Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Anf. 2 Teresa Carvalho (S)

Fru talman! Tidöpartiernas viktigaste löfte till svenska folket var att få ordning på gängkriminaliteten. Nu när mandatperioden lider mot sitt slut kan vi konstatera att inte heller Tidöregeringen har lyckats med detta. Bombdåden och nyrekryteringen skenar, och den bakomliggande organiserade brottsligheten äter sig allt längre in i samhällskroppen.

En sak som vi socialdemokrater verkligen saknar i kampen mot gängkriminaliteten är en svensk maffialag. I två års tid har vi socialdemokrater drivit på för att Sverige ska införa en maffialag. Det handlar om en sammanhållande lagstiftning med ett kollektivt straffansvar för alla dem som upprätthåller den kriminella verksamheten. Det gäller alltså inte bara deltagandet i ett gäng utan den faktiska brottsligheten.

En sådan här lagstiftning innehåller också starkare incitament för utförarna att ange gängtopparna och en möjlighet att åtala juridiska personer och att konfiskera maffians företag, där de gömmer en stor del av sin brottslighet. Det innebär också verktyg för åklagare att besluta om begränsningsåtgärder som kontaktförbud mellan gängkriminella och förbud mot att resa och att överföra pengar. Det skulle också innebära särskilda maffiaenheter hos polis, åklagare och ekobrottsmyndighet.

Jag har egentligen svårt att förstå Tidöpartiernas ovilja att ta det här steget. Vi vet ju att Sverigedemokraterna egentligen är för att införa en svensk maffialag. Det är välkänt – men varför händer det då inte, med tanke på att Sverigedemokraterna har inflytande över svensk kriminalpolitik. Är det justitieministern som håller emot, eller vad handlar det om?

Jag skulle vilja få lite klarhet i det här av Henrik Vinge. Står Sverigedemokraterna fortfarande för att man vill införa en svensk maffialag, och varför händer det i så fall inte? Eller har Sverigedemokraterna helt enkelt ändrat uppfattning? Detta vore relevant konsumentupplysning till väljarna.

Henrik Vinge (SD)

Anf. 3 Henrik Vinge (SD)

Fru talman! Till att börja ska man väl påminna om någonting som är rätt relevant i det här sammanhanget. Under Socialdemokraternas tid vid makten, de åtta föregående åren, hade vi kanske den mörkaste tiden för svensk brottsutveckling någonsin. Skjutningarna tredubblades, och gängvåldet exploderade. Vi har förmodligen aldrig sett en så kaosartad tid präglad av så mycket kriminalitet som under de åtta åren. Det var förmodligen också därför Socialdemokraterna förlorade makten – för att svenska folket tröttnade på den saft-och-bulle-politik som Socialdemokraterna står för.

Tidöpartierna tog över, och vi införde Tidöavtalet. Det som har hänt nu är att vi har sett de tre kanske bästa åren när det gäller svensk brottsutveckling. Skjutningarna har alltså halverats jämfört med hur det såg ut när Socialdemokraterna hade makten. Det dödliga våldet är det lägsta på tio år. Förtroendet för rättsväsendet ökar och är nu det högsta som någonsin har uppmätts. Vi har alltså gjort mer på tre år än Socialdemokraterna mäktade med på åtta år eller över huvud taget ens har kommit i närheten av.

Att lyssna på det här, fru talman, är lite som att höra en pyroman som kommer och klagar på brandkåren och hur den släcker elden. Jag menar på att det Socialdemokraterna pratar om här är bondfångeri. Det förstår människor. Man vet att en röst på Socialdemokraterna är en röst på mer kriminalitet. Det är en röst på kaos, mer sexuella övergrepp, svenskfientlighet och olika typer av kriminalitet i vårt samhälle.

Det vi i Tidökonstellationen nu gör är att rensa upp i det träsk som Socialdemokraterna skapade. Det gör vi genom att steg för steg införa tuffare regler och bättre metoder för polisen. I det ingår bland annat att vi kriminaliserar samröre med kriminella gäng och att vi fördubblar straffet för den som begår brott i gängmiljö. Vi utnyttjar polisens möjligheter till avlyssning på ett sätt som Socialdemokraterna aldrig har accepterat tidigare.

Det här är alltså steg mot att slå ut de kriminella gängen. Vi har kommit långt på tre år, och vi kommer att fortsätta det arbetet tills vi är färdiga.

Anf. 4 Teresa Carvalho (S)

Fru talman! När Henrik Vinge säger att vi har haft de tre bästa åren undrar jag vilken värld han lever i. Bombdåden har ökat lavinartat i vårt land under de här tre åren, Henrik Vinge. Nyrekryteringen till de kriminella gängen har skenat de här tre åren. Antalet barn under 15 år som är involverade i mordärenden har ökat – från låga nivåer – med 500 procent. Det skedde inte under Socialdemokraternas tid vid makten utan under de här tre åren – de bästa tre åren, säger Sverigedemokraterna.

Jag undrar om Henrik Vinge skulle säga detta till någon av dem som bara den här veckan har fått sina hem sönderbombade. Det är ju ett helt otroligt uttalande vi får här från Sverigedemokraterna, som visar att det är väldigt lätt att tappa markkontakten när man hamnar i maktposition.

Jag noterar också att Henrik Vinge över huvud taget inte svarade på min fråga om vilken position Sverigedemokraterna har i dag när det gäller en svensk maffialag. Detta är alltså någonting som Sverigedemokraterna har brukat påpeka att de har tyckt tidigare. Det brukar vara svaret när jag frågar varför man inte ställer sig bakom vårt förslag som vi drivit i den här kammaren i två år.

Vi socialdemokrater vill införa en svensk maffialag. Vi tror att det är helt nödvändigt för att slå ut de kriminella gängen och för att komma åt gängtopparna. Tidigare har Sverigedemokraterna sagt sig stå bakom detta, men man har inte velat rösta på det för att förslaget har kommit från oss socialdemokrater.

Nu klarar Sverigedemokraterna inte ens av att stå upp för förslaget som sådant. Jag tackar för informationen.

Henrik Vinge (SD)

Anf. 5 Henrik Vinge (SD)

Fru talman! Det här är tom retorik. Det är bondfångeri. Teresa Carvalho kommer hit till riksdagens kammare och beter sig som en nasare som ska kränga ormsalva. Det Teresa Carvalho säger är alltså inte sant.

Det jag menar på är att vi när vi tog över makten 2022 hade åtta år av den värsta kriminalutvecklingen i Sveriges historia att reda ut – de värsta åtta åren någonsin. På tre år har vi vänt utvecklingen. Vi har halverat skjutningarna och har den lägsta nivån av dödligt våld på tio år. Det är inte de bästa tre åren, men det är den bästa rättsutvecklingen. Från ett oerhört dystert och mörkt läge har vi nu vänt utvecklingen uppåt.

Det är absolut inte de bästa tre åren i Sveriges historia, men om man ser till kurvorna finns det inget annat exempel på att man har kunnat bryta en sådan kriminell utveckling som vi har gjort. Vi har på punkt efter punkt data som visar att den politik vi driver fungerar. Det Socialdemokraterna gjorde var fullständig katastrof, så kom inte och försök föreläsa för oss om hur man ska göra för att bryta kriminalitet. Ni har misslyckats på varenda punkt.

En svensk maffialagstiftning är någonting Socialdemokraterna pratar om som en rent retorisk talepunkt. Vad betyder det i praktiken? Ni gjorde ingenting i åtta år, och inget av era samarbetspartier är med på det här. Det vi gör är att vi på punkt efter punkt i praktiken stoppar gängkriminaliteten, minskar skjutningarna, försvårar rekryteringarna och på olika sätt gör Sverige tryggare igen.

Det vi gör fungerar ju, så kom inte här och försök föreläsa för oss hur man ska göra, när det är uppenbart vilka det är som gör rätt och vilka som gjorde fel.

Anf. 6 Teresa Carvalho (S)

Fru talman! Förra veckan skedde två fruktansvärda bombdåd i min hemstad Norrköping. Samma natt som den andra bomben exploderade grep polisen en kille i nedre tonåren, som var på väg att utföra ytterligare ett bombdåd några hundra meter ifrån mitt hus.

Jag gick upp den morgonen och sa till min lågstadieson att han inte skulle bli orolig om de pratade om det här i skolan under dagen. Jag sa till honom att det handlar om kriminella som vill varandra illa men att vi inte är en del av deras konflikter och att han inte behövde vara rädd. Jag sa det till honom med vetskap om att många oskyldiga trots allt drabbas – men det ska inte barn i Sverige behöva veta.

Jag vill inte ha det så här. Jag vill inte att det här ska vara en del av vår vardag. Vi bor ju i Sverige – ett Sverige som borde vara mer som Sverige. Just nu känns det dock som att något annat har tagit över – mörka krafter och våld.

Jag vägrar att acceptera att det är så här samhället som våra barn växer upp i ser ut. Få andra uppgifter kan just nu vara mer angelägna än att återupprätta den trygghet som har gått förlorad.

Det är mot den här fonden som vi i dag debatterar regeringens budget för rättsväsendet. Jag ska börja med att säga att jag tycker att den är helt okej. Helt ärligt: Utgiftsområde 4, som det heter, är helt okej. Det är uppenbart inte här vi har de stora konflikterna i svensk politik, och det är väl i och för sig bra.

Tittar man på detaljerna finns det såklart saker som saknas, exempelvis resurser till brottsofferjouren, som nu behöver säga upp personal. Vi socialdemokrater vill också säkerställa skolgången vid de kommande ungdomsanstalterna, som vi därför vill skjuta till extra resurser till. Vi vill också ge ökade resurser till Center mot våldsbejakande extremism för att förebygga skolskjutningar och få bättre koll på de nazistiska aktivklubbarna.

Men, som sagt, på det stora hela är budgeten bra. Det finns pengar. Regeringen satsar på mycket av det som är viktigt, Kriminalvården och polisen. Det är bra.

Fru talman! Vi socialdemokrater har två kriminalpolitiska prioriteringar. Det handlar om att vända utvecklingen när det gäller gängvåldet och den växande organiserade brottsligheten, och det handlar om att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det är på dessa två områden vi fokuserar. Det är här våldet är som grövst och samhällets misslyckande som tydligast. Det är på dessa två områden vi behöver ökad repression, med precision. Det är hit vi behöver allokera resurserna för att gå hårdast fram där våldet är som värst. Vi fokuserar på det som tydligt styr mot det som är riktigt angeläget i den krissituation som vårt land befinner sig i.

Fru talman! Låt mig börja med att säga något om mäns våld mot kvinnor. Mäns våld mot kvinnor är det yttersta uttrycket för ojämställdhet. Det är därför vi socialdemokrater föreslår att både psykiskt och ekonomiskt våld ska kriminaliseras. Det är därför vi föreslår att det införs en nollvision och en kriskommission mot mäns våld mot kvinnor. Vi föreslår därutöver att sexköp görs till ett så kallat artbrott, med fängelse som normalpåföljd, och att det införs tidsobestämda fängelsestraff för farliga återfallsförbrytare vid grov sexualbrottslighet. Det här är viktiga reformer och prioriteringar som kan bidra till riktiga förbättringar för kvinnors trygghet.

Vi föreslår också en långt kraftigare repression online såväl mot digitala sexköpare som mot dem som utnyttjar minderåriga eller sprider olika former av barnpornografi och övergreppsmaterial, inklusive de avskyvärda pedofildockor som flera kända ehandelsföretag har sålt, som kan trigga verkliga övergrepp på riktiga barn. Polisen behöver ges utökade befogenheter att hitta det här materialet och att agera. De företag som lever och profiterar på att sprida materialet måste stängas ned så att det blir oåtkomligt för svenska användare.

Fru talman! Sedan kommer vi till gängvåldet, och här måste det uppenbara sägas: Det har inte vänt. Skjutningarna har förvisso minskat – det är bra. Men de fortsätter alltjämt. Bombdåden har ökat. Mordbrandsattackerna har ökat. Allt fler oskyldiga människor drabbas av våldet. Narkotikahandeln blomstrar. Den bakomliggande organiserade brottsligheten äter sig in i hela samhället. Det grova våldet begås av allt yngre.

Då räcker det inte att göra mer av samma. Vi måste såklart fortsätta utbilda fler poliser och skärpa straffen, till och med dubblera straffen för gängkriminella så att de står i paritet med brottens allvar och samhällsskada. Men vi behöver också nya verktyg. Vi behöver realtidskameraövervakning med ansiktsigenkänning. Vi behöver begränsningsåtgärder för att kunna ta de kriminellas pass och förbjuda dem att träffa varandra och överföra pengar. Vi behöver ett helt nytt angreppssätt för att slå sönder de kriminella strukturerna, komma åt gängtopparna och bryta nyrekryteringen.

Vi är överens om väldigt mycket när det gäller rättspolitiken, men det är en sak vi socialdemokrater verkligen saknar, och det är en svensk maffialag – med ett kollektivt straffansvar och ett utvecklat kronvittnessystem för att ge underhuggare starkare incitament att ange topparna och med möjlighet att åtala de kriminellas juridiska personer och också konfiskera de företag där de kriminella gömmer sin brottslighet. En svensk maffialag skulle behövas för att ge polis och åklagare rätt verktyg i det brottsbekämpande arbetet.

Detta har haft dokumenterad effekt i flera av de länder som har haft en grov organiserad brottslighet längre än vi. Vi vet helt enkelt att det fungerar. Men tyvärr har Sverigedemokraterna och regeringspartierna röstat nej till detta. Det är svårt att förstå att det skulle finnas några principiella invändningar mot att gå hårdare åt gängen på det här sättet. Det är lätt att misstänka att det snarare handlar om att förslaget drivs av oss socialdemokrater, och det tycker jag är synd.

Sedan kommer vi till nyrekryteringen, fru talman. Här finns den verkligt stora skillnaden mellan Socialdemokraterna och regeringen när det gäller kampen mot gängkriminaliteten. Det gäller förebyggande insatser och tidiga åtgärder som i huvudsak sorterar under andra utgiftsområden än rättsväsendet men som ändå behöver adresseras i sammanhanget eftersom de är en viktig del av helheten.

Gängkriminaliteten innebär att Sverige befinner sig i en akut krissituation, som kan liknas vid en pandemi. Och som alla förstår skär man inte ned på vaccineringen under en pandemi. Ändå är det precis vad regeringen har gjort när det gäller de brottsförebyggande insatserna. Kommunerna har satts på avmagringskur, vilket har fått katastrofala konsekvenser. Nu ser vi hur det skärs ned på brottsförebyggande och tidiga insatser.

Vi socialdemokrater menar att vi, parallellt med en repressiv rättspolitik, behöver en politik för jämlikhet och social rättvisa – för att bryta segregationen. Vi behöver en starkare och mer närvarande välfärd och en meningsfull fritid. Vi behöver starkare skyddsvallar och måste erbjuda ungdomar olika sammanhang där de kan växa och hitta sin väg genom livet, som fångar upp barnen innan gängen gör det. Vi behöver extrajobb för unga så att de kan tjäna pengar genom hederligt knegande i stället för att utföra uppdrag åt kriminella.

Det är därför vi socialdemokrater vill att det för varje extra krona som satsas på rättsväsendet – och det ska satsas på rättsväsendet – också ska satsas en krona på förebyggande och tidiga insatser. Vi vill se ett strategiskt arbete för att Sverige inte ska ha några utsatta områden. Vi vill införa ett uppsökande riskfamiljsprogram med systematiska riskbedömningar och riktigt tidiga stödinsatser för hela familjen. Vi vill punktmarkera barn och unga med följeslagare eller fotboja när socialtjänsten och polisen ser att ett barn kan vara i riskzonen för att begå ett grovt våldsdåd.

Vi kan inte välja mellan repressiva och preventiva åtgärder mot gängkriminaliteten. Vi måste göra allt det som krävs. Vi måste stoppa nästa generation från att dras in i gängens vidriga klor, samtidigt som rättspolitiken anpassas till den brutala kriminalitet vi faktiskt ser i dag.

Det är en horribel utveckling. De senaste tre åren har antalet barn under 15 år som är involverade i mordärenden ökat med över 500 procent – från låga nivåer, ska tilläggas. Antalet barn som är misstänkta för allmänfarlig ödeläggelse har ökat med över 4 600 procent de här tre åren.

Därför är vi socialdemokrater nu beredda att göra sådant som faktiskt inte var aktuellt tidigare, till exempel pröva en sänkt straffbarhetsålder till 14 år för de grövsta brotten, som exempelvis kontraktsmord, och samtidigt flytta ansvaret för dömda barn och unga från Statens institutionsstyrelse, där återfallsfrekvensen tyvärr är så hög som 90 procent, till Kriminalvården.

Givetvis ska barn aldrig sitta i fängelse med vuxna; det är helt uteslutet. Men det här handlar om att bygga upp en helt ny typ av ungdomsanstalter, anpassade för barn och unga, där skolan fungerar och stödet runt om fungerar för att bryta deras kriminella bana.

Fru talman! Efter tre år kan vi konstatera att regeringen har misslyckats med sitt viktigaste löfte till svenska folket: att få ordning på gängvåldet. Jag säger inte att det är regeringens fel. Jag säger heller ingenting annat än att också den förra regeringen misslyckades. Jag vill även understryka att regeringen gör mycket som är bra och nödvändigt i kampen mot gängkriminaliteten, men bevisligen har det inte räckt.

Gängens våldskapital består, men det har ändrat form. Nyrekryteringen skenar. Larmrapporterna har avlöst varandra, men regeringen har fortfarande inte skjutit till de resurser som behövs till kommunernas tidiga ingripanden. Regeringen har inte stoppat gängkriminellas möjligheter att driva HVB-hem. Regeringen har heller inte gett polisen verktyg att ta ned gängens annonser på nätet. Den saktfärdigheten förtjänar kritik.

Trots denna kritik, fru talman, vill jag avsluta i en annan ton. Det bästa för Sverige vore nämligen mer samarbete och mindre konflikt i frågan om gängkriminaliteten. Det faktum att vi ligger väldigt nära varandra i rättspolitiken ser jag som en styrka. Jag hoppas att vi också ska komma närmare varandra och hitta samsyn när det gäller att bryta nyrekryteringen.

Sverige behöver nu stora och kloka investeringar i trygghet, för tryggheten är trots allt frihetens förutsättning. Sverige ska vara ett land där vi skyddar barn och kvinnor i deras hem, håller unga borta från kriminalitet och resolut bekämpar våldet och gängen.

Socialdemokraterna är beredda att göra allt som krävs – allt som är rättssäkert, träffsäkert och effektivt – för att återupprätta tryggheten och hålla ihop vårt land. I den här frågan har vi inte råd med politiskt spel eller taktiserande. Det här handlar om vilka vi vill vara som land. Det handlar om att stå upp för ett Sverige som håller ihop även när landet prövas som mest.

(Applåder)

Anf. 7 Mikael Damsgaard (M)

Fru talman! Socialdemokraterna har under de senaste veckorna visat sin sanna sida med härvan kring det socialdemokratiska mediebolaget Aktuellt i Politiken. Det finns mycket att säga om detta, men jag lämnar det till en annan debatt.

Det som än en gång har blivit tydligt är Socialdemokraternas ovana att anklaga andra för brister samtidigt som man är ovillig att ta ansvar för sitt eget handlande och sina egna tillkortakommanden. Under åtta år av socialdemokratiskt regeringsinnehav förnekades och förminskades problemen. Morgan Johansson uttryckte till och med år 2017 att man var på väg att knäcka den organiserade brottsligheten. Till följd av de tankegångarna var man också saktfärdig. Det hände inte särskilt mycket, och det lilla som hände skedde på grund av en opposition i riksdagen som tvingade Socialdemokraterna att agera.

Den nuvarande regeringen är på väg att vända utvecklingen, oavsett vad Teresa Carvalho står här och säger. Vi har en bra bit kvar – den grova organiserade brottsligheten är fortfarande ett allvarligt samhällsproblem, och det kommer att ta många år innan vi har knäckt den – men vi är på väg att vända utvecklingen.

Socialdemokraterna upprepar ofta att man inte kommer att vara ”soft on crime”, men dessvärre är trovärdigheten låg. De partier man tänker sig att regera tillsammans med röstar nej till i stort sett alla förslag. Även om vi är överens om rättsväsendets budget finns det otroligt stora skillnader när det gäller den ekonomiska politiken i övrigt.

