Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Betänkande 2025/26:KU18

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
21 januari 2026

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor(pdf, 784 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2025/26:18 Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Beslut

Nej till motioner om tryck- och yttrandefrihet samt massmediefrågor (KU18)

Riksdagen sa nej till 60 förslag i motioner om tryck- och yttrandefrihet samt massmediefrågor, som inkommit under den allmänna motionstiden 2025.

Bland annat handlar förslagen om yttrandefrihet på internet och reglering av techjättarna, personuppgifter och digitala söktjänster, säkerheten för opinionsbildare och medieföretag, illegal ip-tv, mediestöd och begränsning av spridning av pornografi och skildringar av grovt våld.

Riksdagen hänvisar bland annat till att arbete pågår i flera frågor.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på samtliga motionsyrkanden.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 37

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2025-12-16
Justering: 2026-01-15
Trycklov: 2026-01-16
Reservationer: 14
Betänkande 2025/26:KU18

Alla beredningar i utskottet

2025-11-20, 2025-12-04, 2025-12-16

Nej till motioner om tryck- och yttrandefrihet samt massmediefrågor (KU18)

Konstitutionsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till 60 förslag i motioner om tryck- och yttrandefrihet samt massmediefrågor, som inkommit under den allmänna motionstiden 2025.

Bland annat handlar förslagen om yttrandefrihet på internet och reglering av techjättarna, personuppgifter och digitala söktjänster, säkerheten för opinionsbildare och medieföretag, illegal ip-tv, mediestöd och begränsning av spridning av pornografi och skildringar av grovt våld.

Konstitutionsutskottet hänvisar bland annat till att arbete pågår i flera frågor.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2026-01-20
Debatt i kammaren: 2026-01-21
Stillbild från Debatt om förslag 2025/26:KU18, Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Debatt om förslag 2025/26:KU18

Webb-tv: Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lars Andersson (SD)
Anf. 12 Lars Andersson (SD)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Debatten i dag berör flera mycket viktiga och aktuella parametrar i den snabbt föränderliga värld som vi nu lever i, med en nyhetskonsumtion som är helt annorlunda än för bara några år sedan. Medierna har historiskt spelat och spelar fortfarande en central roll i vårt demokratiska samhälle. Vi har i Sverige mycket långtgående tryck- och yttrandefrihet, vilket är något vi ska vara stolta över och värna om.

Mediesektorn, eller den så kallade tredje statsmakten, har ett väldigt stort värde för vår demokrati. Inte sällan är det våra mediala aktörer som åtminstone till viss del sätter agendan för samhällsdebatten. Detta innebär naturligtvis ett stort inflytande över vad som diskuteras, och i förlängningen påverkar det också vilka politiska beslut som fattas. Det innebär i tillägg till detta naturligtvis också ett väldigt stort ansvar – ett ansvar att tillgodose både bredd och djup för att försäkra en mångfasetterad, nyanserad och saklig rapportering.

Herr talman! Detta har blivit ett ganska snårigt område på många vis i och med den snabba teknikutveckling vi har sett de senaste åren, där mindre seriösa aktörer stundom kan utnyttja vår yttrandefrihet med smala sanningar och en varierande grad av vad som ofta omtalas som fake news. Det är en utveckling vi måste vara observanta på så att den inte leder till en snedvridning av den information som når våra konsumenter och i förlängningen påverkar vår demokrati negativt. Det är också något som inte bara berör mindre spelare på området utan även våra historiskt sett större medieaktörer och traditionella medier.

Vi har de senaste åren kunnat se ett alltmer minskat förtroende för vissa traditionella medier, och det finns diskussioner om en åsiktskorridor. Det upplevs att det existerar ämnen som svenska etablerade medier inte belyser i tillräcklig utsträckning. Detta har i sig öppnat dörren för en rad alternativa medier, vissa mer seriösa än andra. Framväxten av dessa måste åtminstone delvis ändå härledas till att traditionella medier inte helt och fullt har beskrivit den verklighet som en del av våra medborgare upplevt. Ett antal av dessa alternativa medier har helt enkelt lyft fram både nyheter och perspektiv som enstaka grupper av konsumenter har upplevt som saknade i det traditionella medielandskapet.

Tyvärr har detta lett till en ökad polarisering. Det är olyckligt när vissa kanske helt förkastar traditionella medier och endast förlitar sig på alternativa medier, eller tvärtom. Det är naturligtvis oroväckande för oss som önskar en mer nyanserad verklighetsbild.

Här vill vi sträva efter informationsinhämtning med en stor bredd av perspektiv och varierande källor. En sådan bredd ger oss bättre möjligheter att landa i en välavvägd uppfattning om samhällsutvecklingen och kan leda till ökade möjligheter att förstå och interagera med människor med andra uppfattningar eller verklighetsanalyser.

Vi lever inte i en värld som är svart och vit. Snarare är det en mängd olika gråzoner. Vi anser att denna bredd leder till ett mer nyanserat debattklimat. Det är avgörande även för att utveckla en förmåga att på egen hand bilda sig en uppfattning om vad som är trovärdiga källor och vad som inte är det. För att förebygga en alltför snäv medierapportering behövs således en bredd av aktörer som både granskar och sporrar varandra till en god, saklig journalistik med en mängd olika perspektiv.

Herr talman! Jag ska säga några ord om mediestödet, vilket med tanke på antalet motioner under denna rubrik verkar generera stort intresse. Fria och oberoende medier är hörnstenar i en demokrati, med ansvar att både granska makthavare och informera medborgarna om aktuella händelser. Medielandskapet har ändrats radikalt de senaste åren, med växande sociala medier och minskade annonsintäkter och färre prenumeranter för tidningar. Tidningsdöden är ett frekvent samtalsämne, inte minst i den regionala och lokala pressen.

Den viktigaste åtgärden för att komma till rätta med detta dilemma har varit att se över det lite förlegade press- och mediestödet. Fokus på nationell press och dagstidningar är lite otidsenligt, då vi som konsumenter i ökande grad håller oss uppdaterade digitalt. Det är inte i huvudsak våra nationella tidningar som krisar utan snarare lokalpressen.

Vi sverigedemokrater ser positivt på att riksdagen röstade igenom den tidigare propositionen Ett hållbart mediestöd för hela landet. I samband med den utredningen framhävdes vikten av just lokal och regional journalistik i hela landet. En demokratisk förutsättning för att lokala makthavare ska kunna granskas på ett effektivt sätt är att den mer lokala inriktningen på mediestödet stöds.

Mediemarknaden förändras i snabb takt, varför mediestödet behöver vara dynamiskt även framgent. Att det nu läggs om för att i högre grad fokuseras just lokalt och regionalt anser vi kommer att leda till att det blir mer ändamålsenligt. Det ställs krav på lokala redaktioner och en hög koncentration av egenproducerat material.

Herr talman! Baserat på antalet motioner som behandlas i betänkandet kanske yttrandefrihet på internet och reglering av techjättarna är de allra mest engagerande frågorna. Här tycker jag att utskottets ställningstagande är mycket sunt. Som vid tidigare tillfällen framhåller konstitutionsutskottet vikten av den grundlagsreglerade informations- och yttrandefriheten och förespråkar lösningar som i första skedet bygger på frivillighet.

Med detta sagt ska vi i Sverige, precis som i EU, fortsätta arbeta för yttrandefriheten även digitalt i syfte att framför allt förhindra desinformation, naturligtvis, men även vi kallar otillbörlig informationspåverkan samt brottslig verksamhet.

EU vidtar kontinuerligt åtgärder för att anpassa och harmonisera ansvarsregler för de riktigt stora onlineplattformarna i syfte att säkerställa transparens och motverka desinformation på nätet. Det är ett pågående arbete som vi rimligen måste hålla ett vaksamt öga på i den överskådliga framtiden.

