som i den allmänna debatten.

Sverige fortsätter att verka på bred front för att upprätthålla trycket mot den iranska regimen och ge stöd till det iranska folket, stöd som också går bortom vårt agerande i EU.

Vi fortsätter att lyfta fram situationen i direkta kontakter med Iran. Jag har själv vid två tillfällen talat med Irans utrikesminister. Det var inte ambassadören utan utrikesministern jag talade med, apropå Lawen Redars synpunkter. Jag har då tydligt uttryckt Sveriges och EU:s skarpa kritik mot Irans agerande och förklarat att vi fortsätter att se över möjliga ytterligare åtgärder.

I samordning med andra EU-stater har vi också kallat upp Irans ambassadör för att på så sätt markera när Iran trappat upp repressionen. Detta gör vi också genom vår ambassad i Teheran, både i nationell kapacitet och som lokal samordnare av EU:s medlemskrets i egenskap av ordförandeland.

Sverige har också gett starkt stöd till den FN-mekanism som nu inrättats, en så kallad fact-finding mission, för att utreda våldet mot protesterna. Detta blir ett viktigt verktyg för att internationellt stödja ansvarsutkrävande. Sverige och övriga EU var pådrivande i den specialsession i MRrådet i november där mekanismen beslutades. Vi kommer att följa och stödja missionens arbete och diskutera dess första återrapportering till FN:s MRråd senare i år.

Vad gäller detta med terrorismsanktioner är det ju så att en listning under EU:s terrorismsanktioner behöver uppfylla rättsstatens kriterier och underbyggas av ett beslut från en rättslig eller likvärdig behörig myndighet om förundersökning, åtal eller dom för terroristdåd eller försök till detta. Ett sådant beslut måste uppfylla grundläggande krav på rätten till försvar och ett effektivt rättsskydd. Rådet måste också verifiera att händelserna som ligger till grund för listningen inte inträffat alltför långt tillbaka i tiden. Något sådant underlag har ännu inte presenterats av någon medlemsstat, men diskussionerna om de rättsliga och politiska förutsättningarna för terroristlistning av IRGC fortsätter inom EU.

Regeringen fortsätter att genom alla lämpliga plattformar arbeta för att upprätthålla trycket på Iran bilateralt i FN och genom EU. Jag välkomnar i det sammanhanget fortsatt diskussion hos andra om hur vi mest strategiskt och effektivt kan stödja det iranska folket och bidra till en reell förändring av situationen i landet.

Tack så mycket för en bra debatt här i dag!


Anf. 18 Alexandra Völker (S)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka alla som deltagit i den här debatten och alla er som varje dag arbetar för att stötta kampen för frihet och demokrati.

Vi vill göra några tydliga medskick här i dag. Vi förväntar oss att Sverige driver på för att få den juridiska analysen klar. Den kan inte bara få pågå utan deadline. Vi vill att Sveriges regering slutar gömma sig bakom ordförandeskapet och tar det ledarskap som man har getts. Vi vill att man går från att samordna till att aktivt samla. Vi vill att man samlar medlemsländerna för att följa upp den utmaning som Europaparlamentet har gett och terrorlista revolutionsgardet.

Jag vill avsluta med att blicka framåt. När kampen för frihet förhoppningsvis har vunnits efter att Irans kvinnor modigt rest sig mot decennier av förtryck bör vi också ha respekten att möta dem som en del av lösningen. Det här kan och får inte lösas av män, så som det så ofta blir i internationell politik. Här måste Sverige tillsammans med andra länder aktivt arbeta för att lyfta fram kvinnor som en del av lösningen. Det är det som vi brukat kalla för feministisk utrikespolitik. Sverige måste göra allt vi kan för att möta det iranska folkets vilja till frihet. Där är ordförandeskapet en otroligt viktig del.

Kvinna, liv, frihet!

(Applåder)


Anf. 19 Utrikesminister Tobias Billström (M)

Fru talman! Jag vill åter tacka alla deltagare i debatten för en utmärkt diskussion kring en fråga som engagerar många människor och där det är uppenbart att sista ordet inte sagts.

Jag uppfattar inte att det i nuläget finns enighet inom EU för att driva frågan att lista IRGC under EU:s terrorismsanktioner. Inget land har heller lagt fram något konkret förslag eller juridiskt underlag för en sådan listning.

Tillsammans med EU:s medlemsstater fortsätter vi att analysera diskussionen och diskutera möjliga ytterligare sanktioner. Enigheten är av central betydelse för EU:s trovärdighet, oavsett om Sverige eller något annat land har ordförandeskapet. Det innebär också att möjligheten att påverka situationen är avhängig av denna enighet. Därför bör den värnas. Sverige kommer att fortsätta att stödja en tydlig och enad Iranpolitik också under vårt ordförandeskap. Vi utesluter ingenting när det gäller frågan om vidare sanktioner.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.