Min fråga är helt enkelt: Hur har Teresa Carvalho tänkt sig att få ihop det med sina rödgröna kamrater?

Anf. 8 Teresa Carvalho (S)

Fru talman! Jag vet inte om Mikael Damsgaard riktigt lyssnade till mitt anförande nyss. Jag var väldigt tydlig med att ingen regering, vare sig den förra, S-ledda regeringen eller den nuvarande, har lyckats med att bekämpa gängvåldet. Ingen regering har lyckats med detta, Mikael Damsgaard, och det var jag väldigt tydlig med. Jag förstår inte alls varifrån påståendet att vi socialdemokrater inte vill ta ansvar och bara skyller ifrån oss kommer. Det kommer i alla fall inte från det jag sa i talarstolen alldeles nyss.

Jag blir lite förundrad. Mikael Damsgaard sa att det var helt befängt att socialdemokrater under en tidigare mandatperiod uttryckte någonting i stil med att gängen var på väg att knäckas. Vi kan ju se att detta inte var på väg att hända, utan det var långt kvar, men Mikael Damberg själv sa nyss att utvecklingen är på väg att vända. Jag förstår faktiskt inte skillnaden.

Är det inte så att Moderaterna nu står och säger exakt samma sak? Samtidigt ökar bombdåden. Skjutningarna fortsätter, även om det sker på en lägre nivå. Det här är en tid då nyrekryteringen fullkomligt skenar. Antalet barn under 15 år som är involverade i mordärenden har gått från väldigt låga nivåer och utvecklats åt helt fel håll. Det är en horribel utveckling som sker just i detta nu, Mikael Damsgaard.

Nej, den socialdemokratiska regeringen lyckades inte med detta, men det gör bevisligen inte Tidöregeringen heller. Hade det inte varit bättre om vi tillsammans gjorde mer av det som vi bevisligen är överens om och fokuserade på det som är viktigt nu?

Anf. 9 Mikael Damsgaard (M)

Fru talman! Som jag sa i mitt föregående inlägg är det en lång bit kvar. Mycket är gjort, och vi tar också tydliga steg framåt. Det går inte att bortse från att antalet skjutningar mer än halverats sedan regeringsskiftet, men det finns många kvarstående problem. Det är också så att regeringen har en omfattande reformagenda för utvecklingen av rättspolitiken och förstärkningen av det förebyggande arbetet.

Det som bekymrar mig är att Socialdemokraterna kan uttrycka att de inte är ”soft on crime” utan är lika tuffa som regeringen. Hur skulle denna politik genomföras nästa mandatperiod om olyckan skulle vara framme och Magdalena Andersson får bilda regering tillsammans med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet? Det är ett gäng där hälften röstar nej till många av de allra viktigaste straffrättsliga reformerna och till många av de allra viktigaste reformerna för att ge polisen utökade verktyg. Dessutom är dessa partier inte alls överens om den ekonomiska politiken. Detta gäller kanske inte på rättsväsendets område, men det gäller på alla andra områden. Man kan mycket väl komma att kompromissa bort de satsningar som man har på rättsväsendet.

Kommer rättsväsendet att vara lika prioriterat i Vänsterpartiets budget, exempelvis, när det ska vägas mot Centerpartiets skattesänkningar eller Miljöpartiets satsningar på biståndet? Hur kommer de prioriteringarna att gå ihop? Hur kommer ni att få ihop det? Hur kommer ni att hålla ihop budgeten?

Anf. 10 Teresa Carvalho (S)

Fru talman! Mikael Damsgaard säger att mycket har gjorts men att det också är långt kvar. Det är han och jag helt överens om – det är mycket långt kvar. Det går inte att säga någonting annat när vi ser den utveckling som vi är mitt uppe i. Antalet bombdåd ökar, och nyrekryteringen skenar.

Det är uppenbart att väldigt mycket mer måste göras, Mikael Damsgaard. Där är vi helt överens. Det är därför vi socialdemokrater är tydliga med att vi vill fortsätta att skärpa straffen och satsa på polisen. Vi vill se en svensk maffialag för att slå sönder de kriminella strukturerna och komma åt gängtopparna, och vi vill också se en offensiv för att stoppa nyrekryteringen. Det sistnämnda är dessvärre Tidöregeringens blinda fläck.

Om det nu är så att allt som har gjorts och allt som ska göras är tillräckligt, hur kan Mikael Damsgaard garantera att det helt plötsligt också ska få effekt på bombdåden, som ökar? Den verkligheten går inte ihop.

Jag misstänker att Tidöpartierna bestämde sig på Harpsund för budskapet ”Nu vänder det!” och att man skulle hålla sig till detta budskap. Och det har man gjort, minsann. Men samtidigt, i den verkliga världen, ser vi andra hur gängvåldet fortsätter, hur bombdåden ökar och hur allt fler av våra barn dras in i den fruktansvärda kriminaliteten.

Jag hade önskat att vi nu, när vi står här och debatterar ett av de viktigaste områden vi har inför nästa år med anledning av budgeten, kunde hålla oss till hur vi ska lösa problemen, i stället för att tala om vem som ska ta vem. Det vet vi faktiskt ingenting om ännu. Det är tio månader kvar till valet. Låt väljarna säga sitt, och så ser vi till att förvalta detta tillsammans på ett sätt som slår sönder de kriminella gängen.

Martin Melin (L)

Anf. 11 Martin Melin (L)

Fru talman! Tänk om någon hade sagt till mig för tio år sedan när jag satt i en polisbil en regnig natt: ”En dag, Martin, kommer du att stå i Sveriges riksdag framför en hög företrädare för Socialdemokraterna och få ställa en fråga.” Det hade jag inte trott på då, men nu gör jag det. Och nu ska jag ta chansen.

Jag studsade lite grann under det tidigare replikskiftet med Henrik Vinge. I dag har vi 15, 16, 17- och 18-åringar som begår grova brott – skjutningar, sprängningar och mord. Men dessa tonåringar blev ju inte kriminella i går, utan under de senaste tio femton åren har de vuxit upp i ett samhälle där Socialdemokraterna styrde.

Min fråga är helt enkelt: Vad gjorde ni för fel? Vad var det för misstag ni gjorde som ledde till att samhället inte såg dessa barn, som då var kanske fyra, fem, sex eller sju år? Vad gjorde Socialdemokraterna för att de inte skulle hamna i kriminalitet? Och vad tar Socialdemokraterna med sig från dessa misstag in i framtiden, in i den politik som man vill föra framöver? Det är min fråga.

Anf. 12 Teresa Carvalho (S)

Fru talman! Jag vill tacka Martin Melin för att han tar tillfället i akt och ställer en fråga. Jag ska göra mitt allra bästa för att på kort tid besvara den, för jag tycker att det är en relevant och viktig frågeställning som reses här.

Det är en fruktansvärd utveckling vi ser i dag, med unga barn som begår helt fruktansvärda brott. Jag förstår varifrån frågeställningen kommer, att man väl inte blir kriminell över en natt. Detta har, tror jag, legat nära sanningen under en lång period, men i dag får vi inte glömma bort att larmrapporterna faktiskt säger tvärtom, att många dras in just över en natt.

I dag tar det väldigt kort tid att rekrytera ett barn till ett kriminellt gäng för att utföra vidriga våldsdåd. Alla som begår dessa brott i dag har alltså inte alls vuxit upp i ett socialdemokratiskt Sverige, som det utmålas här. Det var den ena delen av svaret. Den andra delen är naturligtvis att sådana barn också finns, och jag håller helt och hållet med om att vi gjorde alldeles för lite för dem.

En viktig orsak till att vi har den här situationen i dag tror jag är den segregation som har tillåtits accelerera i vårt land under alldeles för lång tid och som beror på att vi har haft en omfattande invandring där många människor har hamnat i redan utsatta områden samtidigt som välfärden har rullat tillbaka och klyftorna har ökat i vårt samhälle.

Det har blivit en grogrund för inte minst en sunkig gängkultur där kriminella har kunnat kapitalisera på och utnyttja barn. Det är därför vi socialdemokrater i dag är väldigt tydliga med att vi behöver en stram migration och en kravbaserad integrationspolitik men också en offensiv välfärdspolitik och en politik för minskade klyftor och ökad social rättvisa.

Sedan måste vi också göra väldigt mycket för att anpassa rättspolitiken till den fruktansvärda utvecklingen. Det är både och som behöver göras.

Martin Melin (L)

Anf. 13 Martin Melin (L)

Fru talman! Jag blir såklart glad över att man kan erkänna misstag som man har gjort, kanske inte bara på rättsområdet utan även på det sociala området och när det gäller migration, integration och allt vad det handlar om. Det är bra att man kan ta detta med sig – man ska som sagt lära av misstagen.

En annan sak som jag studsade på var det här med de tre bästa åren vi har sett på tio år. Det är klart att det sett till sprängningar, antal unga som dras in i kriminalitet och skjutningar inte var några bra år, men man får inte glömma bort att vi inte vet nu hur det hade sett ut om vi hade haft en annan regering, om Socialdemokraterna hade fått fortsätta efter 2022.

Jag vill nog, utifrån de kort som låg på bordet 2022 och hur det ser ut i dag, 2025, påstå att det har gjorts enormt mycket. Det är detta jag menar med att vi haft tre väldigt framgångsrika år, med tanke på var vi började 2022. Om vi inte hade haft den offensiva rättspolitik som vi har i dag, med den här regeringen och den här justitieministern, tror jag faktiskt att vi hade fått se en utveckling som vi inte hade gillat.

Jag skrev i en debattartikel 2016 att politikerna måste vakna upp och att vi var på väg mot ett stup. Jag vågar nog påstå att vi precis har hunnit bromsa in, att vi har framhjulen över stupkanten och att vi nu håller på att backa hem bilen. Jag hoppas att man, oavsett vilken regering som styr det här landet från och med nästa år, fortsätter att backa bilen och fortsätter att göra ett bra jobb. Det hoppas jag verkligen, för det stupet vill vi inte åka nedför.

Anf. 14 Teresa Carvalho (S)

Fru talman! Martin Melin frågade om vi skulle ha haft samma utveckling om vi hade haft en annan regering och vi inte hade haft den offensiva rättspolitiken. Jag håller fullständigt med om att vi utan en offensiv rättspolitik förmodligen hade haft en värre utveckling än den fruktansvärda utveckling vi just nu ser.

När det gäller frågeställningen om vi hade haft samma utveckling med en Sregering menar jag att Martin Melin glömmer bort att den förra Sregeringen skärpte 80 straff, kriminaliserade 30 nya gärningar, inledde den offensiva satsningen på polisen och tog initiativ till flera av de viktiga lagförslag som den här regeringen har sjösatt.

Vistelseförbud och förverkandemöjligheter var sådant som den förra Sregeringen påbörjade, och självfallet hade vi genomfört det ifall vi hade suttit vid regeringsmakten nu. Men, Martin Melin, om vi hade suttit vid regeringsmakten nu hade vi också infört en svensk maffialag och även en offensiv för att stoppa nyrekryteringen. Det är vad man ska räkna med att man får med en Sregering även efter nästa val.

(Applåder)

Anf. 15 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Fru talman! Socialdemokraterna har gärna ett högt tonläge om att gå hårt åt gängen och vädjar också ofta om att vi ska samarbeta blocköverskridande. Dessvärre är erfarenheten att när det väl gäller orkar Socialdemokraterna inte. Detta ser vi gång på gång.

Under den förra mandatperioden ville vi göra en massa saker tillsammans, men Socialdemokraterna sa nej till anonyma vittnen, nej till visitationszoner och nej till preventiva vistelseförbud och stoppade även möjligheten att kriminalisera deltagande i gäng.

Jag välkomnar förstås kovändningarna under den här mandatperioden, vilka onekligen är rätt många, men vi tappade åtta år i kampen mot gängen.

Så sent som i januari i år upprepade sig historien. Då hade vi chansen att få en bred uppslutning kring att införa en ny möjlighet att ta gängtopparnas medborgarskap. Alla förutsättningar fanns i en pågående grundlagskommitté, men vänsterkraften räckte inte till den här gången heller.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet sa nej till varje möjlighet att återkalla medborgarskap på grund av brott, även terrorbrott. Centerpartiet satte sig på tvären och ville inte ta med systemhotande organiserad brottslighet. Till slut valde även Socialdemokraterna att värna sitt splittrade regeringsunderlag framför att se till Sveriges bästa och blockerade förslaget att ta gängtopparnas medborgarskap.

Regeringen har ändå kunnat arbeta vidare för att ta fram ett konkret förslag som ska göra det möjligt att ta gängtopparnas medborgarskap. Vi avser att i närtid lägga det på riksdagens bord. Då är frågan: Är Socialdemokraterna nu beredda att göra det som krävs för att skydda Sverige? Kommer Socialdemokraterna att ändra sig och den här gången ställa sig bakom en möjlighet att ta det svenska medborgarskapet från gängtopparna?

Anf. 16 Teresa Carvalho (S)

Fru talman! Det är glädjande att justitieministern har noterat att vi socialdemokrater har utvecklat vår rättspolitik. Vi är ett nytt parti med en rakare och mer handlingskraftig kriminalpolitik än tidigare.

Därmed inte sagt att vi inte gjorde mycket som var viktigt även under förra mandatperioden. Det kan ibland låta på regeringsföreträdarna som att Socialdemokraterna inte gjorde någonting alls. Det är givetvis inte sant. Men det är sant att vi i dag har en politik som innebär att vi vill gå ännu hårdare åt de kriminella gängen men också nyrekryteringen än vad som var fallet med den politik som vi hade under förra mandatperioden.

Det är glädjande att justitieministern har noterat detta, och det innebär förhoppningsvis att också svenska folket har noterat det. Jag tänker själv att det innebär att vi borde få det ännu lättare att göra viktiga saker tillsammans.

Jag tror också att svenska folket skulle uppskatta om de två stora partierna på var sin sida av blockgränsen kunde ta i hand och helt enkelt peka ut riktningen. Svenska folket skulle uppskatta om vi kunde manifestera att det, oavsett vem som vinner valet nästa år, vem som får bilda regering med vem och så vidare, inte råder någon tvekan om att vi sätter svenska folkets trygghet först och att vi tänker göra allt för att trycka tillbaka de kriminella gängen.

Vad gäller frågan om medborgarskap vill jag vara väldigt tydlig. Vi socialdemokrater vill kunna återkalla medborgarskap från de gängtoppar som har dubbla medborgarskap och som begår systemhotande brottslighet. Vår betänklighet kring Tidöpartiernas förslag som har figurerat tidigare har aldrig handlat om att värna de gängkriminella, utan den har handlat om en juridisk term som våra partier i Grundlagskommittén helt enkelt inte var överens om tolkningen av. Men processen är inte över, och jag hoppas att vi kan nå varandra även i den frågan.

Anf. 17 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Fru talman! Jag konstaterar, apropå underlag, att Socialdemokraternas kamrater i Miljöpartiet och Vänsterpartiet har satt sig helt och hållet på tvären. Dessvärre gjorde också Socialdemokraterna det när det kom till kritan.

Den juridiska term som Teresa Carvalho hänvisar till är alltså det system som finns i folkrätten och det som våra nordiska grannländer använder sig av, det vill säga den förutsebara ordningen för att hantera sådana här saker. Jag kan inte tolka motsträvigheten i kommittén på något annat sätt än att den splittrade tänkta regeringssidan var tvungen att hålla ihop när det kom till kritan.

Det leder mig till en intressant fråga. Det sägs ofta att vi ska samarbeta för att skapa förutsebarhet framåt. Jag ser mig om i kammaren och undrar: Är det Liberalerna som ska underminera en offensiv rättspolitik? Är det Moderaterna som ska göra det? Är det Kristdemokraterna som ska göra det? Är det Sverigedemokraterna som ska göra det? Eller vilka partier är det vi ska skydda rättspolitiken från?

Vad det handlar om är att det finns några partier i kammaren som vill underminera den här kursen. Det är era egna kamrater, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Jag tycker att vi ska säga precis som det är: Socialdemokraterna vill att Moderaterna och andra ska rädda Socialdemokraterna från deras eget underlag. De enda som verkligen på allvar vill underminera den kurs vi nu har slagit in på är stora delar av Socialdemokraternas eget regeringsunderlag.

När vi nu snart möter väljarna under valåret kommer det här att bli en av de allra viktigaste diskussionerna. Bakom de breda penseldragen om breda överenskommelser ligger en genuin oro för att det egna regeringsunderlaget inte ställer upp på Socialdemokraternas omsvängning i ett antal frågor, om än långtifrån alla.

Jag tror att medborgarna verkligen kommer att bli varse detta, och jag tror också att det är det som i slutändan kommer att avgöra att den här sidan av politiken får fortsatt förtroende att fortsätta på den väg som vi nu äntligen har slagit in på.

Anf. 18 Teresa Carvalho (S)

Fru talman! Justitieministern envisas med att hänvisa till vårt underlag. Det finns inget oppositionsunderlag på det sätt som Tidöpartierna utgör ett underlag. Jag envisas med att fortsätta hävda att vi inte ens vet vilka partier som kommer att sitta i den här kammaren efter nästa val och än mindre vilka som kommer att sitta i regeringsställning.

Vi vet till exempel inte om Liberalerna, som justitieministern hänvisade till, kommer att komma in i riksdagen. Och vem ska då garantera justitieministerns politik – om inte justitieministern kan öppna upp för att också hitta andra samarbeten, som håller över tid och över regeringsskiften?

Det finns en bred majoritet i den här kammaren för att gå hårdare åt de kriminella gängen. Det finns en bred enighet för att fortsätta satsa på polisen, skärpa straffen, riva sekretesshinder och ta fram fler brottsbekämpande verktyg. Låt oss fortsätta med det arbetet tillsammans!

Det saknas ju inte politisk konflikt på andra områden, till exempel om hur vi ska minska den rekordhöga arbetslösheten, korta de rekordlånga sjukvårdsköerna och bekämpa vinstjakten i skolan. Låt oss ta de konflikter som faktiskt finns! Men i den här frågan, Gunnar Strömmer, är vi nästan helt överens. Varför ska ni envisas med att göra detta till en politisk stridsfråga när konflikten knappt existerar?

Jag är för egen del helt övertygad om att vi kan göra mer tillsammans om vi bara vill och att det också är vad svenska folket efterfrågar.

(Applåder)

Anf. 19 Mikael Damsgaard (M)

Fru talman! När Ulf Kristersson för drygt tre år sedan kunde bilda regering med Tidöavtalet som grund gjordes det med mandatet att få ordning på Sverige.

Den grova organiserade brottsligheten hade tillåtits breda ut sig, med det grova våldet i dess spår. Valåret 2022 inträffade mer än en skjutning per dag, vilket krävde mer än ett människoliv per vecka. Men den socialdemokratiska justitieministern, som redan 2017 uttalade att regeringen var på väg att knäcka den organiserade brottsligheten, såg inte allvaret i tid, och det politiska svaret var alltför svagt.

Ungdomsrånen spred skräck hos ungdomar och deras föräldrar. Internationella stöldligor fick härja fritt utan att regeringen förmådde stoppa dem vid gränsen.

Väljarna hade kort och gott fått nog av en rödgrön regering som saknade vilja, förmåga och kraft att gå från ord till handling.

Fru talman! Steg för steg lägger nu regeringen om kriminalpolitiken. Tidöavtalet innehåller en stor mängd offensiva och mönsterbrytande åtgärder. Det handlar om att slå hårt mot det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga.

Preventiva vistelseförbud, säkerhetszoner och preventiv avlyssning av gängkriminella begränsar de kriminellas frihet men gör vanliga hederliga invånare i vårt land både tryggare och friare. Med hårdare straff kommer både gängkriminella och serievåldtäktsmän att sitta bakom lås och bom längre.

Kontaktförbudslagstiftningen har utvidgats för att öka brottsoffers trygghet. Kriminaliseringen av psykiskt våld stärker skyddet för utsatta kvinnor. Kriminaliseringen av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp stärker skyddet för kvinnor och flickor som lever i en hederskontext.

Med 1 800 fler poliser i uniformerad tjänst förebyggs brottslighet, men fler brott kan också utredas och klaras upp. För att nå målet om en polistäthet i nivå med EU-genomsnittet har regeringen beslutat att polisutbildningen ska utökas med fler platser och att en ny polisutbildning ska startas i Uppsala. Därtill förbereds för att införa en betald polisutbildning för att ytterligare öka förutsättningarna att rekrytera till polisyrket.

