Riksrevisionens rapport om resurseffektivitet och produktivitet vid Sveriges lärosäten i nordisk jämförelse

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen i detta ärende.

Detta är lite mer mitt eget anförande. Det förra var av en partikamrat, och det var därför jag inte tryckte på replikknappen när jag blev apostroferad.

Jag är inte för konkurrens i alla möjliga och omöjliga situationer. Jag anser till exempel att det är vansinne att olika företag ska konkurrera om att få underhålla olika sträckor i vårt järnvägsnät. Det har visat sig vara en extremliberalism som inte fungerar i praktiken. Men sund konkurrens mellan lärosäten gällande olika utbildningar är sannolikt något som i allt väsentligt tjänar ett gott syfte.

Nu ligger det ett bra förslag på bordet. Vad är det för fel med att olika lärosäten presenterar sina resultat på olika utbildningar i en gemensam portal av något slag där alla blivande studenter på ett lättillgängligt sätt kan jämföra olika utbildningar? Vi kan diskutera vilka parametrar som ska ingå i denna portal och vilka parametrar som är relevanta, men själva idén i sig kan jag faktiskt inte förstå att någon vettig människa motsätter sig.

Denna portal skulle främst vara till för blivande studenter, men inte enkom. Jag skulle till exempel också studera den med ganska stort intresse, och jag hoppas att fler här inne skulle göra det. Ett resultat av en sådan åskådlig och användarvänlig portal skulle sannolikt bli att vi skulle upptäcka att några lärosäten är bättre på några utbildningar och att andra är bättre på helt andra utbildningar. Är det någon här inne som inte redan anat eller fattat detta? Det är sorgligt i så fall. Vi politiker ska i den bästa av världar förhålla oss till verkligheten, inte till tramsideologier.

Information, relevant och åskådlig, hjälper studenter att välja rätt utbildning. Jag frågar mig själv hur mycket studenters felval kostar den enskilde och samhället. Sannolikt kan vi inte undanröja alla felval; det har med den mänskliga naturen att göra. Men vi kan hjälpas åt att minska dessa felval utan politisk prestige. Då vore mycket vunnet. Vi tänker själva föregå med gott exempel och stödja ett centerförslag här.

Jag är övertygad om att ökad konkurrens hjälper lärosätena att vässa sina utbildningar. De lärosäten som underpresterar tvingas arbeta med att stärka kvaliteten och förbättra genomströmningen. Förslaget kan också innebära att något lärosäte i slutändan får lägga ned en utbildning. Men det skulle säkert vara en utbildning som i alla fall skulle läggas ned i ett senare skede, och som något annat lärosäte skulle kunna ta över och göra ännu bättre - ingen katastrof, således.

Slutligen, fru talman, vill jag säga några korta ord om skrivelsen i övrigt när jag ändå står här i talarstolen.

Sammantaget visar Riksrevisionens rapport att det inte föreligger någon alarmerande situation när det gäller resurseffektiviteten vid svenska lärosäten. Vi ligger inte allra högst, men vi ligger inte heller i botten. Dessutom är effektivitet ett svårt och mångfasetterat begrepp i sammanhanget.

Ta det här med citeringar i forskningspublikationer. En nation kan, föreställer jag mig, ligga i topp, men ändå kan en annan nation som ligger lägre komma med de avgörande uppfinningarna och innovationerna. Jag tycker att man ska granska effektiviteten också med det sunda förnuftet som verktyg.

Riksrevisionen belyser dock en svag punkt vid några lärosäten, att det är för hög personalomsättning. Riksrevisionen konstaterar att det är den faktor som med säkerhet påverkar resurseffektiveten. Det är alltså av vikt att regering och andra aktörer, till exempel Högskoleverket, undersöker detta.

Man kan också förmoda att det föreligger brister inom arbetsmiljön på dessa lärosäten. Det behöver ju inte ens vara ett helt lärosäte som lider av personalomsättning. Det kan vara en enskild fakultet som är drabbad av detta. Om inte för resurseffektiviteten bör man av arbetsmiljöskäl ta detta med för hög personalomsättning på största allvar.

