Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till reservation 13 och 14. Vi står naturligtvis bakom övriga liberala och alliansgemensamma reservationer.
I dag debatterar vi verksamheten i EU 2016, men också vitboken. Vitboken är, som vi alla vet, det mer framåtsträvande perspektivet. Det är också där jag kommer att ta mitt avstamp i dagens anförande.
Som vi hörde av föregående talare är det lätt att skälla på EU. Det är lätt att göra sig till förespråkare för något annat. Men vad är då EU? EU är lagar och förordningar. Det är avtal och regler. Det är en komplex apparat som ofta är seg och tidsödande och som kostar pengar. Och visst har vi problem att hantera inom EU.
Men ytterst är EU en dröm. Det är en dröm om fred och frihet som är sprungen ur två världskrig som ödelade en kontinent och separerade släkter och nationer från varandra. EU är drömmen om att åstadkomma någonting bättre. Det är drömmen om att åstadkomma ett fredligare och rikare liv tillsammans.
Vilka är då EU, som vissa ständigt skäller på? EU är vi - 27 eller 28 nationer, beroende på om vi fortfarande räknar in Storbritannien. Vi bildar EU tillsammans, och EU kan aldrig bli bättre än sina medlemmar.
Därför har Sverige, speciellt i dessa tider, ett enormt ansvar att vara den bättre medlemmen i denna union. Vi har ett ansvar att vara medlemsstaten som inte glömmer att förmedla varför EU bildades och att vara den som står upp för gränslös frihandel, för fri rörlighet, för demokrati och för mänskliga rättigheter.
Det finns de som kallar mig drömmare eller EU-kramare. Det är jag så gärna, och jag önskar att vi vore många fler. Det är bara när vi gemensamt har denna dröm som vi kan bli en stark union och skapa ett bättre liv för alla våra medborgare.
Vad har vi om vi inte har den här unionen? Det är lätt att skälla på den, men tänk om vi inte hade haft den: Vad hade vi haft då? Vi hade haft gränser. Vi hade haft murar. Vi hade fortfarande haft diktaturer.
Vi hade också haft regelkrångel. Om ni i dag tycker att det är krångligt med EU kunde ni ha försökt att pendla mellan Malmö och Köpenhamn fram till för några veckor sedan. Ni kunde ha försökt att göra affärer när Sverige inte var med i EU. Ni kunde försöka att resa genom Europa. Då kan ni komma ihåg hur det var när vi inte hade EU. Regelkrånglet i dag är en västanfläkt mot vad det var tidigare.
Att nationalister, kommunister och högerextremister är emot EU förstår jag, för det står tvärsemot allt som de tror på. EU är friheten, liberalismen och demokratin. EU är alla människors lika rättigheter.
Herr talman! Jag har studerat och arbetat i London i flera år. För mig är det solklart att Storbritannien alltid kommer att vara en del av den europeiska kontinenten, trots den lilla kanalen som skiljer oss åt. Vi delar kultur, värderingar och historia. Det är inget annat än en tragedi att britterna lämnar EU-samarbetet. Vi optimister hoppas att detta inte ska vara för evigt.
Det innebär att vi måste ta en rejäl funderare på hur vi ska göra det tydligt att EU innebär ett mervärde och på hur det mervärdet ska komma alla till godo.
Inom kort inleds arbetet med EU:s långtidsbudget. Brexit innebär naturligtvis att EU-budgeten minskar kraftigt på sikt. Förhandlingarna är ett perfekt tillfälle att göra kraftiga omprioriteringar och att göra en tydlig effektutvärdering.
Jag har ingenting emot att betala så länge pengarna går till rätt saker och så länge de förräntar sig väl. Att som andra partier hela tiden reflexmässigt säga att EU:s budget ska minska är inte konstruktivt. Om pengarna förräntar sig bättre genom gemensamma investeringar är väl det bättre för alla.
Budgeten bör under nästa period därför fokusera på områden med tydligt europeiskt mervärde. Vi har forskning, infrastruktur, brottsbekämpning, utrikespolitik, migration och bistånd på agendan.
Vi måste arbeta för att förhindra negativa klimateffekter, för att stärka unionens konkurrenskraft, för att gemensamt klara av ett humant och medmänskligt flyktingmottagande och för att försvåra för kriminalitet och terror att få grogrund.