Vi har infört en ny socialtjänstlag där det förebyggande arbetet är ett kärnuppdrag. Föräldrarnas roll och ansvar är centrala, och därför förstärks föräldraskapsstödet. Den statliga barn- och ungdomsvården reformeras. Kriminalvården tar i sommar över ansvaret för unga som döms för grova brott.

Unga som vårdas med stöd av LVU på grund av koppling till grov kriminalitet ska kunna punktmarkeras med fotboja. Skolsociala team, något som redan i dag finns på många skolor, utvecklas ytterligare. Med genomgripande reformer av sekretesslagstiftningen får myndigheterna nya verktyg att såväl strypa den kriminella ekonomin som bryta rekryteringen av barn och unga in i de kriminella gängen.

Fru talman! Med den nya förverkandelagstiftningen kommer vi åt gängens bilar, kontanter, lyxprylar och till och med fastigheter. Så sent som för två veckor sedan ställde vi oss här i kammaren bakom regeringens proposition om utvidgade möjligheter att meddela näringsförbud på grund av brott för att göra det svårare att använda företag som brottsverktyg. Ett finansiellt underrättelsecentrum har inrättats där polisen, bankerna och flera andra aktörer samarbetar för att komma åt den kriminella ekonomin.

Därtill görs massiva satsningar på rättsväsendet i statens budget.

Fru talman! Sverige står som bekant inför allvarliga utmaningar när det gäller trygghet och säkerhet. Den systemhotande brottsligheten, terrorhotet och främmande makters påverkan kräver kraftfulla åtgärder. Men vi får inte heller glömma det allvarliga samhällsproblemet kopplat till mäns våld mot kvinnor, som måste bekämpas med samma kraft som gängkriminaliteten. Vi har även en utbredd mängdbrottslighet, med allt från tillgreppsbrott till bedrägerier, som också behöver beivras.

Fru talman! Allt detta är bakgrunden till att den moderatledda regeringen stärker rättsväsendet med omfattande satsningar i budgetpropositionen för 2026 och kommande år. För perioden 2023–2028 ökar budgeten för rättsväsendet från 69 miljarder till 108 miljarder kronor. För 2026 får alla myndigheter inom rättsväsendet ökade anslag.

Satsningen på polistillväxten behöver fortsätta, med en lokalt synlig och närvarande polis i hela landet.

Brottslighetens utveckling, mer resurser och nya verktyg till polis och åklagare samt skärpta straff gör att trycket på kriminalvården är högt. Kriminalvården genomför därför nu den största utbyggnaden i modern tid. Med ökade anslag skapar vi förutsättningar för att tillväxten ska fortsätta.

Fru talman! En väl fungerande rättsstat kräver att hela kedjan fungerar. Därför förstärker vi Sveriges Domstolar, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Rättsmedicinalverket.

Brottsoffer ska få upprättelse och stöd. Vi stärker Brottsoffermyndigheten för att stärka arbetet i den delen.

I en alltmer orolig omvärld stärker vi också Säkerhetspolisen, vilket är nödvändigt för att möta de växande hoten från såväl främmande makt som våldsbejakande extremism. Säkerhetspolisen har också en viktig roll i att skydda den centrala statsledningen och den svenska demokratin.

Fru talman! Vid en ytlig granskning av de olika budgetförslag avseende rättsväsendet som i dag ligger på bordet kan man lätt dra slutsatsen att det råder bred samsyn kring rättspolitiken. Det vi ser är en budgetproposition från regeringen där tydliga och offensiva satsningar görs för att stärka hela rättsväsendet och att oppositionen hänger på i sina budgetmotioner med några smärre tillägg.

Skrapar man lite på ytan, fru talman, framträder dock en annan bild, nämligen att den rödgröna oppositionen bestående av Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Centerpartiet är djupt splittrad. Det kan gälla rättspolitikens inriktning, där Vänsterpartiet och Miljöpartiet i de flesta fall röstar emot både straffskärpningar och nya verktyg till polisen. Men de rödgröna partierna är också djupt splittrade när det kommer till den ekonomiska politiken. När det i en rödgrön regeringsförhandling ska kompromissas om ett kraftigt höjt bistånd, sänkta skatter och höjda bidrag är det inte alls givet att utlovade satsningar på rättsväsendet är fredade.

Historiken med en rödgrön majoritet här i kammaren, där det enda som förenar är att hålla ett parti borta från inflytande, förskräcker. I en konstellation där alla överenskommelser är transaktionella kan utfallet bli i stort sett vad som helst. Förra gången sålde man ut svenska utrikespolitiska intressen för att få stöd från en före detta vänsterpartistisk vilde. Frågan är obesvarad vad gäller vilka svenska intressen som kommer att få stryka på foten om Magdalena Andersson, om olyckan är framme, får möjlighet att bilda regering efter nästa val.

Fru talman! Den oundvikliga fråga som därför måste ställas och få ett svar är: Vad är det som kommer att få stryka på foten när det rödgröna regeringsalternativet ska lägga fram en gemensam budget? Är det Miljöpartiets massiva höjningar av biståndet? Är det Vänsterpartiets bidragshöjningar? Är det Socialdemokraternas avskaffande av karensavdraget? Är det Centerpartiets skattesänkningar? Eller är det satsningarna på rättsväsendet som till syvende och sist kommer att få stryka på foten när man ska komma överens?

Fru talman! Vi är nu tre år in på en tioårig resa för att trycka tillbaka den grova organiserade brottsligheten. Vi börjar nu tydligt se resultat på flera områden. Skjutningarna har mer än halverats sedan Gunnar Strömmer tillträdde som justitieminister. Brottsvinsterna från bedrägerier minskar nu efter att i flera år ha ökat kraftigt. De internationella stöldligorna stoppas i större utsträckning vid gränsen, och stöldbrotten minskar till följd av det.

Vi kommer dock inte att vila förrän varje medborgare i vårt land kan känna sig trygg. Med budgetpropositionens omfattande förstärkning av rättsväsendet tar vi nu ytterligare viktiga steg på vägen mot ett säkrare, tryggare och friare Sverige.

(Applåder)

Anf. 20 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Damsgaard för anförandet. Jag hörde dock väldigt lite om det förebyggande arbetet. Anser inte Moderaterna att den viktigaste åtgärden för att stoppa nyrekryteringen till gängen, särskilt av unga och barn, är att satsa på verkningsfulla förebyggande åtgärder som en bra välfärd, en väl fungerande skola och bra fritidsaktiviteter?

Vi vet att många barn – den stora majoriteten – som rekryteras in i de kriminella gängen har en undermålig skola. För att komma till rätta med det behövs stora satsningar på välfärden, på civilsamhället, på socialtjänsten, på skolan och på fritidsaktiviteter. Vi måste stärka kommunernas och regionernas möjligheter att investera i en bra skola så att man kan anställa lärare, kuratorer och så vidare som kan stötta och hjälpa särskilt dessa barn som är utsatta och i riskzonen.

Anser inte Moderaterna att det behöver göras kraftfulla investeringar på de här områdena för att minska nyrekryteringen av barn och unga till de kriminella gängen?

Anf. 21 Mikael Damsgaard (M)

Fru talman! Moderaterna anser självklart att de förebyggande insatser som görs inom många andra politikområden har stor betydelse för barns och ungdomars uppväxt, inte minst för att motverka rekrytering till kriminalitet. Att jag kanske inte pratade så väldigt mycket om det i dag beror på att många av de bitarna debatteras och beslutas inom ramen för andra utgiftsområden än det vi har att behandla här i dag.

Det handlar om att olika områden går i takt. Det är därför vi har sjösatt den nya socialtjänstlagen, som sätter det förebyggande arbetet i centrum. Det är därför vi genomför förstärkningar inom skolan så att fler elever ska klara skolan. Det är därför vi har gjort satsningar på skolsociala team för att bättre kunna stötta där det finns sociala problem kring elever i skolan.

Frågan om rekrytering har berörts tidigare, och vi kan se att mycket av rekryteringen inte går till som förr i tiden. Då började det med småbrott, och det var en stegvis process innan man kom in kriminaliteten. I dag går det snabbt och sker ofta digitalt.

Den lagstiftning vi nyligen röstade om, hemliga tvångsmedel mot barn och unga under 15 år, innebär att det blir möjligt att avlyssna telefoner, utöva hemlig dataavläsning och så vidare. Den lagen röstade Vänsterpartiet emot. Ett av de mest kraftfulla verktygen för att förebygga och förhindra rekrytering av barn och unga röstade Vänsterpartiet emot.

Anf. 22 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Damsgaard för svaret.

Ja, det gjorde vi. Men vi menar att det finns andra verktyg för att komma åt nyrekryteringen på internet. Det handlar om att ge polisen mer resurser så att de kan patrullera på nätet för att hitta dem som rekryterar barn och unga in i kriminalitet. Både utbildning och mer resurser måste ges till polisen för att patrullera på nätet. Det tror vi är mer verkningsfullt.

För att verkligen komma till rätta med nyrekryteringen till gängen måste vi skapa det trygga samhället. Det är grunden, och den börjar med ett tryggt välfärdssamhälle med en bra skola. Om barnen klarar skolan och gymnasiet blir det otroligt mycket svårare att rekrytera dem till de kriminella gängen. Därför måste vi göra stora massiva insatser på välfärden, på skolan och på fritidsaktiviteter. Men ni drar ned på välfärden. Det är ett faktum som gör att kommuner och regioner inte har de resurser de behöver för att anställa lärarna, kuratorerna och socialsekreterarna som behövs för att möta barnen som är i riskzonen.

I stället prioriterar ni stora skattesänkningar för dem som redan har de tjockaste plånböckerna. Det är de som framför allt gynnas av era skattesänkningar. Det här bidrar bara till att öka de ekonomiska klyftorna i samhället. Ni borde i stället satsa på barnen. Ni borde i stället investera i höjda barnbidrag. Det är något som verkligen skulle gynna de mest utsatta familjerna och stärka tryggheten i samhället. Men ni gör precis tvärtom. De som får betala det höga priset är barn och unga, särskilt i utsatta områden.

Anf. 23 Mikael Damsgaard (M)

Fru talman! I grund och botten råder ingen motsatsställning i synen på att många viktiga förebyggande insatser måste göras inom olika sektorer av samhället.

Det är också viktigt att ha med sig var vi kommer från. När den här regeringen tog över hösten 2022 var inflationen i Sverige 10 procent. Den gröpte ur hushållens budgetar, men den gröpte också ur kommunernas budgetar. Pensionskostnaderna skenade, skolmaten blev dyrare och hyrorna för lokaler steg. Det innebär att både hushåll och kommuner har haft en tuff tid till följd av detta.

Nu har vi fått bukt med inflationen. Det kom nya inflationssiffror i dag – 2,1 procent. Vi har gått från 10 procent till 2,1 procent. Det skapar förutsättningar för både ökade realinkomster och starkare hushållsekonomi, och även den offentliga sektorn och kommunerna har successivt stärkt sin ekonomi för att göra de satsningar de behöver.

Det är i den kontexten vi måste se på de skattesänkningar vi gör för att stärka hushållens ekonomi. Jobbskatteavdragen gynnar framför allt låg- och medelinkomsttagare. Vidare är det den sänkta matmomsen. Det handlar helt enkelt om att inflationen har tryckts tillbaka och att vi nu kan satsa på att stärka hushållens ekonomi.

Anf. 24 Teresa Carvalho (S)

Fru talman! Brottsoffer förtjänar upprättelse. Det uppfattar jag att Socialdemokraterna och Moderaterna är helt överens om. I det arbetet spelar Brottsofferjouren en helt avgörande roll. De ger varje år stöd till över 60 000 brottsoffer, vittnen och anhöriga, och de driver den nationella stödlinjen, har över 100 anställda och mer än tusen volontärer. Det är svårt att överskatta värdet av det arbete de gör.

Därför blev jag både beklämd och förvånad när jag tog del av rapporterna om minskade anslag och att Brottsofferjouren måste säga upp personal om inte medel skjuts till. För oss socialdemokrater är det självklart att tillföra de 15 miljoner det handlar om. Det är trots allt en bråkdel i ett utgiftsområde som omfattar 95 miljarder.

Trots att Brottsofferjouren har uppvaktat regeringen om frågan om minskade anslag över tid och behovet av ytterligare medel, och trots att konsekvenserna har varit kända i månader, har regeringen inte agerat. Man skjuter helt enkelt inte till de 15 miljonerna i budgeten.

Fru talman! Jag undrar hur Moderaterna menar att detta rimmar med retoriken om ett paradigmskifte som ska ge mer upprättelse åt brottsoffer. Hur kan regeringspartierna försvara att Brottsofferjouren tvingas säga upp personal som ger just det stöd som regeringen säger sig vilja prioritera?

Anf. 25 Mikael Damsgaard (M)

Fru talman! Vår politik för att ge brottsoffer upprättelse spänner över en lång rad olika områden. Det handlar om alltifrån straffrätten, där vi vill att straffen ska vara rättvisa och återspegla brottens allvar, till att brottsoffren själva inte ska behöva återkräva skadestånd från förövarna utan att de ska få hjälp med den saken.

Sedan finns en mängd insatser där olika aktörer har en betydelse. Det kan gälla kommuner, brottsoffermyndigheter och brottsofferjourerna. Brottsofferjourerna fyller en viktig funktion i arbetet. Precis som Teresa Carvalho påpekade handlar det inte om stora belopp, och vi kommer noga att följa utvecklingen av jourernas verksamhet framöver.

Anf. 26 Teresa Carvalho (S)

Fru talman! Moderaterna talar gärna om att värna brottsoffer och att brottsofferperspektivet är prioriterat. Men verkligheten är att Brottsofferjouren nu tvingas säga upp personal, och det är en konsekvens av att regeringen inte har prioriterat brottsofferperspektivet fullt ut. Det är snarare en konsekvens av att regeringen tvärtom har låtit en central del av brottsofferstödet försvagas. Detta blir märkligt i ljuset av regeringens retorik om ett paradigmskifte, där brottsofferperspektivet ska sättas i fokus.

Jag betvivlar inte alls att detta är genuint menat från Mikael Damsgaard eller någon annan regeringsföreträdare, men om man verkligen vill stärka brottsoffrens ställning måste man också värna den organisation som faktiskt möter brottsoffren varje dag i telefon, i chattar och i vittnesstöd.

Jag håller helt med Mikael Damsgaard om att breda satsningar på rättsväsendet också är viktigt för att stärka brottsofferperspektivet och inte minst för att brottsoffer ska få upprättelse. Det är vi helt överens om.

Men det besvarar inte den fråga jag ställde om vad som händer med brottsofferstödet när Brottsofferjouren tvingas göra neddragningar, vilket de nu gör. Jag undrar vad Moderaterna menar med detta. Vem menar man bär ansvaret för att brottsoffren nu kommer att få minskat stöd? Och finns det en annan plan för att kompensera för det här tappet?

Anf. 27 Mikael Damsgaard (M)

Fru talman! Som jag avslutade med att säga följer vi noggrant hur brottsofferjourernas möjligheter att utföra sitt uppdrag utvecklas. De fyller en viktig funktion.

Vi ska dock minnas att skillnaderna i budgetförslagen kopplat till rättsväsendet är förhållandevis små. Men det är massiva skillnader i de rödgröna budgetalternativen i stort. Frågan om hur man får ihop de här sakerna kvarstår. Jag har inte heller fått svar på det från Teresa Carvalho.

Hur tänker man att man ska få ihop det rödgröna alternativet när det kommer till budgetar och bistånd, höjda bidrag, skattesänkningar och avskaffade karensavdrag ska ställas emot varandra? Kommer rättsväsendet att prioriteras? Och vad händer med de 15 miljonerna till Brottsofferjouren? Det står skrivet i stjärnorna.

Stödet till brottsoffer är som sagt en bred fråga. Det handlar om alltifrån straffrätten till att polisen kan utreda brott och en förstärkt kontaktförbudslagstiftning som skapar ett bättre skydd för den som utsatts för exempelvis brott i nära relation. Men Brottsofferjouren fyller också en viktig funktion där.

Anf. 28 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Trots straffskärpningar, mer hemliga tvångsmedel och omfattande och offensivt polisarbete ligger skjutningarna och sprängningarna fortsatt på en hög nivå i vårt land. Allt fler yngre rekryteras in i de kriminella gängen. Det är djupt oroande. Samtidigt är det kris i kriminalvården med överfulla häkten och anstalter. Det är uppenbart att regeringens åtgärder inte fungerar särskilt väl.

Personer som begår brott ska självklart åtalas och ställas till svars. Det kan också finnas straff som behöver skärpas, till exempel vid vapenbrott, narkotikasmuggling eller sexualbrott. Straffen måste dock alltid vara väl underbyggda utifrån nödvändighet, effektivitet och proportionalitet.

Även rättskedjan behöver hänga ihop, så att de satsningar på till exempel polisen som leder till ett ökat antal ärenden också innebär att dessa kan utredas av åklagare och avgöras i domstolarna på ett effektivt sätt och inom rimlig tid. Så är det inte i dag.

Högerpartierna låter dessvärre ofta känslor, tyckande och ren populism i stället för forskning och beprövad erfarenhet ligga till grund för rättspolitiska åtgärder. Längre straff, förvaringsstraff, sänkt straffmyndighetsålder och särskilda ungdomsfängelser kommer inte att leda till minskad kriminalitet. Åtgärderna riskerar tvärtom att bli kontraproduktiva. Det visar forskning på området.

Särskilt allvarligt är förslaget om att sänka straffbarhetsåldern till 13 år. Forskare och tunga myndigheter, som Åklagarmyndigheten, polisen, Kriminalvården med flera, är mycket kritiska mot att sänka straffbarhetsåldern till 13 år och sätta barn i fängelse. Det är en kritik som de delar med Barnombudsmannen, Rädda Barnen och Justitieombudsmannen, för att nämna några på den långa listan. Förslaget strider mot barnkonventionen, som Sverige var ett av de första länderna att skriva under.

Forskning och exempel från Danmark visar att förslaget kan få motsatt effekt och i stället öka ungdomsbrottsligheten. Gängen börjar i stället rekrytera allt yngre barn. Regeringen borde lyssna på experter, myndigheter och forskning och dra tillbaka förslaget.

För att verkligen minska den grova kriminaliteten och stärka människors trygghet, särskilt i politiskt eftersatta områden, krävs en gemensam politisk vilja att minska klassklyftorna i samhället. I ett samhälle med en väl utbyggd välfärd, där de ekonomiska klyftorna jämnats ut och där människor har en bra bostad och ett jobb att gå till ökar tryggheten och brottsligheten minskar.

Men i stället för att investera i ett tryggare samhälle prioriterar regeringen stora skattesänkningar, som främst gynnar dem med störst plånböcker. Efter tre år med Tidöpartiernas svältkurer tömmer regeringen statskassan och låter välfärden stå för notan. Den politiken ökar de ekonomiska klyftorna ytterligare samtidigt som vi har en av Europas högsta arbetslöshetssiffror och en växande barnfattigdom. Sverige hör till de länder i OECD där den ekonomiska ojämlikheten ökat mest sedan mitten av 1980-talet.

I Vänsterpartiets budgetalternativ finns en annan inriktning där vi bygger Sverige starkare samtidigt som vi utjämnar de ekonomiska klyftorna. För att få ned den grova brottsligheten måste mer fokus riktas mot att förhindra rekryteringen av barn och unga till gängkriminalitet. Det brottsförebyggande arbetet börjar med en väl utbyggd välfärd för alla.

Om skolan, fritidsaktiviteter och samhället i övrigt fungerar väl minskar möjligheterna att rekrytera barn och ungdomar in i kriminalitet. Vi vet att den överväldigande majoriteten av de barn som dras in i kriminalitet har en bristfällig skolgång. Skola, fritidsverksamhet och civilsamhällesorganisationer liksom socialtjänsten behöver få bättre resurser. Det handlar även om insatser på kort sikt, till exempel att sprida projekt som Sluta skjut-projektet i hela landet och det framgångsrika konceptet från Sundsvall där man ger unga möjlighet att arbeta.

