Utgiftsområde 15 Studiestöd

Betänkande 2015/16:UbU2

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
2 december 2015

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Beslut

Pengar till studiestöd (UbU2)

Riksdagen sa ja till regeringens förslag i budgetpropositionen om fördelningen av pengar till studiestöd för 2016. Den sammanlagda summan i statens budget för studiestöd är drygt 21,7 miljarder kronor. Mest pengar går till studiemedel (drygt 14,9 miljarder) och studiehjälp (drygt 3,3 miljarder).

Utbildningsutskottet föreslår också att riksdagen säger ja till regeringens förslag om ändringar i studiestödslagen. Ändringarna syftar bland annat till att göra det enklare för låntagare bosatta utanför Sverige att ansöka om nedsättning av årsbeloppet för studielån.

Ändringarna börjar gälla den 1 januari 2016.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2015-11-10
Justering: 2015-11-26
Trycklov: 2015-12-01
Betänkande 2015/16:UbU2

Alla beredningar i utskottet

2015-10-22, 2015-11-10

Pengar till studiestöd (UbU2)

Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag i budgetpropositionen om fördelningen av pengar till studiestöd för 2016. Den sammanlagda summan i statens budget för studiestöd är drygt 21,7 miljarder kronor. Mest pengar går till studiemedel (drygt 14,9 miljarder) och studiehjälp (drygt 3,3 miljarder).

Utbildningsutskottet föreslår också att riksdagen säger ja till regeringens förslag om ändringar i studiestödslagen. Ändringarna syftar bland annat till att göra det enklare för låntagare bosatta utanför Sverige att ansöka om nedsättning av årsbeloppet för studielån.

Ändringarna ska börja gälla den 1 januari 2016.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2015-12-01
Debatt i kammaren: 2015-12-02
Stillbild från Debatt om förslag 2015/16:UbU2, Utgiftsområde 15 Studiestöd

Debatt om förslag 2015/16:UbU2

Webb-tv: Utgiftsområde 15 Studiestöd

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 79 Ida Drougge (M)

Herr talman! Den 25 november 2015 beslutade riksdagen om ramar för budgeten. I Moderaternas motion Sverige kan mer - Politik som bryter det nya utanförskapet presenterade vi vårt budgetförslag. Riksdagen ställde sig tyvärr inte bakom det förslaget, och i enlighet med riksdagens rambeslutsprocess kommer vi nu inte att delta i beslutet om utgiftsområde 15. I stället kommer vi att framföra våra åsikter och våra förslag i ett särskilt yttrande. Det tänkte jag redogöra lite grann för nu.

Det är mycket som förändras i världen och i Sverige just nu. Det är mycket som det finns skäl att känna oro inför, och det är mycket som vi behöver försöka motverka. Men det finns faktiskt också ganska mycket som vi behöver anpassa oss efter, som vi inte kan motarbeta, som vi inte kan blunda för och som vi inte kan vända ryggen till. Våra förändringar på arbetsmarknaden och när det gäller arbetskraften är sådana.

Vi som spelar på arbetsmarknaden ändras. Vi som är unga i dag är inte samma människor som de som var unga i går. Också jobben förändras. Det är en stor utmaning, men det är också en stor möjlighet för Sverige. Vi varken kan eller vill längre jobba med samma saker på samma arbetsplats hela livet.

Vårt utbildningssystem är i dag dock inte anpassat efter dessa förändringar. Det är svårt att ställa om i dag och att vidareutbilda sig senare i livet när man blivit lite äldre och när man kanske har fler än sig själv att tänka på. Möjligheterna att göra det är inte särskilt stora.

När utvecklingen och utvecklingen av våra jobb går åt ett håll - framåt - kan inte vi i politiken stå stilla och längta tillbaka till någonting annat som inte längre finns kvar. Vi måste följa med och anpassa vår politik och underlätta för människor i den nya vardag som nu finns. Gör vi det blir framtiden en möjlighet för Sverige och en möjlighet för alla oss som lever här.

Bygger vi bara ut befintliga system, befintliga bidragssystem och befintliga utbildningssystem, och förvaltar dem - som regeringen gör - då förändrar vi inte utan drömmer oss tillbaka. Här har vi en stor skillnad i svensk politik.

Det är, som sagt, viktigt att det finns stora och goda möjligheter att byta yrkesbana. Därför lägger vi i Moderaterna nu fram förslag för att göra det lättare för vuxna att studera. En person som behöver bygga på sina studier för att antingen kunna ta ett större ansvar, till exempel om man är undersköterska och efter ett antal år vill vidareutbilda sig till sjuksköterska, eller för att efter några år kunna byta bana helt och hållet ska kunna göra det.

Vi i Moderaterna satsar därför 159 miljoner kronor från och med 2016 på ett omställningspaket för att förändra, förbättra och förenkla för människor att ställa om i livet och följa med in i framtiden. Detta omställningspaket innehåller fyra stora förändringar.

För det första vill vi öka människors möjligheter att kombinera arbete med studier. Vi vill att fribeloppet höjs till 200 000 kronor per år, så att den som pluggar heltid kan jobba samtidigt och framför allt jobba under sommaren och när man inte pluggar, utan att man behöver minska sina studiemedel.

För det andra vill vi också göra det möjligt för äldre att studera mer genom att öka antalet studieveckor med studiemedel för den som har fyllt 40 år från dagens 40 veckor till 60 veckor per år.

För det tredje vill vi höja den övre åldersgränsen för när man har rätt till studiemedel från dagens 56 år till 60 år, så att man även om man är äldre kan studera. Arbetsmarknaden kräver att vi arbetar längre, och många vill också arbeta längre och behöver då ha möjlighet att vidareutbilda sig även när man är äldre.

För det fjärde vill vi höja tilläggslånen för de studenter som är över 25 år och som kanske har fler än sig själva att tänka på. De kan få ett tilläggslån på 5 000 kronor per månad i stället för dagens 3 800 kronor.

Dessa saker förändrar, och de möter framtiden. De ökar möjligheterna för föräldrar och för äldre att studera. De ökar människors möjligheter att byta yrke och att förlänga yrkeslivet. Om fler ska kunna känna sig trygga i samhället och känna sig trygga med de stora förändringar som sker på arbetsmarknaden och i vår omvärld just nu behöver vi göra dessa förändringar. Då behöver det bli möjligt att byta jobb och kanske även bransch när man är lite äldre.

(Applåder)

I detta anförande instämde Erik Ottoson (M).


Anf. 80 Lena Emilsson (S)

Herr talman! Ida Drougge talar om att man måste anpassa sig till ett förändrat samhälle. Men Moderaterna vill inte satsa på utbildning. Det är helt tydligt.

Ni säger nej till en hel rad utbildningssatsningar som Socialdemokraterna och Miljöpartiet föreslår. Ni minskar studiestödet med 1,25 miljarder, och det är många utbildningsplatser. Ni säger nej bland annat till yrkeshögskolan, till folkbildning och till vuxenutbildning. Vad är då de 159 miljonerna i ert omställningspaket i relation till detta?