(forts.)

Fru talman! Vi debatterar nu regeringens skrivelse till riksdagen angående Riksrevisionens rapport om resurseffektivitet och produktivitet vid svenska lärosäten i nordisk jämförelse.

Granskningen drar övergripande slutsatser utifrån att ha studerat svenska lärosäten och konstaterar att dessa står sig relativt väl vad gäller resurseffektivitet och produktivitet. Den pekar samtidigt på att det finns en del förbättringspotential för vissa lärosäten.

Föregående talare poängterade sambandet mellan personalomsättning och effektivitetstal och att hög personalomsättning ger en lägre effektivitet.

Tidigare granskningar av Riksrevisionen på detta område har visat liknande negativa samband när det gäller distansstudier och effektivitetstal, men det syns inte i denna granskning. Detta kan ha flera orsaker, till exempel förskjutning mot fler programstudier, förbättrad teknik och ändrade arbetssätt, det vill säga att lärosätena utvecklas och lär sig.

Rapporten lyfter också fram möjligheten att förbättra genomströmningen och därmed minska avhoppen och förbättra studenternas utbildningsprestationer. Man pekar bland annat på att det systematiska kvalitetsarbetet kan förbättras på lärosätena och vikten av att följa upp effekterna av de åtgärder som sätts in.

Fru talman! Studenter lägger i genomsnitt tre till fem år på högskolestudier. De lämnar förhoppningsvis högskolan med en examen men också med stora studieskulder. De har gjort en av de största investeringarna någonsin i livet.

Det som påverkar valen till högre utbildning är bland annat familjebakgrund. Det vi kan se inom den högre utbildningen är att bristande information och vägledning gör att blivande studenter blir beroende av kloka råd från familj och vänner, vilket syns i val av utbildning och lärosäte. Studenter från studieovana hem är överrepresenterade när det gäller avhopp. Felval är en viktig orsak till avhopp, och felval kostar också samhället mycket och leder till ett mindre effektivt system.

Bättre och ökad information ger studenterna förutsättningar att välja rätt från början. Det skapar en konkurrenssituation när det gäller att rekrytera studenterna, vilket gör att utbildningarna behöver utvecklas för att locka studenter. Detta bidrar till att både stärka kvaliteten och öka och förbättra genomströmningen.

För fyra år sedan riktade en enig riksdag ett tillkännagivande till regeringen om att se över hur utbildningars kvalitet kan jämföras mellan olika lärosäten. Det har dock hänt väldigt lite från regeringens sida vad gäller att stärka och utveckla informationen till blivande studenter.

I skrivelsen som vi nu debatterar skriver regeringen att genomströmningsfrågan är angelägen och att man genom att ge framtida studenter tydligare information om innehåll och arbetsmarknadsutsikter för olika utbildningar kan ge studenterna bättre förutsättningar att klara sina studier. Till hjälp finns redan mycket prognoser, statistik och utvärderingar från Universitetskanslersämbetet och Universitets- och högskolerådet.

Precis som regeringen tydliggör i sitt svar tycker vi att det är viktigt att gå från ord till handling och se till att den information som i dag finns samlas på ett effektivt och bra sätt så att den blir lättillgänglig för blivande studenter som ska välja utbildning och göra karriärval.

Våra nordiska grannländer är föregångare i detta avseende. Både Danmark och Norge har väl utvecklade system för att ge de blivande högskolestudenterna bättre information inför en av de absolut största investeringarna de kan göra. I Danmark har man infört ett system med fokus på bland annat tidigare studenters lön och arbetsmarknadsetablering och om utbildningen har varit relevant för det jobb man har fått. I Norge har man stort fokus på tidigare studenters upplevelse av kvaliteten i utbildningarna och om de anser att den har bidragit till att stärka deras förutsättningar på arbetsmarknaden.