Vänsterpartiet menar att regeringen måste ta ett helhetsgrepp och tillsätta en haverikommission för att med utgångspunkt i forskning och beprövad erfarenhet minska skjutningar, sprängningar, dödligt våld och gängkriminalitet. Alla berörda aktörer och myndigheter, som polis, kriminalvård och Brottsförebyggande rådet, och socialtjänst, skola, civilsamhällesorganisationer, relevanta forskare med flera behöver samlas för att ta fram en konkret handlingsplan med både akuta åtgärder och åtgärder på lång sikt.

Vänsterpartiet har utöver detta en lång rad förslag inom rättspolitikens område. De finns med i vårt förslag till budget. Jag tänker redogöra för några av dem.

För att på allvar säkra tryggheten i samhället och i politiskt eftersatta områden vill vi införa trygghetszoner i stället för visitationszoner. I en trygghetszon ska skolor, socialtjänst, polis och andra myndigheter och civila organisationer få extra resurser under en längre period. Syftet är att stärka det brottsförebyggande arbetet genom bland annat ökad närvaro och ett ökat socialt engagemang för att bygga lokalt förtroende tillsammans med och för människorna i området.

Vänsterpartiet avsätter 200 miljoner kronor till Polismyndigheten för det ändamålet, men den totala satsningen uppgår till 500 miljoner och fördelas förutom på utgiftsområde 4 även på tre andra utgiftsområden.

Polisen och tullverksamheten behöver få ökade resurser för att i större utsträckning kunna stoppa narkotika, vapen och sprängmedel redan vid landets gränser. För detta ändamål föreslår Vänsterpartiet en ökning av anslaget till Polismyndigheten med 50 miljoner jämfört med regeringens förslag.

Regeringen vill gärna fokusera mer på brottsoffer, men då måste stödet till brottsoffer riktas rätt. Vi är de första att hålla med om att detta stöd verkligen behöver stärkas. Vänsterpartiet lägger därför fram två konkreta förslag i vår budget på hur det kan ske: öka stödet till våldsutsatta kvinnor och även öka stödet till rättshjälp.

Var femte vuxen kvinna i Sverige har någon gång i sitt liv utsatts för allvarligt sexuellt våld, oftast av en man hon haft en relation med. Att bekämpa mäns våld mot kvinnor är en av de viktigaste feministiska frågorna. Vänsterpartiet vill införa ett paket för att komma till rätta med alla former av våld mot kvinnor. Där ska polis, åklagare och domare ingå. Syftet är att mäns våld mot kvinnor, sexköp och människohandel för sexuella ändamål ska hanteras med ökad kompetens, rättssäkerhet och seriositet i hela rättskedjan.

Vänsterpartiet avsätter därför 30 miljoner kronor, som fördelas med 10 miljoner kronor var till Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och Sveriges Domstolar. Vi vill även öka stödet till kvinnojourerna, som gör ett oerhört viktigt arbete för att stötta våldsutsatta kvinnor och barn.

Inkomsttaket för rättshjälp har inte höjts sedan slutet av 90-talet. Vänsterpartiet vill därför höja inkomsttaket i syfte att ge fler personer tillgång till stödet och en rättvis prövning i domstol. Problemet är framför allt stort i förvaltningsmål och familjemål. Vänsterpartiet avsätter 35 miljoner kronor mer än regeringen till rättshjälp.

Vi vill komma till rätta med välfärdsbrottsligheten. Det ska inte vara möjligt för privata företag som bedrivs av kriminella gäng att starta och bedriva till exempel vårdcentraler, vaccinationsmottagningar och HVB-hem. Vänsterpartiet satsar därför 60 miljoner kronor mer än regeringen på Ekobrottsmyndigheten i syfte att dels inrätta en specialenhet för att bekämpa kriminalitet i välfärden, dels införa en analysgrupp eller hubb med experter inom området för att utredningar och kommande lagförslag ska få bättre motståndskraft mot välfärdskriminalitet och organiserad brottslighet.

Vänsterpartiets budgetalternativ bör ses som en helhet. Därför väljer jag att avstå från ställningstagande och i stället hänvisa till det särskilda yttrandet om Vänsterpartiets politik inom utgiftsområde 4.

Anf. 29 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Fru talman! Vänsterpartiet är ju en grundsten i Socialdemokraternas regeringsalternativ. Jag måste dessvärre konstatera att Vänsterpartiet sannolikt är Sveriges mest destruktiva politiska kraft när det kommer till att bekämpa och förebygga brott, i synnerhet den organiserade brottsligheten.

Under den här mandatperioden har Vänsterpartiet röstat nej till det mesta av det som vi har lagt på riksdagens bord för att polisen och andra centrala aktörer på allvar ska kunna förebygga och förhindra att barn dras in i allvarlig brottslighet. Det gäller sekretesslättnader som syftar till att polis, skola och socialtjänst ska kunna arbeta tillsammans för att förebygga att barn dras in i allvarlig brottslighet. Det gäller också möjligheten att använda hemliga tvångsmedel mot barn under 15 år för att komma åt gängtopparna som styr och ställer i deras mobiltelefoner. Även när det gäller de preventiva vistelseförbuden, säkerhetszonerna, ordningsvakterna, kamerabevakningen, anonyma vittnen, hemlig dataavläsning och skärpta straff för brott i kriminella nätverk blir det nej, nej, nej, nej från Vänsterpartiet.

Tack och lov för Sverige har Vänsterpartiet i dagsläget inget inflytande över rättspolitiken och socialpolitiken. Men om nu vänstersidan till äventyrs skulle få majoritet efter valet blir läget annorlunda, för då är Vänsterpartiet som sagt en hörnsten i Socialdemokraternas regeringsbygge. Då undrar jag – som ren upplysning till väljarna: Tänker Vänsterpartiet lägga sig platt för Socialdemokraterna under nästa mandatperiod? Om svaret är nej på den frågan, vilka av alla de nya resurser, nya verktyg och nya straff som har införts under den här mandatperioden för att förebygga och bekämpa brott kommer Vänsterpartiet att kräva ska rivas upp?

Anf. 30 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Jag tackar justitieministern för frågorna.

Att Vänsterpartiet har gått emot flera av regeringens förslag om hårdare straff och så vidare beror på att vi helt enkelt inte tror att de är verkningsfulla och effektiva. Det ser vi också i slutresultatet. De har ju inte hjälpt, utan vi ser till exempel hur nyrekryteringen av unga fortsätter och hur allt yngre barn och unga dras in i de kriminella gängen. Det är uppenbarligen så att andra åtgärder måste till.

Därför har vi föreslagit en rad andra åtgärder, till exempel trygghetszoner; man ger stöd under lång tid till det lokala samhället för att man ska kunna samarbeta brett och möta de här ungdomarna. Vi vill ha en haverikommission som samarbetar och lägger fram en handlingsplan för att komma till rätta med den grova kriminaliteten. Vi har en rad konkreta förslag som vi tycker är mycket bättre än de förslag som regeringen har lagt fram.

Jag tror att det finns goda förutsättningar för regeringssamarbete. Men om flera partier ska samarbeta är det inget parti som kan få igenom all sin politik, utan man måste kompromissa. Exakt vilka frågor vi kommer att kompromissa om tänker jag inte stå här och redogöra för i kammaren, utan det blir naturligtvis en förhandlingsfråga. Men jag ser att det finns goda möjligheter att samarbeta om att till exempel stärka det förebyggande arbetet och ge mer stöd till kommuner och regioner, så att de kan satsa och investera i skola, socialtjänst och liknande åtgärder som är helt nödvändiga för att vi ska komma till rätta med kriminaliteten på sikt.

Anf. 31 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Fru talman! Jag är tacksam att Lotta Johnsson Fornarve säger det som naturligtvis är alldeles uppenbart: I ett samarbete kan ingen få sin vilja igenom helt. Det kommer att krävas kompromisser. Det gäller även för Socialdemokraterna och deras påstådda omsvängning av politiken, som gäller här i kammaren i dag när vi styr. Socialdemokraterna har möjlighet att rösta för den politiken när vi lägger fram den. Problemet är att politiken ska förhandlas med Vänsterpartiet efter valet och att de har sagt nej till allt detta under de här åren.

Då vill jag understryka att det inte bara handlar om straffen. En väldigt mjuk och strategiskt betydelsefull reform som vi har lagt på riksdagens bord och som Vänsterpartiet har motsatt sig är att riva sekretesshinder mellan skola, socialtjänst och polis. Det är någonting som Brottsförebyggande rådet har drivit i 50 år och som äntligen kom på plats i våras i ett första steg och den 1 december på bredden. Där har alltså Vänsterpartiet sagt: Nej, nej, nej!

Vi kan absolut diskutera Moderaternas och regeringens mest repressiva insatser. Problemet är bara att Vänsterpartiet säger nej till allt, även det är som mjukt och som handlar om att få till mycket effektivare samverkan mellan de aktörer som verkligen kan jobba preventivt.

Apropå Brottsförebyggande rådet: Den 1 oktober blev det möjligt för polisen att använda hemliga tvångsmedel mot barn under 15 år. Det är inte en repressiv åtgärd mot barn. Brottsförebyggande rådet har pekat ut detta som den kanske enskilt viktigaste reformen för att gängtopparna inte ska trycka sin kommunikation kring de barn som är under 15 år. Men där har Vänsterpartiet sagt nej.

I ljuset av att Vänsterpartiet under tidigare mandatperioder har avsatt socialdemokratiska statsministrar när man inte fått igenom sin politik: Vilka av alla de saker som Vänsterpartiet har sagt nej till och röstat nej till under den här mandatperioden kommer man att lägga in sitt veto mot i en förhandling med Socialdemokraterna? Det är en fråga som till och med är större än Vänsterpartiet. Det är en fråga om hela vänsteralternativet i svensk politik. Detta måste väljarna få reda på före valet.

(Applåder)

Anf. 32 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Jag tackar för de ytterligare frågorna.

Jag kommer inte här och nu att redogöra för om vi kommer att lägga in några veton eller inte. Jag tror inte att vi kommer att lägga in några veton över huvud taget. Om vi får möjligheten kommer vi naturligtvis att gå in i en förhandling för att se hur och var vi kan komma överens. Jag tror att det finns goda förutsättningar att göra det på en mängd olika områden, till exempel när det gäller det förebyggande arbetet och satsningar på välfärden. Det kan handla om satsningar på skola, socialtjänst och andra saker som är helt nödvändiga för att verkligen komma till rätta med den grova kriminaliteten, särskilt när det gäller nyrekrytering av barn.

När det gäller internet tycker jag, som jag sa tidigare, att det är otroligt viktigt att ge polisen mer resurser att patrullera på nätet för att upptäcka de personer som försöker rekrytera barn och unga. Det tror jag är ett otroligt mycket effektivare sätt att arbeta på.

Torsten Elofsson (KD)

Anf. 33 Torsten Elofsson (KD)

Fru talman! Kriminalpolitiken har varit en högt prioriterad uppgift för regeringen alltsedan tillträdet 2022. Men om man ser till åren dessförinnan tilläts de kriminella grupperingarna att växa sig allt starkare trots tidiga varningar från polis och andra brottsbekämpande myndigheter.

En misslyckad migrations- och integrationspolitik, kopplad till en kriminalpolitik som hade en förlåtande och överslätande syn på brottslingar snarare än värnandet om brottsoffer, lade grunden för en tillväxt. Påföljderna för brott var löjligt låga. Inriktningen att i möjligaste mån undvika fängelsestraff bidrog säkert.

Befogade och väl underbyggda rapporter viftades bort, och budbärarna beskylldes för främlingsfientlighet och rasism, något som i sin tur medverkade till en tystnadskultur. Det var bättre att hålla tyst än att bli uthängd eller utfryst av chefer, medier och politiker.

Det var väl egentligen först när den förre chefen för polisens nationella operativa avdelning Mats Löfving tog bladet från munnen och berättade att det då i Sverige fanns minst 40 kriminella klaner som etablerat sig i Sverige enbart i syfte att begå brott som fler insåg vidden av det allvarliga läget.

Det vi nu bevittnar i form av grova våldsbrott, gränsöverskridande brottslighet, angrepp på våra välfärdssystem, infiltration och otillbörlig påverkan i näringsliv och offentlig förvaltning är resultatet av en oförmåga eller ovilja från tidigare regeringar att angripa aktörerna.

Fru talman! Vi har nu en regering som gör något åt saken. Vi har lagt om rättspolitiken till stora delar och gör fortsatt stora satsningar på rättsväsendet.

Ny lagstiftning har gett polisen nya och bättre verktyg för att förebygga, förhindra och klara upp brott. Fler förändringar är på gång, allt med sikte på att förhindra och klara upp brott och göra livet svårare för kriminella.

Vi sätter brottsoffret i fokus. Påföljderna skärps för flera brottskategorier. Är du gängkriminell blir det straffskärpning.

Vi ser över och moderniserar straffrätten med nya bestämmelser för stämpling, förberedelse och försök till grova brott. Nyligen presenterades Straffreformutredningen, som lämnat förslag till en rad ändringar i den nuvarande brottslagstiftningen.

Vi har också, som nämndes här tidigare i talarstolen, en förverkandelagstiftning som ökar möjligheten att förverka tillgångar som förvärvats med brottsvinster.

Vi har stärkt den gränsnära polisverksamheten som fått utökade befogenheter.

Polisen kan utfärda vistelseförbud för gäng som skapar otrygghet på torg och i köpcentrum. Det är något som visat väldigt goda resultat på olika platser i landet.

Detta är några exempel på åtgärder som har gett effekt.

Fru talman! Insatserna ger resultat. Uppklaringen av grova brott har ökat markant från låga 20 procent till över 70 procent. Dessutom har polisen förhindrat ett stort antal brott av grov karaktär. Brottmålen avseende stämpling, förberedelse och försök påvisar också de en påtaglig ökning.

I budgeten för 2026 föreslås en fortsatt ökad satsning på Polismyndigheten. Ökad lokal polisnärvaro och synlighet tillsammans med ökat fokus på att utreda de så kallade vardagsnära brotten som stöld, bedrägeri, misshandel och skadegörelse är en del av prioriteringarna för 2026. I den delen finns mer att göra, men polisen behöver även ställa om till en brottslighet som i allt större utsträckning flyttar över till den digitala världen.

Förtroendet för polisen ökar, men Polismyndigheten har också fått vad jag anser vara berättigad kritik från såväl brottsoffer som näringsliv för den låga uppklaringen av bland annat stöldbrotten. Nu har Polismyndigheten fått ett tydligt uppdrag att värna den lokala närvaron och öka satsningen på att klara upp den typen av brott som jag nyss nämnde.

Insatserna mot det grova våldet i form av skjutningar och sprängningar fortsätter. Vi ser nu en markant minskning av antalet skjutningar, inte minst tack vare ett ökat internationellt samarbete där kriminella i ledande ställning har frihetsberövats.

Antalet sprängningar har tidigare varit på en oacceptabelt hög nivå. Men tittar man på den senaste statistiken ser man att den visar på en fallande skala. Det ser bättre ut.

Utredning och förebyggande insatser mot brott i nära relation vässas med ny metodik och en ökad användning av kontaktförbudet.

Medel anslås också till ökad kameraövervakning och inrättandet av ett finansiellt underrättelsecentrum.

Den fortsatta satsningen innebär ökade anslag med tre miljarder till totalt 48 miljarder för Polismyndigheten.

Även Åklagarmyndigheten och domstolarna får ökade anslag för att klara den väntade ökningen av antalet brottmål.

Fru talman! Ökad uppklaring och längre påföljder för grova brott har en brottsförebyggande effekt men leder även till ökad beläggning på Kriminalvårdens anstalter. Kriminalvården gör redan i dag stora insatser för att hantera mottagning och behandling av personer som ska avtjäna straff. Kapaciteten har ökat genom att intagna får dela cell. Men det krävs en kapacitetsförstärkning för att bibehålla kvalitet, effektivitet och säkerhet. Detta gäller för såväl vanliga anstalter som för kvinno- och ungdomsfängelser.

Planering för byggnation av fängelser och häkten pågår. Kriminalvården behöver såväl ökat antal platser som mer personal. Under 2025 uppgick anslagen till 20,9 miljarder. De ökar nu till 24,2 miljarder. I den summan ingår även medel för hyra av 600 anstaltsplatser i Estland.

Fru talman! Utöver det som nu nämnts gör regeringen omfattande insatser i det brottsförebyggande arbetet, och då i bred samverkan med andra aktörer. Ska vi rå på brottslighet i allmänhet och den organiserade brottsligheten i synnerhet och förhindra nyrekryteringen krävs insatser från alla samhällssektorer, och en stor del av de medel som anslås går nu till brottsprevention.

En viktig komponent i detta som jag särskilt vill lyfta fram är det gränsnära polisarbetet. Ett ökat samarbete inom EU och ökade insatser från gränspolisen, fler avvisningar med återreseförbud har medfört en markant minskning av den gränsöverskridande stöldbrottsligheten. Jag tycker att det är ett gott exempel på ett bra och verkningsfullt brottsförebyggande arbete.

Fru talman! Vi kristdemokrater förstår föräldrarnas betydelse, och regeringen agerar aktivt för att stärka familjernas roll och stärka barnperspektivet i brottsbekämpningen. Vi ger stärkt lagstöd åt socialtjänst, föräldrar och skola. Vi river sekretessen, som nämndes, som utgjort ett stort hinder för ett gott och effektivt samarbete.

Vi har infört en ny socialtjänstlag med en större och bättre verktygslåda, där socialtjänsten ska arbeta med tidiga insatser, och det finns ett större fokus på brottsförebyggande arbete.

Fru talman! Regeringen har gjort och gör stora insatser för att trycka tillbaka brottsligheten, och då särskilt den grova och organiserade brottsligheten som i sig är systemhotande. Men jag tror att alla här i kammaren inser att detta inte är någon quickfix. Det finns ljuspunkter, men vi befinner oss fortfarande i ett allvarligt läge. De ökade anslagen och den fortsatta satsningen på rättsväsendet är därför väl motiverade.

Med detta sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

(forts. § 7)

Anf. 82 Ulrika Liljeberg (C)

Herr talman! Vi har åter samlats för att prata om rättsväsendets budget. Rättsväsendet är tillsammans med försvaret den yttersta garanten för vår öppna liberala demokrati och har uppgiften att skydda människors fri- och rättigheter både från brott som begås av enskilda och från den offentliga maktens godtycke eller maktmissbruk – vilket är lika viktigt.

Att upprätthålla rättsstaten och rättstryggheten för alla individer i hela landet – gammal som ung och oavsett kön – är en av statens kärnuppgifter. Organiserad brottslighet har dock kommit att bli ett hot mot vår allmänna välfärd. Oerhörda våldsbrott och handel med narkotika, vapen och människor samt stölder och bedrägerier utmanar det samhälle och det samhällskontrakt som vi värnar.

Jag ser en lika oacceptabel situation när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck, våld mot barn och mäns våld mot kvinnor. Vi får inte heller förminska de skador och det lidande som de så kallade mängdbrotten medför för både enskilda och småföretag. Det behövs ett ökat fokus på dem som utsätts för brott.

För att lösa denna uppgift krävs att samhället kraftsamlar. Det krävs att poliserna blir fler och att de får fler verktyg för att både förebygga och utreda brott. De rättsvårdande myndigheterna behöver ha rätt styrning och uppdrag. Det krävs förstärkning av hela rättsväsendet – från polisen, åklagare och domstolar till Kriminalvården.

Centern har varit och är fortsatt positiva till regeringens historiskt stora resursförstärkningar till rättsväsendet, som nu uppgår till nästan 95 miljarder för 2025. Centerpartiet menar dock att dessa resursökningar hittills inte har gett det resultat som de borde ge.

Vi ser att den grova organiserade brottsligheten fortsätter. Lagföringen av brott har inte ökat nämnvärt, och vi ser att polisreceptioner läggs ned. Småföretagare vittnar fortfarande om att mängdbrott alltför ofta går under polisens radar, och när de upptäcks läggs utredningarna ofta ned.

Herr talman! Centerpartiet har presenterat en budget för att jobben ska bli fler, utsläppen ska sänkas och välfärden ska fungera i hela Sverige. Vi har över 200 000 långtidsarbetslösa och en begynnande hög arbetslöshet även för akademiker. Många barn ser inte sina föräldrar gå till jobbet. Ungdomar själva får ingen chans till jobb, och samhället dras isär. Våra utsatta områden blir alltmer utsatta, och självklart försvårar det också bekämpningen av kriminaliteten.