Varför vill Moderaterna inte satsa på utbildning när det finns ett så stort matchningsproblem och när arbetsgivare inte hittar utbildad och kompetent personal?


Anf. 81 Ida Drougge (M)

Herr talman! Vi har haft den här debatten ganska många gånger tidigare, bland annat när vi diskuterade just vuxenutbildning och sfi med anledning av den nya propositionen. Jag kommer nu att säga ungefär det som jag sa då, nämligen att det inte bara handlar om antalet platser. När ska Socialdemokraterna sluta att bara tala om antalet platser?

Vårt ansvar här i riksdagen är att sätta upp ramar och mål så att vi får ett bra innehåll, så att utbildningssamordnarna jobbar mot dessa mål, så att vi får kunskapsresultat och så att de som går på komvux eller som går en yrkesutbildning får den utbildning som de behöver för att möta arbetsmarknaden.

Ni väljer att inte fokusera på det utan bara på att bygga ut med fler platser. Det är egentligen inte vårt yttersta ansvar. Det är kommunernas ansvar.

Men det är riktigt att ni lägger mer pengar på studiemedel för att ni bygger ut högskolan mer än vi gör. Det är sant. Men vad har ni för politik för en omställning? Vad har ni för politik för de äldre som vill och behöver plugga och som är behöriga och kommer in på utbildningar i dag? Det hjälper inte dem så mycket att det finns tre extra tomma stolar i fråga om utbildning för människor att söka.


Anf. 82 Lena Emilsson (S)

Herr talman! Här går den stora skiljelinjen mellan socialdemokratisk utbildningspolitik och moderat utbildningspolitik, Ida Drougge. Vi möjliggör för många fler studenter att utbilda sig till de jobb som faktiskt finns, eftersom det är så många arbetsgivare som har hört av sig och talat om att de inte kan hitta kompetenta medarbetare därför att de sökande inte har rätt utbildning eller rätt kompetens.

Dessutom handlar det om att arbetslösheten är stor, framför allt bland ungdomar. Varför vill inte Moderaterna ge en meningsfull sysselsättning till dem? Det finns många som både vill och behöver studera.


Anf. 83 Ida Drougge (M)

Herr talman! Jag ska ta fasta på en mycket bra sak som jag här hörde beskrivas i ord men som man tyvärr inte kan se i handling i regeringens budget. Det gäller att företag dagligen hör av sig och berättar att rätt kompetens inte finns. Då behöver vi alltså ändra på vår utbildning och inte bygga ut den.

Vi har ett stort matchningsproblem inom högre utbildning. Det handlar om att många utbildar sig inom sådana områden där de sedan inte kan få jobb. Då behöver vi förändra innehållet i utbildningen och inte bygga ut antalet platser, så att det blir fler som inte får jobb.

Högre utbildning är för mig och Moderaterna inte Amsåtgärder, utan det är möjligheten att vidareutvecklas och få ett riktigt arbete. Därför behöver vi fortsätta värna kvaliteten i utbildningen.


Anf. 84 Stefan Jakobsson (SD)

Herr talman! Jag ställer mig bakom Sverigedemokraternas särskilda yttrande, men jag yrkar ingenting just för tillfället.

Det har varit intressant att höra debatten hittills. Det låter faktiskt som att vi och Moderaterna på flera punkter har samma politik och tänker likadant.

Just nu lever vi i en väldigt orolig värld, men vi måste lyfta blicken. Inte för vår egen skull, alltså vi som sitter här inne, utan för det liv som finns utanför och faktiskt är det funktionella livet. Lägger vi konstant fokus här och nu kommer de framtida resultaten bara att bli sämre, och det är det felet vi har gjort.

Jag håller med riksdagsledamot Ida Drougge om att vi måste satsa på innehållet. Vad är det vi utbildar folk till? Problemet är att vi borde ha gjort det för länge sedan, för det problem företagen har i dag - här och nu - handlar inte om dem vi utbildade förra året. Det handlar om vilka satsningar vi har haft tidigare. Företagen behöver en långsiktighet i det vi planerar här inne. Det får inte kastas fram och tillbaka genom olika politiska beslut så fort det sker en förändring av vem som sitter i majoritet här inne.

Vi som politiker borde faktiskt kunna sätta oss ned och diskutera fram långsiktiga beslut som gäller över tid, för att skapa trygghet för företagen. Företagen stannar nämligen bara i Sverige om vi erbjuder dem de saker de vill ha, och de vill ha långsiktighet, god energiförsörjning och kompetensförsörjning. Det är det de eftersträvar, och det är det de försöker tala om för oss politiker. Jag lyssnar, och jag hoppas att ni andra också lyssnar.

Missmatchningen har tagits upp här tidigare, och jag håller med om att det är ett stort problem vi har. Vi låter folk välja precis vad de vill, och det tycker jag att vi ska göra. Men vi har möjlighet att från riksdagen styra människor att välja andra saker. Det kallas, väldigt populärt, att ha en signalpolitik när vi styr. Staten kan faktiskt gå in och styra medlen. Sverigedemokraterna satsar 400 miljoner kronor mer på studiestödsområdet i just detta, och jag avser att återkomma till det.

De snabba vägar vi måste kunna välja, antingen det är in i systemet eller mellan system, är också någonting otroligt viktigt. Jag är trebarnspappa, och jag började som byggare. Efter det gick jag över till att bli säkerhetsvakt, sedan fick jag välja läraryrket och nu är jag politiker. Alla dessa växlingar har fungerat för mig, men det var bara för att jag hade ekonomisk möjlighet att göra de förändringarna. Ibland var det väldigt svårt och knapert, men vi klarade oss.

Alla har dock inte den möjligheten. Vi har kompetenta personer ute i Sverige som säkerligen skulle vilja byta. De skulle vilja växla yrke, men vi ger dem inte ekonomisk möjlighet att göra det. Sverigedemokraterna har konkreta förslag på hur vi ska göra detta, och jag hoppas att ni andra politiker lyssnar på dem. Där vi i sak tycker likadant kan vi se till att samarbeta så att vi säkerställer en långsiktighet.

Genom att öka studiestödet, alltså bidragsdelen, och kanske till och med genom att betala studiebiten anser vi att vi skulle kunna motivera människor som är småbarnsföräldrar - som måste betala hyran och få ekonomin att gå ihop - att byta yrke utan att för den skulle tappa så mycket ekonomiskt. Om vi kan få människor som ligger högt upp i systemet att byta yrke skapar det också utrymme för dem som är på väg in i systemet. Som Ida Drougge nämnde har de unga arbetslösa mycket lättare att komma in ifall vi sänker tröskeln för dem.

Förslag som Sverigedemokraterna har är att se till att satsa på utbildningar som leder till arbete. På så sätt kan vi säkerställa att Sverige faktiskt behåller sin plats som ett av de främsta teknikländerna. Det är just det Sverigedemokraterna satsar på; vi satsar på teknikutbildning. Vi vet att det säkert är jättetrevligt att gå journalistutbildningen och att det är en fantastisk utbildning, men det är inte den vi behöver just nu. Det är 40 procents arbetslöshet ute bland journalisterna. Det vi behöver är gymnasieingenjörer och tekniker som snabbt kan gå in på industrigolvet och se till att ta tillbaka de andelar vi har förlorat till andra länder.