Herr talman! Avslutningsvis menar jag att utskottets ställningstagande i betänkandet som helhet landar i en väldigt god analys. Den nya lagen har endast varit på plats i ett par år, varför det är av vikt att Mediemyndigheten enligt sitt uppdrag följer upp det nya mediesystemet och gör en bedömning av effekterna av stödet för att se till att detta stöd uppfyller sitt syfte. När denna uppföljning är på plats får vi säkerligen ytterligare tillfälle att behandla ärendet, mer i detalj.

Peter Hedberg (S)
Anf. 13 Peter Hedberg (S)

Herr talman! Varje fredag klockan 20 brukar jag se ett program där man ställer frågan: Vart är vi på väg? Nu förstår jag att kammaren undrar: Vart är han på väg med det här?

Nyligen lyckades programmet nå två av säsongens höjdpunkter. En vecka var min hemort Kramfors ett av resmålen, vilket jag naturligtvis tog på tio poäng. Och veckan därpå ställde de en fråga om vilka de fyra svenska grundlagarna är. Till min stora besvikelse valde programledarna att hjälpa deltagarna på traven och i förväg ge dem både yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen. Då återstod endast regeringsformen och successionsordningen. Jag är naturligtvis partisk som både lärare i samhällskunskap och sittande i KU, men jag kan tycka att deltagarna borde ha klarat av alla fyra utan assistans.

Herr talman! Den här inledningen, som väl till stor del blev en tv-recension, var min inflygning till ämnet för den här debatten, nämligen tryck- och yttrandefrihet.

Kollegor i tidigare debatter – och även Lars Andersson inledningsvis – har varit inne på att vi lever i en väldigt orolig tid. Det finns allvarliga utmaningar i Sverige och i omvärlden kopplade just till tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen, och det behandlas i det motionsbetänkande vi nu debatterar.

Herr talman! Jag skulle vilja yrka bifall till Socialdemokraternas reservation 1, som rör yttrandefrihet på internet och reglering av techjättarna.

De stora digitala plattformarna har blivit viktiga förmedlare av det fria ordet och är en del av det demokratiska samtalet. De har möjliggjort för fler medborgare att utbyta information och åsikter och att granska makthavare men också att utmana sedan länge etablerade paradigm vad gäller nyhets- och informationsförmedling. Men det går inte att komma ifrån att plattformarna också tjänar väldigt stora pengar på polariserande innehåll. Det blir desinformation samt hat och hot mot meningsmotståndare, politiker och journalister. Det har blivit till en kassako för vissa intressen.

Som lagstiftare måste vi ställa högre krav på plattformarna gällande användarkännedom, i brottsbekämpande syfte. Det är också rimligt att tillhandahållare av de här tjänsterna vet vilka som står bakom konton och därmed kan förhindra att algoritmer manipuleras. Det är rimligt att trollfabriker inte tillåts härja fritt i syfte att skapa falska opinioner. Vi socialdemokrater menar att det här bör åstadkommas genom lagstiftning på EU-nivå och att Sverige ska vara drivande i det fortsatta arbetet.

Utifrån den situation vi har sett i Sverige de senaste åren är det naturligtvis helt avgörande att vi med full kraft från den här kammaren ser till att motverka att kriminella uppdrag kan förmedlas via onlineaktörer. Det ska vara kännbara påföljder om aktörerna inte tar sitt ansvar i den frågan.

Herr talman! Jag förstår att det finns invändningar mot regleringar. Det är ofta en legitim oro som väcks kopplat till just yttrandefriheten. Jag tycker att man ska ta oro och kritik på allvar när det kommer från medborgare som väcker frågorna utifrån respekt för det som regleras i regeringsformen och i våra övriga grundlagar. Men när kritiken kommer från dem med starka vinstintressen bör vi som lagstiftare stanna upp och reflektera. Vi måste analysera vad de med dessa intressen egentligen vill och vad det huvudsakliga syftet är och faktiskt kunna motivera egna väl underbyggda ställningstaganden som utgår från medborgarnas och demokratins bästa. För att demokratin ska kunna fortsätta att vara stark behöver vi helt enkelt stå upp för tydliga och väl balanserade regleringar.

Herr talman! Det finns en annan fråga som har debatterats i väldigt många omgångar i den här kammaren. Det var en av de första debatter som jag deltog i när jag var ny i riksdagen, 2022. Det rör frågan om personuppgifter och så kallade söktjänster. Det har varit på tapeten under många år. Vi har ögonen på oss från EU, och de lagstiftningsförslag som har lagts på riskdagens bord för att adressera de krav som EU egentligen ställer på oss när det gäller integritetslagstiftningen har röstats ned.

Det har tillsatts nya utredningar, varav en presenterade sitt betänkande hösten 2024. Den utredningen föreslog förändringar i grundlagen för att hantera integritetsfrågorna. Det har beretts i Regeringskansliet under en längre tid, men regeringen har nu meddelat att man inte har för avsikt att gå vidare med förslagen om förändringarar i grundlagen. Man tänker i stället utreda frågan om söktjänsterna och integritet på nytt för att se om det går att reglera i vanlig lag.

Jag beklagar att regeringen väljer att dra detta i långbänk och att man inte har haft någon dialog med oppositionen i frågan. Socialdemokraternas hållning är fortfarande att medborgarnas integritet måste stärkas och att det är helt orimligt att kriminella med precision kan kartlägga individers levnadsförhållanden för att begå brott mot både egendom och person.

Sverige har fortfarande ögonen på sig från EU-kommissionen. Det är ett delvis oklart rättsläge. Och det är tråkigt för oss socialdemokrater och övriga i oppositionen att vi i denna fråga i princip bara har att förhålla oss till en debattartikel som publicerades i en större tidning där justitieministern och företrädare för övriga Tidöpartier meddelade att man inte avser att gå vidare med förslagen utan tänker utreda frågan på nytt.

Jag hade gärna diskuterat frågan mer. Men justitieministern kommer till vårt utskott nästa vecka, och då har vi möjlighet att ställa ytterligare frågor och resonera kring detta. Från Socialdemokraternas sida vill vi understryka att vi är beredda att hitta konstruktiva lösningar. Detta är en viktig fråga att adressera för att Sverige inte ska hamna i klammeri med EU.

(Applåder)

Susanne Nordström (M)
Anf. 14 Susanne Nordström (M)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka avslag på samtliga motioner.

I slutet av förra året stod jag i den här talarstolen och pratade om EU:s nya förordning om politisk reklam, som började gälla den 10 oktober 2025. En av de viktigaste förändringarna handlar om hur personuppgifter används. Ingen ska få politisk reklam riktad till sig utan att själv ha bett om det. Regeringen lade därför fram förslag om en ny lag, som riksdagen beslutade om, med kompletterande nationella bestämmelser som började gälla den 1 januari 2026. Det var det jag berättade om då.

Vi har hört det tidigare från den här talarstolen, och jag kommer också att säga det: Desinformation är inte önskvärt – därom är vi nog alla överens. Men den senaste tiden har ju visat att även stora partier går vilse när granskning och fakta inte tas på allvar. Därför är det viktigt att vi bygger motståndskraft, inte bara i samhället utan också i politiken.

Den 1 juli 2025 integrerades en uppförandekod i DSA – på svenska är det förordningen om digitala tjänster. Det innebär att plattformarnas arbete mot desinformation blir direkt granskningsbart och rättsligt bindande.

Den digitala utvecklingen har gett oss enorma möjligheter men också nya och mycket påtagliga hot mot människors integritet. I dag kan en enda söktjänst göra det möjligt att kartlägga en enskild persons adress, relationsstatus, telefonnummer och till och med gamla domar på några få sekunder.

Att stora mängder personuppgifter finns tillgängliga på nätet är ett kraftfullt verktyg – både för det goda och det onda. Företag och myndigheter behöver kunna göra bakgrundskontroller för att skydda sig mot infiltration och otillbörlig påverkan. Samtidigt riskerar vi att kriminella använder söktjänster för att kartlägga brottsoffer eller för att veta var och när det är fritt fram att göra inbrott.