För att kunna satsa på företagen som skapar jobb och på åtgärder för klimat och miljö, stoppad utslagning i skolan och viktiga investeringar i landsbygden minskar Centerpartiet på statlig byråkrati och skenande kostnader för administration. Centerpartiet tycker därför att det är möjligt att sänka den pris- och löneomräkning som görs för myndigheters förvaltnings- och investeringsanslag med 25 procent. Detta får effekt för flera myndigheter inom detta utgiftsområde.

Vi tycker det är ett rimligt krav att varje skattekrona används så effektivt som möjligt. Vi är stolta när vi apostroferas som ett skattesänkarparti, för det är att visa respekt för skattebetalarna. Regeringens egen produktivitetskommission har konstaterat att det finns betydande potential för produktivitetsökningar i offentlig sektor.

Nu kommer jag till de olika budgetposterna. Centerpartiet föreslår att medel omfördelas inom Polismyndigheten så att grunduppdraget – hanteringen av våld mot kvinnor och barn, hanteringen av mängdbrott och att ha en närvarande polis i hela landet – kan prioriteras ytterligare. Genom omprioriteringar inom myndigheten avsätter vi en halv miljard till detta ändamål.

Vi vill även införa drönare på landsbygden för att stärka den polisiära närvaron i glest befolkade områden som har ännu glesare polisnärvaro. Stödet till avhopparverksamhet bör också utökas med särskilt fokus på barn, unga och kvinnor. Kom ihåg att en ond kraft måste mötas av en god kraft – inte av ett tomrum.

Jag har under debatten, som ju har pågått en stund, läst i Dagens Nyheter att polisen i Göteborg är orolig för att sjuåringar rekryteras till gängen. Det vi vet är att så gott som alla som hittills har rekryterats till gängen har varit utsatta för eller bevittnat våld under sin barndom. Tidöregeringen pratar om ”tough on crime”, men de här barnen har redan upplevt hårda tag. En av vårt lands viktigaste uppgifter är att skydda dessa sjuåringar. Jag vill ändå inte tro att någon kommer att föreslå att de ska sättas i fängelse. För att vara tydlig: Centerpartiet är ”soft on” sjuåringar som blir slagna, men vi är ”tough on” vuxna som slår barn.

Centerpartiet kommer också att säga nej till regeringens aviserade förslag om sänkt straffbarhetsålder, vilket även förespråkas av Socialdemokraterna. Det medför att anslaget till Kriminalvården minskas med 11 miljoner kronor i vår budget.

Vi är däremot för en ökad satsning på det brottsförebyggande arbetet, med fler vuxna i främst utsatta områden. Detta finansieras genom en ökning med 250 miljoner kronor av anslaget till bidrag för brottsförebyggande arbete.

Herr talman! Centerpartiet säger även nej till regeringens förslag om inlösen av halvautomatiska vapen som AR-15. Även om det eventuellt blir frivilligt innebär det att stödet till Ukraina minskar, eller i alla fall blir mer oklart. Det vore fel av oss. Förslaget gör inte heller Sverige tryggare då jägarnas och sportskyttarnas vapen inte är de som används av gängen. Kan vi slå fast det, en gång för alla? Det är illegala vapen, och de måste stoppas på annat sätt.

När det gäller anslaget till Sveriges Domstolar skjuter Centerpartiet till 10 miljoner för att få till stånd snabbare tillståndsprocesser. Samtidigt avvisar vi regeringens förslag om ett ökat anslag för miljötillstånd för ny kärnkraft, vilket innebär ett minskat anslag. Det kan gå i den ordinarie processen.

Slutligen anser Centerpartiet att Ekobrottsmyndigheten behöver utvecklas för att bättre möta den snabba brottsutvecklingen inom det ekonomiska området. Det är tacksamt att många lyfter detta, för det är ett viktigt område för att möta en väldigt effektiv grov organiserad brottslighet, som hittar våra svagheter. Vi föreslår att Ekobrottsmyndigheten ska ombildas till en ny spetsmyndighet, Ekokrim, som äger och styr sina egna resurser. Det innebär att myndigheterna kan göra bättre och effektivare prioriteringar utifrån sina expertkunskaper och erfarenheter. Vi avsätter 700 miljoner till detta.

Sammantaget innebär Centerpartiets budget nästan 50 miljoner mer till rättsväsendet kommande år än regeringens budget.

Herr talman! Jag vill återkomma till att Centerpartiet menar att de enorma resursökningarna hittills inte har gett det resultat avseende trygghet och säkerhet som de borde ge. En del går i rätt riktning, men alltför mycket gör det inte. Det vi ser gå i rätt riktning är att antalet dömda och intagna vid häkten och anstalter ökar. Det är naturligtvis bra. När vi inte har lyckats förebygga eller förhindra brotten måste vi lagföra de skyldiga, för brottsoffren och för rättsstaten.

Det vi dock ser nu är att Kriminalvården inte kan ge de intagna den vård de behöver. Det försvåras genom att regeringen och Kriminalvården inte klarar av att genomföra den utbyggnad av häkten och anstalter som situationen kräver. Vi har från vår sida bedömt att cirka 30 byggprojekt behöver vara igång, med tanke på de långa projekttiderna och storleken på projekten. Kriminalvården har 4 igång.

Detta visar på det som har sagts förut och tyvärr förtjänar att sägas igen: Lagar och budget härifrån riksdagen är en förutsättning, men utan ett ledarskap som levererar utifrån dessa förutsättningar faller det ändå platt. Fyra år in i mandatperioden vilar ett stort ansvar på regeringen att upprätthålla rättsstaten och rättstryggheten för alla individer, oavsett kön och gamla som unga, i hela landet. Men jag är bekymrad över den nöjdhet som Tidöregeringen och dess stödparti SD visar här.

Vi i Centerpartiet är inte nöjda. Sverige kan bättre än nu och förtjänar bättre än nu – Sverige förtjänar ett ledarskap.

Jag har inget yrkande, utan jag hänvisar till Centerpartiets särskilda yttrande i betänkandet.

Anf. 83 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Herr talman! Jag har redan vänt mig till Socialdemokraternas regeringsunderlag i form av Vänsterpartiet. Jag kan redan nu förutskicka att jag kommer att göra detsamma när det gäller en annan hörnsten i regeringsunderlaget på vänsterkanten, Miljöpartiet. Jag vet inte exakt var jag ska placera in Centerpartiet i den ekvationen. Det tycks fortfarande vara en öppen fråga även om det kanske ändå, som det heter, ligger i farans riktning att det drar åt fel håll.

Jag skulle vilja lyfta en fråga. När man tittar på Socialdemokraternas budgetförslag i stort ser man att det är underfinansierat med 50 miljarder. Hos Vänsterpartiet ser man, om man tittar på det förslaget i stort, att det närmast råder ett ekonomiskt moras. Det är bidrag och skatter som ska skjuta i höjden. Det är höjda skatter på arbete och företagande. Fastighetsskatten ska återinföras på ett eller annat sätt.

En fundering som jag i grund och botten har i relation till Centerpartiet är: Hur ser Centerpartiet att en socialistisk ekonomisk politik ska kunna ge resurser till trygghet och säkerhet? Hur skulle Centerpartiet, för den händelse den här riktningen skulle förverkligas i relation till detta, kunna stå emot när Magdalena Andersson, uppbackad av Nooshi Dadgostar, skulle prioritera ofinansierade förslag som det avskaffade karensavdraget?

De 50 miljarder det handlar om är inga småpengar. Det motsvarar hela polisens budget. Då har jag alltså bara räknat in hålen i Socialdemokraternas budget.

Sammanfattningsvis: Om Centerpartiet till slut skulle sätta sig i den här vänsterburen, varifrån ska pengarna tas? Är det från polisen, Kriminalvården, åklagarna eller domstolarna?

Anf. 84 Ulrika Liljeberg (C)

Herr talman! Tack, justitieministern, för att du lyfter en fråga som såklart är viktig för Sveriges framtid.

Det är tydligt att det inom rättspolitiken inte finns någon enad opposition. Det har tydligt framgått i dag och tidigare. Jag har lyft straffbarhetsåldern, där Socialdemokraterna har ett helt annat ingångsvärde. Vi har haft det även vad gäller anonyma vittnen. Centerpartiet står mer upp för den liberala rättsstaten, där vi inte tycker att detta är rätt verktyg.

Jag vill också tacka för att justitieministern lyfter att Centerpartiet tar ansvar för statsbudgeten. Vi är väl det enda parti som inte ens använder hela det reformutrymme som regeringen bedömde finnas, för vi tycker att sunda statliga finanser är viktigt.

Vi tror också väldigt mycket på tillväxt. Det var därför som förra årets budget hette Jobben jobben jobben. Nu heter den Fler jobb och lägre utsläpp – vi breddar oss lite. Tillväxten avgör mycket av det utrymme som en stat har.

När det sedan gäller val och koalitioner går varje parti fram med sitt, och sedan vidtar en förhandling. Justitieministern får det att låta som om det inte spelar någon roll vilket parti inom Tidögänget man röstar på. Är det verkligen så? Kan man snurra roulett och välja ett av partierna och ändå alltid få samma politik?

Vi i Centerpartiet söker förtroende för vår politik. Det handlar om att jobben ska bli fler, utsläppen ska ned och välfärden på landsbygden ska funka. Vi är ett liberalt parti. Vi står upp för en liberal rättspolitik.

Vår statsministerkandidat är fram till valet Elisabeth Thand Ringqvist.

Anf. 85 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Herr talman! Jag tror att många medborgare i likhet med mig är nyfikna på vem som är statsministerkandidat efter valet. Det kommer att ha rätt stor betydelse för hur svensk politik utvecklas under de kommande fyra eller åtta åren.

Jag uppskattar verkligen Centerpartiets grepp om jobben, jobben, jobben. Problemet är bara att det i det sällskap som i varje fall ser ut som en möjlig utgång – jag vill ändå inte tro att det ska gå så illa – inte är jobben, jobben, jobben som är payoffen, så att säga, utan det är skatten, skatten, skatten och bidragen, bidragen, bidragen. Kollar man på budgetarna ser man att det är hålen, hålen, hålen.

Låt oss vidga perspektivet och titta utanför rättspolitiken, där det är uppenbart att det spretar åt alla håll och kanter på den vänstra sidan av politiken. Redan detta är naturligtvis bekymmersamt när vi nu talar om tryggheten och säkerheten och när vi ser på framtiden. Till det kan vi dessutom lägga den enorma vänstergir som verkar ske i politiken i övrigt på den vänstra sidan. Det sker ju en radikalisering av den ekonomiska politiken till vänster.

Det var väldigt länge sedan man hörde någon som talade om betydelsen av arbete för att skatteintäkterna ska bli större och för att välståndet ska växa. Det blir slående när man tittar i budgetar som faktiskt är väldigt slarviga. Till och med Socialdemokraterna, som ändå har utmärkt sig för att vara ett regeringsbärande parti, har ett hål på 50 miljarder. Det är ganska uppseendeväckande.

Till det kan vi lägga vänsterunderlaget i övrigt. Om vi bara för diskussionens skull säger att politiken i just de här frågorna har dragit lite mer åt regeringens håll får vi nog säga att det sker en radikalisering åt vänster i politiken i övrigt.

Min grundläggande fråga är denna: Hur ska en socialistisk ekonomisk politik någonsin kunna leverera de resurser som krävs såväl till välfärden och många andra angelägna samhällsändamål som till rättsväsendet? Och vad har det för betydelse för Centerpartiets vägval vad gäller frågan om vem som ska vara statsminister efter valet?

Anf. 86 Ulrika Liljeberg (C)

Herr talman! Jag uppskattar att justitieministern pratar om det som är viktigt för landet, som jobben och tillväxten.

Apropå att tillhöra ett lag har jag lite svårt att komma ihåg om det gällde gamla Moderaterna eller Nya moderaterna, som vi historiskt sett har haft väldigt mycket gemensamt med vad gäller arbetslinjen och tillväxtpolitiken. Folk ska jobba; det är bra för landet.

Det är därför vi i opposition med viss besvikelse har sett att Moderaterna inte har gjort någonting åt arbetsgivaravgifterna för långtidsarbetslösa, unga eller lågavlönade. Vi vet att detta är någonting som näringslivet efterfrågar. När man kom till makten höjde man arbetsgivaravgiften för unga för att nu till valåret, under ett år, sänka den igen.

Vi vet ju att jobben är en väldigt viktig del ekonomiskt, framför allt för de unga, som vi tyvärr ofta diskuterar när det gäller rättspolitiken. När jag blev rättspolitisk talesperson trodde jag inte att jag skulle prata så mycket om de unga och om barnen – om sjuåringar som befaras dras in i det här.

Det betyder att vi behöver ha en ekonomisk politik som fokuserar på detta. Vi har sett projekt där unga får jobb. Det finns projekt där polisen är med för att människor ska få sysselsättning. Man kan inte mota en ond kraft med ett tomrum, utan det måste vara en god kraft. Vi måste rekrytera de här personerna till det goda samhället, och vi ser att jobb är väldigt viktigt.

Jobb skapar tillväxt. Jobb skapar en större kaka att dela på. Det är bra för välfärden, för Sverige som land och för den personliga respekten och integriteten. Jag hoppas att jättenya Moderaterna återvänder till tillväxtmitten. Det är ju i mitten vi finner tillväxtpolitiken i svensk politik, inte på ytterkanterna.

(Applåder)

Martin Melin (L)

Anf. 87 Martin Melin (L)

Herr talman! Frågan är vad som är viktigast: hur mycket pengar polisen får i sin budget eller vad man gör med pengarna, det vill säga vilka resultat man levererar? I min värld kommer resultaten alltid att vara viktigare än själva budgeten, även om jag förstår att de två hänger ihop. Mina vänner inom ekonomin blir ganska sura när jag säger så, men för mig kommer resultaten alltid att vara det man ska mäta och det som man ska bedöma en myndighet utifrån.

Jag har alltid sagt att man kan avgöra en regerings intresse för en viss politik eller ett visst politikområde genom att titta på hur dess budget ser ut. Om vi tittar på den sittande regeringen ser vi att den lägger nästan 95 miljarder på rättsväsendet, varav 48 miljarder till polisen. Det är en rejält offensiv satsning på rättsväsendet som visar att man menar allvar när man säger att man på riktigt vill bekämpa de problem vi har här i landet med skjutningar, sprängningar, kvinnor som lever i skräck, barn som tvingas eller lockas in i kriminalitet, stöldligor, öppna drogscener och alltför många anmälningar om våldtäkter. Tryggheten ska återställas, och gator och torg ska rensas från de individer som vill förstöra friheten för vanligt hederligt folk.

När vi pratar om budgeten till rättsväsendet, vilket vi gör här i dag, fascineras jag alltid av att vissa partier slår sig för bröstet och menar att de minsann satsar si och så många miljoner mer än vad regeringen gör på en viss verksamhet eller en viss inriktning. Det man bör fråga sig vid sådana satsningar är om det är rätt satsningar och om det är så man får bäst resultat för pengarna.

Den här regeringen gör sin bedömning. Jag tycker att den är väl avvägd och att pengarna är korrekt fördelade. Jag är såklart extra nöjd med att just Polismyndigheten får så pass mycket pengar i budgeten – 48 miljarder, vilket är mer än någonsin tidigare.

Jag tror faktiskt att alla justitieministrar vill ha glada och nöjda poliser, för de vet att glada och nöjda poliser ofta gör ett bra jobb. Vad är det då som påverkar polisers humör? Det är till exempel vad de får i lön, vilken ob-ersättning de har och hur många helger och nätter de måste jobba. De tänker på om de kan få semester till sommaren. Finns det pengar till utbildning och fortbildning? Kan man byta ut den där gamla polisbilen? Det behövs ny teknik, som kameror, drönare, datorer och mobiler. Finns det pengar till det? Uniformen går sönder – kan den bytas? Sådant tänker poliser på, för det påverkar deras vardag.

Svaren på polisernas frågor finns i den budget som regeringen lägger fram. Polismyndigheten får bara en summa pengar. Utifrån den kan man inte bara styra vilken verksamhet man ska bedriva utan även hur polisens arbetsmiljö blir. Den ska förhoppningsvis bli så bra som möjligt. Finns det inte pengar får utbildning stå tillbaka. Om regnjackan är trasig får man använda gaffatejp. En trött gammal Volvo med nedsuttna säten får duga ett år till.

Med den här regeringens budget tror jag alltså att vi kommer att se hyfsat glada och nöjda poliser nästa år – välutbildade och i hela uniformer, förhoppningsvis också med en uppdaterad fordonspark.

Herr talman! Med en hög budget kommer också krav. Förutom det självklara – att brottsligheten ska minska och människors trygghet öka – är man från regeringens håll tydlig med att man vill se att polisen visar resultat. Det ska bli fler lokalt närvarande poliser, så kallade områdespoliser, och det förebyggande arbetet med att skapa relationer och bygga förtroende ska öka.

Man vill också se en bättre uppklaringsprocent och bättre utredningsresultat när det gäller mängdbrotten, de så kallade vardagsbrotten. Våld i nära relationer ska vara fortsatt prioriterat. Man vill att arbetet mot den organiserade brottsligheten, med skjutningar, sprängningar och rekrytering av unga, även fortsättningsvis ska ligga högt upp i prioriteringen.

Det som det pratas mest om i debatten i dag är ju gängskjutningar och organiserad brottslighet. Jag måste passa på att säga någonting om den amerikanska maffialagstiftningen RICO.

Jag har varit på plats i New York och studerat RICO-lagstiftningen med både New York-polisen och den federala myndigheten FBI. Jag förstår vad det är man vill åt när man nämner RICO. Det är dock en väldigt komplicerad lagstiftning som är svår att applicera på de svenska kriminella nätverken. Det är så mycket som ska uppfyllas. Brottsbekämpningen i USA har ju heller inte lyckats lösa problemen med den organiserade brottsligheten och maffian med RICO-lagstiftningen. Det man har kunnat påverka är de kriminella mc-gängen, men det är på grund av deras faktiska struktur.

I stället för att kalla det maffialagstiftning tror jag att man ska titta på befintlig lagstiftning och se hur man kan skruva på den. Man kan bland annat titta på hur man kan utnyttja anstiftare och medhjälpare mycket mer och på sätt få ihop kollektivet. Man ska definitivt titta mer på hur Ekobrottsmyndigheten kan arbeta. Det handlar om att gå efter pengarna, vilket den här regeringen nu faktiskt har förstått. Ta pengarna och brottsvinsterna – då är det inte längre kul att begå brott!

När Socialdemokraterna säger att man tittar på en maffialagstiftning får man det nästan att låta som att den här regeringen inte tittar på att kunna bestraffa kollektivet. Det gör regeringen. Jag är glad över att det känns som att det spänner från höger till vänster och att vi vill få till någonting som vi åtminstone kan kalla maffialagstiftning. Det vill även den här regeringen.

Man får inte glömma bort att arbetet mot den organiserade brottsligheten är svårt. När polisen flyttar fram sina positioner och blir mer effektiv ser de kriminella till att ducka och hitta andra vägar att tjäna pengar. I dag ser vi också hur allt fler i ledande position inom de kriminella nätverken inte längre är verksamma i Sverige utan befinner sig utomlands, inte sällan i lite mindre demokratiska länder där det är svårt för de rättskipande myndigheterna att få till ett samarbete.

Jag måste verkligen berömma polisen och även justitieministern för det arbete man har gjort för att förbättra kanalerna, för i dag ser vi goda resultat. Polisen bedömer att några hundra gängkriminella gömmer sig utomlands, varav flera har ledande positioner, och det är just ledarna – topparna, de som styr – som det är viktigt att få tag på. Och det får man nu i allt större utsträckning. På senare tid har det skett gripanden och överlämnanden från länder där vi tidigare inte såg det hända.

Nu har det blivit jobbigt att vara kriminell, inte bara i Sverige utan även utomlands. Jakten på gängtopparna pågår, och den gör det dygnet runt, alla dagar i veckan. Och den kommer inte att sluta förrän vi har fångat in allihop.

(Applåder)

Anf. 88 Ulrika Westerlund (MP)

Herr talman! Att bekämpa brott, att arbeta förebyggande för att förhindra att brott begås och att säkerställa att de som ändå begår brott straffas men också får en verklig chans att komma tillbaka till ett liv fritt från kriminalitet är en av samhällets viktigaste uppgifter.