Vi vill styra resurser genom ökat studiestöd, och vi vill motivera människor att välja teknikyrkena. Där höjer vi dem; det är där vi lägger in våra extra styrkor och sätter in våra extra pengar. Vi har tittat på goda exempel som finns runt om i landet, exempelvis Teknikcollege och Volvoprincipen med Volvosteget och allting. Man ser till att säkerställa att personer faktiskt kommer in direkt i arbete efter sina utbildningar. Vi har tittat på lärlingsarbete där man får en provanställning inom tolv månader, slipper arbetsgivaravgiften det första året samt kan gå in i det första jobbet på 75 procent av ingångslönen.

Vi har också tittat på en teknikbrygga och en andra chans. Det finns säkert de som valde en linje, gick utbildningen och tyckte att det var jätteintressant men sedan upptäcker att det inte finns några jobb eller helt enkelt känner att de valde fel och vill byta. Där måste det finnas en teknikbrygga så att man på ett lätt sätt, när man har en kompetens, kan hoppa över till en annan utbildning. Vi vet att det kommer att saknas 100 000 personer inom industrin år 2035. Vi kan härifrån, nu, göra ett gott jobb långsiktigt.

Vi vill också se till att vidareutbilda i stället för att säga upp personal när vi har konjunktursvackor. Behålla kompetensen! Förlorad kompetens är otroligt svår att vinna tillbaka. Vi vill även satsa på utbildning inom gruvnäringen, som vi tror är en extremt underutvecklad bransch där vi har mycket att vinna.


Anf. 85 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Herr talman! Centerpartiets vision är att Sverige ska bli ett av världens mest framgångsrika länder rent ekonomiskt. Alla människor ska få möjlighet att arbeta och utvecklas. Förutsättningarna för att nå den visionen är att vi har ett näringsliv som finns i frontlinjen för både internationell konkurrenskraft och innovation, men också att det finns en bred bas av småföretag och medelstora företag som tillåts utvecklas och växa i hela landet.

Centerpartiet vill också att Sverige ska vara ett föredöme på miljöområdet och genom konkreta styrmedel visa att ekonomisk tillväxt, innovation och entreprenörskap går hand i hand med minskade utsläpp och gifter samt med ekologisk balans. Genom vår politik vill vi skapa välfärd och trygghet för alla i hela landet, bland annat genom satsningar på vård, skola och omsorg. Det gäller både hur vi bidrar till att skapa dessa resurser och hur vi använder resurserna på ett bättre sätt.

Under alliansregeringen bildades drygt 300 000 nya jobb, och över 200 000 människor kunde lämna utanförskapet på olika sätt. Samtidigt tog den gröna omställningen verkligen fart. Det behövs dock mer, inte minst just nu när det råder stor oro i världen. Vi behöver en politik som ger alla människor i vårt land möjlighet att förverkliga sina drömmar och skaffa sig ett arbete. Det ska inte vara beroende av hur länge man har bott här.

Vi anser att den svenska regeringen är på väg åt fel håll. Det finns många exempel där politiken inte ger möjlighet till fler jobb utan snarare skapar inlåsningseffekter. Det handlar om skattehöjningar på jobb och regleringar av växande företag som riskerar att bryta den återhämtning vi är i så stort behov av. Centerpartiet har i sin partimotion föreslagit en annan inriktning än den budgetproposition som röstades igenom under förra veckan. Därför kommer jag inte att yrka bifall till någonting utan lämna ett särskilt yttrande.

Jag vill dock peka på att vi i vår budgetmotion föreslår viktiga strukturreformer på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Det handlar om omläggningar av skatten på arbete och om att vi vill se en bättre grön skatteväxling. Målet är nämligen att frigöra alla de krafter som finns runt omkring i vårt land, så att nya initiativ och nya idéer belönas i stället för att bestraffas.

Men, herr talman, för att kunna finansiera vår framtida välfärd måste fler människor arbeta.

I dag diskuterar vi ju studiemedel kopplat till utbildning, och det är klart att det är en oerhört viktig del för att främja utveckling i vårt land.

Centerpartiet vill likt regeringen, om än inte i samma omfattning, öka antalet platser till yrkeshögskolan och satsa på yrkesvux. Vi väljer däremot att inte utöka antalet platser i högskolan.

Det måste bli möjligt att karriärväxla under hela arbetslivet. Och för att fler ska kunna jobb längre, som vi kommer att behöva göra, måste man kunna vidareutbilda sig.

Studiemedlen behöver vara tillgängliga för människor även senare i livet. Hösten 2013 gjorde Centerpartiet, tillsammans med de andra allianspartierna, en förbättring när vi höjde åldersgränsen för studiemedel från 54 till 56 år. Vi i Centerpartiet, och eventuellt en del övriga partier, ser emellertid att det finns ett behov av att höja åldersgränsen ännu mer. Det är till fördel för individen att få ökade möjligheter att bestämma och styra över sitt liv, och samhället kan tillföras den kompetens och de efterlängtade arbetade timmar som behövs.

Andra frågor som är viktiga att diskutera kopplat till studiemedlen är vilken möjlighet man har till genomströmning och att sänka examensåldern för de människor som går igenom en högre utbildning. Där föreslår Centerpartiet ett flexiblare terminssystem. Detta ingår i studiemedelsdebatten, men det är en viktig faktor för att kunna skapa en större genomströmning. Det är fler partier som föreslår detta. Jag stod i en tv-studio sommaren 2010 och kände mig relativt ensam och lite mästrad av seniora professorer när det gällde det här förslaget. Men nu är det ett antal partier i Sveriges riksdag som faktiskt lyfter fram behovet av ett flexiblare terminssystem i den högre utbildningen. Det måste också ske en ökad samverkan med arbetsmarknaden på olika sätt.

När det gäller CSN, studielånen och det så kallade fribeloppet har de höjts ett par gånger under alliansregeringens tid. Centerpartiet ser ett behov av att höja gränsen ytterligare för att göra det möjligt för människor att finansiera sina studier men också för att göra det möjligt för studier under en större del av arbetslivet.

Examenspremien hinner jag inte gå in på under min korta talartid. Men vi har olika förslag för att främja fler lärare inom matematik och de naturvetenskapliga ämnena. Oavsett vilken väg man väljer - vi har föreslagit en annan väg än den regeringen har valt - hoppas jag verkligen att det hjälper.

Centerpartiet vill också ha kvar en höjd bidragsnivå för nyanlända, något som man från regeringens sida föreslår ska tas bort.

Jag vill tacka för den tid jag fick för mitt anförande och avslutar det därmed.

(Applåder)


Anf. 86 Christer Nylander (L)

Herr talman! Det här är ett område där jag tycker att det finns behov av nytänkande på flera plan. Jag tänker ägna min talartid åt att peka på några områden.

För det första tycker jag att det nu är hög tid att vi verkligen funderar på att överge den överideologi som har funnits under några decennier om att det är kvantitet som är det viktigaste.