Centerpartiet tycker att det är viktigt att studenter får bra och relevant information. Vi är därför glada över att flera partier har valt att ställa sig bakom vår reservation. Om alla dessa ledamöter röstar ja till den i morgon stöds den av en majoritet, och då tvingas regeringen arbeta mer intensivt med att se till att blivande studenter får bättre information.

Fru talman! Jag är lite ringrostig eftersom jag inte har varit här på några månader. I normala fall brukar jag debattera grundskolefrågor, så detta är ny mark för mig. Men det är spännande, och det finns mycket att ta till sig i Riksrevisionens granskning.

De nordiska riksrevisionsmyndigheterna har granskat resurseffektivitet och produktivitet hos de nordiska lärosätena mellan åren 2011 och 2016. Granskningen har skett vid 68 av de 160 nordiska lärosätena, och 27 svenska lärosäten deltog.

Man ville ha svar på om resursanvändningen är effektiv vid svenska lärosäten jämfört med övriga nordiska lärosäten och hur eventuella skillnader i effektivitet kan förklaras.

Resultatet visar att de svenska lärosätena hävdar sig väl i jämförelse med andra nordiska lärosäten. Den genomsnittliga förbättringspotentialen för den granskade perioden är 7 procent. Under den undersökta perioden har effektiviteten ökat med ca 1 procent per år.

Man har tittat på en mängd olika faktorer för att se varför vissa lärosäten presterar lägre än andra, men den enda faktorn som uppvisar samband med effektivitetstalen är personalomsättning, vilket också Centerpartiets företrädare lyfte fram. Hög personalomsättning kan bidra till lägre effektivitet.

Man har också granskat genomströmningen på en fristående kurs i engelska och på högskoleingenjörsprogrammet i maskinteknik. Resultatet visar att den är lägre på engelskakursen och att det är stora variationer mellan lärosätena. Uppföljningen kan bli bättre; de åtgärder som görs för att öka genomströmningen följs inte alltid upp. Granskningen visar också att genomströmningen påverkas av faktorer som lärosätena själva inte rår över, till exempel resurstilldelning till humaniora, vikande studentunderlag och sned könsfördelning.

Riksrevisionen lämnar inga rekommendationer till regeringen med anledning av granskningen.

Regeringen välkomnar granskningen och menar att lärosätena arbetar hårt med att utveckla verksamhetens kvalitet och effektivitet. Redan i dag har samtliga lärosäten ett uppdrag att arbeta med och utveckla verksamhetens kvalitet och effektivitet, och det är viktigt och nödvändigt.

Regeringen menar också att det är svårt att mäta effektivitet utifrån en statistisk modell och att fler pusselbitar behövs.

Varje år publicerar Universitetskanslersämbetet rapporter grundade på myndighetens ansvar för uppföljning av lärosätenas effektivitet. Den statistiken ger väldigt goda möjligheter att följa utvecklingen och också göra jämförelser mellan lärosäten, ämnesområden och utbildningsformer.

Precis som Fredrik Christensson från Centerpartiet nämnde finns det också en följdmotion från Centerpartiet som anser att regeringen ska ge högskolemyndigheterna i uppdrag att samla och tillgängliggöra information om tidigare studenters lön och arbetsmarknadsetablering samt om utbildningskvaliteten. Man menar att det skulle leda till högre kvalitet, bredare rekrytering och bättre genomströmning.

Det är väldigt många kloka förslag, men eftersom regeringen i skrivelse 75 berättat för oss att arbete pågår i riktning mot vad som efterfrågas bedömer man att det inte behöver göras något ytterligare i dag. Därför avslås motionen.

Med detta, fru talman, föreslår jag att rapporten läggs till handlingarna. Jag vill önska samtliga här inne en glad midsommar och en fortsatt glad sommar!

(Applåder)

Fru talman! Riksrevisionen har granskat lärosätenas resurseffektivitet i ett nordiskt perspektiv, och vi kan konstatera att den svenska högskolan står sig bra. Riksrevisionen riktar uppmaningar till lärosätena men inte till regeringen. Utskottets förslag är därför att granskningen läggs till handlingarna.

