Fru talman! Vi avsätter stora resurser till högre utbildning och forskning i Sverige. Det ska vi göra. Vår forskning och vår utbildning håller hög kvalitet.
Att våra lärosäten också använder pengarna på ett resurseffektivt sätt är naturligtvis viktigt. Därför välkomnar jag, och Miljöpartiet, den här granskningen från Riksrevisionen om resurseffektivitet och produktivitet vid Sveriges lärosäten i nordisk jämförelse. Naturligtvis välkomnar vi också regeringens svar, som jag tycker är balanserat och bra.
Rapporten slår fast att de svenska lärosätena står sig väl i den nordiska konkurrensen. Det har vi hört nu några gånger i debatten, och det är glädjande. Några av de svenska lärosätena ligger mycket bra till. Men sedan finns det också några där det finns förbättringspotential, som det uttrycks i rapporten.
Som också framgår av rapporten ska resultaten nog inte dras alltför långt. Det är inte meningsfullt att se rapporten som en rankningslista över lärosäten. Den här utvärderingen som Riksrevisionen har gjort är en av många rapporter och utvärderingar som kompletterar varandra. Att mäta effektivitet är komplext, och olika lärosäten har skilda förutsättningar, men också olika uppdrag, och det påverkar naturligtvis resultatet. Man kan också ha synpunkter på den metod och de ingångsvärden som används i just den här studien.
Det finns få verksamheter som utvärderas så intensivt och så mycket som universitetens och högskolornas verksamhet. I stort sett varje undervisningstimme, varje seminarium, varje insats en student gör, eller för all del varje forskningsrapport, delrapport eller forskningsinsats, utvärderas, diskuteras och betygsätts i de fall det ska göras. Och det är viktigt! Det kollegiala samtalet, granskningen av forskningen, utvärderingen av undervisningen och av forskarnas och studenternas insatser, är helt centralt för den akademiska verksamheten. De är en del av verksamhetens kärna.
Den här rapporten som Riksrevisionen har gjort ingår ju inte i den inomakademiska självgranskningen, men den är likväl betydelsefull och den bör läsas av lärosätena - och av regeringen, såklart, även om revisorerna inte lämnar några särskilda rekommendationer till regeringen.
Granskningen innefattar inte lärosätenas samverkan med det omgivande samhället och inte heller kvalitet i verksamheten. Däremot görs en särskild studie av genomströmningen i undervisningen. Det är inte en fullständig studie, utan det är mer av en kompletterande och fördjupande studie till den tidigare delstudien i rapporten, det vill säga den nordiska jämförelsen av resurseffektivitet.
Genomströmningsstudien innefattar bara två ämnen - engelska och maskinteknik - men den visar ändå på stora skillnader mellan hur lärosätena arbetar med att öka genomströmningen.
Genomströmning innebär att studenterna blir klara, och att de blir klara i tid med sina kurser och utbildningar. Det är en viktig parameter. Det är viktigt för resurseffektiviteten, för lärosätena, för samhällsekonomin i stort och naturligtvis för studenterna själva så att de kan gå vidare i sina studier och komma vidare ut i arbetslivet.
Vad gäller den jämförande delstudien, om produktivitet och resurseffektivitet, kommer granskningsrapporten fram till att den enda variabeln som uppvisar ett samband med effektivitetstalen är personalomsättning. Lärosäten med hög personalomsättning visar sämre effektivitet. Orsaken till det diskuteras. Det kan till exempel vara kostnaderna som kommer med rekrytering och introduktion av nya medarbetare. Man kan naturligtvis tänka sig andra orsaker, till exempel att otrygga anställningar minskar produktiviteten. Men det undersöks och diskuteras inte i den här rapporten. Man kan nog gå vidare med den diskussionen.
Kvalitet mäts inte, och det är inte säkert att ökad kvalitet innebär ökad resurseffektivitet eller produktivitet. Till exempel skulle investeringar i lokaler och teknisk utrustning leda till högre kostnader och därmed lägre resurseffektivitet, enligt den modellen, såvida de inte påverkar eller höjer produktiviteten.
Inte desto mindre skulle upprustning av lokaler och teknik behöva genomföras för att höja kvaliteten i utbildningen. Det finns en hel del andra saker som skulle behöva göras. Till exempel måste lärarnas anställningsvillkor förbättras. Studenternas psykosociala miljö och deras sjukfrånvaro behöver ses över. Den psykiska ohälsan hos studenter är oroande hög. Vi skulle också behöva arbeta mer med lärosätenas relation till det omgivande samhället. Till exempel behöver samverkan inte bara med näringslivet utan även med offentlig sektor, civilsamhälle och föreningslivet förstärkas. Det gäller också exempelvis lärosätenas arbete med att ta ansvar för klimatarbetet, med klimatomställningen och klimatanpassningen.
Fru talman! Ingenting av det jag räknade upp i slutet finns med i Riksrevisionens granskning. Men det är inte heller meningen. Granskningen ska ses, precis som också nämns, som en del i ett nät av utredningar, granskningar och rapporter som ska mynna ut i kunskaper och rekommendationer för hur vi får, och hur vi behåller, ett starkt utbildningsväsen i Sverige, med internationellt ledande forskning och utbildning.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 juni.)