Vi har under lång tid sett hur man hela tiden har fokuserat på att bygga ut antalet platser. Det är en platspolitik som till stor del har handlat om att få ned arbetslösheten och som inneburit att kvaliteten i många utbildningar har försämrats. Lena Emilsson var i sitt tidigare replikskifte en tydlig förespråkare av just modellen att det är kvantitet som gäller, oavsett vad det innebär för kvaliteten. Jag tror att det är feltänkt. Lärarutbildningen kan tjäna som ett exempel. Det är inte genom att ha fler tomma platser på lärarutbildningarna som man minskar lärarbristen i skolan. Snarare kanske det bidrar till motsatsen, att det blir ännu svårare att rekrytera människor till lärarutbildningarna när kvaliteten minskar och vi har fler tomma platser som drar på resurserna. Det kanske snarare är smartare att försöka få konkurrens om lärarutbildningsplatserna, att vi får fler människor som har de bästa förutsättningarna att söka sig till lärarutbildningarna och att vi får konkurrens så att bara de som är allra mest lämpade faktiskt kommer in, i stället för att ständigt bygga ut antalet platser. På lång sikt är det kanske det som behövs för att höja läraryrkets status och på så sätt höja kunskapsresultaten i svensk skola.

Att flytta fokus från kvantitet till kvalitet handlar inte bara om lärarutbildningen. Vi ser också på andra områden hur kvaliteten har försämrats. Liberalerna föreslår i sin budget en särskild satsning på Humsamområdet, humanistisk och samhällsvetenskaplig utbildning, därför att vi har sett att det just där finns ett väldigt stort behov av att höja kvaliteten. Men förmodligen finns det också på andra områden, för den kvantitativa utbyggnaden av högskolan har inte följts av satsningar på att upprätthålla kvaliteten på flera av utbildningarna.

Jag tycker att vi ska slopa det här målet och överideologin om att ständigt öka kvantiteten. Nu är det tid att vi faktiskt satsar på en hög utbildning av hög kvalitet.

Om Sverige ska konkurrera med kunskap i omvärlden handlar det inte om att bara ha fler platser, utan det handlar om att se till att de också har bra kvalitet. Att prioritera kvalitet i stället för kvantitet är också viktigt ur den sociala rörlighetens synvinkel, för det är genom att få en bra utbildning, inte genom att få en plats, som man kan lyfta sig ur de omständigheter man befinner sig i.

För det andra måste vi fundera på hur vi förändrar drivkrafterna. Vi har för många utbildningar som inte ger utdelning i form av tillräckligt bra livslön. Det gemensamma för dem är ofta att det är kvinnodominerade yrken. Det är få arbetsgivare som konkurrerar om dem. Det finns ofta ingen möjlighet att välja en annan arbetsgivare. Det handlar om bibliotekarier, det handlar om lärare och det handlar om liknande yrken som till stor del har offentlig sektor som arbetsgivare. Socionomer är ett annat exempel.

Vi har sammanpressade lönestrukturer som gör att det inte lönar sig att jobba extra och satsa lite extra. Vi har höga marginalskatter. Allt detta tillsammans gör att drivkrafterna för att utbilda sig är för dåliga.

Internationellt sett har vi ett relativt bra studiestödssystem, och vi i Alliansen förbättrade det ytterligare när vi satt vid makten. Vi höjde studiestödsbeloppet, vi höjde barntillägget och vi höjde fribeloppet. Men mer kan säkert behöva göras även där.

Ett exempel på en strategisk satsning för att öka intresset för vissa utbildningar är en examensbonus för vissa lärarinriktningar som specialpedagoger, speciallärare men också lärare i naturorienterande ämnen.

Den här sortens examensbonus ska dock användas med viss försiktighet. Vi hörde i går hur Digitaliseringskommissionen vill använda bonus för att locka fler kvinnor till ett visst yrke. Men ska man ha bonus måste det vara generellt och i strategiskt viktiga yrken där vi nu ser att det finns brist. Inte minst för Sveriges framtida konkurrenskraft är det extremt viktigt att vi får fler att söka sig till utbildningar till matte- och NO-lärare men också till speciallärare.

För det tredje behövs det lite nytänkande när det gäller hur vi underlättar för människor som kommer till Sverige. En del av dem kommer i tonåren och har ganska dålig utbildningserfarenhet. Och vi måste inse att det är ganska svårt för den som kommer i 13-14-årsåldern att klara svensk grundskola, att klara svensk gymnasieskola och att få de jobb som finns i dag på svensk arbetsmarknad.

För att möta detta måste vi ha en dubbel ansats, både fler enkla jobb och möjlighet att gå någon form av yrkeshögskola. Det är därför Liberalerna har föreslagit inrättandet av en ny skolform på ungefär gymnasial nivå, yrkesskolan, som gör att människor som kommer till Sverige får en lättare väg in på arbetsmarknaden. Vi tänker oss att yrkesskolan till stor del ska likna den yrkeshögskola som vi har i dag och som har bra resultat. 90 procent får jobb efter avslutad yrkeshögskola. Låt oss använda den modellen också till en annan grupp av människor, de som inte har gymnasieutbildning utan behöver ha ett snabbspår in på arbetsmarknaden. För detta avsätter vi pengar i vår budget. Vi avsätter också pengar till kompetenskonto och till insatser som underlättar för människor att göra en social resa under sitt arbetsliv.

Herr talman! Det finns behov av att tänka nytt på några områden på det här utgiftsområdet. Vi försöker att göra det från Liberalernas sida, och jag hade önskat att regeringen också gjorde det. Vår budgetram föll tyvärr. Därför avser vi inte att delta i det beslut som sedan ska fattas.

(Applåder)


Anf. 87 Annika Eclund (KD)

Herr talman! Kristdemokraternas utgångspunkt är att människan naturligt söker kunskap. Utbildning och bildning har avgörande betydelse för ett gott samhälle och för människors personliga utveckling. Utbildning ska också möta arbetsmarknadens behov av välutbildad arbetskraft.

I Sverige ska alla kunna förverkliga sina drömmar så långt det bara är möjligt. Vi vill att alla ska ha tillgång till utbildning, och i Sverige har vi ett unikt system genom att det är avgiftsfritt att studera. Men studietiden är förenad med levnadskostnader, och Sverige har även här ett unikt system att värna om och vara stolta över. Genom minskade ekonomiska hinder ska alla medborgare känna att de har möjlighet till utbildning, oavsett vilka familjeförhållanden de kommer ifrån.

Studiestödet, både bidragsdelen och lånedelen, är viktiga delar i en ändamålsenlig utbildningspolitik. Alla delar av studiestödet, det vill säga studiebidrag under gymnasietiden, bidrag till elever med funktionsnedsättning, lärlingsersättningar och studiemedel med bidragsdel och lånedel, ska bidra till att utjämna ekonomiska förutsättningar mellan enskilda och mellan grupper i samhället.