Riksrevisionen konstaterar, som flera har nämnt, att personalomsättningen är högre på de lärosäten som har förbättringspotential. Hög personalomsättning kan hänga samman med de osäkra anställningsförhållanden som finns inom högskoleväsendet. Vänsterpartiet har i andra sammanhang lagt flera förslag för att öka anställningstryggheten inom akademin.

Riksrevisionen har också gjort en särskild granskning av genomströmningen på grundkurser i engelska och högskoleingenjörsprogrammet. I den särskilda granskningen finns några orosmoln som jag särskilt vill lyfta fram. Det är problem som inte är lärosätesspecifika utan generella.

Till exempel beskriver i stort sett samtliga lärosäten när det gäller grundkursen i engelska att det är ett stort problem att den statliga ersättningen för helårsstudenter och helårsprestationer inom humaniora har urholkats och att ersättningen inte är anpassad till de faktiska kostnaderna kopplade till utbildningens innehåll.

Det är gamla siffror, och det är därför dags att se över hur vi fördelar medel till våra lärosäten och hur vi värderar utbildningar.

Granskningsrapporten påpekar att högskoleingenjörsprogrammet i maskinteknik har några utmaningar som skiljer sig från grundkursen i engelska. Lärosätena lyfter upp den sneda könsfördelningen som påverkar genomströmningen negativt, eftersom kvinnor generellt har högre genomströmning än män.

När jag står här i talarstolen och när vi debatterar och diskuterar högskolefrågor återkommer jag ständigt till jämställdhetsperspektivet. När det gäller högskoleingenjörsprogrammet finns det minst två problem. Det ena är att kvinnor är underrepresenterade och det andra att män generellt har en lägre genomströmning. Det är två problem som måste rättas till. Dels måste vi bryta de könsrelaterade valen av utbildning, dels måste vi jämna ut genomströmningen, även om mäns lägre genomströmning kan bero på att de i högre grad än kvinnor erbjuds anställning innan de är klara med utbildningen, framför allt inom ingenjörsområdet och andra områden som är väldigt heta på arbetsmarknaden.

Jämställd utbildning är i högsta grad en kvalitetsfråga, och jag kommer att fortsätta att prata om jämställd akademi även i kommande debatter och diskussioner. Det kommer jag att göra ända tills vi har en jämställd akademi och även ekonomi.

När det gäller motionsyrkandet om uppdrag till högskolemyndigheterna att samla och tillgängliggöra information om utbildningars kvalitet håller jag med om att det behöver göras. Men jag konstaterar också att vi kan avvakta med det förslaget eftersom regeringen i år avser att återkomma till riksdagen om hur utbildningars kvalitet bättre ska kunna jämföras mellan olika universitet och högskolor. Det här är alltså en fråga som kommer att återkomma, och är vi inte nöjda med regeringens förslag kan vi lägga fram andra.

De delar i motionen som rör tidigare studenters lön och arbetsmarknadsetablering ser jag dock som lite mer tveksamma. Det gäller både hur den typen av data ska kunna samlas in och om det verkligen är relevant för utbildningens genomströmning.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Det blir lätt lite upprepningar så här sent på dagen och sent in i debatten. Jag gissar att det inte har undgått någon här inne att vi debatterar utbildningsutskottets betänkande om Riksrevisionens granskningsrapport Resurseffektivitet och produktivitet vid Sveriges lärosäten i nordisk jämförelse.

Jag tror också, fru talman, att samtliga har uppfattat att svenska lärosäten står sig väl i nordisk jämförelse men att man lämnar två rekommendationer.

För det första bör universitet och högskolor som enligt granskningen uppvisar stor förbättringspotential identifiera faktorer som påverkar effektivitet och produktivitet och därefter vidta lämpliga åtgärder.

För det andra bör universitet och högskolor systematiskt följa upp genomströmningen samt effekterna av de åtgärder som genomförs för att öka genomströmningen.

Den fråga som granskningen har utgått från är om resursanvändningen är effektiv vid svenska universitet och högskolor i jämförelse med nordiska lärosäten och vad som kan förklara eventuella effektivitetsskillnader. Man har även tittat på lärosätenas arbete med genomströmning.

