Fru talman! Vi står naturligtvis bakom samtliga av våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 17.
Det finns så otroligt många viktiga frågor som det måste arbetas med, men få saker som känns så oerhört viktiga som att förbättra möjligheter och förutsättningar för våra barn. Jag kommer från ett parti som mycket tydligt arbetar för att det inte ska spela någon roll varifrån man kommer; det är vart man är på väg som ska betyda något.
Så mycket i Sverige är fantastiskt, och möjligheterna är så många - men inte för alla. För barn som växer upp i olika slags dysfunktionella familjer och placeras när hemmet inte fungerar och för barn som växer upp på platser med institutionell karaktär går det inte alltid lika bra. Vi vet till exempel att placerade barn i förfärande liten utsträckning klarar sin utbildning. Vi vet också att den absolut bästa vaccinationen mot ett framtida utanförskap är en avslutad och avklarad skolgång och utbildning. För de här barnen har vi ett ansvar. Vi har en skyldighet att se till att samhället står starkt när det behöver göra det.
Fru talman! För ett drygt år sedan började en intensiv resa för socialutskottet. Det har för oss inte bara handlat om covid-19 utan också om det som startade med det uppmärksammade fallet "Lilla hjärtat". Vi moderater föreslog ett utskottsinitiativ med tre skarpa lagförslag från en utredning som kom 2015 och som den rödgröna regeringen valt att stoppa i byrålådan. Först när vi i riksdagen började att bereda dessa lagförslag fick regeringen eld i baken.
Sex av riksdagens åtta partier, samtliga förutom de två regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet, ställde sig bakom det moderata förslaget. Utan att vi hade jobbat så tajt och så konstruktivt tillsammans, och utan det engagemang som ledamöterna i socialutskottet bär, hade vi inte kunnat göra det vi nu gör. Detta är verkligen ett lagarbete.
Den socialdemokratiske ledamoten Mats Wiking lyfte i sitt anförande nyss fram arbetet med lex Lilla hjärtat och den utredning som vi fick ta del av i början av mars. Jag vet att jag inte bara pratar för mig själv och mitt parti när jag säger att vi var ganska många som var förvånade. Ännu mer var vi besvikna. Regeringen visste ju att det inte fanns stöd för det förslag man gick fram med. Det som utredningen sa hade vi uttalat under lång tid. I den grupp där ledamoten Wiking sitter med var det väldigt tydligt att sex partier ville se barnets bästa som ett eget rekvisit i lagstiftningen.
Mina vänner och fru talman! Det var verkligen en besvikelse - och förvånande - att ta del av detta. Jag vet inte riktigt hur Socialdemokraterna och Miljöpartiet tror att detta förslag ska gå igenom riksdagen.
Förutom arbetet med lagstiftningen runt frågor kopplade till "Lilla hjärtat" - två av lagarna trädde för övrigt i kraft den 1 mars - har vi hanterat tillkännagivande efter tillkännagivande till regeringen. Det betänkande som vi i dag debatterar brukar vara ett sådant, men genom socialutskottets oförtrutna pådrivande mot en ointresserad och svag regering har detta betänkande växt och utvecklats. I februari blev det ett eget utbrutet betänkande om barn. På måndag kommer vi att debattera ytterligare ett utbrutet betänkande, som handlar om en bred översyn av svensk tvångsvård och som alla partier utom de två regeringspartierna står bakom.
För ett litet tag sedan, fru talman, krävde utskottet att regeringen ska återkomma till utskottet senast i augusti för att redovisa vad man konkret tänker göra för att komma till rätta med alla problem inom Sis, det vill säga Statens institutionsstyrelses, verksamhet. Trots att vi är många partier som återkommande under flera års tid kallat såväl ansvarig minister som myndigheten och dess generaldirektörer - det har varit plural genom åren - har ingen genomgripande förändring skett.