Herr talman! För att värna ett generöst system måste målet vara att så många som möjligt ska återbetala sina studielån. I vårbudgeten stoppade regeringen tyvärr reformen om slopande av åldersavskrivning av studielån, vilket är möjligt i dag. Vi kristdemokrater anser att grundprincipen bör vara att alla som kan ska återbetala sina lån. Det är viktigt för vår ekonomi, och det är viktigt att staten är normgivande på detta område. Sedan kan man titta på vilka de synnerliga skälen för undantag ska vara, men principen måste vara att man betalar tillbaka det man är skyldig.

Allt fler äldre har goda förutsättningar för ett längre arbetsliv. För att välfärden ska finansieras på sikt krävs det också att fler arbetar längre. Det är då även rimligt att de som börjar studera framöver får betala av sina studielån högre upp i åldrarna.

Det är också viktigt att de som bor utomlands och som åtnjutit det svenska studiemedelssystemet återbetalar sina lån i högre utsträckning än i dag. Återbetalningsgraden i denna grupp är lägre, och det är välkommet att CSN nu har fått i uppdrag att ta fram en handlingsplan för att öka återbetalningen i denna grupp.

Herr talman! I dag erhålls studiemedel under max sex år, 240 veckor. Det finns möjlighet att få ytterligare studiemedel under vissa förhållanden. Vi kristdemokrater bedömer att det är dags att utreda om den möjligheten ska utökas. Att begränsa studierna till en tid av sex år kan i vissa enskilda fall motverka syftet om det leder till att studenter får avbryta viktiga utbildningar på avancerad nivå för att de inte kan finansiera dem. Det är hög tid att utreda om sex år räcker eller om det skulle vara ändamålsenligt att verka för att fler nådde högre utbildningsnivåer genom att förlänga den studiefinansierade tiden, då naturligtvis efter särskild prövning.

Herr talman! Jag vill också säga några ord om fribeloppet, det vill säga det belopp man kan tjäna samtidigt som man får studiemedel. Fribeloppet begränsar studenters möjligheter att få den arbetslivserfarenhet som framtida arbetsgivare söker, vilket är väldigt olyckligt. Ett slopat fribelopp skulle också möjliggöra för studenter att låna mindre och på så sätt få lägre skulder efter examen. Alliansregeringen höjde fribeloppet, vilket var ett steg i rätt riktning, men vi kristdemokrater tycker att fribeloppet måste tas bort helt.

Det största problemet för många ungdomar som ska ta sig in på arbetsmarknaden i dag är bristen på arbetslivserfarenhet. En kombination av arbete och studier innebär att kopplingen till arbetsmarknaden stärks. I dag har fribeloppet blivit ett lönetak, som tillsammans med krångliga regler tvingar studenter att räkna timmar för att se om det lönar sig att jobba. De studenter som kombinerar jobb och utbildning riskerar att slå i taket. Alliansens höjning av fribeloppet var välkommen, men det är dags att byta ut det föråldrade systemet och slopa fribeloppet.

Herr talman! Det har gjorts en hel del förbättringar vad gäller studenters studiesociala situation. Jag kan till exempel nämna barntillägget. Men det finns mer att göra på detta område.

Vi kristdemokrater vill möjliggöra för människor att höja sin kunskapsnivå och förhoppningsvis hitta nya möjligheter på arbetsmarknaden. Det gäller även personer med viss ohälsa. Socialförsäkringsutredningen föreslår en hel del förbättringar för studenter, bland annat att man ska kunna studera trots deltidssjukskrivning. Förbättringar på detta område är något som vi kristdemokrater ser väldigt positivt på.

Kristdemokraterna har lämnat in ett särskilt yttrande under utgiftsområde 15, och detta ställer jag mig naturligtvis bakom.

(Applåder)


Anf. 88 Lena Emilsson (S)

Herr talman! Sverige har ett av världens mest omfattande studiestödssystem. Det är en del av den utbildningspolitik som Socialdemokraterna driver. Studiestöden ska vara rekryterande, det vill säga alla ska ha möjlighet att studera oavsett bakgrund, ekonomi och ställning i samhället.

Man kan få studiehjälp i form av till exempel studiebidrag, inackorderingstillägg, extra tillägg för studerande inom gymnasieskolan, studiemedel bestående av bidrag och lån samt extra tillägg för studerande med barn. Studenter kan även få bidrag för studier i utlandet. Det här är ett väldigt bra system.

Studiestödet är också avsett att utjämna skillnader i samhället mellan individer och grupper. Studiestödet ska bidra till social rättvisa. Alla ska ha möjlighet att studera. Uppdraget om breddad rekrytering ingår i hela utbildningsväsendet. Det handlar om att nå de grupper som inte söker sig till högre utbildning i samma utsträckning som andra grupper. För dessa grupper är studiestödet oerhört viktigt.

Utan hjälp med finansiering av studier hade inte många haft råd att studera. Det hade varit omöjligt för många studenter. Men vi behöver arbeta mycket mer med den här frågan. Det finns fortfarande grupper i samhället som är underrepresenterade när det gäller eftergymnasiala studier. Det finns många begåvningar runt om i vårt land som inte kommer till sin rätt för att de inte får den uppmuntran och stimulans de behöver för att våga ta steget till en utbildning efter gymnasiet. Det här är en målgrupp vi måste anstränga oss för att nå.

Socialdemokraterna ser studier som viktiga för att individen ska kunna utvecklas och lära genom hela livet. Att gå mellan arbete och studier under hela livet ska vara möjligt. Människor ska kunna fylla på med kunskap. Det har en god effekt inte bara för individen utan även för samhällsekonomin.

Socialdemokraterna investerar i kunskap och kompetens, så att individen får fler vägar in i arbetslivet. På så sätt kan också arbetslösheten minska. I en tid av mycket hög arbetslöshet, speciellt bland ungdomar, är det viktigt att utöka antalet utbildningsplatser samt studiefinansieringen.

De arbetslösa behöver en meningsfull sysselsättning. Det finns många människor som både vill och behöver läsa vidare på olika nivåer. De får nu chansen. I dagens samhälle efterfrågas kunskap i högre grad än tidigare, och utbildning blir därför allt viktigare.

Herr talman! Studiestödet reflekterar Socialdemokraternas syn på kunskap, bildning och utbildning för alla. Genom tiderna har folkbildning och kunskap gått som en röd tråd genom Socialdemokraternas utbildningspolitik, eftersom det är så viktigt. Så går den röda tråden även nu. Vi genomför med denna budget en stor ökning av antalet utbildningsplatser inom hela utbildningsområdet för vuxna. Fler ska få möjlighet att studera och finansiera sina studier. Kvantitet betyder inte att det blir en sämre kvalitet. Man får satsa på båda. Och platserna behövs. Arbetsgivare hör av sig för att de inte hittar utbildad och kompetent personal att anställa.

Vi har fått höra om en rad människor som inte har kunnat få utbildning på till exempel komvux, yrkesvux eller yrkeshögskolan på grund av för få platser. Så har det också varit på högskolan. Fler unga har velat studera, men de har inte fått plats.

Nu ska många fler få möjligheten. Till varje utbildningsplats är det kopplat en rättighet att få studiemedel. Nu ska många fler få chansen att förverkliga sig själva genom mer utbildning och därmed också kunna bidra till samhället.

Herr talman! Jag yrkar därför bifall till utbildningsutskottets förslag i betänkandet.