Därför tillsatte regeringen 2023 en utredning om grundlagsskyddet för söktjänster med utgivningsbevis. Vissa tjänster används legitimt av både offentlig och privat sektor, andra publicerar stora mängder personuppgifter som kan missbrukas. Utredningen föreslog att sådana tjänster ska undantas från grundlagsskydd och i stället omfattas av GDPR.

Förslaget har med rätta väckt debatt. Här möts integritet och yttrandefrihet. Dessutom pågår ett mål i EU-domstolen som kan bli avgörande för framtida reglering. Det vore därför olämpligt att ändra grundlagen innan rättsläget har klarnat. Att invänta EU-domstolens besked och inte gå vidare med utredningens förslag är i nuläget välavvägt.

Problemen kvarstår dock. Behovet av fungerande bakgrundskontroller är stort, och dagens regelverk är otydligt. Högsta domstolens domar i februari försvårar dessutom för söktjänster att verka som tidigare. Därför har regeringen tillsatt en ny utredning för att ta ett helhetsgrepp om bakgrundskontrollerna med tydliga regler som fungerar. Syftet är att stoppa infiltration och brottslig påverkan i både offentlig och privat sektor, samtidigt som den personliga integriteten värnas.

I dag försöker kriminella ta sig in på arbetsplatser för att påverka beslut, sprida information och gynna sin verksamhet. Det är oacceptabelt. Utredningen ska därför säkerställa att relevanta uppgifter kan användas lagligt och att regelverket blir tydligare och rättssäkert. Det är nödvändigt för att skydda särskilt sårbara verksamheter från infiltration och andra säkerhetshot. Uppdraget ska redovisas i mars 2027.

Den här frågan är oerhört komplex, och det är därför förnuftigt att inte göra det för lätt för sig. Vi måste alltid tänka ett varv till på vad konsekvenserna blir. Vi kommer i framtiden att få en mer sofistikerad teknik som allmänheten vill använda, men det vill även de kriminella göra. Jag är helt säker på vi kommer att avhandla dessa ämnen här i kammaren många fler gånger framöver. I grunden är ju förändring det enda konstanta i livet.

Herr talman! EU:s handlingsplan för demokrati från 2020 är en tydlig signal om att Europas demokratier måste stärkas där de är som mest sårbara. Handlingsplanen omfattar tre centrala områden: fria och rättvisa val, starka och oberoende medier och motståndskraft mot desinformation.

En viktig del av detta arbete är att skydda dem som deltar i det offentliga samtalet. Därför antogs i april 2024 EU:s nya direktiv mot så kallade SLAPP-processer, det vill säga strategiska rättegångar mot dem som deltar i den offentliga debatten. Direktivet ger journalister, visselblåsare och civilsamhället det skydd som de behöver. Ingen ska kunna tystas med rättsliga hot. Om detta går igenom i riksdagen kommer Sverige att införa direktivet i svensk lag den 1 maj 2026. Det är ett modernt, kraftfullt verktyg mot de krafter som vill kväva det fria ordet.

Herr talman! Samtidigt fortsätter arbetet med att stärka demokratins ryggrad nationellt. Den nya nationella strategin mot våldsbejakande extremism och terrorism samlar förebyggande arbete, skydd och beredskap under samma paraply. Grundlagens fri- och rättigheter står i centrum. Ingen ska behöva frukta för sitt liv, sin säkerhet eller sin frihet att uttrycka sina åsikter.

Demokrati är inte en självklarhet. Det har vi sett flera bevis på i närtid. Den försvaras inte av sig själv utan kräver mod, ansvar och tydliga principer. I en tid när desinformation sprids snabbare än någonsin, när journalister och opinionsbildare utsätts för hot och hat och när extremister försöker utnyttja rättssystemet som ett vapen måste vi stå fast vid principen att Sverige ska vara en fri, trygg och demokratisk nation.

Polisen har byggt upp specialistgrupper mot demokratihot, Mediemyndigheten följer journalisters säkerhet och Linnéuniversitetet stärker journalisters förmåga att hantera hot och hat – särskilt mot kvinnliga journalister. Detta är pragmatisk, konkret och resultatinriktad politik.

Vi vet att frihet kräver försvar och att demokratin kräver ansvar. Sverige måste alltid stå starkt mot de krafter som vill förstöra det fria, öppna samhället. Vi accepterar inte tystnad. Vi accepterar inte hot. Vi försvarar det fria ordet, våra institutioner och varje medborgares rätt att leva i ett fritt och tryggt samhälle.

(Applåder)

Jessica Wetterling (V)
Anf. 15 Jessica Wetterling (V)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 11.

Människor som fritt kan uttrycka sina åsikter till varandra i samtal på arbetsplatsen, på torgmötet eller i medierna är det största hotet mot världens diktatorer. När människor vågar berätta om vilka problem de ser i samhället och om sin önskan till förändring är det nämligen fröet till organisering. Det är när vi upptäcker att vi är många som tycker likadant som vi kan bli starka och våga mer.

Just nu ser vi det tydligt i Iran. En regim som vet att den inte är omtyckt måste tysta människors röster innan de blir för många. Tidigare, när man kunde förbjuda en tidning, fängsla journalister och slå sönder tryckpressar, var det enklare. Numera kan varje person med en mobil och internetuppkoppling filma, fota och sprida information om vad som händer. När vi nu ser att Iran har stängt ned internet och mobiltrafiken växer oron för vad som verkligen händer där. Omvärlden måste givetvis kräva att information återigen kan spridas inom och från landet.

Vi ser det också i Gaza. En förutsättning för Israel att kunna genomföra sina krigsbrott har varit att förbjuda utländska journalister och att döda de palestinska reportrar som gjort sitt bästa för att få omvärlden att reagera på det pågående folkmordet. Man har precisionsbombat bostäder och tält där journalister har bott och prickskjutit på människor med pressvästar. Pressvästen som tidigare var ett skydd för demokratin och en säkerhet har i stället blivit en dödsfälla.

Herr talman! I går presenterade Reportrar utan gränser sin rapport för 2025, och det är också skrämmande läsning. Mer än hälften av världens befolkning bor i länder där pressfriheten är hotad. Över 500 journalister har suttit fängslade, och 67 har dödats. Allt fler länder går i en auktoritär riktning.

Det gör det svårare även för svenska journalister att bevaka vår omvärld och ge oss den nyhetsrapportering och viktiga kunskap som vi vill ha. Vi såg det exempelvis i våras när journalisten Joakim Medin fängslades i Turkiet. Även om han har släppts och är hemma har han fortfarande åtal hängande över sig, och det är oklart om han över huvud taget ska kunna verka som journalist i omvärlden framöver. Det är faktiskt något bisarrt att det inte är vilket land som helst utan Sveriges Natopartner Turkiet som utövar de här hoten mot en av våra journalister i landet.

Även i stabila demokratier som vår finns det svåra utmaningar och överväganden som man behöver göra för att hitta en balans mellan att bevara våra fri- och rättigheter på nätet och att skydda människors integritet och vår demokrati. En sådan komplicerad fråga, som tidigare talare har varit inne på, är vilka personuppgifter som ska få tillhandahållas på nätet av företag. Just nu tjänar företagen ganska mycket pengar på att samla in offentliga uppgifter om oss. Ibland är det känslig information, som tidigare domar, men även till synes oskyldiga uppgifter om adress, ålder och civilstånd kan utnyttjas av kriminella som letar efter platser och personer att råna.