Fru talman! Jag vill stanna en minut vid Liberalernas utbildningspolitik i stort. Vi pratar ju ofta om kvalitet i undervisningen, och vi ser ett behov av att ytterligare stärka kvaliteten inom hela utbildningskedjan, från ungdomsskolan till högskolan och inom forskningen. De högskoleutbildningar eller kurser som inte klarar kvalitetsmåtten kan inte fortsätta.

Är då resurseffektivitet och produktivitet synonymt med kvalitet i undervisningen? Nej, inte per se. Kan det vara pusselbitar i en större kvalitetsdiskussion? Absolut. Jag uppfattar också att Riksrevisionen med den äran för just den argumentationen.

Fru talman! Vi vill också fästa blicken på att Riksrevisionen i skrivelsen konstaterar att svenska lärosäten hävdar sig väl i nordisk jämförelse men att man också konstaterar att i jämförelse med de danska lärosätena är de svenska i genomsnitt något mindre effektiva. Produktivitetsutvecklingen är dessutom högre i Danmark och Finland än i Sverige.

Vad beror detta på? Vissa svar ges i rapporten, men det är långt ifrån heltäckande. I den här diskussionen skulle jag vilja titta på och ta in den kommande forskningspropositionen, för man kan konstatera att Sverige länge låg högst i Europa i fråga om statliga forskningsanslag. Nu har Schweiz och Danmark gått om. Noterbart är att båda länderna, som vi har all anledning att jämföra oss med, framgångsrikt har kombinerat expansion med hög kvalitet.

Riksrevisionens studie visar också att situationen ser olika ut på olika lärosäten vad gäller förbättringspotentialen. Vi pratar ofta om likvärdighet när det gäller ungdomsskolan, men jag tror att likvärdigheten är lika viktig högre upp i utbildningstrappan.

Vad gäller delstudien om genomströmningen visar Riksrevisionens rapport att genomströmningen för den undersökta fristående kursen engelska på distans var svag. Det är svårt att veta omfattningen av detta, men vad vi vet sedan tidigare är att risken för lägre genomströmning är tydlig vid just distansutbildningar. Det bör också finnas en uppföljning av den utbyggnad av distansutbildningar som är på gång just nu och specifikt vad gäller genomströmning.

Fru talman! Liberalerna understryker vikten av att svenska lärosäten fortsättningsvis arbetar för en hög kvalitet i utbildningen och med en effektiv användning av resurser. Vi delar utskottets ställningstagande om de utmaningar som finns, och Liberalerna kommer att följa det kontinuerligt pågående arbetet med frågor om produktivitet, effektivitet och genomströmning, men vi hänvisar tills vidare till vårt särskilda yttrande.

Fru talman! Vi avsätter stora resurser till högre utbildning och forskning i Sverige. Det ska vi göra. Vår forskning och vår utbildning håller hög kvalitet.

Att våra lärosäten också använder pengarna på ett resurseffektivt sätt är naturligtvis viktigt. Därför välkomnar jag, och Miljöpartiet, den här granskningen från Riksrevisionen om resurseffektivitet och produktivitet vid Sveriges lärosäten i nordisk jämförelse. Naturligtvis välkomnar vi också regeringens svar, som jag tycker är balanserat och bra.

Rapporten slår fast att de svenska lärosätena står sig väl i den nordiska konkurrensen. Det har vi hört nu några gånger i debatten, och det är glädjande. Några av de svenska lärosätena ligger mycket bra till. Men sedan finns det också några där det finns förbättringspotential, som det uttrycks i rapporten.

Som också framgår av rapporten ska resultaten nog inte dras alltför långt. Det är inte meningsfullt att se rapporten som en rankningslista över lärosäten. Den här utvärderingen som Riksrevisionen har gjort är en av många rapporter och utvärderingar som kompletterar varandra. Att mäta effektivitet är komplext, och olika lärosäten har skilda förutsättningar, men också olika uppdrag, och det påverkar naturligtvis resultatet. Man kan också ha synpunkter på den metod och de ingångsvärden som används i just den här studien.