För att den gränsöverskridande brottsligheten ska kunna stoppas måste rättssamarbetet inom EU förstärkas. Ett starkt EU som bekämpar terrorismen skapar trygghet för oss, vare sig vi promenerar på Drottninggatan, Champs-Élysées eller Unter den Linden.
Smugglade vapen hamnar i händerna på kriminella i hela Europa. Narkotikaförsäljningen som göder de kriminella tar vägen genom Europa och även upp till Sverige. På område efter område är EU svaret på våra trygghetsfrågor.
Terrorister, människohandlare och knarklangare känner inga gränser. Därför har Liberalerna länge drivit på för att inrätta ett europeiskt FBI. Vi säger också att Europol behöver byggas ut och ges operativa befogenheter. Utöver detta har Liberalerna gång på gång pekat på behovet av en EU-åklagare som utreder och bekämpar gränsöverskridande brottslighet.
En majoritet av EU-länderna går nu vidare med frågan om att skapa en gemensam åklagarinstans. Men i den här kammaren är det bara Liberalerna som lyfter upp denna fråga. Oavsett bevekelsegrunder, herr talman, är de andra partiernas linje lika osolidarisk som den är oacceptabel.
Det är inte bara på rättsområdet som andra partier bromsar. För några veckor sedan gick Liberalerna ut och stödde den sociala pelaren i EU. EU-kommissionen har, som ni vet, föreslagit ett samarbete - inte en lagstiftning - om en minimistandard för sociala rättigheter i EU-länderna.
Det rör sig om rättvisa arbetsvillkor, säkra arbetsplatser, sjukvård och inkludering av personer med funktionsnedsättning. Vi talar inte om att överflytta mer makt till EU, om det är det ni är rädda för. Vi talar inte om mer resurser till EU, om det är det ni är rädda för. Vi talar om miniminivåer för social standard för medborgarna i EU. Det är att ta moraliskt ansvar.
Vi som identifierar oss som liberaler vet att globaliseringen skapar välstånd, men vi blundar inte för att en del också förlorar på den utvecklingen. Det kan handla om att hela branscher flyttar. Den ekonomiska krisen i Europa ledde till utbredd arbetslöshet och till EU-skepticism.
Herr talman! När vi ser människor som tigger på gatan, vilket sker dagligen, är det till stor del frånvaron av sociala skyddsnät i delar av Europa som vi ser. Det leder också till EU-skepticism.
Att Rumänien och Bulgarien sviker sina medborgare skapar ett mänskligt lidande. Det är ohållbart för det europeiska samarbetet i längden. Den fria rörligheten och frihandel måste värnas, men detta gäller också den sociala tryggheten. Så tror vi liberaler att man bemöter EU-skepticism.
Som liberal är jag tydlig med att konkurrenskraften och tillväxten ska öka. Det är solklart att bidrag inte är lösningen. Arbetskraften måste ställas om när industrier försvinner och jobb ersätts av nya. Men vi kan inte blunda för samhällets ansvar. För Sverige krävdes sociala reformer i början av 1900-talet, och detsamma gäller nu för ett flertal EU-länder.
Vi har en stor uppgift framför oss. Kanske måste vi framför allt, tillsammans med likasinnade länder, mota de populistiska krafter som verkar för ökad protektionism och för stängda gränser.
Trots att min talartid börjar att rinna ut vill jag lyfta fram det östliga partnerskapet som ett exempel på EU:s stora nytta. Genom det kan EU och våra närmaste grannar närma oss varandra. Vi kan skapa en motvikt till Ryssland. Vi kan skapa ett erbjudande om en bättre värld.
Därför är det oerhört viktigt att denna regering, liksom den tidigare regeringen, fortsätter att kämpa för att vi ska få fler länder med i denna union, som vi som liberaler ställer oss helhjärtat bakom.
Herr talman! Jag har redan yrkat bifall till reservationer. Jag vill dock avslutningsvis säga som vi brukar säga från Liberalernas håll: Tillsammans i EU blir vi tryggare, rikare och friare. Och friheten, herr talman, är alltid värd att försvara.
(Applåder)