Trots alla rapporter om hur detta har missbrukats samt EU-lagstiftningen på området och ett flertal statliga utredningar har regeringen nu meddelat att den inte avser att gå fram med de utlovade förslagen för att komma till rätta med situationen. Det är beklagansvärt och lite förvånande, även om det var ett tag sedan jag läste debattartikeln. Det riskerar också att bli ganska dyrt. I förlängningen finns det nämligen en risk att EU kommer att inte bara hota med viten utan också kräva viten om Sverige inte tar tag i den här problematiken och skyddar känsliga personuppgifter bättre. Det är också beklagligt att regeringen inte väljer att agera för att skydda de många olika sårbara grupper i samhället som utnyttjas i det här systemet, framför allt äldre som exempelvis utsätts för både våld och stölder.

För ett år sedan var regeringspartierna eniga om att täppa till det undantag i grundlagen som tillåter att söktjänster sprider personuppgifter utan personens samtycke. Vid tidigare utredningar har alla partier ställt sig bakom de förslag som varit avsedda att åtgärda den här bristen. Eftersom söktjänsterna fungerar med stöd i grundlagen krävs en ändring av den. Nu har den tidsgränsen passerat. Det gör att det dröjer fyra år till nästa möjlighet.

Jag tycker att regeringen behöver ta till sig den kritik som kom bara för några dagar sedan från PRO och andra pensionärsorganisationer om att detta kan få allvarliga konsekvenser för deras medlemmar. I Huskvarna misstänker polisen att en eller flera gärningspersoner har varit igång de senaste veckorna och riktat in sig just på personer över 80 år. När det gäller bedrägerier – men också rån, som i det här fallet – är dessutom mörkertalet stort. Det är många som skäms över att de gått på ett fejkmejl eller ett samtal från någon som utgett sig för att vara från banken eller dylikt. Vi vet att det görs många informationsinsatser för att upplysa allmänheten om att man inte ska lita på sådana som önskar att man exempelvis ska legitimera sig online.

Herr talman! En angränsande fråga som också rör vår frihet på nätet är hur man ska kunna stoppa den desinformation och spridning av hat och hot som utgör ett hot mot demokratin utan att man gör ingrepp som undergräver våra fri- och rättigheter. När vår uppfattning om vad som händer i världen i allt högre grad baseras på rapportering i sociala medier och när åsikter sprids snabbare än någonsin blir det också viktigt att förstå algoritmerna bakom spridningen och vilka intressen som styr flödena. I dag är det ett fåtal stora techbolag, eller kanske till och med ett fåtal män, som kontrollerar de plattformar som dominerar vår digitala vardag.

Riktigt skrämmande blir det när techbolagens ägare köper sig en plats vid den politiska maktens bord för att undvika regleringar och dessutom använder sina plattformar för att påverka val och uppmuntra till extremism och polarisering. Jag noterade ett exempel senast i går. En mäktig man i världen fick kritik. Han svarade med att han avsåg att kanske köpa upp bolaget som kritiken kom ifrån. Det är en väldigt märklig tid vi lever i för tillfället.

Utifrån det ställer vi oss bakom förslaget om att tillsätta en utredning för att analysera de globala plattformsföretagens påverkan på demokratin och hur skyddet för demokratin kan stärkas. En sådan utredning behöver komma till skott skyndsamt för att möta de ökade problem som desinformation, propaganda och påverkansoperationer innebär. Dessutom är det här året ett valår. Tillsammans med många andra i mitt parti och säkert också många andra i den här kammaren är jag allvarligt bekymrad över att det finns risk att det här kan få konsekvenser i form av valpåverkan även i Sverige och inte bara i länder i vår omvärld.

Herr talman! Som en motvikt till de snabba klipp som sprids på nätet med oklara avsändare behövs traditionella granskande nyhetsmedier. I ett glesbefolkat land som Sverige har det behövts offentligt stöd för att garantera lokal journalistik över hela landet. För två år sedan togs, som tidigare talare nämnt, ett nytt system fram för ekonomiskt stöd till de privata nyhetsmedierna. Flera av oss i oppositionen varnade då för att det nya mediestödet riskerade att innebära en mediedöd. Tyvärr har vi fått rätt.

Vi anser att mångfalden av nationella tidningar behöver värnas och har ett yrkande om det. Men flera medier som bidrar till mångfald i samhällsdebatten har redan tvingats lägga ned. Ett exempel är den liberala tidningen Nu. Jag beklagar verkligen att Nu lades ned, även om jag inte hörde till dess läsare. Det var en av de tidningar som bidrog till en bredare samlad debatt.

Jag inser att jag håller ett alldeles för långt anförande – jag beklagar. Men jag vill framhålla att det fanns andra saker som Vänsterpartiet varnade för när det skulle fattas beslut om tillkomsten av det nya mediestödet. Alla var överens om att ett nytt stöd krävdes, med tanke på de nya digitala medierna och att människor nu kanske inte nödvändigtvis läser en papperstidning. Men jag noterar exempelvis att även tidningar som rör nationella minoriteter nu inte får stöd. Det var någonting som Vänsterpartiet varnade för och som man enkelt hade kunnat åtgärda.

Herr talman! När politiska krafter i Sverige och i vår omvärld underblåser den auktoritära utvecklingen behöver vi gemensamt åstadkomma en stor och stark politisk motreaktion.

Vi i Vänsterpartiet har tidigare motionerat om att möjliggöra ett centrum för granskande journalistik. För att ge lite beröm till andra vill jag säga att det är väldigt glädjande att det nu är på gång. Men vi i Vänsterpartiet anser att det också krävs medel och mer stöd. Det är ett problem att mediestödet inte fullt ut delas ut till de medier som finns i samhället utan går tillbaka till Finansdepartementet. Vänsterpartiet har i sitt budgetförslag en halv miljard mer till mediestöden än vad regeringen har. Det kan givetvis låta som en stor summa, men det är ett lågt pris för att garantera att fler områden får nyhetsbevakning och kvalitetsjournalistik, vilket stärker vår demokrati.

Gudrun Brunegård (KD)
Anf. 16 Gudrun Brunegård (KD)

Herr talman! I denna debatt kommer jag att utgå från den verklighet som visar varför frågor om tryck- och yttrandefrihet och massmedier är så viktiga.

Mer än vart fjärde barn uppger att de utsatts för mobbning på nätet. Den psykiska ohälsan ökar bland unga, särskilt hos flickor, och kopplas ofta till sociala medier. Sveriges regering beslutade i oktober 2025 att ge en utredare i uppdrag att analysera förutsättningar för att införa en åldersgräns för barns användning av sociala medier i syfte att stärka skyddet för barns hälsa och trygghet i digitala miljöer.

I denna fråga är Danmark ett föregångsland. Där beslutade man redan i november att införa en åldersgräns på 15 år för sociala medier. Det uttalade syftet är att skydda barn från algoritmer och beroendeframkallande funktioner och minska negativ psykisk påverkan.

I Australien beslutades i december 2025 om ett förbud för barn under 16 år att använda sociala medier. Syftet är även där att skydda unga från skadligt innehåll. Plattformar som Tiktok, Instagram, Youtube, Snapchat, X, Reddit och Facebook måste nu aktivt hindra minderåriga från att skapa konton, annars riskerar de böter.

Det finns de som ifrågasätter om sådana begränsningar är förenliga med yttrande- och tryckfriheten, men det behöver ställas i relation till att det gäller barn, som är mycket mer påverkbara än vuxna. Det är därför mycket välkommet att regeringen nu har tillsatt en utredning om hur en åldersgräns för sociala medier kan införas även i Sverige, för barnens och de ungas skull.

Herr talman! Denna debatt gäller ett motionsbetänkande. Kristdemokraterna står bakom regeringens politik. Flera av motionerna lyfter viktiga aspekter, men det kan behöva göras känsliga avvägningar mellan de olika förslagen och de grundlagsskyddade tryck- och yttrandefrihetsfrågorna i relation till EU-rätten.