Om människor inte upplever att samhället hjälper dem när de utsatts för brott bryts en viktig del av samhällskontraktet. Vi måste säkerställa att detta inte händer. Oavsett vilket brott någon utsatts för ska samhället finnas där. Polisen ska ta emot anmälningar och utreda, och den som har gjort sig skyldig till brottet ska straffas för det.

Samhället ska jobba ännu hårdare för att försöka förhindra att något liknande händer igen. För att detta ska vara möjligt måste verkliga resurser satsas på det förebyggande arbetet, både det grundförebyggande arbetet, såsom att skolan måste funka för alla barn, och det mer riktade förebyggande arbetet, när det finns anledning att misstänka att ett barn är på väg åt fel håll.

Det finns exempel på projekt som har uppvisat goda resultat, och fler kommuner borde få möjlighet att arbeta med dem. Vi behöver också fler synliga poliser på gatan för att förhindra till exempel butiksstölder, och vi måste arbeta mer med effektiv sekundärprevention så att så få som möjligt begår brott igen.

I vår budgetmotion har vi försökt täcka in alla dessa aspekter.

Herr talman! Vi måste få stopp på gängens rekrytering av unga. Annars kommer vi aldrig att komma till rätta med våldet. Vi vet att barn under 15 år som utreds för allvarliga brott har en omfattande problembild med flera riskfaktorer. En stor andel av dessa barn har en tidigare ställd psykiatrisk diagnos. De har uppvisat hög aggressivitet och låg impulskontroll, och de har omfattande skolfrånvaro.

Många har också vuxit upp i ett område med socioekonomiska utmaningar och bor med en ensamstående förälder eller föräldrar som saknar tillräcklig föräldraförmåga. Dessutom är närmare nio av tio barn redan kända av socialtjänsten innan de begick det första brottet.

Det är helt uppenbart att nästan alla barn som begår brott tidigt i livet har uppvisat riskbeteenden när det gäller att rekryteras till kriminalitet och att både skola och socialtjänst har kännedom om detta. Det finns alltså stora möjligheter att fånga upp de här barnen och deras familjer redan innan det första brottet begås, genom bättre myndighetssamverkan och mer stöd till berörda familjer.

I Danmark har antalet gängkriminella minskat med en tredjedel på tio år. Det är inte framför allt strängare straff, visitationszoner eller sänkt straffmyndighetsålder som har gett den effekten, utan forskare lyfter i stället upp långsiktiga sociala insatser som de starkast bidragande faktorerna.

I Danmark används en modell som tidigt identifierar barn med olika riskfaktorer när det gäller att dras in i gängkriminalitet. De barn som ingår i modellen punktmarkeras sedan av socialarbetare, lärare och kontaktpersoner. De ges uppföljande stöd och vägledning under flera år.

Även i Sverige finns framgångsrika insatser för barn i riskzonen, såsom det brottsförebyggande och individanpassade programmet Rätt kurva. Det finns också projekt som drivs till exempel av stiftelsen Idéer för livet. Fler kommuner måste få möjlighet att arbeta på det sättet, och Miljöpartiet vill skynda på arbetet med att sprida och utveckla metoder för att tidigt fånga upp och stötta barn som riskerar att dras in i kriminalitet.

Det är viktigt att staten är med och finansierar de här metoderna och att insatserna inte stannar vid tillfälliga projekt utan ges tillräckliga och långsiktiga resurser. Därför gör vi en storsatsning om 1 miljard kronor per år utöver det som regeringen har lagt för att nå resultat i det brottsförebyggande arbetet och komma till rätta med nyrekryteringen av barn och unga.

Herr talman! En människa som utsätts för brott utsätts på samma gång ofta för ett trauma, som kan sätta spår i den egna kroppen, i människans självkänsla och i hennes trygghet i vardagen. Att brottsoffer får upprättelse är en av rättssystemets allra viktigaste uppgifter. Som samhälle behöver vi säkerställa att brottsoffer och deras anhöriga får stöd och tydlig information.

För att stärka brottsoffrens ställning vill Miljöpartiet se över systemet för ersättning och stöd till brottsoffer. Inte minst gäller detta unga och personer som utsatts för våld i nära relation, sexualbrott och hedersbrott.

Staten måste också ta ett större ansvar för att driva in skadestånd och ge brottsskadeersättning. Det ska inte ligga på brottsoffret, som redan befinner sig i en utsatt situation. I vår budget finns det en förstärkning med 138 miljoner kronor årligen till detta, utöver det som regeringen har lagt.

Herr talman! Situationen på Sveriges häkten och anstalter är akut. Överbeläggningen gör att risken för hot och våld ökar både mellan intagna och mot personal, och den snabba expansionen riskerar att försämra vårdkvaliteten och det återfallsförebyggande arbetet.

Kriminalvårdens egna beräkningar utifrån regeringens förda politik visar att antalet platser på häkten och anstalter behöver mer än dubbleras de kommande tio åren. Samtidigt ska bemanningstätheten kraftigt minska, trots att hög personaltäthet och personal med gedigen kunskap och erfarenhet är en förutsättning för att både minska återfall i kriminalitet och skapa en god miljö på häkten och anstalter för både personal och intagna.

Vi välkomnar att Kriminalvården får ytterligare medel till ökad kapacitet. Förutsättningarna för att Kriminalvården ska växa, utvecklas och förbättras blir däremot avsevärt sämre med regeringens omfattande straffrättsreformer, som kommer att leda till att fängelserna fylls på i en snabbare takt än vad Kriminalvården rimligen kan hantera.

Detta är kontraproduktivt. Vi vill i stället minska belastningen på anstalterna till exempel genom att låta fler avtjäna sitt straff med elektronisk övervakning och stärka Kriminalvårdens förutsättningar att arbeta med rehabilitering och avhopparprogram så att färre återfaller i brott.

Vi står inte bakom regeringens förslag om ungdomsfängelser, eller kanske snarare ungdomsavdelningar på fängelser, och heller inte sänkningen av straffmyndighetsåldern till 13 år.

Vi kommer närmare att analysera de straffskärpningar som regeringen föreslår, men jag kan redan nu säga att vi har en mer restriktiv syn på så långtgående ändringar i synen på straff som nu föreslås i den utredning som nyligen kom.

Straff för den som begår brott är en självklar och viktig del av brottsbekämpningen, men straff ska vara rimliga och proportionerliga och leda till ett liv utan kriminalitet. Vi ser inte att regeringens förslag om skärpta straff, ungdomsfängelser och straffmyndighetsålder lever upp till det syftet. Många av de rättspolitiska förslag som regeringen nu lägger fram saknar stöd i forskning och har mötts av omfattande kritik från myndigheter, akademin och civilsamhället.

Samtidigt är Kriminalvården i ett ansträngt läge och behöver utökat stöd för att finansiera utbyggnaden av häkte och anstalter, minska dubbelbeläggningar, anställa och utbilda mer personal och stärka de intagnas möjligheter till rehabilitering och vård. Därför behåller vi i vår budgetmotion regeringens föreslagna satsningar, men vi står inte bakom exakt den politik som regeringen har aviserat.

Jag vill avsluta med att säga att jag inte reserverar mig men att vi har ett särskilt yttrande i betänkandet.

Anf. 89 Mikael Damsgaard (M)

Herr talman! Miljöpartiet får sägas vara det parti som vid sidan av Socialdemokraterna utgör kärnan i ett rödgrönt regeringssamarbete. Varje rödgrönt regeringssamarbete sedan 1998 har innefattat just Miljöpartiet.

Jag noterar att Miljöpartiet motsätter sig många av de straffskärpningar som aviserats. Jag har respekt för att vi kan tycka olika och att vi analyserar behov och förutsättningar olika. En hel del av de aviserade straffskärpningarna träder i kraft redan under denna mandatperiod, men det kommer också att kvarstå reformer som träder i kraft senare.

Kriminalvårdens utbyggnad med tillhörande budgetförstärkningar är till en del ett resultat av brottslighetens utveckling och brottsbekämpandets ökande effektivitet. Men det är också en effekt av regeringens reformer inom straffrättens område.

Jag noterade att ledamoten i sitt anförande sa att hon kommer att närmare analysera de straffskärpningar som regeringen föreslår men att hon redan nu kan meddela att Miljöpartiet har en mycket restriktiv syn på de långtgående ändringar i synen på straff som nu föreslås.

Min fråga till Ulrika Westerlund är möjligtvis hypotetisk, men jag tycker ändå att väljarna förtjänar svar. Hur kommer Miljöpartiet att agera i relation till de föreslagna reformerna? Det handlar delvis om sakfrågan. På vilket sätt kommer man i samarbetet med Socialdemokraterna att motarbeta reformerna? Det var den första frågan.

Den andra frågan är: Hur ser Miljöpartiet på relationen till budgetmedel? De här reformerna kostar en del, och jag kan tänka mig att Miljöpartiet hellre vill höja biståndet.

Anf. 90 Ulrika Westerlund (MP)

Herr talman! Tack, Mikael Damsgaard, för frågorna!

Vår syn är att kriminalpolitik ska bedrivas på ett sätt som är effektivt. Straffskärpningar har inget egenvärde. Vi stod också bakom ett antal straffskärpningar när vi satt i regeringen tidigare med Socialdemokraterna. Det är alltså inte så att Miljöpartiet alltid säger nej till alla straffskärpningar, utan det beror på om man tror att de kommer att ha effekt. Om man inte tror att de har någon effekt finns det ju ingen poäng med att arbeta med just straffskärpningar.

Det är det som formuleringen i vår budgetmotion syftar på; vi har ännu inte hunnit ta ställning till alla de föreslagna straffskärpningar som finns i den SOU som heter En straffreform. Vi kommer att titta på dem noggrant. Det kan mycket väl leda till att vi anser att några av dem fyller sitt syfte och kommer att leda till ett samhälle med mindre kriminalitet och mindre brottslighet, vilket naturligtvis är vad vi alla vill ha. Det kan också finnas straffskärpningar som vi inte tror kommer att leda till detta.

Miljöpartiet har försökt att alltid ta stor hänsyn till vad olika expertmyndigheter och forskare anser om olika åtgärder. Jag arrangerade i höstas ett seminarium med ett antal kriminologer som inleddes med en lite provokativ fråga. En student till en av forskarna hade frågat forskaren om han trodde att det var någon mening med att studera och forska inom kriminologi eftersom politikerna inte verkade bry sig om vad forskarna gör över huvud taget och vad de kommer fram till.

Teresa var med på seminariet. Man visade statistik där det framgick att samtliga regeringar, oavsett färg, under flera decennier hade gått på spåret med straffskärpningar snarare än någonting annat medan forskningen visade att detta kanske inte har just den effekt som vi önskar.

Vi vill bedriva en rättspolitik och en kriminalpolitik som har effekt på så sätt att brottsligheten minskar. Jag kommer att få återkomma till delar av svaren på de andra frågor som ledamoten ställde till mig i min nästa replik.

Anf. 91 Mikael Damsgaard (M)

Herr talman! Tack, ledamoten, för tydliga svar!

Jag tycker att det tydligt framgår att Miljöpartiets entusiasm inför att göra skärpningar i straffrätten är begränsad. Man ser gärna att det läggs både pengar och reformkraft på andra områden.

Från Moderaternas och regeringens sida ser vi att det finns ett behov av att skärpa straffen inom en lång rad områden. De som begår brott ska sitta inne för att vanliga, hederliga människor ska våga vara ute. Men här har vi en annan syn än Miljöpartiet.

Frågan är: Hur kommer Miljöpartiet att agera i ett potentiellt framtida samarbete? Kommer Miljöpartiet att lägga sig platt? Eller kommer man att ställa krav på att en kommande regering inte går fram med eller stoppar den här typen av reformer? Det kan då både handla om att man i sak vill annorlunda och om att skapa budgetutrymme för andra typer av reformer, som bistånd eller annat, som är mer prioriterat för Miljöpartiet.

Anf. 92 Ulrika Westerlund (MP)

Herr talman! Miljöpartiet har en bristande entusiasm inför politiska åtgärder som inte har någon effekt; det är helt korrekt.

Vi tycker inte att man ska bedriva symbolpolitik eller föreslå åtgärder som enligt forskning inte får det resultat som man vill åstadkomma. Vi försöker bedriva kriminalpolitik och annan politik på ett sätt som vetenskap och beprövad erfarenhet, även politisk erfarenhet, visar har en effekt.

Ibland kan det vara straffskärpningar, och ibland är det inte det. Straffskärpningar i sig har inget egenvärde för oss – så är det verkligen. Men vi har en mycket stor entusiasm inför att bedriva politik som gör så att vi får ett bättre samhälle, och det gäller även på det kriminalpolitiska området.

Jag fick en fråga som ledamoten själv sa kanske var lite hypotetisk. Den handlade om hur Miljöpartiet eventuellt kommer att agera. Vi kommer självklart inte att lägga oss platt. Jag tror inte att något parti skulle svara att de kommer att lägga sig platt oavsett vilka förslag som läggs framför dem.

Vi kommer att analysera förslag som kommer från olika partier som vi eventuellt ska ingå i ett regeringssamarbete med och se efter vilka förslag som vi tycker är bäst. Sedan får man som alltid diskutera, ställa olika förslag mot varandra och se vad vi kommer att kunna komma överens om.

Frågan om biståndet har kommit upp här flera gånger, och det tycker jag är intressant. Vi befinner oss i en oerhört turbulent tid, och jag tycker att det är anmärkningsvärt att det då anses som problematiskt att ett parti vill prioritera biståndet. Vi är ju bara två partier i den här riksdagen som fortfarande står upp för enprocentsmålet.

Låt oss försöka lyfta blicken och se vad som pågår runt om i världen! Med anledning av Trumpadministrationens åtgärder är det exempelvis miljontals människor som kommer att dö till följd av en politik för indraget bistånd från USA. Det är bistånd som skulle ha gått till mödrahälsovård, hivprevention och andra saker. Det tycker vi är dåligt. Biståndet är definitivt en prioriterad fråga för Miljöpartiet, men det är inte vår enda fråga.

Anf. 93 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Herr talman! Låt mig först uttrycka min uppskattning för Ulrika Westerlunds sakliga ansats i den politiska debatten, och den här debatten är inget undantag.

Det ligger i sakens natur att Moderaterna och Miljöpartiet inte alltid är överens om politikens innehåll. Miljöpartiet är en grundsten i Socialdemokraternas regeringsunderlag, och mot den bakgrunden tycker jag att det är viktigt att få lyfta några frågor.

Jag skulle framför allt vilja ta fasta på att det sedan den 1 oktober i år äntligen är möjligt för polisen att använda hemliga och preventiva tvångsmedel också i relation till barn under 15 år. Polisen har efterfrågat detta under lång tid. Apropå forskning har också Brottsförebyggande rådet efterfrågat det under en längre tid just som en nyckelåtgärd för att kunna bryta rekryteringen och komma åt ledarskikten som styr och ställer i barnens mobiltelefoner.

Vi vet av erfarenhet att just det preventiva inslaget i tvångsmedelsanvändningen är helt avgörande för att kunna förhindra och förebygga våldet. Ändå röstade Miljöpartiet nej till just detta moment, alltså att brottsbekämpande myndigheter fick ett verktyg för att ingripa innan det är för sent. Det handlar om att stoppa barnen från att begå allvarliga brott och förhindra att de agerar på de instruktioner de får i sina telefoner av dem som ligger bakom och styr och ställer och att därmed förhindra att de förstör både sina egna liv och andras liv.

Mina frågor mot den bakgrunden är ganska enkla och raka. Om man nu verkligen bryr sig om preventionen – varför röstade då Miljöpartiet nej till detta? Hur skulle det ha blivit om Miljöpartiet hade suttit i en regering och haft lagförslaget framför sig när det hade kommit på plats? Kommer Miljöpartiet att verka för att detta ska rivas upp i framtiden?

Anf. 94 Ulrika Westerlund (MP)

Herr talman! Tack, justitieministern, för frågan!

Jag försökte gissa vilka av våra ställningstaganden på området som skulle vara av särskilt intresse, och jag gissade rätt. Jag skrev ut vår följdmotion på detta område.

Ni som var här under debatten kanske minns att jag försökte redogöra för våra olika överväganden i frågan. Innehållet i vår följdmotion och anledningen till att vi röstade nej till regeringens lagförslag handlar om att vi tyckte att utredningen som låg till grund för förslaget hade ett bra förslag men att regeringen gick för långt för att det skulle vara proportionerligt.

Det är inte alltid bara ja eller nej, utan det kan handla om hur och i vilken utsträckning man får använda hemliga och preventiva tvångsmedel. Detta är en fråga där remissinstanserna var ganska splittrade. Ett antal remissinstanser, till exempel ett antal barnrättsorganisationer, sa att de tyckte att utredningens förslag var bra. Men när regeringens förslag sedan kom tyckte de inte längre att det var proportionerligt.

Så här är det ofta, helt enkelt. Det är inte svart eller vitt. Man måste fråga sig: Ska vi göra så här, eller ska vi absolut inte göra så här? Vi kanske ska göra så här, men precis hur ska vi göra för att tillvarata olika samhällsintressen som ofta ställs mot varandra?

Det är detta vi ofta pratar om här i kammaren. Vi vill bekämpa brott – självklart. Alla vill det. Vi vill också stå upp för rättsstaten, för individens integritet, för proportionaliteten i vårt system och så vidare. Det var anledningen till att vår följdmotion fick den här utformningen.

Vi har inte diskuterat huruvida detta är något vi kommer att kämpa för att riva upp. Det är sällan meningsfullt att driva politik på det sättet. Vi vill gärna att man utvärderar detta, ser hur det har funkat och så vidare. Det kan tänkas vara något som kommer upp i eventuella framtida diskussioner.

Anf. 95 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Herr talman! Jag tycker att detta lite grann fångar essensen i det jag vill komma fram till. Om vi nu verkligen ska arbeta preventivt, om vi nu i hög grad har en ny problembild som gör att vi måste göra stora förflyttningar i allt från samspelet mellan skola, socialtjänst och polis i arbetet mot rekryteringen av barn till hur vi arbetar med andra medel, är det väldigt typiskt att centrala aktörer i vänsteralternativet i bästa fall kommer 70–75 procent på vägen. Skulle man systematisera det förhållningssättet i relation till den här problembilden skulle vi inte ha så mycket systemkraft för att bryta rekryteringen.

Det är helt riktigt att vi valde att gå ett steg längre. Det ursprungliga förslaget handlade om att bara få använda hemliga tvångsmedel inom ramen för förundersökningar. Då ligger det i sakens natur att det för barn under 15 som inte är straffmyndiga rör sig om en helt annan miljö om det bara ska handla om tvångsmedel i relation till brottsmisstankar.

Hela poängen är ju att inte komma in i efterhand när brottet väl har begåtts utan att komma in i förväg för att förhindra och förebygga att barn dras in i den här brottsligheten i första läget. Detta är alltså inte verktyg riktade i första hand mot barnen, utan det här är helt avgörande för att i förväg komma åt dem som organiserar och styr och ställer.

En annan notering, apropå vikten av att med tio månader kvar till valet klargöra vad man har för olika regeringsalternativ, är att vänstersidan i denna specifika fråga lyckades inta tre distinkt olika positioner. Jag gläds åt att Socialdemokraterna röstade för. Jag konstaterar att Miljöpartiet kom halvvägs, eller 60 procent, på vägen genom att säga nej till det preventiva inslaget. Vänsterpartiet sa nej, sannolikt nej, nej, nej, till alla delar i förslaget.

Så ser också valet ut när vi blickar framåt: full fart framåt mot den organiserade brottsligheten och mot dem som rekryterar, eller halv fart framåt och problembilden i bästa fall på samma nivå som hittills.

Anf. 96 Ulrika Westerlund (MP)

Herr talman! Nu var det mer en utläggning från justitieministern om synen på kriminalpolitik, uppfattade jag. Jag uppfattade inte riktigt någon konkret fråga.

Vi har försökt göra en liten överblick över hur vi har ställt oss till olika förslag på området. Det är väldigt många, och vi har försökt klargöra vår position:

Slopad straffrabatt för unga vid allvarlig brottslighet – står bakom.

Skärpta straff för brott i kriminella nätverk – står bakom vissa delar.

Hemliga tvångsmedel – står bakom vissa delar.