Anf. 89 Christer Nylander (L)

Herr talman! Arbetslösa behöver meningsfull sysselsättning, sa Lena Emilsson som argumentation för varför man ska ha fler platser på universiteten. Tydligare än så kan inte platspolitikens plakatbärare uttrycka sig.

Lena Emilsson sa att kvantitet inte behöver innebära sämre kvalitet. Men kan Lena Emilsson med handen på hjärtat säga att den politik ni nu genomför och föreslår innebär att kvaliteten ökar i svensk högskola och på svenska universitet? Platserna ökar förvisso. Men de satsningar man gör på kvalitet ligger långt efter detta.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Lena Emilsson. En av sex lärarstudenter hoppar av första terminen. Hur innebär fler platser att det blir fler studenter som genomför sin lärarutbildning? Vore det inte smartare att se till att lärarutbildningen har en riktigt hög kvalitet och koncentreras till färre platser? Det gäller framför allt ämneslärarutbildningen.

Vi måste få konkurrens om platserna så att de allra mest lämpade att bli lärare också söker sig till lärarutbildningen. Det som händer nu är förvisso att trycket till lärarutbildningen ökar något sedan vi förändrade lärarutbildningen. Men en av sex hoppar av första terminen. Hur kan fler platser innebära att vi får färre som hoppar av första terminen?


Anf. 90 Lena Emilsson (S)

Herr talman! Det allra viktigaste för att öka lärarutbildningens attraktivitet är att öka yrkets attraktivitet. Det handlar till exempel om den lärarlönesatsning som Socialdemokraterna och Miljöpartiet nu genomför. Det är det absolut viktigaste.

Det handlar också om att göra arbetsmiljön bättre för lärare. Det påverkar ansökningarna. Vi kan redan nu se att antalet studenter som söker till lärarutbildningen ökar. Till exempel Malmö har haft ett större tryck i år.

Givetvis arbetar alla högskolor och universitet med sin kvalitet. Genom att man har systemet med anslag för grundutbildning och lägger på kvalitetshöjande medel har universitet och högskolor ett uppdrag att arbeta med just kvaliteten.

Då tror jag att man kommer ifrån att studenterna hoppar av under sina första terminer. Anledningen till att de hoppar av vet vi inte riktigt. Det kan bero på att de upptäcker att det är fel utbildning de har valt.


Anf. 91 Christer Nylander (L)

Herr talman! Anledningarna till att de hoppar av kan vara flera. Det kan vara att det var fel utbildning de kom in på. Många kommer in på lärarutbildningen som sistahandsalternativ. Det kan vara för att de inte klarade av studierna. Söktrycket är så lågt på vissa utbildningar att de som kommer in inte har förutsättningar att klara utbildningarna. Men det kan också vara för att de tycker att utbildningen är för dålig och att den inte motsvarar de förväntningar de hade på en universitets- eller högskoleutbildning.

Det sistnämnda är någonting som vi faktiskt kan göra något åt. Genom att se till att det blir bättre kvalitet på lärarutbildningarna och andra utbildningar kan trycket och intresset för de utbildningarna öka. Det är jätteviktigt att själva läraryrket blir attraktivt. Men också lärarutbildningen måste vara attraktiv. Annars vill studenterna inte gå den lärarutbildningen.

Lena Emilsson sa att högskolorna naturligtvis har ett uppdrag att sträva efter kvalitet. Men min fråga var mycket enklare än så. Anser Lena Emilsson att den budget som hon nu tänker rösta igenom innebär att de kvantitetshöjningar, det antal platser som nu föreslås, motsvaras av en kvalitetsambition som gör att kvaliteten höjs på svensk universitets- och högskoleutbildning?

Vi har under lång tid, flera decennier, haft en politik som främjat antalet platser. Vi har glömt bort att kvaliteten måste vara hög. Sverige ska konkurrera med kunskap. Men det förutsätter att den kunskap som studenter får när de går på universitet och högskolor är av hög kvalitet och att fokus inte bara är på platser.


Anf. 92 Lena Emilsson (S)

Herr talman! All utbildning måste ständigt arbeta med att höja sin kvalitet. Det handlar inte bara om lärarutbildningen. Det handlar om alltifrån vuxenutbildning till forskning. Det är ett ständigt pågående arbete som alla utbildningsanordnare har.

Den här budgeten är ett steg i rätt riktning. Regeringen gör en kvalitetssatsning och också satsningar som är viktiga för landet som helhet genom att ha fler utbildningsplatser på många olika nivåer i samhället. Det bidrar till att arbetsgivarna ska kunna anställa människor med rätt utbildningsbakgrund och kompetens.


Anf. 93 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Herr talman! Jag vill passa på tillfället att ställa ett par ytterligare frågor till Lena Emilsson kopplat till vad som är nyheterna i propositionen.

För den delen av budgeten, som omfattar väldigt mycket pengar, skriver man att man ska ha ett tydligare jämställdhetsperspektiv också när det gäller studiemedelssystemet. Man tydliggör i skrivningarna att det ska vara rekryterande för både kvinnor och män.

För att nå det målet, vilka ytterligare delar är det som Socialdemokraterna och Lena Emilsson ser som viktiga för att bidra till en ökad jämställdhet? Är ett ökat antal platser det viktiga för att bidra till en ökad jämställd rekrytering?

Vi vet redan i dag att det är betydligt fler kvinnor som går vidare till högre utbildning. Men det ser också väldigt olika ut på olika utbildningar.

Därför är min första fråga till Lena Emilsson: På vilket sätt ska det få genomslag att man ska ha ett tydligare jämställdhetsperspektiv och arbeta rekryterande med studiemedelssystemet för både kvinnor och män?


Anf. 94 Lena Emilsson (S)

Herr talman! Att jobba för en ökad jämställdhet är en sak. Att öka utbildningsplatsernas antal är en helt annan sak. Att öka utbildningsplatsernas antal handlar om att fler människor ska få möjlighet att öka sin kompetens och sina kunskaper så att de ska kunna få anställning av de arbetsgivare som i dag saknar kompetent personal.

Jämställdhetsarbetet är någonting som alla utbildningsanordnare ska arbeta med. De har i uppdrag att se över den breddade rekryteringen och jämställdhetsarbetet. Inom högskole- och universitetsvärlden kan man till exempel titta på: Hur ser det ut med de högre tjänsterna och antalet professorer? Varför är det fortfarande mest män som blir professorer fastän det är fler kvinnor som studerar vid universiteten? Det är en fråga som man måste arbeta med dagligen.


Anf. 95 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Herr talman! Tack, Lena Emilsson! Jag skulle vilja koncentrera mig på vilket sätt studiemedelssystemet ska vara rekryterande för både kvinnor och män.

Jag vill ställa en fråga. Under gårdagen kom Digitaliseringskommissionen med sitt förslag att kvinnor på vissa it-utbildningar skulle kunna få sina studiemedel avskrivna. Är det den typen av åtgärder som Lena Emilsson ser att man ska kunna arbeta med för att studiemedelssystemet skulle vara mer jämställdhetsrekryterande för både kvinnor och män?