Exempelvis har EU-kommissionen tagit fram riktlinjer för att stödja plattformar som är tillgängliga för minderåriga när det gäller att uppfylla kraven i DSA, Digital Services Act. Det finns nu en app för åldersverifiering, anpassad för varje medlemslands nationella förutsättningar. På så sätt blir det möjligt att bevisa sin ålder genom ett elektroniskt intyg när personen vill använda onlinetjänster där det finns åldersbegränsningar.

EU har också tagit fram en uppförandekod mot desinformation som har undertecknats av ett antal onlineplattformar. Dessa plattformar är skyldiga att varje år rapportera om sina åtgärder i arbetet med att bekämpa desinformation. Kommissionen har inlett flera formella förfaranden gentemot onlineplattformar för misstänkta brott mot DSA, exempelvis kopplade till skydd av minderåriga. Så sent som i oktober 2025 gjorde kommissionen ett preliminärt konstaterande att Tiktok och Meta åsidosatt olika skyldigheter enligt DSA, som att göra det enkelt för användarna att anmäla olagligt innehåll.

Mycket återstår att göra för att skydda yttrandefriheten men också för att motverka desinformation och inte minst kränkningar på nätet.

Herr talman! Hur långt ska grundlagsskyddet i offentlighetsprincipen sträcka sig? Är det rimligt att kriminella ska kunna ringa in lämpliga offer genom uppgifter som ligger lätt tillgängliga via söktjänster på nätet, som bilregistret eller adressregister kopplade till personnummer, telefonnummer, ålder och civilstånd? Nej, det är inte rimligt. Därför har regeringen låtit utreda grundlagsskyddet för söktjänster som offentliggör personuppgifter.

Utredningen föreslår att det befintliga undantaget i mediegrundlagarna för söktjänster som offentliggör känsliga personuppgifter utvidgas till att omfatta samtliga personuppgifter. Betänkandet har remissbehandlats. Då rättsläget är oklart vill regeringen nu utreda möjligheten att reglera via vanlig lag utan att ändra grundlagarna.

I andra änden av detta spektrum ligger bakgrundskontroller av anställda. Det är ju redan obligatoriskt med bakgrundskontroll av personer som ska arbeta med barn och unga, men förpliktelsen gäller inte sådana som ska jobba inom andra utsatta områden, såsom äldreomsorgen. Det finns inte heller någon regel om uppföljning av eventuella domar som fälls under en pågående anställning.

Den senaste tiden har det kommit förfärliga berättelser om hur äldre kvinnor blivit sexuellt ofredade eller rent av våldtagna av omsorgspersonal. Ingen av oss vill att våra barn eller vår gamla mor ska skötas av personer som tidigare har dömts för sexuella övergrepp. Det är därför bra att regeringen har tillsatt en utredning för att undersöka möjligheten att göra bakgrundskontroller i både offentlig och privat verksamhet inför och under anställning.

Herr talman! Våra grundlagar har med rätta väldigt stor tyngd. Det finns goda skäl till att vi i riksdagen har fattat ett vilande beslut om att göra det svårare att förändra eller upphäva grundlagar. Men det är också viktigt att vara öppen för att förändringar kan vara nödvändiga när tiden och samhällsutvecklingen förändrar landskapet.

Det fanns sannolikt inte i lagstiftarnas föreställningsvärld att offentlighetsprincipen skulle kunna användas för att kartlägga privatpersoners ekonomi och ringa in potentiella brottsoffer på det sätt som vi har sett på senare år. Lika lite kunde man ana att barn via ständigt närvarande mobiltelefoner skulle utsättas för systematisk mobbning, kränkningar och utpressning till sexuellt utnyttjande i skolan eller i hemmets trygga vrå genom olika nätchattar som inte lämnar barnet i fred ens efter föräldrarnas godnattkram.

Dessa exempel visar varför det är så viktigt att hela tiden ha en levande diskussion om var gränserna ska dras och när det är dags att göra justeringar i lagstiftningen. Det är viktigt för våra barns och våra äldres skull och för alla som riskerar att utsättas för nätbedrägerier och utnyttjande under yttrandefrihetens, tryckfrihetens eller offentlighetsprincipens täckmantel.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Muharrem Demirok (C)
Anf. 17 Muharrem Demirok (C)

Herr talman! Veckans vanligaste mening är kanske ”Vi lever i en ovanlig tid”. Jag tror att även jag ska börja med det: Vi lever i en ovanlig tid. Den är så pass ovanlig att vi inte vet hur situationen har utvecklats sedan vi satte oss här i kammaren. Trump har kanske landat i Davos och uttryckt en åsikt.

Herr talman! När vi i Centerpartiet för drygt ett år sedan formulerade vår kommittémotion och det som vi har som grund för dagens debatt vägde vi vartenda ord på guldvåg. Vi ville peka på systemfel utan att verka alarmistiska. Vi ville varna för risker utan att måla fan på väggen. Men i dag kan vi konstatera att verkligheten inte bara har hunnit i kapp oss utan sprungit om oss. Samtiden är betydligt mörkare nu än vi kunnat föreställa oss, och hela vår uppfattning om den internationella världsordningen skakas i sina grundvalar.

Jag tänker fokusera på det som vår reservation 2 gäller, det vill säga frågan om yttrandefrihet och en reglering av techjättarna.

Vi lever i en tid där den regelbaserade ordningen, den som har skyddat små länder som Sverige, håller på att ersättas av något helt annat, nämligen den starkes rätt. Vi lever i en tid där politisk makt i Washington och digital makt i Silicon Valley har ingått en ohelig allians. Expressens ledarsida skrev väldigt bra om detta häromdagen. Där beskrevs vårt akuta läge med orden ”Trump kan stänga Sverige på en timme”. Det är inte en teoretisk rubrik, utan det är en beskrivning av en nationell sårbarhet som Centerpartiets reservation i detta betänkande syftar till att åtgärda.

Herr talman! Centerpartiets främsta fokus i betänkandet rör vår reservation om yttrandefriheten på internet och behovet av att reglera de globala techjättarna. Men jag skulle vilja omformulera det och säga att det handlar om Sveriges digitala suveränitet.

Länge betraktade vi sociala medier som neutrala plattformar för det fria ordet. Men i dag ser vi att de är någonting helt annat. De är geopolitiska aktörer med en makt som helt och hållet utmanar suveräna nationalstater. Vi ser en utveckling där en amerikansk president kan styra våra algoritmer, som påverkar vad vi ser och läser och som formar vår världsbild, genom ett enkelt telefonsamtal till en vän i techeliten.

När Elon Musk använder sin plattform som ett personligt politiskt vapen eller när Mark Zuckerberg öppet signalerar att han tänker samarbeta med president Trump för att underminera europeiska lagar som DSA inser vi att den starkes rätt redan är här. Vi har sett vad det innebär i praktiken. I Kanada drog Meta helt enkelt ur kontakten för nyhetsförmedlingen och tog en hel demokratis informationsflöde som gisslan i en affärsuppgörelse.

I en värld där desinformation är ett strategiskt vapen kan vi inte acceptera att svenska folkets tillgång till sanningen vilar på en utländsk miljardärs nycker eller på en amerikansk administrations politiska agenda.

Centerpartiet kräver att individen ges makten att stänga av de algoritmer som i dag premierar hat, splittring och utländsk påverkan. Denna kammare måste kunna garantera att svensk yttrandefrihet inte är en tjänst Sverige hyr av Silicon Valley, utan det ska vara en rättighet vi här hemma själva äger.

Herr talman! Denna nya världsordning kräver att vi också ser över hur vi skyddar våra egna röster. Det leder mig till Centerpartiets reservationer om utländska direktinvesteringar och säkerhet för opinionsbildare.

Tidöpartierna säger nej till Centerpartiets krav på att granska utländska uppköp av svenska medieföretag. De menar att det skulle hota tryckfriheten. Men vi menar tvärtom att det verkliga hotet mot det fria ordet är att lämna dörren vidöppen för att auktoritära makter eller oförutsägbara utländska intressen ska kunna köpa upp vår lokala journalistik och våra största mediehus.