Preventiva vistelseförbud – står bakom vissa delar.

Visitationszoner – nej.

Åtgärder för tryggare bostadsområden – står bakom vissa delar.

Bättre möjligheter att verkställa frihetsberövanden – står bakom.

Tydligare bestämmelser om hets mot folkgrupp – står bakom.

Preventiva tvångsmedel – står bakom vissa delar.

Och så vidare. Så här låter det väldigt ofta.

Anledningen till detta med ”står bakom vissa delar” är att vi inte har ingått i förhandlingarna. Vi har haft att ta ställning till ett förslag med viss utformning som har lagts på vårt bord, som det såklart blir när man är i opposition. Hade vi varit med i förhandlingen hade vi kanske kunnat vara med och twista förslagen lite och då fått igenom något som vi ansett som bra och som tillvaratagit de olika intressen som ligger på bordet när vi håller på med kriminalpolitik men också annan politik.

Det är jättesvårt att bedöma exakt hur utformningen då hade blivit. Det är ju inte naturvetenskap vi håller på med, utan det finns väldigt många olika uppfattningar, inte bara på vänstersidan. Hos forskare och debattörer med olika politisk färg finns det olika uppfattningar. Vi försöker ta till oss av alla de kloka ståndpunkter som kommer från olika kunniga personer när vi utformar vår politik, och så kommer det att bli även vid en eventuell förhandling i regeringsställning. Det är så tydlig jag kan vara.

Anf. 97 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Herr talman! Under åren 2012–2022 tredubblades det dödliga skjutvapenvåldet i Sverige. Myndigheterna uppskattar att den kriminella ekonomin växte till en årlig omsättning om 100–150 miljarder kronor. Gängens rekrytering trycktes allt längre ned i åldrarna.

Samtidigt är det uppenbart att vårt samhälle inte alls var rustat för att möta denna utveckling. Brottsbekämpningen fick inte de verktyg den behövde. Straffen var för låga och inte utformade för att motverka framväxten av kriminella nätverk. Det preventiva arbetet i olika delar av samhället visade sig också vara helt otillräckligt.

Rättsväsendet har inte heller räckt till för allt det andra – sexualbrotten, hedersvåldet, bedrägerierna, ungdomsrånen, butiksstölderna och inbrotten. Allt detta bottnar i politiska försummelser. Det går inte att komma ifrån de missbedömningar som gjordes och den politiska handlingsförlamning som rådde under de åtta år som Socialdemokraterna styrde och de väldigt allvarliga konsekvenser som detta fick för tryggheten i vårt land.

Det var också mot den bakgrunden som vi fick väljarnas mandat att få ordning på Sverige, och det var så läget såg ut när vi klev in i Rosenbad.

Herr talman! På tre år har vi rullat ut en historiskt omfattande omläggning av politiken. Det handlar förstås om flera olika saker i relation till den organiserade brottsligheten – att slå hårt mot gängens grova våld, att strypa den kriminella ekonomin, att bryta rekryteringen av barn och unga in i gängen och, inte minst, att komma åt alla de gängtoppar som gömmer sig utomlands.

Vi ser nu att det spelar roll vad man gör. Det spelar också roll att man gör saker. Nya verktyg, gänglagar och resurser börjar bita. Skjutningarna har hittills i år mer än halverats i jämförelse med samma period det mörka rekordåret 2022. Uppklaringen av de grövsta gängrelaterade brotten har dubblerats. Fler grova brott förhindras, och vi har nu den högsta polistätheten i modern tid. Polistillväxten sker också numera nära medborgarna, längst ute i kapillärerna.

Vi griper nu också äntligen en efter en av de gängtoppar som gömmer sig utomlands och därifrån styr och ställer med våldet, rekryteringen och bedrägerierna.

Herr talman! Vi är alltså på rätt väg, men vi är långtifrån framme. Vi har fortfarande våldsnivåer som inget anständigt samhälle kan leva med. Konfliktnivåerna i gängen är höga, våldskapitalet omfattande och hänsynslösheten och vårdslösheten stora. Under ytan bubblar också hela tiden risken för nya våldsdåd och nya våldsspiraler.

Vi sa redan före valet att det kommer att ta lång tid att vända utvecklingen. Vi har sett att det i andra länder som Danmark och i städer som New York tagit kanske tio, ibland femton år att vända utvecklingen. Vi är tre år in på Sveriges tioårsresa. Det avgörande nu är att vi inte vänder tillbaka till en tid då ingenting eller alldeles för lite gjordes utan fortsätter framåt och inte viker en tum från kursen.

De omfattande satsningar på rättsväsendet som vi påbörjat måste fortsätta. Det handlar om den organiserade brottsligheten, men jag vill betona att de stora investeringar som nu görs i rättsväsendet i hög grad också handlar om att den organiserade brottsligheten inte ska få tränga ut andra väldigt angelägna uppgifter, som att bekämpa mäns våld mot kvinnor eller att bekämpa den brottslighet som drabbar medborgarna i vardagen.

Regeringen föreslår att rättsväsendet ska tilldelas närmare 95 miljarder kronor 2026. Med den här budgeten går vi från 69 miljarder 2023 till 108 miljarder 2028. Det är en ökning med 57 procent.

Satsningarna utgår från fyra tydliga prioriteringar: för det första omfattande straffskärpningar, inte minst för gängrelaterad brottslighet, för det andra skärpta regler för barn och unga som begår brott samt bättre stöd för de barn som döms för brott eller riskerar att dras in i kriminalitet, för det tredje skärpta åtgärder mot mäns våld mot kvinnor samt hedersrelaterat våld och förtryck och för det fjärde reformer för att stärka stödet till brottsoffer.

När det gäller straffskärpningarna handlar det onekligen om ett perspektivskifte där vi skiftar fokus från gärningsmannen till fokus på brottsoffrets upprättelse och för samhällets behov av skydd mot allvarlig brottslighet.

Bland de förslag som regeringen lägger på riksdagens bord och som vi tar höjd för i budgeten finns dubbla straff för brott som har samband med kriminella nätverk. Där finns skärpningar av ett femtiotal straffskalor, allt från brott mot person till grov ekonomisk brottslighet och brott mot staten. Där finns möjlighet att döma den som begår flera mycket allvarliga vålds- eller sexualbrott till livstids fängelse, även om det inte skulle ingå i straffskalan för det enskilda brottet. En ny tidsobestämd frihetsberövande påföljd införs, och vi skärper reglerna för villkorlig frigivning, bland annat genom att den andel av strafftiden som måste avtjänas i anstalt innan villkorlig frigivning höjs från två tredjedelar till tre fjärdedelar för dem som har dömts till fängelse i sex år eller mer.

Det är en realitet, herr talman, att den allvarliga brottsligheten har tryckts allt längre ned i åldrarna. Det är uppenbart att dagens system inte fungerar för vare sig preventionen eller hanteringen av unga lagöverträdare. Det är också därför vi lägger om hela den ordningen – allt från det brottsförebyggande arbetet till det brottsbekämpande arbetet.

Vi skärper straffen för unga lagöverträdare, och vi avser att gå vidare med ett förslag om sänkt straffbarhetsålder för allvarliga brott. Ungdomsfängelserna ska stå klara den 1 juli 2026.

Det här är åtgärder som är viktiga för att skydda samhället och för att öka brottsoffers upprättelse, men det här är också åtgärder som är avgörande för att barn och unga som faller offer för gängens rekrytering ska få bättre möjligheter än i dag att bryta en kriminell bana.

Samtidigt är det uppenbart att det krävs helt nya tag när det gäller att förebygga och förhindra att barn och unga dras in i kriminalitet. Det är därför som regeringen lägger om det förebyggande arbetet när det gäller socialtjänsten, skolan och föräldraansvaret. En ny förebyggande socialtjänstlag är på plats sedan i somras, och nu arbetar regeringen för fullt med fler förslag om nya verktyg till socialtjänsten. Nästa år avsätter regeringen sammantaget 8,2 miljarder kronor för det brottsförebyggande arbetet. Av dem går 6,8 miljarder på olika sätt till arbetet med barn och unga.

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck måste bekämpas med full kraft. Det gäller våldet i olika skepnader; det fysiska våldet förstås, men även det psykiska våldet och det ekonomiska våldet. Nu gör vi stora satsningar för att stärka skyddet och upprättelsen för dem som utsätts för den typen av brott.

Ett nytt brott, psykiskt våld, föreslås införas. Det innebär ett stärkt straffrättsligt skydd mot bland annat ekonomiskt våld, kontrollerande beteenden samt hedersrelaterat våld och förtryck.

Fru talman! Det är också viktigt att det ska bli enklare för brottsoffer att få hjälp och upprättelse efter att ha utsatts för ett brott. Brottsoffer ska kunna få sin brottsskadeersättning direkt från staten utan att först behöva kräva in ersättningen direkt från sin förövare. Vi inför också en särskild funktion för att stödja brottsoffer som har drabbats av allvarlig brottslighet som innefattar förstörelse av bostad, exempelvis ett sprängdåd utanför bostaden eller terroristbrott. Så stärker vi rätten till målsägandebiträde.

Fru talman! Låt mig säga några ord också vad gäller beläggningssituationen i anstalter och häkten. Att den är så ansträngd beror framför allt på att utbyggnaden av kriminalvården inleddes alldeles för sent. Nu gör vi om, och vi gör rätt. Vi bygger ut kriminalvården kraftigt. Den stora expansionen ska fortsätta. Mellan 2023 och 2028 beräknas Kriminalvårdens anslag öka från 14,1 till 31 ½ miljard kronor. Det är en ökning med 123 procent.

Allt det vi gör handlar om att göra Sverige till ett tryggare, friare och säkrare land. Vi är på rätt väg, men vi är långtifrån framme. Med knappt ett år till valet står Sverige, svenska medborgare och svenska väljare inför ett vägval. Det vägvalet har också tydliggjorts i den debatt vi har haft i dag rörande budgeten: Antingen göra en ordentlig vänstersväng med tillhörande handlingsförlamning, inte minst på grund av att åsikterna går så vitt isär mellan partierna på vänstersidan, eller fortsätta framåt mot ett tryggare, friare och rättvisare Sverige.

Vägvalet handlar om att antingen backa tillbaka till den politik som orsakade, eller i varje fall förvärrade, en lång rad av de problem som vi nu talar om, eller fortsätta framåt enligt den kurs vi nu har slagit in på, där vi ser att nya verktyg, nya arbetssätt och nya resurser verkligen börjar bita.

Vi vill arbeta för ett Sverige där strävsamhet lönar sig, där brott straffar sig och där ansvarstagande medborgare kan känna framtidstro och trygghet. Det är ett Sverige där vi kan lita på staten och på varandra; ett Sverige som vi kan vara stolta över.

(Applåder)

Anf. 98 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Jag tackar justitieministern för anförandet. Jag tackar också för att justitieministern deltar i debatten. Det är berömvärt att vi får möjlighet att ställa frågor.

När ungdomar och unga barn rekryteras till de kriminella gängen är det ett samhälleligt misslyckande. Samhället har inte lyckats skydda barnen. Regeringen och Sverigedemokraterna svarar genom att föreslå att straffbarhetsåldern ska sänkas till 13 år och att det ska vara möjligt att sätta barn i fängelse.

Förslaget har sågats till fotknölarna av i stort sett alla instanser som har någon form av kunskap och insyn i straffrättsliga frågor. Det strider även mot barnkonventionen, där Sverige var ett av de första länderna att skriva under. En rad barnrättsorganisationer är kritiska, till exempel Rädda Barnen, Barnombudsmannen och Bris. Forskare och flera tunga myndigheter har förkastat förslaget och är djupt kritiska, till exempel Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten, Domstolsverket, Justitieombudsmannen och Kriminalvården.

Forskningen visar att en sänkning av straffrättsåldern inte minskar kriminaliteten bland barn. Det finns inga bevis för det. Tvärtom finns en risk för att brottsligheten kommer att öka i stället. Det här är fel väg att gå. Varför lyssnar inte regeringen på myndigheter, forskare och barnrättsorganisationer och slänger förslaget i papperskorgen?

Anf. 99 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Fru talman! Svaret på frågan hur vi ska förhindra att 13-, 14-, 15-, 16- eller 17-åringar begår allvarliga brott handlar naturligtvis inte om inlåsning. Men då är det intressant att svaret på den politik vi lägger fram för att arbeta preventivt och förebyggande – mer offensiva verktyg för socialtjänsten, rivna sekretesshinder och reformerad lagstiftning när det gäller LVU – från Vänsterpartiets sida är att även där säga nej. Ni säger nej till allt som handlar om att lägga om det förebyggande arbetet på ett sådant sätt att vi i framtiden inte ska ha 13-, 14-, 15- och 16-åringar som begår så allvarliga brott.

Min förhoppning är att vi ska få majoritet för den stora omläggningen, den stora reformeringen av det brottsförebyggande arbetet, så att vi på ett helt annat sätt än i dag kan förhindra brott. Jag säger det igen, nämligen att de som i dag är 15, 14 eller 13 år gamla var alltså fem, fyra eller tre år gamla för tio år sedan. Vänsterpartiets linje är att vi ska fortsätta precis som hittills, kanske skjuta till några miljoner till samma sak som uppenbarligen inte har förmått att ändra bilden. Det är alltså inte vår linje, utan vi vill göra en jättestor reformering av det brottsförebyggande arbetet.

Sedan kan vi inte komma runt att vi kan hamna i ett läge när unga ändå begår allvarliga brott. Det handlar om när insatserna inte har gett avsett resultat. Då vill jag ta det här från det andra hållet, och det är i och för sig en reform som Vänsterpartiet också säger nej till – även Miljöpartiet hörde jag tidigare, det visste jag faktiskt inte. Det gäller övergången till ungdomsfängelse för 15-, 16- och 17-åringarna. Varför gör vi det skiftet? Jo, därför att den statliga ungdomsvården har visat sig reproducera brottsligheten, när över 90 procent av dem som hamnar där och har kopplingar till gängen som döms till sluten ungdomsvård återfaller i allvarlig brottslighet.

När skolverksamheten är havererad, behandlingarna är havererade och fritidsaktiviteterna inte håller måttet är det klart att vi måste överväga om också andra unga som begår riktigt allvarliga brott antingen ska bli föremål för de insatser som har havererat eller möjligtvis bli del av en ny ordning där vi har möjlighet att bryta de destruktiva mönstren.

Anf. 100 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Jag tackar för svaren.

Regeringens politik undergräver faktiskt det förebyggande arbetet. Ni investerar inte det som behövs i välfärden, i skolan och i kommuner och regioner så att de kan anställa fler lärare, kuratorer, psykologer, socialsekreterare och så vidare för att möta de här barnen, som verkligen behöver stöd och hjälp. Ni gör tvärtom, Gunnar Strömmer. Ni skär ned på välfärden. Det verkligt förebyggande arbetet är ju att se till att vi får en stark välfärd som kan möta de här behoven.

Jag vill återgå till förslaget om att sänka straffbarhetsåldern. Jag tycker inte att jag fick något riktigt svar på min fråga.

De tunga remissinstanserna – polisen, Kriminalvården, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten med flera – är jättekritiska, som jag nämnde tidigare. Varför lyssnar ni inte på de här experterna? Det hjälper inte att sätta 13-åringar i fängelse. Det får motsatt effekt.

Vi kan titta på Danmark. De sänkte straffbarhetsåldern från 15 till 14 år. Då ökade ungdomsbrottsligheten, eftersom gängen i stället började rekrytera allt yngre personer. Då gick man tillbaka till det ursprungliga förslaget. Varför tittar ni inte på detta? Varför lyssnar ni inte på experterna och forskningen på området och ser till att inte gå vidare med detta förslag?

Självklart måste vi hantera barnen som begår de riktigt allvarliga brotten. Men det måste vi göra på ett annat sätt. Vi måste se till att de här barnen får en väg ut ur kriminaliteten och en väg in i samhället i stället. De ska få stöd och hjälp för detta. Man måste ha personal som har rätt kompetens och rätt utbildning för att möta de barnens behov.

Det är klart att det måste få konsekvenser att begå de här absolut allvarligaste brotten, som har begåtts. Men vägen framåt är inte att sätta barn i fängelse och att sänka straffbarhetsåldern.

(Applåder)

Anf. 101 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Fru talman! Hittills i år är det en bit över 50 barn som är under 15 år gamla och som är föremål för bevistalan och har varit involverade i mord och mordförsök och på andra sätt i den typen av brottslighet.

Jag hör Lotta Johnsson Fornarve berätta vad hon inte vill ha och att vi ska ta hand om dem på ett annat sätt. Berätta då vilket sätt det är!

Det här är barn som redan har varit föremål för en lång rad insatser, som inte har visat sig bita. De har varit en del av en snurra av placeringar och hemplaceringar enligt LVU, Sis-placeringar och annat. De är en del av ett system som är så dåligt att vi inte tycker att 15, 16- och 17-åringarna ska vara en del av det, utan dem bryter vi ut och sätter på nya ungdomsavdelningar, som ska drivas av Kriminalvården.

Där byggs det nu skolverksamhet, det byggs behandlingsverksamhet och det byggs för fritidsaktiviteter för barn. Det görs i ljuset av att det gamla systemet, som Lotta Johnsson Fornarve verkligen vill att vi ska trycka på de här 13- och 14-åringarna som har begått allvarliga brott, har havererat för 15, 16- och 17-åringarna.

Den danska referensen är inte ointressant. Jag hör den ofta. Men vi har lyssnat på forskningen, och vi har tittat på Danmark. Det man gjorde i Danmark var en generell sänkning av straffmyndighetsåldern till 14 år. Vi kan undra mot vilken problembild man gjorde det. Jag vet inte.

Vi har inte den problembilden. Vi har inget intresse av att sänka straffmyndighetsåldern generellt. Vi har ett väldigt specifikt problem. Det är de här dryga 50 barnen, 13-, 14-åringarna och andra, som alltså är involverade i väldigt allvarlig brottslighet. Vårt system på den sociala sidan är byggt för helt andra uppgifter och räcker inte till där.

Vad som är nästan ännu värre är de barn som trängs bort från den statliga ungdomsvården, omhändertagande enligt LVU och familjehemmen när alla sociala resurser nu måste riktas in på just den här gruppen. Jag hörde någon som sa att vi inte ska kasta barn som är i riskzon i fängelse. Nej, det ska vi inte göra. Problemet är bara att det inte finns några resurser för att jobba med barnen som är i riskzon, eftersom de resurserna nu riktas mot helt andra.

(Applåder)

Anf. 102 Ulrika Liljeberg (C)

Fru talman! I detta replikskifte tänkte jag inte ta upp det här med statsministerkandidater. SVT hade ju så sent som i går kväll debatt mellan deras statsministerkandidater: Andersson och Åkesson. Jag kände att det kanske var lite för känsligt att ta upp.

Jag tänker inte heller ta upp det här med att få ihop politiken. På barnkonventionens dag här i riksdagen var ledamöter från både KD och Liberalerna bland dem som räckte upp handen mot en sänkning av straffbarhetsåldern. Det är inte helt lätt att ena och få ihop ett lag alla gånger.

Det jag tänker prata om är kriminalvården. Vi är överens om budgeten när det gäller detta. Vi är överens om att ungdomsfängelser är en bra idé från 15 år och uppåt. Och vi är överens om de straffskärpningar som har skett.

Det som väcker frågor är verkstaden när det gäller att bygga fler anstalter. Justitieministern och undertecknad har diskuterat detta tidigare. Vi har nu strax under 10 000 platser i häkten och anstalter, och det sägs här att vi ska upp till 30 000. Min bedömning är då att det handlar om ungefär 15 000 nya platser, så som jag räknar.

Just nu är Värnamo, Norrköping, Kalmar och Trelleborg namngivna objekt. De har inte ens 500 platser, men vi säger det ändå för att inte avrunda åt fel håll. Då behöver vi ha kanske 30 projekt på gång, och de tar sju till nio år. Jag säger sju år, men det tar oftast lite längre tid. Men även där avrundar jag hellre åt rätt håll.

JO:s rapporter, som kom i våras, om situationen i både häkten och anstalter visade på stora risker för intagna och medarbetare med dubbel- och trippelbeläggningar. Det var ett av huvudskälen till att Centerpartiet sa ja till fängelseplatser i Estland.