Nu gällde det en it-utbildning. Man kan också tänka sig att den modellen, om Socialdemokraterna ser den som positiv, skulle kunna vara någonting att överföra till exempel till förskollärarutbildningen för att få fler män på förskollärarutbildningen och så vidare.

Jag är nyfiken på hur Lena Emilsson funderar på detta. Det gäller inte hur utbildningarna ska jobba mer med sitt jämställdhetsarbete utan hur man skulle kunna utveckla själva studiemedelssystemet för att bidra till att man får en mer jämställd rekrytering till högskolan.

Jag kommer tillbaka till den enkla frågan om hur Lena Emilsson ser på Digitaliseringskommissionens förslag att avskriva studiemedel för kvinnor på vissa it-utbildningar.


Anf. 96 Lena Emilsson (S)

Herr talman! Rent generellt tror jag inte på att man gör specialregler för män och kvinnor och för olika grupper i samhället. Vi ska bygga ett system som redan i grunden främjar jämlikhet och jämställdhet. Det handlar till exempel om att föräldrar med barn ska kunna få en extra tilldelning, vilket också finns i studiemedelssystemet. Det handlar om att möjliggöra för framför allt ensamstående föräldrar, och det har inte så mycket med kön att göra.

Jag tror inte att avskrivningar och premier är rätt väg att gå, precis som jag inte heller tror på examenspremier. Det blir en märklig snedfördelning.


Anf. 97 Jabar Amin (MP)

Herr talman! Ett sätt att öka bildningen och kunskapsnivån i ett samhälle är att ha ett genomtänkt och stödjande studiemedelssystem - ett studiemedelssystem som underlättar och stimulerar vidare studier oavsett om dessa är på högskolenivå eller på lägre nivå.

Vi i Miljöpartiet anser att det är viktigt att den högre utbildningen är öppen och tillgänglig för allt fler samhällsgrupper. Målet med dagens studiemedelssystem är bland annat att bidra till ökad rekrytering av studenter till den högre utbildningen. Ett annat mål är att det ska bidra till att ge även dem som har sämre ekonomisk bakgrund möjligheter att studera på universitet och högskola. Alltså: Studiemedlet ska bidra till att utjämna skillnader och bidra till social rättvisa. Det är mycket viktiga mål som vi ska vara stolta över.

Jag är glad att regeringen nu utökar målen med ett ytterligare mål, nämligen att studiestödet ska verka rekryterande för både kvinnor och män och därmed bidra till ett högt deltagande i utbildning.

Herr talman! För att främja studenternas villkor har regeringen föreslagit flera reformer. En är att det satsas 300 miljoner på att stimulera byggandet av studentbostäder.

En annan är att det satsas en kvarts miljard på att öka kvaliteten inom den högre utbildningen.

En tredje är att regeringen har satsat på att öka antalet utbildningsplatser på komvux och yrkesvux, och därmed på extra medel för studiemedel för dessa studenter på över 240 miljoner kronor årligen under de kommande åren.

En fjärde reform är att regeringen har satsat på ökat antal utbildningsplatser på folkhögskolor och därmed extra anslag på ca 50 miljoner årligen.

En femte är att grundnivån i föräldraförsäkringen höjs från 225 kronor till 250 kronor per dag från den 1 januari 2016.

En sjätte är den förhöjda bidragsnivån på drygt 7 000 kronor för dem som läser vid vissa utbildningar.

En åttonde reform var det som skedde vid nyår - att öka studiemedlet med 1 000 kronor och så vidare.

Herr talman! Medan vi ökar anslaget med 800 miljoner för nästa år är det nu en kapplöpning mellan de borgerliga partierna om vem som sänker mest och vem som skär ned mest. Det jag har i handen här är budgeten i det betänkande vi diskuterar i dag. Här finns alla siffror för vad vart och ett av partierna föreslår.

Där kan vi konstatera att Liberalerna vill skära ned mest. De vill skära ned med hela 2 167 miljoner kronor. Smaka på det! Kristdemokraterna vill inte vara mycket sämre; de vill skära ned med 1 868 miljoner kronor. Moderaterna, och SD som röstade på Moderaternas förslag, vill skära ned med bara 1 250 miljoner. Centerpartiet vill skära ned med över 1 000 miljoner kronor. Det är Alliansens satsningar på studiemedlen. Med tanke på detta är det tur att det inte är de som styr.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag referera till Sveriges förenade studentkårer, SFS, som på sin hemsida skriver ett omdöme. Vi vet alla att detta är en oberoende organisation. Så här skriver de: Sammantaget visar budgetpropositionen för 2016 på många bra initiativ för studenterna. Tack, SFS!

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.


Anf. 98 Ida Drougge (M)

Herr talman! Jag har en egentligen ganska enkel fråga till Miljöpartiet.

Låt oss säga att man bygger ut antalet platser på högskolan och att många av studieplatserna kanske redan i dag är tomma. Men vi kan bortse från det. Man bygger ut platserna på högskolan och säger att man vill göra det lättare för äldre att mitt i livet kunna studera. Men man ändrar inte studiemedelssystemet så att det blir just så. De ökningar som Miljöpartiet och regeringen föreslår när det kommer till studiemedel är på samma nivåer i samma system som vi har i dag. Det är kopplat till fler platser, precis som Jabar här redogjorde för.

I dag vet och ser vi att det finns många äldre som skulle behöva och vilja plugga mitt i livet för att kunna jobba längre på arbetsmarknaden och för att kunna byta jobb, men de har inte råd att göra denna omställning. Hur blir det bättre för dem? Det undrar jag.


Anf. 99 Jabar Amin (MP)

Herr talman! Moderaterna satt i regeringen i åtta år. Just när de har lämnat regeringsmakten kommer de med förslag om studiemedel. Det är ett förslag som inte håller. Det de gör här är att sänka anslaget med 1 250 miljoner kronor. Det ni säger från moderat håll är inte trovärdigt.

Det vi behöver är exakt det regeringen gör: att satsa på att ge fler möjligheter att bilda sig, utbilda sig, utvecklas, få jobb och bidra till samhällets utveckling. Det är det som ger utdelning, och det är det som utvecklar samhället. Vi ska ge allt fler individer möjligheter att studera vidare.

Det är inte tomma platser, utan det är platser som är eftertraktade. Lyssna på yrkeshögskolan! Vad säger de? Senast när de var hos oss sa de att de till och med kan öka med 100 procent om de får möjligheten. De ser att de utbildningar som läses ger utdelning. De människorna utvecklas. De människorna får jobb, och de människorna kan bidra till samhällets och sin egen utveckling.

Det är det vi lanserar här. Det är det vi säger här. Det är därför vi satsar hela 800 miljoner extra jämfört med förra året.


Anf. 100 Ida Drougge (M)

Herr talman! Jag tycker att det är mycket anmärkningsvärt att Jabar inte svarar på min fråga. I stället börjar han prata om att Moderaterna satt i regering i åtta år. Ja, det gjorde vi. Det var bra, och vi gjorde stora förändringar under de åtta åren. Sedan tillägger Jabar att vi inte gjorde någonting när det gäller studiemedlen, men då tycker jag att han får titta tillbaka lite och fundera på historien ett varv till.