I dag har vi lagar som skyddar våra elnät och våra hamnar mot fientliga investeringar, varför då lämna informationsinfrastrukturen oskyddad? I en tid då Trumpadministrationen använder ekonomiska påtryckningar som ett primärt verktyg behöver Sverige en juridisk nödbroms. Vi kan inte låta fria medier bli brickor i ett globalt maktspel.

Samtidigt ser vi hur den starkes rätt sipprar in i det dagliga samtalet. När retoriken från högsta ort i USA normaliserar att peka ut journalister som folkets fiende skapas en miljö där hat och hot blir vardag för svenska mediearbetare.

Centerpartiet vill se skärpta åtgärder för opinionsbildares säkerhet, för om vi inte kan skydda dem som står i frontlinjen för sanningen kommer resten av försvarsmurarna inom kort att falla.

Herr talman! Världen har förändrats och förändras ständigt. Vi kan inte längre klamra oss fast vid en naivitet som hör hemma i en tid som inte längre finns. Förändringar av lagar ska ta tid och göras med klokhet, men den hastighet med vilken världen förändras måste också få oss att tänka om. Den starkes rätt utmanar oss nu på varenda skärm och i varje algoritmiskt flöde.

Expressens varning om att vi kan stängas av på en timme är ett rop på politisk handling. Vi kan välja att sitta still i båten och hoppas att stormen i Washington bedarrar. Eller så kan vi agera för att bygga svensk motståndskraft.

Centerpartiets motioner handlar om att ge Sverige verktygen att stå upp för sig självt. De handlar om att reglera techjättarna, att skydda våra mediehus mot fientliga uppköp och att säkra tryggheten för dem som vågar tala fritt. Vi vägde våra ord på guldvåg när vi skrev dessa motioner. Nu är det dags för riksdagen att visa samma allvar. Det handlar om Sveriges suveränitet, Sveriges sanning och Sveriges framtid.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Mauricio Rojas (L)
Anf. 18 Mauricio Rojas (L)

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag i det betänkande vi nu debatterar.

I betänkandet behandlas många viktiga frågor, men i detta anförande kommer jag att begränsa mig till två principfrågor som för oss liberaler är av särskild betydelse.

Den första gäller de politiska partiernas ansvar för hur sociala medier används. Som bekant uppmärksammade TV4:s Kalla fakta i maj 2024 att Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning drev ett antal anonyma konton i sociala medier. På några av dessa konton hade man agerat respektlöst och uttryckt sig nedsättande om meningsmotståndare i flera partier.

Granskningen och den efterföljande debatten satte ljuset på ett fenomen som inte borde finnas i Sverige men som tyvärr gör det och som dessutom har förekommit tidigare. Självklart har politiska partier rätt att uttrycka sina åsikter på det sätt de själva väljer. Men en grundläggande demokratisk princip är att de också tydligt ska stå för sin kommunikation.

Liberalerna reagerade därför kraftfullt i syfte att stävja en utveckling som i längden hotar grunderna för det demokratiska samtalet. Vi klargjorde att vi var beredda att lagstifta i frågan om partierna inte kunde enas om en frivillig uppförandekod där anonymitet och bristande transparens i partiers kommunikation tydligt avvisas. Sedan dess har viktiga framsteg gjorts i denna riktning, inte minst inom den arbetsgrupp som leddes av vår liberala riksdagsledamot Malin Danielsson.

Därför var det så nedslående när TV4 Nyheternas granskning i november 2025 konstaterade att Socialdemokraterna sprider politiska budskap via ett nätverk av egna sajter och konton i sociala medier utan att det tydligt framgår att ett partiägt mediebolag är avsändare. Granskningen visade också att partiets mediebolag publicerar politiska budskap utformade som om de vore objektivt redaktionellt innehåll på plattformar som Facebook och Instagram. På så sätt kan partiet kringgå teknikjätten Metas förbud mot politiska annonser och samtidigt vilseleda användare på dessa plattformar.

Detta är ett fullständigt oacceptabelt agerande från Sveriges största parti. Dessutom är det ett prov på bottenlöst hyckleri, särskilt mot bakgrund av Magdalena Anderssons tidigare skarpa fördömande av Sverigedemokraternas anonyma konton.

Herr talman! Den andra fråga jag vill beröra gäller tillståndet för den frihet som är absolut avgörande för demokratin: yttrandefriheten. Sverige har en stolt tradition av yttrandefrihet men också en betydligt mindre ärorik historia, som dessvärre gör sig påmind i våra dagar.

Den ljusa sidan exemplifieras bäst av tryckfrihetsförordningen från 1766 – världens första i sitt slag – som med rätta upptagits som världsarv av Unesco.

Den mörkare sidan kan illustreras av Sveriges agerande gentemot de nazistiska makthavarna i Berlin, både före och under andra världskriget.

Efter våren 1933, när inget direkt hot förelåg mot Sveriges säkerhet, förespråkade Per Albin Hansson och hans regering en strikt tystnadslinje inför nazisternas övergrepp. Det gick så långt att Per Albin Hansson tillsammans med utrikesminister Rickard Sandler ett år före krigets utbrott skickade ett konfidentiellt meddelande till medierna där de uppmanades att skildra Tyskland under vederbörligt hänsynstagande till det egna landets intressen och utan användande av överord eller avsiktligt sårande uttryckssätt. Detta gällde nazismen.

Denna linje fördjupades under kriget och ledde till flagranta ingrepp i yttrandefriheten. Under kriget genomfördes omkring 320 konfiskeringar av tidningar och tidskrifter utan föregående rättegång. Det väcktes 55 åtal för brott mot tryckfrihetsförordningen. Sex tidningar fick transportförbud – i vissa fall i upp till tre år.

Broschyrer och böcker konfiskerades, däribland Polens martyrium, den första bok som beskrev de tyska grymheterna, som redan kostat omkring 700 000 polska judar livet och som avslöjade användandet av gasning som utrotningsmetod i förintelseläger som Auschwitz.

Till regeringens repression måste läggas den omfattande självcensur – självtukt, som Per Albin Hansson kallade det i sitt tal den 1 september 1939 – som rådde i medierna samt den aktiva medverkan från framstående journalister som Dagens Nyheters chefredaktör Sten Dehlgren.

Herr talman! Anpassningspolitikens tystnad har varit ett återkommande hot mot yttrandefriheten och har format en svensk ”igelkottslinje” långt efter krigets slut. Den tog sig uttryck i Sveriges undfallande hållning gentemot Sovjetunionens ockupation av Baltikum – i praktiken fram till Berlinmurens fall – och har åter aktualiserats i relation till dem som i religionens namn och inte sällan genom våldsamma aktioner kräver att vi tuktar våra friheter.

Det mest uppenbara exemplet är reaktionerna efter Jyllands-Postens publicering av Muhammedkarikatyrerna 2005. Då aktiverades vår igelkottsreflex omedelbart, till skillnad från Danmarks ståndaktiga försvar av sina friheter. Statsminister Anders Fogh Rasmussen vägrade till och med att ta emot de ambassadörer från muslimska länder som krävde en ursäkt.

Kontrasten mot vårt lands utrikesminister Laila Freivalds var bjärt. Hon medverkade till att Sverigedemokraternas hemsida stängdes ned när de utlyste en egen karikatyrtävling, och hon bad dessutom personligen om ursäkt till 16 muslimska ambassadörer för en karikatyr i SD-Kuriren. Freivalds var dock, som Sakine Madon påminner oss om i sin mycket läsvärda bok Till kättarens försvar, inte ensam i detta sammanhang.