Står justitieministern bakom Kriminalvårdens vision om Bättre ut? Hur ser justitieministern på de risker som finns i dagens kriminalvård?

Anf. 103 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Fru talman! Tack, Ulrika Liljeberg, för möjligheten att diskutera den här viktiga frågan!

Det är klart att det är oerhört viktigt att vi får upp farten ännu mer när det gäller expansionen i kriminalvården. Om påståendet är att det går för långsamt kvitterar jag gärna det. Ja, det gör det.

Jag får också säga att förutsättningarna vid övergången till den nya regeringen inte var de bästa. Vi ser nu över i grund och botten allt som kan påverka hastigheterna för detta. Då talar jag om bland annat lagstiftning; vi kommer att återkomma i närtid med lagstiftning som handlar om att förändra plan- och byggreglerna för Kriminalvården.

Vi ser också på reformer av fängelselagstiftningen, eftersom det inte minst har betydelse för möjligheten att expandera i form av moduler och den typen av lösningar.

Vi har en samordnare på plats, ett mycket gediget kommunalråd, som ska säkerställa att det glapp som uppenbarligen har funnits i relationen mellan den statliga och den kommunala nivån när det gäller expansionen kan tajtas till. Vi har redan sett påtagliga resultat av det arbetet, inte minst i Kalmar där ett antal frågetecken löstes. Utbyggnadstakten växlas upp rejält. Vi måste se fler sådana resultat framöver för att kunna hålla den kurva som vi har lagt ut.

Vad gäller frågan om verksamhetens innehåll finns det förstås risker för omgivningen i ett läge med en allt allvarligare kriminalitet i kombination med en högre brottsuppklaring. Vi är glada att vi nu plockar hem den ena efter den andra av alla de hundratals gängkriminella som finns i utlandet. Det blir många fängelseår av den i och för sig glädjande utvecklingen med brottsuppklaringen. Till det kommer också de berättigade skärpningarna av straffen.

Sammantaget skapar det ett tryck på innehållet i verksamheten som jag är mycket medveten om. Jag vill bara understryka att vi är väldigt angelägna om att ta vidare förslag, till exempel från den trygghetsberedning där alla partier var involverade, som handlar om att utveckla innehållet. Jag är den första som tycker att det är rätt att låsa in folk som begått allvarliga brott. Men vi ska verkligen göra någonting meningsfullt av tiden där inne. Det arbetar vi också med på ett målmedvetet sätt.

Anf. 104 Ulrika Liljeberg (C)

Fru talman! Justitieministern och jag är överens om väldigt mycket; om vi inte har lyckats förhindra brotten och de ändå har begåtts ska man lagföras och avtjäna de straffen – absolut!

Det är bra att vi kvitterar varandras bild att Kriminalvården inte klarar av den här utbyggnadstakten. Nu är problemet att jag är i opposition i riksdagen och att justitieministern är den som har ansvar för detta och leder myndigheten i arbetet.

Det är alltid fint när en erfaren KSO får tjäna staten och göra utredningar. Jag tror att det är bra. Vi har kollegor här i riksdagen som också tar fram förslag om det här. Men det går för långsamt. Jag har uppfattat att utbyggnationen i Kalmar ger ungefär 400 platser till. Man når inte ens upp till de 500 platser som behövs, och enligt mina beräkningar skulle vi behöva 30 sådana anstaltsbyggnationer.

Återigen: Vad gäller Trygghetsberedningen har vi haft förmånen att få rösta igenom en del av förslagen; det handlar om fotboja. Det uppskattas att den propositionen kom och att denna möjlighet gavs. Men de övriga delarna kvarstår. Det är fråga om grunden i Kriminalvårdens arbete Bättre ut och samarbetet med regioner och kommuner. Jag tror att både brottsoffer och de som inte ska bli förövares brottsoffer väntar på de här propositionerna.

Jag uppskattar också att samordnaren har kontakter. Jag var förra veckan i Hagfors, en kommun som är helt redo att göra det här. De har haft kontakt med samordnaren, men de får fortfarande inte något besked. Kommunerna är redo. Vad är det som gör att staten inte ger besked, så att vi får den här utbyggnaden?

Anf. 105 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Fru talman! Jag håller med Ulrika Liljeberg om att beskeden bör komma så snart det bara går. Det är i grund och botten Kriminalvården som till slut måste sätta ned foten och avgöra om det är full fart framåt som gäller eller om man vill göra på andra sätt. Vårt bidrag i den här ekvationen är att säkerställa att kommunalrådsperspektivet finns med i den statliga hanteringen, så att vi kan få ihop de delarna på ett bra sätt.

Jag vill ta fasta på detta med Bättre ut. Det är klart att det handlar om vad man gör när man väl sitter inne, men det handlar också om hur den kontrollerade utslussningen ser ut när man sedan är på väg ut i det öppna samhället. Då vill jag faktiskt koppla tillbaka till skälen för att inrätta ungdomsfängelser.

Nu ska jag vara rättvis mot den bakomliggande utredningen. Den tar ju ställning för ungdomsfängelser för 15–17-åringar, alltså dagens straffmyndiga minderåriga. Man hade då inte anledning att överväga frågan om en sänkt straffmyndighetsålder. Det ska inte den utredningen belastas för, så att säga, utan det är en senare fråga.

Under alla omständigheter tycker jag att det är väldigt intressant att förstå bevekelsegrunderna för den reformen, både i relation till den bredare fråga som vi talar om och i ljuset av hur vi ska hantera dem som är ännu yngre. Det fanns två huvudsakliga skäl.

Det ena skälet var att man skulle få till stånd en bättre arbetsfördelning mellan den statliga ungdomsvården och Kriminalvården. Man har misslyckats med att hantera den här gruppen. Detta är ett system byggt för helt andra vårdbehov, och det klarar inte av att hantera den. Dessutom tränger den ut alla andra som har behov av de här institutionerna.

Det andra skälet hade att göra med den kontrollerade utslussningen i Kriminalvårdens system. Vårt straffrättsliga system innefattar frivård och samspel med aktörer där ute. Det är klart att det är viktigt för alla som låses in av Kriminalvården att sedan kunna slussas ut i samspel med andra aktörer och komma ut som bättre människor med goda förutsättningar på andra sidan. Det är inte minst betydelsefullt när det gäller barn och unga. Vi ska verkligen återkomma till de frågorna och utveckla detta rejält framöver.

Anf. 106 Teresa Carvalho (S)

Fru talman! I lördags marscherade nazister genom vår huvudstad. Under hösten har flera våldsdåd av medlemmar från Aktivklubb Sverige uppmärksammats. Säpo har varnat för att det är en rörelse som växer snabbt och som med tydliga högerextrema förtecken rekryterar unga och ägnar sig åt våld.

Att skrämma människor med politiskt våld är djupt osvenskt. Det vi nu ser ta form är dessutom väldigt farligt. Vi har inte råd att vänta på nästa våldsdåd eller att se vad de här aktivklubbarna faktiskt är beredda att göra med det strategiska våldskapital de nu bygger upp i sitt så kallade försvar av nationens framtid.

Vi socialdemokrater vill upplösa de här aktivklubbarna. Det kan lagtekniskt göras på flera olika sätt. Förra mandatperioden tillsatte vi exempelvis en utredning om att förbjuda nazistiska organisationer som ägnar sig åt förföljelse och våld. Den valde regeringen att inte ta vidare.

Inför arbetet i grundlagskommittén, som Gunnar Strömmer tillsatte, föreslog vi att även detta skulle vara föremål för översynen av grundlagen. Inte heller då var Tidöpartierna villiga att ta frågan vidare.

Mer i närtid har vi socialdemokrater föreslagit att modernisera den lag från 30-talet som förbjuder olovlig kårverksamhet. Lagen kom till för att stoppa framväxten av medborgargarden när den tidens nazister var på frammarsch. Men lagstiftningen har visat sig vara för ålderdomlig för att träffa dagens nynazistiska aktivitetsrörelser, som exempelvis Aktivklubb Sverige.

Justitieministern har ändå vaknat under hösten och sagt att det kommer att komma lagförslag för att stoppa aktivklubbarna. Därför frågar jag nu: När kommer riksdagen att få ta ställning till ett sådant lagförslag?

Anf. 107 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Fru talman! Glädjande nog har justitieministern varit vaken under hela mandatperioden. Det kommer inte minst till uttryck på det här området.

Vi ser att vårt samhälle hotas från olika håll av den våldsbejakande extremismen: av högerextremismen, som vi talar om nu, av den våldsbejakande islamismen och historiskt även av den autonoma vänstern. Det sistnämnda hotet har tonat ut en del på senare tid, men det kan förstås hända saker på nytt.

Denna insikt ledde fram till en sammanslagen ny strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism, som regeringen beslutade om i januari förra året. Den är i sin tur väldigt operativ till sin karaktär. Vi har till exempel kunnat se det i form av Säkerhetspolisens arbete med kartläggning av det högerextrema hotet. Så sent som under våren har Säkerhetspolisen på bredden beskrivit aktivklubbarna, deras aktiviteter och det potentiella hot som de utgör, exempelvis i form av ett uppbyggt våldskapital.

I det här arbetet görs väldigt många preventiva insatser. Centrum mot våldsbejakande extremism, som sorterar under Brottsförebyggande rådet, har väldigt viktiga uppdrag i den här delen, inte minst för att bidra och stötta kommuner och andra aktörer, så att de i sin tur kan vara vakna och bistå i arbetet med att se till att barn och unga inte dras in i de här sammanhangen. Inom ramen för det så kallade Redex-samarbetet, ett samspel mellan polisen och Säkerhetspolisen, sker ett väldigt offensivt arbete i relation till kritiska individer för att förebygga och förhindra bland annat den här utvecklingen.

När det sedan gäller kriminalisering i relation till den här typen av fenomen har vår inslagna linje ända sedan förra mandatperioden varit att vi ska knäcka detta med modern lagstiftning. Deltagandebrottslighet är alltså vägen att gå i relation till både terrorismen och den här typen av våldsbejakande extrema hot. Utredningen om detta kommer jag att ta emot på det nya året. Då ska vi också så skyndsamt som det bara går se till att den kommer till riksdagen.

Anf. 108 Teresa Carvalho (S)

Fru talman! Det var mycket som sades av justitieministern, men det kom väldigt få konkreta besked om när vi får ta ställning till en lagstiftning som kommer att stoppa aktivklubbarna. Gunnar Strömmer gömmer sig bakom det pågående grundlagsarbetet. Att det skulle behövas en grundlagsändring för att få stopp på aktivklubbarna är helt enkelt inte sant. Om Gunnar Strömmer velat hade han kunnat agera här och nu. Det finns till och med en utredning i Gunnar Strömmers byrålåda som säger att det inte behövs någon grundlagsändring. Man får nästan känslan att det här är någonting som Gunnar Strömmer tar till för att slippa agera här och nu. Vad det skulle bero på kan man spekulera fritt om.

Nazister marscherar på våra gator och torg, heilar och sprider hatpropaganda, och det blir alltmer bråttom att komma till rätta med detta. Vi har pekat på flera olika lösningar. Vi har tillsatt en utredning om att förbjuda nazistiska organisationer. Den har regeringen valt att inte ta vidare. Vi har också pekat på att man kan modernisera den lagstiftning som redan finns om olovlig kårverksamhet för att på så sätt stoppa aktivklubbarna. Inte heller det verkar Gunnar Strömmer vara villig att göra.

För det första vill jag fråga: Är det bara en grundlagsändring som är aktuell för Gunnar Strömmer? För det andra är det en efterhandskonstruktion att det här med kriminalisering av deltagande i gäng skulle träffa aktivklubbarna. Det är väldigt osäkert om det kommer att bli på det sättet.

Vad som är säkert är att vi socialdemokrater föreslog att man vid översynen av grundlagen också skulle titta på förbud mot nazistiska organisationer, och det sa Tidöpartierna nej till. När ska aktivklubbarna stoppas, Gunnar Strömmer?

Anf. 109 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Fru talman! Den uppmärksamme lyssnaren kanske noterade att jag inte nämnde grundlagsfrågorna i mitt första inlägg. Det måste ha varit en förberedd talepunkt som kom upp i det andra inlägget. Jag ska däremot komma tillbaka till grundlagsfrågan, men först ska jag ta fasta på någonting annat som Teresa Carvalho sa.

Som jag uppfattade det sa ledamoten att vi bara kan spekulera i Gunnar Strömmers motiv för att vara långsam. Jag vet inte vilken insinuation som ligger i den spekulationen. Kan det vara att jag ser mellan fingrarna när det kommer till det högerextrema våldet, och att jag tycker att våldsbejakande islamism och autonom vänster ska vi trycka till men inte högerextremisterna? Jag vet inte vad Teresa Carvalho antyder med den repliken. Ledamoten talar ofta om att vi inte ska tjafsa i politiken. Då ska man inte heller komma med tjafsiga insinuationer.

Om man nu vill läsa innantill och tar de här frågorna på allvar kan man gå tillbaka till den strategi som vi beslutade om förra året. Den pekade mycket tydligt ut det nynazistiska hotet som ett av två, historiskt sett tre, prioriterade problem att hugga tag i, och vi gör det på väldigt många olika sätt.

Om vi nu ändå ska komma tillbaka till grundlagsfrågan är den moderna lagstiftning som kan komma åt den här typen av problematik, och som vi har använt i relation till att kriminalisera deltagande i terrorism, det vi ville åstadkomma under förra mandatperioden. Det sa Socialdemokraterna nej till.

Jag mejlade med Morgan Johansson och frågade: Kan vi inte ta in den andra organiserade brottsligheten i det här greppet? Han sa nej. Det blev ingenting. Nu har vi fått en majoritet för det, och där kommer grundlagsfrågan upp.

Det är också det som möjliggör en lagstiftning, som jag tycker var ett mycket konkret besked. Jag kommer att ta emot förslaget i februari på det nya året. Då har vi för första gången, i varje fall under de år som jag kan överblicka, ett konkret förslag som verkligen kommer att kunna användas mot den här problematiken.

Det gäller oavsett om den är organiserad i relation till den organiserade brottsligheten i stort eller om den är organiserad i relation till våldsbejakande hot mot vårt fria och öppna samhälle. Det förslaget ska riksdagen alldeles strax få ta ställning till.

(Applåder)

Anf. 110 Ulrika Westerlund (MP)

Fru talman! Jag tänkte ta tillfället i akt att återkomma till några av de frågor som har tagits upp i tidigare replikskiften. Jag börjar med sänkningen av straffmyndighetsåldern.

Jag kan inte påminna mig att det har varit en sådan enorm konsensus från samtliga remissinstanser i egentligen någon fråga under den här mandatperioden. Regeringen väljer, som det verkar hittills, att ignorera det. Jag skulle vilja höra ett resonemang om varför regeringen vet bättre än alla andra.

Det gäller både rättighetsorganisationer och rena kriminalvårdande myndigheter, inklusive Kriminalvården själv, polisen och Åklagarmyndigheten. De pekar på diverse aspekter som gör att det inte kommer att bli bättre, utan det finns risk för att det kommer att försämra brottspreventionen om vi ser det i ett längre perspektiv.

En aspekt är ungdomsfängelser. Det hänger delvis ihop med detta och delvis inte. Ministern konstaterade tidigare att den utredning som tittade på det särskilt betonade att de hade tittat på fängelse från 15 år och inte från 13 år. Det är inte riktigt utrett. Det gör att det blir ännu mer komplicerat.

Ju yngre barn är, desto större skillnad kan det vara i personlig mognad och hur det är möjligt att ta till sig av olika typer av åtgärder helt enkelt. Kriminalvården saknar hittills erfarenhet av att ta hand om barn över huvud taget. Nu skulle den få ansvar för 13-åringar.

Sedan undrar jag om jag missat någonting. Vi fortsätter att tala om ungdomsfängelser. Men som jag har förstått det är det egentligen ungdomsavdelningar på befintliga anstalter. Det är någonting som lyfts fram av till exempel Barnrättskommittén i FN. De tycker inte att man ska göra på det sättet. Om barn döms till fängelse ska de sitta på särskilda anstalter och inte på avdelningar i närheten av vuxna dömda. Jag vill gärna ha en reflektion kring det.

Anf. 111 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Fru talman! Nu måste jag be Ulrika Westerlund att påminna mig. Visst sa ledamoten tidigare i sitt inlägg att Miljöpartiet även motsätter sig reformen med ungdomsfängelser avseende 15-, 16- och 17-åringar? Låt mig ändå börja där.

Den utredningen, som inte ska belastas med frågan om straffmyndighetsåldern, tar sikte på att dagens system för att ta hand om den här målgruppen i hög grad har havererat. Vittnesmålen om och revisionerna av den statliga ungdomsvården har haglat.

Det är allt ifrån siffror om att det är 90 procent av dem som är dömda till sluten ungdomsvård som återfaller i allvarlig brottslighet om de har kopplingar till gängen. Skolverksamheten levererar inte. Behandlingsverksamheten levererar inte. I praktiken har rymningsrisken varit stor, om man vidgar perspektivet. Det har varit enkelt att kommunicera på insidan och annat.

Det leder till slutsatsen att den statliga ungdomsvården inte var byggd för den här gruppen unga. Den har byggts för andra unga med andra behov. Det är de unga som nu i väldigt hög grad trängs undan. Om man återigen tar kommunalrådsperspektivet på frågan säger alla på den lokala nivån: Det är fullt när man ringer. Den här gruppen har i hög grad tagit över.

Det är för mig det viktiga skälet till att gå över just till ungdomsfängelse, eller ungdomsavdelningarna. Det handlar om att bygga en verksamhet som är avpassad just för den här målgruppen med skolgång och behandling med annan aktivitet. Den ska naturligtvis vara avskild från vuxna, och i övrigt anpassad till barn. Det har goda förutsättningar att bryta de destruktiva mönster vi har sett hittills.

I min andra replikrunda kommer jag tillbaka till de 13- och 14-åringar som begår de allvarligaste brotten. Jag vill understryka att vi inte talar om barn och unga i största allmänhet. Det är nu ett femtiotal under 15 år som är föremål för bevistalan för att de är involverade i mord, mordförsök och annat och på vilka inga andra insatser längre biter. Vad ska vi göra med den gruppen? Det kommer jag gärna tillbaka till i nästa vända.

Anf. 112 Ulrika Westerlund (MP)

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag fortsätter med den resonerande stilen. Jag vill bara förtydliga en sak. Om vi säger att vi inte vill ha ungdomsfängelser betyder det inte att vi inte vill ha någon typ av konsekvens för unga personer som begår brott. Så är det självklart inte, och så är det inte nu heller. Det är inte så att 13-åringar som begår ett brott ska vara ute, utan där vill vi se vård och åtgärder.

Vi har varit väldigt kritiska till SiS. Vi har välkomnat utredningen om SiS, Statens institutionsstyrelse, som regeringen har tillsatt. Men vi har ändå landat i att vi tror att det är bättre att fortsätta reformera SiS än att flytta över vården av barn och ungdomar som har begått brott till Kriminalvården.

SiS har bättre erfarenhet. SiS har också jobbat under många år med att till exempel diversifiera sina verksamheter. Det finns nu anläggningar inom SiS som i praktiken är att betrakta som ungdomsfängelser. Från dessa har det till exempel inte skett några avvikelser under lång tid.

SiS har verkligen jobbat på att försöka diversifiera verksamheten och bli bättre på att se till olika behov hos olika grupper av unga som är där. Vi tycker att det är mycket bättre att fortsätta med detta.

Skolan är kanske det som SiS brukar få bäst omdöme om, och man tycker att det ändå funkar okej. Det har också betonats att i princip alla intagna ungdomar har stora utmaningar med att ta till sig av undervisningen. Det är en stor farhåga när man flyttar över skolan till Kriminalvården, som inte alls har erfarenhet av att bedriva undervisning för barn och unga.

Dessutom kommer det att genomföras en lagändring som ska möjliggöra distansundervisning. Det tror inte vi i Miljöpartiet är möjligt för de flesta av dessa ungdomar att över huvud taget ta till sig av. Vi riskerar att få ungdomar som kommer ut efter flera år i fängelse och helt har misslyckats med skolan. De kommer då att befinna sig i en väldigt svår situation.

Jag vill också be justitieministern att avslutningsvis reflektera kring flickors situation. De är väldigt få. Kommer det att vara möjligt över huvud taget att ha dem avskilda från vuxna kvinnor?