Vi gjorde stora förändringar, exempelvis i fribeloppet, vilket gjorde skillnad för studenter som jobbar. Vi gjorde också stora förändringar när det gäller lånedelen. Det hände mycket under alliansregeringens tid. Många av de sakerna brukar Jabar vara emot. Du får bestämma dig. Antingen gjorde vi mycket, och så är du emot det, eller så gjorde vi ingenting, och då vet jag inte varför du är emot det.

Ni satsar på kvantitet i stället för kvalitet. Jag förstår att det är så. Jag har också stått här i talarstolen och sagt att jag vet att ni bygger ut högskolan mer än vad vi gör och att ni därför utökar studiemedlen. Men vad gör ni för de äldre som behöver plugga för att kunna behålla sina jobb eller byta karriär och finnas kvar på arbetsmarknaden? Vad gör ni för dem så att de ska ha råd att göra det? Ni gör ingenting, och det är därför jag inte får svar.


Anf. 101 Jabar Amin (MP)

Herr talman! Ida Drougge klagar över att jag tar upp att Moderaterna har suttit vid regeringsmakten i åtta år och inte har gjort så mycket på det här området. Självklart är det relevant att peka på att ni satt vid makten i åtta år och inte gjorde något av det du nu hävdar att ni vill göra. Faktum kvarstår. Ni sänker anslaget med över 1 miljard, och det kommer att drabba många. Självfallet finns det inte någon budget där man drar ned med 1 200 miljoner utan att det drabbar studenter och dem som ska använda sig av studiemedelssystemet.

Jag upprepar: Det är jätteviktigt att vi ger fler möjlighet att studera och vidareutbilda sig och att de på så sätt kan bidra till sin egen och samhällets utveckling.

Vår budget är genomtänkt. Vi satsar stort och utvecklar detta, och det är jag mycket glad över.


Anf. 102 Christer Nylander (L)

Herr talman! Jag har två frågeställningar om kvalitet till Jabar Amin. Den ena gäller högskolan. Anser Jabar Amin att man kan öka antalet platser hur mycket som helst på högskolan samtidigt som man inte ökar resurserna till utbildningen utan att kvaliteten faktiskt blir försämrad? Och innebär inte det också att chanserna för att utbildningen blir bra försämras?

Min andra frågeställning handlar om kvaliteten på Jabar Amins egen argumentation. Är det rimligt att kalla det för en nedskärning när man inte skriver upp ett anslag lika mycket som regeringen föreslår?


Anf. 103 Jabar Amin (MP)

Herr talman! Man kan inte öka utbildningsplatserna hur mycket som helst. Vi har inte hävdat att vi vill utöka antalet utbildningsplatser med en kvarts miljon. Svaret på den frågan är alltså nej.

Vi satsar både på kvalitet och på kvantitet. Kvantitetssatsningen ger många gånger fler personer möjlighet att utvecklas och bidra till samhällets utveckling.

Din andra fråga var om det verkligen kan kallas nedskärning om man inte satsar pengar. Självfallet är det en nedskärning i relation till regeringens budget. Det ni gör är en nedskärning jämfört även med förra årets budget. Vi utökar med 800 miljoner, och nu säger Christer Nylander att det är våra utökningar som de inte vill gå med på. Det är inte sant. Liberalerna vill sänka med hela 2 167 miljoner. De vill återgå till hur det var för flera år sedan. Det är en rejäl minskning av anslaget, Christer Nylander.

Det är inte bara det att ni inte vill gå med på ökningarna, utan ni försämrar även jämfört med förra året och året före det. Det står här i siffrorna i betänkandet.


Anf. 104 Christer Nylander (L)

Herr talman! Jag får erinra Jabar Amin om att han i talarstolen förut sa att vi skär ned med de summor som han nu säger att vi inte ökar med. Det är en viss skillnad på att skära ned på saker som finns och att inte bygga ut saker lika mycket som regeringen vill bygga ut.

När det gäller kvaliteten i högskolan är det klart att man, som Socialdemokraterna ofta uttrycker det, kan ge folk en meningsfull sysselsättning genom att ge dem en plats på högskolan. Men den sysselsättningen kan innebära att man inte får en bra utbildning utan snarare en dålig utbildning som inte motsvarar de krav som finns på arbetsmarknaden och som inte ger Sverige en chans att klara den tuffa globala konkurrens som vårt näringsliv möter. Är det sjyst att bara skapa platser för att de minskar arbetslösheten? Eller ska vi ha en högskolepolitik som faktiskt innebär att högskolan ger människor en chans att klara en bra utbildning och bidra till att Sverige blir ett land som kan konkurrera med kunskap?

Att bara öka antalet platser så som vi har gjort under flera decennier i Sverige utan en motsvarande satsning på kvalitet är inte bara att lura människor som går på högskolan utan också att underminera Sveriges långsiktiga förmåga att upprätthålla välståndet i en tuff global konkurrens.


Anf. 105 Jabar Amin (MP)

Herr talman! En politiker måste vara ärlig. En politiker ska inte luras. Christer Nylander säger: Det vi gör här är att inte gå med på utökningarna som Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill göra. Det är inte sant. Vi ökar med 800 miljoner, men det Christer Nylander och Liberalerna vill göra innebär en försämring även jämfört med deras egen budget från förra året. I Alliansens budget var anslaget 20,3 miljarder. Nu vill Liberalerna sänka till och med det. Det är inte bara själva utökningen som vi vill göra på 800 miljoner, utan de vill försämra tre gånger om.

Du måste vara ärlig och medge att det är det ni vill och inte bara opponera dig mot att det är era utbildningsplatser som vi inte vill gå med på, för det är inte sant. Jag tittade på siffrorna i dag på morgonen. I Alliansens budget förra året var det 20,3 miljarder - kom ihåg det! Det Liberalerna nu föreslår är ännu mindre än vad de föreslog förra året. Därför är ett råd till Liberalernas Christer Nylander: Man måste vara ärlig när man opponerar sig här.

Studiestöd

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2015-12-02
Förslagspunkter: 2, Acklamationer: 2
Stillbild från Beslut: Utgiftsområde 15 Studiestöd, Beslut

Beslut: Utgiftsområde 15 Studiestöd

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Mål för utgiftsområde 15

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner det mål för utgiftsområde 15 som regeringen föreslår.
  2. Anslag inom utgiftsområde 15

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    a) Anslagen för 2016Riksdagen anvisar anslagen för 2016 inom utgiftsområde 15 enligt utskottets förslag i bilaga 3. b) LagförslagetRiksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395) med den ändringen att ordet "låntagaren" och bokstaven "s" sammanskrivs.c) Bemyndiganden om ekonomiska åtagandenRiksdagen bemyndigar regeringen att
    1. under 2016 för anslaget 1:6 Bidrag till vissa studiesociala ändamål beställa produktion av studielitteratur som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 4 000 000 kronor 2017,
    2. under 2016 ta upp lån i Riksgäldskontoret för studielån som inklusive tidigare gjord upplåning uppgår till högst 211 000 000 000 kronor.