Pressombudsmannen Yrsa Stenius beskrev publiceringen i Jyllands-Posten som grov omdömeslöshet och som ett missbruk av pressfriheten, justitiekanslern Göran Lambertz föreslog ett globalt FN-avtal för att verka för att medier avhåller sig från att i onödan kränka religioner och deras företrädare och så vidare.

Herr talman! Dessa händelser blottlägger en sorglig kontinuitet som i dag åter gör sig gällande. Denna gång har dock Danmark valt motsatt väg. Efter koranbränningarna antog folketinget i december 2023 en lag som kriminaliserar otillbörlig behandling av viktiga religiösa texter. I praktiken handlar det om att återinföra det hädelseförbud som avskaffades så sent som 2017.

I Sverige avskaffades blasfemiförbudet eller hädelseförbudet – eller trosfridsbrott, som det kallades efter 1948 – redan 1970, med motiveringen: ”En fri och öppen debatt i religionsfrågor kan endast vara till gagn för samhället, även om en utvidgning av yttrandefriheten på detta område medför att uttrycksmedel någon gång kommer till användning som kan te sig stötande för vissa grupper.” Så står det i proposition 1970:125.

Det är just denna fria och öppna debatt som kan te sig stötande för vissa grupper som nu står på spel. Igelkottsreflexen är tillbaka, och kraven på självtukt och förbud hörs åter från olika håll. Nu hörs det röster som till och med beklagar att hädelseförbjudet försvann från vår lagstiftning 1970.

Det går en tydlig linje från Annie Lööfs utsaga 2022 om att koranbränningarna kunde klassas som hets mot folkgrupp och Magdalena Anderssons uttalande här i riksdagen 2023 om att skruva i lagstiftningen om hets mot folkgrupp till Svea hovrätts fastställande i november 2025 av tingsrättens dom mot Salwan Najem för hets mot folkgrupp.

Som tryckfrihetsexperten Nils Funcke påpekat byggde tingsrättens dom på att Najem, tillsammans med den mördade Salwan Momika, skändat Koranen, uttalat sig nedsättande om profeten Muhammed och framställt islam som en yttrandefrihetsfientlig religion som står för kvinnoförtryck och terror, utan att några uttalanden riktats mot muslimer som grupp.

Tingsrätten hävdade i sammanhanget att Najems uttalanden med tydlig marginal överskridit vad som är en saklig och vederhäftig debatt och kritik av religion. Det vill säga: Religionskritik får utövas, men endast om den är saklig och vederhäftig. Detta är en helt ny princip i svensk rättspraxis, och om den accepteras skulle det leda till mycket långtgående inskränkningar av yttrandefriheten.

Enligt Svea hovrätt är den avgörande frågan huruvida det går att uttrycka missaktning mot en religion i stor omfattning utan att samtidigt uttrycka missaktning mot religionsutövarna. Med denna motivering har hädelseförbudet i praktiken återuppstått i Sverige. Om denna tolkning hade gällt tidigare hade både filmen Life of Brian och utställningen Ecce Homo i Uppsala domkyrka betraktats som hets mot folkgrupp, för att inte tala om Lars Vilks rondellhund, Salman Rushdies Satansverserna eller den mördade Theo van Goghs film Underkastelse.

För oss liberaler är detta en djupt bekymmersam utveckling – en nytolkning av våra grundlagar som riskerar att föra oss tillbaka till en tid som vi trodde tillhörde det förflutna.

Jan Riise (MP)
Anf. 19 Jan Riise (MP)

Herr talman! När jag skriver anföranden skriver jag oftast som inledning: Tack för ordet! Det passar sällsynt bra den här gången, för det slog mig omedelbart efter att jag hade skrivit det att det inte är helt självklart att man får ordet, att man får möjligheten att göra sin röst hörd.

Flera har påpekat att sedan vi skrev motioner och uttryckte åsikter om yttrandefriheten på internet och om i vad mån det behövs en reglering av techjättarna, framför allt de stora bolagen, har väldigt mycket hänt – till det sämre, måste man dessvärre konstatera.

Den säkerhetspolitiska situationen har snarast försämrats – jag behöver bara säga Grönland – medan Rysslands olagliga och storskaliga invasion av Ukraina snart går in på femte året.

Min gröna kollega från Tyskland i Europaparlamentet, Alexandra Geese, konstaterade nyligen i ett anförande att plattformarna X och Tiktok på riktigt lyfter fram visst material, ibland ren desinformation, på bekostnad av annat, utan att vi användare har bett om det på något sätt. Sent i går kväll kom det ett meddelande från henne: Jag får närmast be om ursäkt för min hårda ton, men jag tvingas än en gång påpeka detta: Det här är inget som vi ska ha. Vi måste fundera på hur vi kan förstärka det europeiska samarbetet för att åstadkomma något som gör saker och ting bättre.

Det här är förstås ingen tillfällighet. Makten över sociala medier eller medier över huvud taget har sedan länge identifierats som avgörande för att exempelvis bidra till att skapa splittring i Europa. Vi måste fråga oss varför vi accepterar affärsmodeller för sociala medier vars syfte är att skapa splittring. Det hade vi aldrig accepterat för andra medier. Demokratin kräver att vi står upp och säger vad vi tycker och att det finns möjlighet att göra det.

Herr talman! Vi måste ta strid för Europas självständighet, och vi måste försvara oss mot dessa floder av desinformation och misstänkliggörande.

Där har vi EU:s Digital Services Act. Någon nämnde tidigare vad den heter på svenska, men jag har misslyckats med att komma ihåg det. Den är, kan man säga, rätt indirekt och defensiv – i och för sig på goda grunder, men man kunde önska att EU satte ned lite fler fötter med lite mer eftertryck. Lagen talar om att mediejättarna ska motverka skador på de demokratiska processerna och stärka transparens och forskning, exempelvis om hur algoritmerna påverkar spridning och synlighet. Vi får alltså notera att det inte handlar om att främja demokrati utan om att motverka att demokratin skadas.

Här hemma talar vi om psykologiskt försvar, som handlar om att bygga upp motståndskraften i samhället mot desinformation och påverkanskampanjer. Det innebär bland annat att höja förmågan hos befolkningen att skilja på pålitliga källor och källor som inte är det.

I dag är det svårt att veta varifrån dessa informationskampanjer kommer. Nationella och internationella aktörer, individer, politiska organisationer och organiserad brottslighet rör sig i samma digitala rum, vilket leder till otydlighet om vem som ska hantera hotet. När sociala medier-plattformar dessutom osynliggör inlägg genom att nedprioritera visst innehåll i flödena, så kallad shadow banning eller skuggförbud, riskerar det att ytterligare begränsa och urholka yttrandefriheten.

För att möta detta krävs ett stort samverkansnät mellan relevanta myndigheter, med vederbörlig hänsyn till den personliga integriteten. Det behövs också en förstärkning av medie- och informationskunnigheten i samhället, bland annat genom ökad undervisning i grund- och gymnasieskolan. Dessutom bör en eller flera relevanta myndigheter få i uppdrag att ta fram en nationell strategi för stärkt motståndskraft mot desinformation och propaganda så att medie- och informationskunnigheten kan stärkas.

Härutöver behöver samarbetet inom EU fortsätta för att sätta press på sociala medier-jättarna så att de inte tillåter att desinformation sprids på deras plattformar och för att användare ska kunna överklaga skuggförbud.

Herr talman! Häromdagen fick jag ett meddelande från Lennart Fernström. Det kanske inte är så många utanför den gröna kretsen som vet vem han är, men Lennart är vd för Mediehuset Grön Press och chefredaktör för tidningen Syre. Vi talades vid inför det nya mediestödets införande för något år sedan. Som ni minns utformades det med stegvis minskande stöd så att en rad mindre tidningar utanför de stora koncernerna och tidningar med andra perspektiv än de rent lokala – till exempel fackliga, religiösa och gröna, alltså tidningar med en nationell målgrupp men med specifika intressen – kan tvingas ge upp. Nu skrev han för att tala om att tre av de fyra tidningarna inom Grön Press står inför nedläggningsbeslut, vilket naturligtvis bidrar till minskad mediemångfald.