Det finns få verksamheter som utvärderas så intensivt och så mycket som universitetens och högskolornas verksamhet. I stort sett varje undervisningstimme, varje seminarium, varje insats en student gör, eller för all del varje forskningsrapport, delrapport eller forskningsinsats, utvärderas, diskuteras och betygsätts i de fall det ska göras. Och det är viktigt! Det kollegiala samtalet, granskningen av forskningen, utvärderingen av undervisningen och av forskarnas och studenternas insatser, är helt centralt för den akademiska verksamheten. De är en del av verksamhetens kärna.

Den här rapporten som Riksrevisionen har gjort ingår ju inte i den inomakademiska självgranskningen, men den är likväl betydelsefull och den bör läsas av lärosätena - och av regeringen, såklart, även om revisorerna inte lämnar några särskilda rekommendationer till regeringen.

Granskningen innefattar inte lärosätenas samverkan med det omgivande samhället och inte heller kvalitet i verksamheten. Däremot görs en särskild studie av genomströmningen i undervisningen. Det är inte en fullständig studie, utan det är mer av en kompletterande och fördjupande studie till den tidigare delstudien i rapporten, det vill säga den nordiska jämförelsen av resurseffektivitet.

Genomströmningsstudien innefattar bara två ämnen - engelska och maskinteknik - men den visar ändå på stora skillnader mellan hur lärosätena arbetar med att öka genomströmningen.

Genomströmning innebär att studenterna blir klara, och att de blir klara i tid med sina kurser och utbildningar. Det är en viktig parameter. Det är viktigt för resurseffektiviteten, för lärosätena, för samhällsekonomin i stort och naturligtvis för studenterna själva så att de kan gå vidare i sina studier och komma vidare ut i arbetslivet.

Vad gäller den jämförande delstudien, om produktivitet och resurseffektivitet, kommer granskningsrapporten fram till att den enda variabeln som uppvisar ett samband med effektivitetstalen är personalomsättning. Lärosäten med hög personalomsättning visar sämre effektivitet. Orsaken till det diskuteras. Det kan till exempel vara kostnaderna som kommer med rekrytering och introduktion av nya medarbetare. Man kan naturligtvis tänka sig andra orsaker, till exempel att otrygga anställningar minskar produktiviteten. Men det undersöks och diskuteras inte i den här rapporten. Man kan nog gå vidare med den diskussionen.

Kvalitet mäts inte, och det är inte säkert att ökad kvalitet innebär ökad resurseffektivitet eller produktivitet. Till exempel skulle investeringar i lokaler och teknisk utrustning leda till högre kostnader och därmed lägre resurseffektivitet, enligt den modellen, såvida de inte påverkar eller höjer produktiviteten.

Inte desto mindre skulle upprustning av lokaler och teknik behöva genomföras för att höja kvaliteten i utbildningen. Det finns en hel del andra saker som skulle behöva göras. Till exempel måste lärarnas anställningsvillkor förbättras. Studenternas psykosociala miljö och deras sjukfrånvaro behöver ses över. Den psykiska ohälsan hos studenter är oroande hög. Vi skulle också behöva arbeta mer med lärosätenas relation till det omgivande samhället. Till exempel behöver samverkan inte bara med näringslivet utan även med offentlig sektor, civilsamhälle och föreningslivet förstärkas. Det gäller också exempelvis lärosätenas arbete med att ta ansvar för klimatarbetet, med klimatomställningen och klimatanpassningen.

Fru talman! Ingenting av det jag räknade upp i slutet finns med i Riksrevisionens granskning. Men det är inte heller meningen. Granskningen ska ses, precis som också nämns, som en del i ett nät av utredningar, granskningar och rapporter som ska mynna ut i kunskaper och rekommendationer för hur vi får, och hur vi behåller, ett starkt utbildningsväsen i Sverige, med internationellt ledande forskning och utbildning.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 juni.)