Trots att jag vid flera tillfällen i tidigare debatter ställt ett antal frågor till den socialdemokratiske regeringsföreträdaren här i dag har jag inte fått något svar. I dag hoppas jag att man är beredd att ta en debatt om varför man reserverar sig mot oss övriga sex partier och varför det inte har hänt mer under sju års tid när man dessutom haft så många viktiga utredningar att hämta viktiga förslag från och har ett regeringskansli med stora muskler att hämta propositioner från. Covid-19 dök som bekant upp i början av 2020, men jag tror inte att alla regeringstjänstemän arbetar med just den frågan på Socialdepartementet.
Jag hoppas - hoppet är ju det sista som överger människan - att Srepresentanten i dagens debatt är med här inte bara för att läsa upp ett färdigskrivet tal utan också för att debattera varför ingenting hände förrän vi moderater lade fram ett utskottsinitiativ i socialutskottet den 12 mars 2020.
Fru talman! I dag är jag stolt över att betänkandet innehåller 13 tillkännagivanden.
Jag får ibland höra att det inte spelar någon roll hur mycket vi skärper lagstiftningen om vi inte samtidigt ger socialtjänsten rätt utbildning, kompetens och förutsättningar. Jag kunde inte hålla med mer.
Vi har, bland annat, en alldeles för stor omsättning på socialsekreterare i våra verksamheter. Det borgar inte för trygghet för de familjer och de barn som är i allra störst behov av trygghet. De barn som tvångsvårdas, och inte minst de barn som återfinns på Sis, ska inte behöva ha så många olika socialsekreterare som i de skräckhistorier som många av oss tagit del av.
Inte sällan, fru talman, är det de nyutexaminerade som får hantera de mest komplexa och tunga familjeutredningarna - alldeles för ofta utan adekvat handledning, mentorskap och erfarenhet. Detta borgar varken för kvalitativa utredningar eller för en bra arbetsmiljö som gör att man vill stanna. Troligen spelar detta stor roll för den stora personalomsättningen.
Vi måste värdera upp detta viktiga arbete. Det gör vi genom att ge rätt resurser till arbetet, bland annat genom att säkerställa metodiskt handledarstöd och strukturerade introduktionsutbildningar, ha högre kompetenskrav på socialtjänstens personal och säkerställa fortbildning och möjlighet till forskning i arbetet.
Socialtjänstens forskningsanknytning måste stärkas. Jag delar min kollega Acko Ankarbergs besvikelse över att det bara är liberaler, kristdemokrater och moderater som står bakom Liberalernas viktiga yrkande. Det borde vara en självklarhet att alla partier är överens också om detta.
Det behöver säkerställas att det är evidensbaserade metoder som används i svensk socialtjänst. Det behövs ett ökat nationellt ansvarstagande genom ett mer systematiskt arbete med nationella riktlinjer, uppföljning och återkoppling. Först då ser vi att vi stadigt arbetar åt rätt håll.
Fru talman! I övrigt är behovet av att stödja anhöriga väldigt stort. Vi föreslår i dag ett fokus på anhörigstödet och att detta ses över. Vi behöver bland annat få en bild av hur anhörigstödet och anhörigstödjare i kommunerna fungerar i dag samt hur detta kan stärkas och utvecklas i framtiden.
Vi lyfter också fram en samverkansmodell som genomförts med stor framgång i Västra Götalandsregionen och som har tagit inspiration från det så kallade Islandsprojektet. Det handlar om samarbete vid våldshändelser i familjer med barn.
Slutligen, fru talman, är det min förhoppning att det finns partier i denna kammare som kommer att ta sitt förnuft till fånga när vi väl röstar om den här frågan nästa vecka och se till att tillkännagivandet om en ny socialtjänstlag blir verklighet och inte bara ett så kallat falskt tillkännagivande.
Vi lappar och lagar i befintlig lagstiftning så gott vi kan och med de förutsättningar vi har. Men i grunden har vi en socialtjänstlag som skapades i en annan tid och som inte utgår från barnen på det sätt som är viktigt, riktigt och rimligt.
Fru talman! Mina slutord blir att jag är glad över att vi har ytterligare ett betänkande där vi kan stärka barnperspektivet. Jag är övertygad om att detta fortsättningsvis kommer att vara vårt samlade fokus i socialutskottet. Det är vår skyldighet att se till att de barn som bäst behöver stöd också får detta.