Det händer att jag hänvisar till regeringsformen 1 kap. 1 §. Andra meningen, den som står efter ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket”, lyder: ”Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt.”

Det är två saker, fri åsiktsbildning och rösträtt. Den senare, rösträtten, värnar vi med mycket stor omsorg. Vi provar alla sorters lösningar för att tillgänglighet och legitimitet ska vara helt oantastliga. Det händer att det blir fel – inte ofta, men när det ändå sker tar vi det på mycket stort allvar och försöker hitta lösningar så att det inte ska hända igen, allt förstås till en budgeterad kostnad. Men när det gäller den fria åsiktsbildningen är det lite mindre noga. Det beror säkert till en del på att strukturen är annorlunda i form av civilsamhälle, folkbildning, sociala och andra medier liksom andra forum för meningsutbyte och reflektion.

Jag tycker att det är rimligt att staten tar någon form av ansvar även för den strukturen. Självklart menar jag inte att den ska vara statlig eller helt finansierad av staten utan snarare att staten ska försöka vara en god stat och inte bara tillåta utan faktiskt stödja många olika perspektiv.

Herr talman! Det är här mediestödet kommer in i bilden. Det gäller en sådan tidning som Norra Halland i min hemstad Kungsbacka, som nu slås ut av Stampens lokala tidningar. Det gäller i värsta fall tre av fyra tidningar inom Grön Press och många andra.

Alla människor, oavsett var i landet de bor, ska ha tillgång till allsidig nyhetsförmedling av hög kvalitet. Förutsättningarna för oberoende granskande journalistik behöver förstärkas ytterligare. Så kallade vita fläckar, det vill säga områden med svag journalistisk bevakning, behöver byggas bort.

Det nya mediestödet har medfört försvagad mediemångfald, menar jag. Regeringen har inte gjort tillräckligt för att värna stödet till de rikstäckande små och medelstora tidningarna, som har stor betydelse för mångfalden. För att säkerställa en mångfald av nyhetsmedier över hela landet behöver det nya mediestödet utvärderas och uppdateras och tillföras mer resurser så att målen uppnås.

Herr talman! Betänkandet innehåller också en genomgång av ett antal motioner som på olika sätt uttrycker stor tveksamhet till om det ska vara möjligt för privata företag att erbjuda integritetskänslig information som till exempel brottmålsdomar. Det har flera andra talat om här, inte minst ledamoten Peter Hedberg i detalj. Jag delar uppfattningen att detta är en mycket angelägen fråga.

Jag står självklart bakom alla våra reservationer om reglering av techjättarna och om mediestödet, men jag väljer för tids vinnande att yrka bifall endast till reservation 4 om just detta. Med det tackar jag också för ordet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2026-01-21
Förslagspunkter: 12, Acklamationer: 9, Voteringar: 3
Stillbild från Beslut 2025/26:KU18, Beslut: Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Beslut 2025/26:KU18

Webb-tv: Beslut: Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Yttrandefrihet på internet och reglering av techjättarna

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:87 av Josef Fransson (SD),

    2025/26:456 av Larry Söder (KD),

    2025/26:510 av Leila Ali Elmi (MP) yrkandena 1 och 2,

    2025/26:1036 av Jamal El-Haj (-) yrkandena 3 och 4,

    2025/26:1310 av Dzenan Cisija (S),

    2025/26:1433 av Markus Selin (S),

    2025/26:1435 av Markus Selin (S),

    2025/26:1501 av Jamal El-Haj (-) yrkande 2,

    2025/26:3405 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkandena 12 och 16,

    2025/26:3583 av Muharrem Demirok m.fl. (C) yrkande 10,

    2025/26:3586 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 20,

    2025/26:3652 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkandena 19-21 och

    2025/26:3721 av Jennie Nilsson m.fl. (S) yrkandena 6-8.
    • Reservation 1 (S)
    • Reservation 2 (V, C)
    • Reservation 3 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S092014
    SD600110
    M59009
    C00204
    V00193
    KD17002
    MP00162
    L13003
    -1130
    Totalt150935947
    Ledamöternas röster
  2. Personuppgifter och digitala söktjänster

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:474 av Carita Boulwén (SD) yrkande 2,

    2025/26:735 av Ingemar Kihlström (KD) yrkandena 1 och 2,

    2025/26:1413 av Sten Bergheden (M),

    2025/26:1558 av Yusuf Aydin (KD),

    2025/26:3583 av Muharrem Demirok m.fl. (C) yrkande 21 och

    2025/26:3721 av Jennie Nilsson m.fl. (S) yrkande 15.
    • Reservation 4 (S, V, MP)
    • Reservation 5 (C)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (S, V, MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S092014
    SD610010
    M59009
    C00204
    V01903
    KD17002
    MP01602
    L14002
    -1310
    Totalt1521302146
    Ledamöternas röster
  3. Krav på ansvarig utgivare för poddar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2025/26:431 av Stina Larsson (C).
  4. Säkerheten för opinionsbildare och medieföretag

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:3583 av Muharrem Demirok m.fl. (C) yrkande 26 och

    2025/26:3721 av Jennie Nilsson m.fl. (S) yrkande 5.
    • Reservation 6 (S)
    • Reservation 7 (C)
  5. Granskningsfunktion för utländska direktinvesteringar i svenska medieföretag

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2025/26:3729 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 6.
    • Reservation 8 (C)
  6. Begränsa spridning av pornografi och skildringar av grovt våld

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:1231 av Åsa Eriksson och Eva Lindh (båda S),

    2025/26:2624 av Helena Vilhelmsson (C) yrkandena 1 och 2,

    2025/26:2747 av Annika Strandhäll (S) yrkandena 8 och 14,

    2025/26:2991 av Marléne Lund Kopparklint m.fl. (M),

    2025/26:3238 av Marléne Lund Kopparklint m.fl. (M) och

    2025/26:3586 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkandena 88 och 89.
    • Reservation 9 (S)
  7. Språkbruket i radio och tv

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2025/26:366 av Michael Rubbestad (SD).
  8. Reglering av ljudnivåer vid reklamavbrott

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2025/26:1434 av Markus Selin (S).
  9. Illegal ip-tv

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2025/26:3459 av Björn Wiechel m.fl. (S) yrkande 38.
    • Reservation 10 (S)
  10. Pressetik och granskning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:592 av Staffan Eklöf (SD) och

    2025/26:2900 av Lars Beckman (M).
  11. Mediestöd

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:323 av Nadja Awad m.fl. (V) yrkande 10,

    2025/26:936 av Jamal El-Haj (-) yrkandena 1-3,

    2025/26:1313 av Per-Arne Håkansson (S),

    2025/26:1501 av Jamal El-Haj (-) yrkande 1,

    2025/26:2790 av Jessica Wetterling m.fl. (V) yrkande 19,

    2025/26:3183 av Catarina Deremar m.fl. (C) yrkande 20,

    2025/26:3583 av Muharrem Demirok m.fl. (C) yrkande 24,

    2025/26:3612 av Malin Danielsson (L) och

    2025/26:3775 av Amanda Lind m.fl. (MP) yrkandena 76 och 77.
    • Reservation 11 (V)
    • Reservation 12 (C)
    • Reservation 13 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 11 (V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S920014
    SD610010
    M59009
    C00204
    V01903
    KD17002
    MP00162
    L14002
    -1310
    Totalt244223746
    Ledamöternas röster
  12. Framtidens mediestöd

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:219 av Elsa Widding (-),

    2025/26:3459 av Björn Wiechel m.fl. (S) yrkande 65 och

    2025/26:3721 av Jennie Nilsson m.fl. (S) yrkande 19.
    • Reservation 14 (S, V)

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.